PRODUKTRESUMÉ. 1 LÄKEMEDLETS NAMN Risperidon Actavis 0,5 mg filmdragerade tabletter

Transkript

1 PRODUKTRESUMÉ 1 LÄKEMEDLETS NAMN Risperidon Actavis 0,25 mg filmdragerade tabletter Risperidon Actavis 0,5 mg filmdragerade tabletter Risperidon Actavis 1 mg filmdragerade tabletter Risperidon Actavis 2 mg filmdragerade tabletter Risperidon Actavis 3 mg filmdragerade tabletter Risperidon Actavis 4 mg filmdragerade tabletter Risperidon Actavis 6 mg filmdragerade tabletter 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Risperidon Actavis 0,25 mg 1 filmdragerad tablett innehåller 0,25 mg risperidon. Hjälpämne: 62 mg vattenfri laktos Risperidon Actavis 0,5 mg 1 filmdragerad tablett innehåller 0,5 mg risperidon. Hjälpämne: 62 mg vattenfri laktos Risperidon Actavis 1 mg 1 filmdragerad tablett innehåller 1 mg risperidon. Hjälpämne: 61 mg vattenfri laktos Risperidon Actavis 2 mg 1 filmdragerad tablett innehåller 2 mg risperidon. Hjälpämne: 123 mg vattenfri laktos Risperidon Actavis 3 mg 1 filmdragerad tablett innehåller 3 mg risperidon. Hjälpämne: 184 mg vattenfri laktos Risperidon Actavis 4 mg 1 filmdragerad tablett innehåller 4 mg risperidon. Hjälpämne: 245 mg vattenfri laktos Risperidon Actavis 6 mg 1 filmdragerad tablett innehåller 6 mg risperidon. Hjälpämne: 368 mg vattenfri laktos För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Filmdragerad tablett. Risperidon Actavis 0,25 mg Ljusgula, runda, bikonvexa tabletter, märkta T, diameter 6 mm.

2 Risperidon Actavis 0,5 mg Ljusgula, avlånga, bikonvexa tabletter med brytskåra, märkta T, 8x5 mm. Tabletterna kan delas i lika stora delar. Risperidon Actavis 1 mg Vita, avlånga, bikonvexa tabletter med brytskåra, märkta T1, 8x5 mm. Tabletterna kan delas i lika stora delar. Risperidon Actavis 2 mg Vita, avlånga, bikonvexa tabletter med brytskåra, märkta T2, 10x5 mm. Tabletterna kan delas i lika stora delar. Risperidon Actavis 3mg Vita, avlånga, bikonvexa tabletter med brytskåra, märkta T3, 11x6,5 mm. Tabletterna kan delas i lika stora delar. Risperidon Actavis 4 mg Vita, avlånga, bikonvexa tabletter med brytskåra, märkta T4, 14x7,5 mm. Tabletterna kan delas i lika stora delar. Risperidon Actavis 6 mg Vita, avlånga, bikonvexa tabletter med brytskåra, märkta T, 16x8,5 mm. Tabletterna kan delas i lika stora delar. 4 KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer - Risperidon används för behandling av schizofreni. - Underhållsbehandling för att förhindra återfall av kronisk schizofreni hos patienter som svarat på behandlingen. - Måttligt svåra till svåra maniska episoder i samband med bipolär sjukdom. 4.2 Dosering och administreringssätt Schizofreni Vid terapibyte från andra antipsykotiska läkemedel till risperidon Vid byte rekommenderas en långsam nedtrappning av den tidigare behandlingen. Vid byte från antipsykotiskt depåläkemedel till risperidon bör behandlingen med risperidon, om medicinskt önskvärt, inledas vid tidpunkten för nästa planerade injektion. Behovet av att fortsätta existerande behandling av extrapyramidala symtom (med medel mot Parkinsons sjukdom) måste omvärderas regelbundet. Vuxna och ungdomar 15 år: Risperidon kan ges 1 eller 2 gånger dagligen. Behandlingen bör inledas med 2 mg dagligen. Dosen kan ökas till 4 mg/dag andra dagen. Denna dos kan därefter bibehållas oförändrad eller justeras efter individuella behov. Optimal dos för de flesta patienter är 4-6 mg risperidon dagligen. För vissa patienter kan en långsammare titreringsfas och en lägre start- och underhållsdos vara lämplig.

