1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Tyskland 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Den tyska Förbundsrepubliken är en parlamentarisk demokrati, som generellt sett uppfyller sina åtaganden väl på området mänskliga rättigheter (MR). I händelse av överträdelse finns fungerande kontrollmekanismer och överprövningsinstanser. Kritik riktas fortfarande mot Tyskland för bristfällig integration av invandrare. Flera fall av invandrarfientliga handlingar har rapporterats. Amnesty International har under de senaste åren rapporterat om flera fall av polisbrutalitet mot invandrare. Integrationsproblemen har även de senaste åren återspeglats i ökat stöd för de högerextrema partierna. De båda antiterroristpaketerna som antogs under 2001/2002 har fått kritik från organisationer för mänskliga rättigheter, som befarar att särskilt islamistiska organisationer schablonmässigt kommer att misstänkliggöras för samröre med terroristverksamhet. Våren 2006 lades ett nytt förslag fram i riksdagen som, om det antas, kommer att innebära ännu större befogenheter än tidigare för att bekämpa terrorismen. Vad det gäller kvinnors ställning återstår fortfarande mycket att göra för att det tyska samhället ska kunna sägas vara jämställt. Som svar på kritik från FN:s övervakningskommitté för konventionen mot diskriminering av kvinnor, utarbetades en nationell handlingsplan I 2004 års rapport från FN:s övervakningskommitté uppmärksammades att arbetet med handlingsplanen fortskrider.

2 Gällande FN:s konventioner har Tyskland under 2005 ratificerat tilläggsprotokollet om barn i väpnade konflikter samt under 2006 undertecknat tilläggsprotokollet till konventionen mot tortyr. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Tyskland har ratificerat de mest centrala internationella konventionerna om mänskliga rättigheter: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) - Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt undertecknat det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr. - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter. Tyskland har undertecknat det fakultativa protokollet om handel med barn. - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot - kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. - Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC). - Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Tyskland har tidigare kritiserats för att landet inte ratificerat Barnkonventionens tilläggsprotokoll om barn i väpnade konflikter och om handel med barn. I januari 2005 ratificerades emellertid protokollet om barn i väpnade konflikter medan protokollet om handel med barn hittills endast undertecknats. Inrapportering till respektive konventionskommitté har i stort sett skett kontinuerligt vad gäller de FN-konventioner som Tyskland har ratificerat.. Beträffande CERD saknas inrapportering för åren 2000, 2002 samt I februari 2006 fick landet besök av en av FN:s specialrapportörer angående 2

3 3 rätten till utbildning. Rapporten från detta besök kommer att presenteras för FN:s kommission för mänskliga rättigheter under MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Den tyska grundlagen förbjuder uttryckligen godtyckligt anhållande. Det förekommer inga uppgifter om politiskt sanktionerade mord eller försvinnanden. Flertalet människorättsorganisationer, däribland Amnesty International, framhåller att polisens våldsamma handlingar i samband med förhör och gripanden fortfarande är ett problem. På grund av detta har krav på en extern oavhängig kontrollinstitution framförts. Någon sådan har i dagsläget ej upprättats. I oktober 2001 förklarade sig landet villigt att godta individuella och statliga klagomål enligt FN:s konvention mot tortyr (CAT). Sommaren 2004 uppvaktade Amnesty International inrikesministern angående förbundsländernas senarelagda ratificering av tilläggsprotokollet till CAT. Kritik har framförts av Amnesty International gällande fallet Murat Kurnaz, sedan 2001 fånge på Guantánamo. Kurnaz frigavs i augusti 2006 efter hårda påtryckningar från familj, advokater och tyska myndigheter. Kritiken från Amnesty International handlar huvudsakligen om att de tyska myndigheterna inte valde att vidta åtgärder i ett tidigare skede. Vidare har Amnesty International framfört kritik mot att högsta domstolen i Hamburg i juni 2005 använt sig av bevis där man inte kunnat säkerställa att dessa ej framkommit utan användande av tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling. De anklagade misstänktes tillhöra en terroristorganisation, vilken ansågs ha kopplingar till attentaten i USA den 11 september Dödsstraff Dödsstraff förekommer inte i Tyskland. I det gamla DDR avskaffades dödsstraffet 1987, men i Västtyskland redan år 1949 genom införandet av den tyska grundlagen. Som nämnts ovan ratificerade Tyskland den europeiska konventionen angående skydd för mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna 1952 samt undertecknade dess sjätte och trettonde tilläggsprotokoll 1983 respektive Det sjätte protokollet till Europakonventionen behandlar dödsstraffets avskaffande i fredstid. Protokoll 13 behandlar dödsstraffets avskaffande under alla omständigheter.

