Barns föreställningar om begreppet luft

Transkript

1 Malmö högskola Lärarutbildningen Natur Miljö Samhälle Examensarbete 10 poäng Barns föreställningar om begreppet luft En undersökning gällande sex- och åttaåringars föreställningar Children s Conceptions of Air. A Study of Six- and Eight Year Olds Conceptions. Anna Larsson Lärarexamen 140 poäng Naturkunskap och lärande Höstterminen 2004 Handledare: Leif Karlsson Examinator: Johan Nelson

2 2

3 Sammanfattning Denna undersökning gäller sex- och åttaåringars föreställningar kring begreppet luft. Jag har undersökt några av de föreställningar som finns hos barn före och efter experimentcentrerad undervisning samt hur föreställningarna påverkas under experimentens gång. För att få fram föreställningarna har både intervjuer och observationer genomförts med barnen som har varit tio till antalet. Resultatet visar att barnen både under intervjuerna och experimenten tar luft som något givet och de är säkra på dess existens. När barnen själva associerar kring luft framkommer det att de tänker på sådant som moln, vinden när det blåser, eller vindens egenskaper och inte bara till att vi behöver luften när vi andas. Skillnaderna mellan sexåringar och åttaåringar är små. Nyckelord: föreställningar, luft, experimentcentrerad undervisning, yngre elever 3

4 4

5 Innehållsförteckning 1. INLEDNING SYFTE FRÅGESTÄLLNINGAR TEORETISK BAKGRUND BARNS KUNSKAPSUTVECKLING VARDAGSTÄNKANDE OCH VETENSKAPLIGT TÄNKANDE DET ABSTRAKTA TÄNKANDET EXPERIMENT EXEMPEL PÅ TIDIGARE FORSKNING OM YNGRE ELEVERS FÖRESTÄLLNINGAR OM LUFT KÄLLOR METOD INTERVJUER OBSERVATIONER INFORMANTER INTERVJUFRÅGOR OCH EXPERIMENT GENOMFÖRANDE AV INTERVJUER OCH OBSERVATIONER RESULTAT INTERVJUER MED INFORMANTER SEX ÅR GAMLA, FÖRE EXPERIMENT EXPERIMENT MED INFORMANTER SEX ÅR GAMLA INTERVJUER MED INFORMANTER SEX ÅR GAMLA, EFTER EXPERIMENT INTERVJUER MED INFORMANTER ÅTTA ÅR GAMLA, FÖRE EXPERIMENT EXPERIMENT MED INFORMANTER ÅTTA ÅR GAMLA INTERVJUER MED INFORMANTER ÅTTA ÅR GAMLA, EFTER EXPERIMENT DISKUSSION KONKLUSION REFERENSLISTA BILAGA BILAGA BILAGA BILAGA BILAGA

6 1. Inledning Som lärare för de yngre årskurserna med inriktning mot Naturkunskap och lärande faller det sig naturligt att mitt examensarbete hamnar inom ramen för dessa ämnen. Under min utbildnings gång har jag blivit mer och mer intresserad av elevers begreppsförståelse inom de naturvetenskapliga ämnena och jag har därför låtit detta vara grunden för den undersökning som utmynnat i mitt examensarbete. Då detta är ett stort område har jag valt att koncentrera min undersökning kring föreställningar barn kan ha om begreppet luft. Varför valde jag då begreppet luft för denna undersökning? Luften är en så naturlig del av våra liv att vi oftast inte tänker på dess existens. Den finns hela tiden i vår närmsta omgivning och vi är beroende av den för att få syre så att vi kan andas. Följaktligen ter det sig ganska naturligt att ha god kännedom om luftens existens och dess egenskaper. Att förstå luft kan vara ett första steg mot ett naturvetenskapligt gasbegrepp menar Björn Andersson och Frank Bach (1995). Luften används i olika sammanhang i vårt språk, till exempel; Jag vill ha frisk luft eller Vilken dålig luft här är. Det kan vara svårt att ha en naturvetenskaplig förståelse av begreppet, då det inte kopplas samman med vardagsspråket på ett naturligt sätt. Det finns många anledningar till varför det är väsentligt med en undersökning om yngre elevers begreppsförståelse kring luft och hur förståelsen påverkas av experimentcentrerad undervisning. En anledning är att om det visar sig att elever i den här åldern kan ändra sina vardagsföreställningar kring begreppet luft och förstår experimenten, så indikerar min undersökning att det är angeläget att ha med sådan undervisning i de tidigare årskurserna. Vidare kan undersökningen bidra med en ökad kunskap om vilka föreställningar som existerar hos yngre elever. Sådan kunskap kan hjälpa pedagoger att välja en undervisning som möter barnen på rätt nivå och som utgår från de kunskaper och föreställningar som eleverna har. Mina funderingar kring barns föreställningar om luft och om man kan påverka deras förståelse med hjälp av olika experiment bildar ramen för mitt syfte. 6

7 1.1 Syfte Syftet är att undersöka några föreställningar hos barn kring begreppet luft, före och efter experimentcentrerad undervisning. Med experimentcentrerad menar jag att det är experimenten som står i fokus för undervisningen, men att diskussioner förs både före, om vad de tror kommer hända samt efter kring vad som hänt och vad det kan bero på. 1.2 Frågeställningar Mitt syfte utmynnar i följande tre frågeställningar som jag har valt att koncentrera mig på; Hur är barnens föreställningar kring begreppet luft före experimentcentrerad undervisning jämfört med efter? På vilket sätt påverkar experimenten barnens föreställningar kring luft? Vilka skillnader, i föreställningarna om begreppet luft, uppvisar barn som är sex respektive åtta år gamla? Om man tittar på den forskning som finns kring elevers föreställningar om begreppet luft, så är den koncentrerad till att gälla föreställningar innan någon form av undervisning. Jag har valt att fokusera min undersökning kring föreställningar både innan, efter och under undervisning. 7

