REVISIONSRAPPORT. Samverkan mellan kommun och landsting. Granskning av. Bollnäs, Ovanåkers och Söderhamns kommuner. Landstinget Gävleborg

Transkript

1 REVISIONSRAPPORT Granskning av Samverkan mellan kommun och landsting avseende vården av psykiskt funktionshindrade Bollnäs, Ovanåkers och Söderhamns kommuner Landstinget Gävleborg December 2003 Inger Kullberg Ingrid Norman

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning och bedömning Uppdrag och revisionsfråga Revisionsfråga Revisionsmetod Bakgrund Psykiatrireformen Socialstyrelsens utvärdering av psykiatrireformen Socialstyrelsens rapport oktober 2003 om vården av psykiskt sjuka Utredning om den framtida utvecklingen av vuxenpsykiatrin inom Landstinget Gävleborg Organisatorisk översikt - samverkanspartners Granskningens resultat Formella förutsättningar för samverkan Samverkansavtal Samverkansorganisation efter hösten Nuvarande samverkan - gruppnivå Styrgruppen för psykiatrisamverkan i Södra Hälsingland Lokal samverkan inom Bollnäs kommun Lokal samverkan inom Ovanåkers kommun Lokal samverkan inom Söderhamns kommun Övrig samverkan inom OBS-kommunerna Samverkan på individnivå Samarbetet i Bollnäs Samarbetet i Ovanåker Samarbetet i Söderhamn Resultat av patient/brukarkontakter Intervjuer i Bollnäs Intervjuer i Ovanåker Intervjuer i Söderhamn Granskning av dokumentation i patientjournaler och personakter Utbudet av stöd och behandling i förhållande till behov Inventeringen hösten Nuläge, antal personer med psykiska funktionshinder Utbud av insatser och resurser inom landstingets psykiatri och kommunerna Primärvårdens förstahandsansvar Resurser inom landstingets psykiatri, Södra Hälsingland Kommunerna (2)

3 Bilagor: Utdrag ur Socialstyrelsens utvärdering av psykiatrireformen Bilaga 1 Utdrag ur Socialstyrelsens rapport, oktober 2003 om vården av psykiskt sjuka Bilaga 2 Utdrag ur Utredning om den framtida utvecklingen av vuxenpsykiatrin inom Landstinget Gävleborg Bilaga 3 Utdrag ur Föreskrift om informationsöverföring och samordnad vårdplanering Bilaga 4 Bakgrundsfakta psykiatrireformen och beskrivning av kommunernas uppdrag Bilaga 5 (3)

4 Sammanfattning och bedömning Komrev inom Öhrlings PricewaterhouseCoopers har på uppdrag av revisorerna inom Landstinget Gävleborg och revisorerna inom Ovanåkers, Bollnäs och Söderhamns kommun genomfört en granskning av samverkan mellan de tre kommunerna och landstinget avseende vården och omsorgen av psykiskt funktionshindrade. Uppdraget syftar till att besvara revisionsfrågan om hur huvudmännen säkerställer att kommunens socialtjänst och landstingets psykiatriska verksamhet samverkar på ett effektivt sätt, i uppgiften att ge stöd till personer med psykiska funktionshinder. Granskningen har genomförts via kartläggning och analys av tillgängliga styrdokument och andra dokument samt genom intervjuer med företrädare för kommunernas socialtjänst, landstingets psykiatriverksamheter och primärvård samt för en av brukarorganisationerna. För att kunna avgöra hur samverkan kommer brukarna tillgodo har intervjuer med ett antal brukare genomförts samt att brukar/patientdokumentation granskats. Formella förutsättningar för samverkan En formell förutsättning för samverkan mellan huvudmännen i OBS-regionen d v s ett gemensamt samverkansdokument, som anger ramar och struktur för samverkan, saknas. Det finns en programskrift från år 1998, men den har inte uppfattats som ett samverkansdokument. Under tiden för granskningen pågick en diskussion om behovet att revidera programskriften. Vi stödjer detta förslag och rekommenderar att utveckla programskriften till ett samverkansdokument. Granskningen visar att praktiskt samarbete och gemensamma träffar förekommit mellan huvudmännen alltsedan psykiatrireformen. Samverkan på gruppnivå sker för närvarande på två nivåer, dels en politisk nivå dels på tjänstemannanivå. Samverkan på gruppnivå Samverkan på politisk nivå, med politiskt valda representanter från huvudmännen samt representanter för brukarorganisationer, har skett regelbundet sedan hösten Uppdrag och mandat för denna övergripande grupp bedömer vi vara otydligt. Vi uppfattar inte att styrgruppen styr den samverkan som förekommer på lokal nivå. Samverkan på tjänstemannanivå har skett i samverkansgrupper (SIP) inom respektive kommun. Arbetet inom de lokala samverkansgrupperna har utvecklats på olika sätt. Störst aktivitet och engagemang bedömer vi finns där det varit en kontinuitet bland samverkansgruppens deltagare, inom Söderhamns kommun. (4)

5 Samverkan på individnivå Vi bedömer att effektiviteten i samverkan på individnivå varierar. Kontakter mellan slutenvården och övriga vårdgivare fungerar inte, trots en lagstadgad skyldighet om samordnad vårdplanering och informationsöverföring. Samverkan omkring den enskilde mellan psykiatriska öppenvården och kommunernas socialtjänst fungerar delvis tillfredsställande, anser de vi intervjuat. Kommunens omvårdnadspersonal och öppenvårdsmottagningens kontaktar varandra vid behov och informerar varandra utifrån den enskildes medgivande och vid behov. Det som inte fungerar i samarbetet mellan psykiatriska öppenvården och kommunerna är gemensamma individuella planeringar, tillgång till läkarmedverkan eller stöd och hjälp med akuta insatser och bedömningar. Resurser utbud och behov Landstinget Gävleborg utmärker sig vid en nationell jämförelse av kostnader/ invånare för sjukvård. Det hör till ett av de landsting som enligt jämförelsen fn satsar minst på psykiatrisk vård. Detta faktum har även tydliggjorts i den nyligen överlämnade utredningen om Framtida utveckling av vuxenpsykiatrin inom Landstinget Gävleborg. Vi har i vår granskning kunnat se effekter av detta, exempelvis den bristande tillgängligheten till specialistläkare inom slutenvården och svårigheter att få läkartider inom psykiatriska öppenvården. Inom Landstinget Gävleborg har primärvården ett förstahandsansvar för arbetet med personer som har psykisk ohälsa. Det är familjeläkaren som skall bedöma om behov föreligger av specialistinsatser. I centrala Bollnäs är det brist på läkarresurser och psykosociala team inom primärvården, vilket leder till att de inte kan leva upp till förstahandsansvaret. Politikerna har genom den dokumenterade vårdöverenskommelsen och genom medelstilldelning markerat primärvårdens centrala roll. I jämförelse med övriga hälsocentraler i Södra Hälsingland kan vi inte se någon enhetlig linje i hur primärvården i Bollnäs löser sitt förstahandsansvar för patienter med psykisk ohälsa. Öppenvårdsmottagningarna inom OBS-kommunerna uppvisar olika inriktningar på behandlingsprogram. I denna granskning har vi inte fördjupat oss i vilka effekter detta kan leda till. Granskningen har inte kunnat finna att utbudet av behandlingsprogram är en målmedveten utveckling från den politiska ledningen. Inventeringar av gruppen psykiskt funktionshindrade genomfördes gemensamt mellan huvudmännen i de tre kommunerna år På det sätt inventeringen genomfördes genom enkät till målgruppen och genom otydliga enkätfrågor, bedömer vi att alla behov inte framkommit. De eventuella behov som framkom är dock inaktuella i nuläget. Kommunerna har en skyldighet till uppsökande verksamhet och att planera och samordna insatser till personer i (5)

