UTKAST. Konsekvensutredning 1 (21) Dnr/Beteckning TSF

Transkript

1 Konsekvensutredning 1 (21) Datum Dnr/Beteckning Handläggare Fredrik Jonsson Sjöfartsavdelningen Fartygsoperativa enheten Sjöpersonalsektionen Konsekvensutredning Förslag till ändringar i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2011:116) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal STCW International Convention on Standards of Training, Certification and Watchkeeping for Seafarers (STCW) är en konvention som styr en miniminivå för utbildning, certifiering och vakthållning för sjöpersonal. Det finns idag cirka 200 medlemstater som är anslutna till konventionen och därav bundna att uppfylla dess innehåll. STCW-konventionen beslutas av FNorganet International Maritime Organization (IMO). För cirka sex år sedan beslutade IMO att en fullständig revision av STCW-konventionen skulle inledas. Orsaken till detta var att fartygens tekniska utveckling i viss mån försvagat konventionen och att ytterligare behov av utbildning i säkerhet och sjöfartsskydd är nödvändig. Den reviderade STCW-konventionen beslutades i juni 2010 vid en diplomatkonferens i Manila, Filippinerna. Den kom där av att erhålla namnet STCW Manila. MLC Genom 2006 års Maritime Labour Convention (MLC), även kallad sjöarbetskonventionen, revideras och moderniseras ett antal tidigare konventioner och rekommendationer. Syftet med konventionen är att införa ett samlat instrument med alla aktuella krav på arbets- och levnadsförhållanden till sjöss. Konventionen omfattar inte fiskefartyg, traditionsfartyg och örlogsfartyg och inte heller fartyg som navigerar enbart i inlandsfarvatten, i vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler gäller. Genom sin koppling till de tidigare konventionerna från International Labour Organization (ILO) är stora delar av sjöarbetskonventionen redan genomförda i svensk rätt. I en lagrådsremiss har regeringen lämnat förslag på de författningsändringar som krävs för att Sverige ska ha genomfört hela konventionen. Förslagen avser ändringar i bl.a. sjömanslagen (1973:282), fartygssäkerhetslagen (2003:364) och socialförsäkringsbalken (2010:110). Implementering STCW Implementeringen av STCW Manila kan delas in i tre faser som sträcker sig över en femårsperiod, dessa tre faser är implementerings-, utbildnings- och

2 Datum Dnr/Beteckning 2 (21) utbytesfasen. Implementeringsfasen ser Transportstyrelsen som genomförd med att regelverket för denna fas gick ikraft 1 januari 2012 i den nationella lagstiftningen. Utbildningsfasen består i att identifiera skillnaderna mellan idag godkända utbildningar enligt STCW-konventionen och de ändringar som gjorts vid revisionen. Denna fas ska vara färdig senast 1 juli Efter detta datum får en medlemsstat inte utbilda annat än efter STCW Manila. Utbytesfasen består i att alla sjömän som innehar ett behörighetsbevis, certifikat eller intyg den 1 januari 2017 ska vara i enlighet med STCW Manila för att vara internationellt giltiga. De ändringar som Transportstyrelsen föreslår är del av den ovan beskrivna utbildningsfasen för implementeringen av STCW Manilla. Förslagen går således ut på att uppfylla utbildningskraven i STCW-konventionen som blir tvingande från och med 1 juli MLC Förutsättningarna för Sveriges införlivande av sjöarbetskonventionen har utretts av MLC-utredningen i betänkandet SOU 2009:95. Regeringen har därefter skickat förslag till lag- och förordningsändringar på lagrådsremiss i oktober För att Sverige ska kunna införliva konventionen krävs även ändringar i Transportstyrelsens föreskrifter. Detta föreskriftsarbete syftar till att genomföra de ändringarna. De föreskrifter som berörs är ändringsföreskriften till TSFS 2011:116, nämligen TSFS 2010:120. Det är endast följande bestämmelser som berörs: Kockcertifikat Utbildning för ansvarig person för matlagning då kock inte finns ombord Övriga delar i sjöarbetskonventionen implementeras genom ett annat föreskriftsarbete. 1 Vad är problemet och vad ska uppnås? Generellt består problemet av tre delar. Ett problem är att internationell styrning av utbildningars innehåll och omfattning har ändrats och därför måste Transportstyrelsen anpassa utbildningarna till att uppfylla de nya internationella kraven. Ett andra problem är utbildningsanordnarnas uppfyllelse av innehåll och omfattning på utbildningarna och det tredje problemet är hur tredje part drabbas av utbildningar av samma art med olika innehåll och omfattning. Med olika innehåll och omfattning i utbildningar syftar Transportstyrelsen till de olika utbildningsmoment en utbildning kan ha, exempelvis sökövningar i en brandutbildning där rökdykning ingår som

3 Datum Dnr/Beteckning 3 (21) ett moment. För detta moment ska det då framgå vad momentet ska innehålla och i vilken omfattning det ska utbildas. I detta fall använder sig Transportstyrelsen av en tidsangivelse. Transportstyrelsen har även vid tiotalet revisioner av olika utbildningsanordnare, under 2011 och 2012, uppmärksammat hur utbildningar av samma art skiftar i innehåll och omfattning beroende på vilken utbildningsanordnare som bedriver utbildningen. Vidare har även olika brukare i form av redare och sjöpersonal för Transportstyrelsen påtalat hur utbildningar av samma art skiftar i innehåll och omfattning beroende på vilken utbildningsanordnare som bedriver utbildningen. Det finns idag 50-talet redare som direkt omfattas av konventionskraven, sedan finns det cirka 130 skärgårdsredare som omfattas i vissa fall beroende på vilken utbildning man talar om, t.ex. grundläggande säkerhetsutbildning. Där föreskrivs endast utbildningsmomenten som är i paritet med det utrustningskrav som det specifika fartyget har. Dessa moment är direkt kopplade till de internationella utbildningskraven, men saknas utrustningen så kan momentet exkluderas om fartyget opereras uteslutande i inre fart. Det finns idag cirka sjöpersonal som omfattas av problemen beroende på vilken befattning, fart område och fartyg de tjänstgör på. Med utrustningskrav åsyftar Transportstyrelsen exempelvis rökdykutrustning. Har fartyget ingen sådan utrustning behöver sjöpersonalen ombord på det fartyget heller inte utbildas i detta. Sjöpersonal erhåller då ett intyg av redaren efter genomgången utbildning. Detta intyg är då endast giltigt för tjänstgöring på detta specifika fartyg. Vissa av de föreslagna ändringarna föranleder ett behov av ändring i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438) samt förordningen (2011:1533) om behörigheter för sjöpersonal. Med anledning av detta kommer Transportstyrelsen parallellt med föreskriftsarbete skriva en framställan till Näringsdepartementet om dessa ändringar. Anledningen till att detta görs parallellt är att ändringarna måste gå ikraft samtidigt som föreskriftsförslaget. Blir det inte så saknas det bemyndigande till de av Transportstyrelsen föreslagna föreskriftsändringarna. Transportstyrelsen har i samråd med Näringsdepartementet kommit fram till denna lösning för att nå ett gemensamt ikraftträdandedatum den 1 juli Näringsdepartementet kommer dock att genomföra de ändringar som Transportstyrelsen föreslår genom framställan i egen regi. 1.1 Grundkurser Nedan angivna grundkurser har sitt ursprung i STCW-konventionen. När det gäller grundkurserna, Specialbehörigheter Oljelasthantering

