Etnisk mångfald i handikapprörelsen

Transkript

1 Etnisk mångfald i handikapprörelsen Denna skrift är tänkt som ett diskussionsmaterial och är producerad inom projektet Rättsstöd till invandrare med funktionshinder, som drivs av Handikappförbundens samarbetsorgan med medel från Allmänna Arvsfonden och Integrationsverket. Projektet av slutades Etnisk mångfald i handikapprörelsen Alltför ofta beskrivs invandrare som en enhetlig grupp. Men invånare i Sverige med utländsk bakgrund, ungefär var femte person, är människor med mycket skilda erfarenheter och bakgrunder. De flesta har inte mer gemensamt med varandra än med infödda svenskar. En irakisk ingenjör kan ha mer gemensamt med en svensk ingenjör än med en irakisk bonde- I verkligenheten utgör varken svenskarna eller invandrarna några enhetliga grupper. Att vara invandrare betecknar med andra ord inte en egenskap utan en omständighet; en person som lämnat sitt land och sökt sig till Sverige. Många har flytt från förtryck eller från krig. Andra har kommit för att de har släktingar här. Oavsett orsak har var och en som flyttat till Sverige sin egen livshistoria och sina unika möjligheter. Många olika faktorer, som till exempel social bakgrund, utbildning, ålder, hudfärg och varför man flyttat till ett nytt land avgör hur man lever sitt liv här. Om man både har ett funktionshinder och en annan etnisk bakgrund än den svenska kan det uppstå vissa hinder för att bli delaktig i det svenska samhället. Det regelsystem som gäller för stöd till personer med funktionshinder är komplicerat. Många svenska begrepp är okända för den som kommer från ett annat land och språkproblem försvårar ofta möjligheterna att skaffa sig information om hur samhällsstöden fungerar. De flesta invandrare möts också av förutfattade meningar om vilka de själva är och hur de vill leva sitt liv. Människor som flyttar till Sverige, oavsett om det är av politiska, ekonomiska eller personliga skäl, måste därför tampas inte enbart med annorlunda levnadsvanor, normer och värderingar utan också med den bild många i deras omgivning har av dem. Allt detta försvårar många invandrares möjligheter att bygga upp kontakter i det svenska samhället och därmed ta tillvara sina rättigheter. Alltför länge har etnisk mångfald setts som en börda, ytterligare en plikt att uppfylla. Men mångfald är i sig något positivt, utvecklande och berikande. Där alla är lika sker ingen utveckling. Det är därför viktigt att vi inom handikapprörelsen når invandrare med funktionshinder och skapar kontakt för ett ömsesidigt och berikande utbyte.

2 Handikapprörelsen är en resurs när det gäller kunskap om funktionshinder och vilka vägar man bör gå för att tillvarata sina rättigheter i det svenska samhället. Handikapporganisationerna bör spegla funktionshindrades erfarenheter i samhället och därför är det viktigt att alla typer av människor finns med för att vi ska kunna kalla oss representativa. Människor från andra länder kan, med sin specifika livskunskap och sina erfarenheter från politiskt och socialt arbete, utveckla våra organisationer. Olika men också lika Svenskar och invandrare framställs ofta som motsatta grupper, där vi svenskar och dom invandrarna på många sätt antas var fundamentalt olika och överlag ha olika uppfattningar utan att någon tagit reda på hur det egentligen förhåller sig. Skillnadstänkandet, att betona olikhet, ökar risken för diskriminering. Det gäller att se individerna bakom skillnader och olikheter och bemöta människor som du själv vill bli bemött. Varje person har en rad olika roller och uppgifter i sitt liv inte bara en tillhörighet. Kanske handlar det om helt enkelt om att kunna se sig själv i den man möter. Att inte enbart se en kvinna med huvudduk, utan också en trött småbarnsmamma eller en kunnig yrkeskvinna. Bakom benämningen invandrarungdom finns unga människor som har svenska som modersmål och som aldrig varit i sina föräldrars hemland. Våra grundläggande värderingar påverkar oss i mötet med andra. Vid första mötet kan en person verka mycket olik en själv, särskilt när vi blir osäkra och inte förstår språk eller beteende. Men ju mer vi lär känna en människa, desto lättare och mer avspänt brukar mötet kännas. Desto tydligare brukar vi se likheterna mellan oss själva och den andre. Om vi bara ger mötet tid. Fiktiv berättelse: Badia har fyra barn. Den yngste sonen Johan har autism och tar mycket av Badias tid. Det blev inte lättare av att hennes man lämnade familjen efter det att Johan fått sin diagnos. Han kunde inte acceptera att hans son inte var frisk som han sa. En väninna berättade för Badia om möjligheten att få stöd enligt en lag som kallades LSS. Badia var först skeptisk men lät sig övertalas att ansöka hos kommunens LSS-handläggare. Först nu, efter flera år i Sverige, har Badia tid och kraft att lära sig svenska för att sedan kunna söka jobb. Astrid kände sig provocerad av den muslimska familjen som flyttat till byn. Men hon var rättfram och frågade kvinnan rakt ut varför hon hade slöja över huvudet. Inte var det väl så kallt. Kvinnan, som visade sig heta Sarah, sa blygt att det var tradition. Astrids nyfikenhet vann över rädslan och när hon bjöd hem Sarah på kaffe och visade sitt eget bröllopsfoto på byrån undrade Sarah: Varför hade du vit slöja på huvudet? Det är tradition, svarade Astrid.

