VA-PROGRAMMET. Miljö- och hälsoskyddsnämndens planering för tillsyn av undermåliga enskilda avloppsanläggningar, år

Transkript

1 VA-PROGRAMMET Miljö- och hälsoskyddsnämndens planering för tillsyn av undermåliga enskilda avloppsanläggningar, år Sofie Bergendahl och Linnea Pettersson miljökontoret Uppsala kommun Postadress: Uppsala kommun, Miljökontoret, Uppsala Besöksadress: Kungsängsvägen 27 Telefon: Fax: E-post:

2 Innehåll: 1. Syfte VA-programmets syfte Hur ser avloppssituationen ut idag? Miljömål Norra Östersjöns Vattendistrikt 5 2. Näringsämnen Hög och Normal skyddsnivå Fosfatförbud Kväve och Fosfor Fosfortillförsel till Fyrisån och Ekoln Fosfor från enskilda avlopp Den totala fosforreduktionen Reduktion av fosfor från enskilda avlopp Arbetsmetod VA-programmets historia tal till Brevinventering Nuvarande metod Synoptisk provtagning Utsläppsförbud Fosforreduktion till följd av VA-programmet Långsiktig planering Inventeringsområden Åtgärdsplan Åtgärdstakt Vad händer när direktutsläppen är åtgärdade? 20 Referenser Bilagor Bilaga 1 - Karta Bilaga 2 - Tidplan Bild framsida: Sävaån

3 1. Syfte 1.1 Miljö- och hälsoskyddsnämndens uppdrag Enligt miljö- och hälsoskyddsnämndens uppdragsplan ska nämnden arbeta aktivt med att minska övergödningen och bevaka frågor som kan påverka kommunens vattenförsörjning. Arbetet med att minska övergödningen sker främst genom kontroll av enskilda avlopp. Syftet med tillsynen är att kontrollera att anläggningarna uppfyller de lagkrav som ställs idag. Nämnden har valt att i första hand fokusera arbetet med att åtgärda de befintliga enskilda avloppen med att ställa krav på de sämsta avloppsanläggningarna, de anläggningar där det helt saknas en efterföljande rening. Därefter övergår arbetet till att kontrollera befintliga anläggningar med tillstånd och där det finns någon form av efterföljande rening. 1.2 VA-programmets syfte Miljö- och hälsoskyddsnämndens arbete med tillsyn av äldre enskilda avloppsanläggningar sker inom det så kallade VA-programmet. Ett ärende får benämningen VA-program hos nämnden om det är ett äldre avlopp som måste åtgärdas. Ett VA-programsärende startas vanligen av nämnden i samband med inventering, men kan också startas i samband med bygglovsremisser, klagomål m.m. Ibland söker också fastighetsägare tillstånd till en ny anläggning på eget initiativ, även dessa ärenden benämns VA-program. Genom att bedriva tillsyn på enskilda avlopp som är bristfälliga kommer framförallt den ekologiska statusen i våra sjöar och vattendrag att öka och risken för att enskilda dricksvattenbrunnar förorenas minskar. Målet är att minska utsläppen från de enskilda avloppen med 250 kg fosfor per år. 1.3 Hur ser avloppssituationen ut idag? Det finns enligt Havs- och vatten myndigheten (HaV) ca enskilda avlopp i Sverige. I Uppsala kommun finns omkring enskilda avlopp, varav ca har wc. Många enskilda avlopp har idag ingen eller dålig rening. Beräkningar visar att ungefär (18,5 %) avlopp i Sverige är olagliga dvs. inte har någon efterföljande rening efter slamavskiljningen (HaV, 2013). Enligt den rättspraxis som finns idag ska en slamavskiljare bestå av tre kamrar eller vara godkänd på ett sådant sätt att den motsvarar ett trekammarsystem. Det ska också finnas en efterföljande rening som reducerar näringsämnen och smittoämnen (Naturvårdsverket, 2008). Enbart slamavskiljning reducerar bara fosfor- och kvävehalterna i avloppsvattnet till 5-20 % (Avloppsguiden, 2013). I Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten (2006:7) anges att reduktionskraven för fosfor är minst 70 % eller 90 % beroende på vilken skyddsnivå som gäller på platsen. SMED (2011) uppskattar att totalt 290 ton fosfor och ton kväve kommer från de enskilda avloppen i Sverige. Näringsläckaget från de enskilda avloppen bidrar till övergödning som i sin tur bland annat resulterar i igenväxning av sjöar och vattendrag, algblomningar och en kraftig förändring av växt- och djursamhällenas artsammansättning och mängd. 1.4 Regelverk Lagrum och miljömål 3

