Vilka faktorer påverkar en remburs bekräftelseavgift? Lindroos Kasper. Institutionen för finansiell ekonomi och ekonomisk statistik

Transkript

1 < Vilka faktorer påverkar en remburs bekräftelseavgift? Lindroos Kasper Institutionen för finansiell ekonomi och ekonomisk statistik Svenska handelshögskolan Helsingfors 2011

2 SVENSKA HANDELSHÖGSKOLAN Institution: Arbetets art: Avhandling Institutionen för finansiell ekonomi och ekonomisk statistik Författare: Lindroos Kasper Datum: Avhandlingens rubrik: Vilka faktorer påverkar en remburs bekräftelseavgift? Sammandrag: Den här avhandlingen, utförd i samarbete med ett finskt exportföretag (AbOy), har som syfte att finna vilka faktorer som driver de av AbOy:s husbanker givna fiktiva rembursbekräftelseavgifterna och att skapa en modell där dessa faktorer används för att förklara ifrågavarande avgifter. För att öka förståelsen för hur en remburs egentligen fungerar börjar avhandlingen med en beskrivande del där remburstransaktionen- och olika typers remburser presenteras. Därefter försöker vi, för att kunna motivera valet av i undersökningen använda metoder, koppla ihop rembursbekräftelseavgifterna med faktorer som allmänt ansets påverka dessa, d.v.s. Landsrisk, bankspecifik kreditrisk, rembursens maturitet och storlek. Eftersom den bankspecifika kreditrisken är den risk som är mest komplicerad att modellera, så har några studier i vilka det här gjorts presenterats. I studiens empiriska del har 148 fiktiva rembursbekräftelseavgifter som erhållits av tre av AbOy:s banker förklarats med variabler använda i tidigare studier för att beskriva bankers kreditrisk, med ett kardinaliserat kreditbetyg och med ett landsriskindex. De resultat och modeller som presenteras stöder teorin om vilka faktorer som driver rembursbekräftelseavgifterna utan att ge något klart besked om vilken modell som bäst kunde tillämpas för att förklara dessa avgifter. På grund av ett rätt så begränsat datamaterial kunde inga slutsatser dras gällande bankspecifika relationstalens och bokslutsvärdens förmåga att fånga den bankspecifika risken och därav rekommenderar jag att en modell bestående av ett kardinaliserat kreditbetyg och ett landsriskindex används för att förklara rembursbekräftelseavgifter. Nyckelord: Remburs, Rembursbekräftelseavgift, Kreditrisk

3 INNEHÅLL INLEDNING... 1 Syfte Avhandlingens avgränsningar och struktur REMBURSTEORI Remburstransaktionen Remburstransaktionen steg- för- steg Sammandrag av transaktionen Köpavtal Anhållan om - och öppnandet av remburs Den aviserande bankens och exportörens uppgift då remburs öppnats Dokumentpresentation och granskning samt betalning Olika sorters remburser Återkallelig och oåterkallelig remburs Återkallelig remburs Oåterkallelig remburs Varierande betalningsarrangemang Betalning i efterskott Accepterad remburs Negocierad remburs Obekräftad och bekräftad remburs Obekräftad remburs Bekräftad remburs Tyst bekräftelse Överlåtbar remburs och back-to-back kredit Standby- remburs Rembursens för- och nackdelar Fördelar Nackdelar KREDITRISK OCH BEKRÄFTAD REMBURS Kreditrisk och prissättning av kredit Prissättning av kredit på andra än kreditriskbaserade grunder... 19