3 Doser över 10 mg dagligen har inte vistats ge ytterligare effekt jämfört med lägre doser och kan öka risken för extrapyramidala symtom. Säkerhet för doser över 16 mg dagligen har inte säkerställts, och doser av denna storlek bör inte användas. Om sedation är önskvärd kan en bensodiazepin ges samtidigt. Äldre: Behandlingen bör inledas med 0,5 mg 2 gånger dagligen. Denna dos kan bibehållas oförändrad eller justeras efter individuella behov i steg om 0,5 mg 2 gånger dagligen till högst 2 mg två gånger dagligen. Eftersom den kliniska erfarenheten hos äldre är begränsad bör försiktighet iakttas. Barn och ungdomar < 15 år: Kliniska data avseende risperidonbehandling av barn med schizofreni under 15 år saknas. Därför kan inte risperidon rekommenderas för behandling av schizofreni hos denna åldersgrupp. Maniska episoder Vuxna: Risperidon bör ges en gång per dag med en startdos på 2 mg. Dosen kan vid behov ökas med 1 mg dagligen, dock inte tätare än med 24 timmars intervall. En dos mellan 2 och 6 mg dagligen rekommenderas. Dygnsdoser på mer är 6 mg har inte undersökts på patienter med maniska episoder. Eftersom patienter med bipolär sjukdom har en sänkt tröskel för tardiv dyskinesi, bör behovet av kontinuerlig behandling med risperidon regelbundet omprövas. Äldre: Behandling bör inledas med 0,5 mg 2 gånger dagligen. Denna dos kan bibehållas oförändrad eller justeras efter individuella behov i steg om 0,5 mg risperidon 2 gånger dagligen, till maximalt 2 mg risperidon 2 gånger dagligen. Eftersom den kliniska erfarenheten hos äldre är begränsad skall försiktighet iakttas. Barn och ungdom: Klinisk erfarenhet saknas av behandling av maniska episoder hos barn och ungdom yngre än 18 år. Samtidig administrering med stämningsstabiliserande läkemedel: Det finns begränsad information avseende samtidig administrering av risperidon och karbamazepin vid bipolär mani. Karbamazepin har visats inducera risperidons metabolism, resulterande i lägre plasmanivåer för risperidons antispykotiska fraktion (se avsnitt 4.5). Tills ytterligare erfarenhet erhållits bör karbamazepin och risperidon därför inte ges samtidigt till patienter med bipolär mani.

4 Lever- och njursjukdom Behandling bör inledas med 0,5 mg 2 gånger dagligen. Denna dos kan justeras efter individuella behov i steg om 0,5 mg risperidon 2 gånger dagligen, upp till 1-2 mg 2 gånger dagligen. Eftersom den kliniska erfarenheten hos dessa patienter är begränsad skall försiktighet iakttas. Patienter med kardiovaskulära sjukdomar Dosökning med risperidon bör ske gradvis (se avsnitt 4.4) Som med all symtomatisk behandling bör patienten utvärderas regelbundet för att bedöma det fortsatta behovet av risperidon. Administreringssätt: Tabletten skall tas med tillräckligt mängd vätska (t ex ett glas vatten), oberoende av föda. 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot risperidon eller mot något hjälpämne. 4.4 Varningar och försiktighet Äldre patienter med demens: En trefaldig ökning av cerebrovaskulära biverkningar observerades i kliniska studier hos patienter som behandlats med risperidon jämfört med placebo (3,4 % mot 1,1 %). En metaanalys av 17 kliniska prövningar med atypiska antipsykotiska läkemedel inklusive risperidon, visade att äldre patienter med demens som behandlas med atypiska antipsykotiska läkemedel, inklusive risperidon, har en förhöjd mortalitetsrisk jämfört med de placebobehandlade. För de risperidonbehandlade i denna analys var mortalitetsincidensen 4,0 % jämfört med 3,1 % för placebobehandlade patienterna. Medelåldern på patienterna som avled var på 86 år (varierande mellan ). I samma studier var behandling med furosemid i kombination med risperidon förknippat med en högre mortalitet jämfört med behandling med enbart risperidon eller furosemid. Mekanismen bakom en interaktion är dock oklar. Samtidig behandling med risperidon och andra diuretika (huvudsakligen låga doser av tiaziddiuretika) förknippades inte med liknande observationer. Dödsorsaken visade inget konsekvent mönster. Försiktighet bör dock iakttas vid samtidig behandling med risperidon och furosemid eller andra potenta diuretika, och risken bör vägas mot nyttan innan sådan behandling inleds. Oavsett behandling var uttorkning en riskfaktor för mortalitet och bör därför särskilt undvikas hos äldre dementa patienter. Förskrivare rekommenderas att väga riskerna mot nyttan med användning av risperidon hos äldre dementa patienter. Risken för cerebrovaskulära biverkningar hos dessa patienter bör beaktas. Patienter/vårdgivare bör rådas att omedelbart rapportera symptom på möjlig cerebrovaskulär biverkan. Sådana tecken kan vara plötslig svaghet eller domning i ansikte, armar eller ben samt tal- eller synstörningar. Alla behandlingsalternativ bör då snarast möjligt övervägas, däribland utsättning av risperidon.