6 behov av stöd. Två av kommunerna planerar att genomföra nya inventeringar tillsammans med representanter från landstinget. OBS-kommunerna har alla tre olika former av boendeinsatser, både bostäder med särskild service och boendestöd i ordinärt boende. Vi bedömer att behovet av boendeinsatser i stort är tillgodosett. Det är endast i en av kommunerna (Bollnäs) ett beslut om boendeinsats ännu inte kunnat verkställas. Vid intervjuerna med brukare om deras syn på sin situation är det uppenbart att den del av kommunens ansvar som brukarna var minst nöjd med är tillgången till daglig verksamhet/ sysselsättning. Detta framgår även vid personalintervjuerna och vid vår inventering av kommunernas insatser för målgruppen. Det finns alltså stora behov av fler platser inom daglig verksamhet och sysselsättning som är mer arbetsliknande. Förbättringsområden - Behov av åtgärder för att nå en effektivare samverkan Samverkan kring psykiskt funktionshindrade bör enligt psykiatrireformen ske både på ledningsnivå och kring den enskilde. Efter genomförd granskning kan vi konstatera att viss praktisk samverkan på gruppnivå förekommer inom de tre kommunerna. Vi bedömer dock att förutsättningarna för samverkan varierar i de lokala grupperna, liksom engagemanget. För att nå en effektiv samverkansorganisation, som fungerar även efter nya mandatperioder och som inte till största delen är beroende av personrelationer, är det vår uppfattning att ett samverkansdokument på den övergripande nivån måste upprättas. Ett sådant instrument är viktigt för att skapa förutsättningar för en bra planering och samordning mellan huvudmän. Samverkansdokumentet bör enligt vår uppfattning innehålla en tydlig ansvarsfördelning mellan huvudmännen och ange ramar och struktur för samverkan. Om framtida samverkansorganisation skall utgå från den nuvarande, med en politisk nivå och en tjänstemannanivå, anser vi det nödvändigt att tydliggöra styrgruppens uppdrag och mandat. Vi bedömer att koordinatorsfunktionen behöver preciseras. Det är även väsentligt att se över funktionen så att landstingets koordinator finns inom den psykiatriska verksamheten. För att ta vara på de lokala skillnaderna och förutsättningarna i samverkan anser vi det vara angeläget att till det övergripande samverkansdokumentet knyta lokala överenskommelser. Sådana lokala överenskommelser skall, anser vi, beskriva respektive huvudmans ansvarsområde, ange de lokala förutsättningarna för samverkan samt fastställa inom vilka områden parterna skall samverka. De lokala överenskommelserna bör även innehålla konkreta rutiner som beskriver hur samverkan på olika nivåer (lokal nivå respektive individnivå) skall fungera i det praktiska arbetet, t ex beträffande samordnad vårdplanering skall det framgå vad som skall gälla om inskrivningsmeddelande, former för informationsöverföring och former för utskrivning. (6)

7 Inom landstingets psykiatriska verksamhet anser vi att det behövs en tydligare styrning av psykiatriska insatser inom både primärvård och psykiatrisk sluten- respektive öppenvården för att öka tillgängligheten i regionen. Inom de granskade kommunerna bedömer vi behovet vara stort att utveckla daglig verksamhet/ sysselsättning samt att det finns stora behov av en diskussion om behovet och nyttan av gemensam individuell planering/ målsättningsplanering i verksamheterna. Omvårdnadspersonalen i kommunerna visar på stora behov av utbildning och kunskapsutveckling beträffande dokumentation och uppföljning samt utvärdering av upprättade planer. Sammanfattningsvis föreslår vi ansvariga nämnder att: - upprätta en övergripande samverkansöverenskommelse som anger ramar och struktur för samverkan, - upprätta och knyta lokala samverkansöverenskommelser till den övergripande, konkretisera samverkan på lokal nivå, - den politiska ledningen i landsting och i respektive kommun formulerar styrgruppens uppdrag, arbetssätt och mandat, - tydliggör nivåerna i samverkansorganisationen och vilket deras uppdrag är, - prioritera arbetet med att utveckla samverkan på individnivå beträffande informationsöverföring i samband med samordnad vårdplanering samt att upprätta gemensamma planeringar som bygger på en helhetssyn på den enskildes behov, - kommunerna och landstinget genomför kommunvis nya inventeringar av målgruppens behov utifrån professionella bedömningar som kan kompletteras med brukarundersökningar. Hälso- och sjukvårdsnämnden för Södra Hälsingland föreslår vi att: - se över resursfördelningen/professioner inom de psykiatriska verksamheterna i Södra Hälsingland samt tillgängligheten beträffande insatser till personer med psykisk ohälsa vid hälsocentralerna, - ta upp en diskussion med produktionsstyrelsen om att utveckla och tydliggöra landstingets ansvar för läkarresurser i samband med akutinsatser för personer som ej finns i slutenvård, - uppmärksamma produktionstyrelsen på behovet av förbättrad förekomst av samordnad vårdplanering i samband med utskrivning från slutenvård. (7)