4 I avsnittet presenteras de lagrum som är aktuella i arbetet med tillsynen av de enskilda avloppen samt ett antal exempel på domar som visar på rättspraxis inom området. Miljöbalken (1998:808) 2 kap. 2 Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. 2 kap. 3 Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. 9 kap. 7 Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas omhand på annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön ej uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras. 26 kap. 1 Tillsynen skall säkerställa syftet med denna balk och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet som omfattas av tillstånd skall tillsynsmyndigheten även fortlöpande bedöma om villkoren är tillräckliga. Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning, information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses. 26 kap. 9 En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas. Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap 1. Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer. Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 12 Det är förbjudet i vattenområde att släppa ut avloppsvatten från vattentoalett eller tätbebyggelse, om avloppsvattnet inte har genomgått längre rening än slamavskiljning. Vad som sägs i första stycket gäller dock inte om det är uppenbart att sådant utsläpp kan göras utan risk för olägenhet för människors hälsa eller miljön. Kommentar: Förbudet i den 12 är absolut på så sätt att om inte kravet på uppenbarhet är uppfyllt så slår förbudet till utan att det krävs någon skälighetsbedömning (Naturvårdsverket, 2008). Naturvårdsverkets allmänna råd 2006:7 samt handboken till de allmänna råden 4

5 I råden anges att avloppsvatten ska renas till normal skyddsnivå eller till hög skyddsnivå. Handboken är framtagen i syfte att fungera som ett stöd i handläggningen av avloppsärenden samt för hur miljöbalkens paragrafer ska tolkas och tillämpas. Rättspraxis Mark- och miljööverdomstolen, 2010-M 799. En fastighetsägare förbjöds att släppa ut avloppsvatten från WC och BDT till en trekammarbrunn med efterföljande täckdike. Domstolen konstaterade att förbudet var motiverat och att täckdikessystem inte var att betrakta som ett tillräckligt reningssteg för avloppsvatten. 1.4 Miljömål De miljömål och det ramverk som berör VA-programmet är följande: Det gemensamma regelverket inom EU kallas ramdirektivet för vatten (Direktiv 2000/60/EG). Direktivet ska säkra att god vattenstatus uppnås i alla EU:s medlemsländer till år 2015 med en förlängning till år Sverige har delats in i fem vattendistrikt som har i uppgift att säkerställa att ramdirektivets riktlinjer uppfylls. Uppsala kommun tillhör Norra Östersjöns vattendistrikt. Tre av de 16 miljökvalitetsmålen på nationell nivå aktualiseras i avloppsprogrammet. Mest centralt är målet Ingen övergödning men också Levande sjöar och vattendrag och Grundvatten av god kvalitet har relevans. Utifrån de nationella målen följer lokala miljömål. Enligt vattenförvaltningens åtgärdsprogram för åren för Norra Östersjöns vattendistrikt uppskattas reduktionsbehovet för fosfor från enskilda avlopp till %, från 51 ton år 2009 till mellan 38 och 30 ton. Tillförseln av kväve till kusten kommer då också att minska med ca ton. Miljö och hälsoskyddsnämnden har beslutat om ett effektmål som följer av det nationella miljömålet Stoppa övergödningen. Effektmålet återfinns i Miljö- och hälsoskyddsnämndens Uppdragsplan Övergödning till följd av utsläpp av fosfor från avlopp ska minska med minst 250 kg per år fram till utgången av Detta motsvarar att ca 211 avlopp utan efterföljande rening åtgärdas per år. 1.5 Norra Östersjöns Vattendistrikt Uppsala kommun ingår i Norra Östersjöns vattendistrikt och är ett av fem distrikt som Sverige är indelat i till följd av EU:s ramdirektiv för vatten. Vattenförekomster delas inom ramdirektivet för vatten in i fem statusklassificeringar: Dålig status Otillfredsställande status Måttlig status God status Hög status 5

6 Enligt vattendirektivet ska alla Europas vattenförekomster uppnå god ekologisk och god kemisk status till år Statusen får heller inte försämras. I de flesta fall ska miljökvalitetsnormerna god kemisk och god ekologisk status vara uppnådda senast I vissa fall finns det skäl till att acceptera en mindre sträng miljökvalitetsnorm i en vattenförekomst eller att tidpunkten skjuts upp för när god vattenstatus ska vara uppnådd. Tidsfrist kan ges till 2021 eller längst till 2027 med en generell tidsfrist för miljöproblemet Övergödning. I Figur 1 visas de avrinningsområden som Norra Östersjöns vattendistrikt är indelat i. För Uppsala kommuns del är Fyrisån det största avrinningsområdet. Inom Fyrisåns avrinningsområde finns andra vattendrag som mynnar till Fyrisån bland annat Björklingeån, Sävjaån, Librobäcken och Jumkilsån. Utöver Fyrisån finns tre andra större avrinningsområden: Sävaån, Hågaån och Olandsån. Olandsån mynnar i Östersjön i Östhammars kommun medan de övriga mynnar i Ekoln, Mälaren. Figur 1: Norra Östersjöns vattendistrikt med avrinningsområden (Vattenmyndigheten, 2013) År 2009 bedömdes Fyrisåns status till mellan God ekologisk status och Dålig ekologisk status beroende på i vilket delområde som mätningar gjordes. De flesta vattenförekomsterna har Måttlig ekologisk status. Björklingeån, Sävjaån och en kortare delsträcka från sjön Trehörningen till Funboån har Dålig ekologisk status. Sävaån liksom Olandsån hade Måttlig ekologisk status, medan statusen för Hågaån är sämre. År 2009 hade Hågaån Dålig ekologisk status. Kvalitetskravet att God ekologisk status ska uppnås har förskjutits till år 2021 för samtliga ovanstående områden. 6

