FLYGVAPNETS UNDERRÄTTELSESKOLA

Transkript

1 FÖRSVARSMAKTEN FÖRSVARSMAKTENS UNDERRÄTTELSE OCH SÄKERHETSCENTRUM JAN OLOFSSON M FL FLYGVAPNETS UNDERRÄTTELSESKOLA EFTERTRYCK FÖRBJUDES

2 1 INNEHÅLL KAPITEL 1 INLEDNING SIDA KAPITEL 2 ARVET, FÖRE KAPITEL 3 TIDEN I BERGET KAPITEL 4 F 11 - PERIODEN KAPITEL 5 F 13 - PERIODEN KAPITEL 6 F 20 - PERIODEN KAPITEL 7 AVVECKLING OCH UTVECKLING - - KAPITEL 8 PROFILER - - KAPITEL 9 AVSLUTNING - -

3 2 1. INLEDNING Bakgrund och medverkan Uppdraget att svara för en historiebeskrivning av Flygvapnets Underrättelseskola (FV UNDS) gavs till undertecknad under våren 1998 av Lars-Olof Johansson, tidigare chef för skolan, nu chef för Funktions- och utvecklingsenheten vid Försvarsmaktens underrättelse och säkerhetscentrum (UndSäkC). Undertecknad har svarat för textutformningen i nära samverkan med Walter Jonsson, FV UNDS förste chef, som även medverkat genom hågkomster, arkivarbete och urval av bildmaterialet. Även Lars-Olof Johansson har deltagit i arbetet med sina minnesbilder och genom att ställa resurser till förfogande. En lång rad medarbetare vid FV UNDS och dess föregångare har välvilligt låtit sig intervjuas. Björn Johansson har varit behjälplig med bildframtagningen och Gun Hallström har skrivit ut manuskriptet. Till alla dessa, som möjliggjort föreliggande arbete, riktas ett varmt tack. Inriktning och uppläggning Historiebeskrivningen har getts formen av en relativt fri uppsats utan vetenskapliga ambitioner. Notsystem förekommer sålunda inte, och militära titlar har använts sparsamt. Som källor har bl a använts utdrag ur orderverk: Flygvapenorder, F 11, F 13 och F 20 flottilj-/skolorder, senare Tjänstemeddelanden, vidare vid skolan upprättade skrivelser mm. För att göra framställningen så levande som möjligt har chefers, lärares och elevers upplevelser vid skolan infogats, både i den löpande texten och i form av ett antal kortfattade porträtt/profiler. Huvudavsnitten i uppsatsen har uppdelats i Arvet där de två utbildningslinjerna, fototolk- och (reserv-)officersutbildningarna samt lottaskolan före Undskolans tillkomst beskrivs var för sig. Denna indelning följs även i de

4 3 följande lokaliseringskapitlen om Berget, F 11-, F 13- och F 20- perioderna, som utgör huvuddelen av framställningen. Arbetet avslutas med Avveckling och utveckling mot UndSäkC, följt av ovannämnda profiler. Några reflektioner rundar av. Uppsatsen avhandlar inte undtjänsten som sådan i FV, inte heller flygspaningens historia eller verksamheten vid Första flygeskaderns spanings- och underrättelseavdelning (E 1 Spaund). Dessa ämnen kan visserligen förekomma som bakgrund till här aktuell framställning, men är värda sin egen historia. UndSäkC i juni 1999 Jan Olofsson

5 4 2. ARVET Fototolkutbildningen FV UNDS kan härledas tillbaka till 1 juli 1973 då den fototolkutbildning, som bedrivits vid försvarsstaben (Fst) och efter 1962 vid arméstaben (Ast), överfördes till flygvapnet efter ett riksdagsbeslut från våren Skälet härtill angavs vara att FV alltmer blivit huvudintressent beträffande fototolkningen. Detta berodde i sin tur på flygspaningens utveckling genom tillkomsten av S 29- och S 32-systemen samt införandet av underrättelseplutoner (undplut). Fototolkning, i detta fall utvärdering av fotografier av militära mål, bedrevs redan på 1800-talet av handkamerabilder tagna från ballonger och under första världskriget även från flygplan. Verksamheten utvidgades under mellankrigstiden, då kommendörkaptenen Ragnar Thorén kom att framstå som en portalfigur för verksamheten i Sverige. (För en mer utförlig skildring härav hänvisas till Frick-Rosander Det vakande ögat. Svensk underrättelsetjänst under 400 år, Lund 1998, kapitel 12). Under andra världskriget tillkom särskilda spaningsflygplan med kameror i fasta installationer. I Sverige sattes F 11 upp som ren spaningsflottilj, till en början med S 16 Caproni för fjärrspaning. Senare tillfördes arméspaningsresurser från F 3 och marina d:o från F 2 i Hägernäs. S 18 och S 31 Spitfire utgjorde nästa steg i utvecklingen och innebar att en systematisk fototolkning utvecklades. S16 Spitfire

