GULLSPÅNGSÄLVEN

Transkript

1 GULLSPÅNGSÄLVEN Gullspångsälvens vattenvårdsförbund

2 Uppdragsgivare: Kontaktperson: Gullspångsälvens vattenvårdsförbund Matilda Norberg, Karlskoga kommun Tel: E-post: Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kvalitetsgranskning: Kontaktperson: ALcontrol AB Ann-Charlotte Norborg Carlsson Ann-Charlotte Norborg Carlsson Susanne Holmström Ann-Charlotte Norborg Carlsson Tel E-post: ann-charlotte.carlsson@alcontrol.se Omslagsfoto: Skillerälven uppströms Filipstad (station 352). (Foto: Anders Sköld) Tryckt:

3 INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND...15 AVRINNINGSOMRÅDET...18 RESULTAT OCH DISKUSSION...23 Väderförhållanden.. 23 Delområde 1. Timsälven.. 25 Delområde 2. Svartälven 44 Delområde 3. Letälven och Gullspångsälven 59 REFERENSER...74 BILAGA 1. Metodik...79 BILAGA 2. Analysresultat för vattenkemi år BILAGA 3. Analysresultat för vattenkemi - tidsserier BILAGA 4. Statusklassning av vattenkemi (21-212) BILAGA 5. Vattenföring, ämnestransport, punktutsläpp och nedfall på sjöytor BILAGA 6. Väderförhållanden BILAGA 7. Resultat från undersökning av växtplankton BILAGA 8. Resultat från undersökning av bottenfauna BILAGA 9. Resultat från undersökning av kiselalger BILAGA 1. Resultat från övrig miljöövervakning...399

4

5 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Gullspångsälvens vattenvårdsförbund utförde ALcontrol AB undersökningar av vattenmiljön i Gullspångsälvens avrinningsområde åren Undersökningarna, som år 212 omfattade vattenkemi, växtplankton, bottenfauna och påväxt (kiselalger), följde Kontrollprogram för Gullspångsälvens avrinningsområde, daterat augusti 21. Detta kontrollprogram implementerades i januari 211. Föregående kontrollprogram gällde från och med år 22. Den nu aktuella rapporten är en flerårsutvärdering för perioden Väderförhållanden Ännu ett varmt år Årsmedeltemperaturen för år 212 vid SMHI:s väderstation i Åtorp var 5,9 C, vilket är,5 C högre än normalvärdet för perioden Under år 212 var det bara juni, oktober och december som var kallare än vanligt. Sedan år 1989 var årsmedeltemperaturen bara lägre än normalvärdet åren 1993, 1996 och 21. Betydligt större nederbördsmängder än normalt I Åtorp var 212 års totala nederbördsmängd 26 % större jämfört med normalvärdet för perioden (865 mm jämfört med 685 mm). Särskilt nederbördsrika månader var juni, september och oktober. Det vara bara i mars, november och december som nederbördsmängderna var mindre än vanligt. Vattenföring Medelvattenföringen bara högre år 2 De ovanligt stora nederbördsmängderna medförde att 212 års årsmedelvattenföring i Gullspångsälven vid Gullspångs kraftverk var 83 m 3 /s, vilket är 39 % högre än normalt (medelvärde : 6 m 3 /s). Även i Timsälven (38 %) och Svartälven (28 %) var årsmedelvattenföringen avsevärt högre än normalt. I både Timsälven, Svartälven och Gullspångsälven var flödena över de normala i januari samt hela perioden juli t.o.m. november. I tidsserien var vattenföringen, som uppvisar en svagt ökande tendens, bara högre år 2 (Figur 1). Nolltappning förekom både i Timsälven, Svartälven och Letälven år 212, men bara några dagar kring månadsskiftet juni/juli. Nolltappning har betydelse för vattenmiljön både direkt, genom att påverka livsmiljön för växter och djur, och indirekt, genom att försämrad vattengenomströmning ökar genomslaget av bl.a. utsläpp från punktkällor. Flöde (m 3 /s) Gullspångsälven Figur 1. Årsmedelvattenföring i Gullspångsälven vid Gullspångs kraftverk åren Linjen anger medelvärdet för perioden

6 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning Ämnestransport och arealspecifik förlust Oftast ökande ämnestransporter, men minskande för fosfor i Svartälven samt fosfor och kväve i Gullspångsälven Ämnestransporterna i Gullspångsälven vid Gullspång uppgick år 212 till 29,1 ton fosfor, 1572 ton kväve och ton organiskt material (mätt som TOC). Till följd av att vattenföringen var högre än vanligt var även transporterna av både fosfor, kväve och organiskt material större än medelvärdet för perioden i både Timsälven och Gullspångsälven. Detsamma gällde kväve och organiskt material i Svartälven, där emellertid 212 års fosfortransport av okänd anledning var en av de minsta i mätserien. För perioden som helhet ökade transporterna av fosfor i Timsälven, av kväve i Timsälven och Svartälven samt av organiskt material i Timsälven, Svartälven och Gullspångsälven, vilket kan kopplas till ökande vattenföring. Däremot minskade fosfortransporten i Svartälven avsevärt. I Gullspångsälven minskade transporterna av fosfor och särskilt kväve, vilket främst beror på minskade utsläpp från punktkällor (Björkborns industriområde). Mest låga fosforförluster, men måttligt hög i Timsälven före Möckeln och hög i Hovaån Som ett medelvärde för femårsperioden var den arealspecika förlusten av fosfor mycket låg eller oftast låg vid flertalet provplatser i Gullspångsälvens avrinningsområde. I Timsälven vid inflödet i Möckeln (exklusive utsläpp från Björkborns industriområde) klassades fosforförlusten emellertid som måttlig med tydlig avvikelse från beräknat jämförvärde. I Hovaån bedömdes fosforförlusten som hög med stor avvikelse från jämförvärdet. Måttligt hög fosforförlust motsvarar normala förluster från bl.a. mindre erosionsbenägen åkermark medan hög fosforförlust motsvarar förluster från åker i öppet bruk. Låga eller måttligt höga kväveförluster, men hög i Hovaån Arealförlusten av kväve var låg eller måttligt hög vid flertalet provplatser i Gullspångsälvens avrinningsområde som ett medelvärde för femårsperioden I Hovaån var emellertid kväveförlusten hög och denna provplats var den enda som uppvisade någon avvikelse från beräknat jämförvärde (tydlig). Hög kväveförlust motsvarar normala förluster från åker i slättbygd. Hovaån påverkas främst av jordbruk och enskilda avlopp. Utsläpp från reningsverken i Hova och Älgarås utgör en mycket liten del av den totala transporten, speciellt för fosfor. Källfördelning Punktkällor, jordbruk och luftnedfall dominerande källor för antropogen tillförsel av näringsämnen till Timsälven Dominerande källor för fosfortillförsel (brutto, d.v.s. före retention) var i Timsälvens avrinningsområde skogsmark (36 %) och jordbruksmark (24 %). Antropogen andel (orsakad av människan) var störst för punktkällor (4 %) och jordbruk (36 %). I detta avrinningsområde dominerade skogsmark (39 %) och punktkällor (24 %) kvävetillförseln. Den antropogena andelen var klart störst för punktkällor (47 %), följt av nedfall från luften på sjöytor (31 %). 7 % av den antropogena kvävetillförseln till Svartälven kom från nedfall från luften på sjöytor I Svartälvens avrinningsområde dominerades fosfortillförseln (brutto, d.v.s. före retention) av skogsmark (64 %). Vad gäller den antropogena andelen stod punktkällor för 37 %, följt av enskilda avlopp (22 %) och jordbruksmark (2 %). Även kvävetillförseln dominerades av skogsmark (64 %), följt av nedfall från luften på sjöytor (23 %). Så mycket som 7 % av den antropogena andelen var nedfall från luften på sjöytor. 2

