Utvidgningen av EU: Fler länder, fler möjligheter

Transkript

1 SPEECH/04/197 Dr. Franz Fischler Ledamot av Europeiska kommissionen ansvarig för jordbruk, landsbygdsutveckling och fiske Utvidgningen av EU: Fler länder, fler möjligheter Europeiskt forum om utvidgning ett vinnande koncept för alla Hässleholm, Sverige, den 22 april 2004

2 Vissa av mina kolleger på GD Jordbruk har börjat antyda att jag reser för mycket. De har svårt att förstå att jag reser runt så flitigt nu när kommissionens mandatperiod snart är slut, jordbruksreformen är avklarad, utvidgningen är undertecknad och klar och nästan sjösatt. Hässleholm i dag, Lettland i morgon, Brasilien och Argentina nästa vecka skall han inte slå av på takten snart? Eller är det något speciellt med flygplatser som vi inte upptäckt? Eller lockas han av möjligheten att komma i väg från kontoret och ut i verkligheten? Nej, svaret är Europa. Jag tycker om och tror mycket starkt på ett Europa präglat av kommunikation. Både ni och jag är ju relativt nya medlemmar av den europeiska familjen. Vi har sett fördelarna, vi har uppskattat det stöd vi fått och vi har utnyttjat möjligheterna. Och eftersom jag verkligen tror på EU-tillväxt, både fysiskt och mentalt, anser jag att vi aldrig kan göra tillräckligt för att främja de ideal som gjorde att vi anslöt oss till unionen. Dessutom ger resandet tillfällen, som detta evenemang för er del, och för mig att delta i dem, som bidrar till att göra möjligheterna kända och fördelarna med medlemskap lättare att förstå. Jag skulle vilja börja med att tacka dig, Karl Erik, för att du organiserat dagens forum och för att du gett mig tillfälle att återigen lägga fram de skäl som talar för en utvidgning av EU. Varför påstår vi att utvidgningen är något som bägge parter tjänar på? Ja, vi kan alltid hämta några exempel från Sveriges tio år som EU-medlem. För det första har vi stödet. I likhet med Sverige och Österrike, kommer de tio länder som går med i EU nästa helg att gynnas av det samarbete och det stöd, både finansiellt och på andra sätt, som följer av att de blir del av ett större politiskt sammanhang där man vill främja jämlikhet och uppmuntra individualitet. Den gemensamma jordbrukspolitiken är bara ett exempel på de många vinster som en EU-anslutning ger. Tack vare den får enskilda ekonomisk stabilitet och ökad trygghet i sin planering, medlemsstaterna får möjlighet att fördela pengar till de regioner och områden där de bäst behövs, och EU:s landsbygd kan gå en hållbar framtid till mötes. För det andra har vi sammanhållningen. Gemensamma politikområden, som den gemensamma jordbrukspolitiken, handlar inte bara om bönder och landsbygden. De bidrar också i stor utsträckning till att se till att konsumenterna får vad de efterfrågar. Vidare garanterar de höga kvalitetsstandarder i hela EU för livsmedel och, tack vare de tvärvillkor som infördes genom den senaste reformen, en basstandard för miljöskydd, livsmedelssäkerhet och djurhållning. Med andra ord gynnas både konsumenter, skattebetalare och bönder av reformen av jordbrukspolitiken för en europeisk union med 25 medlemmar, som på sikt kan bli ännu fler. Sedan har vi möjligheter som öppnas tack vare den fria handeln. Fördelarna med att öppna sitt lands gränser för gränsöverskridande handel består av ökad mångfald och nya möjligheter för alla inblandade parter, men innan Sverige gick med i EU hade svenskarna svårt att se dessa fördelar. Varför skulle ett land som i princip var självförsörjande i fråga om jordbruksprodukter utsätta sig för risken för billigare import från andra EU-länder? Faktum är att Sveriges import faktiskt ökat, främst av produkter som inte trivs så bra i det svenska klimatet, men samtidigt har Sveriges export ökat kraftigt, och nettoresultatet har blivit de dynamiska effekter en ökad totalhandel medför. 2