6 S18 5 S31 Spitfire Vid F 11 orienterades flygfilmen, d v s målet lägesbestämdes på karta, som sedan tillsammans med filmen tillställdes beställaren, främst Fst, där själva fototolkningen genomfördes. I krigsorganisationen skulle fototolkning även kunna ske, förutom i Högkvarteret, vid milo- och marinkommando-staber, vissa fostaber av samt fördelnings- och försvarsgrensvis utbildade fototolkar. S29 Truman låghöjdsfotosystem som komplement till de tidigare höghöjdsalternativen. Detta i sin tur ställde högre krav på fototolkning, både kvantitativt och kvalitativt. Det hela ledde till utvecklingen av ett nytt förband, underrättelse-plutonen, med bl a Sten Brycker och Henry Wickström vid F 11 som upp-hovsmän. Avsikten var att en första tolkning av spaningsresultatet skulle Införandet av S 29 Tunnan 1954, S 32 Lansen 1958 och S 35 Draken 1964 i flygspaningssystemet innebar bl a en ökad filmproduktion genom tillkomsten av S32 Lansen

7 6 ske vid undplutonen, vid behov följd av ytterligare tolkningar i högre instanser. I krigsorganisationen skulle en undpluton finnas vid varje flygspaningsbas, något som starkt ökade behovet av fototolkar i FV. S35 Draken En central utbildning av fototolkar för hela krigsmaktens behov påbörjades vid Fst 1955, utvecklad av N A Bergqvist från 1957 och med bl a Gunnar Cederberg som lärare. Per Lannge efterträdde 1960 N A Bergqvist, som blev armésamverkansofficer på F 11. N A Bergqvist Per Lannge 1962 överfördes fototolkutbildningen till Ast, men blev kvar i tidigare lokaler i Tre Vapens källare, det sk Berget. De värnpliktiga eleverna hade uttagits till fototjänst i armén och grundutbildats vid P 6 i Kristianstad. Ett 20-tal av dem utvaldes årligen till fototolkutbildning vid Ast Foto, sedermera Fototolk-skolan, och inkvarterades på K 1 i Stockholm. Tre Vapen eller Tegelhögen

8 7 Verksamheten vid Fototolkskolan tyngdes av den något pressande källarmiljön i Berget. Detta kompenserades dock av välmotiverade elever och en kollegialitet mellan dessa och lärarna, dock genom disciplin med humor som Per Lannge uttryckte saken. En särskild kamratförening Fotocellen, bildades för lärare och elever. Vid de årliga festerna ålåg det inneliggande årskurs att framföra ett spex för lärare och tidigare elever, ofta kryddat med studentikosa skämt från Per Lannge. Fotocellen fortlever än i dag, om än med tynande låga. Övrig underrättelseutbildning Under 40- och 50-talen växte FV krigsorganisation fram i former som liknar dagens med eskadrar, sektorer, flyg-, bas- och strilförband. Även underrättelseenheter tillkom, först i staber och basbataljoner, inklusive undplutoner. Bland tillskyndarna av undtjänstens inlemmande i krigsorganisationen märktes Ingemar Strandberg och Henry Wickström vid flygstaben (FS). Den senare färdigställde den första underrättelseinstruktionen för flygvapnet (Und I FV) 1962, där undtjänstens uppgifter, organisation och arbetsformer blev klart strukturerade. Krigsorganisationens befälsbehov tillgodosågs främst genom omskolning av reservofficerare, vanligtvis tidigare flygförare. Utbildningen genomfördes i form av kurser i specialtjänst vid F 11 och FS. Kursen 1962 genomfördes under fem veckor med Henry Wickström som kurschef och omfattade personal som skulle krigsplaceras i såväl eskader- och sektorstaber som basbataljoner och undplutoner. Andra kurschefer under denna uppbyggnadsperiod var N A Bergqvist och Arthur Haar. Under 1960-talets senare hälft delades utbildningen upp i en allmän undkurs för resoff, kompletterad med specialkurser för krigsplacering i sektorstab, basbataljon och undpluton. Senare tillkom även kurser för undpersonal i flygstridsledarstaber och strilbataljoner. Kurserna genomfördes på F 11 och med Bengt Löwerot som mångårig chef.