4 Bankförhållandets betydelse Utjämning av kreditpriser över variation i kreditvärdighet Utjämning av kreditpriser över variation i marknadsränta - money illusion Kreditriskbedömning Kreditriskmodellering Tidigare forskning Jagtiani et al. (2002)- Bankobligationers räntepremium Krishnan et al. (2005)- Förändringar i bankobligationers räntepremium Annaert et al. (2010)- Bankriskens determinanter Qi et al. (2010)- Politiska och legala rättigheters effekt på kapitalkostnaden BEKRÄFTELSEAVGIFTERNAS DETERMINANTER Modellspecifikation och val av variabler Förklarande variabler; definition och förväntade tecken Estimeringsmetod och hypoteser Data Deskriptiv statistik Resultat Modelldiagnostik Diskussion...45 SAMMANFATTNING KÄLLFÖRTECKNING BILAGOR Bilaga 1 Bankavgifter för remburs (källa: 53 Bilaga 2 Material som användes för att samla data...54 Bilaga 3 Tilläggsinformation om Euromoney Country Risk September Bilaga 4 Resultat för de regressioner som gjorts med skuldsättningsgraden vägda variabler utan Bank och Case Dummy...59 Bilaga 5 Relativa bekräftelsepriser (Bank 1)... 60

5 Bilaga 6 Relativa bekräftelsepriser (Bank 2) Bilaga 7 Relativa bekräftelsepriser (Bank 3) TABELLER Tabell 1 Variabler som använts för att förklara företagsobligations- och CDS spreads. 28 Tabell 2 Rembursöppnande banker i de fiktiva remburserna Tabell 3 Deskriptiv statistik Tabell 4 Regressionsresultat Block Tabell 5 Regressionsresultat Block Tabell 6 Regressionsresultat Block Tabell 7 Sammanfattning av regressionskoefficienternas förtecken och signifikans Tabell 8 Modelldiagnostik FIGURER Figur 1 De olika stegen i en avista remburs... 5

6 1 INLEDNING Avhandlingens samarbetsföretag AbOy säljer en stor del av sina produkter till företag och länder vars risknivå är hög. För att skydda sig mot den kommersiella risken som uppstår då ett köpavtal uppgörs med dessa riskfyllda motparter kräver AbOy ofta att en rembursförbindelse öppnas. Rembursen, som är en av de mest populära trade finance produkterna anses allmänt vara en mycket säker betalningsmetod i och med den rembursöppnande banken garanterar att exportören mot dokumentpresentation erhåller betalning då han fullgjort sin del av affären. I vissa fall så kan företag som AbOy tycka att också kreditrisken i den rembursöppnande banken är för stor och då ber han sin egen bank bekräfta rembusen. Den här bekräftelseservicen är avgiftsbelagd och vad som driver bekräftelseavgiften kommer här att undersökas. I brist på realiserad transaktionsdata så har den här undersökningen gjorts på ett unikt men begränsat datamaterial som samlats in genom att sända ut artificiella remburser för bekräftelse till några av AbOy:s banker. De totalt 148 bekräftelseavgifter som erhållits som svar på dataförfrågan har jag sedan försökt förklara med hjälp av ett landsriskindex och med faktorer som i tidigare undersökningar visats påverka bankers kreditrisk. Resultaten som presenteras i den här avhandlingen stöder teorin om att rembursbekräftelseavgifter drivs av landsrisk, bankspecifik risk, rembursens maturitet och bekräftande bank. Den här avhandlingens resultat gynnar, p.g.a. sin case natur mestadels samarbetsföretaget och möjligheten att göra några generaliseringar är begränsad. Trots svårigheterna att generalisera resultaten så kan undersökningen ändå anses kontribuera även andra i och med att den gör ett första akademiska försök till att förklara vad som driver bekräftelseavgifter. Syfte Avhandlingens syfte är att finna faktorer som påverkar storleken på den avgift AbOy:s banker kräver för att bekräfta en oåterkallelig remburs och att skapa en modell där dessa faktorer används för att förklara bekräftelseavgiften.

