Byggnadsstyrelsens rapporter 158: Träv ar. a - furu till snickerier

Transkript

1 Byggnadsstyrelsens rapporter Träv ar a - furu till snickerier 491 K 158:

2 Dokumentets utgivare USBYGGNADSSTYRELSEN Dokumentnamn och dokumentbeteckning Bygnadsstyrelsens rapport nr 158:1 Dokumentetsdatum Arendebeteckning Projektnamn (ev förkortat) Träkvalitet Projektledare, upphovsman(män), konsult(er), etc Uppdragsgivare Hans Nilsson, projektledare Gunnilla Billgren, projektledare Byggnadsstyrelsen Tekniska byrån Thomas Thörnqvist, konsult Kjell Glasson, konsult Dokumentets titel Trävara - furu till snickerier Huvudinnehåll Beskrivningar av krav på trävara som skall användas till fönster och snickerier. Sammanställning av kunskap hämtad ur äldre handböcker i snickeri- och träbyggnadsteknik samt gamla och nya forskningsresultat, insamlade erfarenheter vid intervjueroch studiebesök samt byggnadsstyrelsens egna erfarenheter från byggande och förvaltande verksamhet. KBS kvalitetskrav. Beskrivningar och illustrationer av trävarufel. 1 de avsnitt där författare finns angiven ansvarar denne för innehåll och bildmaterial. Nyckelord Furu, fönster, kvalitetskrav, lagring, mögel, projekteringsunderlag, röta, snickerier, sortering, sågning, torkning, träkvalitet, trävara, trävarufel, vattenlagring. Försäljningsställen ISSN Byggnadsstyrelsen/publikationsförrådet Svensk Byggtjänst Sthlm 08/ omfäng Gbg 031/ sidor,, Malmö 040/709 55,, Umeå 090/ Red Henrik Waldenström 0 Byggnadsstyrelsen 1989 Ref Gunnilla Billgren Denna skrift är utgiven av byggnadsstyrelsen. Verket har regeringens Innehållet i denna skrift får inte återges utan byggnadsstyrelsens medgivande att försälja publikationer utan hinder av expeditionskungö- samtycke. Överträdelser kan beivras i enlighet med upphovsrättslagen relsens (SFS 1976:383) regler om kopior av myndighets expeditioner. (SFS 1960:799). Postadress Byggnadsstyrelsen STOCKHOLM Besöksadress Godsadress Karlavägen 100 Banergatan 30 Telefon Telex build S Telefax

3 Byggnadsstyrelsens rapporter 158:1. ravara -f uru till snickerier

4 á

5 INNEHÅLL FÖRORD 4 INLEDNING 5 BYGGNADSSTYRELSENS KVALITETSKRAV 7 TRÄKVALITET FÖRE ÅR 1950 Kjell Classon 10 TRADITIONELL TRÄKUNSKAP Kjell Classon 11 VATTENLAGRINGSSKADOR Julius Boutelje 12 RÖTSVAMPAR Björn Henningsson 14 MÖGEL- OCH BLÅNADS- SVAMPAR Hans Lundström 16 ÄMNESTILLVERKNING Thomas Thömqvist 17 FORSKNING INOM TRÄ- MATERIALOMRÅDET Thomas Thömqvist 18 UNDERLAG FÖR PROJEKTERING OCH UPPHANDLING 20 ORDFÖRKLARINGAR 23 TRÄVARUFEL, FIGURER 29 SÅGAR, ÄMNESTILLVERKARE OCH SNICKERIFABRIKER -besök och intervjuer samt LITTERATURFÖRTECKNING 34 Bilaga 1 KBS BESTÄMMELSER Bilaga 2 KBS KVALITETSKRAV - TEXTRUTA 38 Bilaga 3 BLANKETT FÖR TRÄVARUDEKLARATION 39 BYGGNADSSTYRELSEN RAPPORT NR 158:1

6 FÖRORD Rapporten har utarbetats vid byggnadsstyrelsen, tekniska byrån i Stockholm med Hans Nilsson som projektledare. I arbetet med rapportens första upplaga deltog ingenjör Kjell Classon, Kolmården. I arbetet med denna omarbetade upplaga har docent Thomas Thörngvist, Uppsala deltagit. I de avsnitt där författare finns angivna svarar dessa för innehåll och figurer. 4

7 INLEDNING Föreliggande rapport är en sammanställning av kunskap hämtad ur äldre handböcker i snickeri- och träbyggnadsteknik samt gamla och nya forskningsresultat. Dessutom har erfarenheter och kunnande hos yrkesfolk inom trävarubranschen insamlats och bearbetats. Det finns olika uppfattningar om hur trä ska hanteras och behandlas för att kunna uppnå bästa beständighet. Teori och praktik går inte alltid jämsides och dessutom ställer storskalig och småskalig verksamhet olika krav. I dagsläget är det mycket viktigt att driva såväl grundläggande forskning om träets kemiska och fysikaliska egenskaper som forskning rörande förändringar som kan uppstå hos trävaran genom försurning, nedsmutsning, gödsling, utlakning, nya arbetsmetoder, nya trädslag, sjukdomar m m. Det är härvidlag nödvändigt att forskarna visar att nya metoder och tillämpningar som föreslås är lika bra eller bättre ur beständighetssynpunkt än de som utgår från traditionellt träkunnande. I Sverige tillverkas snickerier av furu, medan man i andra europeiska länder ofta använder sig av gran. Detta hänger samman med den traditionella uppfattningen i respektive land om vilket träslag som är det lämpligaste. Det förekommer skillnader mellan gran och furu vad gäller rötbeständighet, torkning, torktider, bearbetning, ytbehandling m m. Forskning pågår som syftar till att utröna granens lämplighet för tillverkning av t ex fönster. I avvaktan på resultat från dessa undersökningar har utredningen om "Trävara till snickerier" begränsats till furu, som enligt svensk tradition är den lämpligaste trävaran till snickerier. De i rapporten redovisade synpunkterna och haven är tillämpbara för val av trävara till alla slag av snickeriprodukter. Bakgrund Under senare år har kraven på trävarans kvalitet förändrats, vilket medfört vissa problem. Studier av fönsterskador visar att fönster som tillverkats före mitten av 1900-talet har mycket låg frekvens av rötskador, medan fönster som tillverkats därefter har en tilltagande frekvens av rötskador. Detta kan ha samband med bl a den stora ökningen av byggnadsvolymen som kulminerade under 1960-talet. Den ökade produktionen ställde krav på olika slag av rationaliseringsåtgärder. Det traditionella träkunnandet kunde BYGGNADSSTYRELSEN RAPPORT NR 158:1 Foto: Thomas Thörnqvist 5