4 4 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Det har ej förekommit några uppgifter om godtyckliga frihetsberövanden eller reserestriktioner. I maj 2005 gav den tyska högsta domstolen nya restriktioner för användandet av den lag som gör det möjligt att förlänga ett fängelsestraff vid tiden för den fängslades frigivning. Man beslöt då att detta endast skulle kunna ske efter en prövning av varje enskilt fall. I november samma år införde högsta domstolen högre krav på att ytterligare information om den fängslade måste kunna presenteras för att en eventuell förlängning av ett fängelsestraff ska komma till stånd. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen De tyska domstolarna är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Denna maktdelningsprincip (Gewaltenteilung) är skyddad i grundlagen och upptar en central roll i tysk förvaltningsrätt. Inom denna struktur intar särskilt den tyska författningsdomstolen, Bundesverfassungsgericht (BVerfG), en framskjuten position. Författningsdomstolen vakar över lagars författningsenlighet och avgör tvister om interna kompetensfrågor inom förbundsrepubliken. Även enskilda personer har emellertid en grundlagsskyddad rätt att föra talan vid författningsdomstolen om de anser sina grundläggande fri- och rättigheter kränkta av statsorganen. Vid sidan av författningsdomstolen finns domstolar för civil- och straffrätt samt specialiserade domstolar inom förvaltningsrätt, arbetsrätt, skatterätt och sociallagstiftning. Inom samtliga domstolar finns möjlighet till överprövning i högre instans. Högsta domstolens (Bundesgerichtshof) domare tillsätts gemensamt av justitiedepartementet och ett speciellt domarvalutskott (Richterwahlausschuss) där 16 medlemmar kommer från de olika förbundsstatsparlamenten och 16 medlemmar från förbundsdagen. I Tyskland infaller straffmyndigheten för ungdomar vid 14 års ålder, men först vid 21 års ålder tillämpas hela påföljdssystemet. Det har diskuterats huruvida man från 18 års ålder ska betraktas som vuxen, det vill säga redan då bestraffas enligt hela påföljdssystemet. Detta förslag har i dagsläget röstats igenom i förbundsdagen (Bundestag) men röstats ned i förbundsrådet (Bundesrat). Även det nationella domstolssystemet handlägger mål om misstänkta kränkningar av mänskliga rättigheter. Ett exempel härpå är ett mål som författningsdomstolen avgjorde i september 2005, där domstolen fastslog att en person som suttit häktad misstänkt för att ha orsakat en gasexplosion som ledde till sex människors död, inte hade fått sin sak prövad inom rimlig tid. Tyskland saknar en ombudsmannainstitution enligt svensk modell. Denna funktion kan emellertid antas fyllas av det tyska petitionsutskottet. Utskottet,

5 5 som består av 25 parlamentariskt tillsatta medlemmar, tar varje år emot ett stort antal anmälningar från grupper och enskilda. Både generella förslag på lagändringar och enskildas klagomål på konkreta fall av myndighetsutövning tas emot. Under 2005 inkom cirka anmälningar, fler än föregående år. Under 2006 till och med augusti månad inkom cirka anmälningar. Efter granskning kan petitionsutskottet avlämna ett yttrande i frågan och eventuellt också föreslå en lagändring. I enlighet med maktdelningsprincipen är utskottets uttalanden endast rekommendationer. 7. Straffrihet Några fall av straffrihet har ej rapporterats. Med anledning av Tysklands ratifikation av Romstadgan för Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) i december 2000, genomfördes under samma år en ändring av landets strafflagstiftning. Den nya delen av tyska strafflagen (Völkerstrafgesetzbuch- VStGB) som trädde i kraft den 30 juni 2002, syftar bland annat till att underlätta lagföring av utländska medborgare. Under 2005 aktualiserades tillämpningen av nämnda lag. Den dåvarande uzbekiske inrikesministern, Zokirjon Almatov, som var misstänkt för bland annat tortyr under ett uppror i hemlandet 2005, befann sig i Tyskland för medicinsk behandling. Trots påtryckningar från olika människorättsorganisationer valde den dåvarande riksåklagaren, Kay Nehm, att inte fortskrida med förundersökningen mot Almatov. Sedan i juni 2006 har Nehm efterträtts av Monika Harms. Man har från människorättsorganisationernas sida framfört förhoppningar om att detta ska komma att innebära en chans att beslutet om att lägga ner förundersökningen omprövas. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Tryck- och yttrandefriheten är inskriven i tysk grundlag. Med över 300 radiokanaler (240 privata och 60 offentliga) och nästan 140 TV-kanaler (cirka 15 offentliga och 125 privata) måste det tyska medieutbudet betecknas som synnerligen rikt. De tyska medierna är oberoende från statsmakterna och censur är uttryckligen förbjudet i den tyska konstitutionen. Det tyska författningsskyddet begränsar yttrande- och tryckfriheten avseende offentligt framförande av antidemokratiska åsikter samt offentligt förnekande av förintelsen. I september 2005 förbjöds den kurdiska nyhetstidningen, Özgur Politika, då inrikesministeriet menade att tidningen spred propaganda samt mobiliserade nya medlemmar till den terrorstämplade organisationen PKK. I oktober samma år upphävdes dock förbudet mot tidningen av den tyska förvaltningsdomstolen.