4 Datum Dnr/Beteckning 4 (21) Certifikat Kemikalielasthantering Gaslasthantering Olje- och kemikalielasthantering Gaslasthantering är kursernas innehåll och omfattning ett nytt krav som tillkommit vid revisionen av STCW-konventionen. Transportstyrelsen föreslår därför att det i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:116) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal skapas bilagor för dessa utbildningar där utbildningarnas innehåll och omfattning regleras. Detta är inte ett nytt krav i Sverige, då dessa utbildningar reglerats vad gäller innehåll och omfattning tidigare. Transportstyrelsen har dock i samråd med berörda utbildningsanordnare gått igenom utbildningarnas innehåll och omfattning för att säkerställa uppfyllelsen av den reviderade STCWkonventionen. För utbildningarna, Grundläggande säkerhetsutbildning Räddningsfarkoster och beredskapsbåtar Snabba beredskapsbåtar har det genom implementeringsfasen skapats bilagor för deras innehåll som trädde ikraft 1 januari Grundläggande säkerhetsutbildning reglerades tidigare i form av två bilagor där momentet för brandskyddsutbildning fanns i en egen bilaga och övriga moment i en annan bilaga. Därför blev det inte tillfälle att reglera utbildningens omfattning, vilket tidigare endast gjordes i bilagan för brandskyddsutbildningen. Transportstyrelsen föreslår därför att dessa bilagor slås samman och att dess omfattning regleras fullt ut i bilagan. För utbildningarna räddningsfarkoster och beredskapsbåtar och snabba beredskapsbåtar förtydligades endast utbildningarnas innehåll i TSFS 2011:116 genom implementeringsfasen, detta mot bakgrund av att det tidigare inte fanns några bilagor för dessa utbildningar. Transportstyrelsen vill nu även förtydliga utbildningarnas omfattning, detta mot bakgrund av att det vid revisioner av utbildningsanordnare visat sig att dessa utbildningar bedrivs med samma innehåll men i olika omfattning. Detta medför i sin tur att tredje part i form av redare och sjöpersonal blir drabbade av olika omfattning och kostnader för samma utbildning, Transportstyrelsen är av uppfattningen att detta elimineras genom föreslagen reglering.

5 Datum Dnr/Beteckning 5 (21) För utbildning i avancerad brandbekämpning har endast utbildningens innehåll ändrats. Detta har gjorts i samråd med Brandskyddsföreningen. De ändringar som föreslås är förtydliganden i form av att utbildningens innehåll ska syfta till att fokusera på insats och ledningsövningar. Detta har då medfört att momenten brandsläckare och rökdykning har strukits och delen B har minskats i tid ifrån 20 timmar till 15 timmars omfattning. Anledningen till att momenten tas bort är att dessa moment redan finns i grundläggande säkerhetsutbildning, vilket man redan innehar när man ska gå denna utbildning. Genom detta förslag elimineras risken för olikheter i innehåll och omfattning för utbildningen, vilket är någonting som både redare och sjöpersonal påpekat för Transportstyrelsen. För utbildningarna, Sjukvårdare ombord Grundläggande sjukvårdsutbildning har det tidigare inte funnits några bilagor som reglerar innehåll och omfattning för utbildningen. Fram till 1 januari 2012 har det bara funnits två utbildningsanordnare som bedrivit utbildning för sjukvårdare ombord, men i och med revisionen av STCW-konventionen öppnades det upp nya möjligheter till att fortbilda sjöpersonal för certifikat som har en giltighetstid om fem år. Certifikatet för sjukvårdare ombord har en sådan giltighetstid, vilket medför att det finns ett behov av fortbildningskurser. Antalet sjöpersonal som berörs har Transportstyrelsen ingen säker statistik för men uppskattningsvis är det cirka Detta har genererat ett intresse för att bedriva denna typ av utbildning. Därför föreslår nu Transportstyrelsen att utbildningen för sjukvårdare ombord även den regleras vad gäller innehåll och omfattning för att inte hamna i det läge som man är i för övriga utbildningar att utbildningens omfattning är olika beroende på vilken utbildningsanordnare som bedriver utbildningen. För utbildningen grundläggande sjukvårdsutbildning är orsaken av samma karaktär som ovan, men certifikatet är livslångt och det är cirka sjöpersonal som berörs av regleringen. Genom revisionen av STCWkonventionen så måste sjöbefäl inneha detta certifikat för att erhålla ett konverterat behörighetsbevis som är i enlighet med den reviderade STCWkonventionen. Detta har då medfört att intresset för att utbilda har ökat och Transportstyrelsen ser även här en risk i att utbildningens omfattning kan drabba tredje part vad gäller olikheter. Genomförs ovan nämnda förslag till ändringar är Transportstyrelsen av uppfattningen att ett bra verktyg skapas för att utbudet av utbildningar genom konventionen blir stringent i form av innehåll och omfattning vilket eliminerar riskerna för olikheter för tredje part.