8 inte hävda sig gentemot kvalitetsmässigt tveksamma rationaliseringsvinster. Mängdt" ande tog överhand över kvalitetstänkandet. Träråvaran valdes med utgångspunkt från rationella och produktionsmässiga hänsynstaganden och man fäste mindre avseende vid dess naturliga beständighetsegenskaper. Även teknik och ytbehandling vid tillverkning av fönstersnickerier liksom hanteringen och monteringen på byggnadsplatsen kom att påverkas. Syfte För byggnadsstyrelsen har det varit angeläget att precisera kraven på trävaran, då erfarenheten visar att målade träfönster har god beständighet under förutsättning att trävara, ytbehandling och konstruktiv utformning är god. Det kan ibland vara svårt att formulera krav på ett biologiskt material, där en del egenskaper inte alltid går att mäta och beskriva. Med kvalitet avses den sammanfattning av utmärkande drag och egenskaper hos trävaran som är av betydelse för det slutliga snickeriets användning och underhåll. Arbetet med denna rapport har styrts av de krav byggnadsstyrelsen ställer på träets beständighet och en önskan att i möjligaste mån minska träproduktens underhåll, samt av möjligheten att anskaffa träprodukter som svarar mot dessa krav. Med beständighet menas i detta avseende att träet ska motstå kemisk, fysikalisk och mikrobiell nedbrytning samt att det ska vara formstabilt. Vidare har hänsyn tagits till krav på goda förutsättningar för infästning av beslag. Erfarenheter När första upplagan av rapporten kom ut 1984 mottogs den med blandade känslor av sågverks- och snickeribranschen samt av vissa forskare inom det träteknologiska området. Man menade bl a att det inte skulle vara möjligt att redan i skogen välja ut virke till snickeriträ enligt de krav som ställdes i rapporten. Vidare skulle det vara svårt att i sågverken och på snickerifabrikerna efterleva dessa krav. Man ifrågasatte även om kraven på virkeskvaliteten hade någon avgörande betydelse för fönstersnickeriernas beständighet. En uppföljning av hur kraven i rapporten kunnat efterlevas har nu genomförts. Ett flertal sågverk, ämnestillverkare och snickeriindustrier har besökts. De allra flesta menar att det är möjligt att anskaffa rundvirke samt att såga och vidareförädla trä till produkter som uppfyller ställda krav. Produkternas pris kommer dock att bli något högre än då sågfallande virke av o/s och V sort använts. Detta beror bl a på att man måste göra ett hårdare kvalitetsurval och styra avverkning och rundvirkeshantering, samt att kostnaderna för lagring av det sågade och torkade virket kommer att öka. Byggnadsstyrelsen anser dock att denna merkostnad för trävaran endast ger en marginell kostnadsökning för det färdiga snickeriet, medan det medverkar till avsevärt lägre framtida underhållskostnader för det insatta snickeriet. Uppföljningen visar alltså att det är möjligt att uppfylla de krav som ställs i rapporten. Tillgången på snickeriträvara är god, men efterfrågan har hittills varit låg inom landet. Det är därför viktigt att den svenska snickeriindustrin skärper sina kvalitetskrav, så att intresset för att tillvarata denna råvaruresurs stimuleras. De senaste årens utbyggnad av enheter för tillverkning av ämnen i trä gör det i dag möjligt att ta fram virke med de kvalitetskrav som byggnadsstyrelsen ställer på den färdiga produkten. Foto: Thomas Thörnqvist 6 BYGGNADSSTYRELSEN RAPPORT NR 158:1

9 BYGGNADSSTYRELSENS KVALITETSKRAV I följande avsnitt sammanfattas de kvalitetskrav som Byggnadsstyrelsen valt att ställa på trävara till fönster och snickerier i sin nuvarande byggnadsproduktion. Det innebär att både krav utifrån gammal trätradition och krav som vetenskapligt visats vara viktiga tagits med. Trädets ålder Träd som kan ge trävara lämplig för snickeritillverkning, ska avverkas när det är fullmoget för att ge hög kärnvedsandel. En fura kan anses vara mogen när kärnans diameter är större än 50% av rotstockens toppdiameter. Detta framgår av att trädets krona slutat växa på höjden och att tillväxten, d v s årsringarna, blir mindre och mindre. I ett fullmoget träd är kärnan fullt utbildad och mängden extraktivämnen stor (stort kådinnehåll). Trävara för snickeritillverkning ska sågas ur stockar från fullmogna träd. Detta ger trävara med hög kärnvedsandel. Trädets avverkningstid Träd som kan ge trävara lämplig för tillverkning av snickerier ska avverkas under vintern för att få god beständighet. Träd som avverkas under denna tid ger, bl a genom de bättre förutsättningarna för lagring, en trävara som har mindre benägenhet att angripas av svampar och insekter. Trävaran anses även vara mer lättorkad och spricker i mindre utsträckning. Trävara för snickeritillverkning ska vara sågad av timmer från träd som avverkats under vintern. Avverkningssätt Avverkning av träd som bedöms ge snickerikvalitet ska ske med omsorg och försiktighet för att undvika skador på timret. Avverkning med moderna maskiner som t ex skördare (kombinerad fällnings-, kvistningsoch kapningsmaskin) innebär risker. Timrets mantelyta kan få dubb- och tryckskador som kan ge blånadsskador och fiberresningar på det färdiga snickeriet. Dessutom kan skördare åstadkomma fl" ingar i timret, vilket kan ge sprickbildningar som följd. Timmersortering Sågtimmer sorteras och mäts enligt instruktioner utfärdade av Skogsstyrelsen i samråd med Virkesmätningsrådet. Det timmer som är aktuellt som träråvara för snickeritillverkning är rotstock av furu i S och o/s kvalitet. Rotstocken innehåller ca 70% av hela trädets totala mängd extraktivämnen. Furans extraktivämnen innehåller fungiciden pinosylvin, som ger veden en viss beständighet mot rötsvampangrepp. De timmersorter, som ska användas för uppsågning av trävara till snickeritillverkning, är rotstockar i s och o/s kvalitet med toppdiameter >_ 200 mm. Timrets lagring Timmer som avverkats under vintern kan lagras på land till sommarens början, då det ska vara uppsågat. Timret ska ligga på underlag helt fritt från markkontakt för att minska risken för svampangrepp. Vid vårens början ökar risken för sprickbildning i timret och för angrepp av svampar. För att undvika dessa skador skulle timret kunna våtlagras. Men vid våtlagring undertiden fr o m vårens början tillhöstens början kan splintveden skadas och därigenom bli mer permeabel (genomsläpplig för vätskor). Detta beror på en bakteriell nedbrytning av vissa strukturelement. Den ökade permeabiliteten förorsakarproblem t ex genom ojämn upptagning av bets-, lasyr- och impregneringsmedel. Den ökade vattenupptagningsförmågan är ogynnsam för snickerier för utomhusbruk - risk för rötangrepp. Timmer för trävara till snickeritillverkning ska lagras på land och får inte våtlagras. Timrets sågning Sågning av timmer som kan ge trävara för snickeritillverkning ska ske fr o m vinterns till sommarens början. Vintern börjar då dygnsmedeltemperaturen är under 0 C, medan sommaren börjar då dygnsmedeltemperaturen är över +10 C. Trävara för snickeritillverkning ska vara sågad av timmer, som avverkats och transporterats med varsamhet och som inte skadats vid hanteringen. BYGGNADSSTYRELSEN. RAPPORT NR 158:1 7