5 Risperidon bör ej ordineras till dementa patienter med anamnes på CVA (cerebrovascular accident)/tia (övergående ischemisk attack), hypertoni eller diabetes. Behandling av akuta psykoser hos patienter med anamnes på demens bör begränsas till korttidsbehandling och ske under överinseende av specialist. Ortostatisk hypotoni: På grund av den alfa-blockerande effekten hos risperidon kan ortostatisk hypotoni uppträda, särskilt i början av behandlingen då dosen ökas. Risperidon bör användas med försiktighet till patienter som har kardiovaskulära sjukdomar (t ex hjärtsvikt, hjärtinfarkt, kardiell retledningsstörning, dehydrering, hypovolemi och cerebrovaskulära sjukdomar) och dosen bör ökas gradvis (se avsnitt 4.2). Om hypotoni uppträder bör en dosreduktion övervägas. Patienter med lever-/njursjukdom och äldre: Särskilda doseringsanvisningar för äldre patienter och för patienter med njur- eller leversjukdom anges i avsnitt 4.2. Barn och ungdomar: Eftersom erfarenhet av schizofreni saknas hos barn och ungdom yngre är 15 år, rekommenderas inte risperidon för användning i denna patientgrupp. Erfarenhet saknas av behandling av maniska episoder hos barn och ungdom yngre än 18 år. Tardiv dyskinesi /extrapyramidala symtom: Läkemedel som blockerar dopaminreceptorer kan framkalla tardiv dyskinesi. Detta kännetecknas av rytmiska, ofrivilliga rörelser, företrädesvis med tungan och/eller ansiktet. Extrapyramidala symtom har visat sig vara en riskfaktor för tardiv dyskinesi. På grund av att risperidon har en lägre potential att framkalla extrapyramidala symtom jämfört med konventionella antipsykotika, är risken för att framkalla tardiv dyskinesi sannolikt lägre jämfört med konventionella antipsykotika. Om symtom på tardiv dyskinesi uppträder bör utsättning av all antipsykotisk behandling övervägas. Neuroleptiskt malignt syndrom: Under behandling med antipsykotiska läkemedel har uppkomsten av neuroleptisk malignt syndrom rapporterats. Detta karakteriseras av hypertermi, takypné, svettning, muskelstyvhet, autonom instabilitet, medvetandeförändringar, leukocytos och förhöjda CK-värden. Livshotande myoglobinuri (rabdomyolys) och akut njursvikt kan tillkomma. Om ovan nämnda symtom uppträder, skall all antipsykotisk behandling, inklusive risperidon, avbrytas. Förutom allmänna stödjande åtgärder (extern nedkylning och rehydrering), administreras i allmänhet antikolinerga läkemedel och bensodiazepiner i första hand. I svåra fall räcker inte dessa metoder till, och då bör dantrolen och/eller dopaminagonist administreras. Om denna behandling inte är effektiv eller om situationen är akut livshotande, kan elektrokonvulsiv terapi vara livräddande. Lewy body demens eller Parkinsons sjukdom: Förskrivs antipsykotiska läkemedel, inklusive risperidon, till patienter med Parkinson sjukdom eller Lewy body demens (DLB) sjukdom skall, på grund av en ökad risk att utveckla neuroleptiskt malignt syndrom eller försämring av sjukdomen de potentiella riskerna vägas mot de förväntade fördelarna.