7 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning Skogsmark dominerande källa för tillförsel av både fosfor och kväve till Gullspångsälven För hela Gullspångsälvens avrinningsområde var dominerande fosforkälla (brutto, d.v.s. före retention) skogsmark (42 %), följt av jordbruksmark (18 %). Den antropogena andelen var störst för punktkällor (4 %) och jordbruksmark (31 %). Skogsmark (39 %) var dominerande källa även för kvävetillförseln, följt av punktkällor (2 %) och nedfall från luften på sjöytor (18 %). För merparten av den antropogena andelen stod punktkällor (38 %), följt av nedfall från luften på sjöytor (35 %). 5 % fosforretention i Skagern och 2 % i Möckeln Den största källan för tillförsel av näringsämnen till sjön Möckeln var Timsälven (inklusive utsläpp från Björkborns industriområde). Tillförseln av näringsämnen till Skagern dominerades av Letälven. I sjön Möckeln beräknades retentionen av fosfor till ca 2 % och i Skagern till 5 %, medan kväveretentionen var cirka 3 % i båda sjöarna. Den avsevärt större fosforretentionen i Skagern beror på att denna sjö är mycket större och har längre omsättningstid, vilket ger bättre förutsättningar för självrening genom sedimentation. Vattenkemi Näringsämnen Generellt låga eller måttligt höga fosforhalter och måttligt höga kvävehalter Som ett medelvärde för femårsperioden var fosforhalterna låga vid samtliga provplatser i Svartälvens avrinningsområde. I Timsälvens avrinningsområde var fosforhalterna generellt låga i den övre delen av området och måttligt höga i den nedre delen. Högre halter uppmättes i Skagersholmsån, som hade höga halter, och i den starkt jordbrukspåverkade Hovaån, som hade mycket höga halter. Vid dessa stationer noterades de högsta fosforhalterna i samband med stark grumlighet, vilket påvisar erosionspåverkan. Som ett medelvärde för femårsperioden var kvävehalterna genomgående måttligt höga, förutom i Skagersholmsån, där halterna var höga, och i Hovaån, som hade mycket höga halter. Återkommande genomslag från Filipstads reningsverk i norra delen av Daglösen i mars I norra delen av Daglösen syntes tydligt genomslag från reningsverket i Filipstad i bottenvattnet vid vårvinterprovtagningar åren Ammoniumkvävehalten i bottenvattnet klassades då som hög (1-14 μg/l) samtidigt som värdena för alkalinitet och konduktivitet var förhöjda. Ammonium är kraftigt syreförbrukande och kan under vissa betingelser omvandlas till ammoniak som är giftigt för fisk. Vid aktuella temperaturer och ph-värden var troligen denna risk liten. Genomslag från Fredriksbergs reningsverk i augusti 211 Även i Liälven nedströms Fredriksbergs reningsverk var ammoniumkvävehalten hög i augusti 211 (59 μg/l). Vid detta tillfälle (liksom i juni) var även värdena för konduktivitet, ph och alkalinitet förhöjda, vilket indikerar genomslag från reningsverket vid låg vattenföring sommartid. Förhöjd fosforhalt i bottenvattnet i flera sjöar påvisar interngödning I några sjöar var fosforhalten förhöjd i bottenvattnet. Främst gällde detta norra delen av Daglösen, där fosforhalten vid vårvinterprovtagningen var 2,4-5, gånger högre i bottenvattnet jämfört med ytvattnet, och Lonnen, där fosforhalten i augusti 29 samt mars och augusti 211 var 2,3-3,4 gånger högre. Orsaken till detta var troligen interngödning (fosforläckage från sedimentet i samband med syrebrist). I flertalet av dessa fall var dock syretillståndet tillfredsställande, men i Lonnen i augusti 29 rådde syrefattigt tillstånd. Även i Öjevettern, Lersjön och Möckeln förekom 2-6 gånger förhöjda fosforhalter i bottenvattnet vid vardera två tillfällen under femårsperioden