6 Datum Dnr/Beteckning 6 (21) 1.2 Fortbildningskurser I STCW-konventionen finns en rad utbildningar som leder till behörighetsbevis och certifikat. Dessa är i sin tur tidsbegränsade och kan i vissa fall förnyas genom tjänstgöring. Det som är nytt genom den reviderade STCW-konventionen är dock att det i vissa fall krävs att sjöpersonal genomgår fortbildning med femårsintervall. Skulle det vara så att sjöpersonal inte kan förnya behörighetsbevis eller certifikat mot bakgrund av tjänstgöring krävs det då att man fortbildar sig för att erhålla ett giltigt behörighetsbevis eller certifikat. Det finns dock ingen möjlighet att i dag genomgå specifika fortbildningar. Sjöpersonalen med fortbildningsbehov måste således genomgå en hel grundkurs vilket medför en stor börda i tid och kostnader. Transportstyrelsen vill därför skapa nya fortbildningskurser som medger lättnader i tid och kostnader. Transportstyrelsen medger redan idag fortbildningskurser för nedan nämnda utbildningar men det finns ett behov av att se över dessa i förhållande till den reviderade STCWkonventionen Behörigheter Behörighetsförlängande utbildning för fartygs- och maskinbefäl Specialbehörigheter Krishantering Farligt gods i förpackad form Transportstyrelsen har i samråd med berörda utbildningsanordnare tagit fram förslag till innehåll och omfattning för de aktuella utbildningarna. Genom samrådet har det dock framkommit att det kan komma uppstå behov av att justera det föreslagna innehållet och dess omfattning. Detta behov av justering kommer Transportstyrelsen samråda med de utbildningsanordnare som bedriver aktuell utbildning. Med detta förslag är Transportstyrelsen av uppfattningen att dessa utbildningar kommer bedrivas på ett sådant sätt så att tredje part inte kommer drabbas av olikheter vad gäller utbildningarnas omfattning. För följande utbildningar har det skapats nya bilagor för att anpassa utbildningarna till den reviderade STCW-konventionen, Specialbehörigheter Oljelasthantering Kemikalielasthantering Gaslasthantering

7 Datum Dnr/Beteckning 7 (21) Certifikat Säkerhet på höghastighetsfartyg Grundläggande säkerhetsutbildning Räddningsfarkoster och beredskapsbåtar Snabba beredskapsbåtar Avancerad brandbekämpning Sjukvårdare ombord Ovan nämnda förslag till ändringar skulle innebära att sjöpersonal på ett mer ekonomiskt och tideffektivt sätt kan hålla sina behörighetsbevis och certifikat giltiga för tjänstgöring. Detta mot bakgrund av att utbildningarnas innehåll och omfattning skulle syfta till att endast riktas till det behov sjöpersonalen har vid fortbildning. Transportstyrelsen är av uppfattningen att dessa utbildningar ska fokusera på praktiska moment som inte kan genomföras ombord i fartyget. Således finns ett behov av reglering för utbildningarnas innehåll och omfattning för att återigen inte skapa olikheter för tredje part. Även här kan det finnas behov av eventuella justeringar vad gäller innehåll och omfattning, men som nämnts tidigare kommer detta att ske i form av samråd med berörda utbildningsanordnare innan en ändring föreslås. 1.3 Kvalitetskrav för utbildning för erhållande av intyg Transportstyrelsen har för avsikt att se över möjligheten att låta redaren utbilda sin egen personal ombord i fartygen för vissa typer av utbildning som leder till intyg. Intygen som beröras är, Förtrogenhetsutbildning Kontroll av folkmassor Säkerhet på passagerar- och roropassagerarfartyg Passagerarsäkerhet, lastsäkerhet och skrovintegritet Säkerhet på höghastighetsfartyg Kranskötare Genom revisionen av STCW Manila har man genom regel I/14 i konventionen tydliggjort redarens ansvar för att hålla sin besättning utbildad och familjär med den utrustning som finns ombord. Transportstyrelsen är av uppfattningen att detta kan effektiviseras vad gäller både tid och ekonomi genom att möjliggöra denna typ av utbildning genom International Safety

8 Datum Dnr/Beteckning 8 (21) Management Code (ISM). Detta medför då att Transportstyrelsen godkänner utbildningens innehåll, resurser, rutiner och dokumentation genom ISM och redaren kan sedan utbilda sin egen personal ombord. Transportstyrelsen kan sedan vid de årliga ISM-revisionerna även utföra tillsyn för denna typ av utbildning. Hur återkommande behovet för revision för just detta förslag är kommer att Transportstyrelsen att utreda internt, men det finns två möjligheter och det är att genomföra dessa delar oftare men i mindre omfattning vad gäller tid eller mer sällan men då en större omfattning av tid. Föreskriftsförslaget föranleder ett förslag till Näringsdepartementet om ändring i 1 kap. 13 förordningen (2011:1533) om behörigheter för sjöpersonal som omhändertar utbildningar för intyg i förtrogenhetsutbildning, kontroll av folkmassor, säkerhet på passagerar- och roropassagerarfartyg, passagerarsäkerhet, lastsäkerhet och skrovintegritet, säkerhet på höghastighetsfartyg och kranskötare. På detta sätt erhåller Transportstyrelsen ett bemyndigande att vidare föreskriva om hur processen för detta ska gå till. 1.4 Redaktionella ändringar I 2 kap. 17 sista stycket har Transportstyrelsen lagt till punkten fem som en möjlighet till att kunna förnya sin behörighet. Detta är en möjlighet som ges genom revisionen av STCW konventionen. I 4 och 5 kap. 2 har behörigheterna fartygsbefäl klass VI och VII samt maskinbefäl klass VI och VII lagts till för att omfattas av kravet om att inneha utbildning för grundläggande säkerhetsutbildning, räddningsfarkoster och beredskapsbåtar, avancerad brandbekämpning och grundläggande utbildning i sjukvård. Det har även ändrats från att vara krav om kursintyg till att vara ett giltigt certifikat. Dessa ändringar är i enlighet med konventionskravet vilket direkt innebär att varje fartygsbefäl måste betala en avgift vid ansökan om dessa certifikat. Denna avgift uppgår idag till 1100 kronor per certifikat, vilket i det här fallet innebär en kostnad om 4400 kronor per sjöman. I 14 kap. 2 sista stycket ändras kravet om att elever ska inneha certifikat för grundläggande säkerhetsutbildning till att endast omfatta intyg för grundläggande säkerhetsutbildning. Ändring genomför för att inte eleven ska behöva ansöka om certifikat under studietiden, på detta sätt sparar eleven och gymnasieskolan 1100 kronor per elev. Eleven måste dock ansöka om ett certifikat så snart denne har tagit examen ifrån gymnasieskolan. I bilaga 5 har kursen fartygsteknik 1 tagits bort och fartygsteknik 2 ändrat namn till skeppsteknik. Detta är enligt uppgift ifrån Skolverket, men innehållsmässigt är det inga förändringar gjorda.