7 2 Avhandlingens avgränsningar och struktur För att göra avhandlingens undersökning hanterbar så måste ett antal avgränsningar och antaganden göras. De rembursöppnande bankerna, vars öppnade remburser kommer att bekräftas av AbOy:s banker kommer att befinna sig i utvecklings- och tillväxtländer, eftersom intresset av att bekräfta rembursen uppstår då den rembursöppnande bankens kreditoch landsrisk är stor. I affärer som görs med företag från västerländska länder kan AbOy kräva att rembursen öppnas av en bank vars kreditvärdighet den anser vara tillräckligt hög, varmed företaget inte behöver bekräfta rembursen. En annan begränsning som gäller det data som kommer att insamlas är att rembursbekräftelser endast kommer att begäras på sådana remburser där den rembursöppnande bankens finansiella situation framgår från Bloomberg. Den här avgränsningen görs för att de data som används skall vara så enhetligt som möjligt och för att vi på så sätt kommer undan problem så som skillnader i bokföringspraxis länder emellan. Vad gäller strukturen så börjar avhandlingen med att presentera rembursen som instrument, d.v.s. hur en typisk remburstransaktion ser ut och hur olika rembursarrangemang skiljer sig från varandra. Därefter presenteras stöd för det centrala antagandet att priset på krediter reflekterar den underliggande kreditrisken och olika teorier om varför det kan hända att så inte är fallet. Genom att i det här skedet anta att det centrala antagandet håller så försöker de därpå följande kapitlen koppla samman rembursbekräftelseavgiften med kreditrisk. Teoridelen avslutas med en genomgång av tidigare forskning för att få en bild av vad som kan tänkas påverka kreditrisk och således också bekräftelseavgifterna. Den empiriska delen börjar med en genomgång av data och metod varpå resultaten presenteras och diskuteras.

8 3 1 REMBURSTEORI Trots att remburser används av så gott som alla företag som idkar någon form av internationell handel, så är det väldigt få inom affärsvärlden som kan ge en direkt definition på vad en remburs är (Längerich 2000, s.18). I International Chamber of Commerce:s (ICC:s) rembursregelverk, Uniform Customs and Practice for Documentary Credit, Publication No 500 (UCP 500), Artikel 2 definieras en remburs ungefär såhär: En remburs är ett arrangemang där en bank agerar enligt kundens (uppdragsgivarens) instruktioner och förbinder sig till att betala en viss summa till tredje part (förmånstagaren) då denne uppvisar de i avtalet överenskomna dokumenten. Den här definitionen är rätt så entydig, men den blir komplicerad då man går in på alla de enskilda artiklarna i ICC:s regelverk. Definitionen så som vi har den här, ser en remburs som ett instrument som, garanterar betalning åt förmånstagaren utlöser betalning säkerställer att den överenskomna betalningstiden beaktas Förutom de uppräknade funktionerna så kan en remburs också ses som en finansieringsform, eftersom den bankgaranterade betalningen till förmånstagaren kan säljas vidare då alla de krävda dokumenten uppvisats och betalningsprocessen inletts. Det kapital som erhålls på det här viset är ofta billigare än det kapital som förmånstagaren skulle kunna erhålla på lånemarknaden (Längerich 2000, s. 19). Den korta definition som givits ovan räcker inte långt om man vill förstå vad en remburs egentligen är. De följande kapitlen kommer bland annat att redogöra för hur remburstransaktionen ser ut i detalj och vilka för- och nackdelar användandet av remburs medför Remburstransaktionen En remburstransaktion innehåller vanligen fyra parter; en exportör, en importör och deras banker 1. De kontraktsenliga rättigheterna och skyldigheterna parterna emellan varierar beroende var i kedjan de befinner sig. Redan här kan vi klargöra att rembursen 1 Rembursöppnande bank och Aviserande bank = Nominerad bank = Bekräftande Bank