3 Allas lika värde Att alla människor har lika värde är en grundläggande värdering i ett demokratiskt samhälle. Alla lika värde innebär att respektera mänskligt liv, oavsett våra olikheter och skilda förutsättningar. Allas lika rätt innebär rätten att fullt ut delta i samhällslivet tillsammans med andra. Varje människa är en resurs, som har både vilja och förmåga att växa och utvecklas tillsammans med andra. Varje människa är med sin kunskap och erfarenhet en tillgång för samhället. Alla människor måste kunna ta del av information, göra sig hörda och bidra till samhällets utveckling. Ju fler människor med funktionshinder som är delaktiga, aktiva samhällsmedborgare, desto mer självklart blir det för alla medborgare att delaktighet är en mänsklig rättighet. FN:s standardregler antogs av FN 1993 för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. De 22 standardreglerna beskriver det ansvar världens stater har för att människor med funktionshinder ska bli delaktiga i samhällslivet och uppnå jämlika levnadsförhållanden. Standardreglerna slår fast att alla människor är lika mycket värda, oavsett förmåga, och att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter. En annan grundläggande princip är att det är skillnad på funktionsnedsättning och handikapp. Skador och sjukdomar kan leda till funktionsnedsättningar, men de blir inte till handikapp förrän i mötet med en otillgänglig omgivning. Det kan vara brister i miljön och inom olika samhällsområden som till exempel information, kommunikation och utbildning. Det är sådana brister som gör funktionsnedsättningen till ett handikapp. I introduktionen till FN:s standardregler står det att särskild uppmärksamhet ska riktas mot situationen för kvinnor och några särskilda grupper, bland annat flyktingar och etniska minoriteter. Fiktiv berättelse Goran hade dåliga erfarenheter av myndigheter. Ville man ha något från dem var man tvungen att betala tjänstemännen under bordet. De skickade en fram och tillbaka och slutsatsen blev ofta att det var billigare och effektivare att lösa problem och kriser med släktingars hjälp. När det inte fungerade kunde man gå till kyrkan eller någon välgörenhetsstiftelse. Men i Sverige var det annorlunda. Kyrkorna hänvisade till socialen och ett tag kändes det på samma sätt som i hemlandet. Gorans son hade problem i skolan och slussades mellan olika läkare, psykologer, habilitering, BUP och allt vad det hette. Ingen tog tag i situationen. Och inte gick det skynda på med mutor heller. Öka din medvetenhet Vi gör mycket av gammal vana. Uttryck och minnesbilder hänger kvar, trots att världen hela tiden förändras Vi brukar var snabba att fälla omdömen och gör det mest hela