9 8 Resoffkurs 1973 (Bengt Löwerot i mitten av främre rade) Utbildningen kännetecknades av en lättsam framtoning, som fallet ofta är när reservofficerare dominerar, och av kurschefens högt utvecklade förmåga till improvisation vid tillämpningsövningar och krigsspel. Under denna tid utbildades även värnpliktiga foto- och underrättelsebiträden för krigsplacering i basbataljoner och undplutoner. Utbildningen var relativt kort vid F 11 och eleverna fullgjorde resten av sin värnplikt i fredsproduktionen, främst vid undplutonerna. En annan personalkategori, som också utbildades vid F 11 var frivilliga fotolottor. Dessa tjänstgjorde redan på 50-talet i de fotobussar (föregångare till undplutonen), där flygspaningsfilmen framkallades och orienterades på sätt som beskrivits ovan. När undplutonerna tillkom i slutet av 50-talet tolkades flygfilmen där inte bara orienterades och plutonerna fylldes med enbart manlig personal (flygbaserna ansågs vid denna tid för allför farlig miljö för kvinnor). Vissa fotolottor överfördes härvid till en ny kategori, underrättelsebiträden (undbi), till en början med placering enbart i staber. Dessa kvinnliga undbin hade till uppgift att medverka vid bearbetning och svara för expeditionstjänst och kartmarkering mm.

10 9 Utbildningen av undlottor genomfördes i form av sommarkurser om två tre veckor vid F 11 och skedde i ett antal steg mot mer kvalificerade arbetsuppgifter. Kurschefer var bl a N A Bergqvist och under många år Bengt Löwerot, med hustrun Lillemor som chefslotta. Undlottorna kom att utgöra ett populärt inslag på flottiljen och utbildningen led aldrig brist på villiga instruktörer. Ovan beskrivna arv innebar för den blivande Undskolan att en fast grund vad gäller krigsorganisation, utbildningserfarenhet och olika kurspaket fanns etablerad.

11 10 3. TIDEN I BERGET Den 1 juli 1973 överlämnades Fototolkskolan under majoren Per Lannge, Ast, från armén till flygvapnet och den nye chefen, majoren Walter ( Walle ) Jonsson, från F 11. Övertagande hade föregåtts av utredningar med företrädare för Fst, Ast och FS och mynnat ut i ett förslag till Värnpliktskommittén (VK-66) om utbildningens överförande. Ursprunglig initiativtagare hade varit Per Lannge, och huvudskälet, som tidigare nämnts att FV alltmer blivit huvudintressent beträffande fototolkningen. Både CA och CFV tillstyrkte förslaget och den proposition som följde resulterade i ett riksdagsbeslut våren I propositionen hade F 11 utpekats som lämplig framtida plats för utbildningen, men i avvaktan på anpassade lokaler där, bibehölls verksamheten i Berget i Stockholm men nu i FV regi. Gunnar Cederberg, kapten i FV, kvarstod som lärare i flygfototolkning. I övrigt disponerades lärare ur Ast ( bl a Per Lannge) och MS samt FMV. Det sk Berget utgjordes av en källarvåning under stabsbyggnaden Tre Vapen vid Gärdet i Stockholm, i folkmun även benämnd Tegelhögen. Lokalerna, som var väl tilltagna, bestod av lektionssalar och ett rikligt utrustat fotolaboratorium. Miljön, utan dagljus och med en ursprunglig användning som skyddsrum, uppfattades som trist och i vissa avseenden t o m pressande. Detta uppvägdes dock av en positiv anda samt intresse och engagemang från både lärare och elever. Interiör från Berget