8 Socialnämnderna i Bollnäs och Ovanåkers kommuner samt omvårdnadsnämnden i Söderhamn föreslår vi att: - låt kompetensutveckla personalen avseende dokumentation och vårdplanering/målsättningsplanering samt tillse att sådan planering och uppföljning av planering regelbundet genomförs tillsammans med samtliga brukare, - alla tre kommunerna bör utveckla verksamheter som kan ge den enskilde meningsfull sysselsättning 1. Uppdrag och revisionsfråga Komrev inom Öhrlings PricewaterhouseCoopers har på uppdrag av revisorerna inom Landstinget Gävleborg och revisorerna inom Ovanåkers, Bollnäs och Söderhamns kommun genomfört en granskning av samverkan mellan de tre kommunerna och landstinget avseende vården och omsorgen av psykiskt funktionshindrade. 1.1 Revisionsfråga Uppdraget syftar till att besvara revisionsfrågan om hur huvudmännen säkerställer att kommunens socialtjänst och landstingets psykiatriska verksamhet samverkar på ett effektivt sätt, i uppgiften att ge stöd till personer med psykiska funktionshinder. Mot bakgrund av revisionsfrågan har revisorerna beslutat att granskningen skall omfatta följande delar: - Kartläggning av de formella förutsättningarna och aktiviteterna kring samverkan och av de utbud som finns för personer med psykiska funktionshinder som är bosatta i kommunerna Bollnäs, Ovanåker och Söderhamn. - Kartläggning av genomförda inventeringar, i syfte att bedöma om utbudet av insatser överensstämmer med behovet. - Beskrivning av brukarperspektivet genom en granskning av all dokumentation hos både kommun och landsting kring 3-4 brukare i varje kommun. Intervjuer med 3-4 brukare från varje kommun, med fokus på nöjdhet med insatserna och förväntningar på kommun och landsting. Utifrån dessa studier genomförs en analys av hur samverkan kommer brukarna tillgodo. - Personalintervjuer som syftar till att utröna om de olika huvudmännen har en samsyn av uppdraget att ge stöd till personer med psykiska funktionshinder. Intervjuerna berörde också förväntningar på samverkan och uppfattning om den pågående samverkan. (8)

9 - Bedömning av effektiviteten i samverkansprocessen. 1.2 Revisionsmetod Mot bakgrund av revisionsfrågan har befintliga styrdokument och andra dokument eller uppföljningar som berör granskningsområdet granskats. Intervjuer och samtal har genomförts enligt nedan: Inom Bollnäs kommun: - Socialchef och verksamhetschef för handikappomsorgen. - Områdeschef för psykosociala enheten. - Boendestödjare och boendepersonal vid ett av kommunens särskilda boenden. - Två brukare. Inom Ovanåker kommun: - Socialchef och områdeschef för kommunala psykiatrin (tillika kommunens koordinator1 i gruppen för psykiatrisamarbete). - Boendestödjare och personal på Träffpunkten i Alfta och Edsbyn. - Två brukare. Inom Söderhamns kommun: - Omvårdnadschef och verksamhetschef för handikappomsorgen. - Enhetschef för kommunala psykiatrin. - Boendestödjare och boendepersonal från kommunens särskilda boenden. - Fyra brukare. Inom Landstinget Gävleborg: - Ordförande för hälso- och sjukvårdsnämnden, tillika ordförande i styrgruppen för psykiatrisamarbete i Södra Hälsingland. - Verksamhetschef för vuxenpsykiatrin i Hälsingland. 1 I samverkansorganisationen förekommer fyra koordinatorer (samordnare) mellan styrgrupp och de lokala samverkansgrupperna. En koordinator hör organisatoriskt till landstinget medan de tre andra representerar respektive kommun. (9)

10 - Enhetschef för psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Bollnäs/Edsbyn samt personal på mottagningarna i Bollnäs och Edsbyn. - Enhetschef samt personal vid vuxenpsykiatriska öppenvårdsenheten i Söderhamn. - Verksamhetschefer för hälsocentraler i Bollnäs, i Edsbyn och i Söderhamn. - Utredare vid beställarkontoret i Söderhamn, tillika koordinator1 i gruppen för psykiatrisamarbete. - Tjänsteman tillika utredare för utredningsuppdraget om framtida utveckling av länets vuxenpsykiatri. Samt för intresseorganisation: - Ordförande i Sydhälsinglands lokalavdelning av Schizofreniförbundet 2. Bakgrund 2.1 Psykiatrireformen Psykiatrireformen, som genomfördes efter beslut från riksdagen, innebar förändringar på flera områden. Reformen föregicks av en utveckling av den psykiatriska vården mot alltmer öppna former. Avvecklingen av de gamla mentalsjukhusen hade pågått sedan slutet av talet. Vid mitten av 1980-talet fanns ca 135 psykiatriska kliniker i landet, varav en i Bollnäs med som mest cirka 700 vårdplatser. Dessutom fanns i landet cirka 500 decentraliserade öppenvårdsmottagningar. Reformen syftade till att förbättra psykiskt funktionshindrades situation i samhället. Med psykiskt funktionshindrad avses personer med långvarig och allvarlig psykiskt störning. Gruppen är numerärt en minoritet. Vården och omhändertagandet av denna grupp hade uppvisat så stora brister att regering och riksdag genom psykiatrireformen avsåg att skapa förutsättningar för att förbättra situationen för målgruppen. Genom ökad delaktighet, bättre vård och socialt stöd skulle gruppens levnadsförhållanden och livsvillkor förbättras. Reformen förutsätter ett förändringsarbete hos båda huvudmännen. Genom förändringar i lagstiftningen fick gruppen psykiskt funktionshindrade större rättigheter och en ansvarsfördelning mellan kommun och landsting gjordes. Ansvaret mellan kommun och landsting fördelas efter reformen i huvudsak på detta sätt: Kommunens ansvar: - Boende, stöd i boende och arbete/sysselsättning. (10)

11 - Planering och samordning av insatserna för psykiskt funktionshindrade personer. - Skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet för att kartlägga behov och livssituation för målgruppen. - Betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade patienter. Landstingets ansvar: - Diagnostik, behandling och psykiatrisk rehabilitering I samband med reformen fördes viss verksamhet över från landsting till kommun. Det delade ansvaret för vården och stödet till de psykiskt funktionshindrade förutsätter att de båda huvudmännens insatser samordnas på ett för brukaren effektivt sätt. I reformen riktades även uppmärksamhet mot rehabilitering av psykiskt funktionshindrade, som förutsätter samarbete mellan landsting, kommun, försäkringskassa och arbetsförmedling. 2.2 Socialstyrelsens utvärdering av psykiatrireformen Socialstyrelsen har vid ett par tillfällen, bl.a. år 1999, följt upp och utvärderat effekterna av psykiatrireformen på riksnivå. Socialstyrelsen konstaterar att reformer av denna omfattning behöver tid för att de samlade effekterna ska bli synliga. Den uppmärksamhet som reformens målgrupp fått ökar medvetenheten om deras svåra förhållanden, vilket på sikt ökar möjligheterna till bra framtida lösningar. Ett problem som ligger vid sidan om reformen är att antalet personer som förtidspensionerats på grund av psykiska besvär har ökat kraftigt under 1990-talet. Detta är tvärtemot reformens ambition med en tidig individuell och samordnad rehabilitering. En kort sammanfattning av Socialstyrelsens utvärdering redovisas i bilaga Socialstyrelsens rapport oktober 2003 om vården av psykiskt sjuka Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett om det funnits brister i bemötande och behandling inom den psykiatriska vården och socialtjänstens verksamhet med anledning av två våldsdåd i Stockholm, där gärningsmännen kan ha lidit av psykisk störning. En kort sammanfattning av rapporten lämnas i bilaga Utredning om den framtida utvecklingen av vuxenpsykiatrin inom Landstinget Gävleborg Landstingsfullmäktige i Gävleborg beslöt under våren 2002 att den framtida utvecklingen av länets vuxenpsykiatri skulle utredas. En politisk styrgrupp tillsattes och startade sitt arbete i december En utredare har bistått styrgruppen. (11)

