Bilaga 6. Kulturmiljöanalys inför planering av vindkraft. Torsby kommun, Värmlands län. Bilaga till Landskapsanalys inför planering av vindkraft

Transkript

1 Bilaga 6 Kulturmiljöanalys inför planering av vindkraft. Torsby kommun, Värmlands län Bilaga till Landskapsanalys inför planering av vindkraft Värmlands Museums rapport 2012:

2 VÄRMLANDS MUSEUM Enheten för kulturmiljö och regional utveckling Björn Wallbom och Monica Björklund Box Karlstad Tel: Fax: E-post: Värmlands Museum Bilagakjhkjh Kulturmiljöanalys inför 55hkjkkkjhjkasdlfökölaksdflöksdflöksdfösdkfhhjk planering av vindkraft, Torsby kommun Bilagakjhkjh 55hkjkkkjhjkh 2 hjk

3 Kulturmiljöanalys inför planering av vindkraft. Torsby kommun, Värmlands län Bilaga till Landskapsanalys inför planering av vindkraft Värmlands Museums rapport 2012: Bilagakjhkjh 55hkjkkkjhjkasdlfökölaksdflöksdflöksdfösdkfhhjk Bilagakjhkjh 55hkjkkkjhjkh 3 hjk

4 Innehållsförteckning Sammanfattning 5 Inledning 6 Metod 6 Landskapets historiska dimension 7 Landskapets kulturhistoriska karaktärer 10 Det kulturhistoriska värdet i landskapsbilden 12 Landskapets kulturhistoriska karaktärer och deras tålighet 13 Referenser 15 Bilagakjhkjh 55hkjkkkjhjkasdlfökölaksdflöksdflöksdfösdkfhhjk Bilagakjhkjh 4 55hkjkkkjhjkh hjk

5 Sammanfattning För att få ett gott underlag och komplement till översiktsplanen vad gäller vindkraft har Sweco och Värmlands Museum fått uppdraget av Torsby kommun att genomföra en landskapsanalys. Analysen har som helhet syftet att beskriva landskapet och landskapsbilden samt att värdera landskapets påverkan vid etablering av vindkraft. För att ge djupare underlag har även en kulturmiljöanalys genomförts för att värdera kulturmiljöerna och deras tålighet. Hela landskapet i sig är en kulturmiljö. Den historiska utvecklingen speglas i såväl tydliga brytpunkter som i en sammanhängande kontinuitet. Båda har betydelse för våra villkor idag och ger förståelse för hur samhället ser ut. Kulturmiljön speglar också olika tidsskikt, skeenden och berättelser och kan uppfattas och ha olika betydelse för olika människor, i både positiv och negativ bemärkelse. Landskapets kulturhistoriska värden definieras här genom kunskaps-, bruks- och upplevelsevärden. Genom att dela upp landskapet i skilda historiska skeenden, karaktärer, och bedöma dessa utifrån kriterier såsom kunskapsvärde, bruksvärde och upplevelsevärde kan vissa områden konstateras vara mindre tåliga än andra vad gäller vindkraftsetableringar. Studien har kunnat definiera områden vilka innehåller en stor mängd med skilda lämningstyper och kulturmiljöer som sammantaget och med utgångspunkt i deras kunskaps-, bruks- och upplevelsevärden, ses som känsligare än andra vad gäller deras påverkan av vindkraftsverk. De definierade områden är - Områden utpekade som kulturreservat, riksintressen för kulturmiljövården eller i kulturmiljöprogrammet Ditt Värmland - Delar av det historiska landskapet som innefattas av Finnskogen med många finngårdar och samt sätermiljöer utmed Klarälvsdalen bedöms såsom känsliga för vindkraftsetableringar. - Tätorterna och samhällen uppväxta kring kyrkorna som sockencentrum är sig är miljöer med höga bruksvärden bebyggelse - Dalgångarna längs Klarälven, Ljusnan, Röjdån är odlingsbygder med lång kontinuitet bedöms som mindre tåliga för vindkraft. - Norra Värmland, och framförallt Torsby kommun, förknippas inom arkeologin i huvudsak med den betydande lågteknologiska järnframställning som bedrivits i området. Landskapsavsnitt vilka kan uppvisa koncentrationer av lämningar från den här verksamheten ses som mindre tåliga för vindkraftsetableringar. - De områden med kulturmiljöer som sammantaget bedöms vara känsliga för vindkraft utifrån ovanstående illustreras genom en kartbild, se sid 14. 5