12 11 Eleverna, tidigare med civilmilitär status i armén, uttogs nu ur FV värnpliktskader och utbildades till underrättelseassistenter (undass) med militär ställning som plutonsbefäl (sergeanter). Utbildningen bestod i en grundläggande militär inskolning om 11 veckor vid F 11. Därefter vidtog befattningsutbildningen till fototolk i Berget under 33 veckor, avbruten av en månads plutonsbefälsutbildning vid F 14 i Halmstad. Det hela avslutades med 3 veckors trupptjänst på F 11 för att befästa befälsförmågan. Sådan ansågs nödvändig, eftersom eleverna även skulle kunna krigsplaceras som ställföreträdande undplutonchefer och som undbefäl i vissa staber. Själva befattningsutbildningen bibehölls i stort från armétiden och omfattade organisation, materiel och taktik vid svenska samt vissa utländska stridskrafter. Vidare ingick fototjänst och tolkning av flygbilder över armé-, marinoch flygmål samt vissa civila mål. Utbildningen värdesattes högt av eleverna som ofta själva sökt denna efter gymnasieutbildning med teknisk eller naturvetenskaplig inriktning.

13 12 Walle Jonssons personliga syn på första utbildningsåret Då jag efter 20 års aktiv flygtjänst, bl a som divisionschef, inom spaningsflyget blivit operationsadjutant på F 11 Opundavdelning under Sten Brycker, erbjöds jag genom denne att bli chef för Fototolkskolan i Stockholm, vilken skulle överföras till FV. Eftersom jag såg detta som en intressant och långsiktig uppgift (vilket det också blev!) accepterade jag, särskilt som det skulle innebära att jag fick återvända till F 11 efter ett år. En helt ny uppgift är alltid en utmaning även för den som har grundläggande kunskaper i ämnet. Stödet från Gunnar Cederberg med mer än 20 års erfarenhet av fototolkning, kändes därför tryggt. Tack vare honom och övriga vid skolan kunde första utbildningsåret genomföras i stort enligt hävdvunna rutiner och med gott resultat. Även Per Lannge fanns kvar som lärare och vikarierade som chef under min utbildning vid JSPI, den brittiska fototolkskolan. Den förestående flyttningen till F 11, som skulle innebära ny personal på nästan alla tjänster blev ett bekymmer. Gunnar Cederberg valde att stanna på Fst/Säk i Stockholm. Marinen angav först personalbrist vid tillsättandet av lärarbefattningen i marin fototolkning. Det visade sig dock att både personaloch lokalproblem kom att lösas på ett mycket tillfredsställande sätt på F 11.

14 13 4. F 11 PERIODEN Lokaler Fototolkskolan flyttade under sommaren 1974 till F 11 i Nyköping. Där hade 1.divisionens gamla förläggningsbyggnader tagits i anspråk: den tidigare värnpliktsförläggningen var sedan lång tid Undbyggnad (det sk Korthuset ) med stort fotolaboratorium, lektionssal, där bl a resoff- och lottautbildningen genomfördes, samt olika tjänsterum. Den bredvidliggande furirförläggningen hade nu iordningställts för Fototolkskolans behov med lektionssal och lärarrum på övervåningen och fotoceller mm på nedervåningen samt arkivutrymmen i källaren. Undskolans byggnad på F11 Organisation och personal Vid F 11 underställdes Fototolkskolan till en början chefen för Operations- och Underrättelseavdelningen (OpUnd), överstelöjtnant Sten Brycker, och ombenämndes i samband härmed till Underrättelseskolan (UndS). Under 1976 införlivades skolan tillsammans med ett underrättelsekompani, innefattande bl a undplutonerna, i en Underrättelseenhet direkt under C F 11. Chef för denna Undenhet, tillika Undskolan, blev Walle Jonsson.