9 Datum Dnr/Beteckning 9 (21) I bilaga 12 har momentet sök teknik lagts till, efter önskemål om förtydligande. Momentet innebär inte någon ökning i tid utan bara ett förtydligande. Transportstyrelsen har även valt att ta bort momentet laddning av handbrandsläckare då detta inte är någonting man gör i svenska fartyg idag. Ytterligare ett förtydligande har gjort i bilgan vad gäller de typer av skum som används som släckmedel. Dessa ändringar är även genomförda i bilagan för fortbildningskursen. 1.5 Fartygskock och hantering av livsmedel Genom Sveriges anslutning till sjöarbetskonventionen införs krav om att fartyg med en större besättning än 10 personer ska ha en certifierad kock i besättningen. Kravet har införts i förordningen (2011:1533) om behörigheter för sjöpersonal. Bestämmelserna om kompetenskraven för att få ett kockcertifikat införs i TSFS 2010:120. Föreskrifterna ställer krav på att sökanden kan uppvisa ett utbildningsbevis som visar att han eller hon har genomgått kurser och praktik som godkänts av Skolverket på Restaurangoch livsmedelsprogrammet med inriktning mot kök och servering, eller Restaurangutbildning med inriktning kock storkök som ges inom ramen för gymnasial vuxenutbildning. Det införs också krav på att den som är ansvarig för matlagningen då kock inte finns ombord, det vill säga på fartyg som har färre än tio personer i besättningen, ska vara utbildad i livsmedelshygien, personlig hygien samt handhavande och förvaring av livsmedel. Utbildningen ska minst omfatta det som ingår i Basutbildning i livsmedelshygien enligt Sveriges Kommuner och Landstings Handbok för säker mat inom vård, skola och omsorg branschriktlinje för god hygienpraxis och för tillämpning av HACCPprinciperna enligt förordning (EG) nr 852/2004. Även dessa bestämmelser förs in i TSFS 2010:120. Föreskriftsförslaget föranleder ett förslag till Näringsdepartementet om införande av en ny paragraf som omhändertar utbildning för intyg i livsmedelshygien, personlig hygien samt handhavande och förvaring av livsmedel i förordningen (2011:1533) om behörigheter för sjöpersonal. Transportstyrelsen föreslår att även denna utbildning förs in i förordningens 1 kap. 13 för att säkerställa att den omhändertas i rederiets ISM. På detta sätt omfattas även denna utbildning av kraven som nämns i stycke 1.3 ovan. 2 Vilka alternativa lösningar finns och vad blir effekterna om någon reglering inte kommer till stånd? 2.1 Alternativa lösningar Grundkurser Transportstyrelsen har inget annat alternativ än att anpassa nuvarande

10 Datum Dnr/Beteckning 10 (21) föreskrifter till att uppfylla STCW-konventionens krav vad gäller innehåll och omfattning på utbildning. De föreslagna ändringarna innebär ökad tydlighet och transparens vad gäller villkor och krav på utbildning. Regelverket blir mer förutsägbart för de som berörs av regelverket både direkt och indirekt dvs. redare, utbildningsanordnare och sjöpersonal. Samtidigt säkerställs att sjöpersonalen som innehar olika befattningar har den utbildning som krävs. Fortbildningskurser Om föreslagna ändringar inte skulle genomföras är kurserna ändå i uppfyllelse med STCW-konventionen men dessa blir dyra och tidsmässigt omfattande då sjöpersonalen måste gå hela grundkursen var femte år. Det blir både för utbildningsanordnaren, redaren och sjöpersonal kostnadsmässigt och resursmässigt negativa effekter eftersom sjöpersonalen måste genomgå hela grundkurser. Exempelvis så skulle detta förslag för fartygsbefälen medföra att de skulle behöva gå en grundläggande säkerhetsutbildning om fem dagar, en utbildning för räddningsfarkoster och beredskapsbåtar om två dagar och en utbildning för avancerad brandbekämpning om fyra dagar. Totala tiden för utbildning skulle då bli 11 dagars utbildning vart femte år. Mot bakgrund av detta föreslår nu Transportstyrelsen att det för samtliga grundkurser, där det finns krav om förnyelse, skapas fortbildningskurser. Dessa kurser ska kunna bedrivas med fokus på praktiska övningar, Transportstyrelsen är av åsikten att sjöpersonalen kan antas ha viss grundkunskap eftersom man redan innehar aktuell grundutbildning, detta medför då att de teoretiska moment som återfinns i utbildningarna inte behöver fördjupas på samma sätt som tidigare, det bör mer handla om repetition. Vad gäller de praktiska delarna ska dessa företrädesvis bestå i sådant som inte kan repeteras ombord. STCW-konventionen medger sådana möjligheter för tillgodoräknande av tjänstgöring ombord. Denna fråga har Transportstyrelsen i samråd med övriga nordiska länder kommit fram till att lösa genom ett krav om tjänstgöring under giltighetstiden. För att inte skapa administrativa bördor vare sig för myndigheten eller för redare, utbildningsanordnare eller sjöpersonal menar Transportstyrelsen att detta krav kan kontrolleras av utbildningsanordnaren vid registrering av deltagaren, detta är inte ett nytt krav utan flertalet av utbildningsanordnarna gör redan denna typ av kontroll idag. Transportstyrelsen kontrollerar sedan detta vid de revisioner som genomförs vart tredje år hos godkända utbildningsanordnare. Skulle då sjöpersonal kunna uppvisa tre månaders tjänstgöring under certifikatets giltighetstid kan denne då genomgå en fortbildningskurs för aktuell grundkurs. På detta sätt säkerställs möjligheten till tillgodogörande av övning ombord vilket då medför ett avsevärt mindre behov av fortbildande. Enligt det förslag Transportstyrelsen presenterar så