6 Inledning Följande kulturmiljöanalys har gjorts av Värmlands museum på uppdrag av Torsby kommun. Analysen är ett komplement till den av Sweco gjorda Landskapsanalys av vindkraft för Torsby kommun. Resultatet redovisas i denna bilaga, men har även inkluderats i huvudrapporten vad gäller slutsatser. Rapporten är ett underlag till ett tematiskt tillägg avseende vindkraft till översiktsplan för Torsby kommun. Kulturmiljöanalysen definierar på ett översiktligt plan kulturhistoriska karaktärer i landskapet och belyser deras tålighet vad gäller etablering av vindkraft. För vindkraftsetablering särskilt känsliga områden definieras på en kartbild. Arbetet har genom förts av en arkeolog samt en bebyggelseantikvarie på Värmlands Museum. Metod För att få en bild över kommunens kulturhistoriska utveckling har Riksantikvarieämbetets fornminnesregister och ortnamnsregistret samt historiska kartor studerats. Vidare har kulturminnesprogrammet för Torsby kommun tillsammans med kommunens riksintresseområden för kulturmiljövården studerats i kombination med annat underlagsmaterial för kulturmiljöer i Torsby kommun. Genom att dela upp landskapet i skilda historiska skeenden, karaktärer, och bedöma dessa utifrån kriterier såsom kunskapsvärde, bruksvärde och upplevelsevärde har vissa områden utkristalliserat sig såsom mindre tåliga än andra vad gäller framtida vindkraftsetableringar. Figur 1. Utsikt från Kollsbergs hembygdsgård mot söder och Frykensjöarna. På platsen finns strategiskt placerade gravar från bronsåldern. Foto: Värmlands Museum, Carina Johansson 6

7 Landskapets historiska dimension Torsby kommun innehåller skilda typer av förhistoriska lämningar i form av boplatser och skilda typer av gravar såsom stensättningar och rösen. Gravarna och boplatserna ligger i nära anslutning till norra delen av sjön Fryken och andra mindre sjöar i skilda delar av kommunen. Gravarna i form av rösen dateras till bronsålder (1800 f.kr till 500 f.kr) medan gravar i form av stensättningar i huvudsak dateras till järnåldern (500 f.kr till 1050 e.kr). Vid Västanvik strax sydväst om Torsby tätort och sjön Frykens västra strand undersökte Värmlands Museum år 2007 en boplats vilken 14 C- daterades från 7030 f.kr till 6590 f.kr. Boplatsen kan således tidsbestämmas till mesolitikum även kallad jägarstenåldern. Merparten av de Värmländska lämningarna efter den lågteknologiska järnframställningen återfinns i Torsby kommun och det är framförallt den här typen av lämningar som förknippas med norra Värmland under förhistorisk tid. Lämningarna ligger koncentrerade längs Klarälvsdalen med en utstickare mot norska gränsen. Det stora antalet lämningar efter järnframställningen tyder på att järnet framställts i syfte att avyttras till en större grupp människor och möjligen har järnet avsatts i Norge och längre söderut i Värmland under den här tiden. En lämningstyp som förknippas med förhistorien är också fångstgroparna för älg vilka påträffas i större mängd längs Klarälvdalen men även i andra delar av länet. Fångstgroparna ligger som solitärer eller i större system, sk fångstgropssystem, längs stråk där jägarna av tradition kände till älgarnas rörelsemönster. Inte sällan på höjder eller i sänkor intill större eller mindre vattendrag och dessa återfinns i dagens skogsområden i hela kommunen. Fångstgropar har nyttjats som fångstmetod från stenåldern fram till år 1865 då dessa förbjöds enligt gällande lag. Från järnåldern och fram till medeltiden finns ett stort antal lämningar vilka förknippas med lågteknologisk järnframställning, huvuddelen av dessa är från tiden vid övergången mellan järnålder och medeltid. Lämningarna utgörs av järnframställningsplatser med blästerugnar, kolupplag, rostgropar och slaggvarpar samt ett stort antal kolningsgropar där kolet till järnframställningsprocessen tillverkades. Flertalet av lämningarna ligger i anslutning till större myrmarken vilket ter sig naturligt eftersom myrmalmen utgjorde råvaran vid järnframställningen. Figur 2. Kolningsgrop i landskapet. Bilden illustrerar svårigheten att se lämningarna i landskapet. Foto: Värmlands Museum, Björn Wallbom 7

