Mission: STHLM PG

Transkript

1 Stockholms Stadsmission Stortorget 3, Box 2266, Stockholm Plusgiro Hallå där, Bo Eliasson! Bo Eliasson är egen företagare och guidar stockholmare i sin sightseeingbuss. Sedan i våras har han också berättat om Stockholms Stadsmissions verksamhet och uppmanat sina resenärer att skänka en slant till Klaragårdens verksamhet när bussen passerar Klaragårdens lokaler. Stockholms Stadsmissions insamlingschef Patrik Haggren ringde för att tacka Bosse. Tusen tack för ditt stöd, Bosse! Hur kom du på idén att låta dina kunder bidra med pengar till Klaragården, Stockholms Stadsmissions verksamhet för kvinnor i hemlöshet och missbruk? Jag har varit månadsgivare till Stadsmissionen under många år och blev uppringd av en dam som tackade för mitt stöd och frågade om jag ville höja min månadsgåva. Då slog det mig att ett roligare sätt att bidra vore att få mina resenärer att engagera sig. Jag kör alltid förbi Klaragården på mina turer. När jag berättade om Klara trivialskola och August Strindberg började jag även lägga till det jag visste om Klaragården och Stadsmissionen. Hur går insamlingen till? Jo det är lite roligt; jag hittade min gamla gymnastikpåse som jag sydde i tredje klass. Den började jag skicka runt i bussen med uppmaningen att 20 kronor per resenär blir mycket pengar. Och den uppmaningen följer de allra flesta av mina kunder. Jag startade i våras men önskar att jag kommit på idén långt tidigare. Är alla dina resenärer villiga att bidra? I 99 fall av 100 tycker man att initiativet är jättebra och lägger ett bidrag men det finns tyvärr även de som anser att människor får klara sig själva. Som tur är, är det sällsynt. Varför stödjer du just Stockholms Stadsmission? Jag är verkligen imponerad av er hjälpverksamhet och av alla som engagerar sig i den. Ni är värda all uppmuntran. När jag började köra buss för tio år sedan, körde jag ofta förbi Stadsmissionens härbärge vid Stadsgårdskajen och såg alla som sökte hjälp där. Det är klart man blev berörd. Tråkigt bara att jag inte då insåg, att även jag kan dra ett strå till stacken. Min insats är ändå ingenting i förhållande till Stadsmissionens medarbetares. Håll ut. Återigen ett varmt tack för ditt initiativ, Bosse! pg FOTO: ERIKA ROUGEUX vår årliga julmarknad Grillska Husets innergård i Gamla Stan lördag och söndag 5 6 december kl Bullkyrkomässa i advent Stortorget 5 8 december kl Julkonsert i Johanneskyrkan 15 december kl Biljetter köps hos Stockholms Stadsmission. För mer information se vår hemsida, Julservering i Grillska Huset Njut av att göra gott! Mellan den 28 november och 20 december står dörrarna öppna till vår fest- och konferensvåning på Stortorget 3. Vardagar har vi öppet kl och lördag söndag kl Här finns kaffe, te, choklad, saffransbullar, härliga smörgåsar mm. Första advent sjunger kören kl och den 13 december kommer Luciatåget kl I Bullkyrkan på Stortorget 5 står julkrubban uppställd under samma tider som ovan. Välkommen! Mission: STHLM Stockholms Stadsmission DECEMBER 2009 PG årets julklapp: stockholm natt & dag billys hjärta är en livsstil mia Törnblom: jag väljer att ge Våra drömmars stad? mission:sthlm

2 REPORTAGE Var och en på sitt sätt Du går genom den kaklade tunnelbanegången i Gamla Stan. Där sitter en påbyltad broder med en skylt skänk en slant till en hemlös. Du hivar fram en rikskupong som räcker till lunch och tänker att egentligen borde man göra så mycket mer. Men du vet att lösningen inte ligger i att erbjuda gästrummet hemma. Det blir för komplicerat, för utsatt, både för dig och för brodern på gatan. Stockholms Stadsmissions samhällsvision om en mänskligare stad för alla bygger på att vi tar ett medmänskligt ansvar för varandra. När livet blir bättre för de mest utsatta, då förbättras livskvalitén för alla i staden. Samtidigt vet vi att utsatthetens problematik är större än att vi som individer kan lösa det med egna krafter. Därför har vi lagar som fastställer varje människas rätt till ett drägligt liv, till mat, bostad och stöd i sjukdom och svårigheter. Och vi har en offentlig sektor som har i uppdrag att säkerställa att lagen följs. Men utan ditt och mitt engagemang så går det inte. Vill vi åstadkomma förändring i samhället måste vi alla hjälpas åt ta vårt ansvar. Det gäller dig och mig som privatpersoner. Vi kan ge stöd till släktingar och grannbarn som behöver en extra insats. Vi kan engagera oss tillsammans i föreningar som Stockholms Stadsmission och göra något för brodern på gatan som räcker längre än en slant i handen. Näringslivet har också en viktig roll att bidra med resurser och kunskap, men också att inspirera och uppmuntra sina anställdas samhällsengagemang. I detta nummer av Mission:sthlm lyfter vi fram människor från olika samhällssektorer som valt att ta ansvar. Och som gör det på sitt sätt, utifrån sina erfarenheter och möjligheter. Marika Markovits direktor Stockholms Stadsmission Stortorget 3, Box 2266, Stockholm Ansvarig utgivare: Marika Markovits Redaktion: Åsa Wilde, Tove Videfors, Yvonne Borg, Patrik Haggren, Katrin Ludvigsson Produktion: C/O, Jojo Form repro: BT Repro Tryck: Västra Aros, november 2009, ex. OMSLAGSFOTO: Shutterstock Våra drömmars stad Den TEXT: ÅSa wilde FOTO: ULF JERNELO, LARS HEyDECKE väntade på honom, staden som så länge funnits i hans drömmar. Orden är Per-Anders Fogelströms beskrivning av Hennings första skymt av Stockholm i Mina drömmars stad. Boken är en hyllning till Stockholm men den är också krass i skildringen av stadens bistra hårdhet. Det har naturligtvis hänt en del sedan Men vi är fortfarande många som drömmer om Stockholm. Ett mänskligare Stockholm. 2 mission:sthlm december 2009 mission:sthlm december