4 tiden när vi träffar på människor från andra kulturer, nya yrkesgrupper och samhällsklasser, vare sig det handlar om positiva eller negativa upplevelser. Går vi till oss själva vet vi hur det kan kännas att få en etikett klistrad i pannan. Att bli utsatt för förutfattade meningar om hur vi är: jaså, du kommer från Norrland, är turk, är funktionshindrad, är ensamstående då vet vi precis hur du är! Att på så sätt bli utsatt för en redan fastslagen åsikt kan kännas som att bli förminskad som att du inte är värd att lyssna till och inte bli sedd som den du verkligen är. Många infödda svenskar förutsätter till exempel att människor från andra länder har en helt annan syn på funktionshinder än de själva har. Om det kan man säga att olika människor från olika kulturer har olika synsätt på funktionshinder och sjukdom, men att det inte går att dra några generella slutsatser. Man måste ta reda på hur det är. Bland infödda svenskar finns också många skilda uppfattningar om funktionshinder beroende på till exempel uppfostran, erfarenheter, utbildning, människosyn och religiös bakgrund. Vi begränsar vår värld och kunskap när vi tar saker och ting för givna istället för att ta reda på hur verkligheten ser ut. Att utgå från sig själv som det enda naturliga i världen och tro att man är normen är både att nonchalera sina medmänniskor och begränsa sig själv. Och därmed beröva sig nya erfarenheter och utvecklande kontakter. När våra föreställningar inte ifrågasätts, vädras, diskuteras eller utsätts för prövningar kan de cementeras som fördomar. Fördom kan definieras som en negativ attityd mot individer av en viss grupp för att de tillhör eller anses tillhöra just den gruppen. Ordets ursprungliga betydelse är en dom före, det vill säga att man bedömer en individ eller grupp utifrån generaliseringar och förutfattade meningar. Vi beter oss fördomsfullt när vi låser oss i felaktiga och orubbliga antipatier utan at vilja låta oss påverkas av nya fakta och erfarenheter. En vanlig svensk självbild är att vi är bättre än andra länder: på att förstå hur konflikter ska lösas, hur saker och ting ska organiseras eller hur hygien ska skötas. Vi tror också att vi är bättre på att vara fördomsfria. Att vi är demokratiska och inte begår brott mot mänskliga rättigheter. Men det är inte sant. Vi är bara alltför ofta omedvetna och våra egna fördomar. Tyvärr står självgodhet och nationellt högmod ofta i vägen för en uppriktig diskussion om fördomar och diskriminering. Se dig själv i andra Oftast tänker vi inte så mycket på vad vi gör, hur vi gör det eller varför. Omedvetenheten kanske kan tyckas oförarglig. Men vår omedvetenhet om oss själva och vårt eget beteende öppnar för diskriminering. Att särskilja och sätta etikett på kan betyda att vi tar saker och ting för givna utan att själv reflektera och ta ställning. Eller att vi är så rädda för det vi inte känner till, så att vi tror att vi måste skydda oss genom att dra gränser mellan oss själva och dom andra. Diskriminering är inte detsamma som rasism. Men förnekandet och bagatelliserandet av diskriminering kan leda till rasism. Den största garantin mot att diskriminera är att skaffa sig kunskap om andra kulturer och att behandla varje människa efter individuella förutsättningar.