8 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning Främst hög eller god näringsstatus Statusen avseende kvalitetsfaktorn Näringsämnen i vattendrag och Näringsämnen i sjöar (21-212) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (handbok 27:4) bedömdes för flertalet provplatser som hög (18 st.) eller god (5 st.). I Öjevettern, Timsälven vid inflödet i Möckeln och Hovaån klassades statusen emellertid som måttlig (Figur 2). Växtplanktonundersökningen indikerade god näringsstatus i Öjevettern och Lonnen Vid undersökningarna av växtplankton i sjöarna Öjevettern och Lonnen bedömdes båda sjöarna ha god ekologisk status med avseende på näringsämnen enligt Naturvårdsverkets kriterier (handbok 27:4) som ett medelvärde för perioden Bottenfaunan påvisade dålig näringsstatus i Lonnens djupområde Vid undersökningarna av bottenfauna bedömdes statusen med avseende på näringsämnen (medelvärde för femårsperioden ) som hög eller god vid 13 av 2 lokaler. I Daglösens norra del, Storforsälven nedströms Storfors och Öjevetterns djupområde var statusen måttlig. I Storforsälven uppströms Storfors samt Svartälven upp- och nedströms Hällefors klassades näringsstatusen som otillfredsställande och i Lonnens djupområde som dålig. Kiselalgsundersökningen gav bedömningen måttlig status nedströms Gammelkroppa fiskodling Vid undersökningen av kiselalger bedömdes 15 av 18 lokaler ha hög status avseende indexet IPS, vilket visar påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening. I Alkvettern vid Lunedet och Älgälven nedströms Sävenfors klassades statusen som god. Bara en lokal (Kroppaälven nedströms Gammelkroppa fiskodling) hade måttlig näringsstatus. Långsiktigt minskande fosforhalter i Timsälven, Svartälven och Gullspångsälven I Timsälven vid inflödet i Möckeln (upströms utsläppet från Björkborns industriområde) minskade medelhalterna av fosfor tydligt från oftast höga halter vid slutet av 197-talet till oftast måttligt höga därefter. I Svartälven vid inflöde i Möckeln och i Gullspångsälven vid Gullspång minskade medelhalterna av fosfor under samma period från oftast måttligt höga till låga halter. Orsaker till minskande fosforhalter kan vara bl.a. uppförande av kommunala reningsverk, avfolkning av glesbygd, förbättrad standard på enskilda avlopp och försurning. I Gullspångsälven minskade även kvävehalterna från höga till måttligt höga halter, främst beroende på minskade utsläpp från Björkborns industriområde. Klorofyll Kvalitetsfaktorn klorofyll uppnådde inte god status i sex av tio sjöar Klorofyll ger ett grovt mått på mängden växtplankton (alger). Historiskt har de högsta klorofyllhalterna förekommit i Öjevettern och Lonnen, där frekvent höga eller mycket höga halter uppmätts under i augusti Kvalitetsfaktorn Klorofyll i sjöar (21-212) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (handbok 27:4) uppnådde hög eller god status i fyra av de tio undersökta sjöarna (Figur 3). I norra och centrala Daglösen, Öjevettern, Ullvettern, Lonnen och Bredreven uppnåddes emellertid inte god status. Organiskt material Oftast måttligt höga eller höga medelhalter av organiskt material Vid flertalet provplatser var års medelhalter av organiskt material (mätt som TOC) måttligt höga eller höga, främst till följd av tillförsel av humusämnen från skogs- och myrmark. I Skagersholmsån (23 mg/l) och Hovaån (19 mg/l) bedömdes TOC-halterna som mycket höga till följd av tillförsel av humusämnen även från jordbruksmark. 4

9 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning Ökande halter av organiskt material under senare år I Timsälven och Svartälven vid respektive inflöde i Möckeln samt i Gullspångsälven vid Gullspång finns sedan åren 23/24 tydliga trender mot ökande halter av organiskt material. Ökningen kan delvis kopplas till större nederbördsmängder och mildare vintrar. Dock ökade TOC-halterna mer än förväntat i relation till vattenföringen, varför ytterligare faktorer som t.ex. minskad försurning kan ligga bakom. Syretillstånd Måttligt syrerikt eller syrerikt tillstånd i sju av tio sjöar Syrehalten i sjöar (medelvärden av årsminimum ) gav bedömningen syrerikt eller måttligt syrerikt tillstånd i bottenvattnet i sju av tio sjöar. I norra delen av Daglösen och Bredreven rådde svagt syretillstånd och i Öjevettern syrefattigt tillstånd. De undersökta sjöarna är relativt grunda med begränsade djuphålor, vilket i kombination med stor tillförsel av syreförbrukande organiskt material ofta leder till syrebrist i bottenvattnet. De tre senaste åren har emellertid syretillståndet i flertalet sjöar varit bättre än tidigare under 199- och 2-talet, troligen beroende på kortare isläggningsperiod. Ljusförhållanden Hög eller god status med avseende på siktdjup förutom i Lonnen, där den var måttlig Siktdjupet ger information om vattnets färg och grumlighet. Under perioden mättes siktdjupet i sjöarna vid augustiprovtagningen. I sex av sjöarna var medelvärdet för femårsperioden litet siktdjup, medan Östersjön, Ullvettern, Möckeln och Skagern hade måttligt siktdjup. Statusen avseende kvalitetsfaktorn Siktdjup i sjöar (21-212) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (handbok 27:4) bedömdes i flertalet sjöar som god. I Östersjön och Skagern var den hög. Minst siktdjup hade Lonnen, där siktdjupsstatusen var måttlig på grund av algblomning (hög klorofyllhalt). Från svagt till starkt grumligt vatten nedströms i avrinningsområdet Grumligheten (turbiditeten) anger vattnets innehåll av partiklar som kan vara av både organiskt (växt- och djurdelar) eller oorganiskt (mineralpartiklar) ursprung. Grumligheten (turbiditeten) mättes bara i rinnande vatten. Generellt var medelvärdet för femårsperioden måttligt grumligt vatten. I Timsälven vid Lunedet, Letälven vid Åtorp och Skagersholmsån bedömdes vattnet som betydligt grumligt. Längst upp i delavrinningsområdet Svartälven vid Sågen klassades vattnet som svagt grumligt och längst ned i Hovaån i delområdet Letälven-Gullspångsälven som starkt grumligt (19 FNU), främst beroende på erosion från åkermark. Minskande siktdjup beror troligen på ökande humustillförsel I ett längre tidsperspektiv uppvisar siktdjupet en svagare eller starkare trend mot minskande värden i samtliga aktuella sjöar. Detta beror troligen på ökande halter av organiskt material (främst humus) kopplat till ökande vattenföring och mildare vintrar. Surhetstillstånd Generellt god motståndskraft mot försurning Motståndskraften mot försurning (buffertkapaciteten, mätt som medianalkalinitet) var generellt god i Gullspångsälvens avrinningsområde (medelvärde av årsminimum ). I Skagersholmsån och några stationer i de övre delarna av avrinningsområdet klassades buffertkapacite- 5