9 4 i sig inte är ett kontrakt mellan exportören och importören utan mellan dessa och bankerna (ICC 2007, Artikel 1-4; Mann 2000). Exportören, som alltså också kallas förmånstagare är den part i remburstransaktionen som efter att ha uppvisat alla de överenskomna dokumenten är berättigad till betalning. Vem som är skyldig att betala förmånstagaren beror på hur rembursen utformats. Importören eller uppdragsgivaren är den part som efter uppgörandet av köpkontrakt med exportören där remburs angivits som betalningsmetod, kontaktar sin bank, den rembursöppnande banken, och ber den öppna en remburs. Meddelandet om att remburs öppnats förs sedan vidare till förmånstagaren via dennes bank, den aviserande banken (ICC 2007, Artikel 2). Den aviserande banken har ofta ytterligare funktioner, eftersom den kan vara både den bekräftande och den nominerade banken samtidigt som den fungerar som aviserande bank. I de allra enklaste remburstransaktionerna så är den rembursöppnande och den nominerade banken en och samma bank, d.v.s. det totala antalet inblandade parter sjunker till tre (Gorton 1980, s. 47). Den nominerade banken, ofta den samma som den aviserande, är den bank som den rembursöppnande banken godkänt som kontrollant av krävda dokument och som betalar förmånstagaren så fort denne blivit ersatt av den rembursöppnande banken. Den bekräftande banken och andra sidan, är en bank som mot betalning gör sig skyldig att betala förmånstagaren genast då denne uppvisar de i rembursen krävda dokumenten. Det här medför att förmånstagaren har dubbel bankgaranti för sin fordran (ICC 2007, Artikel 2; Längerich 2000, s. 82) Remburstransaktionen steg- för- steg En remburstransaktion består av flera olika steg. I Figur 1 ser vi de olika delmomenten i en avista remburs som står att lyfta i en bank i förmånstagarens hemland genast då de krävda dokumenten uppvisats Sammandrag av transaktionen 1. Ett köpavtal uppgörs mellan exportören och importören. Remburs anges som betalningsmetod. 2. Importören anhåller om att en remburs skall öppnas med exportören som förmånstagare. 3. Rembursen öppnas mellan den rembursöppnande banken och banken i exportörens hemland. 4. Banken tillkännager exportören att en

10 5 Figur 1 De olika stegen i en avista remburs remburs öppnats, varpå exportören granskar att den överensstämmer med köpavtalet. 5. Exportören levererar de i köpavtalet överenskomna varorna och, 6. uppvisar transportdokument och eventuella övriga dokument i sin bank, den nominerade banken. 7. Den nominerade banken betalar exportören, 8. vidarebefordrar dokumenten och kräver kompensation av den rembursöppnande banken. 9. Den rembursöppnande banken betalar den nominerade banken, 10. vidarebefordrar dokumenten med kompensationskrav till importören och erhåller kompensation av importören 11. (Ericsson 2005, s. 22; Längerich 2000, s ; Eiteman, Stonehill & Moffett 2007 s ) Köpavtal Vid internationell handel, d.v.s. export och import tvingas företagen noggrant ta ställning till hur betalning och leverans skall skötas. Att redan i köpavtalet ta upp allt det här är nödvändigt för att affären skall lyckas. Hurdana betalnings- och leverans - former som bör föredras beror ganska långt på handelsparternas förhållande, den legala omgivningen och de olika alternativens relativa kostnad. Eiteman et al. (2007) beskriver importörens och exportörens olika preferenser vid internationella transaktioner som ett s.k. traders dilemma. Det här dilemmat uppstår i och med att det vid internationell handel inte är möjligt att utbyta varor och betalning samtidigt (Zug-um-Zug-principen). Importören föredrar att varorna betalas först då leveransen nått fram till dennes land, medan exportören helst skulle erhålla betalning innan produktionen av varorna inleds (Eiteman et al. 2007; Berman, H. 1978; McCurdy