5 Vad ska vi göra i stället för att kategorisera och ha förutfattade meningar? Hejda oss, reflektera: tänkt om det gällde mig. Om jag var i hans eller hennes situation. Igenkännandet är en av våra giktigaste förmågor. Vi behöver börja med oss själva, men inte sluta där. Ett bra sätt är att se sig själv i andra. Det är när jag får vara jag och du får vara du som rättvisa blir möjlig. Fiktiv berättelse Den lokala handikappföreningen skulle ha årsmöte. Svea hade på en promenad börjat prata med en utländska som hon sa. Det visade sig att de hade samma funktionshinder och Svea bjöd in till mötet i föreningslokalen. Nu var alla lite nyfikna på om Sveas väninna skulle dyka upp. Hon kom, men inte ensam. Hennes man var med eftersom ha n inte gärna släppte iväg hustrun ensam. En dotter var med för att översätta svåra ord. Och hennes två barn som hon inte kunde lämna ensamma. Och så några andra släktingar som hade frågor rörande det svenska samhället. Svea kände sig lite obekväm över att hon dragit dit sp mycket folk. Vad skulle nu hända på det välplanerade årsmötet? Och hur vart det med smörgåstårtan de skulle bjuda på? Kanske åt de inte skinka? Om jag vill åstadkomma en förändring i det yttre måste jag börja i mitt inre: träna genom att först vända spegeln mot mig själv innan jag har synpunkter på andra. Med en medvetenhet om vilka normer och självklara osjälvklarheter som styr oss, kan vi istället börja styra våra förhållningssätt. Det kräver en viss ansträngning och kanske ett visst mod. Men det går. Möte med det svenska För många som flyttar till Sverige från andra länder med andra typer av samhällssystem kan samhällets inblandning i privatlivet kännas främmande eftersom det i stora delar av världen är privata eller religiösa institutioner som står för stöd och hjälp till funktionshindrade. Många personer med utländsk härkomst är inte heller vana vid att samhället i så hög grad tar över familjens funktioner. För många är det naturligt att vända sig till familjen eller till en präst när man har svårigheter. Frågor som rör ens eget eller närståendes funktionshinder är intima. Vilket också kan försvåra dialogen med svenska myndigheter. Det kan vara svårt att få det stöd man har rätt till, i synnerhet om man inte hunnit lära sig svenska. Kommunerna ska erbjuda tolk när det behövs, men det är inte alltid det fungerar. Ibland finns en misstänksamhet mot att använda tolk. Eller så känner man sig obekväm med tolk. Då vill man hellre klara sig själv, trots svårigheterna att uttrycka sig på svenska. Det svenska samhällets organisation för stöd till personer med funktionshinder är komplicerad, även för den som är uppvuxen i Sverige. En funktionshindrad kvinna har berättat att hon har kontakt med 53 olika myndighetspersoner för att få sitt liva att fungera. För den som är ny i Sverige är många begrepp helt obekanta. För många är myndigheter och offentlig verksamhet som hjälper människor ganska okända begrepp eftersom de kommer från lä d dä t t b li fö t k h k ti D t k då fi tt t tå d t

6 kontakten med de svenska insatserna, särskilt när dt gäller något så personligt som funktionshinder. Många anser att det har små möjligheter att påverka sin situation eftersom de har svårt att skaffa information och förstå reglerna. Många har aldrig haft kontakt med habilitering, arbetsterapi eller sjukgymnastik. Vad betyder tystnadsplikt? Vad innebär det att få ledsagarservice? Vad gör handikapporganisationerna? Eftersom det svenska sociala systemet är organiserat på ett annat sätt än i många av invandrarnas hemländer, är risken stor att personer med utländsk bakgrund söker vård på fel ställe. Många invandrare är dessutom oroliga för att inte bli accepterade av myndigheter om det inte gör på rätt sätt. I det svenska systemet betalas stödet till funktionshindrade via skatterna och förmedlas av allmänna instanser under stat, landsting och kommun. Denna offentliga verksamhet är strikt reglerad av lagar och för att få ett visst stöd måste man själv ansöka om det. Det innebär att den funktionshindrade i Sverige behöver ha viss kunskap om de lagar som ger rätt till stöd. Man behöver också känna till sina rättigheter. Veta vart man vänder sig och hur man ska gå tillväga för att ansöka om, stöd och eventuellt överklaga beslut. Det är ofta handikapporganisationerna som förmedlar denna information. Den som inte är medlem i någon handikapporganisation går därför miste om viktig samhällsinformation. När samhällets bemötande av människor med funktionshinder brister så försämras livsvillkoren för enskilda människor, ofta mer för dem som inte kan svenska och inte har kunskap om det svenska samhället. När resurserna inte räcker till alla, är risken stor att man får mindre stöd om man har svårare än infödda svenskar att tala för sin sak. När man får nej på en begäran om stöd överklagar man kanske inte beslutet om man inte kan svenska. Man vet kanske inte heller hur man gör när man överklagar. Kanske inte ens att man får göra det. Fiktiv berättelse Lasse stod vid busshållplatsen som vanligt. De senaste veckorna hade en ny kvinna sällat sig till den lilla skaran av pendlare. Hon hade svart hår och var vackert mörk i hyn, tyckte Lasse. Pratglad som han var gick han en morgon fram och frågade på sin knaggliga engelska: - So, where are you from? Kvinnan log och sade på bred dialekt: Du kan nog prata svenska. Jag har bott i Sverige sedan jag adopterades som ettåring. Yeimy kom ut från läkarmottagningen. Det hade varit svårt att koncentrera sig och förstå vad läkaren sa. Bilolyckan hade förstås fått sina konsekvenser. Det förstod hon, men det var svårt att förstå vilka. Läkaren hade sagt att hon troligen drabbats av afasi eller något liknande ord. Men vad det är och var man får råd och hjälp det hade han inte sagt. Fiktiv berättelse Simon hade sen födseln haft dålig syn. I hemlandet kunde han inte gå i skolan, men fick istället göra olika sysslor i hemmet. Familj och släktingar var alltid vänliga och gav honom presenter och sötsaker De tyckte synd om Simon och hans föräldrar