10 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning ten som svag. Mycket svag buffertkapacitet förekom bara i Svartälven vid Sågen, medan den i Hovaån istället var mycket god. Vid mitten av 198-talet ökade alkaliniteten tydligt i både Timsälven och Svartälven vid respektive mynning i Möckeln samt i Gullspångsälven vid Gullspång p.g.a. utökade kalkningsinsatser uppströms, men har sedan början av 199-talet legat tämligen stabil. Kiselalgsundersökning påvisade måttligt sura förhållanden vid tre lokaler och sura vid en Undersökningarna av kiselalger påvisade allkaliska eller nära neutrala förhållanden vid 14 av de 18 undersökta lokalerna som ett medelvärde för femårsperioden Stationerna i Lesjön, Älgälven uppströms Sävenfors och Skagersholmsån bedömdes ha måttligt sura förhållanden medan Bredreven hade sura förhållanden. Metaller Medelhalterna av metaller i vatten var generellt mycket låga eller låga i hela avrinningsområdet åren Tillfälligt höga halter av bly, koppar och zink i Kilstabäcken I Kilstabäcken noterades tillfälligt höga halter av bly (åren 22, 26, 21, 211 och 212), koppar (år 29) och zink (år 26). Vid denna station noterades dessutom frekvent måttligt höga halter av främst bly och koppar, men även krom och zink. Orsaken till de förhöjda metallhalterna i Kilstabäcken kan vara pågående utsläpp från metallindustri (Bharat Forge Kilsta) och/eller gamla synder via sedimenterosion. Frekvent måttligt höga blyhalter och föroreningspåverkad bottenfauna nedströms Lesjöfors I Lesjöälven vid Fransagen (nedströms Lesjöfors) var medelhalterna av bly måttligt höga samtliga år Att blyhalterna minskade medan blyutsläppet från Spring Wire ökade tyder på att blyet snarare härrör från gamla synder via läckage från metallskrot, askrester och slagg som deponerats inom Lesjöfors industriområde samt metallförorenat bottensediment i älven och den damm som rinner genom industriområdet, än från nuvarande utsläpp från verksamheten. Vid denna lokal uppvisar även bottenfaunasamhället förändringar som är typiska för föroreningspåverkan med gifteffekter. Okänd källa till förhöjda blyhalter i Hovaån I Hovaån uppmättes en hög blyhalt i mars 24 och måttligt höga blyhalter noterades vid minst ett tillfälle nästan årligen under perioden Dessutom förekom måttligt höga halter av koppar, krom och zink vid flera tillfällen. Från metallindustrin AB Zinkano sker vissa metallutsläpp till Hovaån, men inga utsläpp av bly redovisas under perioden Frekvent överskridande av förslag till gränsvärde för zink Vid jämförelse med Naturvårdsverkets förslag till gränsvärden (krom, zink och koppar, Rapport 5799) och miljökvalitetsnormer (kadmium, bly och nickel, Rapport 581) överskreds under perioden värdena för framförallt zink i både Storforsälven nedströms Storfors, Kilstabäcken, Svartälven vid Sågen respektive Hammarn (nedströms Hällefors), Lesjöälven vid Fransagen (nedströms Lesjöfors), Letälven vid Åtorp (nedströms Degerfors) och Hovaån. Det ska dock påpekas att dessa gränsvärden avser halter efter filtrering. Eftersom de aktuella proverna inte filtrerades före analys, är halterna sannolikt överskattade. 6

11 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning Växtplankton Dominans av Gonyostomum i sjön Öjevettern Sjön Öjevettern undersöktes för första gången år 211. Vid 212 års undersökning bedömdes denna sjö ha god ekologisk näringsstatus. Den totala biomassan var stor och utgjordes till största delen av den potentiellt besvärsbildande nålflagellaten Gonyostomum semen. Algen trivs i humösa vatten och kan hos känsliga personer orsaka hudirritation vid bad. Algen kan även orsaka stora problem för vattenverk, eftersom den med sina slemtrådar kan sätta igen filter. Den mängd som uppmättes i Öjevettern år 212 kan ha haft en negativ påverkan på badvattenkvaliteten. Större biomassa år 212, men fortsatt god näringsstatus Jämfört med år 211 var biomassan större år 212 i Öjevettern. Skillnaden beror i stort på variationen i biomassa hos Gonyostomum. I Öjevettern förekom ungefär lika många indikatorarter med näringsfattig (oligotrof) preferens som med näringsrik (eutrof). Många av de förekommande näringsindikerande arterna, t.ex. släktet Trachelomonas, gynnas i humusrika vatten. Andelen cyanobakterier (blågrönalger) var mycket liten och det trofiska planktonindexet TPI var lågt båda åren. Sammantaget visar resultaten på god status i Öjevettern och det finns inga tecken på surhetspåverkan. Från god till måttlig näringsstatus i sjön Lonnen I sjön Lonnen har växtplankton undersökts varje år mellan 1997 och 21, därefter vartannat år. För åren finns inga uppgifter om biomassa, men fördelning av taxa på ekologiska grupper. Lonnen har bedömts ha god ekologisk status med avseende på näringsämnen åren 27, 29 och 211. I Naturvårdsverkets kriterier ingår den totala biomassan, andelen cyanobakterier (blågrönalger) och TPI-index i den sammanvägda bedömningen. Den totala biomassan har visat god status och andelen cyanobakterier hög status, men TPI-index har visat måttlig till otillfredsställanden status. Vid Medins expertbedömning sänktes därför statusklassningen till måttlig år 211. Mängden Gonyostomum gör att sjön Lonnen bedöms som en mindre lämplig dricksvattentäkt I Lonnen har växtplanktonsamhället dominerats av flagellaten Gonyostomum semen alla år sedan 1997, och dominansen var extremt stor år 25. De mängder av denna alg som noterats under årens lopp har varit så stora att det sannolikt kan leda till problem såväl vid infiltrationen av dricksvatten som för badande i sjön. Lonnen bedöms ur den aspekten som en mindre lämplig dricksvattentäkt. I övrigt förekommer dock besvärsbildande alger, som kan ge lukt- och smakproblem eller vara giftproducerande, i små mängder. Sammantaget påvisar växtplanktonsamhället måttligt näringsrikt och mycket humöst vatten I Lonnen har det i genomsnitt förekommit lika många arter med eutrof (näringsrik) preferens som oligotrof (näringsfattig) mellan åren Sammantaget indikerar planktonsamhället måttligt näringsrika och mycket humösa förhållanden. Vissa år indikerar artantalet sura förhållanden, men de flesta år nära neutrala förhållanden och växtplanktonsamhället i övrigt visar inga tecken på surhetspåverkan. 7

