Från 1840-talet till 1914 utvandrade cirka 50 miljoner européer till Nordamerika. Bara

Transkript

1 Transkribering - Den stora utvandringen Från 1840-talet till 1914 utvandrade cirka 50 miljoner européer till Nordamerika. Bara i Sverige seglade under samma period ungefär 1,5 miljon över Atlanten. För många var det sista gången som de såg sina föräldrar, sina flick- eller pojkvänner och vännerna som de hade vuxit upp med när de gav sig av. Dessutom var det dyrt. Den som 1870 köpte en biljett från Göteborg till New York fick betala 130 kronor. En bonddräng behövde arbeta mer än ett år för att tjäna ihop till en sådan biljett. Men varför lämnade tusentals och åter tusentals svenskar sitt hemland? Vad var det då som fick dem att betala en biljett som hade kostat dem allt de ägde för att resa till ett land som de ofta inte visste mycket om? Varför var de beredda att riskera sina liv på havet? (Ulf Zander) Många av de som utvandrade från Sverige till Nordamerika hade aldrig sett havet förut men nu stod de på fartygets akterdäck och blickade en sista gång tillbaka på Sverige. De visste inte vad som väntade men de hade tagit modet att resa till det nya landet. De som forskar om migrationer, det vill säga folkförflyttningar, brukar tala om att det finns två faktorer som förklarar varför människor flyttar. Den ena kallas för pull-faktor, det vill säga sådant som lockar människor till en ny plats. Den andra kallas för pushfaktor och är exempel på sådant som människor är missnöjda med eller till och med flyr ifrån, såsom fattigdom, svält och krig. Ett bra exempel på en pull-faktor är en bild som visar en veteåker i Nordamerika. Det är skördetid. Åkern är så stor så att den inte verkar ha något slut. Till skillnad från

2 åkrarna i Småland finns det inga ojämnheter eller stenar, utan den är jämn och fin. Säden var kraftig och det fanns så mycket av den att de många bönderna hade fullt upp med att skörda den samtidigt som solen sken från en vacker, blå himmel. Bland det som lockade var möjligheterna att få ett eget jordbruk med bördig jord eller något annat arbete med god inkomst. Att ekonomin mestadels var bättre i USA än i Sverige var ett viktigt lockbete. Detta faktum återkom på flygblad som gjorde reklam för de många rikedomarna som fanns i Nordamerika. De som hade rest före skickade brev och vykort till Sverige. Ibland hade vykorten motiv som inte var sanningsenliga men som effektivt förstärkte intrycket av att allt var bättre och större i USA. Vem ville tvivla på att kalkonerna i Amerika var så stora som tvåvåningshus när det var svårt att få mat på bordet i Sverige? (Ulf Zander) 1872 träffade en journalist en ung bonddräng på väg till USA. När journalisten frågade bonddrängen - varför väljer du att emigrera? Svaret är enkelt säger bonddrängen, hur många som helst har åkt till USA och de skickar pengar tillbaka till Småland så att vi kan få biljetter att åka över till USA. Men har du någonsin hört talas om en svensk bonde som har skickat pengar till svenskar utomlands? Nej, det hade ju journalisten inte utan insåg att USA är det förlovade landet. När de agenter som arbetade med att locka svenskar och andra européer att emigrera kunde erbjuda möjligheter till mer mark och fler arbeten i USA blev pullfaktorn ännu starkare. Den blev ännu attraktivare av att informationen var en blandning av råd och reklam. Löften om en bättre framtid blandades med praktiska anvisningar om hur man skulle göra om man ville köpa en biljett, hur man enklast

3 reste till en hamn från vilken emigrantfartygen avlöpte, vilka som var de bästa resrutterna, hur man bäst lärde sig engelska, det nya språket, och vad de olika amerikanska mynten var värda. Att många svenskar kunde tänka sig att emigrera berodde inte bara på lockropen från Amerika. Minst lika viktigt var de svåra förhållanden som de levde under och som fungerade som push-faktorer. Det vill säga förhållanden som de var missnöjda med. Religionen var viktig för 1800-talets svenskar. Fler började läsa bibeln och tolka den utan prästernas medverkan. De så kallade läsarna ville tänka fritt, det vill säga de ville kunna tolka bibeln på sitt sätt och med andra förebilder och ideal än de som den svenska kyrkan hade. Många av dem som anslöt sig till sådana sekter eller frikyrkor mötte motstånd. De kallades ofta till förhör, varnades och riskerade att bli uteslutna från den kyrkliga gemenskapen. Problemet var att statskyrkan hade monopol på att föra fram det heliga ordet, menade predikanter som önskade en andlig förnyelse. I värsta fall kunde den som predikade utanför statskyrkans tillåtelse landsförvisas. Framför allt i fattiga skogsbygder som Småland, Värmland och Norrland var väckelsen framgångsrik. I dessa och andra landskap menade en del att det var bättre att av egen, fri vilja lämna landet. I USA skulle de kunna utöva sin tro på det sätt som de föredrog utan att någon statskyrka lade sig i. (Ulf Zander) Numera bor 85 procent av alla svenskar i städer. För två hundra år sedan, i början av 1800-talet, var det tvärtom. Då var Sverige ett bondesamhälle och 90 procent av alla svenskar bodde på landsbygden.