3 reportage I Sverige finns en uppfattning om att fattigdomen praktiskt taget är utrotad och i de fall en individ drabbas av arbetslöshet, hemlöshet, sjukdom eller annan krissituation träder staten in och allt blir bra. Så ser inte verkligheten ut och kommer nog aldrig att göra. För hur mycket skatt vi än betalar så kan vi inte helt överlåta ansvaret på andra. Det Stockholm vi lever i är vi alla högst delaktiga i att skapa har utsetts till det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Huvudsyftet med kampanjåret är att skapa bättre förutsättningar för människor att ta sig ur utsatthet. Till stor del handlar det om att mobilisera och stötta såväl ideella organisationer och offentlig sektor som privatpersoner och näringsliv i deras engagemang för människor som har det svårt. Det svenska välfärdssystemet är ett av de mest välutbyggda i världen. Men socialförsäkringssystemet utgör ett skyddsnät som inte är särskilt finmaskigt. Och det kan aldrig ersätta medmänsklighet. Det finns en uppfattning om att vi betalar skatt just för att fånga upp människor som behöver hjälp. Om man då ändå hamnar utanför systemet så måste det på något sätt vara ens eget fel. På så sätt misstänkliggör vi de barn, unga och vuxna som lever i olika former av utanförskap. Klyftorna vidgas och förståelsen minskar. Frågar man personer som lever i utsatta livssituationer beskriver de ofta att det är just hur de blir bemötta, hur de blir ifrågasatta eller ignorerade, som är bland det svåraste att handskas med. Det gäller oss alla oavsett hur våra liv ser ut, om vi lever i ensamhet och isolering som äldre, om vi lever med en förälder som missbrukar, om vi lider av en psykisk sjukdom, har utsatts för mobbning i skolan eller tvingats till prostitution. Utsattheten har många ansikten, men gemensamt är att självkänslan, det sociala nätverket och de ekonomiska förutsättningarna är så pass sköra att livet brister. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det räcker gott att möta Stockholms gatubild och alla som utgör den med lite ödmjukhet och en gnutta förståelse. Att reflektera över sin omgivning och ha tid att möta den. Att känna stolthet och veta att alla faktiskt kan göra något för att påverka samhället genom bekantskapskretsen, skolan, arbetsplatsen, stadsdelen och staden. Låt dig inspireras av fyra människor som tagit sig tid till att reflektera över utsattheten och som var och en på sitt sätt bidrar till förverkligandet av drömmen om ett mänskligare Stockholm. Vi har ett medmänskligt ansvar för alla vi lever tillsammans med. Namn: Annelie Edrén Ålder: 46 år Familj: Förlovad, två barn som är 18 och 15 år och en lillasyster på 24 år Gör: Verksamhetschef för sociala verksamheter inom Stockholms Stadsmission Vad är din bild/erfarenhet av utsatthet? Jag växte upp i förorten Hökarängen i början av 60-talet och såg tidigt hur narkotikan fick grepp om mina jämnåriga. När jag gick i tredje klass i lågstadiet började en kille i klassen ta sin mammas valium. I mellanstadiet började andra klasskompisar sälja hasch. Och så fortsatte det. Det var lätt att få tag på och det var fullt acceptabelt bland ungdomarna. Ja, mer än så egentligen. Jag har stött på många av mina gamla klasskamrater i Stockholms Stadsmissions verksamheter. Det är så otroligt lätt att fastna i en destruktiv spiral om man inte har det där sociala nätverket som fångar upp en. Om familjen inte finns där, eller inte kan, hinner eller orkar. Är det något livsöde som du särskilt berörts av? Första kvällen som jag hade jour på Stockholms Stadsmissions natthärbärge kom det in en trasig, blåslagen och kraftigt berusad kvinna. Hon låg sedan och sov under bordet där vi satt och vakade. Och sen blev hon på något sätt kvar i vår verksamhet. Hon var prostituerad, led av schizofreni och hade ett hårt liv på gatan. Jag såg henne gå från att vara självdestruktiv i allt hon gjorde till att få lite bukt med sin psykiska hälsa, ett eget boende och en gnutta självkänsla. Hon förbättrade sitt liv så tydligt även om det alls inte var lika mycket som vi skulle ha önskat. Första tiden vi kände henne klädde hon sig som ett barn, sedan som en punkare och slutligen som en kvinna. Det var som om hennes klädstil speglade hennes utveckling. Minnet av henne lever av någon anledning kvar med mig. Vems ansvar borde det i första hand vara att hjälpa utsatta människor? När det handlar om att nå upp till en rimlig levnadsstandard så ska våra folkvalda se till att skattemedlen räcker oavsett vem det är som faktiskt står för insatsen. Men vi har också ett medmänskligt ansvar för alla de vi lever tillsammans med. Där kan jag tycka att människor i allmänhet är för försiktiga. Man ska alltid lägga sig i om någon i ens närhet har problem! Sen kan man aldrig hjälpa alla och man orkar inte heller med hur mycket som helst. Jag brukar tänka att mitt allra viktigaste uppdrag i livet är att se till att mina barn har det bra. Vad önskar du dig inför 2010? Att finanskrisen och neddragningar inte drabbar de som redan är mest utsatta. Och att vi kan göra mer för att hjälpa barn och ungdomar förebyggande. Vi ser en oroväckande ökning av unga som lever i hemlöshet. Namn: Thomas Dahl Ålder: 48 Familj: Gift, tre barn Gör: Vice VD Wallenstam AB Vad är din bild/erfarenhet av utsatthet? Min känsla är tyvärr att allt fler är utsatta i vårt samhälle idag. Vi lever i ett otryggare samhälle allmänt sett och klimatet har blivit hårdare. Våldet ökar och arbetslösheten ökar samtidigt som de sociala skyddsnäten blir allt svagare. Om man då dessutom är sjuk eller skadad så är man förstås än mer utsatt. Är det något livsöde som du särskilt berörts av? I vår verksamhet som bostadsföretag möter vi många olika livsöden. Det är inte sällan människor som hamnat i en riktigt desperat situation söker sig till oss för att de behöver ett nytt boende. Det kan vara efter