11 Datum Dnr/Beteckning 11 (21) innebär det att fartygsbefäl skulle kunna fortbilda sig i grundläggande säkerhetsutbildning, räddningsfarkoster och beredskapsbåtar och avancerad brandbekämpning på fem dagar istället för som idag 11 dagar. Det innebär sex dagars mindre utbildningsdagar vart femte år. De fortbildningskurser som det krävs tre månaders tjänstgöring för är grundläggande säkerhetsutbildning, räddningsfarkoster och beredskapsbåtar, snabba beredskapsbåtar, avancerad brandbekämpning och sjukvårdare ombord. Kan sjöpersonalen inte uppvisa tre månaders tjänstgöring den senaste femårsperioden måste denne genomgå aktuella grundkurser istället. Kvalitetskrav för utbildning för erhållande av intyg De utbildningar som beskrivs under stycke 1.3 är inte någonting nytt, redaren utbildar redan i dessa själv. Vad som är nytt är att STCWkonventionen ställer tydligare krav på kvalitetssäkring av den ansvariga myndigheten. Idag bedöms innehåll och omfattning olika vid godkännande av dessa utbildningar, det är också olika krav på resurser för utbildningen samt dokumentationen. I vissa fall behöver redaren även ta ombord fartygsinspektör för utfärdande av intyg. De utbildningar som redarna bedriver idag är i enlighet med STCW-konventionen, skulle en ändring komma tillstånd så uppfylls konventionen, men processen för dessa utbildningar är ineffektiv och kostsam för myndighet och redare. Detta beror främst på otydlighet i föreskriften vad gäller omfattning och innehåll samt att fartygsinspektör måste intyga och utfärda intyg för sjöpersonal som godkänts ombord i fartyget. Därför föreslår nu Transportstyrelsen att utbildningarna i stycke 1.3 i sin helhet bedrivs ombord i aktuellt fartyg, redaren medges efter godkännande av utbildningarna att själv utfärda intygen ombord. För ett godkännande ska redaren för ansvarig fartygsinspektör i sitt ISM uppvisa rutiner, resurser, omfattning, innehåll för aktuell utbildning. Transportstyrelsen har skapat bilagor med utbildningsinnehåll för förtrogenhetsutbildning, kontroll av folkmassor, säkerhetsutbildning på passagerar- och roropassagerarfartyg, passagerarsäkerhet, lastsäkerhet och skrovintegritet, säkerhet på höghastighetsfartyg och kranskötare. Däremot har inga timmar angivits för omfattningen, detta beror på att det för varje fartyg är olika beroende på vilken typ av utrustning som finns idag. Redaren och ansvarig fartygsinspektör har genom aktuell bilaga erhållit en bra riktlinje för vad utbildningen minst ska innehålla beroende på vilken utrustning som finns ombord. Tillsynen av dessa rutiner, resurser, omfattning, innehåll för aktuell utbildning kommer sedan att göras vid ISM revisioner vilket heller inte är ett nytt krav. Med dessa föreslagna ändringar så anser Transportstyrelsen att detta blir både kostnads- och tidseffektivare och framför allt tydligare än vad denna verksamhet är idag.

12 Datum Dnr/Beteckning 12 (21) Redaktionella ändringar Se 1.4. Fartygskock och hantering av livsmedel Se Effekter om reglering inte kommer till stånd Se ovan under alternativ Vilka berörs av regleringen? De som berörs är 30 talet utbildningsanordnare och cirka sjöpersonal som regleras av Transportstyrelsen. Det finns ca 50 svenska redare som opererar cirka 120 fartyg som direkt omfattas av STCW-konventionen, sedan finns det cirka 130 skärgårdsredare som i olika omfattning omfattas av konventionskraven beroende på fartygstyp och antalet ombordanställda. När det gäller utbildning i livsmedelshygien, personlig hygien samt handhavande och förvaring av livsmedel uppskattar Transportstyrelsen att det finns cirka 30 fartyg, som opereras av skärgårdsredarna, som omfattas av detta krav som ställs genom sjöarbetskonventionen. 4 Vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser medför regleringen och hur ser de olika konsekvenserna ut för de övervägda regleringsalternativen om man jämför? 4.1 Kostnadsmässiga och andra konsekvenser Transportstyrelsen förespråkar de föreslagna ändringsalternativen och konsekvenserna redogörs utifrån kategorierna nedan. Kostnadsmässiga och tidsmässiga konsekvenser Behörighetsförlängande utbildning berör endast fartygsbefäl som inte mot bakgrund av tjänstgöring kan förnya sitt behörighetsbevis, totalt finns det ca 4500 fartygsbefäl idag men hur många av dessa som inte kan förnya mot tjänstgöring har Transportstyrelsen ingen statistik för. Kostnaden för utbildningen är mellan kronor, och Transportstyrelsen är av uppfattningen att denna kostnad inte kommer att förändras nämnvärt eftersom omfattningen endast minskats med en timme. Vad som däremot är viktigt att förtydliga är att saknar ett däcksbefäl en utbildning för Electronic Chart Display and Information System (ECDIS) tillkommer en kostnad om kronor samt ytterligare 40 timmars utbildning. Detta kan dock däcksbefälen avsäga sig men då erhålls endast ett behörighetsbevis som begränsas till att inte medge tjänstgöring på ECDIS utrustat fartyg.

13 Datum Dnr/Beteckning 13 (21) Grundkurser innebär i sak inga kostnadsmässiga konsekvenser genom de förslag som presenterats, däremot så förtydligas innehållet och omfattningen vilket i vissa fall medför ett behov av nytt godkännande ifrån Transportstyrelsen. Detta godkännande kommer i sak inte medföra någon kostnad mer än de administrativa kostnader handläggningen medför hos utbildningsanordnaren och Transportstyrelsen. Dessa kostnader anser Transportstyrelsen som ringa då det endast handlar om skrivbordsstudier och inga fysiska besök eftersom samtliga utbildningar som berörs redan idag bedrivs av befintliga utbildningsanordnare. När det gäller grundkurserna för erhållande av specialbehörighet för oljeoch gaslasthantering föreslår Transportstyrelsen att dessa bilagor blir identiska med ställda krav i tidigare gällande behörighetsföreskrift, eftersom dessa innehållsmässigt uppfyller kraven enligt STCW. Den enda förändringen som föreslås är av redaktionell art, i bilagan för gaslasthantering, där en hänvisning till STCW under avsnittet Kontakter mellan fartyg och land byts ut mot en mer relevant hänvisning till Sigtto, vilket till skillnad från STCW innebär guidelines som är relevanta i sammanhanget. Därmed tillkommer inga nya kostnader. Dock ser Transportstyrelsen ett behov av att ställa ett förkunskapskrav på genomgången kurs i oljelasthantering innan man går kursen i kemikalielasthantering för att utbildningen för just kemikalielasthantering ska uppfylla STCW-kraven. Denna turordning är, vad Transportstyrelsen erfar, i linje med hur dessa utbildningar bedrivs inom de utbildningar som leder till sjökapten och sjöingenjör och det finns dessutom många synergieffekter mellan oljekursen och kemikaliekursen, vilket återspeglas i att kemikaliedelen är kortare är oljedelen. Vidare är det mycket ovanligt att det på ett kemikalielastfartyg inte också, utöver en specialbehörighet i kemikalielasthantering behövs en specialbehörighet i oljelasthantering, eftersom fartygen ofta kan lasta både petroleumprodukter och kemikalier. Eftersom oljelasthanteringskursen funnits inom de utbildningar som leder till sjökapten respektive sjöingenjör i många år är antalet sjömän som inte skulle uppfylla detta förkunskapskrav mycket få och den totala kostnaden för sådana undantag kan anses mycket ringa. Detta jämfört med den kostnad det skulle innebära att ställa helt nya krav på helt separata utbildningar för kemikalielasthantering som inte tar hänsyn till den i regel genomgångna utbildningen i oljelasthantering. I och med detta förslag anser Transportstyrelsen att de idag gällande kraven på grundutbildningen för att erhålla specialbehörighet för oljelasthantering och kemikalielasthantering, som har praktiserats under lång tid och fungerat, uppfyller kraven enligt STCW-Manila. Sjömännen kommer i och med detta, på ett mer tidseffektivt sätt, kunna bli tjänstbara på flera typer av tankfartyg eftersom huvuddelen av sjömännen som ska tjänstgöra på kemikaliefartyg även kommer att behöva behörigheten för oljelasthantering. Detta jämfört med det mer tids-