10 Genomsågning Genomsågning för poster Fyrsågning Kvartsågning för paneler, lister Timrets sågsätt Den mekaniska sönderdelningen av timmer till plank och bräder sker i huvudsak med följande maskintyper: - ramsåg, - bandsåg, - cirkelsåg, - reducerverk. Bearbetning av sågtimmer i reducerverk är olämplig då det gäller trävara för snickeriändamål. Detta sågsätt kan ge bestående fiberskador. Sönderdelning kan ske på tre olika sätt: - genomsågning, - fyrsågning, - kvartsågning. Genomsågning är en metod för sågning av timmer till okantade bräder och plank, vilka antingen inte bearbetas - okantade varor - eller kantsågas. Fyrsågning är en metod för sågning av timmer enligt vilken först bräder avskiljes på två motstående sidor varefter den återstående delen, blocket, vänds ett kvarts varv och sågas till bräder och plank, bräderna kantsågas. Kvartsågning är en metod för sågning av timmer enligt vilken stocken först delas i fyra delar genom två mot varandra vinkelräta snitt genom stockens mitt, varefter delarna sågas till bräder genom snitt i 45 vinkel mot tidigare snitt. Sågning av timmer avsett för snickeriändamål får inte ske i reducerverk. Sågytorna ska vara jämna och släta. Trävarans torkning Efter uppsågningen torkas trävaran. Torkningen kan ske genom: -brädgårdstorkning, -artificiell torkning. Avsikten med torkningen är att fortast möjligt efter uppsågningen nedbringa trävarans fuktkvot under 20%, så att risken för svampskador minskar. Vid torkningen avgår förutom vatten även andra ämnen ur trävaran, vilka kan ha betydelse för trävarans beständighet. För att undvika för stor avgång av dessa ämnen, ska torkningen ske vid en temperatur under +45 C torrtemperatur. Efter uppsågningen ströläggs bräder resp plank i paket för truckhantering. Lämplig storlek på truckpa- 8 BYGGNADSSTYRELSEN RAPPORT NR 158:1

11 keten är ca x 1200 x 1200 mm (L x B x H). Bräderna resp plankoma placeras jämndragna i båda ändar och strölagda med ribb? 25 x 50 mm c/c högst 1000 mm. Dessa ribbor får inte vara infekterade av mögel- eller blånadssvamp. Vid ströläggning för brädgårdstorkning läggs bräder och plank med ett stort kantavstånd. Vid ströläggning för artificiell torkning kan kantavståndet minskas. Trävaror ska torkas på ett fackmässigt sätt såväl i brädgård som artificiellt. Därmed menas att torkningen ska genomföras i enlighet med anvisningarna i Svenska Träforskningsinstitutets Handbok i virkestorkning Brädgårdstorkning Innebär torkning utomhus på brädgård. Virkespaketen läggs upp på stabbfötter ca 500 mm från markytan, tre till fyra paket uppe på varandra och tre till fyra paket bredvid varandra. Den så bildade virkesstapeln ska omgående täckas av ett provisoriskt tak. Virkesstaplarna läggs med cirka tre meters inbördes avstånd. Artificiell torkning En reglerad torkning beträffande temperatur, fuktighet och luftflöde i kammare eller tunnlar, vid högst +45 C torrtemperatur och i övrigt enligt STFI:s Handbok f ör virkestorkning. Trävaran får inte vara skadad av torkningen. D v s den får inte vara sprucken, missfärgad, svampinfekterad, skev, krokig eller utåt vara bemängd med kåda. Leverantören ska lämna aktuell torkjournal innehållande uppgifter om; torktyp, torkschema, paketnummer, tidpunkt för insättning resp uttagning, våt- resp torrtemperatur dygnsvis avlästa vid reglerställena. Temperaturgivarna ska vara kalibrerade. För trävara till snickeritillverkning är trädgårdstorkning att föredra. Artificiell torkning kan godtas. Trävarans sortering - Bedömning av felaktigheter För försäljning av sågade trävaror hade från mitten av 1800-talet utformats ett antal sorteringsregler. Dessa samordnades av Föreningen Svenska Sågverksmän som år 1960 utgav anvisningar för sortering av sågade trävaror av furu och gran; den så kallade "Gröna Boken". Dessa anvisningar gäller för sågat och justerat exportträ och anger den nedre gränsen inom respektive sort. De sågade trävarorna har indelats i sorteringsgrupp I, II, III, IV, V och VI. De fyra första sorterna har sammanförts till en gemensam grupp benämnd o/s (osorterat) varvid IV sortering utgör den undre gränsen. Snickeriträvara Trävarans sortering till snickeriträvara ska ske enligt "Gröna Boken" och får omfatta I, II och III sort. De egenskaper som påverkar bedömningen är: STRUKTURFEL kvistar, kådlåpor, barkdrag, tjurved, kådved, vresved, snedfibrighet, vattved, lyror, röta, insektsskador KONDITIONSFEL fuktighet, blånad Dessa bedömningsgrunder ska kompletteras med: missfärgningar - får förekomma om de försvinner vid hyvling våtlagringsskador torksprickor mögel kådrinningar TILLVERKNINGSFEL vankant, måttfel, sågfel - får inte förekomma - får inte förekomma - får inte förekomma - får inte förekomma SPRICKOR kärnspricka, ringspricka, torkspricka, småsprickor - som anhopningar i ytan (jfr bild 28) DEFORMATIONSFEL skevhet, kupighet, flatböj, kantkrokighet Dessa felaktigheter på den sågade trävaran kan konstateras vid sortering efter sågningen. De grundläggande egenskaperna som avgör träets beständighet är däremot inte tillgängliga vid en okulärsortering, utan måste vara garanterade av skogs- och sågverksindustrin enligt ovan. Avsteg Om avsteg från detta regelsystem görs beträffande avverkningstid, våtlagring), sågtid och torkning är det sågverkets skyldighet att visa att trävaran inte är behäftad med konditionsfel enligt ovan. Trävarans lagring Trävara för snickeritillverkning bör lagras i magasin minst ett men helst två år. Under lagringstiden blir kådan hård och spänningarna i veden utjämnas. Trävarans fuktighet anpassar sig tillluftens och j ämviktsfuktkvoten uppnås. Trävara för snickeritillverkning minst ett år, efter sluttorkning. ska magasineras 1> För närvarande är den enda praktiskt användbara kontrollmetoden, lasering av provstycken som stickprovsmässigt utväljs av beställaren. Nya metoder och instrument är emellertid under utveckling. BYGGNADSSTYRELSEN RAPPORT NR 158:1 9