8 2. Teoretisk Bakgrund I kursplanen för kemi står det att eleverna i slutet av det femte skolåret skall ha kunskap om begreppen fast och flytande form, gasform samt kokning, avdunstning, kondensering och stelning (Skolverket, 2004), och i slutet av det nionde skolåret ha kunskap om egenskaper hos luft och dess betydelse för kemiska processer som korrosion och förbränning (Skolverket 2004). Den miljömässiga aspekten som att luft både kan förorenas och renas är också något som kursplanen säger att eleverna skall ha kunskap om. 2.1 Barns kunskapsutveckling För att förstå hur barn lär sig och på vilken nivå de elever som är intressanta för detta examensarbete befinner sig, kan en kort överblick av olika teorier kring barns kunskapsutveckling vara av betydelse. Börje Ekstig (1990) beskriver Jean Piagets kunskapsutveckling hos ett barn på följande sätt; När barnets förföreställningar hamnar i konflikt med fenomen som barnet ställs inför försöker barnet forma händelsen så att den kan passa in i tidigare tolkningskategorier. För denna anpassningsprocess myntade Piaget begreppet assimilation. När barnet försöker att förstå det som händer utvidgar och omorganiserar det i sina tolkningskategorier, detta benämner Piaget som ackommodation. Hela denna process kallar Piaget självreglering. En sådan process tar ofta lång tid för ett barn att genomgå, menar Ekstig. Enligt Gerd Arfwedson (1992) är en central tanke i Piagets teorier att barn lär sig genom aktivitet, det vill säga användningen av föremålet definierar föremålet som objekt och gör att barnet känner igen det. Användningen av ett föremål i tidigare situationer gör att barnet utvecklar sin förståelse för begreppets olika innebörder. Både Ekstig (1990) och Arfwedson (1992) menar att Piaget i sin teori om kunskapsutvecklingen hos barn tar hänsyn till barnens mognadsnivå. Arfwedson använder följande indelning av Piagets utvecklingsstadier, när hon beskriver Piagets syn på barns kognitiva utveckling; det senso-motoriska (0-2 år), det konkret-operationella (2-11 år), samt det formellt eller abstrakt operationella stadiet (11 år uppåt). Dessa stadier erfar varje individ i en bestämd ordning och med bestämd innebörd. Arfwedson anser att utmärkande för Piagets första stadium är att barnet lär sig föremålskonstansen, det vill säga att ett föremål 8

9 finns till, trots att man inte kan se det. Det andra stadiet kan delas upp i två perioder, varav den ena kallas den preoperationella perioden (2-7 år) och den andra den konkret operationella perioden (7 11 år). Den mentala processen förbättras successivt under den preoperationella perioden och barnen lär sig att gruppera och ordna föremål. Det centrala för den konkret operationella perioden enligt Arfwedson är att tre grundläggande färdigheter växer fram hos barnet; systematisering av föremåls egenskaper, föremål och händelser kan representeras av symboler, förmågan att förstå processer som är omvändbara och systematiskt relaterade till varandra. Arfwedson menar att de konsekvenser som Piagets teorier fått för pedagoger är att det är fruktlöst att försöka lära barn någonting om de inte är mogna för det. Om man försöker att göra detta i alla fall blir resultatet endast utantillkunskap och barnet saknar förståelse för begreppet. Arfwedson menar att pedagoger i enlighet med Piagets teori bör erbjuda elever situationer och materiel där de själva kan konstruera sin kunskap. Enligt Arfwedson kritiserar nutida forskare inom den kognitiva kunskapsutvecklingen Piagets teori om utvecklingsstadierna. Kritikerna menar bland annat att teorin inte är helt tillförlitlig, då det råder osäkerhet kring de åldersmässiga övergångarna. Vygotskij bodde och verkade som psykolog i Sovjet och har också han utvecklat en teori om barns utveckling och kunskapsinhämtning. David Wood (1992) menar att det för Vygotskij var självklart att en vuxen kan bidra till ett barns kunskapsinlärning genom att hjälpa och handleda. Inte bara en vuxen kan bidra till inlärningen utan även en kamrat med kunskap inom det aktuella området kan vara till hjälp. Wood menar att Vygotskij inte enbart tittade på den kunskapsnivå barnet befinner sig på, utan också dess fallenhet för att lära med hjälp av handledning. Vygotskij menar att olika barn besitter olika grad av fallenhet för att lära sig och därför är olika rustade att möta undervisningen. Samverkan mellan olika individer inom en kultur är ett måste för att barn ska kunna ta till sig och utveckla kunskap. Enligt Wood menar Vygotskij att samtalet spelar stor roll för tänkandet. Arfwedson (1992) menar att Vygotskij på vissa punkter är enig med Piaget. Detta gäller bland annat insikten om att det är barnet själv som konstruerar sin kunskap och det faktum att detta 9

10 sker genom aktivitet. Den grundläggande skillnaden dem emellan menar Arfwedson ligger i att Piaget utgick från biologi och naturkunskap medan Vygotskij utgick från historia och kultur. 2.2 Vardagstänkande och vetenskapligt tänkande Björn Andersson (2001) skriver att elever har rikligt med vardagsföreställningar, utgörande en del av deras förföreställningar, om olika naturvetenskapliga fenomen innan de får någon undervisning om dem i skolan. Dessa föreställningar skiljer sig på många sätt mot de vetenskapliga uppfattningarna som finns om fenomenen. Andersson skriver också att det har det visat sig att eleverna har benägenhet att glömma bort de vetenskapliga förklaringarna och att de håller fast vid de föreställningar som de hade innan undervisningen. Även John Leach och Philip Scott (2000) skriver att elever ofta går tillbaka till sina vardagsföreställningar efter undervisningen och att det de lär sig i skolan bara tillämpas där och inte har någon förankring i deras vardag. Vad finns det för skillnader mellan det vardagliga tänkandet och det mer vetenskapliga tänkande inom naturvetenskapen? Enligt Andersson (2001) sker vardagstänkandet omedvetet och är ofta bundet till olika situationer. Vidare menar han att det ofta inte finns vare sig sammanhang eller logik bakom förklaringarna. Det vetenskapliga tänkandet däremot kräver logik och sammanhang och utförs medvetet. Oberoende av vilket naturvetenskapligt fenomen som barnets föreställning gäller, har man enligt Gustav Helldén (1992) hittat följande drag som är gemensamma. Varje barn tolkar fenomen utifrån sina erfarenheter och förutsättningar, på så sätt är varje barns föreställningar unika och personliga. Detta menar Helldén leder till att föreställningarna är riktiga utifrån barnets synsätt och ofta väldigt djupt rotade i barnets sätt att tänka, vilket leder till att de är mycket svåra att påverka. Vidare anser Helldén att man i vardagsspråket ofta använder uttryck med begrepp som inte överensstämmer med det vetenskapliga tänkandet vilket försvårar inlärningen, detta för att barn formar sina föreställningar med hjälp av ord från vardagsspråket. Exempel på sådana uttryck är Jag vill ha frisk luft, Vilken dålig luft här är eller Vilket luftigt rum ni har. Yngre barn, under tio, tenderar enligt Helldén att se på fenomen utifrån ett självcentrerat perspektiv när de skapar sig sina föreställningar och har 10