14 Datum Dnr/Beteckning 14 (21) och resurskrävande alternativet att ställa krav på helt separata kurser för oljelasthantering respektive kemikalielasthantering. Transportstyrelsen bedömer att det även fortsättningsvis, genom den föreslagna bilagan för utbildning i olje- och kemikalielasthantering, ska vara en tidsmässigt mer omfattande utbildning för den som ska tjänstgöra som däcksbefäl jämfört med den som ska tjänstgöra som maskinbefäl. Anledningen till detta är att det är däcksbefälen som i huvudsak är ansvariga för lasthantering och planering på fartygen. De som läser till maskinbefäl har dessutom med sig flera utbildningsmoment från sin övriga utbildning gällande bl.a. rörsystem och pumpar som gör att dessa moment kan kortas ned jämfört med kursen för däcksbefäl. Transportstyrelsen vill poängtera att den kortare kurs i olje- och kemikalielasthantering som maskinstudenterna av nämnda skäl medges läsa uppfyller kraven enligt STCW-Manila. Dock föreslår Transportstyrelsen att de svenska däcksbefälen får en mer omfattande utbildning. Detta förhållande mellan däcks- respektive maskinbefäl gällande utbildningens omfattning är inget nytt i och med den föreslagna bilagan, dock vill Transportstyrelsen påpeka att man även fortsättningsvis vill se att svenska däcksbefäl har en teoretisk kunskapsnivå som ligger över den miniminivå som beslutats enligt STCW-Manila. Eftersom detta förslag inte innebär några nya krav jämfört med tidigare innebär det dock att det inte blir några kostnadsmässiga förändringar. När det gäller fortbildningskurser finns det däremot kostnads- och tidsmässiga konsekvenser, Transportstyrelsen presenterar dessa i form av att specifikt påvisa den mest och den minst omfattande fortbildningen för specialbehörigheter och certifikat. När det gäller fortbildningskurserna för specialbehörigheterna i olje- och kemikalielasthantering sker enligt Transportstyrelsens förslag ingen förändring jämfört med tidigare ställda krav och därmed får detta ingen tidseller kostnadsmässig konsekvens. Däremot föreslår Transportstyrelsen att det skapas en ny bilaga i TSFS 2011:116 gällande fortbildningskurs i gaslasthantering, vilket tidigare inte funnits. Den som inte uppfyller sjötjänstkravet för förnyelse av sin specialbehörighet i gaslasthantering har varit tvungen att gå en grundkurs som omfattar 54 lärarledda timmar. Transportstyrelsen föreslår att fortbildningskursen i gaslasthantering istället ska om fatta 26 timmar. Kostnaden för en grundutbildning i gaslasthantering är omkring kr. Genom den föreslagna omfattningen på fortbildningskursen skulle denna kostnad kunna sänkas till ca 7000 kr om man enbart räknar på timkostnaden. Den verkliga siffran är dock svår att sia om eftersom det är många faktorer som spelar in, som resurser, fasta kostnader och efterfrågan på kursen. Det finns idag cirka 1500 sjömän med specialbehörighet i tanklasthantering. Transportstyrelsen har dock ingen

15 Datum Dnr/Beteckning 15 (21) statistik över hur många som kommer kunna förnya sin behörighet genom sjötjänstgöring istället för genom föreslagna fortbildningskurser. När det gäller fortbildningskursen i krishantering som tidigare inte existerat föreslår Transportstyrelsen att det skapas en ny bilaga som omfattar 12 lärarledda timmar, att jämföra med grundkursens 30 timmar. Kostnaden för en sådan grundkurs ligger på cirka kr. Den som inte uppfyller sjötjänstkravet för förnyelse har varit tvungen att gå om grundkursen. Genom den föreslagna omfattningen på fortbildningskursen skulle kostnaden kunna sänkas till ca 5000 kr om man enbart räknar på timkostnaden. Det är dock som sagt svårt att bedöma priset på en fortbildningskurs och det är helt upp till utbildningsanordnaren att sätta priset. Det är idag cirka 3000 sjömän som innehar specialbehörighet för krishantering. Transportstyrelsen kan dock inte bedöma hur många som kommer kunna förnya sin behörighet genom sjötjänstgöring istället för genom föreslagen fortbildningskurs. Den utbildning som ger certifikat och som berörs av flest sjöpersonal är grundläggande säkerhetsutbildning, denna grundutbildning är idag om totalt 44 timmar. Kostnaden för en sådan utbildning är mellan kronor per sjöman. Genom den föreslagna fortbildningskursen är omfattningen 26 timmar. Detta innebär en minskning om 18 timmar. Transportstyrelsen kan konstatera att kostnaden för en sådan fortbildningskurs skulle minska. Hur mycket kan dock Transportstyrelsen inte uppskatta eftersom det är många faktorer som väger in så som resurskostnader, hur ofta kursen hålls och hur många deltagare utbildningsanordnaren har vid varje kurstillfälle. Vissa utbildningsanordnare upphandlar även stora delar av sin resursåtgång vilket omöjliggör en uppskattning av denna typen av kostnader. Antalet sjöpersonal som omfattas av detta förslag till ändring är ca 10600, det finns ytterligare 8300 sjöpersonal som arbetar inom intendenturen. Hur många av dem som berörs har Transportstyrelsen ingen statistik för i dagsläget. Det certifikat som genererar minst fortbildningskurser är certifikat för sjukvårdsansvarig ombord. Denna grundutbildning är om 45,5 timmar och kostar ca kronor. Förlag till omfattning av en fortbildningskurs är 33 timmar, vilket innebär en minskning om 12,5 timmar. Transportstyrelsen är av uppfattningen att kostnaden även för denna utbildning bör minska. Det finns endast ca 3000 fartygsbefäl som berörs av kravet om att inneha detta certifikat, så denna fortbildning är den kurs som får minst genomslagskraft vad gäller antal sjöpersonal och kostnader. Gemensamt för alla föreslagna ändringar är att kostnaderna och omfattningen minskar för redare, utbildningsanordnare och sjömän. Transportstyrelsen har genom förslaget möjliggjort att en sjöman kan erhålla