8 Under medeltid (1050 e.kr till 1520 e.kr) och under 1500-talet kan man se att bebyggelsen i huvudsak legat i anslutning till dagens hävdade åkerlandskap kring tätorten Torsby men även i Klarälvdalen. Det är även i anslutning till dessa kärnområden som huvuddelen av kommunens sätrar påträffas. Under 1600-talet sker en markant förändring där hela den västra delen av socknen befolkas av invandrande finnar och lämningar efter dessa gårdar och torp återfinns framförallt i sydvästra delen av kommunen. Under talet fortsätter en förtätning av bebyggelsen i de västra delarna av kommunen genom hemmansklyvningar och nya torpetableringar, men även fortsättningsvis är det den sydvästra delen som utgör centrum för expansionsområdet. Utmed Klarälven präglas byar och jordbruk av den täta dalgången. Med begränsad tillgång på odlings och betesmarker brukades skogsmarkerna öster och väster om Klarälven till säterbruk. Sätern bär ofta byns namn. Ett flertal sätermiljöer finns bevarade, de äldsta troligen med rötter i 1700-talet. Säterbruket finns inte på Finnskogen, men bruket av sommarladugårdar är utbrett. De nuvarande sockenkyrkorna i Stöllet och Östmark är från 1700-talets slut, medan övriga kyrkor byggs under 1800-talet och 1900-talets första decennier. Kyrkorna uppförs under tider då socknarna utvecklas expansivt. Kyrkorna och miljöerna kring dem är naturliga bycentra kring vilka samhällsbärande institutioner samlas. Höljes kyrka, byggdes dock 1969, efter att 1800-talskyrkan brunnit. Markerna i landskapet är påverkade sedan förhistorisk tid och det finns belägg för t ex medeltida kyrkor i Dalby, Norra Ny och Fryksände. Det är först under 1500-talet som man genom källmaterial som jordeböcker kan följa den fasta bebyggelsen på ett mer översiktligt sätt. Fram till talets början är den främst knuten till dalgångarna kring Röjdan, Ljusnan och Klarälven. Få eller inga byggnader finns bevarade från medeltid och 1600-tal, men från 1700-talet och framåt kan jordbrukslandskapets utveckling följas som ringar på vattnet in i nutid. Bebyggelsen präglas idag av sedvanligt utformad agrar bebyggelse från sent 1800-tal tidigt 1900-tal med panelade mangårdsbyggnader samt ekonomibyggnader belägna tätt intill de slingrande byvägarna. Ett kommunikationsmönster i landskapet finns längs dalgångarnas riktningar och deras historiska identitet förstärks ibland fysiskt med milstolpar. Figur 3. Gård i den täta dalgången längs Klarälven. Foto: Värmlands Museum. Monica Björklund 8