7 I Sverige blev allt annorlunda. Som vuxen fick Simon egen lägenhet. Han fick ta mer ansvar för sitt liv, tänka över vad han hade för behov och skicka ansökningar om detta till olika myndigheter. Det tog tid att lära sig vad alla yrkesgrupper och instanser gör. Simon har ett självständigare liv i Sverige, men ibland kan han känna att han bara ses som funktionshindrad och inte som den speciella människa han är. Livet förändras Den som är invandrare är alltid också utvandrare. De människor som kommer till Sverige från länder utanför Europa är oftast asylsökande flyktingar eller anhöriga till flyktingar. De har lämnat och försakat mycket som de värderar. Flykten har kanske varit traumatisk och många har levt i otrygghet länge innan de bestämt sig för att fly. Krig, terror, tortyr och våldtäkter kan ge fysiska skador och funktionsnedsättning. Många flyktingar lever med så kallat posttraumatiskt stressyndrom psykisk ohälsa efter svåra upplevelser. Den här typen av erfarenheter är ofta okända för infödda svenskar. Det vi inte förstår oss på hos människor från andra länder kanske vi uppfattar som kulturskillnader. Men många gånger handlar det som är annorlunda om krisreaktioner, särskilt hos människor som bott i Sverige bara några år. Antingen man flytt eller bytt land frivilligt leder det ofta till en kris, som kan ta sig olika uttryck. Om man blir väl mottagen i det nya landet och får det stöd man behöver kan krisen vändas till kraft. Om man inte får ett bra stöd kan krisen bli djup och långvarig. Om man dessutom fått ett funktionshinder, eller ett barn med funktionshinder, kan det innebära ännu en kris, som ytterligare försvårar livssituationen. Bemötandet från omgivningen betyder mycket. Att flytta till ett annat land sätter igång processer i en människas liv. Man förändras av livet i ett nytt land. En del drar sig undan och sluter sig för att slippa konfronteras med ett samhälle som ställer höga krav. Många har svåra erfarenheter bakom sig och har inte kraft att lära sig på nytt. Men det stora flertalet integreras mer eller mindre i Sverige; förändrar synsätt, kombinerar nya idéer med gamla och lär sig undan för undan hur det svenska samhället fungerar. Ordlista ASSIMILATION Omvandla och införliva. Används i invandrarpolitiken för uppfattningen att invandrarnas ursprungskulturer inte har någon plats i det svenska samhället. ETNISK DISKRIMINERING Orättvis eller kränkande behandling på grund av hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Alla människor har rätt att slippa bli diskriminerade. Alla har ett ansvar för att inte diskriminera någon annan människa. Att motverka diskriminering innebär bland annat att identifiera, synliggöra och motverka hinder och strukturer som utesluter människor, med