12 I november 2003 redovisade styrgruppen en särskild rapport om psykiatrins framtida behov av åtgärder samt motiven till åtgärderna. Landstingsfullmäktige har för avsikt att fatta beslut i frågan i februari Utredningen föreslår bl.a. en centralisering av slutenvårdsplatserna i länet samt inrättande av mobila team som skall arbeta både förebyggande och akut. Fler förslag sammanfattas i bilaga 3. (12)

13 3. Organisatorisk översikt - samverkanspartners Inom de två huvudmännens organisation finns många som skall samverka. Här nedan följer en schematisk bild över dessa: Landstinget Vuxenpsykiatrin i Hälsingland Slutenvården i Hudiksvall Slutenvården i Söderhamn Psykiatriska öppenvården i Söderhamn Psykiatriska öppenvården i Bollnäs Psykiatriska öppenvården i Edsbyn Primärvården i Södra Hälsingland Hälsocentraler i södra regionen Psykosocialt team i Edsbyn (Ovanåkers kommun) Psykosocialt team i Kilafors (Bollnäs kommun) Psyk.sjuksköterskor i Arbrå (Bollnäs kommun) Kommunerna Bollnäs kommun: Boendestöd i ordinärt boende Daglig verksamhet/sysselsättn. Särskilt boende Öppen dagverksamhet Ovanåkers kommun: Boendestöd i ordinärt boende Daglig verksamhet/sysselsättn. Särskilt boende Öppen dagverksamhet Söderhamns kommun Boendestöd i ordinärt boende Dagverksamhet/sysselsättn. Särskilt boende Öppen dagverksamhet 4. Granskningens resultat Det delade ansvaret för vården/stödet till psykiskt funktionshindrade gör det nödvändigt att psykiatrins och socialtjänstens insatser samordnas på ett bra sätt. I denna granskning har vi granskat hur huvudmännens samverkan fungerar både utifrån ett övergripande ledningsperspektiv och utifrån ett individ/brukarperspektiv. Granskningen omfattar även en bedömning av hur utbudet av insatser till personer med psykiska funktionshinder överensstämmer med behoven. 4.1 Formella förutsättningar för samverkan Under år 1995 etablerades samverkansgrupper i såväl Söderhamns som Bollnäs kommun mellan företrädare för primärvård, psykiatri och kommunens socialtjänst/omvårdnad. Syftet var att utveckla samarbetet beträffande personer med psykiska funktionshinder. Samverkansgrupperna kom att få skilda sammansättningar och uppgifter i de två kommunerna. Någon samverkansgrupp kom vid den tiden inte i gång i Ovanåkers kommun. (13)

14 Psykiatrikliniken vid Bollnäs och Söderhamns sjukhus lade i april 1996 ett förslag om en utvecklad samverkansorganisation kring psykiatriska frågor inom den s.k. OBS-regionen. Bakgrunden till förslaget var att det förekommit synpunkter på otydligheter om samverkansgruppernas befogenhet och representation. Förslaget utmynnade i att samverkansgrupperna skulle renodlas till rena tjänstemannagrupper och även fungera som styrgrupper för de statliga samverkansprojekten som pågick i regionen. Vidare föreslogs att en samverkansgrupp skulle etableras i Ovanåker samt att det skulle bildas en för regionen övergripande samverkansgrupp. Den övergripande samverkansgruppen (styrgruppen för psykiatrisamarbete i Södra Hälsingland) skulle bestå av brukarföreträdare, dels politiker från kommunerna i OBS-regionen samt från landstingets Hälso- och sjukvårdsnämnd, dels företrädare för intresseorganisationerna RSMH 2 respektive IFS 3. En sammanhållande funktion koordinator skulle skapas för att tillgodose behovet av samordning och kommunikation mellan styrgrupp och de lokala grupperna. Samverkansorganisationen föreslogs få karaktären av ett projekt under en 3-års period för att därefter utvärderas. Starten föreslogs till hösten Under våren 1996 antogs förslaget till samverkansorganisation av berörda parter Samverkansavtal Det finns en Programskrift för organisation av samverkan avgränsningar mellan den specialiserade psykiatrin, primärvården och kommunerna i Södra Hälsingland, daterad i april Dokumentet anger ansvarsgränser för psykiatriska åligganden mellan landstingets primärvård, den specialiserade psykiatrin och kommunerna. Det framgår inom vilka områden huvudmännen skall samverka samt planer för utveckling och hur samsyn skall nås. De områden som särskilt framhålls är: - tidigupptäckt av ny och/eller återinsjuknande, - erhålla samsyn stöd- konsultationsinsatser åt samarbetspartners, - tillämpa individuell planering, - ökad samverkan kring tillgänglighet till psykiatrisk service, - ansvar och samverkansformer vad gäller begreppen rehabilitering normalisering integrering. 2 RSMH: Riksförbundet för social och mental hälsa 3 IFS: Intresseföreningen för schizofreni numer Schizofreniförbundet. (14)

15 Dokumentet är undertecknat av två ansvariga tjänstemän från landstinget. Det är inte antaget av någon av OBS-kommunerna. Vid intervjuer med representanter från kommunerna framgår att de känner till Programskriften men att den inte antagits av respektive nämnd. De har inte betraktat den som ett samverkansdokument som styr innehållet i deras samverkan. Sättet att samverka, samverkansorganisationen, som kom igång under hösten 1996 lever kvar. En enkel utvärdering gjordes efter ca tre år och man beslöt då fortsätta i den överenskomna samverkansorganisationen. Samverkansgrupperna i kommunerna har dock utvecklats lite olika under tiden. Sommaren 2002 tog den övergripande styrgruppen initiativ till en seminariedag för diskussion och översyn av programskriften i avsikt att bl a att uppdatera och förenkla programskriften. Under seminariedagen kom parterna överens om att avvakta en revidering. Styrgruppen fortsatte med att se över den egna funktionen. Styrgruppen beslutade i februari 2003 om övergripande politiska mål för styrgruppen. Målsättningen för styrgruppen är att personer med psykisk sjukdom upplever att deras levnadsförhållanden sett i ett helhetsperspektiv är väl tillgodosedda. I dokumentet anges även förutsättningar för styrgruppens arbete. 4.2 Samverkansorganisation efter hösten 1996 Styrgruppen för psykiatrisamverkan i Södra Hälsingland Uppgifter för styrgruppen har varit att: - följa det psykiska hälsoläget inom regionen, - följa psykiatrins utveckling inom regionen samt de pågående samverkansprojekten, - påverka psykiatrins utveckling och inriktning, - initiera ge förslag till förändringar och lämpliga åtgärder för förbättring, - forum för samarbetsdiskussioner, - att prioritera. Koordinatorer Antalet koordinatorer utökades från två till fyra, så att respektive kommun hade en koordinator och landstinget en. Koordinatorerna har förberett och deltagit i styrgruppens möten. Deras uppgift har varit att samordna arbetet mellan styrgrupp och samverkansgrupperna. Samverkansgrupper (SIP) Uppgifter för samverkansgrupperna har varit att: - följa och leda pågående samverkansprojekt, (15)