9 Finnskogen i väster som präglas av skogsfinnarnas kolonisation talets skogsfinska kolonisation innebar att de västra delarna i Torsby kommun kom att fast befolkas. Svedjebruket gjorde moränmarkerna bördiga, men kom tidigt att förbjudas till förmån för bruksnäringens behov av kol. Finnskogsområdet i västra Värmland och Hedmark kallas ofta för Solör- Värmlands finnskog. Området är beläget mellan Frykensjöarna och Klarälven i öster och norr, och Glomman i väster, medan det i söder sträcker sig mot Eda, Glafsfjorden och Värmeln. Inom området finns hundratals gårdar upptagna av skogsfinnar. Idag finns ett flertal för Skandinavien helt unika gårdsmiljöer med de karaktäristiska byggnaderna rökstuga och rökbastu bevarade. Skogsnäringen har sedan 1700-talet haft stor betydelse som näring för kommunen. Landskapet präglas således av dessa aktiviteter, vilka dock inte alltid läsbara i terrängen. I modern tid har t ex ett stort vägnät knutet till skogsnäringen växt fram. Landskapet i Torsby kommun präglats av järnframställning från järnålder in i historisk tid. Under sent 1600-tal, och 1800-tal etablerades ett flertal järnbruk i kommunen. Exempel på dem är Vägsjöfors bruk och Torsby bruk, vars herrgårdar och omkringliggande byggnader speglar brukssamhällets starka sociala och ekonomiska strukturer. Torsby, som tätort kom att växa upp kring miljön vid Gamla torget, byggt som en pendang till brukets herrgårdsbyggnad. Torsby präglas i övrig av 1900-talsbebyggelse. Figur 4. Östmark kyrka, en av Torsby kommuns nio sockenkyrkor. Foto: Värmlands Museum, Monica Björklund Figur 5. Juhola finngård, också klassat som kulturreservat är en stark symbol för den skogsfinska kulturen. Foto: Värmlands Museum, Monica Björklund 9

10 Landskapets kulturhistoriska karaktärer Landskapet kan delas in i skilda karaktärer utifrån historiska företeelser vilka lämnat olika spår i landskapet. Karaktärerna kan sägas utgöra förhistoriska och historiska företeelser. Förhistorisk tid kännetecknas av avsaknaden av skriftliga källor vilka kan fungera såsom kunskapskällor till historiska skeden och pågår från jägarstenålder ca f.kr. fram till medeltidens början ca 1050 e.kr. I skogsmarkerna längs Klarälvdalen och i anslutning till dagens hävdade och öppna landskap kring Torsby återfinns huvuddelen av de förhistoriska lämningarna vilka i huvudsak utgörs av lämningar efter den lågteknologiska järnframställningen men även fångstgropar, framförallt avsedda för älg. Lämningar från den lågteknologiska processen återfinns även i större mängder i skilda områden i de västra delarna av kommunen. Längs Sjön Fryken samt vid några mindre insjöar återfinns de förhistoriska boplatserna och gravar såsom stensättningar och rösen. Finnskogen. Hundratals gårdar och torp upptagna som en följd av kolonisationen finns i landskapet både som fysiska gårdar med uppodlade marker och som övergivna lämningar. Lämningar och bebyggelse från modern tids Finnskog finns i landskapet mot norska gränsen, i form av skansar och försvarsanläggningar byggda som en del av svensk krigsplanering i väster under tiden Bruken och järnhanteringen har haft stor betydelse för tidens ekonomi. Under 1600-, och 1800-talets fanns flera bruk i kommunen. De ligger utbrett från norr till söder. Kring miljöerna har små samhällen vuxit upp och i omkring finns anläggningar som kan knytas till järnframställningen. Exempel på är Bada bruk, Oleby bruk, Torsby bruk, Vägsjöfors och Letafors bruk. De historiska företeelserna vilka representerar händelser från medeltid och framåt utgörs i huvudsak av skilda bebyggelselämningar men även odlingslämningar och skilda typer av utmarkslämningar såsom exempelvis lämningar efter tjärframställning. Dessa återfinns framförallt i de sydvästra delarna av kommunen men även längs Klarälvdalen. Vid Fryken, Klarälvdalen och dalgångarna kring Ljusnan och Röjdån finns även odlingsbygder vilka tydligt visar på områdenas kulturhistoriska kontinuitet. Andra kulturhistoriska karaktärer med lång kontinuitet som speglar landskapet i Torsby kommun är sockencentrumen med kyrkorna som landmärken. I kommunen finns nio sockenkyrkor byggda på platser som av bygdens befolkning setts som knutpunkter, lätta att nå men också att kommunicera från. Landskapet i kommunens västra del präglas av Figur 6. Vägsjöfors herrgård och miljön runt om speglar ett av flera bruk som varit verksamma inom Torsby kommun. Foto: Värmlands Museum, Monica Björklund 10