11 också ofta svårt att tänka kring fenomen som inte kan iakttagas. Till dessa hör exempelvis gaser där luft ingår. 2.3 Det abstrakta tänkandet Ekstig (1990) har definierat olika abstraktionsnivåer och enligt honom kan all kunskap sättas in på någon av dessa nivåer. Exempel på sådant som tillhör den mest konkreta nivån kan vara att vi känner att gräset är mjukt under våra fötter eller att vi hör att någon ropar på oss. Gemensamt för allt som kan sammanfattas på den konkreta nivån är enligt Ekstig att vi uppfattar det med våra sinnen. Sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen tillhör de högre abstraktionsnivåerna och är sådant vi måste sluta oss till. Ekstig menar att dessa olika abstraktionsnivåer är närvarande inom naturvetenskapen och att den har möjlighet att ge oss kunskap om båda dessa sidor, både det synliga och det osynliga. Vidare anser han att kunskap om det osynliga inte är något vi direkt kan frambringa, utan att det krävs undersökningar och observationer. Det man då undersöker är hur den synliga världen blir påverkad av den osynliga. Ekstig skriver att luften är ett exempel på ett av de abstrakta begrepp vilket kräver undersökningar och observationer för att förstås och som har tagit flera tusen år för mänskligheten att få rätsida på. Sue Elliott (1991) menar att eftersom luften i sig själv inte går att observera blir det svårt för yngre barn att skapa en förståelse kring dess egenskaper. 2.4 Experiment Per-Olof Wickman (Strömdahl 2002) anser att en av anledningarna till experimentens ökade popularitet bland pedagoger är att de gör fenomenen man undervisar om närvarande. När eleverna experimenterar uppskattar de vad de tror ska hända, iakttar om så var fallet och drar slutsatser om vad det säger om fenomenet de undersökt. Wickman menar att genom att se själv och avgöra om något är sant förstår man bättre (Strömdahl, 2002:97). I åldrarna sju till nio utvecklar barn enligt Andersson (1989) sin förmåga att tänka reversibelt, vilket även Piaget nämner i sin konkret operationella period (7-11 år). Andersson förklarar reversibelt med förmågan att tänka fram och tillbaka. Det centrala i detta tänkesätt är att förstå att inget tas ifrån eller läggs till i materiemängden. Ett exempel på detta enligt Andersson är att man förstår att det är lika mycket papper i ett hopknycklat pappersark som om det är utslätat. Detta är viktigt att förstå när man gör experiment. Vidare menar han att om man låter 11

12 eleverna skriva ner eller diskutera experimentet de utfört, hur det såg ut innan och hur resultatet blev övar eleverna på att gå fram och tillbaka i tanken. 2.5 Exempel på tidigare forskning om yngre elevers föreställningar om luft Gällande undersökningar om gaser finns de flesta av dessa inom begreppet luft och dess egenskaper. Enligt Björn Andersson och Frank Bach (1995) är det viktigt att tänka på att yngre elever, i åldrarna 7-12 år, inte kopplar samman luft och gas utan tänker sig att det är två skilda företeelser. Andersson och Bach anser också att elever kopplar samman begreppet gaser med något som är giftigt, medan luft förknippas med liv och att man kan andas den. Jean Piaget har undersökt barn i åldrarna sex till åtta år och deras förståelse av begreppet luft. Piaget kom fram till att dessa barn endast såg luft som något i rörelse och inte att det kan existera stillastående. (Andersson, Bach, 1995) I Andersson och Bach (1995) kan man läsa om undersökningar som har gjorts på 600 franska elever i åldrarna år angående deras föreställningar kring om luft kan stängas in. Resultatet visar att 300 av dessa ansåg att det inte gick att stänga in luft och t.ex. bära det från ett rum till ett annat. Orsaken eleverna angav till att det inte gick var att luft är sammanhängande. Dessa franska elever fick också svara på om luft har en massa, det vill säga om luft väger någonting. Eleverna fick svara på frågan om en fotboll som pumpats lite och sedan pumpas lite till, väger mer, mindre eller lika mycket som innan. 270 elever ansåg att bollen nu vägde mer, 96 att vikten inte hade ändrats och 150 att bollen nu vägde mindre. I Ingvar Thorén (1999) kan man läsa att många barn tänker sig att luft är lätt och ju mer luft man har desto lättare blir den. Thorén skriver vidare att barn ofta tror att gaser saknar massa och tyngd, men även att de oftast associerar luft till vind eller blåst. Att ett rum som ser tomt ut eller en flaska som ser tom ut, är fullt med luft och att luften hela tiden utövar tryck mot omgivningen, är också något som är svårt att förstå för yngre barn menar Thorén. 2.6 Källor De utländska artiklar som är hämtade från databasen ERIC har hittats med hjälp av följande sökord; children, air och gas. 12

13 Den tidigare forskningen är koncentrerad till undersökningar gällande yngre barns föreställningar kring luft. Jag har valt att inte ta upp de undersökningar där man har undersökt äldre elever och deras föreställningar kring exempelvis lufttrycket eller gasers utvidgning, då jag anser att de inte är relevanta för denna undersökning. De undersökningar man idag hänvisar till gällande barns föreställningar kring luft är de ovan givna och några andra finns inte på ERIC. 13

14 3. Metod Den vetenskapliga metod som ligger till grund för min undersökning är kvalitativ fallstudie. Denna metod valdes för att jag anser att den är bäst lämpad för att svara på mina frågeställningar. Sharan Merriam (1994) menar att fallstudien är den metod som passar bäst om man ska undersöka ett specifikt fenomen, så som en händelse, en individ eller en process. Frågeställningarna i denna undersökning söker kvalitativa svar och undersökningen riktar sig mot att utforska föreställningar kring ett specifikt fenomen luft. När man använder sig av fallstudien som vetenskaplig metod använder man sig enligt Bo Johansson och Per Olov Svedner (2001) av olika metoder för att få in så mycket information som möjligt om det man undersöker. De metoder jag valt är intervjuer och observationer. Jag valde att intervjua barnen för att få fram deras föreställningar kring luft. Då undersökningen är av kvalitativ art passade det bättre med intervjuer som kan anpassas till den utfrågade, än enkäter, då enkäter ger en bred men ytlig information. Observationerna valdes för att jag på ett naturligt sätt skulle kunna arbeta med experiment i barngruppen. Barnen har sedan tidigare arbetat kontinuerligt med denna undervisningsform och är vana vid den. Jag valde att själv utföra experimenten för att kunna välja experiment och ställa de följdfrågor jag anser betydelsefulla. Jag valde att spela in intervjuerna och samtalen på band och inte videofilma, dels för att barnen inte har någon erfarenhet av videofilmning men av bandinspelning och dels för att jag inte hade tid att introducera videokameran för dem så att det skulle bli ett naturligt inslag under experimenten. 3.1 Intervjuer Merriam (1994) menar att man som intervjuare kan välja mellan två slags intervjuer, strukturerad eller ostrukturerad. Den förstnämnda innebär att man på förhand har givna frågor som ställs efter en given ordning, medan ostrukturerad innebär att man inte har gjort upp något i förväg. Merriam anser att man som intervjuare kan välja ett mellanting mellan de båda, delvis strukturerad intervju, där varken ordningsföljden på frågorna eller den exakta ordföljden är bestämd, men man har en uppsättning frågor som skall bli besvarade under intervjun. Den intervjumetod som passade bäst för att få fram barnens föreställningar ansåg jag vara den delvis strukturerade intervjun. Detta för att informanterna i undersökningen är barn och för att det är lättare att följa och utveckla deras tankar om man inte följer ett givet mönster i frågeordningen. På så sätt kan man ställa samma frågor till alla informanter men ställa följdfrågor som passar vid den aktuella intervjun. 14