en skilsmässa eller att man plötsligt behöver sälja huset för att man fått ekonomiska bekymmer. Det sorgliga är att efterfrågan på bostäder är så mycket större än utbudet vilket gör att de svagaste hamnar i kläm. Allra mest berörda blir vi som medmänniskor förstås när det är barn som råkar illa ut på olika sätt. Vems ansvar borde det i första hand vara att hjälpa utsatta människor? Jag tycker att vi alla var och en har ett stort ansvar. Vi får inte se oss som offer utan som medmänniskor i första hand. Alla kan bidra på olika sätt (även om man inte har så stora medel). Det handlar om att visa medmänsklighet, omtanke om sin nästa och bidra med det man kan. Vad önskar du dig inför 2010? Jag önskar att bostadsbyggandet tar ordentlig fart så att vi kommer ifrån den extrema brist på bostäder som i sin tur gör att många far illa. Vi måste lösa bostadssituationen i storstäderna. Att ha en bostad är grundläggande för att vi ska uppleva trygghet och kunna ta hand om oss själva och våra familjer. Alla kan bidra på olika sätt. Wallenstam samarbetar aktivt med ungdomsidrotten och olika hjälporganisationer. Sedan 2006 är Wallenstam partner till Stockholms Stadsmission och stöder verksamheterna för utsatta människor med 1 miljon kronor om året. 4 mission:sthlm december 2009 mission:sthlm december

4 reportage Namn: Nina Ström Ålder: 50 år Familj: två döttrar, 11 och 14 år Gör: Samordnare för hemlöshetsfrågor Stockholms Stad Vad är din bild/erfarenhet av utsatthet? Det känns som att det är tuffare nu. Samtidigt som det är mycket som förbättras. Ett tuffare samhälle kan ju också driva fram en utveckling där vi tvingas bli bättre på att ta hand om varandra. När man inte längre kan blunda tvingas man agera. De flesta vanliga människor har också upplevt perioder i sitt liv där det har varit tufft av olika anledningar. Om fler kunde ta med sig sina egna erfarenheter och ge sig själva tid till reflektion så tror jag att samhället skulle vara mjukare. Det skulle behövas. Vem som helst kan hamna i utsatthet arbetslöshet, en skilsmässa, ett dödsfall livet är bräckligt. Sedan finns det människor som från början är sämre rustade än andra barn som växer upp i utsatthet eller människor som har skörare psyken eller svagare nätverk. Vems ansvar borde det i första hand vara att hjälpa utsatta människor? Den offentliga sektorn har det yttersta ansvaret. Det finns tyvärr brister i det sociala skyddsnätet. Jag skulle önska att det fanns mer tid att jobba för individerna. Socialsekreterare har idag så många klienter att de ibland inte hinner göra det som behövs. Det tar tid att hjälpa människor i utsatthet. Jag tror att samhället skulle tjäna på att satsa extra resurser här och inte bara ur ett humant perspektiv utan även ekonomiskt. Men det räcker inte med det offentligas insatser. Det behövs insatser från olika håll. Den stora styrkan hos frivilligorganisationerna är exempelvis att de inte dras med myndighetsstämpel och att de också kan vara friare i sitt arbete än de som jobbar i offentliga sektorn. Och familj, vänner, bekanta, kollegor och arbetsgivare har bättre förutsättningar än såväl frivilligorganisationer som socialtjänsten att ingripa tidigt. Är det något livsöde som du särskilt berörts av? Jag har väldigt tidiga minnen av en lekkompis på förskolan som levde med missbruk och misshandel. Det var mitt första möte med något som inte var tryggt och med någon som inte hade allt det där som jag tog för givet. Jag stötte på henne som vuxen och hon såg ut att ha samma problem som sina föräldrar. Det har etsat sig fast, man ser det där gruppfotot från lekis framför sig där alla ser ut att vara glada. Vad önskar du dig inför 2010? En mer accepterande attityd i Stockholm, Sverige och världen. Och kanske en större insikt om att alla kan drabbas, det tror jag skulle göra oss mer ödmjuka och mer toleranta. Vem som helst kan hamna i utsatthet. Partiledardebatt där utsattas röst blir hörd och avdragsrätt för gåvor Så låter det när Stockholms Stadsmissions direktor Marika Markovits och styrelseordförande Laurent Leksell får önska sig något specifikt inför Vi träffade duon för ett samtal kring utsatthet, ansvar och framtid. Om möjligheten och förutsättningarna att förbättra vår stad. Namn: Ulf Hernestam Ålder: 79 år Familj: Gift, tre barn och fem barnbarn Gör: Pensionär, tidigare byggnadschef inom bland annat AGA och Atlas Copco Vad är din bild/erfarenhet av utsatthet? Jag, personligen, har ingen erfarenhet av att leva i utsatthet. Men jag vet att många människor drabbas och av många olika orsaker. Och jag vet att det offentliga inte kan lösa allt. Jag har jobbat i bland annat Calcutta, Colombia och Sao Paolo och har fantastiska minnen därifrån. Men jag har också sett många som har det svårt. En reflektion är kanske att man i familjer i en del andra länder håller samman mycket mer och försöker ta hand om varandra på ett mer självklart sätt än vad vi gör i Sverige. Är det något livsöde som du särskilt berörts av? Självklart har jag påverkats av människor jag mött under min tid på resande fot i länder där en så stor del av befolkningen är utsatt. Kåkstäder som är grogrund för narkotika och kriminalitet, stora klyftor mellan de som har det gott ställt och de som lever på marginalen. Jag har också tagit intryck från min far som var kyrkoherde i Perstorp. För honom var det en självklarhet att hjälpa andra människor. Så jag är nog formad till lika delar av min uppfostran som av mina egna erfarenheter. Vems ansvar borde det i första hand vara att hjälpa utsatta människor? I första hand handlar det om föräldrarna eller familjen. Men ibland lever ju också de i omständigheter som gör att de inte har någon hjälp att ge. Jag tycker också att skolan har en viktig uppgift i att fånga upp problem tidigt. Det