11 6 1922). För att råda bot på det här dilemmat så har man redan i hundratals år förstått att i köpeavtalet komma överens om att använda remburs som betalningsmedel i motsvarande transaktioner. 2 Då köpavtalet skapas så lönar det sig för exportören att rätt detaljerat ge instruktioner om hur rembursen skall utformas. Om exportören inte ger några instruktioner, så ger han importören en viss frihet att vid anhållandet om öppnandet av remburs hos den rembursöppnande banken besluta om bland annat remburstyp, tidpunkt för rembursöppning, betalningsdag och deadline för uppvisandet av överenskomna dokument (Gorton 1980, s ) Anhållan om - och öppnandet av remburs När köpavtalet uppgjorts faller det på importören att, inom en på förhand fastställd tid hos sin bank anhålla för öppnandet av remburs enligt det som överenskommits i köpavtalet. Importörens bank har ofta inget intresse av själva köpavtalet, så det gäller att i ansökan beakta alla de detaljer om affären och rembursen som exportören önskat. Som importör är det också skäl att minnas att den oåterkalleliga rembursen inte bara är bindande för den rembursöppnande banken utan också för importören själv i och med att ändringar endast kan göras med exportörens och de involverade bankernas samtycke (ICC 2007, Artikel 10; Längerich 2000, s. 26). Importörens bank har all orsak att noggrant granska sin uppdragsgivares kreditvärdighet innan de öppnar rembursförbindelsen till exportören eller dennes bank. Ifall uppdragsgivarens kreditvärdighet är dålig måste banken överväga om den alls skall öppna rembursen, för det kan mycket väl hända att uppdragsgivaren inte kan kompensera den rembursöppnande banken då den det kräver. För att skydda sig för dessa situationer används ofta någon form av säkerhet. Säkerheten kan till exempel 2 I Gorton 1980, listas ett antal olika betalningsmetoder som används inom international handel: a) Förskottsbetalning, varvid köparen riskerar att godset ej levereras, trots att han betalat; b) Förskottsbetalning, där köparen begär en borgensförbindelse, av en bankgaranti, som täcker återbetalningen av förskottsmedlen ifall köparen skulle ha rätt att kräva sådan återbetalning; c) Oåterkallelig och ev. bekräftad remburs; d) >>Confirming>>, där finansiären ev. till säljaren bekräftar (confirms) att han betalar den köpta varan kontant vid leverans och lämnar köparen kredit (upp till 6 månader); e) Dokumentinkasso, då säljaren sänder dokumenten till en utländsk bank för inkassering, varvid dokumenten utlämnas mot betalning; f) Dokument mot en dragen växel (documents against acceptance), då säljaren sänder dokumenten med en tratta dragen på köparen till en utländsk bank, som utlämnar dokumenten till köparen mot hans accept; g) >>Öppen kredit>> på särskilt avtalade eller sedvanliga villkor.

12 7 bestå av en deposition på något konto eller äganderätten till den underliggande produkten (Längerich 2000, s ) Den aviserande bankens och exportörens uppgift då remburs öppnats Då rembursen öppnats så bör den aviserande banken först granska rembursens äkthet och sedan avisera förmånstagaren om att kredit erhållits. Den aviserande banken kan om så överenskommits, redan i det här skedet bekräfta krediten. När vetskapen om att en rembursförbindelse öppnats nått förmånstagaren bör han i sin tur granska att den uppfyller allt det som överenskommits i köpavtalet. Om förmånstagaren upptäcker några felaktigheter eller om han anser att han inte kan hålla sig till någon deadline så bör han kontakta importören som sedan för vidare korrigeringarna till den rembursöppnande banken. Resten av korrigeringsprocessen följer samma mönster som själva öppnandet av krediten. Eftersom korrigeringar i rembursen kostar både pengar och tid så lönar det sig som sagt för både exportören och importören att vara noggranna angående rembursens detaljer redan då de uppgör köpavtalet och då de anhåller om öppnandet av remburs (Längerich 2000, s. 27; ICC 2007 Artikel 8-10) Dokumentpresentation och granskning samt betalning Då exportören levererat sina varor erhåller han ett leveransbevis som han tillsammans med övriga överenskomna dokument uppvisar åt den nominerade banken. Den nominerade banken granskar dokumenten för att se om de uppfyller rembursens krav. Om något dokument saknas och det ännu finns tillräckligt med tid för rättelse kan banken skicka tillbaka dokumenten till exportören, som sedan försöker komplettera dokumentportföljen. Ifall de dokument som saknas inte kan fås fram, t.ex. borttappat transportdokument, måste exportören meddela importören och hoppas på att denne accepterar bristen. I dylika situationer, där alla de krävda dokumenten inte kan erhållas är rembursen i princip värdelös för exportören, eftersom han inte längre kan kräva betalning mot dokument utan importörens samtycke. Importören kan utnyttja situationen genom att t.ex. vägra betala innan alla dokument erhållits eller genom att kräva rabatt på det fastslagna priset. Om de dokument som uppvisas av förmånstagaren överensstämmer med det som avtalats i rembursanhållan så är bankerna skyldiga att betala rembursbeloppet till