15 För att få ut så mycket som möjligt av elevintervjuerna finns det vissa saker som en intervjuare skall tänka på. Enligt Elisabet Doverborg och Ingrid Pramling (1985) bygger en bra intervju på att barnet i fråga har ett förtroende för den som intervjuar och att man som intervjuare har respekt för barnets åsikter. För att barnen skulle få så stort förtroende för mig som möjligt, så snabbt som möjligt, valde jag att komma och hälsa på klassen två gånger innan jag genomförde intervjuerna och experimenten. Jag talade vid upprepade tillfällen om för barnen, både i grupp och enskilt, hur viktiga deras åsikter var och att jag inte var intresserad av om de svarade rätt eller fel, utan av vad de trodde. Intervjuerna med åttaåringarna gjordes i klassrummet när det var ledigt och de efterföljande intervjuerna gjordes i lekrummet. Jag hade talat med läraren så att ingen skulle komma och störa. Intervjuerna med sexåringarna gjordes i pysselrummet, där det finns bord och stolar. Platserna för intervjuerna var alltså rum som barnen kände väl till. Under intervjuerna försökte jag ge eleverna den tid de behövde för eftertanke när de skulle svara och inte avbryta dem när de tänkte. Intervjuerna spelades in på band. Alla de intervjuade barnen hade som ovan nämnts erfarenhet av bandspelaren sedan tidigare och verkade inte besvärade av den. 3.2 Observationer Den observationsform som lämpade sig bäst för denna undersökning, ansåg jag vara deltagande observation. Denna valdes med tanke på att det var jag själv som skulle genomföra experimenten med barnen. Det kändes viktigt för mig att i förväg bestämma vad det var som skulle observeras. Det väsentliga för min undersökning är elevernas föreställningar och det blev därför elevernas diskussioner som stod i fokus under observationerna. Observationerna genomfördes när vi experimenterade, för att jag inte skulle störa med att anteckna under tiden, spelade jag in samtalen på band. 3.3 Informanter Då jag är intresserad av både sex- och åttaåringars föreställningar, gjorde jag mina undersökningar i en F-2-klass. Detta för att vara säker på att barnen har samma skolbakgrund. Klassen jag gjorde mina intervjuer och observationer i består av 31 elever. I klassen arbetar flera pedagoger; en klasslärare, en förskolelärare och två fritidspedagoger. Skolan ligger i en mindre tätort och är en F-9-skola. Pedagogerna tycker att naturkunskap är viktigt och arbetar varje vecka med olika experiment i klassen. 15

16 Tillsammans med klassläraren valde jag ut fem sexåringar och fem åttaåringar som jag skulle intervjua. Barnen valdes med tanke på att de skulle vara relativt öppna, så att jag skulle få ut så mycket som möjligt av intervjuerna. Trots mina två besök i klassen, kan små barn vara ganska tysta med människor de inte känner. Innan jag började intervjua eleverna gav jag ett missivbrev (se bilaga 1.) till barnens föräldrar. Detta för att de skulle vara medvetna om mina observationer i klassen samt för att få deras godkännande till intervjuer, då barnen fortfarande är omyndiga. Där poängterades att barnen kommer att vara anonyma, att frågorna bara rör fysikundervisningen och att barnen bara behöver svara på de frågor de själva vill. Samtliga av de föräldrar som svarade på informationen gav sitt godkännande. Samtliga av dem som blev intervjuade och observerade hade föräldrar som godkänt det. Barnen blev även själva tillfrågande om de kunde tänka sig att ställa upp på intervju och endast de som gav sitt godkännande blev sedan intervjuade. 3.4 Intervjufrågor och experiment Den första frågan som jag ställde till informanterna var; vad tänker du på när du hör ordet luft? Denna valdes för att barnen fritt skulle få associera till begreppet innan jag styrde deras tankar med mina frågor. Jag valde att formulera resterande frågor, utom den sista - vilken var om de hade något mer de ville tillägga, med tror du. Jag valde medvetet en sådan formulering för att betona för informanterna att jag var ute efter deras tankar, inte ett svar som var rätt eller fel. Luft har många egenskaper och de experiment som jag valde att utföra tillsammans med barnen avsåg att visa några av luftens grundläggande egenskaper på ett relativt enkelt sätt, så att både sex- och åttaåringar skulle kunna förstå dem. De valdes också med tanke på att de föreställningar som framkommer skulle kunna jämföras med dem i tidigare forskning. De behövde dessutom uppfylla kravet att inte kräva några större förberedelser eller komplicerat material. Experimenten valdes även med tanke på att de skulle kunna utföras i barnens miljö och spelas in på band. Det första experimentet var egentligen en diskussionsuppgift där barnen och jag diskuterade kring cykelpumpen, vad den kan användas till och hur den fungerar. Den valdes för att belysa för barnen hur man kan använda sig av luft i vardagen och hur luften kan kännas. Det andra 16