4 Den här dramatiska förändringen är ett resultat av den modernisering som Sverige genomgick under 1800-talet och i början av 1900-talet. Efter många hundra år då landet ofta var i krig inleddes i början av 1800-talet en lång period av fred. Kvinnorna födde många barn och flera av dem överlevde. I början av 1800-talet levde 2,3 miljoner invånare i Sverige. När 1900-talet var ungt hade Sverige en befolkningsmängd på 5,1 miljoner. Det vill säga mer än en fördubbling på hundra år trots en omfattande emigration under samma period! En av 1800-talets mest kända svenskar, Esaias Tegnér, förklarade omvandlingen när han skrev att den berodde på freden, vaccinet och potäterna. (Ulf Zander) När Vilhelm Moberg skrev sin berömda romanserie om emigrationen, så ville han både vara historiker och skönlitterär författare. Och som historiker så var det viktigt för honom att läsa handlingar i arkiv, han intervjuade också en av kaptenerna på ett av fartygen som transporterade emigranter från Sverige till USA. Men som skönlitterär författare så insåg han att det räcker inte bara att ta reda på vad det var som egentligen hände. Då måste jag få med känslor, jag skall förstå som läsare att det här är människor av kött och blod. Och då vände sig Vilhelm Moberg till sina egna minnen från barndomens Småland där man hade berättat om andra smålänningar som hade sökt lyckan i ett nytt land. (Vilhelm Moberg) Jag föddes alltså mitt i naturen. Som ett litet liv bland markens övriga liv. (Ulf Zander) Men han läste också dagböcker, brev som människor hade skickat och då menade han, då fångar jag den här historien som så många Svenskar varit med om när de reste från hemlandet till Amerika.

5 (Vilhelm Moberg) Ja, det är ganska längesen som man Jag såg dagens ljus första gången på denna plätt. Och här tillbringade jag de nio första åren av mitt liv. Som jag tycker nu är den lyckligaste delen av min levnad. I början av 1800-talet genomfördes den så kallade skiftesreformen. Målsättningen var att göra jordbruket effektivare. Det blev det ofta, men fler blev också utan arbete. Eftersom fler barn överlevde till vuxen ålder fanns det i mitten av 1800-talet fler arbetssökande i Sverige än tidigare. Rika bönder tjänade på att det fanns god tillgång på arbetare. Det resulterade i låga löner för de som inte ägde någon jord. Andra hade egen åkermark, men ofta var den så liten att det var svårt att kunna försörja sig på den. Kring 1850 var de så kallade obesuttna, de som inte ägde någon jord, många fler. Ökningen var värst i Västergötland, Värmland, Småland och Norrland. Det var framför allt de här delarna av Sverige som snart skulle komma att bli kända som utvandrarområden. Tillvaron på den svenska landsbygden blev ännu sämre under 1860-talet. Hela 1800-talet var kallare jämfört med tidigare århundraden, men särskilt bistert var det under 1860-talet. I Stockholm var medeltemperaturen bara fyra grader i maj I Norrland märktes kylan genom att frosten kom så tidigt att spannmålen inte hann mogna. Resultatet var att skörden var dålig Och när det inte var kylan som var problemet var det värmen. Året därpå, 1868, blev känt som det torra året. I de östra delarna av Småland regnade det inte under hela sommaren. Det var snustorrt från mitten av maj till slutet av augusti. Sådden torkade bort och det var ont om potatis. Livet var bättre i trakten av Stockholm och i södra Sverige. Där drabbades