6 Epilepsi: Liksom med andra antipsykotiska läkemedel kan risperidon sänka kramptröskeln. Försiktighet bör iakttas när patienter med epilepsi behandlas. Hyperglykemi: Hyperglykemi eller försämring av befintlig diabetes har rapporterats i mycket sällsynta fall under risperidonbehandling. Diabetiker och patienter med riskfaktorer för diabetes mellitus måste följas på kliniskt lämpligt sätt (se avsnitt 4.8). Kardiovaskulära sjukdomar: Liksom med alla andra antipsykotika, tillrådes försiktighet vid behandling av patienter med läkemedel kända att förlänga QT-intervall. Risperidon bör användas med försiktighet hos patienter med känd kardiovaskulär sjukdom (t ex kongenitalt QT-syndrom, kranskärlsjukdom, retledningsstörningar, arytmi). Försiktighet skall också iakttas när risperidon kombineras med andra läkemedel som förlänger QT-intervallet. Symtom som kan uppträda vi avbrytande av behandling: Akuta abstinenssymtom, såsom illamående, kräkning, svettning och sömnlöshet, har i sällsynta fall rapporterats när behandling med höga doser av antipsykotiska läkemedel har avslutats abrupt. Psykotiska symtom kan också återkomma, och uppkomst av ofrivilliga rörelser (t ex akatisi, dystoni och dyskinesi) har rapporterats. Därför rekommenderas en gradvis utsättning. Övrigt: Paradoxalt nog kan antipsykotika öka symtom som upphetsning, agitation och aggressivitet. Om detta inträffar kan det vara nödvändigt att dosen av risperidon reduceras eller behandlingen avbrytas, precis som för annan antipsykotisk läkemedelsbehandling. Då risperidon kan orsaka viktökning, bör patienterna göras uppmärksamma på sina matvanor. Försiktighet bör iakttas vid förskrivning av risperidon till patienter med icke läkemedelsrelaterad hyperprolaktinemi. Särskild försiktighet bör iakttas hos patienter med prolaktinberoende tumörer (t ex hypofysärt prolaktinom). Risperidon Actavis innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Risken med användning av risperidon i kombination med andra läkemedel har inte utvärderats systematiskt. Försiktighet bör iakttas när risperidon kombineras med andra läkemedel som har en effekt på centrala nervsystemet. Antipsykotika förstärker effekten av bland annat alkohol, opiater, antihistaminer och bensodiazepiner. Därför rekommenderas att avstå från alkoholkonsumtion under behandling. Samtidig behandling med andra antipsykotika, litium, antidepressiva och medel mot Parkinsons sjukdom, samt medel med central antikolinerg effekt ökar risken för tardiv dyskinesi.