16 Datum Dnr/Beteckning 16 (21) certifikaten grundläggande säkerhetsutbildning, räddningsfarkoster och beredskapsbåtar och avancerad brandbekämpning genom fortbildningskurser som omfattas av 39 timmars utbildning. Skulle man som kravbilden ser ut idag utbilda sig i dessa utbildningar vart femte år handlar det om totalt 11 dagars utbildning. När det gäller kvalitetskrav för utbildning för erhållande av intyg är de kostnads- och tidsmässiga vinsterna svåra att analysera eftersom de berör redaren, fartygen och Transportstyrelsen på så olika sätt. Men tittar man på en redare med ett fartyg som bedriver roropassagerar verksamhet med höghastighetsfartyg så omfattas denne av samtliga krav på utbildning för erhållande av intyg. Återigen vill Transportstyrelsen påpeka att dessa krav inte är nya utan redaren bedriver redan denna typ av utbildning idag. Men tittar man på den delen som bedrivs för framförandet av höghastighetsfartyg idag så tillkommer det kostnader pågrund av att denna process görs utöver övriga ISM kontroller för just denna utbildning. En förrättningskostnad för en denna verksamhet skulle kunna vara två dagars förrättning om 8 timmars arbete per dag för inspektören, det genererar 16 timmars arbete som har en kostnad om 1400 kronor per timma. Totala kostnaden blir då kronor plus kronor i en ansökningsavgift. Den totala kostnaden blir då kronor per förrättning. Hur många sådana förrättningar som görs årligen varierar beroende på omsättningen av sjöpersonal ombord i fartygen. Transportstyrelsens förslag går nu ut på att redaren genoför detta i egen regi, tillsynen ska då ske när en revision av rederiets ISM görs. På detta sätt minskas kostnaden enligt ovan men kostnaderna för en ISM revision kan öka i och med att dessa delar ska kontrolleras då istället. Men Transportstyrelsen är av uppfattningen att den totala kostnaden bör minska då berörda redare inte behöver ansöka speciellt om att få denna process kontrollerad samt att processen och bedömningen görs på ett stringent sätt. Ytterligare en vinst som görs genom denna, som Transportstyrelsen ser det effektiviseringen, är att inspektören kan styra över hur rederiets verksamhet påverkas vid en förrättning. Istället för två olika förrättningar sammanslås dessa till ett tillfälle, visserligen i större omfattning men det blir effektivare och mindre resurskrävande. Administrativa konsekvenser När det gäller administrativa kostnader så tillför det inga avgifter på utbildningsanordnaren för ett erhålla nya beslut om godkännanden för uppfyllelse av de föreslagna kraven vad gäller grund- och fortbildningskurser. Transportstyrelsen tar idag ut en årlig avgift för detta per utbildningsanordnare och dennes utbildningsaktivitet där denna typ av beslut kostnadsmässigt räknas in. Däremot kommer det att tillföras ytterligare administrativa kostnader för utbildningsanordnaren eftersom kursutbudet utökas, det som då kan tillkomma är kostnader för att hålla

17 Datum Dnr/Beteckning 17 (21) ytterligare utbildning. Men Transportstyrelsen anser dessa kostnader som ringa då samtliga utbildningsanordnare redan idag bedriver verksamhet där dessa frågor hanteras och marknadsförs. Transportstyrelsen kan heller inte fastställa en rimlig kostnad för detta eftersom den är individuell så till vida att det helt beror på det utbud som utbildningsanordnaren har kontra de intäkter som densamme får i förhållande till de fortbildningskurser som bedrivs. Återigen anser Transportstyrelsen att dessa kostnader måste anses som ringa eftersom kursutbudet utökas och därmed intäkterna. Vidare så anser Transportstyrelsen även att de administrativa kostnaderna för redaren att bedriva utbildning för intyg även de som ringa, svårigheten att bestämma kostnaden här ligger i att de redan idag bedriver denna typ av utbildning och där av blir omfattningen av behovet att ändra svårt att bedöma. Men argumentet för att se dessa kostnader är just att de har rutiner och resurser som idag redan arbetar med detta. Fartygskock och hantering av livsmedel Den som vill arbeta som kock på fartyg med en säkerhetsbesättning om tio eller mer ska ha ett certifikat. För att få ett sådant certifikat krävs att den sökande genomgått kockutbildning med godkänt resultat. Kockutbildningen är en gymnasial utbildning med inriktning mot storkök och kan erhållas i princip på alla gymnasieskolor och vuxenutbildningar (exempelvis Lernia). De aktuella kurserna är kostnadsfria för den enskilde. Transportstyrelsen tar ut en avgift för ansökan om utfärdande av kockcertifikat. Kostnaden uppgår till 1100 kronor vilket är en engångskostnad eftersom man inte behöver ansöka om förnyelse. Den som redan arbetar som sjökock före konventionens ikraftträdande kommer genom övergångsbestämmelser att kunna ansöka om ett certifikat. Ett kockcertfikat kommer att utfärdas till den som har arbetat ombord i fartyg som kock i minst 12 månader under den senaste femårsperioden. Kostnaden för ansökan om utfärdande av kockcertifikat kommer att vara densamma som för nyutbildade kockar. Det beräknas att det i Sverige finns 120 fartyg som kommer att omfattas av konventionens krav på certifierad kock. Varje sådant fartyg har två besättningar och följaktligen två kockar vilket innebär att cirka 300 personer omfattas av kravet på certifiering. 300 kockar * 1100 kronor i ansökningsavgift för utfärdande av kockcertifikat ger en kostnad på kronor. Huruvida denna kostnad kommer att drabba den enskilde eller redaren beror förmodligen på redarens policy i frågan. Det införs vidare bestämmelser om utbildning för de som hanterar livsmedel i köket ombord på fartyg som har en säkerhetsbesättning om färre än tio,