är inte alltid som samhället kan göra något, och jag tror att många drar sig för att blanda in det offentliga. Ser jag någon på gatan som behöver hjälp och jag själv inte lyckas få kontakt så ligger det nog närmare till hands även för mig att ringa Stadsmissionen eller Svenska Kyrkan. Vad önskar du dig inför 2010? Min förhoppning är att vi på något sätt kan hjälpa familjerna och ungdomarna i de mest utsatta områdena till arbete och meningsfull sysselsättning, för att därigenom också förhindra skadegörelse och annan kriminalitet. För övrigt önskar jag, att vi får se fred i Afghanistan och Irak, och att man lyckas lösa konflikten mellan Israel och Palestina. Det är så fruktansvärt många människor, som lider och far illa i denna del av världen. Ulf bidrar regelbundet till cirka åtta olika hjälporganisationer, bland annat Stockholms Stadsmission. Ulf vill inte vara med på bild. Hur ser bilden av utsattheten ut i Stockholm idag? Larry: Vi kommer från en tid med en extrem högkonjunktur och under goda år är vi alltid duktiga på att hjälpa människor i utsatta situationer framförallt i utvecklingsländer. Men vi har ett sämre medvetande om social utsatthet i vårt eget samhälle. Lågkonjunktur skärper däremot blicken för hur det ser ut på hemmaplan. Och skapar också lite större ödmjukhet. Marika: För ett par år sedan handlade utsatthetsdebatten nästan enbart om människor i hemlöshet. Nu lyfts fattigdom fram på ett annat sätt, särskilt kopplat till barnfamiljer och unga vuxna. Även ungdomar som far illa har fått större utrymme. Bilden av utsatthet har breddats. Men fortfarande tycker jag att våra äldre hamnar i skymundan. Inte bara det att ensamheten är utbredd bland äldre, utan även att många rent ekonomiskt lever på väldigt små marginaler är det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utsatthet vad innebär det för Sverige och Stockholm? Marika: Min förhoppning är att kunskapen och medvetenheten om social utsatthet ökar i och med detta. Och att därmed också villigheten att engagera sig ökar. Om jag är mer pessimistisk så tror jag att det finns en risk att utsatthetsdebatten kommer att drunkna i andra frågor som är heta ett valår som Larry: Jag är mer optimistisk. Om man tittar på de stora frågorna som präglar Sverige och den politiska debatten så är det fortfarande i stor utsträckning mantrat vård, skola, omsorg som gäller. Med det i fokus har medvetenheten om utslagningen faktiskt ökat. Jag tror att kombinationen av ett kampanjår som belyser frågan och ett valår som sporrar till handling kan ge en bra grund även för åtgärder. För vi står inför en strukturell förändring. Bilden av den svenska välfärdsmodellen har blivit ordentligt naggad i kanten. Vi har en växande insikt om att vi inte längre är bäst. Farhågan är ju att konjunkturläget kommer att tvinga politiker, oavsett partitillhörighet, till hårda prioriteringar och nedskärningar. Men för att klara debatten och överleva som politiker tror jag att man måste titta på nya modeller och åtgärder. Så jag är mycket hoppfull. Hur reflekterar ni kring ansvaret för människor i utsatthet? Larry: Kunskapen och medvetenheten är olika i olika grupperingar. För det är ju där någonstans det börjar, med förståelse och insikt. Sen kommer engagemanget. Och det tycker jag växer med en yngre och mer medveten generation. Där finns en samhällsförändringskraft som börjar röra på sig. Marika: Ja, och det är ju vi som individer och medborgare som har ansvaret för att driva fram förändringar. Det gör vi genom vår politiska röst lika mycket som genom vårt mer direkta engagemang. För det som är samhället är ju vi statsmakten är bara en förlängning av oss, något vi har skapat för att organisera oss själva. 6 mission:sthlm december 2009 mission:sthlm december

5 nyheter Larry: Den statsmakten måste hela tiden förstärkas och förbättras av det civila. Där ser jag den ideella sektorn som en stark kraft. Den ideella sektorn har en viktig roll som modellskapare och röst i de strukturförändringar som måste till. Marika: Såväl den offentliga som den ideella sektorn bottnar ju i det civila ansvaret. Men de fyller lite olika funktioner. Jag gillar inte att man talar om den ideella sektorn som ett komplement som tvingas ta vid när det offentliga fallerar. Det handlar snarare om alternativ, och bägge behövs. Man arbetar efter olika metoder och såväl logiken som förutsättningarna skiljer sig åt. Ideella organisationer har till exempel mycket större frihet än myndigheter och därmed större möjlighet att fokusera på relationer och sätta individen i centrum. Larry: Olika aktörer är olika medvetna och engagerade. Näringslivet måste upp på banan mycket tydligare vad gäller socialt ansvar, samt att påverka den bredare debatten och samhällsutvecklingen. Vad vill ni i Stadsmissionen fokusera på under nästa år? Larry: Barn och ungdomar är ett område som vi måste prioritera. Inte minst är utbildning en avgörande faktor i strävan att häva marginaliseringen. Marika: Rent konkret så kommer vi till exempel starta en grundskola nästa år. Men det finns flera områden där det finns stora brister. Jag skulle vilja fokusera på nya metoder och arbetssätt för att ge fler människor i social utsatthet arbete och sysselsättning en möjlighet till egen försörjning. Jag skulle också vilja att vi upprättade ett forum i Stockholm där vi samlar de bästa hjärnorna kring hemlöshet såväl forskare som praktiker och brukare för att tillsammans utforma de bästa sätten att häva hemlöshet. Vi kan det om vi vill. Vad önskar ni er inför 2010? Marika: En partiledardebatt på bästa sändningstid inför valets slutspurt nästa år. Där Stadsmissionens brukare deltar och får svar på hur man politiskt ska åtgärda det som orsakar utsattheten och samhällets brister. Larry: Att vi kunde