6 6 Förbudet mot antidemokratiska organisationer påverkar förutom yttrandefriheten även förenings- och församlingsfriheten. Medlemskap i förbjudna organisationer är inte tillåtet och organisationerna har heller inte rätt att utnyttja den allmänna demonstrationsfriheten. Den tyska författningen föreskriver religionsfrihet och statsmakterna respekterar generellt sett den individuella friheten. En stor del av lagstiftningen på området ligger på delstatsnivå, vilket gör att de olika delstaterna skiljer sig åt i detta hänseende. Exempelvis har man i Baden-Würtemberg, Niedersachsen, Saarland, Hessen, Bayern, Berlin, Bremen och Nordrhein-Westfalen lagstiftat om ett förbud mot att lärare bär huvudduk. Rätten för muslimska elever att bära huvudduk har ej ifrågasatts. I februari 2000 fastställde en domstol i Berlin att den islamiska federationen var berättigad att, i likhet med den protestantiska och katolska kyrkan, bedriva religionsundervisning. I Niedersachsen pågår sedan 2003 ett projekt där 19 grundskolor och ett universitet erbjuder undervisning i islam. Sedan 2006 pågår även ett liknande projekt på 12 grundskolor i Baden-Württemberg. Huruvida detta ska bli standard på alla skolor i alla delstater är ett hett debattämne. Kritikerna menar att en radikal tolkning av koranen strider mot den demokratiska grundordningen medan förespråkarna framhåller att detta skolämne krävs för att full religionsfrihet ska råda i Tyskland. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Tysklands politiska ordning präglas av landets federala struktur och en djupt rotad maktdelningsprincip. Parlamentets första kammare, förbundsdagen (Bundestag), väljs vart fjärde år i fria och allmänna val i en kombination av direktval och partival. Landet har ett väl utvecklat partiväsende. I det senaste valet till förbundsdagen (2005) ställde 31 partier upp med rikstäckande listor, endast fem partigrupperingar erhöll emellertid de fem procent eller mer, vilket utgör spärren för att få ta plats i förbundsdagen. Dessa partier var SPD, CDU/CSU, Bündnis 90/Die Grünen, FPD samt Die Linke. Under efterkrigstiden har den tyska politiken dominerats av SPD och CDU/CSU som periodvis varit närmast jämstora och avlöst varandra vid makten. Dessa partier har börjat tappa väljare till övriga partier. Detta har också bidragit till att den tyska oppositionen varit livaktig. Den andra kammaren i parlamentet, förbundsrådet (Bundesrat), består av representanter för förbundsländerna. Samspelet mellan förbundsdagen och förbundsrådet är invecklat. Beroende på vilken fråga som behandlas kan ett lagförslag kräva både förbundsdagens och förbundsrådets godkännande, ett

7 faktum som tenderar att göra lagstiftningsprocessen något trögflytande i tider då de båda kamrarna domineras av olika partimajoriteter. Även den tyska författningsdomstolen spelar i praktiken en viss politisk roll när det gäller antagandet av mer kontroversiella lagförslag. Sålunda var exempelvis att tillåta registrerade partnerskap möjligt först sedan författningsdomstolen avslagit en begäran om att förslaget skulle förklaras strida mot grundlagens särskilda skydd av familjer. Enligt artikel 21 i den tyska grundlagen kan politiska partier förbjudas om de "syftar till att inskränka eller betvinga den fria demokratiska ordningen eller hotar förbundsrepublikens fortlevnad". Endast regeringen, förbundsdagen och förbundsrådet kan begära ett partiförbud och frågan måste alltid prövas av författningsdomstolen. En sådan begäran angående partiförbud för det högerextremistiska partiet NPD ingavs i januari 2001 av förbundsregeringen med stöd både av förbundsdagen och förbundsrådet. Prövningen av frågan i författningsdomstolen blev dramatisk sedan det visat sig att flera av de vittnen som inför författningsdomstolen intygat om NPD:s aggressiva antidemokratiska tendenser, i själva verket varit agenter för den tyska säkerhetstjänsten. Frågan antog skandalartade former då det sedermera framkom att även det tyska inrikesministeriet känt till förhållandena. I mars 2003 avslutades förbudsförfarandet mot NPD då tre av sju domare avslog en fortsättning av fallet. Att författningsdomstolen förbjuder ett politiskt parti är ovanligt och har tidigare endast inträffat i två fall, 1952 förbjöds Socialistiska Rikspartiet (SRP) och 1957 Tysklands Kommunistiska Parti (KPD). Kvinnorna har i Tyskland fullt tillträde till alla valbara platser och de flesta partier tillämpar någon form av könskvotering till förmån för kvinnor. Trots detta så motsvarar andelen kvinnor i regering och parlament inte befolkningssammansättningen i stort. I valet 2005 sänktes andelen kvinnliga parlamentsledamöter från 32,8 procent (2002 års val) till 31,6 procent. Andelen kvinnor i den gamla regeringen var 38 procent och i den nuvarande regeringen är andelen kvinnor oförändrad. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Alla anställda har rätt att organisera sig fackligt. I Tyskland var cirka 6,8 miljoner fackligt anslutna år Även om endast runt 28 procent av alla förvärvsarbetande är fackligt anslutna omfattas runt 74 procent av fackliga kollektivavtal. De största fackföreningarna (IG Metall med flera) har 7