12 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning Bottenfauna Undersökning av bottenfauna har under den senaste femårsperioden (28-212) omfattat sju lokaler i rinnande vatten. Under denna period har även undersökning av bottenfauna utförts på 13 stationer i sex sjöar vid två tillfällen (29 och 212). Provtagningen har i dessa sjöar gjorts både i den djupaste delen och i en grundare del för att i möjligaste mån undvika att dåliga syreförhålllanden i det djupaste bottenvattnet medför magra underlag för bedömning av status och påverkan. Resultaten klassades dels enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Figur 4) och dels enligt en expertbedömning som baserades på artsammansättning, ett antal index samt på förekomst av olika indkatorarter samt eventuella skador på bottendjuren. Otillfredsställande näringsstatus i Storforsälven uppströms Storfors samt i Svartälven upp- och nedströms Hällefors Baserat på medelvärden för den senaste femårsperioden för de index som Naturvårdsverket satt upp för statusklassning av eutrofiering (övergödning) i rinnande vatten klassificerades statusen på lokalen i Storforsälven nedströms Storfors som måttlig, medan statusen på lokalen uppströms Storfors samt de båda lokalerna i Svartälven upp- respektive nedströms Hällefors klassificerades som otillfredsställande. Vid expertbedömningarna som har gjorts under denna tidsperiod har dock dessa lokaler överlag erhållit en miljömässigt bättre statusklassning. Statusen på lokalerna i Lesjöälven nedströms Lesjöfors och Gullspångsälven klassificerades som god respektive hög med avseende på eutrofiering och var likvärdig med expertbedömningarna under de senaste fem åren. Även statusen på lokalen i Hovaån klassificerades som hög med avseende på eutrofiering, men vid expertbedömningarna under de senaste fem åren har statusen bedömts som måttlig. Måttlig status med avseende på miljögifter i Svartälven nedströms Hällefors och Lesjöälven nedströms Lesjöfors Statusen med avseende på föroreningar av miljögifter expertbedömdes som måttlig på lokalen i Svartälven nedströms Hällefors och på lokalen i Lesjöälven nedströms Lesjöfors. För övriga lokaler i rinnande vatten bedömdes statusen som god eller hög. Dålig näringsstatus i Lonnens djupområde Enligt medelvärden för indexet BQI, vilket enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder används för statusklassning av eutrofiering i sjöars bottenområden, för den senaste femårsperioden klassificerades statusen som dålig på stationen i Lonnens djupare del och som måttlig på stationerna i Öjevetterns djupare del samt i den norra delen av Daglösen (mellannivå). På övriga stationer i de undersökta sjöarna klassificerades statusen som god eller hög. Likt lokalerna i rinnande vatten har stationerna fått en miljömässigt bättre statusklassning vid expertbedömningarna som har gjorts under denna tidsperiod. Några tecken på föroreningar av miljögifter i bottensedimenten har inte kunnat ses mot bakgrund av missbildningsfrekvenser på djur i sjöarnas bottenområden. Statusen expertbedömdes därför som hög på samtliga stationer med avseende på sådan typ av påverkan. Kiselalger IPS-index indikerade sämst näringsstatus (måttlig) i Kroppaälven, nedströms fiskodling Kiselalgsindexet IPS visar påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening. År 212 tillhörde följande provtagningslokaler klass 1, hög status: 372 Kroppaälven uppströms fiskodling, 3511 Lersjön, 3416 Daglösen norra, 3412 Daglösen centrala, 326 Lungälven vid fiskodling, 325 Lungälven vid väg 63, 391 Östersjön, 373 Öjevettern, 351 Ullvettern, 2551 Lesjön, 2533 Bredreven, 2242 Älgälven uppströms Sävenfors (de tre sistnämnda var dock mer el- 8

13 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning ler mindre surhetspåverkade, se nedan), 121 Skagersholmsån, 113 Skagern och 13 Gullspångsälven vid Åråsforsarna. Två lokaler hamnade i klass 2, god status, nämligen 321 Alkvettern och 2241 Älgälven nedströms Sävenfors. 371 Kroppaälven nedströms fiskodling hade de sämsta indexvärdena i undersökningen och tillhörde klass 3, måttlig status. Surhetsindexet ACID påvisade sämst status (sura förhållanden) i Lesjön Surhetsindexet ACID används för att bedöma surheten i vattnet. År 212 bedömdes 13 av de 18 lokalerna ha alkaliska (årsmedelvärde för ph över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för ph 6,5-7,3) förhållanden, d.v.s. ingen surhetspåverkan föreligger (Figur 5). ACID-indexet i 326 Lungälven vid fiskodling, 2533 Bredreven, 2242 Älgälven uppströms Sävenfors och 121 Skagersholmsån visade måttligt sura förhållanden (årsmedelvärde för ph 5,9-6,5 och/eller phminimum under 6,4). Det lägsta indexvärdet noterades i 2551 Lesjön, som klassades som sur (årsmedelvärde för ph 5,5-5,9 och/eller ph-minimum under 5,6). I Kroppaälven, Lungälven och Älgälven ligger lokalerna upp- respektive nedströms fiskodlingar och kiselalgsundersökningar har gjorts åren 23, 26, 29 och 212. Tydligt försämrad näringsstatus i Kroppaälven nedströms Gammelkroppa fiskodling Lokal 372 Kroppaälven uppströms fiskodling hade vid samtliga tillfällen hög status. 371 Kroppaälven nedströms fiskodling bedömdes år 23 ha god status (i den sämre delen av klassintervallet), men övriga år hamnade lokalen i måttlig status med relativt stor eller stor andel föroreningstoleranta kiselalger (% PT). En tydlig försämring har alltså skett mellan dessa punkter vid alla fyra provtagningstillfällena, vilket bör kunna kopplas till Gammelkroppa fiskodling. Lägre IPS-index i Lungälven nedströms Brattfors fiskodling, dock hög status vid båda lokalerna I Lungälven har båda lokalerna vid samtliga tillfällen hamnat i klass 1, hög status. Dock var IPSindexet åren 23, 26 och 29 något lägre i 325 Lungälven vid väg 63 (mer eller mindre nära gränsen mot god status) än i 326 Lungälven vid fiskodling, som hade höga IPS-index. År 212 var indexvärdena mer lika på de båda lokalerna. Mellan de två lokalerna låg tidigare Brattfors fiskodling, där verksamheten emellertid upphörde år 27. Från hög till oftast god näringsstatus i Älgälven upp- respektive nedströms Sävenfors fiskodling Lokal 2242 Älgälven uppströms Sävenfors hade genomgående höga IPS-värden (hög status), medan 2241 Älgälven nedströms Sävenfors hamnade i god status åren 26, 29 och 212. År 23 låg indexvärdet i hög status, men mycket nära gränsen mot god status. Mängden näringskrävande kiselalger (TDI) och framför allt andelen föroreningstoleranta former (% PT) var vid samtliga tillfällen tydligt högre på nedströmsstationen än uppströms. Mellan dessa två provtagningspunkter finns fiskodlingen Sävenfors produkter. Andel missbildade skal tyder på stark påverkan av miljögift nedströms Gammelkroppa fiskodling På de flesta av lokalerna i Gullspångsälvens avrinningsområde (13 stycken) år 212 var andelen missbildade skal mindre än 1 %, vilket tyder på ingen/obetydlig påverkan av bekämpningsmedel, metaller eller liknande. I 391 Östersjön, 2551 Lesjön, 121 Skagerholmsån och 13 Gullspångsälven vid Åråsforsarna var andelen liten (1,2-1,6 %), vilket skulle kunna tyda på en svag påverkan. I de tre förstnämnda vattnen analyserades missbildade kiselalgsskal även år 211, men då var andelarna mindre än 1 %. I 372 Kroppaälven nedströms fiskodling noterades en anmärkningsvärt stor andel missbildade kiselalgsskal år 212, nämligen 9,8 %. Detta tyder på en stark påverkan av bekämpningsmedel, metaller eller någon liknande föroreningstyp. Inga missbildningsanalyser har gjorts här tidigare, men på artprotokollet från år 29 står en anmärkning om att missbildade skal iakttagits i provet. 9