förstärka den ideella sektorn. Och införa avdragsrätt för privatpersoner och näringslivet så att vi alla i högre utsträckning kan bidra via den ideella sektorn. Stadsmissionerna opinionsbildar kring utsatthet Mitt i livet kan allt slås sönder, men även bland drabbade människor finns skillnader i fattigdom och utsatthet. Vad gör att skyddsnäten brister? Stadsmissionerna i Sverige inledde ett stort opinionsbildande arbete på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg den september. Arbetet kommer att fortsätta under valåret Det år som också är det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Bakom detta opinionsbildande arbete står Stadsmissionerna i Stockholm, Göteborg, Skåne, Västerås, Linköping, Kalmar och Uppsala. Under våren kommer ett antal seminarier med tema utsatthet att hållas i dessa städer. fyra nystarter: Treårigt projekt med fokus på Barnkonventionen Stockholms Stadsmission har inlett ett treårigt projekt i samarbete med Jerringfonden, som syftar till att vi i Sverige måste bli bättre på att följa Barnkonventionen i praktiken. Inom ramen för detta vill Stockholms Stadsmission och projekt Barnablick utveckla en arbetsmodell som utifrån barnperspektivet ger praktiskt stöd direkt till barnen på barnens villkor. Vår förhoppning och förväntan är att vi genom projekt Barnablick ska bidra till att förbättra situationen för barn som lever i utsatthet, säger Sanna Elmquist på projekt Barnablick. Sveriges första mottagning för unga män i manlig regi Den 13 oktober öppnade Stockholms Stadsmission Mottagningen för unga män för killar i behov av stöd eller som helt enkelt bara vill prata med någon utomstående. Verksamheten är ett treårigt projekt, finansierat av Allmänna arvsfonden, med målsättning att stötta unga män i åldrarna år genom personlig terapi som leds av manliga psykoterapeuter. Killar har svårare än tjejer att visa att de behöver hjälp. Men vi vet att behovet av stöd är lika stort bland unga män som hos unga kvinnor genom vår erfarenhet från Stockholms Stadsmissions Terapi- center för unga, säger Jan Löwdin, psykoterapeut och projektledare på Mottagningen för unga män. Öppen förskola för unga föräldrar Stockholms Stadsmission har öppnat dörrarna till en ny öppen förskola för unga föräldrar. Den är öppen för föräldrar mellan 14 och 22 år och deras barn på måndagar kl och onsdagar kl Öppna förskolan välkomnar alla som bor i Stockholmsområdet. Verksamheten finns i Olaus Petri kyrka, Armfeltsgatan 2 på Gärdet. Här kan föräldrar och barn träffa andra familjer för att utbyta erfarenheter med varandra. Allt finns att göra men inget måste göras. Aktiviteter bestäms tillsammans till exempel pyssla, måla, ha klädbytardag, bjuda in föreläsare eller ha kortare babymassagekurser. Stadsmissionens skola startar grundskola Stadsmissionens skola startar hösten 2010 en liten grundskola för skolår 7 9. Till starten i augusti 2010 kommer vi att ta emot elever som börjar i skolår 7 för att sedan utöka med år 8 och 9. För mer information om grundskolan se Årets julklapp: Stockholm Natt & Dag Succé för Secondhand butik i ny galleria Den 22 oktober öppnade Stockholms Stadsmission en 600 kvadratmeter stor Second hand-butik i Liljeholmens galleria. Invigningen blev succé med lång kö och försäljningsrekord! Efter mycket slit och ett panikartat bygge lyckades butiken bli färdig till öppningen och på premiärdagen strömmade kunderna in. Med glatt humör slog det tappra gänget på Liljeholmstorget försäljningsrekord direkt! Kön ringlade genom hela butiken och förstärkning från lagret kom för att fylla på med varor. Helgen fortsatte i samma positiva anda och lovorden från kunder och butiksgrannar var många. Förutom kläder, accessoarer och böcker fokuserar butiken på Stockholms Stadsmissions eget miljövänliga märke Remake. Gallerian har byggts med ett miljöperspektiv och därför passar vår Second hand-butik bra in. Speciellt vår egen serie Remake, som utav hemtextil och återvunna möbler med ny unik design, blir ett miljövänligt alternativ, säger butiksansvariga Sara Lundqvist. Fredrik Reinfeldt, Caroline af Ugglas och Jacob Wallenberg avslöjar smultronställen till förmån för Stockholms utsatta. Stockholms Stadsmission har frågat runt 300 stockholmare om såväl smultronställen som platser att undvika i Stockholm med omnejd. I en annorlunda guidebok möts politiker, artister, företagsledare, snickare, författare, snabbköpskassörskor och journalister såväl inflyttade som infödda stockholmsbor. Gemensamt är önskan att bidra till att göra Stockholm till en mänskligare stad. I boken Stockholm Natt & Dag vill vi visa på stockholmarnas egen stad och samtidigt göra det möjligt att skapa resurser för arbetet bland människor i utsatthet och hemlöshet, säger Marika Markovits, direktor inom Stockholms Stadsmission. En guide med bredd och kuriosa Personer som Fredrik och Filippa Reinfeldt, Josef Fares, Therese Alshammar, Henning Mankell, Jan Carlzon, Stockholms Stadsmission har fått ny webbplats Stockholms Stadsmission lanserade under hösten en ny webbplats som ett första steg i att utveckla kommunikationen och relationen med alla sina intressenter. Ernst Billgren, Thomas Sandell, Melker Andersson, Marika Lagerkrantz, Jacob Wallenberg, Anders Wall, Caroline af Ugglas, Elisabet Tarras-Wahlberg och några hundra till har i Stockholm Natt & Dag fått säga sitt om såväl favoritplatser som sådant man undviker. Det har gett boken en bredd som inte tar slut vid stadens gränser. Här hittar man kända och okända områden, uppdelat på stadsdelar, förorter och skärgården. 