16 - vara forum för diskussioner om strukturfrågor, - penetrera samarbets- samverkansfrågor i övrigt, - arbeta för gemensam kompetensutveckling, - följa det psykiska hälsoläget inom kommunen, - följa situationen för psykiskt långtidssjuka och initiera stödinsatser. Våra iakttagelser Programskriften från år 1998 är mycket ambitiös och detaljerad. Den spänner över stora utvecklingsområden. Vår bedömning är att den inte uppfattats som ett samverkansdokument framför allt från kommunernas sida. OBS-kommunerna har inte antagit samverkansdokumentet/programskriften från På den övergripande nivån är en samverkansöverenskommelse ett viktigt instrument för att skapa förutsättningar för en bra planering och samordning mellan huvudmän. Samverkansöverenskommelsen bör enligt vår uppfattning innehålla en tydlig ansvarsfördelning mellan huvudmännen och ange ramar och struktur för samverkan. Inom OBS-regionen förekommer sedan hösten 1996 en politisk styrgrupp för psykiatrisamverkan. Vi bedömer att deras uppdrag och mandat varit och är otydligt. Efter beslut om revidering av programskriften har styrgruppen fattat beslut om mål för sitt eget arbete. I måldokumentet anges förutsättningarna för styrgruppens arbete. I dokumentet framgår inget om övrig samverkansorganisation. Vi rekommenderar att huvudmännens formulerar vilket uppdrag och vilket mandat styrgruppen ska ha, samt anger på vilket sätt styrgruppen ska arbeta. För att ta vara på de lokala skillnaderna och förutsättningarna i samverkan anser vi det vara angeläget att till ett gemensamt övergripande samverkansdokument knyta lokala överenskommelser. Vår uppfattning är att en revidering och renodling av nuvarande programskrift/dokument är nödvändig för att det skall kunna fungera som ett samverkansdokument och bidra till en ökad kontinuitet i samarbetet. 5. Nuvarande samverkan - gruppnivå 5.1 Styrgruppen för psykiatrisamverkan i Södra Hälsingland Styrgruppen består av ordförande i Hälso- och sjukvårdnämnden för Södra Hälsingland, ordförande för socialnämnden i Bollnäs, ordförande för socialnämnden i Ovanåker samt ordförande för omvårdnadsnämnden i Söderhamn. Till styrgruppen hör även två representanter för intresseorganisationerna. (16)

17 Styrgruppen har som regel träffats fyra gånger per år, men under år 2003 har träffar genomförts ungefär en gång varannan månad. Styrgruppen arbetar bl a med att följa psykiatrins utveckling samt pågående samverkansprojekt. Ledamöterna arbetar för att påverka utvecklingen av stöd och behandling inom det egna ansvarsområdet avseende psykiatriinsatser. Till stöd för styrgruppens arbete finns fyra koordinatorer. De har förberett styrgruppsmöten, skrivit minnesanteckningar och arbetat för att förmedla styrgruppens intentioner till verksamheterna. Kommunernas tre koordinatorer ingår i respektive kommuns sociala förvaltning med ansvar för socialpsykiatrisk verksamhet. Landstingets koordinator finns sedan cirka två år tillbaka vid beställarkontoret i Söderhamn. Kommunens koordinatorer ingår samtliga i de lokala samverkansgrupperna medan landstingets koordinator inte längre ingår i någon samverkansgrupp. En ledamot från styrgruppen för psykiatrisamverkan i Södra Hälsingland deltar som ledamot i styrgruppen för utveckling av vuxenpsykiatrin i länet vilken nyligen utrett psykiatrins framtida utveckling inom Landstinget Gävleborg. 5.2 Lokal samverkan inom Bollnäs kommun Samarbetet i den lokala samverkansgruppen i Bollnäs, SIP-B, har fungerat av och till under åren, bl a på grund av brister i kontinuiteten bland ledningspersonal hos bägge huvudmännen. Under våren 2003 togs initiativ om att strukturera upp mötena till olika delar och med olika deltagare. Möten med den nya strukturen inleddes fr om hösten Kommunens områdeschef är sammankallande och samordnar förslag till dagordning. Mötet koncentreras till en förmiddag. Deltar alltid: områdeschef för kommunens psykosociala enhet, verksamhetschef för handikappomsorgen i kommunen, kommunens koordinator samt enhetschef från psykiatriska öppenvårdsmottagningen och verksamhetschef för psykiatrin i Hälsingland. Deltar i vissa principiella diskussioner: socialchef och en av verksamhetscheferna för primärvården inom kommunen. Dessutom deltar under vissa ärenden en representant från kommunens individ- och familjeomsorg samt från Bollnäs Bostadsbolag. Ärenden: - information från den övergripande styrgruppen samt viktig information från respektive huvudman och som kan påverka samverkansarbetet. - Principiella diskussioner. (17)

18 - Samverkansprojekt t ex utifrån nationella handlingsplanen. - Enskilda ärenden. Aktuella samverkansprojekt: - Har en gemensam arbetsgrupp beträffande äldre personer med psykiska funktionshinder. - Har en arbetsgrupp beträffande personer som missbrukar och har en psykiatrisk diagnos. - Planerar att starta ett samarbete för inventering av målgruppen. 5.3 Lokal samverkan inom Ovanåkers kommun Samarbetet i den lokala samverkansgruppen i Ovanåker, SIP-O, har fungerat lite olika under åren. Oftast är det kommunens initiativ till att mötena genomförs. Deltar alltid: områdeschef för kommunala psykiatrienheten (tillika kommunens koordinator), verksamhetschef för individ- och familjeomsorgen och handikappomsorgen i kommunen, verksamhetschef för primärvården i kommunen samt två personer från landstingets öppenvårdsmottagning. Adjungerad: socialchef och verksamhetschef för psykiatrin, deltar vid behov. Dessutom deltar under vissa ärenden en representant från kommunens individ- och familjeomsorg. Ärenden: - Information från den övergripande styrgruppen samt viktig information från respektive huvudman och som kan påverka samverkansarbetet. - Principiella diskussioner. - Enskilda ärenden. Aktuella samverkansprojekt: - Planerar att starta ett samarbete för inventering av målgruppen. - Har diskuterat samarbete beträffande personer med missbruksproblematik och psykiatrisk diagnos, men behovet är inte aktuellt eftersom företeelsen är ovanlig i kommunen. 5.4 Lokal samverkan inom Söderhamns kommun Samarbetet i den lokala samverkansgruppen i Söderhamn, SIP-S, har förekommit regelbundet under åren. Enligt representanter från bägge huvudmännen har samverkansgruppen haft ett strukturerat och regelbundet samarbete. I början samarbetades om utbildningar, studiebesök, gemensamma föreläsningar o.s.v. En del arbetsgrupper sattes igång för t. ex. vård- (18)

