Saco har också EG-rättsliga invändningar mot förslaget.

Transkript

1 Rnr Socialdepartementet STOCKHOLM REMISSVAR (S2007/11088/SF) Ettårsgräns för sjukpenning och införande av förlängd sjukpenning Sammanfattning Saco anser att arbetsgruppens förslag om ändringar i sjukpenningreglerna innebär allvarliga försämringar för arbetstagarna och en krångligare rättstillämpning än dagens regler. Vidare anser Saco att förslaget om begränsningar av den fackliga organisationens liksom den enskildes rätt att teckna tilläggsförsäkring är oacceptabelt. Förslaget innebär ett allvarligt ingrepp i avtalsfriheten. De kollektivavtalade tilläggsförsäkringarnas finansiering bygger på att medlemmarna avstått löneutrymme för att skapa bättre skydd vid sjukdom och det är orimligt att som föreslagits begränsa den möjligheten. Gunilla Lyngfelt Administrativa enheten gunilla.lyngfelt@saco.se Sveriges Akademikers Centralorganisation Box Stockholm Besök: Lilla Nygatan 14 Tel växel: Fax: E-post: kansli@saco.se Parterna behöver långsiktiga spelregler. Det måste stå parterna fritt att teckna kollektivavtal i de frågor parterna prioriterar utan att lagstiftningen underminerar avtalen. Dessa begränsningsregler innebär ett allvarligt ingrepp i den svenska modellen att lösa arbetsmarknadsfrågor genom kollektivavtal. Saco anser arbetsgruppens förslag vara en allvarlig begränsning av avtalsfriheten inte bara genom kollektivavtal utan även för individuellt tecknade försäkringar. Saco har också EG-rättsliga invändningar mot förslaget. Saco efterlyser en samlad utredning med analyser och konsekvensbeskrivningar av de olika förslag som regeringskansliet nu lagt fram. Plusgiro: Bankgiro:

2 2/4 Inledning En arbetsgrupp inom regeringskansliet har utarbetat rubricerad promemoria som Saco beretts tillfälle att yttra sig över. Arbetsgruppens förslag är ett av flera förslag gällande sjukförsäkringsfrågor som nu lagts fram av regeringens arbetsgrupper i en snabb följd. Uppdelningen gör att det är mycket svårt att se hur de olika förslagen påverkar varandra och det är svårt att bedöma effekten av de olika förslagen. Saco efterlyser en konsekvensbeskrivning och en analys av hur kostnaderna kommer att fördela sig mellan olika myndigheter när samtliga av de föreslagna ändringarna beaktas. Detta bör ske i en samlad utredning. Tidsbegränsning av sjukpenning och införande av förlängd sjukpenning Arbetsgruppen föreslår att sjukpenning motsvarande 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten ska kunna utges under maximalt 364 dagar under en ramtid av de senaste 450 dagarna. Om det finns särskilda skäl ska efter ansökan ytterligare dagar kunna beviljas. Efter maximalt antal dagar med sjukpenning på 80-procentsnivå kan efter ansökan förlängd sjukpenning på 75-procentsnivå beviljas för 550 dagar. Om det finns särskilda skäl ska efter ansökan ytterligare dagar kunna beviljas. Saco anser i likhet med vad som framförs i promemorian att det är viktigt att minska sjukskrivningstiderna. Socialförsäkringsutredningen (SOU 2006:86) ansåg att någon form av tydlig tidsgräns för rätten till sjukpenning borde införas. Saco avvisar inte tanken om en bortre tidsgräns för hur länge sjukpenning ska kunna utbetalas. Vi kan däremot inte ställa oss bakom arbetsgruppens förslag, eftersom de skäl som anförs för de tekniska lösningarna är alldeles för illa underbyggda och konsekvenserna för illa utredda. Det finns flera olika anledningar till att alltför många människor idag är långtidssjukskrivna. I många fall är det fråga om svår sjukdom. I ett stort antal fall drar emellertid sjukskrivningarna ut på tiden på grund av brister i samhällets stöd i form av rätt vård i rätt tid, för lite och felaktigt insatta rehabiliteringsinsatser och att övrigt stöd för återgång till arbete under rimliga förutsättningar inte ges. Arbetsgruppens förslag beaktar inte heller arbetsgivarens ansvar för ett väl fungerande rehabiliteringsarbete. Syftet med att införa en tidsgräns är enligt Sacos mening bra. Däremot är det orimligt att använda metoder som ensidigt försämrar villkoren för den enskilde individen, när anledningen till långa sjukskrivningar ofta beror på de olika aktörerna i vård- och rehabiliteringskedjan. Ett införande av en tidsgräns bör därför anstå tills vi kan se effekterna av övriga reformer som är avsedda för att få vården och rehabiliteringen att fungera.