17 experimentet var med ballonger, även detta var en diskussionsuppgift där barnen fick diskutera kring vad man kan använda ballonger till, vad som händer när man blåser upp dem och släpper ut luften igen. Under båda experimenten fick barnen prova på att undersöka både cykelpumpen och ballongerna. Dessa båda experiment visar också att man i viss mån kan stänga in luften. Det tredje experimentet Tar luft plats? (se bilaga 2), valdes med tanke på att det visar att luft tar plats. Det fjärde experimentet Väger luft? (se bilaga 3), valdes för att visa att luft har massa. Det femte experimentet Kall luft varm luft (se bilaga 4) valdes för att visa att varm luft tar mer plats än kall. Det sjätte och sista experimentet Luft finns överallt (se bilaga 5) valdes för att visa att allt omges av luft och att luft kan få föremål att röra sig. 3.5 Genomförande av intervjuer och observationer Intervjuerna och experimenten utfördes samma dag. Åttaåringarna och sexåringarna intervjuades och observerades vid två olika tillfällen i början av november Både de inledande intervjuerna och intervjuerna efter experimenten utfördes enskilt med varje barn. Anledningen till att jag valde att utföra intervjuerna och experimenten under samma dag var för att jag i mina frågeställningar skall undersöka om kunskapen har förändrats, inte om den är bestående, vilket framkommer om man väntar några dagar med efterintervjuerna. Vid det första tillfället var det åttaåringarna som stod i fokus och de inledande intervjuerna tog sammanlagt ungefär 45 minuter. Därefter hade barnen rast i en halvtimme innan vi började med experimenten. De första experimenten gjorde vi i klassrummet och vi började med cykelpumpen och därefter ballongerna, för att barnen skulle hålla koncentrationen uppe fick de sedan en kort paus då de fick hoppa och springa lite. Därpå fortsatte vi med experimenten Tar luft plats? och Väger luft?. Sammanlagt tog dessa fyra experiment ungefär en timme och klockan 11 hade barnen lunch och middagsrast. De två sista experimenten tog ca en halvtimme och utfördes i lekrummet, då klassrummet nu var upptaget av de andra barnen. De två sista experimenten var Kall luft varm luft och Luft finns överallt. De efterföljande intervjuerna tog ungefär 20 minuter och utfördes också de i lekrummet. Vid det andra tillfället intervjuade och observerade jag sexåringarna. Både intervjuerna och experimenten utfördes i pysselrummet. De inledande intervjuerna tog ungefär 40 minuter och därefter hade barnen lunch och middagsrast. Det inledande experimentet med ballongerna 17

18 gjordes med hela gruppen. Pojkarna var väldigt uppspelta och jag valde därför att sära på gruppen och utföra resterande experiment enbart med flickorna. Därefter kallade jag in pojkarna och gjorde resten av experimenten med dem. Även sexåringarna var i behov av små pauser för att kunna hålla koncentrationen uppe och fick det efter vartannat experiment. De efterföljande intervjuerna tog ungefär 20 minuter. 4. Resultat Barnens svar skrivs i kursiv stil när de är citerade, medan mina följdfrågor till dem skrivs i normal stil. Barnens namn är fingerade för att de ska få behålla sin anonymitet. 4.1 Intervjuer med informanter sex år gamla, före experiment Vad tänker du på när du hör ordet luft? Alla barnen utom Sabina hade här ett svar. Maja sa; att det är skönt och så. När jag frågade på vilket sätt det var skönt svarade hon Hm, Det är skönt för att vinden svävar så mjukt. Samuel tänkte på att kroppen behöver luft, för om man inte får någon sådan dör man. Anton tänkte på moln och Josefin på vinden när det blåser. Vad tror du att luft är för någonting?/vad tror du att luft innehåller? Sabina, Anton och Samuel tror att luften innehåller ånga. Sabina och Anton påpekar också att den är genomskinlig, Anton gör det genom att likna luften vid spöken. Samuel säger att man inte kan se den. Maja tror att luften är dimma och att den innehåller vatten och små krumelurer. Hon kan inte utveckla närmare vad de små krumelurerna är för någonting. Josefin tror att luften är vind och att den innehåller syre. Hon påpekar också att den kan vara kall ibland. Tror du att man kan se luften? Maja, Josefin och Samuel tror inte att man kan se luften. Men Samuel svarar att man kan känna den; Nej, men man kan andas på händerna då känner man ju luften. För man har små, små känselhud, små grejor här i handen som gör så att man känner allting, så att man känner andas. Nu andas jag på min hand och då känner jag varmt på min hand och ibland är det kallt i munnen, och ibland är det varmt. 18

19 Anton och Sabina tror att man kan se luften. Anton svarar att man alltid kan se den när man tittar upp i luften och Sabina föreslår att man ser den när man andas på en spegel. Tror du att luften tar någon plats? Anton och Samuel svarar båda jakande. Anton svarar att; den tar så lite plats. För att luften inte är så stor. Samuel svarar; Ja för om man andas ut då kommer då tar luften, då blir luften lite mindre fast då får man ju ny luft och då reser sig värmen upp. När man andas ut så kommer den varma luften ner så trängs den kalla ner. För när det är snö då andas man in kallt och på sommaren andas man in varm luft. Fast man kan andas in varm luft på julafton, det kan man också när det är snö. Flickorna tror inte att luften tar någon plats och Jenny tror att det beror på att den är genomskinlig medan Sabina svarar; Nej. För att den har inget i sig. Vad tror du att man kan använda luften till? Maja och Samuel svarar att vi behöver den för att kunna andas. Samuel påpekar också att man kan blåsa på en gardin så att den rör sig. Anton svarar; När man är kall. Också när man är varm så använder solen och luften det. Jenny har inget förslag på vad man kan använda luften till bara att man kan göra det ibland. Sabina svarar att man kan använda den för att blåsa upp en badring eller en badboll. Tror du att det är någon skillnad på luften när den är varm och när den är kall? Alla barnen tror att det är en skillnad mellan varm och kall luft. Maja svarar att den varma är varm och den kalla är kall. Maja tillägger att om det är varmt kan krumelurerna trängas lite. Sabina tror ungefär samma sak men svarar att Ja, att då det är kall luft blir det kallt och när det är varm luft blir det varmt. Josefin menar att det är solen som gör så att luften blir varm, när den lyser på den. Samuel svarar; Ja, för den varma gör så att is, snö smälter och den kalla gör så att värmen försvinner så att det blir is i havet. Anton menar att den varma är lite tjockare än den kalla. Den kalla väger lite mindre än den varma för att den är smal. Tror du att luften väger någonting? Josefin och Anton svarar att luften väger lite. Samuel svarar först att luften inte väger något och ändrar sig sedan och svarar; Nej, den väger ingenting. Jo fast den väger om det är något 19