8 annan etnisk bakgrund än den svenska, från att delta i samhällslivet på samma villkor som majorittetsbefolkningen. ETNISK GRUPP Människor med en gemensam kultur. I kulturen kan bland annat religion, klädsel, språk och mattraditioner ingå. INTEGRATION En process som leder till att människor från olika grupper lever och verkar i kontakt med varandra utan att någon, mot sin vilja, behöver ge upp sin identitet. MIGRATION In- och utvandring MÅNGFALD Mångfald är en gemensam tillgång och innebär att arbeta för principen om allas lika värde oavsett etnisk, kulturell eller religiös bakgrund och oavsett funktionshinder. RASISM Motvilja mot medlemmar av grupper som definieras genom framförallt fysiska särdrag, som till exempel hudfärg. Men också motvilja mot medlemmar av grupper som definieras genom kulturella eller beteendemässiga karakteristika. VARDAGSRASISM Vardagsrasism brukar man kalla den rasism som förekommer i alla möjliga alldagliga situationer där vi reagerar mot andra människor som de vore mindervärdiga på grund av utseende och kulturell, religiös eller etnisk tillhörighet. Detta är en form av rasism sim de flesta kan känna igen sig i. Den sker ibland öppet och avsiktligt, men ofta dolt och omedvetet. Ofta beror den på att vi inte ser invandrare och flyktingar som individer. De blir istället representanter för ett helt folk och får ta på sig ansvaret för alla traditioner och gruppens historia. Trots att det just den de har lämnat. Litteratur och länktips Enkla tips inför ansökan om stöd och ingående information om de viktigaste lagarna på handikappområdet. Texterna har översatts till 14 olika språk med särskild tonvikt på språken i Mellanöstern. Mötesplats: Sverige funktionshinder och kulturmöte Gunn Källstigen och Mustafa Setkic red. Utgiven av Bosnisk Islamska Församlingen i samarbete med Handikappförbundens samarbetsorgan, Statens Institut för Handikappfrågor i skolan och Högskolan i Kristianstad med stöd från Allmänna Arvsfonden 1999, ISBN Om bemötande av människor med funktionshinder ett nationellt program för att öka kompetensen om bemötande. Utgiven av SISUS, Statens Institut för särskilt utbildningsstöd 2003, ISBN

9 Tänk själv en bok om mångfald Av Tomas Lundenmark och Christer Nilsson. Equal Svenska ESF-Rådet Kan beställas från Svenska ESF-rådet, beställningsnummer ISBN Forum för dialog Allt verkligt liv är möten, skrev filosofen Martin Buber. I möten med andra människor kan vi finna det som var och en längtar efter - att bli sedda och känna sig värd att lyssnas till. Att byta några ord med någon gör det lättare att gå vidare i livet. I all situationer där vi har kontakt med varandra, får vi nya erfarenheter som gör att vi växer, utvecklas och lära av varandra. Behovet av möten är universellt och gäller alla människor varifrån vi än kommer. Att kommunicera och utvecklas tillsammans är ett pågående arbete som ger oss mycket av nya kunskaper och erfarenheter. Men det kräver också en del tid och reflektioner. Här nedan finner du några frågor på vägen Några frågor att samtala kring Håller du med om att det finns en svensk självgodhet? Om ja vad kan vi göra för att sticka hål på den? Har du själv blivit mött av förutfattade meningar från andra kulturer? Hur kändes det och hur reagerade du? Hur fungerar du i mötet med människor från andra kulturer? Vad brukar vara svårast i kontakten? Hur kan du tackla den svårigheten? Vad brukar var intressant och roligt Berätta om dina erfarenheter. Hur kan vi använda oss av våra insikter och kunskaper för att komma i kontakt med fler invandrare med funktionshinder? Vad kan vi förändra så att vår förening blir mer attraktiv för människor från andra länder? Fiktiv berättelse Jafar har ett ovanligt funktionshinder. Bland annat fryser han oerhört mycket om han inte har tjocka kläder på sig; tjocka specialskor och ordentliga handskar. Det här blev förstås inte bättre i Sverige, men en sak blev bättre i Sverige. De dyra specialkläder han hade behov av betalade han först själv, men till slut hade han inte råd längre. Då kom Jafar på idén att söka ersättning hos Försäkringskassan för de extra utgifter han hade på grund av funktionshindret. Till hans förvåning fick han som han önskade. Kostnaden räknades som så kallad merutgift i handikappersättningen.

10 Denna skrift är tänkt som ett diskussionsmaterial och är producerad inom projektet Rättsstöd till invandrare med funktionshinder, som drivs av Handikappförbundens samarbetsorgan med medel från Allmänna Arvsfonden och Integrationsverket. Projektet avslutades Handikappförbundens samarbetsorgan Box 1386 Sturegatan 4, 2 tr SUNDBYBERG Telefon Texttelefon Fax e-post: hso@hso.se Handikappförbundens samarbetsorgan Sundbyberg Text: Carina Roxström Fiktiva berättelser: Emil Erdtman Form & produktion: Illustration: ISBN