12 TRÄKVALITET FÖRE ÅR 1950 ingenöfrkjell CLASSON, Snickerikonsult, Kolmården Allmänt Fram t o m början av 1950-talet beskrevs kraven på trävara för snickerier och byggnadsändamål dels som krav på sågtimret och dels som krav på den sågade varans sortering - se anvisningar från Byggnadsstyrelsen (bilaga 1), Fortifikationsförvaltningen och Snickerifabrikernas Riksförbund samt i byggnadslitteraturen från denna tid. Under 1950-talet ersattes dessa anvisningar med texter i ByggAMA och SIS samt Anvisningar för sortering av sågade trävaror av furu och gran - den s k "Gröna Boken" som gällde för sågat och justerat exportträ. Föreskrifterna tog inte hänsyn till de grundläggande egenskaper som avgör träets beständighet. I dessa publikationer hade kraven på sågtimret inte tagits med. Endast sorteringsreglerna för den sågade trävaran enligt "Gröna Boken" följdes vid kvalitetsbedömningen, vilket kan vara en av de bidragande orsakerna till rötskador på fönstersnickerierna. För redovisning av de tidigare gällande kraven på träråvara för snickerier har utgiven litteratur studerats - se litteraturförteckningen. Kvalitet på sågtimmer Egenskaper I de texter som före 1950-talet låg till grund för kvalitetsbegreppet framhölls att: - trädet skulle vara fullmoget - trädet skulle avverkas under vinterhalvåret - timret skulle vara landrullat - timret skulle vara sågat på våren - trävaran skulle lufttorka - trävaran skulle lagras under några år Biologiska krav trädets arvsanlag,' växtplats miljö ålder årsringsavstånd kärnbildning kådinnehåll Bearbetningstekniska avverkningstid avverkningssätt timrets sortering hantering lagring sågtid trävarans torkning " lagring krav Bakgrunden till dessa krav är att trä är ett biologiskt material som påverkas av fukt, värme och mikroorganismer och därför kan angripas av bakterier, mögel-, blånads- och rötsvampar. Beaktas dessa synpunkter minskar riskerna för kvalitetsförsämring såväl hos sågtimret som hos den sågade trävaran och de färdiga snickeriprodukterna. Denna samverkan mellan skogs-, sågverks- och snickeriföretagare resulterade bl a i fönstersnickerier med mer ån 100-årig beständighet. Sortering av sågade trävaror För plank och bräder gällde följande sorteringsbestämmelser med avseende på virkets godsida - se bilaga nr 1. Skogs-, sågverks- och snickeriindustrin lade yt- klass I - kvistren terligare såväl biologiska som bearbetningstekniska II - helren krav på trävaran för snickeritillverkning enligt följan- III - bättre halvren de; IV - halvren v - bättre utskott Plank och bräder av sorteringarna inom klasserna I och II skulle vara fullkantiga. Virke tillhörande klasserna II-IV fick ha vankant intill 1/3 av tjockleken, 1/5 av bredden och 1/4 av längden. 10 BYGGNADSSTYRELSEN RAPPORT NR 158:1

13 TRADITIONELL TRÄKUNSKAP ingenöjr KJELL CLASSON, Snickerikonsult, Kolmården Den träkunnige kan ofta genom att se och känna på ett trästycke avgöra dess lämplighet för snickeritillverkning. Alla sinnen - syn, känsel, lukt, hörsel och smak - medverkar till en total upplevelse som gör det möjligt att avge ett omdöme. Här nedan görs ett försök att beskriva den träkunniges sinnesintryck som ligger till grund för bedömningen av ett trästyckes lämplighet för snickeriändamål: Sinnesintryck Synintryck - träets struktur - årsringar - kärna - kåda, harts - kvistar - sprickor - kådlåpor - övriga träfel Känselintryck - vikt - ytan Luktintryck - lukt Värdering Trävaran bör vara rakväxt smala, jämna, koncentriska mörkt rödbrun jämn avgränsning mot splintveden ge ett fett intryck mindre, fåtaliga, friska mindre, fåtaliga mindre, fåtaliga bör inte förekomma bör uppfattas tung len bör kännas frisk Trädets uppkomst och växtplats Arvsanlagen har stor betydelse för trävarans lämplighet för tillverkning av snickerier. Där måste stor noggrannhet iakttagas vid val av kottar som ska ge frö. De ska vara från furubeständ som är kända för hög virkeskvalitet. De fröträd som ställs kvar vid en slutavverkning ska vara de bästa i beståndet. Forskningen bör även inrikta sig på att få fram träd som uppfyller kraven på framtida gott snickerivirke. En väl vald växtplats är viktig för att få bästa möjliga trävara. Lampliga växtplatser är sand- och grusmoar. Dessa växtplatser ger regelbundna och täta årsringar och jämn cylindrisk kärnbildning, som är en förutsättning för formstabilt trä. Olämpliga växtplatser är våtmarker, lerjordar samt hällmarker. Dessa växtplatser kan ge oregelbundna årsringar och kämbildningar samt tendens till tidigt begynnande rötbildningar. Träd som ger trävara lämplig för snickeritillverkning kommer från tät- och senvuxna skogspartier. Senvuxet - inte sv " tvuxet - virke har rotstock med små friska övervallade kvistar. Detta uppstår om kvistarna har dött eller ramlat bort i ett tidigt skede. Idag förekommer bestånd med stort avstånd mellan träden, plantering is k glest förband eller med för tidig och hård röjning. Detta ger i slutfasen en skog där sågtimret har stora kvistar. Genom stamkvistning kan man om den utförs på rätt sätt få en bättre sågtimmerkvalitet. Hörselintryck - ljud bör vara vid slag - högt och rent Smakintryck bör förnimmas - smak terpentin Önskemålet är att skogsbruket medverkar till produktion av en fura lämplig för snickeriändamål genom att vid nyproduktion välja lämpliga fröer och skogsmarker för detta ändamål och under växttiden vårda skogen så att furor med långa raka, kvist- och knölfria stammar blir resultatet. BYGGNADSSTYRELSEN. RAPPORT NR 158:1 11

14 VATTENLAGRINGSSKADOR Docent JULIUS BOUTELJE, institutet för träteknisk forskning Våtlagring av sågtimmer För att säkerställa enjämn tillgång till råvaran behövs vid medelstora och stora sågverk en viss lagring av sågtimmer. Under våren, sommaren och höstens början är industrilagring dock förknippad med risker för sprickbildning och insekts- respektive svampangrepp. Vanligtvis förekommer dock någon form av våtlagring, d v s lagring i vatten eller bevattning på land, så att man eliminerar eller åtminstone kraftigt reducerar dessa lagringsrisker. Vattenlagring kombineras ofta med bevattning för att hindra uttorkning hos virke som ligger ovan vattenytan. Förändringar i veden genom bakteriell aktivitet Under senare tid har uppmärksamheten riktats mot olägenheter i samband med våtlagring. Utöver miljöproblem, som inte berörs i detta sammanhang, sker efter en tids lagring en ökning av splintvedens genomsläpplighet för vätskor och gaser. Virkets ökade permeabilitet förorsakas av bakterier. Den bakteriella aktiviteten är temperaturberoende och våtlagring under den kalla årstiden från november till vårens början medför sålunda ingen eller endast ringa ökning av vedens permeabilitet. Bakterierna angriper vissa pektinrika strukturelement i veden: i första hand pormembraner hos trakeider och märgstråleparenkymceller, vilket ökar vedens porositet. Den bakteriella nedbrytningen omfattar utöver pektin även hemicellulosa, cellulosa och extraktivåmnen som stärkelse, äggviteämnen, socker etc. En mängd olika bakteriearter har isolerats ur våtlagrat virke, många av dem rörliga och med förmåga att bryta ned pektin. Bland isolerade bakterier kan t ex nämnas Bacillus polmyxa, Bacillus subtilis (pektinnedbrytande), Aereobacter cloacea och Erwinia omelianskii (cellulosanedbrytande). Rollen av enskilda bakteriearter bör förmodligen ses som ett komplext samspel mellan flera bakteriearter. Någon bakteriell nedbrytning av lignifierade strukturelement under industriell våtlagring förekommer inte, eller på sin höjd i ytterst ringa omfattning. Oskadade pormembraner i färsk ved Skadade membraner i våtlagrat virke Faktorer som påverkar permeabiliteten Inte bara temperatur utan även en rad andra faktorer påverkar hastigheten med vilken vedens permeabilitet ökar under våtlagringen. I stillastående vatten uppges dessa våtlagringsskador ske snabbare än i 12 BYGGNADSSTYRELSEN RAPPORT NR 158:1