20 som inte väger till exempel ett löv den väger inget och vinden kan ju blåsa iväg lövet. Det kan den också. Den väger så mycket att den kan lyfta ett löv. Maja och Sabina tror inte att luften väger någonting och Sabina tror att det beror på att; Nej, för den är inte så tung som en människa. Var tror du att luften finns någonstans? Sabina menar att luften kan finnas överallt, vilket även Samuel tror; Den finns i hela egentligen i hela världen, för om det inte hade funnits någon luft i xxx, då skulle hela min familj varit död då om det inte skulle funnits någon luft i xxx. Tror du att den finns både ute och inne? Ja för om inte skulle funnits någon luft härinne då skulle vi ju varit döda. Josefin tror att luften finns i molnen och Anton tror att luften finns uppe i himlen. Båda tror också att den kan finnas inomhus. Anton påpekar också att det måste vara öppet för att den skall kunna komma in. Maja tror att luften finns både ute och inne. Tror du att man kan stänga in luften? Maja, Sabina och Josefin svarar att man inte kan det, för det kan finnas hål som luften går igenom. Maja föreslår springan nedanför dörren och nyckelhålet, medan Josefin och Sabina tror att den kan gå igenom väggen också. Anton svarar att man kan det om man tejpar igen nyckelhålen, Samuel svarar att man kan det; om man har en duk så kan man knyta fast den mot munnen och näsan och då kan man ju inte andas och då har man ju stängt in luften här i kroppen. Tror du att man kan säga att luften är någonting fast man inte kan se den? Bara Samuel trodde att man kan säga att luften är något fast man inte kan se den. Han svarade; Ja för man kan använda luften till att blåsa iväg en snöflinga Tror du att luften både kan röra på sig och vara stilla? Alla barnen svarar ja på denna fråga. Alla utom Sabina motiverar det med att man kan se att luften rör sig när det blåser. Att luften är stilla när det inte blåser svarar alla barnen utom Anton. Han svarar att luften är stilla; när det är varmt. Samuel utvecklar sitt svar något; Ja, för att om ingenting rörde sig då skulle ju vinden vara stilla och då skulle luften också vara stilla, om ingenting rörde sig. Hur kan man se att luften rör på sig? Man ser inte det, för jo man ser på löven att det blåser då ser man luften följa med. För vind och luft det är likadant. 20

21 Sabina svarar att man kan se att luften rör sig när man rostar bröd. När jag frågar hur man kan se det svarar hon; för då kommer det upp ånga. Är det någonting mer om luft som du kom på nu som du ville säga? När jag frågar om de har något att tillägga är det bara Samuel som har det. Han vill visa att man kan snurra en pinne så att luften låter. Han säger också; om man har ett papper och blåser här under då flyger ju pappret upp. Varför tror du? Vinden den tränger sig fram så ju och tränger undan pappret och när luften är borta då kommer ju pappret ner igen. 4.2 Experiment med informanter sex år gamla Experiment Ballonger (Flickor & pojkar) Jag plockar fram ballonger och frågar barnen vad ballongerna kan ha att göra med det vi pratade om innan. Alla svarar luft. Sabina säger att; man blåser upp dom med luft. Josefin svarar att; ballonger innehåller luft. Maja att; ballonger kan smälla och luften flyga ut. Och Anton att; man blåser upp kinderna och så släpper man ut luften i ballongen. Barnen får alla var sin ballong som de blåser upp, de knyter den inte utan håller den i handen. Sabina och Samuel har problem att blåsa upp sina ballonger och jag frågar barnen vad de tror att det kan bero på? Anton svarar att; det är stopp i röret och att dom håller för hålet. Maja tror att; dom kanske inte blåser tillräckligt hårt. Sabina blåser till slut upp sin ballong och jag frågar vad det kan vara i ballongerna. Alla barnen svarar luft utom Maja som svarar dimma. Jag frågar vad de tror ska hända om man släpper ut luften ur ballongerna? Samuel tror att; man släpper ut luften, luften är fri och den flyger iväg. Josefin svarar att; luften flyger ut och så kan den inte bara ligga still så den måste röra sig liksom. Luften vill komma ut fortare. Både Maja och Sabina håller med henne. Alla barnen släpper sina ballonger och vi ser vad som händer. Samuel som fortfarande har problem att blåsa upp sin ballong får hjälp av Anton. När jag frågar vad som hände med ballongerna när de släppte dem svarar Sabina att; den flög upp i dockhuset. Josefin; den gjorde så här blup, blup. När jag frågar vad som hände med luften svarar Maja att; den flög ut och Samuel att; den lekte helikopter och fes iväg och sen tog luften slut. 21

22 Experiment Cykelpump Flickor Jag tar fram cykelpumpen och frågar om de vet vad det är för något. Alla svarar ja och Sabina svarar att det är en cykelpump. När jag frågar vad man kan använda den till svarar Josefin; Om det har gått håll på däcket så sjunker liksom däcket ner om det är ett hål så går det liksom inte att cykla på det. Men när luften är så står den däcket upp mer. Maja svarar att pumpa däcket. Jag pumpar med cykelpumpen och frågar vad som händer när jag gör så? Maja svarar att; luften åker in i däcket. Josefin tillägger; när man drar upp pumpen så fylls den här med luft så är det ett litet hål som man sätter i däcket och när man tar ner det så kommer all luften ur så hamnar det i däcket. Jag frågar dem hur de tror att det känns när man pumpar med pumpen på handen och Sabina svarar kallt medan Maja tror att luften flyger. Vi provar och Sabina tyckte att det kändes kallt medan Josefin tyckte att det blåste. Maja svarar att det kändes som varm dimma. Pojkar Jag håller fram cykelpumpen och frågar vad det är för någonting? Samuel svarar att det är en cykelpump. När jag frågar vad man använder den till svarar Anton att; man pumpar däcken på cyklarna. Jag frågar dem om de kan förklara vad som händer när man pumpar med cykelpumpen. Samuel svarar; jag kan visa dig, det kommer in luft där nu och nu sprutar det ut luft, nu finns det ingen luft där. Och nu suger jag in luft och sprutar ut det. Anton visar också han med cykelpumpen och förklarar hur den fungerar; nu pumpar jag in luften och nu pumpar jag ut luften så kommer det ut här (pekar på hålet). Experiment Tar luft plats? Flickor Flickorna får själva göra experimentet och får en bägare med vatten framför sig, var och en får en mugg där de stoppar in ett papper i bottnen. Jag visar dem hur man ska hålla muggen och frågar; vad händer med pappret om jag håller muggen så här och sänker den rakt ner och sedan lyfter den rakt upp ur vattnet? Först tror alla flickorna att pappret blir blött. När jag sedan frågar varför de tror att pappret blir blött, svarar Sabina att det inte blir det, när jag frågar henne varför hon tror så, svarar hon; det nuddar inte pappret för det är längst ner i bottnen. Josefin fortsätter och pekar på sidan av muggen; den (vattnet) är bara här på sidan. Maja svarar att pappret kan bli blött för det kan trilla ut. Jag frågar henne om pappret blir blött om det får stanna kvar i muggen och hon svarar; nej. Barnen får prova experimentet och när 22