14 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning 1

15 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning Figur 2. Klassning av status avseende kvalitetsfaktorn Näringsämnen i vattendrag och Näringsämnen i sjöar (21-212) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (handbok 27:4) vid provplatser för undersökning av vattenkemi i den samordnade recipientkontrollen i Gullspångsälvens avrinningsområde. Lantmäteriverket Gävle 213. Medgivande I213/

16 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning Figur 3. Klassning av status avseende kvalitetsfaktorn Klorofyll i sjöar (21-212) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (handbok 27:4) vid provplatser för undersökning av vattenkemi i den samordnade recipientkontrollen i Gullspångsälvens avrinningsområde. Lantmäteriverket Gävle 213. Medgivande I213/

17 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning Figur 4. Klassning av status avseende eutrofiering (medelvärden från undersökningar under åren ) i rinnande vatten (DJ-index) och sjöar (BQI) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (handbok 27:4) vid provplatser för undersökning av bottenfauna i den samordnade recipientkontrollen i Gullspångsälvens avrinningsområde. Lantmäteriverket Gävle 213. Medgivande I213/

18 GULLSPÅNGSÄLVEN Sammanfattning Figur 5. Klassning av status avseende surhet (surhetsindex ACID vid 212 års undersökning) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (handbok 27:4) vid provplatser för undersökning av kiselalger i den samordnade recipientkontrollen i Gullspångsälvens avrinningsområde. Lantmäteriverket Gävle 213. Medgivande I213/

19 GULLSPÅNGSÄLVEN Bakgrund BAKGRUND På uppdrag av Gullspångsälvens vattenvårdsförbund har ALcontrol AB under år 212 utfört undersökningar av vattenmiljön inom Gullspångsälvens avrinningsområde. Årets undersökningar, som omfattade vattenkemi, växtplankton, påväxt (kiselalger) och bottenfauna, följde Kontrollprogram för Gullspångsälvens avrinningsområde, daterat augusti 21. Denna rapport är en femårsrapport som omfattar perioden Under femårsperioden utfördes inga fler undersökningsmoment än de ovan nämnda. Gullspångsälvens vattenvårdsförbund bildades år 1968 och har sedan dess bedrivit vattenkontroll i området. Värmlandsdelen anslöts till förbundet år Förbundets medlemmar är kommuner, landsting, industrier, fiskodlingar, skogsägare och kraftbolag som är verksamma inom avrinningsområdet. Vattenvårdsförbundets roll är att samordna och effektivisera den miljökontroll som lagstiftningen föreskriver. Samtliga vattenkemiska och biologiska moment utfördes vid av SWEDAC ackrediterade laboratorier. Följande personer deltog vid 212 års undersökningar: Marcus Andersson, Hans Friberg och Robert Friberg, ALcontrol Karlstad (provtagning av vatten, växtplankton och påväxt (kiselalger) samt bottenfauna i sjöar), Iréne Sundberg och Åsa Garberg, Medins Biologi AB (artbestämning och utvärdering av växtplankton), Amelie Jarlman och Iréne Sundberg, Medins Biologi AB (artbestämning och utvärdering av kiselalger), Anders Boström och Jan Johansson, Medins Biologi AB (provtagning av bottenfauna i rinnande vatten), Anders Boström, Medins Biologi AB (artbestämning och utvärdering av bottenfauna), Staffan Ericsson, Fortum (uppgifter om dygnsvattenföring), Annika Svensson, IVL (uppgifter om årsmedelhalter av kväve och fosfor vid station Sjöängen), Pelle Grahn, Länsstyrelsen i Örebro län (resultat från övrig miljöövervakning i Örebro län), Sandra Woronin, Länsstyrelsen i Värmlands län (kontaktperson), Håkan Olofsson, ALcontrol Halmstad (framställning av GIS-kartor), Ann-Charlotte Norborg Carlsson, ALcontrol Karlstad (projektledning, utvärdering av vattenkemi samt rapportskrivning), Susanne Holmström, ALcontrol Linköping (kvalitetsgranskning av rapport). 15

20 GULLSPÅNGSÄLVEN Bakgrund Naturvårdsverket har i Allmänna Råd 86:3 lagt upp riktlinjer för recipientkontrollen. Allmänna råd 86:3 har dock upphört att gälla när denna rapport skrivs, men intentionerna kan behållas tills vidare. Målsättningen med recipientkontrollen (vattenundersökningarna) är enligt Naturvårdsverkets "Allmänna Råd" (86:3) att: åskådliggöra större ämnestransporter och bidrag från enstaka föroreningskällor inom ett vattenområde, relatera tillståndet och utvecklingen i vattenområdet med avseende på belastande utsläpp och andra störningar till förväntad bakgrund och/eller bedömningsgrunder för vattenmiljö, belysa effekter i vattenområdet av föroreningsutsläpp och andra ingrepp i naturen, ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder. Riksdagen har fastställt 16 övergripande nationella miljökvalitetsmål och cirka 7 nationella delmål. Miljökvalitetsmålen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Syftet är att klara av alla stora miljöproblem i Sverige inom en generation (år 22). År 21 fattade riksdagen beslut om ett förändrat miljömålssystem med Naturvårdsverket utpekat som samordnare av miljömålsuppföljningen. Förutom de 16 miljökvalitetsmålen utgörs miljömålsstrukturen numera även av generationsmål och etappmål (kommer successivt att ersätta delmålen). De grundläggande värdena och de övergripande miljömålsfrågorna är inbakade i strecksatserna till generationsmålet. De fasta åtgärdsstrategierna är avskaffade. Istället ska den nyinrättade parlamentariska Miljömålsberedningen utarbeta miljöstrategier inom regeringens prioriterade områden. Även det av regeringen år 22 inrättade Miljömålsrådet är avskaffat. Följande fyra nationella miljökvalitetsmål är de som främst berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar. Giftfri miljö Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystem försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna. 16

21 GULLSPÅNGSÄLVEN Bakgrund Medlemsstaterna i EU har genom vattendirektivet (2/6/EG) enats om att förvalta sina vatten på ett likartat sätt. Alla vatten i Europa ska senast år 215 ha uppnått god ekologisk och kemisk status. De vatten som inte har godtagbar status ska åtgärdas och förvaltningsplaner och åtgärdsprogram ska tas fram. Vattenmyndigheterna tog i slutet av år 29 fram en förvaltningsplan och ett åtgärdsprogram för vart och ett av Sveriges fem vattendistrikt. Förvaltningsplanen redovisar de förhållanden och de miljökvalitetsnormer som ska gälla inom vattendistriktet. Åtgärdsprogrammet beskriver vilka åtgärder som behövs för att upprätthålla eller uppnå en viss miljökvalitetsnorm. Övervakning är en förutsättning för arbetet med åtgärdsprogram och för att följa upp om miljökvalitetsnormera uppfylls. Övervakningen ska ge en sammanhållen och heltäckande översikt av den ekologiska och kemiska statusen för ytvatten inom varje vattendistrikt. Övervakning kan ske i form av undersökande, kontrollerande respektive operativ övervakning, varav de två sistnämnda är de former som är mest jämförbara med nuvarande recipientkontroll. 17