15 14 Den fasta organisationen av skolan efter FV övertagande bestod fram till talets slut av skolchef, lärare i fototolkning av armé-, marin- resp flygmål samt skoladjutant och sekreterare. Eftersom endast Walle Jonsson som skolchef återbördades till F 11, måste resterande tjänster tillsättas genom nyrekrytering, vilket skapade en viss dragkamp med främst Ast och MS. Som ställföreträdande skolchef och lärare i flygfototolkning utsågs kaptenen Bengt Källström från F 11 OpUnd-avdelning. Kaptenen Walter Hallenbo med bakgrund som helikopterpilot i armén blev lärare i arméfototolkning. Från Flottan och ett friskt sjöliv kom kaptenen Lars Nystedt till motsvarande befattning på den marina sidan. Fanjunkare Göran Lott, tidigare trupputbildare vid F 11, blev skoladjutant och Ulla Sjöholm sekreterare. Alla lärarna, inklusive skolchefen, genomgick under den första tiden en omfattande utbildning främst i fototolkning och underrättelsetjänst. Walle Jonsson sändes till den brittiska Joint School of Photografic Interpretation (JSPI); Bengt Källström hade redan genomgått denna. Denna personal kom att arbeta tillsammans under nästan 15 år alltså även efter flyttningen till F 13- och utgjorde därmed under en unikt lång tid ett väl sammansvetsat lag, som kom att stå för kontinuitet och hög kompetens inom fototolkutbildningen. Fototolkutbildningen Målet för utbildningen av undassarna var krigsplacering vid undplutonerna samt vid vissa högre staber, t ex milo- och fördelningsstaber, marina d:o och sektorstaber. Undplutonerna var under 60- och 70-talen placerade i rörliga vagnar av gatukontorsmodell, tre per pluton för filmframkallning, fototolkning resp divisionsledning, De kallades omväxlande Bryckers Taikonvagnar och Cirkus Brycker efter upphovsmannen.

16 15 Grupperad undpluton ( Cirkus Brycker ) Undassarnas uppgifter i dessa vagnar var flera: medverkan i briefing av förare inför företag, utfrågning efteråt, fototolkning och slutligen rapportskrivning. Fototolkningen, som utfördes från den negativa flygfilmen på ljusbord, innebar att upptäcka, lokalisera och identifiera detaljer i bilden, t ex fordon, fartyg och flygplan. Undtjänstens klassiska 5 S (Stund, Ställe, Styrka, Slag och Sysselsättning) anger den information som förväntades i en undrapport. Som hjälpmedel användes stereoskop, förstoringsglas, luppar samt olika mätinstrument. Efter s k havsövervakningsföretag med S 32 tolkades radarplott och PPI-filmer med avseende på antal och lägen för fartygsekon samt telestörningar. -Övrig verksamhet vid plutonen, för undassarnas del, var upprättande och brytande av uppställningsplats samt markförsvar. Själva fototolkutbildningen, var endast en del (ca 25%) av den totala värnpliktsutbildningen om 360 dagar. Övriga huvudämnen var befälsutbildning, taktik med undtjänst samt praktik, vardera ca en fjärdedel av tiden.

17 16 Underrättelseutbildning för reservofficerare 1974 fann C F 11 att den resoffutbildning, som Bengt Löwerot vid OpUndavdelningen dittills svarat för, av praktiska skäl borde inordnas i Undskolan. Eftersom denna ej var personellt dimensionerad härför, måste lärare lånas in dels från OpUnd, dels från centrala staber i Stockholm. Sålunda kom armé- och marinsamverkansofficerarna vid OpUnd att genomföra en omfattande och uppskattad lärarinsats vid Undskolan, både vid resoffkurserna och fototolkutbildningen. Reservofficerarna krigsplacerades efter omskolning till undtjänst (i allmänhet från tidigare flyg- eller striltjänst) i sektor- och flygstridsledarstaber samt i stril- och basbataljoner, inkl undplutoner. Dessa staber och förband var både källor och kunder från undsynpunkt. Därför kom verksamheten att omfatta såväl inhämtning främst genom utfrågning av berörd personal som bearbetning och delgivning oftast i form av briefing av underrättelser till chefer och övriga. Som tidigare nämnts var resoffutbildningen ursprungligen koncentrerad till en enda kurs, men när Undskolan övertog utbildningen hade en uppdelning skett till fem olika årliga kurser med hänsyn till elevernas avsedda krigsplacering. En grundkurs om fyra veckor (nr 1) inledde, följd av tvåveckorskurser (nr 2 5) för krigsplacering i undgrupp och undpluton resp sektor- och fledstab. Kurserna, särskilt nr 1, kom även att innefatta utomstående elever, främst från centrala staber. Kurschefer var omväxlande Bengt Löwerot och Walle Jonsson. Utbildningsinnehållet varierade givetvis från kurs till kurs. I de flesta fall ingick dock repetition av egna stridskrafter, aktuell taktik och materiel både inhemsk och utländsk samt underrättelsetjänst. Applikatoriska exempel på bearbetning, rapportskrivning och föredragningar avslutade normalt. Eleverna uppskattade kurserna bl a för möjligheten att en tid avbryta det ordinarie yrkeslivet och återuppleva FV-miljön. Förläggningen på F 11 medförde även ett stimulerande mässliv.