13 8 denne. Vem som betalar vem och hur länge betalningsprocessen tar beror på omständigheterna. Om rembursen bekräftats av en bank i förmånstagarens land sker betalningen ofta inom några bankdagar, men om den nominerade banken måste skicka vidare dokumenten till den rembursöppnande banken i ett annat land och vänta på betalning innan de själva kan betala förmånstagaren kan det dröja betydligt längre innan förmånstagaren har pengarna på sitt konto (ICC 2007, Artikel 14-17; Längerich 2000, s ; Ericsson 2005, s ) Olika sorters remburser Den remburstransaktion som demonstrerades i figur 1 och presenterades i kapitel 3.1, beskriver endast en av flera remburstransaktionsvarianter; en så kallad oåterkallelig avista remburs. Under årens lopp har det utvecklats flera varianter av remburser för att uppfylla olika behov som handelsparter har. Gemensamt för alla remburser som här kommer att behandlas är att de oftast regleras av ICC:s regelverk UCP 600 3, ett remburs-regelverk som accepterats av de flesta länderna i världen Återkallelig och oåterkallelig remburs Ända fram till 2007 då ICC kom ut med UCP 600 så tvingades handelsparterna enligt UCP 500 ta ställning till ifall rembursen som skulle användas var återkallelig eller oåterkallelig då de ämnade öppna en remburs. Grundantagandet var att rembursen skulle vara oåterkallelig om inget annat nämndes. I UCP 600 nämns inte återkalleliga remburser i en ända artikel men möjligheten att använda den här formen av remburs existerar fortfarande i och med att UCP 600, Artikel 1 är formulerad på följande vis 4 :...De (artiklarna) binder all parter, ifall inte de är uttryckligen modifierade eller utelämnade från rembursen. Eftersom återkalleliga remburser inte längre direkt regleras i UCP regelverket och eftersom de används väldigt sällan i internationella transaktioner (Längerich 2000, s. 74) så kommer de inte att beaktas efter den här korta beskrivningen Återkallelig remburs En återkallelig remburs kan så som namnet antyder återkallas. Den här egenskapen, där både utfärdande bank och uppdragsgivaren kan återkalla rembursen ända tills 3 Den återkalleliga rembursen utgör ett undantag. 4 Fritt översatt från den engelska versionen av UCP 600.

