Första hjälpen Det är en fördel att både för hunden och sin egen skull att ha med lite förstahjälpen grejor.

Transkript

1

2 Innan resan På Svenska turistföreningens hemsida hittade vi information om vandringar i fjällen och boende. På denna sida läste vi på om var man fick vara och inte vara med hund. Det finns tyvärr vissa ställen som man överhuvudtaget inte får gå igenom med hund. Det råder koppeltvång överallt, men många vandrare ser igenom fingrarna med detta. Dock bör man åtminstone hålla i hunden när man passerar andra vandrare och vara försiktig när det är renar i närheten. Någon form av sele med handtag är en superbra grej, inte bara kan man hålla hunden i ovanstående situationer, man har även möjlighet att hålla i hunden när man till exempel ska över ostadiga broar. Fjällkarta är att rekommendera att ta med sig. Vår karta var något gammal så vissa passager stämde inte riktigt bland annat blev vi tvungna att vada, trots att vi enligt kartan inte skulle behöva det. Vi hade i förväg bestämt vilken rutt vi skulle ta, men på grund av omständigheter blev vi tvungna att planera om och då kom ju kartan väl till pass. Trots kartan får man förvänta sig att det inte ser ut precis som man tänkt sig. Vattnet från issmältningen kan skölja bort broar och tvinga en att vada eller hitta en annan väg, det kan hända att vissa leder inte har blivit underhållna och att stigen inte längre går att se. Förberedelser Vad det gällde förberedelser så gjorde vi inte så många som vi borde ha gjort. Ska hunden bära klövjeväska så kan det vara bra om man har tid och möjlighet att träna upp hunden med detta, samt låta hunden bära den längre än någon timme. Vi råkade nämligen ut för att Zeké fick skavsår av sin väska och efter andra vandringsdagen så fick han slippa väskan och vi fick bära hans mat. Zeké hade en väska från Ruffwear som finns att köpa bland annat på Nackdelen med den var som sagt att han fick skavsår på bröstet, fördelarna är att väskorna går att separera från selen och är enkla att ta av, samt att det finns ett handtag på selen. På den nya varianten ser det ut som om de har åtgärdat felet med fästet som skavde på bröstet. Förberedelser för husse och matte hade inte heller varit fel. Att testa hur tung väskan faktiskt blir och om det är rimligt att bära 17 kg på turer som är mellan 1-2,5 mil i ganska tuff terräng är en bra idé. Det gjorde inte jag och det var tungt

3 Vill man minska på vikten i sin egen väska så kan man som vi gjorde, bo i stugor. Då slipper man både tält och stormkök. I stugorna fanns kastruller tallrikar och bestick mm. Det enda man behövde var lakan av något slag. Själv tog vi hopsydda lakan, till nästa gång blir det dock lättviktslakan som finns att köpa i friluftsbutiker och väger ca 200gram. Första hjälpen Det är en fördel att både för hunden och sin egen skull att ha med lite förstahjälpen grejor. Detta hade vi oss: Bandage skulle jag inte vilja vara utan Blodstoppare inte denna heller Compeed skavsårsplåster kom definitivt till användning Myggmedel och myggnät behövdes, synd att jag inte hittade något till Zeké också Sprayplåster det är behövde jag inte, compeed räckte för mig, fungerade utmärkt. Tassalva använde jag 1 gång vet inte om han verkligen behövde det, men har man en hund med torra tassar så är det nog bra Ipren och Eeze skulle jag inte vilja vara utan, fick användning för Ipren dels för att jag var sjuk och senare på veckan för att jag stukade foten. Tasskydd /Hundskor vi hade 1 med oss som vi lyckligtvis slapp använda. Men det kan vara bra att ha om hunden exempelvis får skavsår. Vilket kan vara lätt hänt vissa sträckor där man passerar stora områden med skifferstenar.

4 Maten Till Zeké använde vi ett Eukanubas working and endurance foder, som är ett högenergifoder för arbetande hundar. Kom ihåg att: om du inför resan ska byta till ett foder med högre energiinnehåll, vänja hunden vid fodret innan. Vi tog även med lite godis till Zeké i form av torkad lunga som i princip inte väger något. Till oss själva hade vi med oss frystorkad mat: Blåband Outdoor meals inköpt på Coop forum Wildlife finns att köpa i vissa vanliga sportaffärer typ Team Sportia eller Stadium Knorr färdigrätter, t.ex. Carbonara. I Blå bands och Wildlifes rätter är bitarna små och de blir lite grötiga i konsistensen. Knorrs rätter hade större bitar vilket var trevligt för det kändes som vanlig mat. Men det innebar också att Knorrs rätter tog större plats. Smaken var helt okej på alla rätterna. Vi hade även chokladdryckspulver, bröd och som pålägg: nutella, sylt och jordnötssmör. Jag kan dock rekommendera att man unnar sig att köpa en del eller all mat i stugorna om man dvs. väljer att bo i stugor. På så sätt kan man få ner vikten på ryggsäcken. På Svenska turistföreningens hemsida kan man hitta vilka stugor som säljer proviant (de stugor vi besökte hade alla försäljning).