23 jag frågar om pappret blev blött svar de alla nej. Jag frågar dem vad de tror händer om de vinklar muggen när de sänker ner den i vattnet, alla svarar att pappret blir blött. De får prova och se vad som händer. Sabina svarar att pappret blev blött. De andra flickornas papper blev också blött. Jag frågar dem varför de tror att pappret inte blev blött när vi höll muggen rak, när vi sänkte ner den i vattnet. Sabina svarar att; för att det var så långt in. När jag frågar henne vad som finns mellan pappret och vattnet svarar hon; luft. Josefin svarar på samma fråga följande; jo, att om man sätter den med papper i då så kommer det ju här och kommer lite här och då kommer det inte in där men om man tar ner den så, så liksom tränger vattnet in och det blir blött. När jag frågar henne vad som finns mellan pappret och vattnet svarar hon; luftvatten. Maja svarar att pappret inte blir blött på grund av att; det är dimma mellan som håller fast. Hon syftar här på att dimman håller fast pappret så att det inte trillar ut. Varför det blev blött när man vinklade muggen förklarar Maja så här; om det kommer vatten i då släpper den liksom dimman och så trillar det ur och det hamnar i vattnet. Jag frågar dem om de tror att luft tar någon plats nu när det finns både luft och papper i muggen, Sabina svarar först nej och ändrar sig sedan till ja; den blir ånga. Josefin och Maja svarar ja. Pojkar Pojkarna får var sin bägare med vatten och var sin mugg i vilken de stoppar lite papper i bottnen. Jag frågar dem vad de tror ska hända med pappret om man sänker muggen rakt ner i vattnet och sedan tar upp den igen. Båda tror att det blir blött. De får prova och se vad som händer. Bådas papper blir torrt. När jag frågar varför de tror att det blir torrt svarar Anton; därför att man gör så här rakt upp då kommer inte vattnet in där om man lutar muggen blir det blött. Jag frågar dem vad som kan finnas mellan pappret och vattnet då, om pappret inte blir blött. De har inget svar. Jag berättar att det är luft. De provar också att luta muggen när de för ner den och upptäcker att pappret då bli blött. Jag berättar också för dem att man förr använde sig av dykarklockor om man ville ner på havsbotten och att de fungerade ungefär som muggen och pappret. Att människan som man sänkte ner i dykarklockan kunde andas för att det fanns luft mellan honom och vattnet. Samuel berättar då att hans mamma brukar; om det inte ska komma in luft plastpapper över middagen för att ingen luft skall komma in där och förstöra maten så att det skall smaka äckligt. 23

24 Experiment Väger luft? Flickor Jag berättar att vi nu skall jämföra två uppblåsta ballonger och frågar dem vilken de tror väger mest. Sabina och Josefin tror att de väger lika mycket och Maja tror; det tror jag inte för om det är mer luft i den och mindre luft i den så väger den mer än den. Vi jämför ballongerna och de väger lika mycket. Jag fråga dem vilken ballong som väger mest om vi har en uppblåst och en tom ballong? Maja svarar att den uppblåsta väger mest för att; det är mest luft i den. Josefin svarar; att den där, det måste inte väga mer i den, den kan väga mer i den också, för den är mer stor och lite liksom lite mer om man känner så, så är den lite tunnare än den, så den kan också väga mest. Sabina vill inte riktigt välja vilken som kan väga mest utan föreslår att båda kan göra det. Vi hänger upp ballongerna på en pinne och ser vad som händer. Jag frågar dem vilken som väger mest? Maja svarar den med luft i. Och när jag frågar varför de tror att det är så, svarar Sabina; det är en massa luft i den. Avslutningsvis frågar jag dem om man kan säga att luft väger och de svarar alla ja och Sabina tillägger att; luften väger tusen kilo. Pojkar Jag berättar för pojkarna att vi ska jämföra två ballonger och se vilken som väger mest. Jag visar dem två uppblåsta ballonger och frågar dem om de tror att de väger lika mycket? Samuel svarar ja medan Anton svarar nej; den är lite längre får jag hålla, den är nog tyngre. Jag frågar honom varför den skulle vara lite tyngre och han svarar att; den sjunker ner mer. Vi jämför ballongerna och det visar sig att de väger lika mycket. Jag frågar vilken ballong de tror väger mest om man har en uppblåst och en tom ballong och båda tror att det är den med luft. Anton påpekar också; sån luft när man drar ut, samma som en cykelpump men inte cykelpumpen så. Vi jämför ballongerna och det visar sig att den med luft väger mest. Vi konstaterar att luft väger. Experiment Kall luft varm luft Flickor Jag berättar för flickorna att jag har varit och hämtat en PET-flaska som jag hade lagt i frysen för att den skulle bli alldeles kall. Barnen känner på den och jag frågar dem vad de tror kommer hända med den ballong som jag har satt över flaskans öppning om jag häller varmt vatten på flaskan. Sabina tror att; den blåser upp sig. Josefin och Maja tror att den blåser upp sig och smäller. Vi provar och ser vad som händer. Ballongen blåser upp sig och jag frågar 24