18 Datum Dnr/Beteckning 18 (21) och som således inte behöver ha en utbildad kock ombord. Dessa personer ska vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedelsoch personlig hygien och handhavande, samt förvaring av livsmedel ombord. Kostnaden för utbildning kommer att belasta redaren eller enskilda sjömän, beroende på vad de har överenskommit mellan arbetsgivare och arbetstagare. Utbildningen ska minst omfatta det som ingår i Basutbildning i livsmedelshygien enligt Sveriges Kommuner och Landstings Handbok för säker mat inom vård, skola och omsorg branschriktlinje för god hygienpraxis och för tillämpning av HACCP-principerna enligt förordning (EG) nr 852/2004. Utbildningen, som kan genomföras på distans, uppskattas kosta cirka 750 kronor per person. Kostnaden utgör en engångskostnad och intyget om godkänd kurs har obegränsad giltighet i tiden. För att kunna tjänstgöra som kock eller livsmedelsansvarig ombord på ett handelsfartyg krävs det utöver att inneha ett kockcertifikat respektive att ha genomgått godkänd utbildning, att sjömannen har genomgått grundläggande säkerhetsutbildning. Detta krav grundar sig i den internationella koden för utbildningar av sjömän (STCW) som har införlivats i svensk rätt genom förordning (2011:1533) om behörigheter för sjöpersonal och Transportstyrelsens författningssamling (TSFS 2010:120) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal. Grundläggande säkerhetsutbildning tillhandahålls av 10 utbildningsanordnare runtom i landet. Utbildningslängden omfattar 5-7 dagar och efter godkänd genomgången kurs erhålls ett så kallat STCW-certifikat som är gångbart i hela världen. Kostnaden för den grundläggande säkerhetsutbildningen är cirka kronor. De kockar och livsmedelsansvariga som redan idag tjänstgör ombord på handelsfartyg uppfyller kraven om grundläggande säkerhetsutbildning och omfattas således inte av detta krav. Det finns två gymnasieskolor i Sverige som erbjuder utbildning som motsvarar både kraven avseende kock- och livsmedelsutbildningen samt kraven om grundläggande säkerhetsutbildning. 4.2 Jämförelse av konsekvenser av de olika regleringsalternativen För Sveriges del är utbildningarna för olje-, kemikalie- och gastankfartyg ingenting nytt utan har reglerats tidigare i svensk författning. Vad som gjorts genom förslaget är att dessa har granskats emot de för STCWkonventionen nya krav för att säkerställa deras uppfyllelse av konventionen. Övriga förslag till grundkurser innebär heller ingenting nytt. Vad som är nytt är att det föreslås att det i svensk författning tydliggörs vad som är ett minsta innehåll och omfattning för aktuella utbildningar. Detta för att eliminera riskerna för att tredje part drabbas i form av olika utbildningsnivå och där av olika kostnader för samma typ av utbildning. Förslagen gällande fortbildningskurserna är av samma karaktär som för

19 Datum Dnr/Beteckning 19 (21) grundkurserna. Dock är det viktigt att poängtera att kommer en ändring inte till stånd mister svenska utbildningsanordnare, redare och sjöpersonal konkurrenskraft internationellt. Sverige är visserligen i uppfyllelse av STCW-konventionen men utbildningarna har ett större innehåll och omfattning vilket direkt medför ökade kostnader för samtliga inblandade. Transportstyrelsen är av uppfattningen att de ändringar som föreslås för intygsgivande utbildningar av redaren själv medför minskade kostnader för redaren. Dessa besparingar blir kanske inte så stora men sett över tid så blir regleringen effektivare eftersom redaren inte behöver ha Transportstyrelsens godkännande i varje enskilt fall utan kontrollen sker i form av periodisk tillsyn som redan utförs idag. Vidare så anser Transportstyrelsen att förslagen i sin helhet måste anses som en effektivisering av hela processen för utbildningars innehåll och omfattning då reglerna förenklas och förtydligas, samtidigt som dessa till en större utsträckning än tidigare medger konkurrensneutralitet både för redare, utbildningsanordnare och sjöpersonal. Detta beror på att utbildningarnas innehåll och omfattning tydliggörs och det medges att sjöpersonal även i Sverige kommer kunna gå grundkurser och fortbildningskurser som liknar de som bedrivs i övriga nordiska länder där vi idag har som störst rörlighet och utbyte av sjöpersonal. Och till sist så ökas konkurrensneutraliteten mellan redare och även utbildningsanordnare eftersom innehåll och omfattning för aktuella kurser blir tydligare och därmed enklare att följa. 5 Överensstämmer regleringen med eller går den utöver de skyldigheter som följer av EU-rättslig reglering eller andra internationella regler Sverige ska följa? Föreslagna reglering överensstämmer med vad ovan nämnda internationella regelverk medger. 6 Behöver särskild hänsyn tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och finns det behov av speciella informationsinsatser? Tidpunkten för ikraftträdande måste vara senast 1 juli 2013 enligt internationella regler. Transportstyrelsen kommer genom kommunikationsavdelningen att informera berörda om dessa ändringar genom sedvanlig remiss samt fortlöpande information genom media och webben. Transportstyrelsen kommer även bjuda in berörda parter för information om föreslagna ändringar så fort de med säkerhet har fastställts.

20 Datum Dnr/Beteckning 20 (21) 7 Kan regleringen få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt? 7.1 Hur många företag berörs, i vilka branscher är företagen verksamma samt hur stora är företagen? I dagsläget finns det ca 50 redare som direkt berörs av föreslagna ändringar, det finns även ytterligare 130 skärgårdsredare som berörs men i en mindre omfattning. Av de 50 redarna så är det samtliga redare allt ifrån den redare som har ett fartyg upp till de absolut största redarna, anledningen till detta är att samtliga av dem omfattas av STCW-konventionen. När det gäller de 130 skärgårdsredarna så berörs bara de som har sjöpersonal med konventionsgrundande behörighetsbevis eller certifikat. Hur många dessa är av totalt 120 stycken har Transportstyrelsen ingen statistik för. 7.2 Vilken tidsåtgång kan regleringen föra med sig för företagen och vad innebär regleringen för företagens administrativa kostnader? När det gäller grundkurser så ska utbildningsanordnare för att utbilda enligt de nya kraven godkännas av Transportstyrelsen, denna process kommer att avslutas under 2013, utbildningsanordnaren kommer vid ett sådant godkännande automatiskt erhålla rätten att utbilda i aktuell fortbildningskurs också. För redaren och sjöpersonal så har man till och med 31 december 2016 på sig att ordna med att man innehar behörighetsbevis och certifikat enligt de föreslagna ändringarna. När det gäller kvalitetskraven för erhållande av intyg bedömer Transportstyrelsen att tidåtgången blir ringa eftersom redaren idag redan bedriver denna typ av utbildning. De administrativa kostnaderna redogörs det för under punkten Vilka andra kostnader medför den föreslagna regleringen för företagen och vilka följdändringar av verksamheten kan företagen behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen? Se punkten I vilken utsträckning kan regleringen komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen? Transportstyrelsen bedömer att de föreslagna ändringarna stärker konkurrensneutraliteten i form av att alla utbildningarnas innehåll och omfattning regleras lika.