240 sidor julklapp och ett bidrag på 100 kronor Boken kom till genom en önskan om att skapa något som tilltalar många. Resultatet är en bok med hundratals brokiga bilder, tips och förslag från en osannolik skara kända och okända människor. För varje såld bok går minst 100 kr till Stockholms Stadsmissions sociala arbete. För beställningar och ytterligare information nattochdag Webbplatsen ska spegla våra olika verksamheter genom att synliggöra och kommunicera med individen kärnan i hela Stockholms Stadsmissions verksamhet. Den ska beröra och engagera. Den ska visa att Stockholms Stadsmission gör skillnad för individen i den stora staden. Vi ska kunna prata med alla våra målgrupper även interaktivt, oavsett om det är deltagare i våra olika verksamheter, privata gåvogivare, näringsliv, skolelever eller nyfiken allmänhet, säger Yvonne Borg, kommunikationschef inom Stockholms Stadsmission. Webbyrån Mark Red/Dropit har varit ansvariga för strategi, koncept, design och teknisk utveckling. Man har först och främst fokuserat på att webben skulle tydliggöra de olika verksamheterna inom Stockholms Stadsmission, göra dem interaktiva, samt underlätta för gåvogivare att stödja olika verksamheter. Webbplatsen ska skapa ett naturligt engagemang hos mottagaren som bidrar till ökad kunskap, fler gåvor och ett mänskligare Stockholm. 8 mission:sthlm december 2009 mission:sthlm december

6 hur gick det sen? Billys hjärta I ett fläktrum på Hötorgsterrassen bodde nioåriga Billy tillsammans med sin familj ; fem andra barn i samma ålder. Vid 16 var han den yngsta internen någonsin på Kumla. Vid 30 fick han stämpeln 7-3:a extremt samhällsfarlig med högsta säkerhetsklassificering inom kriminalvården. Idag är Billy 49 år och driver Helping Hearts, en brukarstyrd verksamhet i samverkan med Stockholms Stadsmission som med förståelse för gatans villkor hjälper människor att ta sig ifrån det destruktiva livet. För att växa måste man ta ansvar för sig själv. TEXT: katrin Ludvigsson FOTO: tove videfors Jag träffar Billy utanför Bostället, ett stegboende för hemlösa som drivs av Stockholms Stadsmission. Vi småpratar medan vi går in och Billy berättar att han snart ska iväg och plocka skräp med några män från Björnen, en avdelning på Bostället. Vi plockar skräp nästan varje dag. Det ger ett direkt och synligt resultat, vi får en renare stad. Och man rör på sig. För någon som befinner sig på absoluta botten är det terapi, säger Billy. Verksamheten Helping Hearts ger utslagna människor kraft och mod att ta sig ur sin situation, bland annat genom samtalsterapi, fysiska övningar och social träning. Det finns inga krav på att man ska vara drogfri för att få vara med, men än så länge har ingen varit påverkad när de träffat Billy, trots att verksamheten pågått i över ett år. Den respekten får jag, visst finns det några som varit påverkade när vi stämt träff, men då har de ringt och gett mig en ursäkt för att inte komma. Alla vill ju förändra sin situation och sluta bruka och i mig får de ju någon slags förebild. Kan du så kan jag, ungefär, säger Billy. Även om det finns en fast struktur för verksamheten, skiljer sig dagarna åt beroende på var deltagarna själva befinner sig i sin process. Men gatustädning, samtalsterapi och social träning är stående punkter. Skuld och skam är drivbränslet för alla hemlösa det är det vi alla har gemensamt. Det är det som tar bort all självkänsla och förtroendet för andra, säger Billy. Verksamheten bygger på tre hörnstenar; det mentala, det fysiska och det själsliga. Alla som ingår i gruppen har ett långvarigt drogberoende och kan efter år av missbruk ha svårt att skilja på vad som är verklighet och inte. Dessutom sliter knark oerhört på kroppen rent fysiskt. Men slutligen handlar det om att hitta sig själv efter år av självförnekelse. Och att lära sig lita på andra. Genom gruppsamtal får alla dela med sig av sina erfarenheter i en grupp som verkligen förstår och inte dömer. Att promenera och samla skräp blir ett sätt att fysiskt röra på sig samtidigt som det är mentalt stärkande att ha ett mål. Att gå på restaurang, teater, fik eller konsert är andra saker man hittar på. Någonstans måste man visa att det går att ha roligt utan droger. Och för en långvarig brukare får man ta det i små steg, säger Billy. Att provjobba är ytterligare en del av terapin. Billy har ett eget nätverk av före detta brukare med egna verksamheter. Sammanlagt finns det ett 50-tal platser man kan provjobba på. För några har Helping Hearts också lett till fast jobb. Men de flesta fortsätter ändå att komma till samtalsterapin och följer med på aktiviteter för att umgås. För att växa måste man ta ansvar för sig själv. Det kan vara smärtsamt och jobbigt, men en del av processen i tillfrisknandet är att rannsaka och förlåta sig själv och andra. Precis som man får stå för det man gjort och gottgöra det, säger Billy. Billy hymlar inte själv om sin bakgrund och vad han sysslade med som brukare och kriminell med närmare 29 år på olika institutioner. Han berättar att han var riktigt stökig. Han föddes i Stockholm som ett av fyra syskon. Mamman missbrukade tabletter och pappan alkohol. Pappan misshandlade barnen systematiskt. Vanligtvis genom att binda fast dem i köksbordet och piska dem. När Billy var sex år omhändertogs han och hamnade på Danderyds barnpsyk med diagnosen överaktivt barn. Som barn på en mentalinstitution fanns det bara två alternativ. Antingen blev man en pajas eller en rebell som hittade på skit. Jag valde rebell, säger Billy. När Billy var nio år rymde han från mentalinstitutionen. Tillsammans med några jämnåriga skapade han sig ett hem i ett fläktrum på Hötorgsterassen. De stal 10 mission:sthlm december 2009 mission:sthlm december