11 Öster och väster om Klarälven breder ett myller av sätermiljöer ut sig. Bruket av sätrar finns att spåra sedan förhistorisk tid, men kulmen nåddes under 1800-talets mitt. Stråk av befintliga särar och lämningar efter dem finns utmed skogshöjderna längs i princip hela Klarälvsdalen. Säterbruket har starkt präglat livet på dalgångens gårdar och torp och är en del av bygdens identitet. Karaktärerna återspeglas inte bara i kulturhistoriska lämningar och bebyggelse utan även i ortsnamn och kända berättelser. Figur 7. I skogsmarkerna öster och väster om Klarälvens dalgång finns ett tätt kluster med sätrar. Här Kårebolssätern, som också är klassat som riksintresse för kulturmiljövården. Foto: Värmlands Museum, Monica Björklund Figur 8. Utpekade områden innehåller ett stort antal fornlämningar från förhistorisk respektive historisk tid. Illustation: Björn Wallbom, Värmlands Museum 11

12 Det kulturhistoriska värdet i landskapsbilden Hela landskapet i sig är en kulturmiljö. Den historiska utvecklingen speglas i såväl tydliga brytpunkter som i en sammanhängande kontinuitet. Båda har betydelse för våra villkor idag och ger förståelse för hur samhället ser ut. Kulturmiljön speglar också olika tidsskikt, skeenden och berättelser och kan uppfattas och ha olika betydelse för olika människor, i både positiv och negativ bemärkelse. Deras betydelse finns också där som kulturarv för kommunens befolkning med även i vidare bemärkelse för landet och inresande såsom turister. Betydelser i landskapet är heller inte alltid fysiskt läsbara. Landskapets kulturhistoriska värden definieras här genom kunskaps-, bruks- och upplevelsevärden. Kunskapsvärde Landskapets kunskapsvärde utgörs vanligen av enstaka objekt eller mindre områden såsom exempelvis fornlämningar, kulturmiljöer och byggnadsminnen. När det gäller fornlämningar har dessa ofta ett högt kunskapsvärde eftersom det många gånger saknas skriftliga källor vilka kan förklara deras bakgrund och betydelse. Värdefulla byggnader, enstaka eller i en miljö har höga kunskapsvärden så de ger olika historiska dimensioner kring samhällets utveckling. Bruksvärde Bruksvärdet kan vara det värde som landskapet är som resurs för boende, näringsliv rekreation, friluftsliv och som besöksmål. Det kan gälla finngårdar, kyrkor, säterstigar och andra kulturmiljöer vilka nyttjas som rekreationsområden. Upplevelsevärde Upplevelsevärdet är individuellt och förknippat med förväntningar och stimulans. När det gäller kulturhistoriska miljöer kan lämningarnas tydlighet i terrängen vara avgörande för upplevelsen av desamma. I de fall kulturmiljöerna består av ett flertal ingående komponenter i sig kan emellertid de ingående delarna tillsammans bidra med att öka upplevelsevärdet. Ett flertal närbelägna kulturmiljöer samlade inom ett geografiskt område förstärker upplevelsen, t ex att man befinner sig på Finnskogen. Figur 9. Sörmark, en av byarna längs Röjdåns dalgång. Vägen som löper längs vattendragen följer även en rullstensås, en gång formad av inlandsisen. Foto: Värmlands Museum, Monica Björklund 12