5 Boka tåg/resa Vi valde att åka med SJ:s tåg upp till Abisko turiststation. Inte för att Sj är bäst utan för att det var ett av de få alternativen vi hade. Ursprungsplanen var att gå från Abisko turiststation till Nikkaluokta men att ta bussen från Nikkaluokta kändes lite väl osäkert, så här står det på bussbolagets hemsida om sällskapsdjur på bussarna: Får jag ta med mitt sällskapsdjur på bussen? Många resenärer får allergiska besvär av pälsdjur. Sällskapsdjur ska därför förvaras i egen korg, bur eller annat godkänt emballage som ofta placeras i bussens bagageutrymme. Bussföraren kan ge tillåtelse att djuret får färdas tillsammans med resenären, om det kan ske utan olägenhet för övriga passagerare. Normalt anvisas passagerare med djur till den bakre delen av bussen. För djur som åker i bussens passagerarutrymme uttas barnavgift (halva ordinarie biljettpriset). Ledarhund åker alltid gratis. På linje 17, 18, 23, 28, 29, 30 samt komfortbussturerna linje 98 är det inte tillåtet att ta med sig pälsdjur i passagerarutrymmet. Undantaget ledarhund på linje 23, 28, 29 och 30. Vilket innebär att om busschauffören kan ge tillåtelse för att ta med hund så kan han ju också neka. Det gick inte boka resan med någon garanti att man skulle komma med bussen om man hade hund med sig. Veolia har nyligen börjat köra sträckan Malmö Abisko men det var så nytt så att det missade jag. Som sagt Sj blev det. Första sträckan var Malmö- Stockholm ca 4,5 timmar. På tåget var det ont om utrymme och det fanns ingen egentlig plats för Zeké. Han fick trycka in sig under bordet mellan sätena och det var inte alls praktiskt. Visst vi hade blivit informerade att vi kunde köpa säte till hunden, men vad spelar det för roll när han inte får sitta i sätet och tar upp golvplats för minst 3 pers? De som reste med barnvagn hade liknande problem, det fanns inte plats för barnvagnen.

6 I Stockholm var det ett uppehåll på ca 1½ timme, så där fanns det gott om tid för rastning av Zeké och middag för oss. Nästa tåg var nattåget till Boden, det blev möjlighet till en rastning på 10 minuter under den 14 timmar långa resan. Rastningen blev vid 12 tiden på natten vilket innebar att Zeké fick hålla sig till ca kl 10:30 dagen därpå. Vi var väl medvetna om detta och hade därför begränsat vattnet och maten till det nödvändigaste den dagen. Zeké hade lyckligtvis inte problem med att hålla sig och sov/vilade sig igenom det mesta av resan. På tåget till boden hamnade vi i sittvagnskupé där platsen för Zeke var betydligt bättre. Det fanns plats för 4 personer, vilket innebär att det kunde komma på fler hundar med hussar och mattar i samma kupé. På hemvägen hände just detta, vilket fungerade väl, tack vare att de andra hundarna var dels små, dels lite rädda för Zeké och höll sig undan. Jag kan ju föreställa mig vilket dilemma det hade kunnat bli om det kommit på större hundar som dessutom inte gillat andra hundar I Boden var det ytterligare ett uppehåll, på ca ½ timme var det planerat, pga. ett sent tåg fick vi nästan en timme där. Även på detta tåg fick vi sitta i kupé. Jag rekommenderar att när man bokar sin resa, frågar om man kan få platser i kupén, för det var betydligt mer bekvämt än att sitta i de vanliga tågsätten. Boende Ska man bo på Abisko turiststation, vid ankomst eller hemresa bör man i förväg ha bokat plats till detta. Vi hade inte bokat (pga. att internetbokningen inte fungerade) och det var inget roligt alternativ vi fick erbjudet. Ett skjul med tak, i princip. Vi valde att ta oss ner till Abisko östra istället, där vi bodde på Abisko Mountainlodge som vi varmt kan rekommendera, visst det kostar lite mer, men väl värt det med fantastiskt god mat och bra service, egen dusch och toalett var uppskattat efter en vecka med utedass och tvättar i det fria eller ur en liten tvättskål. Gällande de andra stugorna på vägen var de inte bokningsbara, utan stugvärden gjorde sitt bästa att få plats med alla. Vi hade inget problem med att få plats. På vissa ställen fanns det ett hundrum och på andra en egen stuga. Man fick dela med andra hundägare, så det blev lite knökigt när man t.ex. stötte på en schäfer som inte gillade Zeké. Det blev till att sova med hundarna fastbundna till sängarna.

7 Efter vandringen Trots sjukdom, en stukad fot och en kondition som inte räckte till så var det en upplevelse jag kommer minnas. Jag är övertygad om att vi kommer vandra igen, men till nästa gång ska jag faktiskt se till att träna upp min kondition, ha minsta möjliga vikt i väskan och gå in utrustningen innan, detsamma gäller för Zeké. Dessutom ska jag unna mig den bekvämligheten och köpa mycket av maten på plats trots att det kostar lite mer. Jag kan varmt rekommendera rutten förbi Unna Allakas till Alesjaure även om det var en ganska krävande rutt var det väldigt vackert. Ord på vägen Två km i fjällen är som 2 mil här hemma. (Citat av en trött Karin) Fredde: Vi är framme om en liten stund, Karin: 2 timmar är INTE en liten stund Ett steg i taget En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk (att Fredde var vältränad nog gjorde inte att vi kom fram snabbare när inte jag orkade mer).

8

9

10