8 traditionellt sett varit en stark röst i politiken. De senaste åren har man kunnat notera en stark nedgång i antalet fackligt anslutna. Enligt tysk grundlag har alla förutom statliga ämbetsmän (dit även exempelvis professorer och vissa lärare hör) samt personer med känsliga uppdrag (militärer med flera) strejkrätt. Dock omfattas även de personer som saknar strejkrätt av de eventuella överenskommelser som blir resultatet av en strejk. I augusti 2006 uppgick arbetslösheten till 10,5 procent. För forna Västtyskland var motsvarande siffra 8,8 procent och för forna Östtyskland 16,7 procent. Tyskland har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner (så kallade core labour standards) om mänskliga rättigheter. Dessa är: - Förbud mot tvångsarbete (konventionerna 29 och 105). - Förbud mot barnarbete (konventionerna 138 och 182). - Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna 100 och 111). - Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98). Trots detta förekommer rapporter om viss diskriminering i arbetslivet. Utländska arbetare har vittnat om lönediskriminering. Exempelvis har det förekommit uppgifter om att utländska lärare skulle ha fått lägre lön än deras tyska arbetskollegor. Det gäller även säsongsarbetare från Östeuropa som kommit till landet på tillfälliga arbetstillstånd och enligt uppgift erhållit lägre löner än tyska medborgare med motsvarande arbetsuppgifter. Det finns ingen lagstiftad minimilön i landet, men 80 till 90 procent av alla löntagare omfattas av fackligt framförhandlade minimilöneavtal. Resterande löntagare omfattas av individuella avtal eller företagsbundna avtal. En diskussion pågår i dagsläget om att införa en minimilön på 7,5 euro per arbetad timme. Förslaget presenterades av fackförbundet DGB i maj Den federala lagstiftningen begränsar arbetsveckan till 48 timmar, men den federala lagstiftningen på området är underordnad kollektivavtalen. Den genomsnittliga arbetsveckan uppgick under 2004 till 39,9 timmar. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Inga fall av diskriminering bland olika befolkningsgrupper vad det gäller tillgång till grundläggande hälsovård har uppmärksammats. Det tyska sjukförsäkringssystemet har traditionellt sett framstått som generöst i relation till övriga europeiska länder. Under 2004 uppgick de totala utgifterna för hälsosektorn till miljarder euro 10,9 procent uttryckt i andel av bruttonationalprodukten (BNP). 8