18 17 Övrig utbildning Värnpliktiga underrättelsebiträden utbildades, främst i expeditionstjänst, under fyra veckor årligen. De användes därefter för fredproduktionen vid undplutonerna och krigsplacerades där och i basbataljonernas undgrupper. Mångårig kurschef var sedermera kaptenen Göran Lott. Fotobiträden, även dessa värnpliktiga, utbildades för fototeknisk tjänst i undplutonerna, och freds- och krigsplacerades där efter utbildningen. Viss specialutbildning härutöver redovisas under F 13 perioden.

19 18 Walle Jonssons egna synpunkter på F 11 perioden. Fototolkutbildningen kunde tack den stabila och kompetenta lärarpersonal som tillkommit drivas vidare med gott resultat. Övertagandet av resoffutbildningen upplevde jag som mer bekymmersam på grund av lärarfrågan. Inledningsvis bidrog skolan främst med administration och kurssamordning, för att successivt få ett fastare grepp om verksamheten. Bengt Löwerot och övriga vid OpUnd fanns ju kvar och så småningom kunde ett antal bra lärare från de centrala staberna komplettera. De sista åren på F 11 präglades av vetskapen om att förbandet skulle läggas ned. Organisation och placering av skolan blev föremål för många utredningar, vilket i och för sig bidrog till att den blev mer känd och fick en starkare ställning, men samtidigt skapades oro bland personalen. Det blev så småningom klart att F 13 i Norrköping skulle bli nästa stationering. Detta var gynnsamt av flera skäl, bl a gav det personalen möjlighet till dagspendling från Nyköping och avståndet till lärarresurserna i Stockholm var även i fortsättningen överkomligt. Det kändes för min del dock tungt att lämna F 11, mitt hemmaförband sedan 1952.

20 19 5. F 13 - PERIODEN Flyttningen Riksdagen beslöt 1975 att F 11 skulle läggas ned som ett led i den allmänna reduktionen av försvarets omfattning. Ett skäl härtill var att flygspaningen skulle minskas och omorganiseras samt ombeväpnas till S 37 Viggen. Även ledningen förändrades genom att ansvaret för taktik och förbandsproduktion lades på C E 1. Som stabsorgan härför skapades en Spanings- och Underrättelseavdelning (SpaUnd), till en början på F 11. SF 37 Viggen SH 37 Viggen

21 20 Under de följande åren reducerades F 11:s spaningsdivisioner från fyra till två, som överfördes till F 13 resp F 17. SpaUnd flyttades inte till E 1 i Göteborg utan förlades som ett fristående stabsorgan vid F 13, dit även Undskolan medföljde. Skälen härtill var dels närheten till ett spaningsförband, vilket underlättade fototolkutbildningen, dels att SpaUnd personal liksom tidigare kunde utnyttjas som lärare vid skolan. Flyttningen genomfördes successivt under 1980 till F 13 i Norrköping. Organisation På F 13 inplacerades UndS som en självständig enhet direkt under flottiljchefen fick Undskolan ställning som en av FV fackskolor och kom därmed att i utbildningshänseende lyda under CFV. Samtidigt ändrades namnet till Flygvapnets Underrättelseskola ( FV UNDS). En särskild vapensköld skapades av Walle Jonsson och måttot Videre Videnda fastställdes (eg Att se det som bör ses, friare Se och klarlägga eller Inhämta och bearbeta ). Under 1989 tillkom en ny utbildning i form av underrättelseaspiranter (undasp) för att möjliggöra direktrekrytering av yrkes- och reservofficerare i underrättelsetjänst fick undtjänsten ställning som egen tjänstegren i FV. Personal Som tidigare nämnts kvarstod lärarkåren i stort oförändrad ända till slutet av 1980-talet, då den nya fackutbildningen ställde krav på ökad lärarkapacitet. Skolan tillfördes till en början två lärartjänster: som gick till löjtnanterna Göran Ljunglöf och Eva Lejdbrandt, FV första kvinnliga undoff. Tidigare hade Per Hansson ersatt pensionsavgångne Bengt Källström. Per blev även den förste kurschefen för de nya resoffkadetterna 89/90. Johan Jakobssons trygga gestalt förekom på skolan från 1980-talets slut som fototolkelev, sedan som civilanställd allt-i-allo i avvaktan på möjlighet till yrkesofficersutbildning återkom Johan som FV förste grundutbildade underrättelseofficer. Majoren Gunnar Wolving, tidigare spaningsdivisionschef, tjänstgjorde kort tid före pensioneringen som ställföreträdande skolchef. Kaptenen Johan von