3 3/4 Saco avstyrker förslaget om att den förlängda sjukpenningen ska utges med endast 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Arbetsgruppen motiverar förslaget med att det finns sjukdomsfall som kräver långvarig medicinsk behandling och rehabilitering. Vidare anges att det kan vara fall där ytterligare sjukdomar eller skador tillstöter under sjukskrivningstiden eller där medicinska insatser har dröjt. Arbetsgruppen anger däremot inte motiven för att den som drabbats av sjukdom som kräver särskilt lång behandling ska missgynnas och få sin sjukpenning ytterligare sänkt! Saco har också svårt att se hur regelverket för de särskilda skäl-prövningarna för sjukpenning på 80-procentsnivå ska kombineras med bestämmelserna om förlängd sjukpenning. Promemorian innehåller bara en kortfattad beskrivning av vad som utgör särskilda skäl. Saco anser att arbetsgruppens förslag sammantaget blir onödigt krångligt och att bestämmelserna blir svåra att förutse för den enskilde. Det skapar osäkerhet och öppnar vägen för stora skillnader i tillämpningen. Detsamma gäller införandet av ramtiden om 450 dagar för rätten till sjukpenning på 80-procentsnivå. Stora resurser kommer att gå åt för att förklara dessa regler för de försäkrade. Omprövningar och överklaganden i ärendehanteringen kommer också säkerligen att öka. Saco befara att arbetsgruppens förslag blir alltför stelbent för försäkringsadministrationen att administrera. En professionell skadereglering bör istället kunna få hantera sjukfallen på ett effektivt sätt utifrån de individuella förutsättningarna i varje enskilt ärende. Förslaget innehåller ingen specialreglering för den som har sjukpenning på grund av en arbetsskada. Någon konsekvensanalys för denna grupp finns inte heller. Det finns en risk för att den arbetsskadade kan komma att förlora rätten till sjukpenning vid, inte helt ovanligt, långdragna livränteprövningar. Rehabiliteringspenning Arbetsgruppen föreslår att samma regler om ersättningens storlek och tidsperioder ska gälla för rehabiliteringspenning som för sjukpenning och förlängd sjukpenning. Saco avstyrker förslaget. Saco anser att regelverket för den vanliga sjukpenningen också ska gälla för rehabiliteringspenningen och därmed motsvara 80 procent av inkomsten. Vi anser det vara angeläget att individuellt anpassade rehabiliteringsåtgärder sättas in i så god tid att inte ettårsperioden med sjukpenning förspills i onödan. I det fall arbetslivsinriktad rehabilitering inte kan komma ifråga förrän efter en långvarig medicinsk behandling ska rehabiliteringspenning motsvarande 80 procent av inkomsten kunna utbetalas.