7 Risperidon kan motverka effekten av levodopa och andra dopaminagonister. Karbamazepin har visat sig minska plasmakoncentrationen av risperidon genom accelererad nedbrytning, vilket kan kräva en dosökning. Liknande effekter kan förväntas i kombination med andra jämförbara leverenzyminducerande medel, såsom barbiturater, rifampicin, fenytoin och Johannesört (Hypericum perforatum). När karbamazepinbehandling eller annan enzyminducerande behandling avbryts bör risperidondosen omprövas och vid behov minskas. Fentiaziner, tricykliska antidepressiva och vissa betablockerare kan öka plasmakoncentrationen av risperidon, men andelen av den aktiva metaboliten blir mindre än normalt (se avsnitt 5.2). Kinidin, fluoxetin, paroxetin, terbinafin och andra kraftiga inhibitorer av CYP2D6 kan öka plasmakoncentrationen av den aktiva fraktionen. Därför bör dosen av risperidon omprövas vid insättande och utsättning av samtidig behandling med dessa läkemedel. Ranitidin och cimetidin kan öka plasmakoncentrationerna av risperidon men den antipsykotiska effekten ökar nödvändigtvis inte eftersom plasmakoncentrationen av den aktiva metaboliten minskar. Risperidon har ingen kliniskt betydelsefull effekt på farmakokinetiken av litium eller valproat, digoxin eller topiramat. Den anti-α 1 -adrenerga effekten av risperidon kan öka den blodtryckssänkande effekten av fenoxibensamin, labetalol och andra alfablockerande läkemedel, samt metyldopa, reserpin och andra centralt verkande blodtryckssänkande läkemedel. Den blodtryckssänkande effekten av guanetidin blir tvärtom blockerad. Försiktighet tillråds vid behandling med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet såsom andra antipsykotika, klass IA och III antiarytmika, moxifloxacin, erytromycin, metadon, meflokin, tricykliska antidepressiva, litium eller cisaprid. Samtidig medicinering med läkemedel som kan ge upphov till elektrolytstörningar, såsom tiaziddiuretika (hypokalemi), bör beaktas då detta ökar risken för maligna arytmier (se även avsnitt 4.4). Samtidig behandling med läkemedel som kan höja koncentrationen av risperidon i blodet bör också beaktas i detta avseende. Samtidig administrering med andra starkt proteinbundna läkemedel har inte visat någon kliniskt relevant förträngning av något av läkemedlen från plasmaproteiner. 4.6 Graviditet och amning Graviditet Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med risperidon saknas. Risperidon var ej teratogent i djurstudier, men andra typer av reproduktionstoxikologiska effekter har visats (se avsnitt 5.3). Den potentiella risken för dessa effekter hos människa är ej känd. Från humandata är det känt att långvarigt bruk av antipsykotika fram till nedkomst kan orsaka störningar av extrapyramidal natur och abstinenssymtom hos det nyfödda barnet. Risperidon ska endast användas under graviditet om de positiva effekterna hos modern överväger de möjliga riskerna för fostret eller det nyfödda barnet.

8 Amning Risperidon och dess aktiva metabolit 9-hydroxirisperidon passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet inte kan uteslutas. Risperidon bör inte användas under amning. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Detta läkemedel kan, även när den används som förskrivet, nedsätta reaktionsförmågan och påverka möjligheten att framföra fordon, använda maskiner och att arbeta i potentiellt farliga situationer. Detta gäller i ännu högre grad om det tas tillsammans med alkohol. Patienter bör rådas att undvika att framföra fordon eller använda maskiner tills den individuella effekten av risperidon har fastställts. 4.8 Biverkningar I detta avsnitt är biverkningar ordnade efter organklass och frekvens: Mycket vanlig: 1/10 Vanlig: 1/100, < 1/10 Mindre vanlig: 1/1000, < 1/100 Sällsynt: 1/10 000, <1/1 000 Mycket sällsynt: < 1/10000, Okänd frekvens (kan ej bestämmas från tillgängliga data). Frekvens Vanliga Mindre vanliga Sällsynta Mycket sällsynta Organsystem Blodet och lymfsystemet Endokrina systemet Metabolism och nutrition Psykiska störningar Oro, ångest Dosberoende ökning av prolaktinnivåer 1 Koncentrationssvårigheter Neutropeni, trombocytopeni Hyperglykemi och försämring av befintlig diabetes (se avsnitt 4.4) Centrala och perifera nervsystemet Sömnlöshet, huvudvärk, sedation 2 Tremor, Bradykinesi, akatisi Ögon Öron och balansorgan Hjärtat Synstörningar Yrsel Reflextakykardi har rapporterats med högre doser vid behandlingsstart QT-förlängning, Torsade de Pointes, hjärtstillestånd, ventrikulära

9 Frekvens Vanliga Mindre vanliga Sällsynta Mycket sällsynta Organsystem Blodkärl Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Magtarmkanalen Hud och subkutan vävnad Muskuloskeletal a systemet och bindväv Njurar och urinvägar Reproduktionsor gan och bröstkörtel Allmänna symtom Undersökningar Ortostatisk hypotoni och yrsel Rinit hypersalivation Förstoppning, dyspepsi, illamående, magsmärtor Utslag och andra allergiska reaktioner Stelhet, akut dystoni Erektionsstörningar, ejakulationssvårighet, svårigheter att få orgasm Sömnighet, trötthet arytmier, ventrikelflimmer, ventrikeltakykardi Cerebrovaskulära biverkningar inklusive CVA, TIA (se avsnitt 4.4) Galatorré, gynekomasti, störningar i menstruationscykeln, amenorré Viktökning (se avsnitt 4.4) Kräkningar Angioödem Enures Priapism Ödem Förhöjda leverenzymvärden 1 Risperidon kan leda till dosberoende ökning av prolaktinkoncentrationerna. På grund av detta kan det uppstå galaktorré, gynekomasti, störningar av menstruationscykeln och även totalt uteblivande av menstruation (amenorré). Vävnadsstudier antyder också att celltillväxten i humana brösttumörer kan stimuleras av prolaktin. Även om inget klart samband mellan administreringen av antipsykotika och bröstcancer har påvisats i kliniska eller epidemiologiska studier, rekommenderas försiktighet om det finns en relevant tidigare sjukdomshistoria. 2 Sedation har rapporterats oftare hos barn och ungdomar än hos vuxna. Oftast är sederingen mild och övergående.