22 21 Knorring kom till skolan 93 efter tidigare markstridstjänst vid F 13. Slutligen lämnade den käcke fallskärmsjägaren Anders Westberg armén för att f o m 91 verka som lärare vid skolan. Under större delen av F 13-tiden tjänstgjorde Gudrun Johnni som sekreterare. Hon stod även ofta för den lekamliga spisen vid skolans fester inträffade den största förändringen, då Walle Jonsson gick i pension efter 18 år som skolchef och efterträddes av Lars-Olov ( Ludde ) Johansson, major och nyutsläppt från MHS högre kurs.

23 22 Lokaler Före flyttningen till F 13 hade olika lokalmöjligheter där undersökts. Slutligen placerades UNDS provisoriskt i 2.divisionens gamla byggnad i avvaktan på nyuppförande av lokaler för både SpaUnd och UNDS. Inflyttning i provisoriet på F13 De tidigare divisionsutrymmena var trivsamma men erbjöd alltför begränsade utrymmen (endast en lektionssal), varför utbildningen fick reduceras. Vid projektering av den nya Undbyggnaden fick skolledningen relativt fria händer och gott stöd från bl a fotoingenjören Åke Jakobsson vid utformningen av laboratoriet och fototolkcellerna. Skolbyggnaden blev elegant och ända-målsenlig, men pga brister i ventilationen kunde innetemperaturen bli obek-vämt hög varma sommardagar. Nya Undbyggnaden på F13

24 23 Byggnaden kompletterades med de uppställda vagnarna till en rörlig undtropp (tidigare undpluton), som användes vid fototolkutbildningen. Runt ingången till skolan fanns en propeller, ett ankare och en kanon grupperade, som tecken på att utbildningen skulle tillgodose behov för alla tre försvarsgrenarna. Ingången till Undbyggnaden Även i övrigt erbjöd F 13 goda utbildningsmöjligheter bl a genom närbelägna strilanläggningar. Den anrika Bråvallamässen med eget husspöke, Knot- Oskar ställdes frikostligt till skolans förfogande bl a för de olika kursernas in- och utryckningsfester. Detta uppskattades livligt, inte minst från lottasidan. Fototolkutbildningen Den stora förändringen för fototolkutbildningen på F 13 var införandet av S 37- systemet och den nya Undpluton S 37 (Denna utvecklades till Undplut AJS 37 och slutligen Fototolktropp AJS 37 f o m 97, då bl a personalinnehållet halverades). Flygplanen medförde förutom kameror och radar även utrustning för IR och signalspaning, vilket ökade kraven på utvärdering. Plutonen var, liksom den tidigare, inhyst i två vagnar, denna gång dock stora som möbel-bussar och

25 24 med väsentligt förbättrade köregenskaper. För framtagningen svarade bl a chefen för SpaUnd, överstelöjtnanten Ingemar Strandberg, majoren Rolf Danielsson och den tidigare omnände fotoingenjören Åke Jakobsson. Förste plutonchef blev kaptenen Olle Spaarf. Undplutonen S37 inför omgruppering Under de två första åren på F 13 innebar lokalbristen och avsaknaden av utbildningsutrustning för Undplut S 37 att grundutbildningen av fototolkar måste inställas. Istället koncentrerades verksamheten på omskolning av äldre tolkar till 37-systemet för att snabbt få den nya krigsorganisationen på fötter. Detta genomfördes som reputbildning i form av ett stort antal tvåveckorskurser. Kurserna innehöll, förutom ett repetitionsavsnitt, genomgång av den nya materielen och tolkexempel, främst på värmekamerabilder. När grundutbildningen återupptogs på hösten 82, stod den nya Undbyggnaden klar. Den var bl a inredd med sex sk fototolkceller med identiskt lika utrymmen och utrustning som i Undplut S 37.