4 4/4 Samordning med andra försäkringar Regeringen föreslår införandet av en ny minskningsregel som innebär att den samlade ersättningen för förlängd sjukpenning, kompletterande avtalsförsäkringar eller andra försäkringsersättningar inte ska kunna överstiga 75 procent av lönen i arbete. I annat fall kommer den förlängda sjukpenningen att minskas i motsvarande mån. Saco avstyrker förslaget i sin helhet. Det undergräver den fria avtalsrätten. Saco finner det helt oacceptabelt att staten lagstiftar bort avtalsslutande parters uppgörelser om kollektivavtalade ersättningar och individuellt tecknade sjukförsäkringar. Medlemmarna i de fackliga organisationerna har avstått löneutrymme för att istället erhålla de sjuklöner och gruppförsäkringar som finns i nu gällande kollektivavtal. Staten bör inte se det som negativt att organisationer och enskilda individer tar ansvar och skapar ekonomisk trygghet för medlemmarna respektive för sig själva. Detta ansvarstagande ska inte förhindras med ny lagstiftning. Arbetsgruppens förslag innebär också ett ingrepp på det kollektivavtalade system vi har i Sverige. Kollektivavtalade förmåner är en intjänad rättighet. Arbetstagaren har avstått en del av sitt löneutrymme för att få en trygg försäkringslösning vid sjukdom. Genom att begränsa utfallet av kollektivavtalen på detta sätt, kränker lagstiftaren denna intjänade rättighet. Genom konstruktionen av förslaget om maximalt 364 sjukpenningdagar under en ramtid av 450 dagar påverkas alla kollektivavtal på arbetsmarknaden, såväl på den privata som den offentliga sektorn. Ett återinsjuknande efter en längre tids sjukdom innebär att 75-procentsnivån på sjukpenningen och därmed minskningsregeln blir aktuell redan tidigt i en sjukperiod. För en försäkrad som t ex varit sjukskriven i ett år och sedan insjuknar på nytt inom 3 månader (inom ramtiden 450 dagar) kommer minskningsregeln att slå till redan dag 15 i den nya sjukperioden. Därmed kommer maximalt 75 procent av lönen att betalas ut i sjukpenning (de första 14 dagarna ingår i sjuklöneperioden då arbetsgivaren betalar sjuklön). Saco anser att det kan sättas ifråga om inte förslaget, om det genomförs, strider mot ILO:s konventioner om kollektiva förhandlingar. Saco överväger därför att anmäla Sverige till ILO. Arbetsgruppen hänvisar i promemorian till två handlingar (A AL 20460/91 och A96/4933/IS) i sitt resonemang om att en minskningsregel inte skulle strida mot bland annat ILO:s konvention nr 98. Saco har sökt få ta del av handlingen A96/4933/IS för att göra en egen bedömning i denna fråga. Regeringskansliets arkivavdelning uppger dock att handlingen inte står att finna, utan att den är förkommen. Att nyss nämnda handling skulle kunna bidra till ett ställningstagande i frågan huruvida en minskningsregel är i enlighet med ILO:s konventioner eller ej ter sig mot denna bakgrund som något överraskande.

5 5/4 Saco har tagit del av en ingående juridisk rapport av Jan-Mikael Bexhed om den EG-rättsliga aspekten på förslaget. Analysen i rapporten avser både kollektivavtalsgrundad sjukförsäkring och individuellt tecknad sjukförsäkring. Båda försäkringsformerna betecknas som Privat sjukförsäkring. Analysen har bl a berört den grundläggande principen om fri rörlighet för tjänster och EG:s försäkringsdirektiv. Den sammantagna bedömningen i rapporten är att den föreslagna minskningsregeln med all sannolikhet strider mot EG-rätten. Saco delar uppfattningen och är även på denna grund starkt kritisk till förslaget. Att genomföra nationell lagstiftning som möjligen står i strid med EG-rätten synes inte välbetänkt, då en sådan lagstiftning riskerar att i efterhand underkännas av EG-domstolen (antingen genom fördragsbrottstalan förd av Kommissionen eller genom begäran om förhandsavgörande från en nationell domstol). Detta skulle innebära en omfattande rättsosäkerhet för berörda individer. Denna rättsosäkerhet är än mer av ondo då det handlar om försäkringsfrågor där avtalsrelationen vanligen består under mycket lång tid. Det är därför särskilt viktigt att avtalstecknande parter kan förlita sig på att det rättsläge som är för handen när försäkringsavtalet tecknas också förblir bestående när försäkringen kanske först långt senare faller ut. Med vänlig hälsning Sveriges akademikers centralorganisation Gunnar Wetterberg Marie-Louise Strömgren