10 Dyskinesi (särskilt tardiv dyskinesi) kan uppträda under och efter långtidsbehandling (månader till år) med antipsykotika (se avsnitt 4.4). Liksom för traditionella antipsykotika har i några fall störningar i vattenbalansen rapporterats. Dessa berodde på polydipsi eller störningar i insöndringen av antidiuretiskt hormon (SIADH). Dessutom har i enstaka fall rapporterats kramper, försämring av depression och dysfori, störningar i kroppens temperaturreglering och neuroleptisk malignt syndrom (se avsnitt 4.4). 4.9 Överdosering Symtom på intoxikation: Symtomen kan vara en förstärkning av önskvärda och icke-önskvärda farmakologiska effekter av den aktiva substansen (yrsel, sedering, takykardi, hypotoni, extrapyramidala symtom). Överdoser på upp till 360 mg har rapporterats. Man kan därför anta en hög säkerhetsmarginal för den aktiva substansen. Vid överdosering har förlängt QT-intervall rapporterats i enstaka fall. Vid akut överdosering bör möjligheten för intoxikation med flera läkemedel beaktas. Behandlingsåtgärder: Etablera och upprätthåll fria andningsvägar, och garantera tillräcklig syretillförsel och ventilation. Magtömning (efter intubering, om patienten är medvetslös) och administrering av aktivt kol tillsammans med ett laxativ bör övervägas. Kontroll av vitala funktioner bör påbörjas omedelbart och bör inkludera kontinuerlig EKG-övervakning för att upptäcka eventuella arytmier. Det finns ingen specifik antidot. Lämpliga symtomatiska åtgärder bör därför vidtas. Hypotoni och cirkulatorisk kollaps skall behandlas med lämpliga åtgärder som intravenösa vätskor och/eller sympatomimetiska läkemedel. Om allvarligare extrapyramidala symtom uppstår skall antikolinergika ges. Noggrann övervakning bör fortsätta till dess att patienten är helt återställd. 5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Antipsykotika ATC-kod: N05AX08 Risperidon är en selektiv monoaminerg antagonist med hög affinitet till serotonerga 5-HT 2 - och dopaminerga D 2 - receptorer. Risperidon binds även till alfa 1 -adrenerga receptorer och i mindre mån H 1 -histaminerga och alfa 2 -adrenerga receptorer. Risperidon binds inte till kolinerga receptorer. Även om risperidon är en stark D 2 -antagonist, vilket anses minska de s.k. positiva symtomen av schizofreni, orsakar den mindre katalepsi och minskar i lägre grad motoriska funktioner än traditionella antipsykotika. Balanserad central serotonin- och dopaminantagonism kan reducera risperidons tendens att orsaka extrapyramidala biverkningar och bredda risperidonets terapeutiska aktivitet mot negativa och affektiva symtom av schizofreni.