19 planering, tillgänglighet och för arbete med s.k. personer med dubbeldiagnoser. SIP-S har även påbörjat ett arbete med att utvärdera sin samverkan. Deltar alltid: förvaltningschef för omvårdnadsförvaltningen, verksamhetschef för handikappomsorgen, utredare (tillika koordinator) och enhetschef för kommunala psykiatrienheten, samtliga inom kommunens omvårdnadsförvaltning; förvaltningschef inom kommunens individ- och familjeförvaltning, representant från kommunens arbetsförvaltning samt verksamhetschef för vuxenpsykiatrin, enhetschef inom öppenvårdsmottagningen, kurator och verksamhetschef från primärvården. Dessutom deltar under vissa ärenden en representant från försäkringskassan. Ärenden: - information från den övergripande styrgruppen samt viktig information från respektive huvudman och som kan påverka samverkansarbetet. - Principiella diskussioner. - Specifika arbetsgrupper samt samverkansprojekt t ex utifrån nationella handlingsplanen. - Enskilda ärenden endast undantagsvis. Aktuella samverkansprojekt: - Boendeprojekt för personer med psykisk ohälsa, ge möjlighet till kvarboende. - Sysselsättningsprojekt en mötesplats centralt på stan. - Planerar att utveckla samarbetet beträffande äldre personer med psykisk ohälsa SIP-S har tidigare träffats två gånger varje halvår, men träffas nu tre gånger/halvår. Detta bl a för att driva på utvecklingen i samverkansprojekten. 5.5 Övrig samverkan inom OBS-kommunerna Sedan december 2001 har OBS-kommunerna upprättat ett avtal beträffande gemensam verksamhet för s.k. personligt ombud. Bollnäs kommun har arbetsgivaransvar. Ansvariga tjänstemän för kommunerna samt en representant för respektive brukarorganisation utgör en särskild ledningsgrupp för verksamheten. Administrativ chef är verksamhetschef för handikappomsorgen i Bollnäs kommun. Avtalet gäller tills vidare. Två personliga ombud har anställts. Målgrupp för ombudens insatser är personer över 18 år med stora och varaktiga psykiska funktionshinder. De personliga ombuden har en fristående roll i förhållande till myndigheter. Deras arbetsuppgifter består av uppsökande verksamhet, identifiering av behov av vård, stöd och service samt att identifiera brister i serviceutbudet och påverka att de undanröjs. Länsstyrelsen är uppföljningsmyndighet. (19)

20 Samverkan med lokala intresseföreningar/ brukarorganisationer sker genom att de deltar en gång per termin på klinikråd och två gånger per termin träffar omvårdnadspersonal vid öppenvårdsmottagningen i Bollnäs RSMH 4. Våra iakttagelser Samverkan på gruppnivå sker fn på två nivåer, dels en politisk nivå dels på tjänstemannanivå. Om framtida samverkansorganisation skall utgå från den nuvarande anser vi det angeläget att tydliggöra styrgruppens uppdrag och mandat. Vi bedömer även att koordinatorsfunktionen behöver preciseras. Det är även väsentligt att se över funktionen så att den har en direkt förankring inom den psykiatriska verksamheten. Skall denna funktion fortsätta bör koordinationen/samordningen ske på lika villkor mellan huvudmännen. I annat fall förloras den ursprungliga tanken på funktionen. Arbetet inom de lokala samverkansgrupperna har utvecklats på olika sätt. Störst aktivitet och engagemang bedömer vi finns där det varit en kontinuitet bland samverkansgruppens deltagare. Att lära känna varandra i en samverkansgrupp och att förstå varandras ansvarsområden betyder mycket för hur samarbetet skall utvecklas. Andra delar som komplicerar samverkan mellan huvudmännen är organisatoriska förändringar och sinsemellan olika organisationsmodeller. Vår uppfattning är att lokala överenskommelser utifrån ett övergripande samverkansdokument bör upprättas. Sådana lokala överenskommelser skall, anser vi, beskriva respektive huvudmans ansvarsområde, ange de lokala förutsättningarna för samverkan samt fastställa inom vilka områden parterna skall samverka. Överenskommelsen skall även innehålla konkreta rutiner som beskriver hur samverkan på olika nivåer (lokal nivå respektive individnivå) skall fungera i det praktiska arbetet. Överenskommelserna bör tidsbegränsas samt revideras och utvärderas regelbundet. Sådana lokala överenskommelser bedömer vi kommer att underlätta kontakter och beslutsvägar och bidra till förbättrad kontinuitet. Under granskningen har inga uppgifter framkommit om regelbunden samverkan med intresseorganisationer/ brukarorganisationer utöver de som finns i styrgruppen. Vår uppfattning är att de lokala samverkansgrupperna bör diskutera behovet av brukarsamverkan samt hur en sådan samverkan kan utformas. 4 Riksförbundet för social och mental hälsa (20)