25 varför de tror att den gör det. Sabina svarar; att den liksom det kommer luft in i ballongen. Det blir ånga och så flyger den upp. Josefin tror att det beror på att; för att det varma vattnet går igenom plasten så kommer det in där och så vill den komma ut så tror den att den kan komma ut där (ballongen) och så kommer den ut så är det liksom luft så fylls den liksom upp. Maja tror att det är så att; när det varma vattnet kommer på den då kommer dimman in där och den står upp och alla luft som var där innan kommer upp. Där i ballongen. Jag frågar dem om de tror att luften i flaskan är varm eller kall? Josefin och Maja svarar att den är varm och Sabina att den är kall. Pojkar Jag tar fram PET-flaskan och berättar för pojkarna att den fått ligga i frysen för att bli kall. De får känna på den och jag berättar att jag skall sätta en ballong över öppningen och hälla riktigt varmt vatten på flaskan. Jag frågar dem vad de tror ska hända med ballongen? Samuel svarar att; den fylls upp denna (ballongen). Och Anton svarar att; det hälls ner här (vattnet) ballongen sitter kvar. Vi provar och ballongen blåses upp lite. Jag frågar dem varför de tror att ballongen blåses upp och Samuel svarar; för att den varma luften kommer in i flaskan och sen vill den ut genom hålet fast då kommer den in här i ballongen och då fyller den upp massor med luft där. Fast om jag tar ut luften där så kommer all värme in fast om jag tar av ballongen nu. Sen nu är det massor av luft så, så nu tar jag av den ballongen från flaskan och nu kommer all den varma luften ut här. Experiment Luft finns överallt Flickor Jag ställer flickorna inför problemet att vi har två ballonger som hänger ganska nära varandra på en pinne, hur ska vi göra för att ballongerna ska boxas med varandra? Man får inte röra vid ballongerna och inte röra vid snöret. Hur ska vi nu göra? Sabina föreslår att vi ska blåsa på båda ballongerna. Josefin att vi ska vagga på pinnen tills ballongerna slår ihop och när jag säger att man inte får röra på pinnen heller svarar hon; men då går det ju inte. Maja föreslår då; ja, man tar en sax och då rör man inte pinnen, snöret eller ballongen (Maja tolkar det som att det räcker med att inte kroppen vidrör). Flickorna får testa Sabinas förslag och ballongerna rör vid varandra. Jag frågar dem varför de tror att det funkar och Sabina svarar att; den kommer så och då boxar den, den andra så den åker iväg. Jag frågar henne, vad är det som händer du rör ju inte vid ballongen? Och hon svarar att; luften puttar iväg den. Jag föreslår att de ska blåsa mellan ballongerna och de provar och ser vad som händer. Även då slår de ihop 25

26 och jag undrar varför de tror att det fungerar? Maja svarar; jo för att luften åker åt båda hållen och sen bonkar de ihop. Sabina tillägger att; jo, till exempel om du gör så här (blåser) så åker de ut och in. Maja vill prova att putta på ballongerna med en sax så hon får prova det innan vi slutar. Pojkar Jag berättar för pojkarna att jag avslutningsvis har ett problem till dem och visar dem ballongerna som hänger nära varandra på pinnen. Jag frågar dem, hur ska jag göra om jag vill få dessa ballonger att röra vid varandra? Jag får inte röra dem eller snöret. Samuel föreslår att vi ska blåsa på ballongerna och Anton föreslår att blåsa på snöret. När de blåser på ballongerna slår ballongerna ihop men när de blåser på snöret funkar det inte lika bra. Jag frågar vad det kan bero på att de slår ihop när man blåser på dem? Samuel svarar; luften slår på dom. Anton svarar; för att jag blåste så hårt så åkte den i väg med luften. Jag föreslår att de skall blåsa mellan ballongerna och de provar och ser vad som händer. Ballongerna slår ihop och jag frågar varför de tror att det funkar och Samuel svarar att; kolla om de är stilla så kommer så är luften still och så kommer luften så och lyfter fram ballongerna. Avslutningsvis för både pojkarna och flickorna frågar jag dem om det har varit roligt med experimenten och de svarar alla ja. Jag tackar dem och berättar hur duktiga jag tycker att de har varit och hur bra de svarat på frågorna. 4.3 Intervjuer med informanter sex år gamla, efter experiment Tror du att luften tar någon plats? Sabina svarar att luften ibland tar plats; när man stoppar en mugg med papper i vatten då tar det plats. Även Maja tvekar och svara; Sådär. När man ute så känner man den kalla luften eller eldar. Samuel svarar direkt ja; för den får plats i magen, hus och hästar. När jag frågar honom om luften tar plats så som han och jag gör svarar han; ja, för vissa luft kan sitta ner. Ja luften står här och flyger här, så tittar den kanske på oss. Josefin och Anton tror inte att luften tar någon plats. Josefin svarar; nej, för att den kan inte så att den åker ut hela tiden. Och Anton menar att; nej, det tar så lite plats. Nej, därför att luften inte är så stor, luften är stor men den är inte tjock eller så, därför tar den inte plats. 26

27 Tror du att det är någon skillnad på luften när den är varm och när den är kall? Både Sabina och Maja svarar att den varma luften är tyngre än den kalla. Sabina svarar först att den varma luften är varm och den kalla luften är kall och Maja lägger till att den varma luften känns mer än den kalla. Anton tror att den varma luften är tjockare än den kalla. Josefin säger att man blir varm av varm luft och kall av kall luft. Samuel förklarar skillnaden med att; varm gör så att grejer smälter och den kalla gör så att visa grejor smälter till is. Tror du att luften väger någonting? Maja och Anton svarar båda att luften väger lite och Maja motiverar det med; för att när man ska ge någonting och håller handen så, så känner lite så. Josefin och Samuel svara ja och Josefin tillägger; för att ibland när det blåser mycket så blir det ju ganska hårt. Samuel svarar; den väger rätt så mycket, alltså den kan väga om den lyfter upp en grej så är det ett löv, för det är det enda den kan lyfta, Den kan inte, jo om det är rejält med blåsigt, då kan den faktiskt blåsa i väg en flaska. Sabina svarar nej och när jag frågar henne om vi gjort något experiment om detta svarar hon ja med ballongerna och att luften då vägde. Tror du att man kan stänga in luften? Alla barnen svarar att man kan stänga in luften. Anton och Maja svarar att man måste täppa till alla hål och Maja ger exempel på att man kan stänga in luften i en låda. Sabina och Samuel svarar att man kan stänga in luften i en flaska och Samuel tillägger; om man har munnen stängd och har näsan stängd då kommer det inte in någon luft. Så här (visar). För då hade jag stängt in luften i magen. Josefin svarar först nej och ändrar sig sedan till ja och hänvisar till experimentet vi gjorde; jo till exempel med ballongen så kan man så var luften däri och så höll man för hålet så den inte kunde komma ut. 4.4 Intervjuer med informanter åtta år gamla, före experiment Vad tänker du på när du hör ordet luft? Alla barnen hade någon form av fundering kring luft. Emma svarade att hon tänkte att; Ibland kanske jag tänker såhär när det inte finns någon luft. Men då tänker jag att det t.ex. ett rum är helt tomt, alltså helt, helt tomt. Men sen så när jag tänker på luft så tänker jag att rummet typ är fullt eller nåt sånt. Att rummet är fullt med luft? Ja. Frida svarade att hon tänkte; Jag tänker på det till exempel som vi andas in och ut. Ibland tänker jag på att luften finns både ute och inne. Och så tänker jag på hur den kan komma ut och in. Hur tror du att den kan komma 27