14 9 förmånstagaren presenterat de krävda dokumenten är inte gynnsam för förmånstagaren. Förmånstagaren har ifall rembursen återkallas ingen säkerhet för att erhålla betalning. Den utfärdande banken och uppdragsgivaren och andra sidan finner mervärde i den här egenskapen eftersom deras flexibilitet ökar. Återkallelig remburs används främst i handel mellan företag inom en och samma koncern, och i fall där myndigheterna förutsätter användning av remburs fastän inga kommersiella behov existerar (Längerich 2000, s ) Oåterkallelig remburs En oåterkallelig remburs förbättrar förmånstagarens möjlighet att erhålla betalning för den tjänst han utfört, eftersom den rembursöppnande banken garanterar betalningen om förmånstagaren kan uppvisa alla de överenskomna dokumenten. En oåterkallelig remburs kan inte modifieras eller annulleras utan alla parters samtycke vilket vidare stärker den betalningsgaranterande effekten (Längerich 2000, s. 75) Varierande betalningsarrangemang Enligt UCP 600, Artikel 6 så måste det ur en remburs framgå vid vilken bank betalning kan erhållas och hur betalningen kommer att ske. De olika betalningsalternativen som listas i regelverket är: avista betalning (eng. sight payment), betalning i efterskott (eng. deferred payment), accepterad remburs (eng. acceptance credit) och negocierad remburs (eng. negotiation credits). Se tidigare kapitel för exempel på en avista betalning Betalning i efterskott I en remburs där man kommit överens om en betalning i efterskott så erhåller förmånstagaren betalningen x dagar efter att han levererat varan eller uppvisat dokumenten. Orsaken för sådana här arrangemang är ofta importörens behov av en längre betalningstid. Om inte annat överenskommits så är det förmånstagaren som står för de förlorade ränteintäkterna. De förlorade ränteintäkterna som uppstår kan förmånstagaren i vissa fall kompensera med ett avtalat, högre försäljningspris. En annan möjlighet för att få räntekostnaderna betalda av importören är att skilt fakturera för dem enligt någon på förhand fastställd ränteprocent.

15 Accepterad remburs Användandet av en accepterad remburs är ett annat alternativ då man vill senarelägga betalningen. Genom att acceptera en av förmånstagaren utställd växel på en bank i exportörens hemland eller den rembursöppnande banken förbinder sig accepteraren, d.v.s. den bank som växeln dragits på att betala förmånstagaren på förfallodagen. Acceptansen av växeln kräver att de kontraktsenliga dokumenten är i sin ordning. Ifall förmånstagaren vill erhålla betalning i ett tidigare skede kan han sälja växeln för ett diskonterat pris. Om den bank som accepterat en växel inte betalar före förfallodagen så är den rembursutfärdande banken fortfarande skyldig att betala förmånstagaren enligt UCP 600 (ICC 2007, Artikel 7; Längerich 2000, s. 78) Negocierad remburs I remburstransaktionen kan det också förekomma negociering, vilket betyder att den nominerade banken förvärvar trattor 5 (dragna på andra än den nominerade banken) och dokument av förmånstagaren före den bankdag som täckning skall erhållas av den nominerade banken. Ifall den ersättande betalningen sedan inte kan erhållas från den rembursöppnande banken så brukar nominerade banken kunna återkräva förhandsbetalningen av förmånstagaren (ICC 2007, Artikel 2; Längerich 2000, s. 86) Obekräftad och bekräftad remburs En oåterkallelig remburs kan av den aviserande banken eller en annan nominerad bank aviseras till förmånstagaren på två olika sätt; som obekräftad eller bekräftad. Vilket sätt som väljs påverkar inte den rembursutfärdande bankens skyldigheter i transaktionen och inte har det heller någon effekt på importören. En möjlig bekräftelse är ett skilt kontrakt mellan förmånstagaren och den bekräftande banken Obekräftad remburs Då den rembursöppnande banken ber den aviserande banken att avisera en remburs utan bekräftelse så har den aviserande banken inga andra skyldigheter än att granska 5 Trattor är det svenska ordet för drafts