21 6. Samverkan på individnivå 6.1 Samarbetet i Bollnäs Samarbetet omkring den enskilde fungerar i stort sett bra, anser de vi intervjuat. Kommunens omvårdnadspersonal och öppenvårdsmottagningens informerar varandra utifrån den enskildes medgivande och vid behov. Personalen vid öppenvårdsmottagningen brukar vid behov besöka kommunens boenden. Det förekommer inte gemensam handledning eller kompetensutveckling. Det som inte fungerar är, enligt representant från kommunen, vid tillfällen då det är nödvändigt med i akutinsatser. Det är svårt att få läkartider och det fungerar inte alltid med vårdplanering. När den enskilde skrivs ut från slutenvården föregås utskrivningen inte alltid av en gemensam planering. Det förekommer att den enskilde skrivs ut utan att ordinerad medicin finns tillgänglig. 6.2 Samarbetet i Ovanåker Samarbetet omkring den enskilde fungerar bra, anser de vi intervjuat. Kommunens boendestödjare och öppenvårdsmottagningens personal kontaktar varandra vid behov. De träffas även regelbundet varje månad. Då går de igenom samtliga brukare efter den enskildes medgivande. Vid behov görs gemensam planering av insatser och kontakter. Ibland bestäms en gemensam tid för planering tillsammans med den enskilde. Det förekommer inte gemensam handledning. Det har genomförts gemensam kompetensutveckling, bl a anhörigutbildning och om suicid. Det som inte fungerar är tillgängligheten till specialistläkare. Vid behov av specialistläkarkontakt måste brukaren infinna sig vid öppenvårdsmottagningen i Bollnäs. Det är även svårt att få läkartider. Från öppenvårdsmottagningen efterfrågas någon form av planerad inläggning vid behov, för genomgång av situation och strukturering av vardagen. 6.3 Samarbetet i Söderhamn Samarbetet omkring den enskilde fungerar i stort sett bra, anser de vi intervjuat. Kommunens omvårdnadspersonal och öppenvårdsmottagningens informerar varandra utifrån den enskildes medgivande och vid behov. Det förekommer även många kontakter mellan personal på öppenvårdsmottagningen och kommunens enhetschef. Personal på öppenvårdsmottagningen ger, efter förfrågan, handledning till kommunens personal. Kommunen får betala för handledningsinsatsen. Det som inte fungerar är, enligt representanter från båda huvudmännen, framför allt slutenvårdskontakter. Vårdplanering inför utskrivning förekommer inte regelmässigt. Kommunens (21)

22 personal ansåg även att administrativa rutiner såsom remisskrav och tidsbokade besök var ett hinder i samverkan. (22)

23 7. Resultat av patient/brukarkontakter För att leva upp till intentionerna i psykiatrireformen ställs krav på en nära samverkan mellan huvudmännen. En person med psykiska funktionshinder har till och från behov av insatser från såväl kommun som landsting. Nedan visas en bild som illustrerar aktörerna kring en brukare. För landstinget innebär det ibland att de ska samverka med flera kommuner. Kommunerna: Landstinget Stöd i boendet Sysselsättning Träfflokal Brukaren Anhörig Hälsocentraler ev psykosocialt team Öppenvårdsmottagningar Andra insatser kontaktperson eller dylikt enligt Sol Slutenvård i Hudiksvall och Söderhamn Vi har genomfört åtta intervjuer med personer som var aktuella både inom landstingets psykiatri och inom kommunens verksamhet för psykiskt funktionshindrade. Avsikten var att genomföra elva intervjuer, men tre personer avböjde i sista stund. Det var den kommunala personalen som gjorde urvalet av de personer som skulle intervjuas. Villkoren för att delta var att personen dels skulle vara positiv till intervjun och dels vara aktuell för insatser inom både kommunens och landstingets psykiatriverksamhet. Intervjuerna genomfördes i de flesta fall i kommunens lokaler och i två fall i brukarens bostad. Frågorna berörde brukarens situation, nöjdhet med insatserna och förväntningar på kommun och landsting. Det är viktigt att komma ihåg att brukarintervjuerna ger en bild av hur dessa brukare upplever situationen. Det kan vara vanskligt att dra några generella slutsatser av det som framkommit. 7.1 Intervjuer i Bollnäs En av de två intervjuade ville ha mer kontakt med och mer stöd av boendepersonalen. Den andre var nöjd med den boendestödskontakt han hade. Ingen av personerna hade sysselsätt- (23)

24 ning/ arbete i nuläget. Båda två var intresserade av sysselsättning, men trodde inte att de rent psykiskt skulle klara en regelbunden sysselsättning för tillfället. En av de intervjuade efterlyste samtalskontakt med personal från öppenvårdmottagningen medan den andra hade regelbunden samtalskontakt 7.2 Intervjuer i Ovanåker Båda två som intervjuades var nöjda med det kommunala boendestödet. En var mycket nöjd med sin sysselsättning medan den andre ville har mer varierad och arbetsliknande sysselsättning. För båda två fanns ett samarbete mellan kommunens personal och öppenvårdsmottagningen. 7.3 Intervjuer i Söderhamn Samtliga fyra intervjuade var mycket nöjda med det kommunala boendestödet. Vid intervjuerna uppgav samtliga att de inte hade någon daglig verksamhet. Tre av de intervjuade önskade regelbunden sysselsättning. En av de intervjuade efterlyste mer aktiv vård från landstingets öppenvårdsmottagning och en efterlyste tillgång till mer slutenvård. 7.4 Granskning av dokumentation i patientjournaler och personakter I OBS-regionens programskrift finns inget dokumenterat om vad som skall gälla vid informationsöverföring och samordnad vårdplanering. Däremot anges i programskriften intentionen att regelbundet upprätta gemensamma individuella planeringar. Bestämmelser om informationsöverföring och samordnad vårdplanering, se bilaga 4. Granskning av dokumentation har genomförts i elva personakter respektive patientjournaler. För sex av personerna har det inte varit aktuellt med slutenvårdsinsatser under de senare åren och det har därför inte varit aktuellt med samordnad vårdplanering i samband med utskrivning. (24)

25 Förekomst av dokumenterad individuell planering, målsättningsplan. Samordnad vårdplanering i samband med utskrivning från sluten vård 5 Någon form av samverkan mellan huvudmännen är dokumenterad Dokumentation inom kommunen Dokumentation i landstinget Finns Finns inte Finns Finns inte 3 1 är påbörjad i sept Efter genomförd granskning av dokumentationen kan vi konstatera att dokumentationen framför allt inom de kommunala verksamheterna är knapphändig och inte ger möjlighet att följa vad som händer brukaren. Individuell planering/ målsättningsplan förekommer mycket sparsamt. Eftersom den kommunala dokumentationen inte är komplett, kan det hända att viss planering genomförs utan att det dokumenteras. Vid samtal med boendepersonal efterlyser dessa mer utbildning och kunskap om rutiner för upprättande av individuella planer och vad som är väsentligt att dokumentera. Informationsöverföring i samband med patients utskrivning från slutenvård förkom endast undantagsvis (i två fall av fem) bland de patientjournaler och personakter vi granskade. Detta förhållande bekräftas i personalintervjuerna. Personalen påtalade att det ofta förekom att samordnad vårdplanering inte genomfördes i samband med att patienten skrevs ut från slutenvården. Det framkommer i granskningen av dokumentationen även att uppföljningsmöten inom slutenvården planerats men inte genomförts. 5 Vårdplanering i samband med slutenvård var endast aktuell för fem personer. Övriga sex personer hade inte haft kontakt med slutenvården och därför saknades sådan gemensam planering. (25)