9 9 I november 2005 enades CDU/CSU och SPD i sitt gemensamma koalitionsfördrag om att utarbeta ett reformprogram för det tyska hälso- och sjukvårdssystemet (Gesundheitsreform). Reformen har föranlett intensiva debatter. I början av oktober 2006 antogs reformförslaget av den tyska riksdagen. 12. Rätten till utbildning Utbildningssystemet utformas i Tyskland på delstatsnivå men innebär i regel 12 eller 13 års skolgång. Av dessa är nio år obligatoriska (i vissa delstater tio år). Det går att komplettera med tre till fyra år om man vill erhålla exempelvis en studentexamen eller en mer praktisk utbildning. Sistnämnda möjlighet är även beroende av elevens studiemässiga prestationer. Grundskola och gymnasium är kostnadsfria. Det tyska utbildningssystemet begränsar till viss del barnens möjligheter till val av studieinriktning i ett senare skede. Redan efter sex års grundskola måste man i de flesta delstater välja inriktning och skola, vilket i sin tur styr vilken examen man kan uppnå. I jämförelse med övriga OECD-länder ligger Tysklands utgifter för utbildningssektorn, uttryckt som andel av BNP, i mitten av skalan. I OECD:s Pisa-studie från 2003 som handlar om läskunskaper samt kunskaper i matematik och naturvetenskap hamnade Tyskland på plats 22 av 43. Detta har väckt diskussioner om Tysklands utbildningskvalitet och skolreformer. Bland annat har man diskuterat att ersätta halvdagsskola med heldagsundervisning. Än så länge har endast små förändringar skett på detta område. Flera delstater har även framfört önskemål om att få införa studieavgifter för studier på högskolenivå för att kunna förbättra kvaliteten på undervisningen. I januari 2005 fastslog författningsdomstolen att man inte längre kunde hindra delstaterna från att ta ut sådana avgifter. I augusti 2006 hade 12 av 16 delstater infört dessa avgifter och i ytterligare en delstat planeras en sådan införas inom kort. Enligt den tyska lagen har alla samma rätt till utbildning oavsett bakgrund. Trots detta hävdar OECD att det i Tyskland finns anmärkningsvärda skillnader i hur framgångsrika barn med olika social bakgrund är i sin skolgång. Enligt Pisa-studien från 2003 har inte barn med migrationsbakgrund samma chanser att lyckas med sina studier som barn födda i Tyskland. Efter ett beslut i förbundsdagen invigdes under 2002 det tyska institutet för mänskliga rättigheter (se även avsnitt 20). Institutet ska arbeta med utbildning och forskning om frågor som rör mänskliga rättigheter samt med att övervaka de mänskliga rättigheternas efterlevnad i Tyskland. Institutets arbete har bland

10 10 annat utgjorts av att föra en dialog om mänskliga rättigheter och skydd för mänskliga rättigheter parallellt med kampen mot terrorismen. Institutet har givit ut ett antal publikationer om mänskliga rättigheter samt bidragit till utbildning om mänskliga rättigheter i Tyskland. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Tyskland är en högt utvecklad ekonomi med stor industri, stark offentlig sektor och god levnadsstandard. Redovisad bruttonationalprodukt (löpande priser) för 2005 var 2 245,5 miljarder euro (siffra från Statistische Ämter des Bundes und der Länder). Tyskland hamnade på 22:a plats av 177 i UNDP:s Human Development Index år OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Särskild lagstiftning om våld mot kvinnor finns sedan År 1999 beslutades om en särskild handlingsplan mot kvinnovåld som resulterat i ett omfattande samarbete mellan delstaterna och förbundsregeringen. Konkreta åtgärder har genomförts för att förebygga våldet, stödja drabbade kvinnor och lagföra männen. I Tyskland finns cirka 435 kvinnohus där drabbade kvinnor kan söka hjälp. Man uppskattar att mer än kvinnor årligen söker skydd i dessa kvinnohus på grund av våld i hemmet. Samarbetet mellan förbundsregeringen och delstaterna har fortsatt under de senaste åren och flera förslag till nya lagar har lagts fram, varav endast ett fåtal har resulterat i nya lagar. FN:s kommitté för konventionen mot diskriminering av kvinnor uppmärksammade i 2004 års rapport att en handlingsplan för att bekämpa våld mot kvinnor har införts. Handlingsplanen innebär ett tätt samarbete mellan regering, ministerier och förbundsländer och en arbetsgrupp har tillsatts i syfte att följa handlingsplanens genomförandeprocess. Förverkligandet av handlingsplanen fortskrider men det är i dagsläget svårt att bedöma de konkreta resultaten. Trots de genomförda åtgärderna är våld och övergrepp mot kvinnor fortfarande ett stort problem. Under 2005 rapporterades fall av våldtäkt, vilket emellertid är en minskning med cirka åtta procent i jämförelse med föregående år. Könsstympning är förbjudet enligt tysk lag men man uppskattar att mellan och av landets invandrade kvinnor och barn har utsatts för könsstympning.