22 GULLSPÅNGSÄLVEN Avrinningsområdet AVRINNINGSOMRÅDET Gullspångsälvens avrinningsområde består i sin övre del av delavrinningsområdena Timsälven och Svartälven (Figur 7, nästa sida). Dessa mynnar i sjön Möckeln vid Karlskoga. Nedströms Möckeln fortsätter vattnet via Letälven till sjön Skagern. Skagern får också tillrinning från Hovaån och Skagersholmsån. Skagerns vatten förs via Gullspångsälven till Vänern. Markanvändning Avrinningsområdet har en befolkning på cirka 69 personer (SCB 25). Ytan omfattar 531 km 2. Huvuddelen av arealen består av skogsmark (78 %, Figur 6). Sjöarealen utgör 13 % av området och inslaget av jordbruksmark (åker- och betesmark) är mycket litet (4 %). Övrig areal (5 %) består till största delen av myrmark. (Källa: SMHI, S-HYPE 212). Jordbruket är koncentrerat till området mellan Filipstad och Karlskoga i delavrinningsområdet Timsälven samt området kring Skagern. Hovaåns avrinningsområde utgörs till cirka 3 % av jordbruksmark. Svartälvensystemet domineras helt av skogsmark. Jordbruk (4%) Sankmark (3%) Sjö (13%) Skog (78%) Tätort (1%) Figur 6. Markanvändning inom Gullspångsälvens avrinningsområde (källa: SMHI, S-HYPE 212). Delområde 1. Timsälven Vid Timsälvens mynning i Möckeln är avrinningsområdet 1688 km 2. Andelen sjö är 12 % och andelen skog 79 % medan andelarna jordbruksmark och övrig mark (främst myrmark) är knappa 5 % (källa: SMHI, S-HYPE 212). Delområde 2. Svartälven Vid Svartälvens mynning i Möckeln är avrinningsområdet 243 km 2. Andelen sjö är 11 %, skog 84 %, jordbruksmark 1 %, tätort 1% och andelen övrig mark (främst myrmark) 3 % (källa: SMHI, S-HYPE 212). Delområde 3. Letälven och Gullspångsälven Vid Letälvens utlopp i Skagern är avrinningsområdet 451 km 2. Andelen sjö är 11 %, skog 81 % och jordbruksmark 3 % medan andelen övrig mark (främst myrmark) är 5 % (källa: SMHI, S-HYPE 212). I Gullspångsälven vid Gullspång är avrinningsområdet 531 km 2, varav 13 % är sjö, 78 % skog, 4 % jordbruksmark och 5 % övrig mark (främst myrmark, källa: SMHI, S-HYPE 212). 18

23 GULLSPÅNGSÄLVEN Avrinningsområdet Figur 7. Delavrinningsområden inom Gullspångsälvens avrinningsområde. Lantmäteriverket Gävle 213. Medgivande I213/

24 GULLSPÅNGSÄLVEN Avrinningsområdet Orientering Området berör fyra olika län: Dalarnas, Värmlands, Örebro och Västra Götalands län. Delområde 1. Timsälven I den övre delen av avrinningsområdet ligger Nordmarksälven, som mynnar i Lersjön. Lersjöns vatten förs vidare med Skillerälven till Filipstad, där älven mynnar i sjön Daglösen. Från Daglösen förs vattnet vidare till Östersjön via Prästbäcken. I Östersjön sker också inflöde i den nordöstra delen från Kroppaälven, som avvattnar sjön Yngen. Östersjöns vatten passerar förbi Storfors via Storforsälven, som mynnar i sjön Öjevettern. Från väster kommer Lungälven, som avvattnar sjöarna Alstern och Lungen, och rinner ut i Öjevetterns nordvästra del. Vattnet fortsätter via Timsälven till sjöarna Ullvettern, Alkvettern och Lonnen. Lonnen får också tillrinning från Kilstabäcken i söder. Timsälven fortsätter därefter till sjön Möckeln vid Karlskoga. Delområde 2. Svartälven Undersökningsområdets nordöstra del består av biflödet Älgälven, som rinner genom Sävenfors, passerar sjöarna Norrelgen och Sörelgen, och därefter mynnar i Södra Torrvarpen vid Grythyttan. Svartälvens övre del omfattar Svartälven och fyra större biflöden: Liälven, Rämsälven, Lesjöälven och Saxån. Liälven ligger i Ludvika kommun och rinner genom samhället Fredriksberg. Liälven flyter samman med Svartälven vid länsgränsen. Rämsälven passerar Oforsen och mynnar i Svartälven cirka en mil nordost om Lesjöfors. Lesjöälven börjar i Lesjön, rinner genom Lesjöfors, passerar sjön Bredreven och mynnar så småningom i Svartälven. Saxåsystemet passerar Långban, fortsätter till sjön Saxen och mynnar i Torrvarpen. Svartälven börjar sitt lopp i Vansbro kommun, rinner söderut och får tillflöde från Liälven, Rämsälven och Lesjöälven, varefter älven passerar Hällefors och fortsätter till Torrvarpen. Svartälvens nedre del består uppströms av Torrvarpen. Grythyttan ligger vid sjöns östra strand. Torrvarpens vatten rinner söderut via Svartälven till sjön Halvarsnoren. Från öster kommer vatten från sjön Malen, som i sin tur står i förbindelse med Lundsfjärden. Svartälven fortsätter söderut, rinner igenom Karlskogas östra del och mynnar i sjön Möckeln. Delområde 3. Letälven och Gullspångsälven Timsälven och Svartälven mynnar i Möckeln, vars nordöstra del omges av Karlskoga. Möckeln avvattnas av Letälven, som passerar Degerfors och strax efter Åtorp mynnar i Skagern. Skagern får också tillflöde från Skagersholmsån i öster och från Hovaån, med biflödet Krokabäcken, i söder. Hovaåns avrinningsområde domineras av jordbruksmark. Skagerns utlopp är Gullspångsälven, som rinner genom Gullspång och mynnar i Vänern. Föroreningsbelastande verksamheter I Gullspångsälvens avrinningsområde sker punktutsläpp från kommunala reningsverk, metalloch verkstadsindustri, kemisk industri, fiskodlingar och sågverk. Punktkällornas läge framgår av Figur 8, sidan 22. 2