16 11 att den öppnade rembursen är äkta. För förmånstagaren o andra sidan betyder det här att hans fordring endast garanteras av den rembursöppnande banken. På grund av att fordringen endast garanteras av en, kanske för förmånstagaren främmande bank så är han tvungen att evaluera ifall den här betalningsgarantin är säker eller inte. Den här evalueringen bör beakta både den rembursöppnande bankens kreditvärdighet och också dess hemlands politiska och legala risker. Enligt (Längerich 2000, s. 82) bör man här minnas att: En obekräftad remburs är inte bättre än den rembursöppnande banken och/eller dess land. Även i sådana fall där en remburs inte bekräftas så går den nominerade banken ofta med på att betala förmånstagaren mot presentation av dokument innan de erhållit kompensation från den rembursöppnande banken. Det här händer speciellt i sådana fall där förhållandet mellan kund - nominerad bank - rembursöppnande bank är bra. Man bör dock minnas att den nominerade banken inte är skyldig att betala innan den blivit ersatt av den rembursöppnande banken och att den nominerade banken är ytterst försiktig att utföra sådana här betalningar i fall då sannolikheten att bli ersatt är liten. Den nominerade banken ser sannolikheten att bli ersatt som liten då den rembursöppnande bankens kreditvärdighet är dålig och då de politiska och legala omständigheterna i ifrågavarande land är ostabila (Qi, Roth & Wald 2010, s. 202). Också faktorer såsom; oklarheter i rembursbeskrivningen och dåliga erfarenheter av en rembursöppnande bank från tidigare affärer påverkar den nominerade bankens betalningsvillighet (Längerich 2000, s ) Bekräftad remburs Om förmånstagaren anser att en obekräftad remburs inte är tillräckligt säker eller om han av någon annan anledning vill ha rembursen bekräftad så måste han meddela importören därom. Han måste därtill berätta vilken bank han vill att bekräftar rembursen. I allmänhet föredrar förmånstagaren att den bank som bekräftar rembursen är deras egen bank, en bank som de känner och litar på. Baserat på förmånstagarens önskan om bekräftande bank så kan den rembursöppnande banken sedan välja förmånstagarens bank som både aviserande och bekräftande bank, eller också skilja åt dessa funktioner på två olika banker.

17 12 För förmånstagaren lönar det sig att meddela om kravet på en bekräftad remburs redan då köpavtalet görs upp. På det här sättet undviker man de kostnader som uppstår ifall att bekräftelsen görs senare genom att korrigera den redan skapade rembursen. I och med att en remburs bekräftats så är både den bekräftande och den rembursöppnande banken skyldig att betala förmånstagaren då han uppvisar de krävda dokumenten. Det här betyder att förmånstagaren kan vara säker på att han erhåller betalning om importören eller den rembursöppnande banken går i konkurs och också ifall till exempel ett krig bryter ut i ifrågavarande land. Den bekräftande banken måste då den bekräftar rembursen noggrant överväga ifall risken med bekräftelsen är för stor. I situationer där det verkar sannolikt att ingen ersättning kommer att kunna erhållas från den rembursöppnande banken eller importören, så måste kanske den bekräftande banken säga nej, och inte bekräfta rembursen. Oberoende av den kreditrisk som banken anser sig vara utsatt för i och med bekräftandet av en remburs, så kommer bekräftelseservicen alltid att kosta förmånstagaren. Kostnaden för den här servicen beror på bland annat rembursens storlek, dess maturitet och den rembursöppnande bankens kreditvärdighet. Också importörens och dess lands kreditvärdighet spelar en betydande roll vid bestämmande av bekräftelseavgift (Längerich 2000, s ; ICC 2007, Artikel 8) Tyst bekräftelse Enligt ICC 7, Artikel 8d så görs den regelrätta rembursbekräftelsen med tillstånd av den rembursöppnande banken. Ifall den rembursöppnande banken inte godkänner att en rembursbekräftelse görs, så används ofta en så kallad tyst bekräftelse. En tyst bekräftelse är i teorin ett regelbrott, men i praktiken används den ofta för att erbjuda en betalningsgaranti åt förmånstagaren. Då en tyst bekräftelse ingåtts finns det ett kontraktuellt förhållande mellan förmånstagaren och den bank som gjort bekräftelsen, men banken har inte längre någon rätt till ersättning av varken den rembursöppnande banken eller exportören. Ifall den bank som gjort en tyst bekräftelse också fungerar som aviserande eller negocierade bank så har den dock rätt till ersättning av nyssnämnda parter, inte p.g.a. att den har gjort en bekräftelse men tackvare att den innehar andra funktioner som berättigar till ersättning.