7 hur gick det sen? allt de kunde komma över för att sälja det vidare på Sergelplattan. Men efter att deras hem blev forcerat av en langare och Billy tvångsinjicerats med tjack och våldtagits i två dygn splittrades gruppen. Han valde mig för att jag var längst och såg lite äldre ut. Med mig som exempel på vad som kunde hända vågade heller ingen av mina kompisar ingripa. Efter den upplevelsen fick alla män, som såg ut som honom, mig att bli våldsam, säger Billy. Vid tio injicerade Billy själv amfetamin och som elvaåring placerades han på ungdomshem. Upprepade rymningar och slagsmål gjorde att Billy omplacerades. Och nästa ställe blev inkörsporten till tyngre brott och mer våld. På en ungdomsskola i Sollefteå lärde jag mig allt om att tjuvstarta bilar, stänga av larm och stjäla. Vid det laget både hatade jag och var livrädd för all överhet speciellt om de bar uniform, säger Billy. Droger, grova brott och rymningar från diverse ungdomsinstitutioner kulminerade i att Billy hamnade på Kumla som 16-åring, den yngsta internen någonsin. Efter att ha misshandlat en fångvaktare som försökte utnyttja honom sexuellt, hamnade Billy dessutom i isolering. Parallellt blev Billy pappa. Men ett telefonsamtal från socialtjänsten i Örebro som meddelade att barnet blivit omhändertaget fick Billy att försöka ta sitt liv. Det första självmordsförsöket av flera under kommande år. Såhär i efterhand kan jag se ett tydligt mönster. Varje gång något blev för emotionellt hanterade jag det genom att försöka ta mitt liv, säger Billy. En treårig dom för misshandel förlängdes med dråp och Billy, nu runt 30 år, klassades som 7 3:a, den högsta säkerhetsklassificeringen man kan ha som brottsling. I fängelset utsätts Billy för mordförsök som leder till sju månader i respirator och ett halvår i rullstol. Men väl ute och så gott som återställd fortsatte Billy knarka. För mig var drogerna en självmedicinering som jag tog till varje gång jag kände mig kränkt. Och med min bakgrund sökte jag mig bara till kvinnor som kränkte mig på det ena eller andra sättet. Jag förväxlade det med kärlek, säger Billy. Vändpunkten blev ett behandlingshem i Kramfors. Jag kom så långt att jag började jobba med att föreläsa för ungdomar, både i Stockholm och i Kramfors, säger Billy. Men besked om en kontraktsdom och ett års fängelse fick Billy att börja knarka igen. Det var först när jag fick beskedet om mammas död som jag på riktigt förstod innebörden av aldrig mer. Tidigare hade jag använt det varje gång jag slutade knarka men aldrig förstått hela innebörden av orden. Nu förstod jag vad det betydde och har sedan dess varit drogfri, säger Billy. Det var för fyra år sedan. För lite mer än ett år sedan startade Billy Helping Hearts. Nu letar han nya gruppmedlemmar till verksamheten eftersom sex av de tio befintliga deltagarna nu är på väg mot sina egna liv, bortanför gatan. För mig är det här inget jobb utan en livsstil. Jag försvinner inte utan jag kommer alltid att finnas där för de som behöver mig. Det är jag skyldig både dem och mig själv. Så känner jag även för Stockholm Stadsmission. Hade de inte hjälpt mig under mina värsta brukarperioder så hade jag aldrig levt idag, avslutar Billy. När han får svara på vad han önskar sig för 2010 svarar han ett mer kärleksfullt och förstående år Änglavakter Vi vill försöka ge något tillbaka till samhället. Och om inte de större företagen tar på sig mer ansvar, vem ska då göra det? säger Vasilis Damos. Situationen kring Mariatorget började bli ohållbar. De boende i området var rädda och upprörda och ville tvinga Stadsmissionsgårdens dagverksamhet för människor i hemlöshet bort från lokalerna vid Mariatorget. När Thomas Gravius, Panaxias VD, fick höra talas om problemen ringde han upp och frågade om de kunde göra något. Det var inte meningen att det skulle bli så mycket publicitet kring detta. Vi fanns ju redan i området så för oss var det självklart att ställa upp, berättar Vasilis Damos som är marknadschef på Panaxia. När ett annat säkerhetsbolag begärde 1,2 miljoner kronor per år, ställde Panaxia utan kostnad upp med vakter på Stadsmissionsgården. Dessutom har grannarna fått ett journummer att ringa, om det skulle uppstå problem. Stockholms Stadsmission är så klart jätteglada över samarbetet. Om inte Panaxia hade ställt upp, hade vi tvingats flytta verksamheten från Maria Prästgårdsgata. Personligen tycker jag att de har gjort en av de mest betydande insatserna för oss i år, berättar Maria Bergman Kosinski, ansvarig för företagssamarbeten på Stockholms Stadsmission. Men också Panaxia är nöjda och tycker att erfarenhetsutbytet och kontakten med Stockholms Stadsmission gör dem till bättre väktare. För säkerhetskoncernen Panaxia har ideellt arbete alltid varit viktigt. Utöver samarbetet med Stockholms Stadsmission sponsrar Panaxia även ungdomsverksamhet bland annat i Järva-området (Kista, Rinkeby, Tensta, Husby, Akalla). Vasilis själv har dessutom en känsla av att deras engagemang i dessa tuffa områden kan komma att ge positiva resultat i framtiden. Deras engagemang kanske kan vara en av förklaringarna till att företaget inte råkat ut för försök till värdetransportrån i just dessa områden senaste tiden. Vem vet? Tygpåsen som erövrar världen Först blev oanvändbara spilltyger till designade tygpåsar för att säljas på Stockholms Stadsmissions butiker. Sedan for tygpåsarna ut i världen och hamnade på designmässa i Los Angeles, möbelmässa i Milano och i japanska modemagasin. FOTO: MATTIAS BARDÅ Varje år får Stockholms Stadsmission 16 ton textilier som är skadade och inte går att använda. Den sociala verksamheten behövde arbetsuppgifter till sin arbetsträning och samtidigt letade Stockholms Stadsmissions butiker efter en tygpåse att sälja. Tillsammans med Eero Koivisto från arkitekt och designteamet Claesson Koivisto Rune började Stockholms Stadsmissions medarbetare Victoria Engman-Broadley och Christer Näström leta efter en lösning på dessa, till en början, spridda utmaningar. Genom att klippa isär platspåsar fick vi uppslag till