15 strömmande vatten. Detta tyder på att anaeroba (syrefria) förhållanden bidrar till att öka den bakteriella aktiviteten. Många bakteriekulturer som isolerats under anaeroba förhållanden har dock visat sig kunna växa även under aeroba (syrerika) förhällanden. Betydelsen av näringsämnen och övriga kemiska aspekter hos vatten och ved för de bakteriella våtlagringsskadoma är föga kända. Granar betydligt mindre känslig för bakteriellt angrepp än furu och obarkat timmer påverkas långsammareån barkat. Kärnved berörs inte av de bakteriella angreppen. Permeabilitetsökningen sker mycket snabbare vid vattenlagring i vattenmagasin ån vid bevattning på land. Dessa förhållanden återspeglas i nedanstående tabell som är baserad på våtlagringsförsökutförda av STFI på 70-talet. Tabellen ger information beträffande maximumlängd av våtlagringsperiod som kan tillåtas om överabsorption av bets eller lasyr, som yttrar sig i form av fläckar och mörka stråk, ska undvikas hos sidoutbyte. Maximal längd av våtlagringsperiod Vattenlagring av barkad furu - 2 veckor obarkad " - 4 veckor barkad gran - 5 veckor tt obarkad " - b veckor Bevattning barkad furu - 8 veckor obarkad " -10 veckor tt 11 barkad gran -14 veckor obarkad " -17 veckor Ovanstående tidsrymder kan betraktas som en orientering. Om man vid en speciell användning kan lätta på sina krav beträffande längd av våtlagringsperiod beror dels på betydelsen av permeabilitet i det aktuella fallet, dels på uttagning av virket. Man bör t ex komma ihåg att observationema som tabellen är baserad på galler de yttersta användbara sidobräderna från sidoutbytet. Djupare in i stocken sker överabsorption i form av synlig oregelbunden hetsupptagning först efter längre våtlagringstid. Vid STFI har ett förfarande utvecklats för detektering av våtlagringsskador och en patentansökan har inlämnats både för förfarandet och utrustningen. Patentet är baserat på permeabilitetsmätning av virket. Normer för våtlagringsskador (ökad permeabilitet) bör hellre baseras på dylika permeabilitetsmätningarån på längden av våtlagringsperiod. Vid användningar där virket tidvis utsätts för kontakt med vatten ökas risken för röta om virket är våtlagringsskadat, eftersom sådant virke upptar mera vatten och därför under längre tid håller en fuktkvotsnivå som ärlämplig förröta. Behandling med lämpligt vattenavvisande medel kan dock ändra dessa förhållanden radikalt. Även upptagningen av vattenavvisande medel blir större hos våtlagringsskadat virke och detta gör en sådan behandling mera effektiv. Vakuumimpregnering av våtlagringsskadat virke medför problem p g a för hög upptagning av lösningsmedel. En del av lösningsmedlet förblir kvar i veden och ger upphov till uppmjukning och bläsor under målningsskiktet. Även utan föregående impregnering kan problem uppstå vid målningar av våtlagringsskadat virke. Om målarfärgen innehåller ett lösningsmedel som löser harts kan överupptagning av detta lösningsmedel medföra att harts i veden löses upp. Vid senare avdunstning av lösningsmedlet avsätts hartset som fula fläckar ovanpå färgfilmen. Problem med oregelbunden och fläckig betsning och lasering hos våtlagrat virke har redan berörts. Limning och skärande bearbetning påverkas inte av våtlagring. Ökande betsupptagning (obarkad furu). med ökad vattenlagringstid tf L'.:kY Konsekvenser av våtlagringsskador för virkets användning De bakteriella angreppen som sker under en våtlagring vid en sågverksindustri har knappast någon betydelse för virkets hållfasthet. Beträffande möglingsbenägenhet av våtlagringsskadat virke föreligger inga säkra uppgifter. BYGGNADSSTYRELSEN RAPPORT NR 158:1 13

16 RÖTSVAMPAR Professor BJÖRN HENNINGSSON, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för virkeslära Vid förhöjda fuktförhållanden i en byggnad kan trä och träbaserade material angripas av olika slags mikroorganismer; bakterier, aktomyceter, mögelsvampar, blånadssvampar och rötsvampar. De tre första grupperna anses bidra till elak lukt i fuktskadade hus. Aktinomyceter och framförallt mögelsvampar producerar snabbt stora mängder sporer som kan orsaka olika former av allergier. Vanliga mögelsvampslä - ten på trä är Trichoderma, Penicillium och Aspergillus. Blånadssvampar missfärgar och ökar vattenupptagningsförmågan hos träet. Rötsvamparna slutligen angriper dessutom vedstrukturen och försämrar virkets hållfasthet. Beroende på vilka rötsvampsarter som angripit veden blir resultatet brunröta, vitröta eller "soft rot". I byggnader är brunrötesvampar vanligast. Den vanligaste rötsvampen i fönstervirke är vedmusslingen (Gloeophyllum sepiarium ). Andra vanliga byggnadsskadesvampar är knöltackan (Antrodia serialis ), mögeltickan (Antrodia sinuosa ), källarsvampen (Coniphora puteana) och den äkta hussvampen (Serpula lacrymans). Angrepp av den senare kräver snabba och omfattande saneringsåtgärder. Något olika förutsättningar gäller för uppkomst av angrepp av de olika svampgrupperna. Detta framgår av nedanstående uppställning, som är hämtad ur Programarbete - Trä och Fukt utarbetad 1984 av träfuktgruppen SLU-STFI-KTH. Trä kan utsättas för mikrobiologiska angrepp vid många tillfällen från skogen till den slutgiltiga användningen i byggnaden. Med gällande sorteringsregler tolereras inom sågverksindustrin vissa former av angrepp i vissa virkeskvaliteter. Bortsett från de högsta kvalitetsklasserna tillåts sålunda blånad och tidiga rötangrepp i begränsad omfattning. Sådana angrepp kan uppkomma i skogen i det växande trädet, i rundvirket underlagring och transport samt vid torkning, lagring och transport av det sågade virket. Angreppen leder till en viss ökning av vedens vattenupptagningsförmåga (permeabilitet). MÖGELSVAMPAR BLÅNADSSVAMPAR RÖTSVAMPAR Vatten Sporerna kan gro vid hög luft- Fritt vatten för sporernas groning Fritt vatten för sporernas groning fuktighet. Fritt vatten inte alltid nödvändigt. Fuktkvot % för tillväxt Fuktkvot % för tillväxt och nedbrytning : optimum 40-80% Fuktkvot % för tillväxt och Tål inte lång tids uttorkning fuktkvot. Fuktkvot 20% kan räcka sporbildning. Mer beroende av Tål lång tids vattenlagring men för hussvamp om vatten transporluftens fuktighet än virkets fuktkvot. växer inte (syrebrist vid vatten- teras från annat håll. Sporer kan överleva torra mättnad i veden) Tål långa torrperioder perioder. Temperatur Växt mellan 0 och 55 C Växer mellan -3 och +40 C Växt mellan 0 och 40 C Optimum mycket varierande Optimum C Optimum C Vissa sporer mycket värmetåliga Vissa arter kan växa vid Optimum för hussvamp 21 C Tål nedfrysning temperaturer över +40 C Maximum för hussvamp p 24 C Pigmentbildning kan utebli vid Tål nedfrysning under långaperiolågatemperaturer der liksom upprepade nedfrysningar.och upptiningar. Näringsbehov Kolhydrater i form av fria socker- Kolhydrater i form av fria socker- Kolhydrater (=vedens cellulosa och arter och pektinsubstanser i ved- arter huvudsakligen i paren- hemicellulosor) cellerna; mycket förnöjsamma kymatiska celler (märgstrålar) Kväve (oftast kvävebrist i ved) Kväve: stimuleras av kväve- Kväve (ofta kvävebrist i ved) tillsatser Mineralsalter Mineralsalter och spårelement Mineralsalter Vitamin B 1 Vitaminer (vissa arter) Vitaminer oftast inte behövliga Surhetsgrad ph 2 - ph 10 för växtoptimum ph 2 - ph 7 för växtoptimum ph 2 - ph 7 för växtoptimum ph5 vanligen ph 5-6 ca ph 5,5 14 BYGGNADSSTYRELSEN. RAPPORT NR 158:1

17 Långvarig s k våtlagring av vedråvaran, vanligtvis det obarkade rundvirket, kan leda till angrepp av bakterier. Bakterieangrepp kan inte upptäckas med blotta ögat. Virke som har starkt förhöjd permeabilitet är mindre lämpligt att använda, där risken för uppfuktning är hög. Virke som under lång tid, t ex i en konstruktion utsätts för direkt påverkan av väder och vind invaderas av bakterier och svampar. Åldrat, väderpåverkat trä får bl a på grund av dessa organismers inverkan förändrade permeabilitetsegenskaper, vilket bör beaktas vid underhållsarbete. Blånads- och mögelangrepp, som anlagts i virket under torkning, lagring, transport eller hantering vid byggplatsen, kan i vissa fall fortsätta att utvecklas efter inbyggnad i en konstruktion. Exempel på angrepp av soft rot. Bilden visar ett tvärsnitt av björkved fotograferat med svepelektronmikroskop. Vedfibrerna på tvärsnittets vänstra halva har kraftiga angrepp av soft rot medan fibrerna till höger är förhållandevis friska. Foto: Thomas Nilsson, Sveriges Lantbruksuniversitet. BYGGNApssT'YREISEN RAPPORT NR 158:1 15

18 MÖGEL- OCH BLÅNADSSVAMPAR Docent HANS LUNDSTRÖM, Sveriges lantbruksuniversitet, Instutionen för virkeslära Begreppet "mögel " får ibland beteckna varje form av mikrobiologisk växt (angrepp) på byggnadsmaterial, men vanligen är det mögel och blånadssvampar som menas. Mögelsvamparnas mycel (svamptrådar) växer oftast ytligt i det yttersta vedskiktet och på vedens yta. Dessa svampar kan inte bryta ned vedfibrerna. Mycelet är hyalint, d v s ofärgat, och bildar stora mängder sporer från sporbildande organ på vedytan. Sporerna är vanligen färgade. Olika mögelarters sporer har olika färg och ett ytligt mögelangrepp kan därför vara allt från vitt över grått, grågrönt och gulgrönt och grönt till svart. En del mögelsvampar har en unken lukt. Sporerna kan vara allergiframkallande hos vissa människor. Blånadssvamparna kan växa i veden, men kan inte förstöra (bryta ned) vedfibrerna i någon större omfattning. Mycelet är normalt pigmenterat i grönt, brunt, blått eller svart. Mycelets färg tillsammans med vedens egen gulaktiga färgton gör att missfärgningen oftast förefaller blåaktig. Vid temperaturer under 8 C saknar mycelet hos vissa blånadssvampar pigment. Både färgade och ofärgade sporer kan bildas. Blänadsangrepp i rundvirke kallas gemensamt för stockblånad. Obarkat virke kan angripas av insekter (bark- och märgborrar) som i sin tur sprider sporer av vissa blånadssvampar. Den blånad som uppkommer växer snabbt och djupt in i virket och kallas insektsblånad. Det obarkade virket kan också infekteras av vindtransporterande blånadssvampsporer via ändytor, kvistsår och sprickor. Sådana blånadsangrepp benämns luftburen blånad. Brädgårdsblånad kallas den luftburna blånad som angriper nysägat virke under torkning, lagring och transport. Sporerna gror på fria virkesytor och mycelet växer in i veden. Luftburen blånad kan också angripa fuktigt konstruktionsvirke. Under torkningen kan virket också smittas genom direktöverföring från blånadsangripna strön och bolster - strö blånad. Grundförutsättningar för tillväxt av mögeloch blånadssvamp Grundförutsättningar för att mögel - och blånadssvamp ska etablera sig och tillväxa är att det finns fukt, värme, näring och lämpligt substrat -ph (surhetsgrad ). Miljökraven varierar dock mellan olika svampar och svampgrupper. Mögelsvamparkan gro, tillväxa ochbilda sporerpå ved med fuktkvoter mellan %. För sporgroning räcker det ofta med hög luftfuktighet. Fritt vatten är inte alltid nödvändigt. Sporerna kan dessutom överleva torra perioder under lång tid, flera år. Den relativa luftfuktigheten spelar också stor roll för den fortsatta tillväxten hos mögelsvampar, speciellt vid fuktkvoter hos virke under 30%. Mögelsvamparna är mer beroende av luftens fuktighet än av virkets fuktkvot. Sporer hos blånadssvampar föredrar fritt vatten för groning. Den fortsatta tillväxten av mycelet kan ske vid fuktkvoter mellan %. Optimum för flertalet arter ligger i intervallet 40-80%. Blånadssvampar tål lång tids vattenlagring, men tillväxer inte nämnvärt på grund av begränsad tillgång på syre vid vattenmättnad i veden. Sporer och mycel från blånadssvampar är vanligen känsligare mot uttorkning än sporer från mögelsvampar. Mögelsvampar har en bred temperaturtolerans och kan tillväxa vid temperaturer från strax över 0 C upp till omkring +55 C. Temperaturoptimum varierar starkt för olika arter. Vissa mögelsporer är mycket värmetåliga och kan även i fuktigt tillstånd klara temperaturer på något över +70 C under flera timmar. Blånadssvampar kan tillväxa vid temperaturer från -3 C upp till omkring +40 C. Temperaturoptimum ligger vanligen i området +22 till +28 C. Sporer hos de bägge svampgruppernatål nedfrysning under långa perioder. Mögel- och blånadssvampar, som inte kan utnyttja vedens huvudbeståndsdelar, cellulosa och lignin, hämtar sin näring ur olika sockerarter och proteiner vilka bl a förekommer i märgstrålarna. Mögelsvampar är mycket förnöjsamma i sitt näringsbehov. Surhetsgrad (ph) på och i ett tillväxtmedium är en viktig faktor för tillväxten hos svamparna. Hos frisk ved ligger ph vanligtvis mellan 5 och 6. Mögelsvamparna är ph-toleranta och tillväxer mellan ph 2 och ph 10, optimal tillväxt sker dock vid ph 5-6. Blånadssvamparnas ph-krav är något snävare och ligger mellan ph 2 och ph 7 med en optimal tillväxt vid ph ca 5,5. 16 BYGGNADSSTYRELSEN RAPPORT NR 158:1

19 ÄMNESTILLVERKNING Docent THOMAS THÖRNQVIST Xylem AB, Uppsala De senaste åren har utbyggnaden av enheter för till- För närvarande förekommer det ett flertal olika ideer om hur tillverkning av ämnen ska ske. Två huvudgrupperingar kan urskiljas - de som utgår från genomsågade stockar respektive de som utgår från fyrsågade plank. verkning av ämnen i trä anpassade efter snickeri- och möbelindustrins krav ökat i snabb takt. Tillverkningen sker mot specifikation på dimension och kvalitet och utförs till stor del vid sågverken. Det förekommer även industrier som specialiserat sig på att köpa in sågad vara och ur denna tillverka ämnen. De traditionella sorteringsreglerna, som beskrivs i "Gröna boken", används vanligtvis inte i detta sammanhang. I en speciell variant där man utgår från en genom- sågad stock tas först vankanten bort på plankans ena sida och sedan klyvs den upp parallellt med årsringarna. När man kommit till märgen i plankans smalaste 'anda vänds den och andra sidans vankant klyvs bort. Härigenom kan man utnyttja rotstockens nedre kvistfria del optimalt. Det största virkesspillet kommer att utgöras av de kilformade virkesbitarna i märgens närhet. För snickeri- och möbelindustrin innebär möjligheten att köpa ämnen i stället för bulksågat virke, att virkesspillet minimeras. Detta medför att man kan betala ett högre pris för den volym träråvara man är i behov av. Ämnestillverkarna kan å sin sida utnyttja den sågade varan optimalt, eftersom man har flera olika köpare med olika krav på dimensioner och kvalitet. Därmed har varje enskild virkesbit stor möjlighet att hamna hos rätt slutanvändare. Det bästa virkesutnyttjandet torde de ämnestillverkare ha som levererar ämnen till både snickeri- och möbelindustrin. Genom att man specialiserar sig på ämnen till endera av dessa förlorar man möjligheten att utnyttja plankan optimalt. Det kan däremot finnas produktionstekniska fördelar som gör att en specialisering blir mer lönsam för det enskilda företaget. Exempel på en produktionsanläggning för ämnestillverkning. \\ \ \\\ \' \ \ o \e ' \\i BYGGNADSSTYRELSEN RAPPORT NR 158:1 17

20 FORSKNING INOM TRÄMATERIALOMRÅDET Docent THOMAS THÖRNQVIST Xylem AB, Uppsala Historik Sedan urminnes tider har trä använts som material i byggnader. I de flesta fall har dessa byggts för att ge skydd under många år. Man har därför strävat efter att använda trä med lång livslängd. Genom århundradena har man lärt sig att vissa trädslag passar bättre till byggnadsvirke ån andra. Dessutom har erfarenheten visat att trä från samma trädslag har olika livslängd beroende på var träden vuxit, hur gammalt trädet varit, hur virket hanterats efter fållning och var i trädet man tog byggnadsvirket. Den kunskap om trä som man förvärvat har genom århundradena förts vidare genom muntlig tradition. Skråsamhällets system med mästare och gesäller är exempel på överföring av denna kunskapstradition. I samband med industrialismens intåg började man alltmer intressera sig för vad olika egenskaper hos trä berodde på och hur man skulle få fram virke med önskade egenskaper. Under 1900-talets första hälft genomfördes i Nordeuropa ett stort antal vetenskapliga undersökningar för att beskriva vedens egenskaper och hur dessa varierade i trädet. Den kunskap man förvärvade under denna tid kan man läsa om i Kollmans bok Technologie des Holzes från Under de senaste 30 åren har forskningen inom området varit sparsam. Forskningsinsatserna har i stället inriktats mer på att kemiskt behandla trä, för att därigenom uppnå bättre livslängd och formstabilitet. Dagens forskning Studerar man vad de olika forskningsråden givit pengar till den senaste tioårsperioden finner man att de satsat stora resurser på olika typer av impregnering. Vissa metoder är avsedda att öka träets livslängd (skydd mot svampangrepp), medan andra metoder är avsedda att öka träets formstabilitet (t ex acetylering). Likaså har fukt och fuktvandringens betydelse för svampangrepp i och på trä rönt ett stort intresse. De senare åren har dock Statens råd för byggnadsforskning (BFR) samt Skogs- och Jordbrukets Forskningsråd medverkat till att några forskningsprojekt kommit till stånd där olika vedegenskaper studerats från det växande trädet i skogen till den färdiga produkten. Av dessa kan följande projekt nämnas: - Beständighet hos virke avsett för fönster Projektet syftar till att studera betydelsen av virkesråvarans ursprung och behandling för den färdiga träproduktens livslängd. -Studier av luftföroreningarnas inverkan på vedens egenskaper Inom projektet jämförs veden hos träd som skadats av luftföroreningar med veden hos friska träd, vad avser vedens anatomiska, fysikaliska, kemiska och mekaniska egenskaper. Dessutom undersöks om virke från skadade träd angrips av mikroorganismer i större omfattning än vad virke från friska träd gör. - Framtida virkeskvalitet Projektet är uppdelat i tre delar. Del ett syftar till att kartlägga konsumenternas krav för några v" definierade träprodukter. De krav som konsumenterna ställer på produkterna kommer att ligga till grund för hur virket redan i skogen ska väljas med avseende på vedegenskaper för att uppfylla kraven på slutprodukten. Del två syftar till att kartlägga timmerlagringens inverkan på olika vedegenskaper, medan del tre syftar till att studera skogsskötselmetodernas inverkan på virkets egenskaper och kvalitet. - Ungdomsved Samarbetsnämnden för nordisk skogsforskning har tilldelat de fyra institutionerna för virkeslära i Danmark, Norge, Finland och Sverige medel för att studera ungdomsveden i gran. Ett huvudmål med projektet är att definiera gränsen mellan ungdomsved och mogen ved. Byggforskningsrådet har dessutom tagit initiativ till en tvärvetenskaplig forskning, där träforskare och färgforskare ska samverka i ett försök att få fram system för utvändig ytbehandling av trä som har längre underhållsintervall än dagens system. Inriktning på den framtida materialforskningen Trä är ett heterogent material vars egenskaper varierar inom trädets stam, mellan träd i ett bestånd och mellan bestånd med olika geografiskt läge. Till stor del beror dessa variationer på barrens och skottens tillväxt. Anledningen till detta är att tillväxthormonet auxin produceras vid barrens och skottens bas. Under våren när tillväxten är störst är även auxinproduktionen som störst. Tillväxthormonet styr även vedfibrernas tillväxt och därmed även vedfibrernas dimension. Ett träds barrmängd respektive tillväxt beror på en rad faktorer, som t ex markens bördighet (bonitet), klimatet, skogsskötselmetoder och genetiskt ursprung. Detta innebär att man får träd med olika ana- 18 BYGGNADSSTYRELSEN. RAPPORT NR 158:1

21 tomiska egenskaper beroende på var trädet växer och hur man sköter beståndet där trädet växer. De anatomiska egenskaperna avgör till stor del vedens fysikaliska respektive kemiska egenskaper, vilket i sin tur har betydelse för de mekaniska egenskaperna samt träproduktens livslängd. Som exempel på samband kan nämnas att om träden i ett bestånd står tätt och markens bördighet är låg så kan man räkna med att barrmassan och tillväxten är låg. Detta leder till att årsringarna blir täta med en relativt sett stor andel tjockväggiga sommarvedsfibrer. Veden kommer härigenom att få en hög densitet, vilket leder till hög hållfasthet. Dessutom kommer veden att ha låg permeabilitet, eftersom ringporema i sommarved är mindre och färre än i vårved. Lägre permeabilitet innebär en minskad vattentransport i veden, vilket i sin tur leder till minskad risk för svampangrepp. En liten barrmassa innebär också att trädets behov av näringslösning från marken är lägre än om trädet har stor barrmassa. För att reglera mängden näringslösning till assimilationsprocessen bildar trädet kärna. Vid liten barrmassa kommer trädet därför att bestå av en relativt sett större andel kärna än om barrmassan är stor. I kärnan är alla celler döda, varför kämved bl a får bättre formstabilitet än splintved. I tallens kärna ökar dessutom andelen extraktivämnen, vilket medför bättre motståndskraft mot svampangrepp. Att man kan välja ut skogsbestånd med speciella egenskaper visar figur 1 tydligt. Man kan här se att gran som ärplanterad på nedlagd åkermark haren förhållandevis liten spridning i böjhållfasthet jämfört med gran från Sveriges totala skogsbestånd. Det är högst troligt att man genom att definiera olika ståndortsfaktorer, klimatlägen och skogsskötselmetoder har möjlighet att dela upp den utflackade kurvan i figuren i ett flertal kurvor med liten spridning. Det är även troligt att andra kvalitetsfaktorer, som t ex formstabilitet, bearbetbarhet och livslängd, följer samma mönster som böjhållfastheten. Genom att bättre lära sig förstå de processer som sker i trädet i samband med tillväxten och trädets åldrande är det sannolikt att man kan lära sig förutsäga en träprodukts livslängd vid olika slags exponering i en byggnad. Enligt den hävd som härskade en bit in på detta århundrade valdes träd ut för speciella ändamål redan i skogen. Kriterierna för urval var ofta jordmån, trädets mogenhet, trädtoppens utseende, barkens textur och klangen vid slag med yxnacken mot stammen. Dessa kriterier hade m an kommit fram till genom erfarenhet. Med dagens teknik bör det dock vara möjligt att vetenskapligt identifiera mätbara egenskaper för att beskriva ett virkesstyckes kvalitet som svararmot olika slutanvändares önskemål. Grundforskningsbehovet inom området trämateriallära är stort. Men det är också svårt eftersom det för att nå praktiskt användbara resultat fordras en tvärvetenskaplig forskning där kompetenser inom områdena fysiologi, anatomi, fysik, kemi, mekanik, mykologi och skogsvetenskap måste vävas samman. Det rådande forskningsmönstret med skogsforskare och biologer som forskar för sig och tekniker och byggare som forskar på sitt håll måste brytas. Det är viktigt att i framtiden få fram skogsfolk med bättre teknisk kunskap, likaväl som det är viktigt att få fram tekniker med bättre skogligt och biologiskt kunnande. Spridning i böjhållfasthet hos gran i Sveriges totala skogsbestånd jämfört med gran planterad på nedlagd åkermark (efter Wiklund, Träteks temabok med verksamhetsberättelser ). frekvens 0,12 0,10 0,08 0,06 0,04 0,02 åkergran....../?......,...m1... gran...:......j.tf böjhållfasthet MPa (N/mm 2) 100 BYGGNADSSTYRELSEN RAPPORT NR 158:1 1

22 PROJEKTERING OCH UPPHANDLING Byggnadsstyrelsens kvalitetskrav på trävaror har här sammanfattats och formulerats för att användas som förfrågningsunderlag. I första avsnittet redovisas kraven på trävara för snickeriändamål allmänt och i avsnitt två de tillkommande krav som ska gälla trävara till fönster. Kraven kan användas tillsammans eller var för sig. 1 TRÄVARA FÖR ALLMÄNNA SNICKERIÄNDAMÅL - Beskrivning av trävara och dess hantering Kvalitetsbestämmelserna gäller vid leverans från sågverk till snickerifabrik. Timret. Rotstock av fura. Kärnans diameter ska utgöra minst 50% av stockens toppdiameter.. Toppdiameter >200 mm.. Kvalitet S eller o/s enligt Virkesmätningsrådets anvisningar. Avverkat under vintern. Inte skadat vid avverkning, transport eller hantering. Inte våtlagrat. Lagrat och sorterat på land. Sågat under tiden fr o m avverkningens början till sommarens början. Trävaran Torkad till ca 20% fuktkvot i brädgård fr o m sågningen till vinterns början eller i artificiell tork vid högst +45 C torrtemperatur enligt STFI:s Handbok för virkestorkning. Lagrad i magasin minst ett år efter sluttorkning vid sågverk eller snickerifabrik. Sorterad till snickeriträ i I, II och III sort enligt Sortering av sågat virke av furu och gran, "Gröna Boken" med följande kompletteringar: Konditionsfet missfärgning får förekomma om de försvinner vid hyvling våtlagringsskada mögel får inte förekomma får inte förekomma - kådrivningar får inte förekomma - småsprickor får inte förekomma som, anhopningar i ytan. Märkning Trävara som uppfyller ovanstående krav märks med "SN" - snickeriträ. Avsteg Om avsteg från detta system görs beträffande avverkningstid, våtlagring, sågtid och torkning är det sågverkets skyldighet att visa att trävaran inte är behäftad med konditionsfel enligt ovanstående. Deklaration "Snickeriträ" ska verifieras med uppgift om avverkningstid, timmerlagring, sågtid, torkning samt magasinslagring. Vid artificiell torkning ska aktuell journal tillhandahållas. Exempel på blankett som kommer att användas av byggnadsstyrelsen visas i bilaga 3. 2 TRÄVARA FÖR FÖNSTERSNICKERIER - Krav på fönsterprofiler av furu För aktuellt projekt anges täckande eller genomsynlig behandling. Trävara för tillverkning av fönsterprofiler Trävara för tillverkning av fönsterprofiler ska vara snickeriträvara, se projekteringsunderlag 1. Dimension 50, 63, 75 och 100 mm. Trä i fönstersnickerier Bestämmelser för trävara i fönstersnickerier vid leverans från fönstertillverkare till byggnadsplats. Väderexponerade fönsterprofiler ska ha: kärnsidan vänd utåt, hög kärnvedsandel >60%, hög extraktivämneshalt, täta årsringar, minst 5 st inom 10 mm, radiellt mätt, största tillåtna individuella årsringsbredd är 4 mm, hög densitet?500 kg/m3, vid fuktkvot 12±2%. 20 BYGGNADSSTYRELSEN. RAPPORT NR 158:1