26 Den samverkan som förekom och som dokumenterats var framför allt vid tillfällen när kommunens personal tillsammans med den enskilde tagit kontakt med öppenvårdspersonal. Men enligt uppgifter från personalintervjuerna dokumenteras inte alltid sådana kontakter, framför allt inte i kommunens personakter. Våra iakttagelser Vid vår granskning av samverkan på individnivå har vi framför allt uppfattat att det är samarbetet med slutenvården som brustit. Vid personalintervjuerna har det kommit kritik framför allt från kommunens representanter men även från öppenvårdsmottagningen om att samordnade vårdplaneringar i samband med utskrivning från slutenvården inte genomförs regelmässigt. Informationsöverföring och samordnad vårdplanering är en skyldighet som patientansvarig läkare inom slutenvården skall ta initiativ till. Vi vill påtala att det är mycket angeläget att informationsöverföringen mellan huvudmännen förbättras. Ett grundläggande sätt för förbättring kan vara att huvudmännen i de lokala samverkansöverenskommelserna dokumenterar tillvägagångssättet vid informationsöverföring och samordnad vårdplanering. Vi anser även att dokumentationen av vårdplaneringen måste förbättras inom kommunerna samt att i de fall gemensam planering förekommit mellan öppenvården och kommunen skall sådan planering dokumenteras. Efter genomförd granskning av dokumentationen i patientjournal respektive personakt för ett antal brukare har vi kunnat verifiera, att det endast undantagsvis genomfördes gemensamma vårdplaneringar. Detta stämmer med de intryck vi fick vid intervjuerna med brukare och personal. Vid granskning av brukarnas personakter framgick att individuella planer/målsättningsplaner upprättats sparsamt. Trots förekomst av gemensamma träffar mellan representanter för huvudmännen och den enskilde, upprättas inte planer gemensamt. Detta bekräftades vid intervjuer med personalen. Vi bedömer att det finns stora behov av en diskussion om behovet och nyttan av gemensam individuell planering/ målsättningsplanering. Vi bedömer även att det finns behov av utbildning och kunskapsutveckling beträffande dokumentation och uppföljning samt utvärdering av upprättade planer. Vid intervjuerna med brukare om deras syn på sin situation är det uppenbart att den del av kommunens ansvar som brukarna var minst nöjd med och där det fanns brister var tillgång till platser i den dagliga verksamheten/sysselsättningen. Detta förhållande bekräftas vid våra intervjuer med ansvariga inom de tre kommunerna. Dessa uppger att det finns behov av att erbjuda både fler platser inom daglig verksamhet samt mer varierad sysselsättning. (26)

27 8. Utbudet av stöd och behandling i förhållande till behov Här nedan beskrivs utbudet av insatser, stöd och behandling till personer med psykiska sjukdomar. Beskrivningen inleds med en kort redovisning av situationen 1995, då en inventering genomfördes av läget för psykiskt funktionshindrade i OBS-kommunerna. Därefter följer en beskrivning av situationen vid tiden för granskningen samt en sammanställning över utbud av insatser och resurser. Sammanställningen är uppdelad utifrån huvudmännens ansvarsområden. 8.1 Inventeringen hösten 1995 Inventeringar av psykiskt funktionshindrade inom OBS- kommunerna genomfördes i samband med psykiatrireformens införande. En gemensam inventering mellan Söderhamns sjukhus (psykiatriska basenheten) och Söderhamns kommun (omvårdnadsförvaltningen) genomfördes våren En liknande inventering mellan Bollnäs sjukhus (Psykiatriska basenheten) samt Bollnäs och Ovanåkers kommun gjordes hösten Inventeringarna genomfördes genom en enkät till den enskilde och med ett frågeformulär till personal i olika verksamheter inom landsting respektive kommun. Syftet var att kartlägga målgruppen och inventera behovet av stödinsatser och hjälp. Avsikten var att efter två år göra en uppföljning av resultatet. I Bollnäs kommun var antalet inlämnade enkäter 92 stycken; 44 män och 43 kvinnor. Övriga hade inte uppgivit kön i svarsenkäten. Av dem som besvarat frågorna var flertalet (25 st) i åldrarna medan 16 st var över 65 år. Inom Ovanåkers kommun var antalet inlämnade enkäter 41 stycken; 22 män och 19 kvinnor. Av dessa var åtta personer i åldern mellan år medan flertalet (20 personer) var över 65 år. Kartläggningen i Söderhamns kommun besvarades av 148 personer; 70 män och 78 kvinnor. Det konstateras i sammanställningen att flertalet (34 personer) var i åldrarna år. 47 personer var över 65 år. De iakttagelser som gjordes gemensamt i de tre kommunerna var att de flesta inte efterfrågade några större förändringar. Under år 2003 har det i SIP- grupperna diskuterats om behov av att genomföra nya inventeringar. Styrgruppen har beslutat att det ska genomföras en inventering i alla tre kommunerna. (27)

28 8.2 Nuläge, antal personer med psykiska funktionshinder Under tiden för granskningen har vi begärt uppgifter om antal personer som kommunens personal har regelbunden kontakt med. Här nedan redovisar vi det samlade resultatet: Bollnäs Ovanåker Söderhamn Totalt antal m regelbunden kontakt Ca Ca 145 Antal personer m boendestöd i ordinärt boende Antal personer i dagverksamhet, samtliga med beslut på insats 20 som arbetar handikappomsorgens dagliga verksamhet, 3 platser på ett lokalt företag 28 platser social samvaro; 30 platser i dagverksamhet Antal personer med beslut på bostad m särsk. service Öppen dagverksamhet beslut på insats krävs inte Ja, ca besökare Ja, ca 8 brukare i genomsnitt per dag. Ja, se social samvaro ovan. 8.3 Utbud av insatser och resurser inom landstingets psykiatri och kommunerna Sjukvårdens kostnader per invånare i Norrlandslänen framgår av en sammanställning över kostnaderna i 20 av landstingen. Uppgifterna har hämtats från landstingsförbundet. Siffran bredvid summan kr/inv anger på vilken plats det aktuella landstinget placerar sig i sammanställningen. All landstingssjukvård Primärvård Psykiatrisk vård Län Kr/inv år 2002 Län Kr/inv år 2002 Län Kr/inv år 2002 Västernorrland (1) Västernorrland (1) Västerbotten (4) Norrbotten (2) Gävleborg (2) Västernorrland (10) Västerbotten (6) Jämtland (3) Norrbotten (15) Jämtland (7) Norrbotten (5) Jämtland (16) Gävleborg (9) Västerbotten (9) Gävleborg (18) Genomsnittet i landet Genomsnittet i landet Genomsnittet i landet Sammanställningen visar att kostnaderna för all landstingssjukvård och för primärvård i Landstinget Gävleborg ligger högre än den genomsnittliga kostnaden för motsvarande insatser i de övriga landstingen. Sammanställningen ger indikationer på att kostnaden per invånare för psykiatrisk vård i Landstinget Gävleborg ligger bland de lägsta i landet. (28)