11 11 Tvångsgifte är enligt tysk lag förbjudet och bestraffas med upp till tre års fängelse. Det finns inga rapporterade fall av tvångsgifte men flertalet människorättsjurister vittnar om att detta är mycket vanligt förekommande bland vissa grupper i samhället. Under 2005 rapporterades om ett flertal fall av hedersrelaterade mord. Exempelvis dömdes en ung man med utländsk bakgrund till nio års fängelse för mordet på sin systers pojkvän. Motivet uppgavs vara att återställa familjens heder. Fortfarande är Tyskland både ett mål och betydande genomgångsland för handel med kvinnor. De flesta kvinnor är mellan 16 och 25 år gamla och tvingas oftast att arbeta som prostituerade. Uppskattningar om hur många kvinnor som kommer till Tyskland varierar kraftigt, mellan och årligen. Ungefär 80 procent beräknas komma från Östeuropa och länderna i forna Sovjetunionen. För att motarbeta människohandel har den tyska regeringen genomfört ett stort antal åtgärder, bland annat ett omfattande samarbete med ursprungsländerna. Förre utrikesministern Joschka Fischer kritiserades starkt i början av 2005 under den så kallade Viseringsaffären. Kritiken gällde det nya regelverket för viseringar, vilket ansågs förenkla för organiserade ligor som bedriver människohandel. Jämställdheten på arbetsmarknaden har sedan 1994 främjats genom en lagstiftning som till stor del bygger på frivillighet, men som inte uppnått eftersträvat resultat. För att skärpa kraven på privata och offentliga arbetsgivare tillkom en ny lagstiftning år Det är ännu för tidigt att bedöma denna nya lags effektivitet. Sammantaget kvarstår dock intrycket av att mycket återstår att göra för att främja jämställdheten. Exempel på brister är kvinnornas underrepresentation inom flera viktiga sektorer på arbetsmarknaden, i synnerhet inom den privata sektorn och i ledande positioner. Den tyska lagen föreskriver lika lön för lika arbete. Ändå tjänade kvinnor inom tillverkningsindustrin cirka 25 procent mindre än sina manliga kollegor år För handel-, kredit- och försäkringssektorn var motsvarande siffra 20 procent. Konflikten mellan lika rättigheter i arbetslivet och intressekonflikten mellan familjeliv och arbete kvarstår. Ytterligare brister är att kvinnor står för mer än 80 procent av alla deltidsarbetande, att män tar ut en mycket liten del av sin föräldraledighet, att barnomsorg i vissa regioner inte kan erbjudas alla barn under tre år samt att sambeskattningen mellan äkta makar fortfarande består. 15. Barnets rättigheter

12 Tyskland har ratificerat FN:s barnkonvention och regering och förbundsdag har vidtagit åtgärder för efterlevnad av denna. Tyskland har dock lämnat in reservationer mot vissa delar av konventionen vilket fortfarande skapar problem med genomförandet på delstatsnivå. FN:s kommitté för efterlevandet av barnkonventionen har i sin senaste rapport från februari 2004 kritiserat nämnda förhållande. I februari 2005 antogs en nationell handlingsplan för att komma till rätta med dessa problem. Dess syfte är att förbättra barns skydd samt att verka för att Tyskland på längre sikt ska ratificera FN:s barnkonvention förbehållslöst. Hösten 2000 trädde en ny lag i kraft som utvidgade skyddet för barn mot våld och som bland annat uttryckligen förbjuder våld vid uppfostran av barn. År 2002 stärktes lagstiftningen ytterligare då en vuxen person som utövar våld mot barn kan bli förvisad från bostaden. Fortfarande rapporteras dock flera fall av våld mot barn. I september 2003 presenterades en rapport från UNICEF:s forskningsinstitut, Innocenti, som visar att det i Tyskland dog 532 barn till följd av misshandel. Statistiskt sett är det två barn i veckan. Bakom dessa dödsfall befarar UNICEF att det döljer sig ett större mörkertal. I juni 2005 presenterade Innocenti ytterligare en rapport som bland annat visade att 43 procent av de tyska barnen aldrig utsatts för våld i hemmet, 47 procent hade råkat ut för det vid enstaka tillfällen medan tio procent regelbundet utsattes för våld i hemmet. I samband med millenietoppmötet i september 2000 undertecknade dåvarande förbundskansler Schröder det fakultativa protokollet till FN:s barnkonvention om handel med barn. Under 2005 registrerade polisen fall av sexuellt utnyttjande av barn, vilket är en minskning med cirka 8,5 procent jämfört med året innan. Även antalet registrerade fall av innehav eller distribution av barnpornografi har sjunkit från fall år 2004 till fall år Maxstraffet för innehav av barnpornografi är ett års fängelse och för distribution fem års fängelse. Sexuellt utnyttjande av barn är straffbart även om det inte är olagligt i offrets hemland. Omkring fem procent av de rapporterade fallen av människohandel rörde sig om offer under 18 års ålder. Män som fyllt 18 år kan bli inkallade att göra värnplikt och kan först då deltaga i väpnad konflikt Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk

13 13 Den tyska grundlagen föreskriver allas likhet inför lagen och förbjuder uttryckligen diskriminering på grund av kön, ras, språk, ursprung, trostillhörighet eller politisk åskådning (Artikel 3 GG). Tyskland har erkänt den i landet bosatta danska och sorbiska befolkningen med tyskt medborgarskap som nationella minoriteter. Också medlemmar av de etniska grupperna friser samt romer och sinti innehar särskilt skydd enligt Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och minoritetsspråk. Den tyska strafflagstiftningen innehåller omfattande förbud mot spridande av rasistisk propaganda och hets mot folkgrupp. Sedan början av 1990-talet har Tyskland haft allvarliga problem med rasistiskt motiverade våldsbrott. Problemet har varit störst i de östra förbundsländerna. Mer än hälften av brotten har begåtts där trots att andelen invånare av utländsk härkomst i de östra förbundsländerna endast uppgår till cirka 4,5 procent, medan motsvarande siffra för de västra förbundsländerna är cirka tio procent. Särkilt utsatta har personer av utomeuropeisk härkomst varit men våld har rapporterats även mot romer och sinti. Under år 2005 rapporterades fall av brott med politisk extremistisk bakgrund, vilket är en ökning från år 2004 då fall rapporterades. De tyska antidemokratiska och högerextrema partierna har under hösten 2006, främst i östra Tyskland, gått framåt i regionala och lokala val. I dag finns sådana partier representerade i fyra delstatsparlament (NPD i Sachsen och Mecklenburg-Vorpommern och DVU i Brandenburg och Bremen). I Tyskland finns problem med att integrera invandrare i samhället. Länge fanns i landet ett allmänt känt motstånd mot tanken på Tyskland som ett invandringsland och bland annat Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI) påpekar i sin senaste rapport att även andra och tredje generationens invandrare har haft svårt att integreras i det tyska samhället. Resultatet är att stora befolkningsgrupper av utländsk härkomst (den största är från Turkiet) lever isolerat, diskrimineras i arbetslivet och har ofta en betydligt lägre levnadsstandard än genomsnittstysken. Den tyska regeringen har ändrat medborgarskapslagen och gjort satsningar på integrations- och språkkurser. Alla nytillkomna invandrare kommer för första gången att ha rätt till ett så kallat integrationserbjudande. Invandrare förpliktigas även att delta i tyskundervisning om de inte har grundläggande kunskaper i tyska språket. Som påpekats av Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI) saknar Tyskland fortfarande en nationell kommission eller ombudsman med uppgift att behandla individuella klagomål och stödja offer för diskriminering.

14 Under 2005 har dock ett lagförslag till skydd för etniskt diskriminering behandlats av förbundsdagen. Förslaget innebär bland annat tillskapandet av en nationell myndighet för att motverka diskriminering. Hösten 2006 hade detta förslag ännu inte antagits av förbundsdagen. I sammanhanget bör nämnas att Tyskland inte heller utnyttjar möjligheten att låta FN:s övervakningskommitté (CERD) ta emot individuella klagomål mot landet. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet De homosexuellas rättigheter har successivt stärkts genom nya lagar allt sedan 2001 där den senaste lagen, allmänna likabehandlingslagen (Allgemeines Gleichbehandlungsgesetz) trädde i kraft så sent som i augusti 2006 och därmed ersatte Antidiskrimineringslagen (Antidiskriminierungsgesetz). I Tyskland har ett homosexuellt par som ingått partnerskap i stort sett samma rättigheter som heterosexuella äkta makar. Dock kvarstår vissa skillnader vid skatte- och arvsfrågor samt vid adoption. Trots en ökad allmän förståelse för andra sexuella läggningar än heterosexualitet, förekommer enligt rapporter från olika människorättsorganisationer social och arbetslivsrelaterad diskriminering mot HBT-personer (Homo-,bi- och/eller transexuella personer). 18. Flyktingars rättigheter Tyskland är sedan slutet av 1970-talet en av Europas största flyktingmottagare. Under år 2005 sökte flyktingar asyl i Tyskland, vilket var den lägsta siffran sedan Den nya invandringslagen (Zuwanderungsgesetz) trädde i kraft den första januari Lagen innebär lättnader för migration av arbetskraft, förbättringar gällande uppehållstillstånd på humanitär grund, inrättande av ett slags kommission där personer som i normalfall inte har rätt till uppehållstillstånd i vissa fall kan tilldelas ett sådant, reglerad integration, uppbyggnad av rättsliga instrument mot terroristmisstänkta med utländskt medborgarskap, effektivare förfarande vid hantering av förvar och utvisning av terroristmisstänkta. Lagen har fått utstå en del kritik för att den är vag i frågan om huruvida man har rätt att skicka tillbaka terroristmisstänkta personer till deras respektive hemländer. Som ett framsteg räknas dock invandringslagens formella avskaffande av så kallad "Duldungsstatus". Enligt tidigare regler erhöll asylsökande, som inte uppfyllde kraven för erkännande av flyktingstatus men som ändå till följd av Tysklands internationella förpliktelser inte kunde avvisas (exempelvis på grund av risk för tortyr i hemlandet), så kallad "Duldung". Detta innebar ingen rätt för individen att uppehålla sig i landet utan endast ett bevis på att den utreseskyldighet, som alltjämt finns kvar, inte skulle verkställas. Vissa kritiker menar dock att denna typ av uppskjutande av avvisning i praktiken även kan genomföras med den nya lagen. 14