6 man inte av torkan, men det fanns ändå folk som dog av svält. En anledning var att spannmål inte kom fram i tid till de drabbade områdena. En annan svårighet som drabbade flertalet svenskar var ökade kostnader. När det var brist på spannmål steg priset, vilket gjorde säd till en vara som de fattiga inte hade råd att köpa. En smålänning vars skörd misslyckades och som inte lyckades låna pengar fick rådet att emigrera: Nog hade den fattige det bättre i Amerika än i Sverige, skrev hans bror som redan var på plats i USA. (Ulf Zander) Många flyttade från landsbygen för att söka lyckan i städerna. Visserligen var städerna ganska små, jämfört med dagens mått mätt. Men, det var ändå trångt, eländigt och många sjukdomar grasserade. Det var också vanligt att många dog pågrund av de hårda villkoren. Allra värst var det för dem som var födda utanför äktenskapet. De födas bara för att dö hette det i en utredning från talet. Livet i de nya industrierna liknande inte något som lantarbetare tidigare hade varit med om. De nya arbetsplatserna var bullriga och varma; arbetsdagarna var långa. Svårigheterna att anpassa sig till det nya livet i städerna var en orsak till att industriarbetare frestades att byta ut tillvaron i Sverige mot förhoppningen om att återgå till att arbeta på landsbygden i ett annat land. Så blev det inte för många svenskar, som efter resan över Atlanten kom att arbeta i amerikanska städer. I en av dessa, Chicago, fanns det år 1900 fler svenskar där än hemma i Göteborg. Framför allt i stadsdelen Andersonville i norra Chicago är spåren efter svenskarna många och tydliga.

7 (Ulf Zander) En av anledningarna till att många svenskar utvandrade var att de inte hade rösträtt. 4 av 5 svenska män kunde inte rösta i val ännu i början av 1900-talet. För kvinnornas del var det ännu värre, de fick vänta ända till början av 1920-talet. Därför reste man då istället till USA där man trodde att de medborgerliga rättigheterna var större. Ett annat missnöje var att värnplikten, det vill säga skyldigheten för män att öva i armén, förlängdes till 90 dagar varje år och omfattade alla män mellan 21 och 41 år. Anledningarna till att emigrera var emellertid inte desamma på 1860-talet som i början av 1900-talet. Till att börja med var det vanligt att de som emigrerade var familjer. Efter 1900 var det allt fler som emigrerade för att skaffa sig ett nytt arbete. Då var det också vanligare med ensamutvandrare som ofta var unga. Att så många valde att emigrera berodde på att det blev enklare att resa. Så länge som färden över Atlanten gjordes ombord på segelfartyg var det emellertid besvärligt. Dessa fartyg var byggda som lastfartyg som inte var tänkta att ha passagerare ombord. En del fartyg gick under och tog sina passagerare med sig i djupet. Att segla över Atlanten kunde ta två till tre månader. På de trånga fartygen var det vanligt med sjukdomar, ibland med dödlig utgång. Men villkoren förbättrades från 1860-talet då ångbåtar började trafikera Atlanten. Snart tog det inte längre månader att nå USA, utan två veckor. Det var under ångbåtarnas tid som de allra flesta svenskarna emigrerade. Emigrationen var en av de mest livligt debatterade frågorna kring sekelskiftet 1900 och ansågs framför allt från konservativt håll vara en stor fara för samhället. Förslag

8 om egnahem eller erbjudande om jord att odla upp var försök att hejda människoströmmen västerut. De som förespråkade förbud eller restriktioner mot invandringen till Sverige menade att emigrationen var en dålig affär. En debattör menade att de bästa av landets söner försvann genom den främre dörren, medan främmande länders barn smög sig in genom den bakre. De som anlände hade ett mera smutsigt blod, och var därför inte i stånd att kompensera förlusten av de som utvandrade. (Ulf Zander) Osäkra, ostadiga och vacklande var utvandrarnas första steg på Nordamerikas jord. Så avslutar Vilhelm Moberg sin berömda roman Utvandrarna och osäker var tillvaron för många som kom till Nordamerika. Bidragande till det var en diskussion som man tidvis förde där om man kunde ta emot så många invandrare framförall i början av 1920-talet. Men det var en diskussion som nästan aldrig berörde svenskarna eftersom de ansågs vara både arbetssamma och skötsamma. Det fanns alltså flera anledningar till den stora emigrationen av svenskar till USA och dessa förändrades under perioden. Hungersnöd, brist på arbete och inkomst var drivande vissa år men utvandringen kan även knytas till att överfarten blev lättare och till en längtan efter ett självständigare liv där religionsfrihet, rösträtt och möjligheten att bli jordägare lockade. Det vi vet med säkerhet är att människor som vågade steget hade en oviss tillvaro framför sig med många nya utmaningar.