26 25 Fotocell Själva utbildningen bedrevs i övrigt på i stort samma sätt som under F 11-tiden. Detta möjliggjordes främst av den unikt homogena lärarpersonalen och kom att fortgå i samma väl etablerade spår ända fram till 1994 då inför flyttningen till F 20 i Uppsala all grundutbildning av fototolkar i Försvarsmakten avbröts. För elevernas del innebar F 13 nya fördelar. Staden Norrköping låg förbindelsemässigt bättre till än Nyköping, skolbyggnaden innehöll elevrum med bibliotek och studiemöjligheter och skolan erbjöd kameror och ett elevlaboratorium för de fotointresserade. Ett mycket uppskattat inslag i verksamheten, både under F 11- och F 13- perioderna, var den veckolånga vinterutbildningen i Hemavan. Denna var i sin tur att arv från armétiden i Berget och syftade till att ge eleverna erfarenheter för att kunna ingå i fältförband under vinterförhållanden. Utbildningen innefattade bl a skidsmarscher och överlevnadsträning med bivackslagning i snögrottor. Tiden i Hemavan innebar dessutom ett välkommet avbrott i pluggandet vid skolan och gav både lärare och elever tillfälle att lära känna varandra under nya och fysiskt ansträngande förhållanden. Det hela utgjorde en blandning av strapatser och naturupplevelser i en storslagen fjällmiljö. Lasse Nystedts framfart i branterna på "Vita blixten" (=Kronans vitmålade träskidor) kännetecknades av mod och elegans och följdes alltid med andlös spänning.

27 26 Vinterutbildning Fototolkutbildningen innebar en högt kvalificerad värnpliktsutbildning av noga utvalda elever. Detta skapade en speciell tolkanda, som bl a manifesterades i olika kursalbum, och en sammanhållning även efter utbildningens slut genom kamratföreningen Fotocellen. Underrättelseutbildning av officerare Omskolningen av reservofficerare till undtjänst fortsatte på i stort samma sätt som tidigare. Kursprogrammet ändrades dock från Undkurs 1-5 till A F och utökades med en särskild kurs för undtjänst i strilbataljon. Sin slutliga form fick detta kurspaket 1986, då det uppdelades enligt följande: - Förberedande undkurs 1 vecka - FV allmänna undkurs 2 v - Repetitionsundkurs 1 v - Förbandsundkurs bas 1 v - Förbandsundkurs undplut/tropp 1 v - Förbandsundkurs stril 1 v - FV stabsundkurs 2 v - Undkurs samverkan 1 v

28 27 Som synes var kursutbudet nu starkt specialiserat mot respektive krigsuppgift. Förberedande kurser tillkom för att uppdatera eleverna i försvarskunskap och egna system. Stabsundkursen var avsedd för personal ur de nya flygkommandostaberna. Samverkanskursen var försvarsgrensgemensam och avsåg undsamverkan på lägre regional nivå. Rekryteringen av elever till dessa kurser från tidigare flyg- och striltjänst minskade när grundutbildning av yrkes- och reservofficerare i undtjänst påbörjades 1989, detta trots att kurspaketet även öppnats för lottor och dessutom utnyttjades av allt fler utomstående. Liksom tidigare inlånades ett stort antal lärare från centrala staber och materielverkets undenheter, bl a Ulf Hugo som alltid beredvilligt ställde upp i olika sammanhang, även vid lottautbildningen. I FV hade undtjänsten med åren utvecklats till en viktig och naturlig del av ledningen, både i staber och vid förband, inte minst flygdivisionerna. Detta ställde i sin tur krav på en ökad professionalism hos undpersonalen, något som var svårt att åstadkomma med värnpliktig och frivillig personal, i vissa befattningar även reservofficerare. När undtjänsten 1991 fick ställning som egen tjänstegren i FV och därmed som eget personalfack, öppnades möjligheten att grundrekrytera både yrkes- och reservofficerare. En ledande roll i denna utveckling hade den tillträdande chefen för FV UNDS, Ludde Johansson, som redan på MHS hade utrett undtjänstens framtid i FV och nu fick tillfälle att förverkliga sina idéer. Den nya grundutbildningen av underrättelseofficerare innebar en utveckling och nära nog omvälvning för skolan: nya lärare anställdes, rekryteringen fick stort utrymme och nya kursprogram måste göras upp, även för fackskederna av den nivåhöjande utbildningen som ålades från FOHS, FKHS och MHS. Det nya personalprogrammet innebar även att kvinnliga underrättelseofficerare kunde anställas, något som länge efterlysts.