15 15 Efter terroristattackerna i september 2001 reagerade förbundsdagen snabbt genom att i december 2001 skärpa den existerande antiterrorismparagrafen i den tyska brottsbalken. Detta ledde bland annat till att myndigheter gavs möjlighet att utreda och åtala personer av utländsk härkomst boende i Tyskland, som av tredje land misstänks för terrorismverksamhet. Genom det första antiterrorismpaketet blev det också möjligt att förbjuda religiösa organisationer som fungerar som täckmantel för aktiviteter som strider mot grundlagen. Till följd av den nya lagstiftningen förbjöds tjugo olika organisationer Den 9 januari 2002 antog förbundsdagen det andra antiterrorismpaketet. Med den nya lagen ville regeringen bland annat implementera flyktingkonventionens uteslutningsklausul (Artikel 1F) och därmed diskvalificera misstänkta grova brottslingar och krigsförbrytare från att erhålla flyktingstatus. Terroristbekämpningslagen har mött stark kritik, bland annat från Amnesty International och UNHCR som befarar att även bona fide-flyktingar (flyktingar som är förföljda och hotade till livet) kan komma att uteslutas. Tyskland kan därmed komma att bryta mot den internationella rätt som förbjuder att flyktingar avvisas till länder där de riskerar allvarlig förföljelse. Under våren 2006 lades ett nytt förslag fram till ett tillägg till terroristbekämpningslagen från 2002, vilket ger ännu större befogenheter än tidigare för att bekämpa terrorism. Tvärt emot UNCHR:s rekommendationer och generell europeisk praxis har Tyskland tidigare vägrat att ge flyktingstatus för individer från exempelvis Somalia eftersom man hävdat att det där saknas en statsapparat som kan hållas som ansvarig för förföljelserna. Från 16 års ålder ses den asylsökande i Tyskland som vuxen och har heller inte rätt till utbildning och/eller arbete, vilket strider mot FN:s barnkonvention. Enligt ett policybeslut från 2004 har den tyska motsvarigheten till Migrationsverket (Bundesamt für Migration und Flüchtlinge) återkallat flyktingstatus för en stor grupp av flyktingar från framför allt Afganistan, Irak och Kosovo. Amnesty International har kritiserat bakgrunden till dessa beslut, då man menar att Tyskland endast har fokuserat på huruvida situationen i landet förändrats och inte huruvida landets myndigheter är i stånd att garantera dessa människors säkerhet. Enligt människorättsorganisationers rapporter förekommer diskriminering och våld mot flyktingar och asylsökande. Flera fall av högerextremistiska attacker mot flyktingförläggningar har rapporterats i bland annat Sachsen-Anhalt, Brandenburg och Rheinland-Pfalz.

16 Funktionshindrades rättigheter Den tyska lagstiftningen förbjuder diskriminering av personer med fysiska eller mentala funktionshinder i arbetslivet, skola, hälso- och sjukvård och övrig samhällsservice. Nämnda lagar efterföljs väl både på statlig nivå och på delstatsnivå. En rad åtgärder genomförs för att ytterligare förbättra det dagliga livet för funktionshindrade såsom transporthjälp, yrkesutbildning och bidrag till arbetsgivare för anställning. 98 procent av alla statliga byggnader handikappanpassade. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns inga begränsningar för frivilligorganisationer att bedriva verksamhet i Tyskland. Ett stort antal icke-statliga organisationer finns representerade, bland andra Amnesty International och Human Rights Watch. Den tyska regeringen har sedan 1998 en särskild representant för mänskliga rättigheter. Sedan 2006 innehas detta ämbete av Günter Nooke. Dennes arbetsuppgifter är att följa den politiska utvecklingen inom detta område samt ge förslag till förbättringar inom den tyska politiken. Syftet är att denne representant ska fungera som en länk mellan regeringen och det civila samhället. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Fortlöpande genomförs ett stort antal besök och skrivs rapporter om situationen för mänskliga rättigheter i Tyskland. Inom ramen för Europarådets andra landrapport mottog Tyskland år 2000 en delegation från Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ICRI). År 2003 gjordes en återuppföljning av rapporten från I februari 2004 kom FN:s barnkommitté med sin rapport om Tysklands efterlevnad av barnkonventionen. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter kommer att göra ett officiellt besök i Tyskland vid årsskiftet 2006/2007.