25 GULLSPÅNGSÄLVEN Avrinningsområdet De kommunala reningsverken släpper främst ut näringsämnena kväve och fosfor samt syretärande ämnen (organiskt material och ammonium). Metall- och verkstadsindustrin belastar området med metaller och olja. Den kemiska industrin bidrar, liksom fiskodlingarna, med bland annat kväve, fosfor och syretärande organiskt material. Belastningen från sågverk består huvudsakligen av syretärande organiskt material och fenoler. I vissa områden sker också påverkan från jordbruk. Verksamheten bidrar främst med fosfor, kväve, organiskt material och suspenderat material (ger grumlighet). Eftersom Gullspångsälvens avrinningsområde domineras av skogsmark är skogsbrukets påverkan av stor betydelse. Skogsbruk bidrar bland annat till försurning. Dikningar och körskador ökar också läckaget av organiskt material (humus), kväve och fosfor. Avrinningsområdet är även påverkat av reglering för produktion av elkraft. Regleringen ger onaturliga vattenståndsvariationer, vilket påverkar djur och växter. Indirekt påverkas även vattnets kemiska kvalitet, till exempel genom att avloppsvatten koncentreras vid perioder med strypt vattenflöde. Det atmosfäriska nedfallet inverkar också på områdets vattenkvalitet. Sjöarealen är stor, vilket innebär att en betydande del av tillförseln av kväve och metaller kommer via luftnedfall. Gruvdrift och metallbearbetning har gamla anor i området. Därför föreligger också en "historisk" metallpåverkan på många platser. Detta sker bland annat via sediment och läckage från deponerade slaggrester. Delområde 1. Timsälven Utsläpp sker främst från Nordmarks reningsverk (Nordmarksälven), Filipstads reningsverk (Daglösen), Persbergs reningsverk (Yngen), Fortums fiskodlingar i Gammalkroppa och Nykroppa (Kroppaälven), Nykroppa reningsverk (Östersjön), Miljöbolaget i Svealand AB och Storfors reningsverk (Storforsälven), Brattfors reningsverk (Lungälven) samt Bharat Forge Kilsta AB (Kilstabäcken). (Verksamheten vid Fortums fiskodling i Brattfors upphörde år 27.) Delområde 2. Svartälven Kommunala utsläppskällor i området är främst reningsverken i Fredriksberg (Liälven), Lesjöfors (Lesjöälven), Hällefors (Svartälven), och Grythyttan (Torrvarpen). Industriella utsläpp sker främst från Springwire Sweden AB (Lesjöälven vid Lesjöfors) och Ovako AB (Svartälven vid Hällefors). Utsläpp från fiskodlingar sker från Sävenfors Produkter AB (Älgälven vid Sävenfors och Sör- Älgen). (Fiskodlingen i Halvarsnoren är vilande sedan år 21.) Delområde 3. Letälven och Gullspångsälven Inom delområdet sker kommunala utsläpp främst från avloppsreningsverken i Karlskoga (Möckeln), Degerfors och Åtorp (Letälven), Finnerödja (Skagersholmsån), Hova (Hovaån), Älgarås (Krokebäcken) och Gullspång (Gullspångsälven). Industriella utsläpp sker främst från Björkborns industriområde (med Cambrex Karlskoga AB), Moelven Valåsen Wood AB (Möckeln), Outokumpu Stainless AB (Letälven) och AB Zinkano (Hovaån). 21

26 GULLSPÅNGSÄLVEN Avrinningsområdet Figur 8. Punktkällor i Gullspångsälvens avrinningsområde. För identifiering av punktkällor, se bilaga 6. Lantmäteriverket Gävle 213. Medgivande I213/

27 GULLSPÅNGSÄLVEN Resultat och diskussion RESULTAT OCH DISKUSSION Väderförhållanden Ännu ett varmt år Vid SMHI:s väderstation i Åtorp var 212 års medeltemperatur (Figur 9),5 C högre jämfört med normalvärdet för perioden (5,9 C jämfört med 5,4 C). Sedan år 1989 har årsmedeltemperaturen bara varit lägre än normalvärdet åren 1993, 1996 och 21). Under år 212 var det bara juni, oktober och december som var kallare än vanligt. En jämförelse av årsmedeltemperaturen i Åtorp med väderstationerna i Daglösen (Filipstad) och Fredriksberg visar att temperaturen minskar med ökande breddgrad och höjd över havet. Skillnaden är störst under vintern. Medeltemperaturen för år 212 var 5,9 C i Åtorp, 5,2 C i Daglösen och 4, C i Fredriksberg. Medeltemperatur ( C) 8 Åtorp Medeltemperatur ( C) 2 Åtorp jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec 212 Medel Figur 9. Årsmedeltemperatur vid SMHI:s väderstation i Åtorp (station 945) Linjen anger medelvärdet för perioden Figur 1. Månadsmedeltemperatur år 212 samt normalvärden för perioden vid SMHI:s väderstation i Åtorp (station 945). Betydligt större nederbördsmängder än normalt Vid SMHI:s väderstation i Åtorp var 212 års nederbörd (Figur 11) 26 % större jämfört med normalvärdet för perioden (865 mm jämfört med 685 mm). Under år 212 var det bara i mars, november och december som nederbördsmängden var mindre än vanligt. Särskilt nederbördsrika månader var juni, september och oktober. Vid jämförelse med väderstationerna i Daglösen och Fredriksberg så var skillnaden störst i juli då det föll 77 mm i Åtorp, 13 mm i Daglösen och 168 mm i Fredriksberg. Också i september var skillnaderna relativt stora med minst regn i Fredriksberg (14 mm), följt av Åtorp (13 mm) och Daglösen (156 mm). 23

28 GULLSPÅNGSÄLVEN Resultat och diskussion Nederbörd (mm) 1 Åtorp Nederbörd (mm) 15 Åtorp jan feb mars april maj juni juli aug sept okt nov dec 212 Medel Figur 11. Årsnederbörden vid SMHI:s väderstation i Åtorp (station 945) Linjen anger medelvärdet för perioden Figur 12. Månadsnederbörd år 212 samt normalvärden för perioden vid SMHI:s väderstation i Åtorp (station 945). 24

29 GULLSPÅNGSÄLVEN Resultat och diskussion Delområde 1. Timsälven Figur 13. Provtagningsplatser för vattenkemi (v), växtplankton (pl), bottenfauna (b) och påväxt/kiselalger (på) i Timsälvens avrinningsområde (delområde 1) enligt gällande kontrollprogram för samordnad recipientkontroll i Gullspångsälvens avrinningsområde. För identifiering av punkterna se bilaga 1. 25