13 Landskapets kulturhistoriska karaktärer och deras tålighet I studien har vissa områden vilka innehåller en stor mängd med skilda lämningstyper och kulturmiljöer setts som känsligare än andra vad gäller deras påverkan av vindkraftsverk. Områden utpekade som kulturreservat, riksintressen för kulturmiljövården eller i kulturmiljöprogrammet Ditt Värmland utgörs av miljöer som innehar antingen ett högt kunskapsvärde, bruksvärde eller upplevelsevärde i sig, men oftast består miljöerna av en kombination av alla tre värdena. Dessa miljöer speglar till mångt och mycket landskapets kulturhistoriska karaktärer, de är representativa, och ses därför som känsliga för framtida vindkraftsetableringar. upplevelsevärdet samtidigt som historiska förbindelsestråk mot byarna kan brytas. Tätorterna och samhällen uppväxta kring sockencentrumen är i sig komplexa miljöer med tätare bebyggelse. I Torsby kommun är tätorterna och byarna relativt små, men ligger längs dalgångar. Många bruks- och upplevelsevärden är knutna till dessa vilket gör att de ses som mindre tåliga för nyetableringar så som vindkraftsparker Dalgångarna, längs Klarälven, Ljusnan, Röjdån är odlingsbygder med lång kontinuitet och stråk som bedöms som mindre tåliga för vindkraftsetableringar. Här finns starka upplevelse- och bruksvärden. Kulturmiljöerna ligger ofta som öar i landskapet, vilket i sig skulle göra dem mer tåliga, men helhetsupplevelsen påverkas starkt om ett omkringliggande landskap domineras av t ex en vindkraftspark. Vidare utgörs de delar av det historiska landskapet, med finngårdar och sätermiljöer såsom känsliga för vindkraftsetableringar. Finngårdarna är på ett internationellt plan unika kulturmiljöer. De är också ofta belägna i höjdlägen med goda siktlinjer vilket kan innebära att upplevelsen kan komma att förtas vid vindkraftetableringar även på längre avstånd. Området omkring är även ett besöksmål med högt upplevelse och bruksvärde. Klarälvdalens sätrar ligger som bälten i skogsmiljöerna öster och väster om själva dalgången. Skogsmiljöerna i sig med kuperad terräng är relativtåliga för vindkraft, men stråk av välbevarade sätermiljöer såsom kring Åstrand-, Enarbols-, Kårebols- och Gravolssätern påverkas ändå Figur 10. Bebyggelse finns nere i dalgångarna, men uppe på höjderna finns gårdar och uppodlade åkrar i krönlägen. Foto: Monica Björklund, Värmlands Museum. 13

14 Stora delar av skogsmarken i Torsby kommun innehåller bland annat lämningar efter den tidigare nämnda lågteknologiska järnframställningen. I de fall större landskapsavsnitt innehåller en betydlig mängd sådana lämningar har dessa ansetts utgöra känsliga områden för etableringen av vindkraftsverk. Detta till trots att lämningarna inte har något högt bruks och eller upplevelsevärde emedan de många gånger är svåra att uppfatta i terrängen. Emellertid består lämningarna efter den lågteknologiska järnframställningen av objekt och miljöer vilka innehåller ett högt kunskapsvärde och därför bör även dessa områden lyftas fram som mindre tåliga. Det gäller framför allt områdena i nordvästra delen av kommunen. Figur 11. Landskapets olika karaktärer speglas även genom ortsnamnen. Foto: Värmlands Museum, Monica Björklund Figur 12. De skrafferade områdena utgörs av områden med kulturmiljöer som sammantaget ses som känsliga vad gäller etablering av vindkraft. Illustration: Björn Wallbom, Värmlands Museum 14

15 Referenser Bygd och näringsliv i Norra Värmland, Yngve Nilsson, 1950 Ditt Värmland, kulturmiljöprogram för Värmland och värmlänningar. Länsstyrelsen Värmlands län,1989 En levande Finnskog- vårt felles ansvar, Slutrapport. Torsby Finnkulturcentrum/Hedmark fylkeskommune 2011 Kyrkor i Karlstad stift, del II, Värmland Museum Lilja mi Lilja mi ko! Säterkultur i Värmland. Värmlands Museums årsbok, Värmland förr och nu, Ortnamnen i Värmland, Fryksdals härad, Del II Ortnamnen i Värmland, Älvdals härad, XIV Vindkrafthandboken, Boverktet

16 16