mönster. Sedan började några personer att producera påsar av spilltygerna i liten skala, och vips hade vi hittat en lösning på alla tre utmaningarna, berättar Victoria som har varit projektledare för tygpåsarna. I maj lanserades påsarna med en utställning på Designgalleriet och därefter började de säljas i Stockholms Stadsmissions Second hand-butiker. De blev omedelbart populära bland kunderna och har uppmärksammats av bloggare och media i Sverige och ända bort till Japan. Sedan dess har de synts på mässor i Milano och Los Angeles, och i jul kommer de att säljas på julmarknaden i London. Såväl Claesson Koivisto Rune som fotografen och modellerna har ställt upp gratis. Men påsen gör inte bara en social insats och är snygg, den är bra för miljön också. Enligt Naturskyddsföreningen sparar man nio liter olja om man alltid bär hem sin mat i tygkasse. Det är den mängd olja som skulle gå åt att producera alla plastkassar under den tid en tygkasse håller. Idag tillverkas tygpåsarna på Stockholms Stadsmissions Remake på Hornsgatan. Varje påse sys för hand, till stor del av människor i olika arbetsmarknadsåtgärder. Det är ett kreativt arbete eftersom varje tillverkare får välja tyger och mönsterpassa efter eget huvud. Det gör att det inte finns två påsar som är exakt lika. Med sålda tygpåsar sedan starten i maj är projektet en definitiv succé. Stockholms Stadsmissions Remake funderar nu som bäst på hur de ska utveckla nästa Remakeprodukt. 12 mission:sthlm december 2009 mission:sthlm december

8 hitta ditt sätt att KRÖNIKA bidra FOTO: ERIKA ROUGEUX Skänk pengar! Mest av allt behöver vi pengar både för att driva verksamheterna långsiktigt och för att snabbt kunna sätta in akuta insatser. bli vänföretag Ditt företag kan bidra på många sätt till våra olika verksamheter, både genom finansiella och materiella gåvor. Julklapp Värmekudden Perfekt julklapp värmekudden för att behålla både värme och kyla. Liten nog att rymmas i vanten, stor nog att svalka din panna. Säljs i alla våra Second hand-butiker. Köp julklappar i våra second hand-butiker Genom att handla julklappar i våra Second hand-butiker ger du varorna ett nytt liv och överskottet går direkt till vårt arbete för Stockholms utsatta. anmäl dig till postkodlotteriet Som prenumerant på Postkodlotteriet kan du och dina grannar vara med och tävla om stora belopp samtidigt som Sveriges Stadsmissioner får betydande bidrag till sina verksamheter. Läs mer och teckna din prenumeration på direkt från ditt bankkonto På kan 1. kunder i Nordea, SEB, Swedbank och Handelsbanken skänka pengar direkt. Sätt in pengar på pg Lämna din adress så får du veta hur vi 2. har använt de insamlade medlen och nyttan vi åstadkommit tack vare din gåva. Bli månadsgivare Ge ett långsiktigt bidrag genom att 3. anmäla dig som månadsgivare då dras ett bestämt belopp automatiskt från ditt bankkonto varje månad. Ring Skicka ett SMS Ge 50 kronor genom att sms:a ordet 4. HEM till operatörens avgift ingår, beloppet betalas via telefonräkningen. 5. Testamentera eller ge en gåva Vill du ge en större donation eller öronmärka pengar till en viss verksamhet? Ring eller läs mer på 6. Starta din egen insamling! Gör något du är bra på och låt vinsten gå till något som du känner för. Caroline af Ugglas genomför konserter till förmån för Stockholms Stadsmission och våren 2009 gav det ca kronor till barn och unga. En äldre man startade en insamling bland vänner istället för det egna 65-årsfirandet det gav kronor till nya satsningar... När jag växte upp var alla välkomna hemma hos oss. Det blev en självklarhet för mig att bry mig om andra människor. Alla människor har samma värde, Mia, kom ihåg det, ingen person är viktigare eller bättre än någon annan. Men alla har inte samma förutsättningar. Pappa lärde mig att vi som har det lite enklare har ett ansvar för att göra vad vi kan för dem som inte har det så lätt. Jag är glad att han var den han var, han var och är klok och många av de normer och värderingar jag idag lever efter har jag fått av honom. För mig räcker det inte att skänka pengar, självklart tycker jag att det är bra att många gör det men för mig handlar det även om att ge av min tid, mitt engagemang och stöd. En tredjedel av min tid lägger jag på ideellt arbete, jag åker till exempel ut till skolor, fängelser och behandlingshem. Det här gör jag inte för att jag speciellt god jag vill leva i en värld där vi tar hand om varandra och då är det ju upp till mig att leva som jag lär. Världen blir ju knappast bättre av att jag sitter hemma i soffan och tycker en massa saker. Allt handlar om handling. Jag är privilegierad, jag har tak över huvudet, ett arbete jag brinner för och en familj som älskar mig. Självklart drabbar livet mig precis som alla andra men jag har ett tryggt inre och yttre vilket gör att jag enklare hanterar det som sker. Med andra ord, jag är inte viktigare eller bättre än någon annan men jag har förutsättningarna och jag väljer att ge. Tillstånd smittar ler jag mot den jag möter på gatan är chansen väldigt stor att jag får ett leende tillbaka men om jag är sur mot de jag möter kan jag vara säker på att de är otrevliga tillbaka. Ibland är det bra att fråga sig själv är mitt tillstånd värt att smitta någon med idag eller ska jag behålla det för mig själv? Tack, pappa, för att du smittade mig med dina normer och värderingar! Köp gåvogram som julklapp till familj och vänner Pengarna går direkt till våra verksamheter för de mest utsatta. Du kan enkelt köpa gåvogram på vår hemsida. Ät gott på Grillska! För varje lussekatt och pepparkaka du köper hos oss går överskottet direkt till vårt arbete för Stockholms utsatta. Välkommen ofta! Du hittar fler sätt att bidra och mer information på mia törnblom 14 mission:sthlm december 2009 mission:sthlm december