3 Fördelarna med att öppna Sveriges gränser sträcker sig dessutom utanför EU. Framförallt har Sverige kunnat utvidga sina marknader för förädlade produkter och specialiteter. Sveriges handel med länder utanför EU har ökat med nästan 600 miljoner euro sedan 1995, och USA-exporten har bara den stigit med imponerande 39 %. Ni visade att ni utan problem klarade både de lokala utmaningarna och att slå er in på internationella marknader. Det kan vara värt att hålla i minnet att de som var pessimistiska inför Sveriges EUinträde 1995 hade fel, när man talar om det hot som utgörs av konkurrensen från de jordbrukare som blir medlemmar nästa vecka. Visst tjänar de för närvarande på lägre investeringskostnader och lägre fasta kostnader, men jordbrukare i de nuvarande EU-medlemsstaterna tjänar på bättre standarder. Den fria handeln kommer att ge ett ökat utbud av produkter, både i fråga om priser och typer av produkter, men den kommer också att ge er möjligheten att bygga vidare på de kontakter ni redan utvecklat med både de nya medlemsstaterna och Europas nya grannar. Det råder inget tvivel om att konkurrensen kommer att skärpas i framtiden, och det oavsett om EU utvidgas eller inte. Men med konsumenter som blir allt mer medvetna om miljö, djurhållning, kvalitet och livsmedelssäkerhet, samt en jordbruksreform med samma inriktning, kommer det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin att ha trumf på hand. Ert stöd under reformeringen av jordbrukspolitiken gladde oss, men er erfarenhet och det engagemang för hållbarhet och ett konsumentvänligt jordbruk som ni visat under årens lopp kommer att ge utdelning inom ett nytt system som premierar just de målen och gör dem obligatoriska inom EU. Mina damer och herrar, Allt det där låter ju bra, kanske ni tänker, men om erfarenheterna finns i de nuvarande medlemsstaterna kommer då de nya medlemsstaterna verkligen att kunna dra nytta av sitt medlemskap? Svaret är ja igen, eftersom program såsom Sapard har gjort det möjligt för jordbrukare och myndigheter i de nya medlemsstaterna att före utvidgningen utveckla värdefulla färdigheter och en grundläggande förståelse för hur EU:s utvecklingsprogram för landsbygden fungerar. Dessutom har Sapard gett dem möjlighet att närma sig de gamla medlemsstaterna genom det stöd som gått till modernisering av jordbruksföretag, till initiativ för en diversifiering av landsbygden, till utbildnings- och fortbildningsprojekt samt till program för miljöåtgärder inom jordbruket för att bara ta några exempel på de målinriktade åtgärder olika länder valt att stödja. I slutet av 2003 hade de åtta anslutningsländer som är berättigade till Sapard-stöd ingått avtal om fler än projekt med slutliga bidragsmottagare med totala finansiella åtaganden på mer än 850 miljoner euro. Men bortsett från Sapard får vi inte underskatta vad anslutningsländerna åstadkommit under förhandlingarna. Jag säger det i dag, och jag kommer att säga det i morgon i Lettland: prestationen är fenomenal. Men för att vinsterna verkligen skall märkas, måste utvecklingen fortsätta. Förädlingsanläggningarna behöver förbättras på många punkter, åtgärder på veterinär- och sundhetsområdet måste ses över och livsmedelssäkerheten ligger under EU-standarder på många områden. 3