11 5.2 Farmakokinetiska egenskaper Absorption/Distribution/Plasmakoncentration: Risperidon absorberas fullständigt efter peroral administrering och maximal plasmakoncentration uppnås efter 1-2 timmar. Koncentrationerna i plasma är dosberoende inom det terapeutiska området. Risperidon binds till albumin och alfa 1 -glukoprotein i plasma. Bidningsgraden till plasmaproteiner är 88 % för risperidon och 77 % för 9-hydroxirisperidon. Distributionsvolymen är ungefär 1-2 liter/kg. Barn och vuxna uppvisar liknande farmakokinetik för risperidon och 9-hydroxirisperidon. Metabolism: Risperidon utsätts för en måttlig första-passage metabolism på %. Risperidon metaboliseras av CYP 2D6 till 9-hydroxirisperidon, som har samma farmakologiska egenskaper som risperidon. Risperidon utgör tillsammans med 9- hydroxirisperidon den aktiva antipsykotiska fraktionen. Fastän hydroxyleringen av risperidon varierar p.g.a. genetisk polymorfism (8 % av den kaukasiska populationen är långsamma metaboliserare) är skillnaden marginell mellan de två fenotyperna avseende farmakokinetik och effekt av den aktiva antipsykotiska fraktionen. Elimination: Efter peroral administrering hos psykotiska patienter, är eliminationshalveringstiden för risperidon cirka 3 timmar, och för 9-hydroxirisperidon och den aktiva antipsykotiska fraktionen 24 timmar. För de flesta patienter uppnås jämviktskoncentrationen av risperidon efter en dag och för 9- hydroxirisperidon efter 4-5 dagars behandling. Efter en vecka, utsöndras 70 % av dosen i urinen och 14 % i faeces % av andelen som utsöndras i urinen består av oförändrad risperidon och dess metabolit 9-hydroxirisperidon. Vid endosadministrering visade sig clearance av den aktiva antipsykotiska fraktionen vara reducerad med cirka 30 % hos äldre och med cirka 60 % hos patienter med nedsatt njurfunktion. Hos patienter med nedsatt leverfunktion skiljde sig inte plasmakoncentrationerna av risperidon från friska individer, fastän den mellersta fria fraktionen av risperidon i plasma var förhöjd med cirka 35 %. Biotillgänglighet Den absoluta biotillgängligheten av risperidon är, beroende på första-passage metabolism %. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Studier med upprepade doser hos råtta och hund visade huvudsakligen farmakologiska effekter såsom sedation och prolaktinmedierade effekter på bröstkörtlarna och könsorganen. Risperidon var inte teratogent hos råtta och kanin. Hos råtta sågs negativa effekter på parningsbeteende samt födelsevikten och överlevnaden hos avkomman. Hos råttor kunde exponering för risperidon i livmodern förknippas med kognitiva störningar som fullvuxna. När andra dopaminantagonister administrerats till dräktiga djur, har de orsakat negativa effekter på inlärning och motorisk utveckling hos avkomman. Risperidon var inte genotoxiskt i gängse studier. I orala karcinogenicitetsstudier på råtta och mus sågs ökningar av hypofysadenom (mus), endokrina bukspottskörteladenom (råtta) och

12 bröstkörteladenocarcinom (båda arterna). Dessa tumörer kunde förknippas med högre prolaktinhalter. Betydelsen av prolaktinberoende uppkomst av tumörer hos människa är oklar. In vitro och in vivo-modeller visar att höga doser av risperidon orsakar förlängning i QTintervallet, vilken har förknippats med en ökad risk för torsades de pointes hos patienter. 6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Tablettkärna Vattenfri laktos Mikrokristallin cellulosa Pregelatiniserad majsstärkelse Magnesiumstearat Filmdragering Hypromellos Makrogol Titandioxid (E 171) 0.25 mg och 0.5 mg tablett: Gul järnoxid (E 172) 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant 6.3 Hållbarhet Tabletter 0,25 mg: Blisterförpackning: 1 år, HDPE-burk med torkmedel: 2 år. Tabletter 0,5 mg, 1 mg, 2 mg, 3 mg, 4 mg, 6 mg: 4 år 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Tabletter 0,25 mg: Blisterförpackning: Förvaras vid högst 25 C. HDPE-burk: Förvaras vid högst 30 C. Tabletter 0,5 mg, 1 mg, 2 mg, 3 mg, 4 mg, 6 mg: Inga särskilda förvaringsanvisningar. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Tabletter 0,25 mg, 0,5 mg, 1 mg, 2 mg, 3 mg, 4 mg och 6 mg: Blisterförpackning (Al/PVC/PVDC) 6, 10, 20, 28, 30, 50, 60, 98, 100 tabletter. HDPE-burk med torkmedel: 100 och 500 tabletter. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion Inga särskilda anvisningar.

13 7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Actavis Group hf. Reykjavikurvegur IS-220 Hafnarfjördur Island 8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 0,25 mg: ,5 mg: mg: mg: mg: mg: mg: DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN