Tillsynsrapport 2013:5 Granskning av Räddningstjänstinsats vid Polismyndigheten i Norrbotten. Rikspolisstyrelsen

Transkript

1 Tillsynsrapport 2013:5 Granskning av Räddningstjänstinsats vid Polismyndigheten i Norrbotten Rikspolisstyrelsen

2

3 Innehåll 3 Innehåll 1 Sammanfattning Bakgrund till den aktuella händelsen Uppdraget Direktivet Granskningsgruppen Utgångspunkter Metoder Rättslig reglering m.m Sammanfattning Lag (2003:778) om skydd mot olyckor Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor Räddningstjänstbegreppet m.m När ska räddningstjänst inledas? Polisiära åtgärder då räddningstjänst avslutats Tjänsteplikt Statlig myndighets eller en kommuns skyldighet att medverka vid en räddningsinsats Försvarsmaktens medverkan vid efterforskning av försvunna personer och fjällräddning Polisförordningen Ersättning till enskilda Sekretess Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Begreppet särskild händelse enligt RPSFS 2006:14, FAP Eftersök av befarat avliden person Polismyndigheten i Norrbottens program och tjänsteföreskrifter m.m Program för fjällräddning och efterforskning Allmänt om resurser för efterforskning av försvunna personer och fjällräddning Försvarsmakten Frivilligorganisationer Polisens flygverksamhet Avtal med övriga resurser för räddningsinsatser Fjällräddning Fjällräddningen i Sverige Rikskriminalpolisens samordningsansvar för fjällräddning Lokal fjällräddningssamordning Efterforskningsmetoden MSO Kompetens och utbildningsnivå Den aktuella händelsen Initial bedömning och åtgärder Underrättelse till beredskapshavande polischef och beslut av polischefen Räddningsledare och dokumentation Yttre ledning PIC, dokumentation Larmning av egna sökresurser Larmning av externa sökresurser Helikopter Samband Kartor och koordinater MSO-arbetet Särskild händelse Stabsmetodik och ledningsförhållande Upprättande av anmälan och personefterlysning Utredningsåtgärder Kontakt med utländska myndigheter Norska myndigheter Åtgärder utförda av externa resurser i Norge Kontakt med danska myndigheter Avslutande av räddningstjänst och kontakt med medicinsk expertis Kontakt med anhöriga Kontakt med media Arbetsmiljö/arbetstider Efter räddningstjänstinsatsen Räddningstjänstrapport Förslag Förslag till Polismyndigheten i Norrbotten Förslag till Rikspolisstyrelsen Bilagor...41 Bilaga Bilaga Bilaga Referenser Lagstiftning Propositioner Departementsskrivelse Litteratur JO-ärende och RPS inspektioner och granskningar Yttranden MSB:s rapporter och länkar...56

4 Granskning av räddningstjänstinsats i Norrbotten 4 1 Sammanfattning Onsdagen den 25 juli 2012 kl anmäldes en 19-årig pojke försvunnen i närheten av Svenska Turistföreningens fjällstuga vid Kutjaure nordväst om St. Sjöfallets och Padjelanta nationalparker i Norrbotten. Pojken som är dansk medborgare var tillsammans med en yngre kamrat på fjällvandring och tältade. Vid 15-tiden samma dag begav han sig ensam till berget Allak för en kortare utflykt och hade inte kommit tillbaka. På torsdagsmorgonen den 26 juli kl ca 10 timmar efter det att anmälan om försvinnandet inkom till polisen, beslutades om att inleda fjällräddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO). Den 2 augusti kl avslutades räddningsinsatsen utan att pojken kommit till rätta. Fjällräddning enligt LSO är en författningsreglerad verksamhet för Polisen som ytterst syftar till att rädda liv. Enligt förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor (FSO) ska polismyndigheterna upprätta program (planer) för fjällräddning. Det program för fjällräddning som Polismyndigheten i Norrbotten beslutat om är bristfälligt och det går inte att reda ut förhållanden för olika ledningsfunktioner, t.ex. räddningsledarens. Polismyndigheten borde inledningsvis, trots att räddningstjänst enligt LSO inte inleddes, ha vidtagit åtgärder under den första natten för att påbörja efterforskning med exempelvis hund och även förberett organisationen för en eventuell räddningsinsats. Värdefull tid gick förlorad innan beslutet om fjällräddning fattades. Hemvärnet var på platsen först ett dygn efter att räddningstjänst inletts, fredagen den 27 juli kl Numerären var ca hemvärnssoldater under hela insatsen. Utifrån det stora område som skulle genomsökas bedöms dessa resurser ha varit otillräckliga. Räddningsledaren borde på ett tidigare stadium agerat på ett mer aktivt sätt för att skapa förutsättningar för ett effektivt räddningsarbete som kommit igång tidigare. Den personal som funnits på platsen och arbetat på fältet har dock utfört ett gott arbete efter de givna förutsättningarna. Den metod som används för efterforskning av försvunna personer, MSO, har endast till vissa delar tillämpats. Någon egentlig bedömning och tillämpning av metoden har inte kunnat göras förrän efter 16 timmar från det att fjällräddning beslutats och 26 timmar efter att försvinnandet anmäldes. Det kan konstateras att den MSO-ansvarige haft bristfälliga underlag för bedömning av objektsprofil och terrängförhållandena i samband med att segmenteringen gjordes. Sökområdets storlek bedöms vara för litet med tanke på sträckan som den försvunne kunnat förflytta sig redan innan sökarbetet kom igång. Själva insatsen leddes från början av vakthavande befäl (VB) som tillika var räddningsledare. Från fredagen den 27 juli kl inrättades en ledningsstab i Luleå. Sedan dess har ledningsförhållandena varit oklara. Ingen av dem som tjänstgjort i ledningsstaben har haft en klar bild av vem som varit räddningsledare enligt LSO. Det klarades inte ut vem som hade ledningsansvaret. Ledningsstabens arbetsmetodik har haft brister. Detta har inneburit att man inte utfört någon insatsanalys för att exempelvis bedöma sökområdets storlek eller utvärdera de genomförda insatserna. Personalfrågor om arbetsmiljö och arbetstider har heller inte hanterats på ett godtagbart sätt. Stabsarbetet låg nere mellan kl fredagen den 27 juli till kl måndagen den 30 juli. Detta har medfört att en orimlig arbetsbörda har lagts på VB och insatscheferna. Avståndet mellan platsen som pojken försvann ifrån och riksgränsen till Norge är ca 20 km. Granskningsgruppen ser det som anmärkningsvärt att Polismyndigheten i Norrbotten under sökinsatsen inte har tagit kontakt med norska myndigheter för att informera om försvinnandet och aktualisera eventuella sökinsatser i Norge. Polismyndigheten har använt civila helikopterresurser i stor omfattning och till höga kostnader (över 1,1 miljoner kronor) utan att pröva om andra möjligheter funnits. Statliga helikopterresurser fanns att

5 Sammanmfattning 5 tillgå och dessa är dessutom kostnadsfria för polismyndigheten. Det har inte genomförts några utredningsåtgärder, förhör eller platsundersökning, som kan ligga till grund för att bedöma om det finns anledning att anta att brott kan ha förövats. Eftersom en stor del av dokumentationen saknas om vilka åtgärder som vidtagits i insatsen, så försvåras också det fortsatta utredningsarbetet. Mot bakgrund av att MSO-konceptet inte har följts och att medicinsk expertis inte kontaktades för att få en bedömning om hur länge en person kunde vara vid liv under rådande omständigheter, bedömer granskningsgruppen, att beslutsunderlaget var för bristfälligt för att fatta beslut om att avbryta räddningstjänst. Insatsen avslutades torsdagen den 2 augusti kl och beslutet fattades av kommenderingschefen. Avslutning av en fjällräddningsinsats ska beslutas av räddningsledaren. Den försvunne pojkens anhöriga fick besked om händelsen via danska massmedia. De har sedan besökt platsen för försvinnandet och blivit informerade om sökarbetet av polisinsatschefen, något som de är nöjda med. Det finns ett omfattande utbildningsbehov för de personer som ska besätta funktionerna i en ledningsstab, polisinsatschefer och räddningsledare. Tilllämpade övningar med samverkande myndigheter och frivilliga organisationer genomförs inte i den utsträckning som är nödvändigt för att upprätthålla förmågan. Polismyndigheten har inte tillräckligt med utbildade polismän för att kunna använda MSOmetoden när det behövs. Den personal som deltagit i insatsen har arbetat mycket långa arbetspass och fått begränsade möjligheter till vila. Det har inte kunnat klarläggas vem som har haft arbetsmiljöansvaret för insatspersonalen. Granskningsgruppen ger ett antal förslag till åtgärder riktade till Polismyndigheten i Norrbotten, vilka bedöms vara nödvändiga för att myndigheten ska kunna uppfylla de förmågor och krav som ställs i lagstiftningen. Förslag lämnas också till Rikspolisstyrelsen om åtgärder för att bl.a. genomföra utbildningar, utveckla gemensamma standarder avseende sambandsplaner, kartor och koordinater samt utveckla förmågan till samverkan över nationsgränserna.

6 Granskning av räddningstjänstinsats i Norrbotten 6 2 Bakgrund till den aktuella händelsen (Uppgifterna bygger på vad som framkommit i förhör och i polisens händelserapporteringssystem samt kartdata) Två danska medborgare 17 och 19 år gamla lämnade hemlandet onsdagen den 18 juli för att bege sig på en fjällvandring från Kvikkjokk till Ritsem. Deras vistelse i Sverige var beräknad till 12 dagar. Själva fjällvandringen startade i Kvikkjokk torsdagen den 19 juli. De var vid god kondition och deras utrustning var anpassad för denna typ av vandring. Under de följande dagarna gick de Padjelanta- och Nordkalottleden norrut. De slog läger i anslutning till fem fjällstationer/stugor utmed leden. Onsdagen den 25 juli kom pojkarna till STF:s Kutjaurestuga där de gick in och pratade med stugvärden. De berättade att de hade varit ute och vandrat i sex dagar och att de planerat för en 12 dagars vandring mellan Kvikkjokk och Ritsem. Vandringen hade gått fortare än planerat. De hade enligt stugvärden en rejäl packning och gott om mat. De rastade en stund och gick sedan vidare. De gick ca 2 km norr om stugan där de i direkt anslutning till leden slog läger och reste sitt tält. 19-åringen beslutade sig för att ensam bege sig till berget Allak för att se på utsikten. 17-åringen avstod enligt egen uppgift att gå upp på berget, eftersom han var trött. 19-åringen startade vandringen kl och beräknades vara åter vid tältet vid 20-tiden på kvällen, en vandring på totalt ca 7 km. Han tog inte med sig någon packning eller någon annan utrustning. 17-åringen såg sin kamrat vandra i riktning mot Allak. Vädret var gott då 19-åringen begav sig ut på vandringen men det låg dimma på berget Allaks topp. Klockan tittade 17-åringen på klockan på sin mobiltelefon och gick ut ur tältet. Hans kamrat hade inte återkommit och det låg dimma 5-10 meter från marken. 17-åringen blev orolig över att 19-åringen inte kommit tillbaka. Han tog ut kompassriktningen mot Allak och började vandra. Efter ca 500 meter avbröt han sökandet, det var alltför mycket dimma för att han skulle kunna finna sin kamrat. Han gick tillbaka till tältet och gick senare ned till Kutjaurestugan för att tala med stugvärden. Denne larmade via hjälptelefonen polisens länskommunikationscentral i Luleå. Klockan var då Stugvärden följde 17-åringen till tältet och dimma låg ända ned till marken. Tidigt på morgonen efter, torsdagen den 26 juli, gick 17-åringen åter ned till Kutjaurestugan och träffade stugvärden. Kl togs förnyad kontakt med polisens länskommunikationscentral i Luleå. 17-åringen stannade i stugan hos stugvärden. Med anledning av händelsen genomförde Polismyndigheten i Norrbotten en fjällräddningsinsats under tiden den 26 juli kl till den 2 augusti kl

7 Uppdraget 7 3 Uppdraget 3.1 Direktivet Rikspolisstyrelsen beslutade den 15 augusti 2012 om direktiv till granskning av Polismyndigheten i Norrbotten med anledning av polisens åtgärder vid efterforskning av en 19-årig dansk medborgare som försvann i Ritsemområdet den 25 juli Granskningen syftar till att undersöka om Polismyndigheten i Norrbotten har den planering och beredskap för efterforskning av försvunnen person som förutsätts i lagstiftningen. Granskningen syftar också till att utreda om de åtgärder som vidtogs i ärendet har följt gällande lagstiftning och föreskrifter samt har bedrivits med hög kvalitet och på ett effektivt och rättssäkert sätt. Granskningen berör Polismyndigheten i Norrbotten och omfattar samtliga överväganden, beslut och åtgärder som vidtogs i ärendet före, under och efter polisinsatsen. Granskningen ska undersöka Tidpunkten för myndighetens beslut, innehållet i besluten och dokumentation av beslut Beslutsunderlaget och polismyndighetens överväganden Organisation, ledning och styrning Kompetens/resurs i förhållande till uppgiften och på vilket sätt uthålligheten för insatsen planerats Om efterforskningen bedrivits på ett systematiserat och effektivt sätt med beaktande av bl.a. den s.k. MSO metoden Samverkan med externa organisationer inklusive frivilligorganisationer Samverkan med övriga nordiska myndigheter och frivilligorganisationer Intern och extern kommunikation Åtgärder för att informera anhöriga Granskningen ska också lämna en redogörelse för slutsatser (direkta och indirekta) som kan påverka polisens metodutveckling av denna typ av verksamhet i framtiden. Direktiv, se bilaga Granskningsgruppen Granskningsgruppen har letts av polismästaren Bo Andersson, Rikspolisstyrelsen. I gruppen har ingått, polismästaren Håkan Larsson, Polismyndigheten i Örebro län som varit gruppens sekreterare, kommissarien Tomas Andersson, Polismyndigheten i Västerbottens län, samt inspektören Bernt- Gunnar Karlsson, Polismyndigheten i Blekinge län 3.3 Utgångspunkter Efterforskning av försvunna personer i fjällterräng s.k. fjällräddning är en författningsreglerad verksamhet för Polisen. Denna verksamhet syftar till att efterforska och rädda människor som försvunnit i fjällområde då det kan befaras föreligga fara för någons liv eller allvarlig risk för någons hälsa. Fjällräddningstjänsten innefattar även åtgärder för att rädda människor som råkat ut för en olyckshändelse eller blivit sjuka i fjällområdena, utan att någon efterforskning behövs. Förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor innehåller krav på att varje polismyndighet ska ha ett program för efterforskning av försvunna personer och i förekommande fall för fjällräddning. 3.4 Metoder Granskningsgruppen har besökt Polismyndigheten i Norrbotten vid två tillfällen och intervjuat ett 50-tal personer som på olika sätt har ansvar för fjällräddning och efterforskning av försvunna personer enl. Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, deltagit i den aktuella insatsen eller på annat sätt varit berörda av insatsen eller sakområdet.

8 Granskning av räddningstjänstinsats i Norrbotten 8 4 Rättslig reglering m.m. 4.1 Sammanfattning Räddningstjänstansvaret för fjällräddning och efterforskning av försvunna personer i andra fall är ett ansvar för landets polismyndigheter enligt LSO. Polismyndigheterna är skyldiga att ha ett program för efterforskning. En räddningstjänstinsats ska planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt. Nedan behandlas vad ett program bör innehålla, när räddningstjänst ska inledas och avslutas samt vilka efterföljande åtgärder som bör vidtas. Såväl fjällräddning som efterforskning av försvunna personer bör enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för polisväsendet, FAP RPS FS 2006:14, i normalfallet betraktas som en särskild händelse bl.a. för att säkerställa ledningsorganisationen samt uppföljning och utvärdering av insatsen. Avslutningsvis lyfts problematiken fram med eftersök av befarat avliden person då räddningstjänst inte längre föreligger. 4.2 Lag (2003:778) om skydd mot olyckor I LSO finns regler om bland annat statens skyldigheter angående räddningstjänst. I 1 kap 1 anges att bestämmelserna i denna lag syftar till att i hela landet bereda människors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de lokala förhållandena tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor. Med räddningstjänst avses enligt 1 kap 2 de räddningsinsatser som staten eller kommunerna ansvarar för vid olyckor och överhängande fara för olyckor eller för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljö. I andra stycket anges att till räddningstjänst också hänförs räddningsinsatser som görs enligt 4 kap 1-4 (fjällräddning och försvunna personer) utan att det har inträffat någon olycka eller föreligger överhängande fara för olycka. I det tredje stycket finns dock en begränsningsregel som anger under vilka förutsättningar staten och kommunerna är skyldiga att ansvara för en räddningsinsats. Av 4 kap 1 framgår att inom fjällområde ska den myndighet eller de myndigheter som regeringen bestämmer ansvara för den räddningstjänst som innefattar att 1. efterforska och rädda den som försvunnit under sådana omständigheter att det kan befaras att det föreligger fara för dennes liv eller allvarlig risk för dennes hälsa 2. rädda den som råkat ut för en olycka eller drabbats av en sjukdom och som snabbt behöver komma under vård eller få annan hjälp. 4.3 Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor I 4 kap 1 i förordningen stadgas att Polismyndigheterna i Dalarna, Jämtlands, Västerbottens och Norrbotten ansvarar för fjällräddning. Av andra stycket framgår att de ansvariga myndigheterna ska ha ett program för fjällräddningstjänsten. Programmet ska innehålla 1. uppgifter om vilken förmåga myndigheten har och avser att skaffa sig för att göra räddningsinsatser och 2. uppgifter om samverkan med kommuner, landsting, statliga myndigheter och berörda organisationer. I det tredje stycket anges att som en del av förmågan skall anges vilka resurser myndigheten har och avser att skaffa sig. Förtydligande om vad ett program ska innehålla framgår i Rikspolisstyrelsens granskningsrapport 2012:5 avsnitt 4, sid Räddningstjänstbegreppet m.m. 1 kap 2 tredje stycket LSO, anges vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en kommun eller staten ska vara skyldig att ingripa. De fyra kriterierna är: behovet av ett snabbt ingripande

9 Rättslig reglering m.m. 9 det hotade intressets vikt kostnaderna för insatsen omständigheterna i övrigt Samtliga kriterier måste föreligga 1. Av förarbetena till lagen framgår att ett snabbt ingripande alltid är motiverat när det gäller fara för människors liv eller hälsa. Kostnadsaspekten är då av underordnad betydelse 2. 1 kap 3 stadgas att räddningstjänst ska planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt. 4.5 När ska räddningstjänst inledas? När kriterierna för räddningstjänst 3 föreligger ska räddningstjänst enligt LSO inledas. I propositionen4 framgår att det vid fara för människors liv eller hälsa alltid är motiverat med ett ingripande. Den informationsinhämtning som ligger till grund för underlaget till beslut om att inleda av räddningstjänst är avgörande för den fortsatta hanteringen av ett ärende. Enligt 1 kap 3 LSO ska räddningsinsatserna påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt. När det gäller att rädda liv eller om fara för människors hälsa föreligger, ska insatserna inledas omedelbart. 4.6 Polisiära åtgärder då räddningstjänst avslutats Om förutsättningarna för räddningstjänst inte längre föreligger ska räddningstjänstinsatsen avslutas. Räddningstjänstinsatsen är avslutad när räddnings- 1 Prop. 1985/86:170, s 63, Om räddningstjänstlag m.m. 2 Prop. 2002/03:119, s 102, Reformerad räddningstjänstlagstiftning. 3 Se kapitlen 4.1, 4.3 och 4.5 LSO. 4 Prop 2002/03:119, s 102. ledaren fattat beslut om detta. Beslutet ska redovisas i skriftlig form. I prop. 2002/02:119 5 framgår att även vid statlig räddningstjänst bör undersökning ske av en olycka som föranlett en räddningsinsats. Undersökningen bör i skälig omfattning klarlägga orsaken till olyckan, olycksförloppet och hur insatsen genomförts. En sådan undersökning kan utgöra en bra grund för metodutveckling och planering av framtida räddningstjänstinsatser. För den kommunala räddningstjänsten är en sådan undersökning tvingande enligt lagen. I normalfallet bör en räddningstjänstinsats betraktas som en särskild händelse som ska följas upp eller utvärderas enligt FAP 201-1, 10 och bilaga 4. Den så kallade räddningstjänstrapporten ska efter avslutad insats sändas till RPS. 4.7 Tjänsteplikt I 6 kap 1 LSO stadgas att när det behövs, är var och en som under kalenderåret fyller lägst arton och högst sextiofem år skyldig att medverka i räddningstjänst, i den mån hans eller hennes kunskaper, hälsa och kroppskrafter tillåter det. Tjänsteplikten fullgörs på begäran av räddningsledaren. 4.8 Statlig myndighets eller en kommuns skyldighet att medverka vid en räddningsinsats I 6 kap 7 LSO stadgas att en statlig myndighet eller en kommun är skyldig att med personal och egendom delta i en räddningsinsats på begäran av räddningsledaren. En sådan skyldighet föreligger dock endast om myndigheten eller kommunen har lämpliga resurser och ett deltagande inte allvarligt hindrar dess vanliga verksamhet. 5 Se s 71.

10 Granskning av räddningstjänstinsats i Norrbotten Försvarsmaktens medverkan vid efterforskning av försvunna personer och fjällräddning Försvarsmakten är den statliga myndighet som i störst omfattning deltar i räddningsinsatser där Polisen är räddningstjänstansvarig myndighet. Det är främst hemvärnsförband som används men även andra förband och helikopterresurser används. För räddningsinsatser enligt LSO får ingen form av ersättning tas ut av Försvarsmakten från den aktuella polismyndigheten. Då räddningsledaren bedömer att Försvarsmakten har personal eller egendom som behövs i räddningsinsatsen begär räddningsledaren genom Armétaktiska staben (ATS) de aktuella resurserna. Av begäran bör framgå vilken typ av resurs som begärs och för vilken typ av uppdrag, uthållighet i tid och kontaktuppgifter till räddningsledaren. Det är ATS som tar ut lämplig resurs från försvarsmakten och planerar för uthållighet i insatsen beroende på hur begäran formulerats Polisförordningen Inom Polisen finns det ytterligare krav på planering och planer. Enligt 3 kap 12 polisförordningen ska varje polismyndighet upprätta planer för t.ex. polisens insatser vid särskilda händelser och skyddet av viktigare objekt i polisdistriktet. Polismyndigheterna har således ett långtgående ansvar att upprätta program/planer och planera för sin verksamhet för fjällräddning och efterforskning av försvunna personer i andra fall Ersättning till enskilda Ersättning till enskild som deltar i räddningstjänstinsats eller övning regleras i 7 kap 4-8 LSO och 7 kap 4 FSO Sekretess Enligt 32 kap 8 Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) omfattas personal som deltar i räddningstjänstinsats av sekretess. Detta innebär ett ansvar för polismyndigheten att erinra alla deltagare i en räddningstjänstinsats om innebörden av sekretessen Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Rikspolisstyrelsen har inte utfärdat några föreskrifter eller allmänna råd avseende fjällräddning enligt 4 kap 1 LSO eller efterforskning av försvunna personer i andra fall enligt 4 kap Begreppet särskild händelse enligt RPSFS 2006:14, FAP I 1 finns regler om Polisens hantering av händelser som är så omfattande eller av så allvarlig natur att Polisen, för att kunna lösa sina uppgifter, måste planera, organisera och leda verksamheten enligt särskilda rutiner. I 2 framgår att en insats enligt lagen (2003:778) och förordningen (2003:779) om skydd mot olyckor kan betraktas som en särskild händelse. I 5 framgår att efterforskning av försvunna personer kan hänföras till särskild händelse. I denna paragraf nämns dock inte fjällräddning, men torde ses synonymt med efterforskning av försvunna personer. FAP uttrycker tydligt vad som kan hänföras till en särskild händelse. Avsikten är bl.a. att säkerställa ledningen vid dessa typer av händelser och att ledningen inte ska störas av andra händelser som hanteras i linjeverksamheten. I 8 framgår att om något inträffar som polismyndigheten betecknar som en särskild händelse, ska myndigheten i ett särskilt beslut ange att en särskild händelse har inträffat.

11 Rättslig reglering m.m. 11 I 9 framgår att av beslut som avses i 8 ska framgå vem som fattat beslutet vilka som i övrigt deltagit i beredningen av beslutet när beslutet fattades när åtgärder som avses i beslutet ska vidtas andra omständigheter och tidpunkter som är av betydelse för polisinsatsen om samråd har skett med annan myndighet samt hur beslutet ska delges och när detta skett I 10 framgår att sedan en polisinsats vid särskild händelse har avslutats ska insatsen följas upp eller utvärderas. Utvärderingen ska dokumenteras. Vid varje räddningstjänstinsats enligt LSO ska det finnas en räddningsledare som ska leda räddningsinsatsen. Polismyndigheterna bör enligt FAP i lokala föreskrifter meddela ytterligare bestämmelser som behövs för tillämpningen av denna Eftersök av befarat avliden person När en räddningstjänstinsats formellt avslutats av räddningsledaren utan att den efterforskade personen anträffats vid liv, kvarstår frågan, vem som bär ansvaret för att söka efter kroppen samt vem som ska bära kostnaderna för detta? Svåra etiska frågor uppstår generellt, t.ex. hur länge och med vilka resurser sökandet efter kroppen bör fortsätta? De juridiska aspekterna med dödförklaring och hänsynen till anhöriga gör det svårt för Polisen att avbryta sökandet efter en kropp. Det finns ett behov av att utfärda föreskrifter och allmänna råd för eftersök av befarat avlidna personer.

12 Granskning av räddningstjänstinsats i Norrbotten 12 5 Polismyndigheten i Norrbottens program och tjänsteföreskrifter m.m. 5.1 Program för fjällräddning och efterforskning Iakttagelser Programmens beskrivning av lednings- och ansvarsförhållanden är oklara. Det saknas tillräckliga uppgifter om organisation, processer och system, vilka utgör grunden i räddningstjänstarbetet. Polismyndigheten har inte ingått några avtal med externa resurser för räddningstjänstinsatser. Vad ett program ska innehålla framgår av avsnitt 4.3. Program för fjällräddning Polismyndigheten har ett program för fjällräddning daterat med diarienummer AA /08. I programmet framgår att det är reviderat Programmet återfinns i bilaga 2. Program för efterforskning av försvunna personer Polismyndigheten har ett program för efterforskning av förvunna personer daterat med diarienummer AA I programmet framgår att det är reviderat Programmet återfinns i bilaga 3. Delegationsordning Av polismyndighetens delegationsordning under punkten 40.1, lag (2003:778) om skydd mot olyckor, framgår att beslut om efterforskning av försvunnen person enligt 4 kap 4 och fjällräddningsinsatser enligt 4 kap 1 får beslutas av lägst chef för den brottsförebyggande- eller brottsutredande avdelningen. Av punkten 40.2 framgår att beslut om att utse räddningsledare enligt 4 kap 9 får beslutas av lägst chef för den brottsförebyggande- eller brottsutredande avdelningen. Av punkten 40.3 framgår att enbart beslut om transport av skadad eller sjuk person enligt 4 kap 1 p. 2, får beslutas av lägst vakthavande befäl. Polismyndigheten saknar tjänsteföreskrift, beträffande polisens planering, organisation och ledning vid särskilda händelser. Bedömning Granskningsgruppen bedömer att polismyndighetens program för efterforskning av försvunna personer och fjällräddning enligt 4 kap 1 och 11 FSO, inte uppfyller de krav som lagen ställer på sådana program. Programmen ska innehålla uppgifter om vilken förmåga myndigheten har och avser att skaffa sig för att göra räddningstjänstinsatser, uppgifter om samverkan med kommuner, statliga myndigheter och berörda organisationer och som en del av förmågan ska anges vilka resurser myndigheten har och avser att skaffa sig. Nedbrutet kan detta sammanfattas i följande punkter d.v.s. de uppgifter och den information som behövs för organisation, processer och system, vilka utgör grunden i räddningstjänstarbetet. kompetens ledning snabbhet till insats personal; för insats, förstärkning och uthållighet personalförsörjning och rekrytering utbildning övning utrustning ersättningsfrågor försäkringsskydd samband

13 Program och tjänsteföreskrifter 13 larmrutiner samt samverkanspartners och eventuellt avtal om samarbete Programmen innehåller sådana brister i sin strukturella uppbyggnad att uppgifter om ansvar och ledningsförhållandena mellan polischef, kommenderingschef, räddningsledare och vakthavande befäl, inte är möjliga att få klarhet i. Detta trots att de är reviderade vid samma tidpunkt. Bland annat framgår att det är polischef som beslutar om avbrytande av räddningstjänst enligt LSO, oavsett om polischefen är räddningsledare eller inte. Detta är fel eftersom räddningsledaren är den ende som är behörig att fatta ett sådant beslut. Räddningsledarens mandat eller beslutsbefogenhet får inte begränsas i något avseende och det är räddningsledaren som har det fulla ansvaret för ledningen av räddningstjänstinsatsen. Polischefen kan dock återta räddningsledarskapet och ge det till någon annan om han/hon finner skäl för detta. Granskningsgruppen finner det nödvändigt att polismyndigheten snarast upprättar program för efterforskning av försvunna personer och fjällräddning vilka uppfyller lagstiftningen krav samt där ledningsförhållandena är klargjorda. Vidare bör Polismyndigheten i tjänsteföreskrift meddela de ytterligare bestämmelser som behövs för tillämpningen av FAP RPS FS 2006:14 FAP om polisens planering, organisation och ledning vid särskilda händelser

14 Granskning av räddningstjänstinsats i Norrbotten 14 6 Allmänt om resurser för efterforskning av försvunna personer och fjällräddning 6.1 Försvarsmakten Inom Försvarsmakten finns ca 9700 yrkesofficerare, ca 4100 gruppbefäl soldater och sjömän, ca 6600 civilanställda och ca 7800 reservofficerare. Dessutom tillkommer hemvärnet som är organiserade i 40 bataljoner utspridda över landets yta. Den totala numerären är personer. Vid efterforskning av försvunna personer och fjällräddning är sökinsatser från luften, transporter av skadade och räddningspersonal typiskt sett sådana uppgifter som Försvarsmakten kan och bör bistå med. Försvarsmaktens helikopterverksamhet är organiserad under Helikopterflottiljen i Linköping. Verksamheten är organiserad på tre baseringsorter. Antalet helikoptrar kan skifta över tid, varför ungefärligt antal helikoptrar anges. Linköping, helikoptrar typ 15, tio typer 16 Black Hawk och fyra typer 14 Ronneby sex helikoptrar typer 15 och två till tre typer 10 Luleå Kallax, fyra till fem helikoptrar typer 10 Försvarsmaktens helikoptrar har utrustning som gör att det under vissa förutsättningar kan vara möjligt att flyga i dåligt väder och under mörker. Det finns Night Vision Goggels s.k. NVG, termisk kamera, radar, fotoutrustning, kartor och GPS. Samtliga helikoptrar kan användas för sjuktransporter och alla är utrustade med vinsch. Alla besättningar har utbildning att flyga i fjällterräng. De har däremot ingen MSO utbildning. Beroende på var och när en räddningsinsats ska genomföras är det möjligt att förflytta antingen flygresurserna i form av helikoptrar eller dess personal över landets yta. 6.2 Frivilligorganisationer Inom försvarsorganisationen finns 18 frivilligorganisationer som totalt har ca medlemmar. 6.3 Polisens flygverksamhet Polisens flygverksamhet är organiserad under Rikskriminalpolisen. Det finns f.n. sex polisiära helikoptrar som är placerade på följande baseringsorter Boden en helikopter Östersund en helikopter Stockholm två helikoptrar Göteborg en helikopter Malmö en helikopter Polisens helikoptrar har i huvudsak samma typ av utrustning som försvarsmaktens helikoptrar, vilka kan användas vid räddningsinsatser. 6.4 Avtal med övriga resurser för räddningsinsatser Som ett led i den planläggning och förberedelse för räddningsinsatser som åsyftas i de program som polismyndigheterna är skyldiga att ha enligt 4 kap 1 och 11 FSO, bör avtal upprättas med lämpliga resurser i det civila samhället som kan bidra inom området. Det kan vara orienteringsklubbar, Missing People, klubbar eller föreningar som exempelvis förfogar över motorcyklar för terrängkörning eller fyrhjulingar (ATV). De bör dock i förväg utbildas och samövas tillsammans med polisen och polisens förmåga att leda dessa resurser bör utvecklas.

15 Allmänt om resurser Fjällräddning Fjällräddningen i Sverige Fjällräddning organiseras i Sveriges fyra län med fjällområde d.v.s. Norrbotten-, Västerbotten-, Jämtland- och Dalarnas län. Totalt finns det ca 400 fjällräddare, som är uppdelade i 34 enheter inom fjällområdet. För att klara av särskilda uppdrag finns också två alpina grupper, en i Östersund och en i Kiruna. Dessa grupper kan utföra räddning i högalpin terräng i samverkan med helikopter. Det finns också två grottgrupper, en i Jämtland och en i Västerbotten. Dessa grupper har särskild kompetens och utrustning för att klara räddning i grottor. De alpina- och grottgrupperna har ett nationellt uppdrag och kan nyttjas i hela fjällkedjan. Inom fjällräddningsorganisationen finns det lavinhundekipage, både civila och polisiära hundar. Det är hundar och hundförare som är särskilt utbildade för att kunna utföra sök av försvunna personer i lavinområden. Totalt finns det ca 20 stycken lavinhundar i Sverige. Ledningsansvaret för fjällräddning åligger polismyndigheten. För att kunna utöva ledning på plats har man inom fjällräddningsorganisationen utbildat ca 100 stycken insatsledare. Utbildning omfattar 22 timmar och innehåller ledning, ledarskap och krishantering. Grundutbildning för en fjällräddare omfattar 36 timmar. Varje fjällräddare genomgår en årlig fortbildning på 16 timmar. Fjällräddarna är i huvudsak utbildade för vinterförhållanden och deras transportförmåga bygger på att de i hög grad är motoriserade i form av snöskotrar. Enligt RPS PM Fjällräddningens framtid , bygger rekryteringen på rekommendationer från redan befintliga fjällräddare och poliser. Fjällräddare är också förordnade som fjällräddare. Under granskningsuppdraget har det framförts kritiska synpunkter på rekryteringsprocessen till fjällräddare som inte anses vara transparent. Även förordnandet ifrågasätts Rikskriminalpolisens samordningsansvar för fjällräddning. Rikskriminalpolisen ansvarar för den nationella samordningen av fjällräddningen. Den utövas av en polisman vid Rikskriminalpolisen med placering i Jämtland. Samordningsansvaret innebär att säkerställa att fjällräddarnas utbildning och utrustning håller sådan kvalitet att uppdraget kan utföras på ett snabbt, säkert och tryggt sätt, att ansvara för att fånga upp och sprida kunskaper, nationellt och internationellt, om nya sökmetoder, ny utrustning och kunskap gällande fällräddningsuppdraget samt att samverka med flera myndigheter och organisationer med kunskaper och uppgifter inom fjällräddningsområdet, till exempel Försvarsmakten, Naturvårdsverket, Fjällsäkerhetsrådet, olika turistorganisationer och liftanläggningarnas branschorganisation. I Rikskriminalpolisens samordningsansvar ingår även att tillhandahålla instruktörer för utbildning av fjällräddarna i fjällräddningslänen. Dessa nationella instruktörer är totalt 26 stycken och de avlönas av Rikskriminalpolisen Lokal fjällräddningssamordning Ansvaret för att organisera fungerande fjällräddning åligger respektive polismyndighet med ett utpekat fjällräddningsuppdrag. De aktuella polismyndigheterna har en särskilt utpekad polisman som är

16 Granskning av räddningstjänstinsats i Norrbotten 16 fjällräddningssamordnare. Polismyndigheternas fjällräddningssamordnare är de som planerar och genomför rekrytering, utbildning, utrustar och övar respektive läns fjällräddare. Det sker en fortlöpande samverkan mellan den nationella samordningsfunktionen och de lokala fjällräddningssamordnarna.

17 Efterforskningsmetoden MSO 17 7 Efterforskningsmetoden MSO Polisen använder en metod som kallas Managing Search Operations, MSO, för att söka efter försvunna personer. MSO är världsstandard i sök- och räddningsmetodik. Metoden bygger på studier av tidigare försvinnanden. Det vill säga analyserade erfarenheter och statistik över hur försvunna personer betett sig i olika områden beroende på vilken kategori den försvunne tillhört. Bedömning av angelägenhetsgraden vid ett försvinnande görs enligt en mall i tre nivåer. Alla bedömningar utgår från den försvunnes situation. Ovisshetsläge - ingen konkret fara, mer information krävs Beredskapsläge - läget för den försvunne är inte bra, dock ej livshotande. Polisen söker med egna resurser. Ytterligare resurser förbereds för insats. Nödläge - alla erforderliga resurser sätts in omedelbart. Informationsinhämtning om den försvunne personens vanor, intressen och fysiska/psykiska status sker löpande under hela insatsen. Uppgifter som kommer fram vid informationsinhämtningen har stor betydelse för insatsen och är ofta avgörande för resultatet. De som försvinner beter sig olika beroende på bland annat ålder och orsaken till att de har försvunnit. Med hjälp av informationen om den försvunne bygger polisen upp en individuell objektsprofil för den person som eftersöks. Profilen är sedan ett stöd för att söka på rätt sätt och på rätt platser. Inledningsvis, och i direkt anslutning till anmälan om ett försvinnande, ska tre viktiga åtgärder genomföras, s.k. INL: Informationsinhämtning som bl.a. syftar till att få in så mycket information kring den försvunne som möjligt. Närsök, ett mycket noggrant sök som genomförs i närområdet kring PLS/LKP 7. Hund bör användas. Ledstångssök, som genomförs utmed vägar, stigar, vattendrag, sänkor, ledningsgator, rågångar eller andra lättframkomliga stråk som en vilsekommen kan tänkas följa vid sin förflyttning genom terrängen. De flesta som anträffas finns på eller i omedelbar anslutning till sådana ledstänger. Den som planerar och leder det utökade söket definierar ett sökområde. Området fastställs utifrån vilken kategori den försvunne tillhör. t ex vandrare, dement, barn, suicidbenägen. Det finns tabeller som grundar sig på såväl svenskt som internationellt statistiskt underlag. Underlaget innefattar uppgifter om inom vilket avstånd den försvunne ur den aktuella kategorin normalt sett anträffas och vilket beteende och agerande som kan förväntas. Sökområdet delas in i segment, d.v.s. mindre områden inom det totala sökområdet. Dessa områdens ska vara definierbara i terrängen och inte större än att de kan hanteras inom en period av 4-6 timmar inklusive ordergivning och avrapportering. En sannolikhetsbedömning görs över vilka segment som är mest troliga för ett anträffande, en s.k. Mattson. Tillämpningen ger möjlighet att samla flera personers kunskaper och erfarenheter till en sammantagen bedömning av i vilken ordning segmenten ska genomsökas och med vilka resurser för att få fram sannolikheten för att den försvunne finns i ett visst segment, den s.k. POA 8. Efterhand avrapporterar sökresurserna vad som är sökt, och den upplevda sannolikheten för anträffande utifrån terräng och siktförhållanden. En matematisk formel finns framtagen för denna beräkning, 7 PLS och LKP är förkortning av point last seen respektive last known position 8 POA Propability of Area dvs. Sannolikheten för att den försvunna personen befinner sig i ett visst område

18 Granskning av räddningstjänstinsats i Norrbotten 18 POA x POD 9 = POS 10. Hur detta ska hanteras som beslutsstöd kräver utbildning. En logg bör föras över vad som är gjort, vad som pågår och vad som bör göras härnäst. På så vis blir åtgärderna i insatsen överblickbara och kan lämnas över till nästa ledningsomgång utan tempoförlust och effektjämförelse mellan olika handlingsalternativ möjliggörs. Resursbeställningar kan ske i god tid, så att tempoförlust minimeras vid avlösningar. Om räddningsledningen tillämpar denna metod finns det över tid möjlighet att beakta vilka delar av sökområdet som kanske bör sökas med annan resurs, fler gånger eller kan anses genomsökt. En viktig faktor är att sannolikheten för att ett segment ska vara 100 % avsökt kan aldrig anses föreligga. Att utesluta någon av delarna gör att metodens fördelar inte når sin fulla effekt. Att inte agera utifrån att de flesta av momenten ska utföras parallellt medför att metoden inte ger det utfall som är tänkt. Här följer några exempel på sökmetoder som kan användas. Hundsök, polisens hundar kan söka fritt och täcker på så viss större områden. Man söker med en hundpatrull i ett segment. En väl utbildad polishund kan ligga på en POD-nivå på ca 80 %. Försvarsmaktens hundar nyttjas oftast i patrulleller i sökkedjor. Flygsök, stora öppna områden kan snabbt sökas av från luften. Attraktioner, ljud och ljusattraktioner kan användas i syfte att ge den försvunne något att orientera sig mot. Patrullsök utförs av tre personer, som är samtränade och utbildade. De rör sig i terrängen med ca 20 meters lucka. Patrullen skall vara tränad på att söka spår föremål och försvunnen person. Förväntad POD i normalterräng är ca 70 % Sökkedjor är i viss mån likt skallgång, men utförs i grupper om 4-8 personer. Problemet med sökkedja är tidsåtgången, eftersom det är tidskrävande i förhållande till den genomsökta ytan. 9 POD Propability of Detection är ett mått på vad som åstadkommits under sökarbetet, dvs. sannolikheten för framgång med resursens förutsättningar 10 POS Propability of Success betyder sannolikheten för framgång. Ett mått på vad vi åstadkommit under sökarbetet.

19 Kompetens och utbildninsnivå 19 8 Kompetens och utbildningsnivå Granskningsgruppen har valt att se på kompetensen i Polismyndigheten i Norrbotten avseende MSO, stabsutbildning, polisinsatschef (PIC) samt räddningsledarkompetens. Inom kompetensområdena finns centrala utbildningar för MSO, PIC och staber. Dessutom är det vanligt att lokala utbildningar anordnas i polismyndigheterna, både utifrån den centrala kursplanen, men också light -versioner förekommer. Iakttagelser Nio polismän har MSO utbildats för att vara MSOansvariga vid räddningstjänstinsatser, men det är sex polismän som är aktiva och kan tas i anspråk för uppdrag. Under insatsen vid Ritsem har tre olika polismän haft rollen som Polisinsatschef. Två av dem saknar helt PIC-utbildning och har endast begränsad MSO-kompetens. Den tredje polismannen har enligt egen utsago PIC-utbildningen och även fyra dagars MSO-utbildning. Polismyndigheten i Norrbottens län har deltagit vid den nationella utbildningen i stabsarbete och två stabsomgångar har utbildats. Efter den nationella stabsutbildningen har enklare övningar genomförts vid något enstaka tillfälle och myndigheten har deltagit i samverkansövningen Barents Rescue. I samband med att personal bytt funktioner har det inte skett någon strukturerad utbildning/övning/introduktion för att upprätthålla kompetensen i stabsarbete. Vid stabsarbetet som bedrevs i samband med det aktuella försvinnandet, har endast någon enstaka av dem som deltagit i det inre stabsarbetet genomgått den nationella stabsutbildningen. De som hade ledande funktioner, kommenderingschef (KC), stabschef (SC) och beredskapshavande polischef, har inte genomgått den utbildningen. Kompetensen för att leda räddningstjänstinsatser är begränsad i myndigheten. Ytterst få har genomgått utbildning för att leda en räddningstjänstinsats enligt LSO eller besitter sådan kompetens. För VB som oftast utses att vara räddningsledare, ingår information om LSO och räddningstjänst som en del av introduktionsutbildningen, även till vikarier. Myndigheten har en polisman som har utbildningsansvaret vid polismyndigheten för MSO-metoden. Hundförarna genomför egna MSO-utbildningar. I samband med intervjuer har huvuddelen av de intervjuade framfört att det saknas återkommande utbildningar inom området försvunna personer, förutom den som anordnas för fjällräddare. Bedömning Granskningsgruppen anser att det är för få personer som har den kompetens som krävs för att man ska kunna fullgöra ett bra MSO-arbete. Inte minst med hänsyn taget till de stora avstånden är det strategiskt viktigt att det snabbt finns tillgång till aktuella kompetenser då de behövs. Granskningsgruppen bedömer att polismyndigheten behöver utbilda fler polismän i MSO-metoden. Granskningsgruppen bedömer att Polismyndigheten i Norrbotten behöver utbilda personal för stabsarbete i syfte att öka sin förmåga att hantera särskilda händelser. Utbildningen bör omfatta såväl ledningsstabs- som fältstabsarbete. Polismyndigheten måste genom utbildningsinsatser öka sin förmåga att leda räddningstjänstinsatser enligt LSO och särskilda händelser. Granskningsgruppen bedömer att utbildningsbehovet är omfattande och att utbildningsinsatserna bör genomföras snarast. En förutsättning för att upprätthålla en kompetens inom samtliga berörda områden, från yttre personalens kunskaper om sökmetoder till räddningsledarens uppdrag, måste det genomföras övningar inom sakområdena. Regelbundna övningar med samverkanspartners som exempelvis Hemvärnet är nödvändiga för att upprätthålla Polismyndighetens förmåga för räddningstjänst. I myndighetens program för fjällräddning och efterforskning av försvunna personer bör det framgå hur övningsverksamheten planeras och genomförs. Rikspolisstyrelsen bör i ökad omfattning genomföra nationella utbildningar i MSO-konceptet, räddningsledarutbildning och stabsutbildningar.

20 Granskning av räddningstjänstinsats i Norrbotten 20 9 Den aktuella händelsen Granskningsgruppen kommer i detta avsnitt redovisa fas för fas de faktiska omständigheterna i ärendet, nedan kallat iakttagelser. Därefter redovisar granskningsgruppen sina bedömningar. 9.1 Initial bedömning och åtgärder Iakttagelser (Sammanfattning från polisens händelserapport) Onsdagen den 25 juli 2012 kl inkom larm från hjälptelefonen i STF:s Kutjaurestuga. Det var stugvärden som uppgav att han haft besök av två danska ungdomar under förmiddagen samma dag. De hade senare lämnat stugan för att gå leden norrut. Nu var en av ungdomarna tillbaka och uppgav att hans kamrat gått vilse. Den danske ynglingen uppgav att hans kamrat beslutat sig för att bestiga ett fjäll, troligen Allak. Ungdomarna hade slagit läger efter den första bron över jokken 11 från Kutjaure sett. När kamraten inte återkommit kl samma kväll bestämde sig anmälaren för att gå till Kutjaure och slå larm. Det var tät dimma och det hade regnat större delen av dagen. Den försvunne var ordentligt påklädd, han hade regnjacka, tröja och mössa. De båda hade vandrat från Kvikkjokk på sex dagar och var friluftsvana. Anmälaren ansåg att de fanns risk för att hans kamrat på grund av den täta dimman inte lyckats orientera sig. Hade han nått toppen av Allak och sedan börjat gå nedåt så kunde han i stort sett ha gått åt vilket håll som helst. Det var förhållandevis varmt ute ca 7-8 grader. Vakthavande befäl (VB) Anders Calderäng gav direktiv om att inhämta ytterligare upplysningar om den försvunne ev. hade med sig GPS eller kompass. Kl kontaktade LKC stugvärden igen. Då framkom, att den försvunne varken hade karta, GPS eller kompass med sig. Stugvärden meddelade också att hans egen son 11 Jokk kan jämföras med fjällbäck, vattendrag var i ett vindskydd i nordöstra ändan av sjön Gårssåjaure. Ungdomarnas läger låg sydväst om samma sjö. Stugvärden hade varit i kontakt med sin son och han sökte efter den försvunne. Det var tät dimma i området. Av ett förtydligande i händelserapporten kl framgår att ungdomarna slagit läger drygt två kilometer norr om stugan mellan broarna som går över fjälljokkarna innan man kommer upp till sjön. Enligt nästa förtydligande kl framgår det att man tidigare förväxlat namnen på den danske anmälaren och den försvunne. Det klarlades då att den försvunne var 19-årige Joey Ravn. Stugvärden informerades om att de skulle gå upp till ungdomarnas läger i avvaktan på att ett eftersök ev. skulle påbörjas på morgonen efter. Under dessa omständigheter bedömde VB Anders Calderäng initialt att det inte förelåg något nödläge. Under natten vidtogs inte några åtgärder i ärendet. På morgonen den 26 juli kl anropade stugvärden LKC igen och uppgav att han under gårdagskvällen varit uppe vid tältlägret och att 19-åringen ej hade kommit tillrätta. Vädret var nu blåsigt och molnen låg lågt och var tjocka. I tältlägret hade lämnats meddelande om att man letade efter Joey och att de befann sig i Kutjaurestugan. Bedömning Den i sak gjorda initiala bedömningen att det inte förelåg ett sådant nödläge, som krävs för att inleda räddningstjänst enligt LSO, finner granskningsgruppen inte skäl att kritisera. Om personalen upprättat kort alt. lång frågelista eller fyllt i formuläret bedömning av kritiskt läge går i efterhand inte att klargöra. Det faktum att den 19-årige mannen var försvunnen kvarstod och om han inte under de närmaste timmarna skulle komma till rätta skulle situationen förändras. Granskningsgruppen anser att åtgärder borde ha vidtagits för att söka efter den försvunne eller att höja insatsberedskapen under natten. Genom att

21 Den aktuella händelsen 21 inte vidta några åtgärder den första natten bedömer granskningsgruppen, att myndigheten varit alltför passiv. Även om förutsättningarna för att inleda räddningstjänst enligt LSO inte förelåg, kunde en rad andra åtgärder vidtagits i syfte att återfinna den försvunne och förberedelser göras för en ev. insats. Exempelvis kunde hundförarekipage ha satts in för att påbörja spårning av den försvunne, särskilt med tanke på att spårning med hund ger ett bättre resultat ju färskare spåret är. Se avsnitt 7 om INL. 9.2 Underrättelse till beredskapshavande polischef och beslut av polischefen Iakttagelser På morgonen efter försvinnandet torsdagen den 26 juli kl anropade stugvärden vid Kutjaure LKC på hjälptelefonen och meddelade att den 19- årige mannen fortfarande saknades. Det var dagsljus, blåsigt och täta låga moln. Kl meddelade stugvärden att dimman lättat och att det var ca 500 meter sikt. Enligt händelserapporten gjorde VB en bedömning av s.k. kritiskt läge enligt MSO-metoden kl Resultatet blev 20 poäng, beredskapsläge begränsad insats. Mot bakgrund av detta kontaktade VB Anders Calderäng beredskapshavande polischef, polismästaren Mikael Lindahl, Polismyndigheten i Västerbottens län 12. Efter föredragning av VB Anders Calderäng beslutade polismästaren Mikael Lindahl torsdagen den 26 juli kl att fjällräddningstjänst skulle inledas med stöd av LSO och utsåg VB Anders Calderäng till räddningsledare. Vid 14-tiden samma dag infor- 12 Polismyndigheterna i Norrbotten, Västerbottens län, Västernorrlands län och Jämtlands län ingår i Samverkansområde Norr Nordsam. Inom Nordsam samarbetar myndigheterna bl.a. med att ha gemensam polischefsberedskap. merade Mikael Lindahl, den pågående beredskapshavande polischefen Anders Danielsson vid Polismyndigheten i Norrbotten om ärendet och att VB var utsedd som räddningsledare. Lindahl har efter detta inte varit involverad i ärendet. Vid denna tidpunkt får man anse att polischef vid Polismyndigheten i Norrbotten var informerad i ärendet. Bedömning Beslutet att inleda fjällräddningstjänst enligt LSO har fattats på korrekta grunder. Granskningsgruppen anser att beslutet om att inleda räddningstjänst enligt LSO borde ha åtföljts av direktiv, om vilka åtgärder som skulle vidtas. Dessa borde ha dokumenterats. Beslut om att händelsen skulle betraktas som en särskild händelse enligt FAP borde ha fattats. Enligt LSO är det räddningsledaren som har ansvaret för ledningen av en räddningsinsats. Räddningsledarskapet låg i vart fall kvar hos VB tills morgonen fredagen den 27 juli kl , då en ledningsstab upprättades, se även avsnitt 9.12 om stabsarbete. Att vara räddningsledare är ett krävande uppdrag som granskningsgruppen bedömer, inte annat än under en kortare period inledningsvis, kan och bör skötas parallellt med det ordinarie vaktuppdraget som VB. I det här fallet, en vardag under kontorstid när det dessutom fanns annan personal i tjänst, borde en annan person kallats in som kunde fullfölja uppdraget som VB alternativt räddningsledare. 9.3 Räddningsledare och dokumentation Iakttagelser All dokumentation av beslut, åtgärder och direktiv för insatsen har förts i polisens händelserapporteringssystem. Efter det att stab bildades finns också ett stabsprotokoll.