4 Jag skulle vilja säga några ord om finansieringen av utvidgningen. Jag vet att den svenska regeringen envetet vill hålla EU-budgeten nere, men alla förstår att vi måste ha tillräckligt med pengar för att kunna fortsätta de åtgärder vi gemensamt fattat beslut om, dvs. även utvidgningen som kommer att ske om nio dagar. Vid toppmötet om utvidgningen i Bryssel 2002 enades medlemsstaterna, inklusive Sverige, om utgifterna fram till 2013 för marknaden och direkta betalningar för ett EU med 25 medlemsstater. I förslaget till ny budgetplan för perioden har vi nyligen upprepat dessa siffror som innebär en ökning med endast 1 % i löpande priser. Ökningen ligger under inflationstakten och skall samtidigt täcka både dagens medlemsstater och de kommande tio. Med andra ord tillämpar vi en mycket strikt utgiftspolitik för den delen av budgeten. Ett annat mått på EU-budgeten och jordbruket är hur stor andel av BNP som går till jordbruket. För tio år sedan gick 0,61 % av EU:s BNP till den gemensamma jordbrukspolitiken. I dag är siffran 0,43 % och när reformen är fullt ut genomförd om tio år, kommer vi att vara nere på 0,33 %. Det är ungefär tre gånger så snabbt som andelen andra offentliga utgifter sjunkit under samma period. Den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att förvaltas inom mycket strikta ramar, men jag kan lova en sak: det tas hänsyn till samtliga jordbrukare, det gäller lika mycket idag som i framtiden, och det gäller både gamla och nya Europa. Efter den första maj kommer det särskilda anslutningspaketet för jordbruket, som det fattades beslut om i Köpenhamn 2002, att stödja de nya medlemsstaterna i det avseendet genom att underlätta deras integration i den gemensamma jordbrukspolitiken och genom stöd under de första åren efter utvidgningen. Stödet till landsbygdsutvecklingen har till exempel förbättrats med unika program som skall bidra till att jordbruk som inte ger tillräcklig försörjning skall kunna bli ekonomiskt bärkraftiga, eller till att öka standarden. Dessutom kommer ytterligare 5,7 miljarder euro att ställas till förfogande i de nya medlemsstaterna mellan 2004 och Men, som både ni och jag vet, så handlar ju inte ett EU-medlemskap om den särskilda behandling man får i början av medlemskapet så att villkoren skall bli rättvisa, utan snarare om den säkerhet och styrka det erbjuder på lång sikt. På jordbruksområdet innebär det säkerhet i fråga om marknader och inkomststöd och styrka i fråga om storleken på vår handel, rikedomen i fråga om produktsortiment och den kraft vi kan lägga bakom vår röst på det internationella planet. På landsbygdsutvecklingens område rör säkerheten både hållbarheten och tryggandet av en framtid, och styrkan innebär att förverkliga, utnyttja och bevara hundratals år av arv och unika traditioner. Och för de 450 miljoner konsumenter som snart kommer att köpa livsmedel och drycker på den inre marknaden handlar det om livsmedelssäkerhet när det gäller kvantitet, och styrka i fråga om kvalitet. Tack vare förra årets jordbruksreform kan vi koncentrera oss på dessa mål. Med tanke på den flexibilitet vi får genom subsidiaritetsprincipen, de ökade resurserna för landsbygdsutvecklingen till följd av övergången från första till andra pelaren och det breda utbud av åtgärder som erbjuds, ser framtiden ljus ut för landsbygdsområdena i EU. Och det är något som är en fördel för alla. 4

5 Men med eller utan de fördelar vår genomgripande reform innebär, måste vi utnyttja de chanser som uppkommer. Resultatet av utvidgningen, och det gäller även hur vi utnyttjar den nya gemensamma jordbrukspolitiken, kommer att vara beroende av hur vi utnyttjar möjligheterna. Sverige har utvecklat en av de främsta jordbrukssektorerna i EU sedan anslutningen. Och det är ingen slump. Nej, det har skett genom samordnade insatser för att öka konkurrenskraften genom effektiv produktion. En lyckad utveckling efter utvidgningen för Sverige och de 24 andra medlemsstaterna kommer att kräva samma sak: en realistisk inställning, hårt arbete, men framförallt en medvetenhet om de möjligheter som erbjuds, vilket leder mig tillbaka till vad jag sade inledningsvis om ett Europa präglat av kommunikation. Ronald Reagan sade en gång att information är den moderna tidens syre, och det kan jag bara hålla med om. Den europeiska utvidgningen var aldrig tänkt att bli en dans på rosor. Nej, snarare är det ett projekt som kräver hårt arbete innan man kan njuta av resultaten. Visserligen har lejonparten av slitet redan klarats av, men det återstår mycket innan vi är i mål. Ibland sägs ju mindre vara mer, men i fråga om utvidgningen gäller att ju mer information som görs tillgänglig, ju fler möjligheter vi får att diskutera utvecklingen, vad den innebär och var chanserna finns, desto mer stöd kommer vi att få, och desto klarare framträder fördelarna. Det budskap vi måste se till att föra ut så fort tillfälle ges skall inte bara vara att utvidgningen gynnar alla parter, som det här forumet så träffsäkert formulerat det, utan att den även erbjuder den förmodligen bästa chans som Europa och dess medborgare kommer att få under det här århundradet. Det finns ett bulgariskt ordspråk som i fri översättning lyder: Greppa möjligheten i skägget, eftersom flintskalligheten lurar bakom hörnet, och det kan vara en lämplig avslutning på dagens forum. Jag skulle kanske inte säga att utvidgningen skall liknas vid en flintskallig gubbe, den är ju tvärtom i sin ungdoms fagraste vår, men det är en utmaning som måste ses i vitögat och ett skägg som man definitivt måste greppa! Tack för Er uppmärksamhet! 5