7 I åtgärdsplanen för Norra Östersjöns vattendistrikt står bland annat följande: Utsläppen från enskilda avlopp i Norra Östersjöns vattendistrikt ökade med drygt 5 % för både fosfor och kväve mellan 2000 och Under den kommande perioden kan belastningen förväntas öka ytterligare på grund av en prognostiserad befolkningsökning med 5 %. Denna ökning kan dock komma att motverkas på grund av en utökad tillsyn och utbyggnad av de kommunala VAledningsnäten samt förbud mot fosfor i tvätt- och diskmedel. I Vattenmyndighetens åtgärdsprogram för Norra Östersjön föreslås följande: Kommunerna behöver ställa krav på hög skyddsnivå för enskilda avlopp som bidrar till att en vattenförekomst inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå god ekologisk status. Kommunerna behöver, i samverkan med länsstyrelserna, utveckla vatten- och avloppsvattenplaner, särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status, god kemisk status eller god kvantitativ status. 7

8 2. Näringsämnen 2.1 Hög och Normal skyddsnivå I Naturvårdsverkets allmänna råd (2006:7) anges att avloppsanläggningar ska rena vattnet till normal skyddsnivå eller till hög skyddsnivå. Bedömning av skyddsnivå görs i varje enskilt fall. Närhet till känsliga ytvatten eller närhet till dricksvattentäkter är exempel på omständigheter som gör att en hög skyddsnivå kan aktualiseras. I Uppsala kommun bedöms avloppsanläggningar som ligger inom 100 meter från ett större vattendrag bli aktuella för kraven gällande hög skyddsnivå med avseende på miljöskydd. Tabell 1 visar kraven på reduktion av näringsämnen. Näringsämnen Normal skyddsnivå Hög skyddsnivå Fosfor 70% 90% Kväve - 50% BOD7 90% 90% Nämnden har valt att prioritera arbetet med att åtgärda äldre avloppsanläggningar delvis utifrån avrinningsområden. Inom ett avrinningsområde kan både normal och hög skyddsnivå förekomma. Det som avgör är närheten till ytvattnet. Om fastigheten ligger inom Uppsala kommuns vattenskyddsområden kontaktas Uppsala vatten och avfall AB:s (UVAB) och skyddsnivån avgöras i samråd med UVAB. 2.2 Fosfatförbud År 2008 förbjöd regeringen fosfater i tvättmedel och från och med 1 juli 2011 begränsades den tillåtna mängden fosfat även i maskindiskmedel till 0,5 procent. Förbuden är ett delmoment i arbetet med att minska övergödningen i sjöar och hav. Åtgärden bedöms framförallt få effekt för de hushåll med enskilda avloppsanläggningar. (Regeringen, 2013) 2.3 Kväve och Fosfor Fosfor och kväve är de näringsämnen som bidrar till övergödningen. Jordbruket ger bidrag av fosfor till ytvatten dels genom användandet av gödselmedel men också genom förändrad markanvändning. Ökad ytavrinning och erosion ökar både uttransporten av löst och partikulärt fosfor. Förutom av gödslingsnivån styrs den av flera faktorer på ett sätt som ännu inte i detalj är känt (Naturvårdsverkets hemsida, 2008). Det är fosfor som reglerar växtutvecklingen i sjöar och vattendrag. Växterna tar upp fosfor i form av fosfat (PO 4 3+ ). Hög andel fosfater i vattendrag indikerar avlopp eller gödselläckage. Den totala fosforhalten (Ptot) inkluderar också fosfor bundet till mineral och organiskt material som inte är tillgängligt för växterna. Fosfor från orenat avloppsvatten och gödselläckage är mer biotillgängligt än läckage från åkermark. (Fyrisåns vattenförbund, 1999). Kväve är främst tillväxtbegränsande i havsmiljö. Kvävets totala kväveinnehåll (N-tot) består av organiskt bunden kväve, men också som lösta salter i form av NO 3 - och NO 2 - och ammonium (NH 4 + ). Nitratkväve (NO 3 - ) är lättast för växter och plankton att ta upp. Med hjälp av mikroorganismer i marken omvandlas en del av det organiska kvävet och ammoniumkvävet till nitrat s.k. nitrifikation. Nitrat binds inte särskilt hårt i marken och kan därför lakas ut med vattnet som rinner genom markprofilen. Urlakningen är beroende av nederbörd, markens genomsläpplighet, mängden nitrat i marken och om det finns någon gröda på plats som kan ta upp vatten och kväve (Jordbruksverket, 2007). Avloppsutsläpp och 8

9 gödselläckage kan öka halten ammonium i vatten och är syretärande i sin omvandling till NO 3 - och NO 2 -. Förenklat indikerar en hög andel NH 4 + avlopp eller gödselläckage och hög andel NO 2 - och NO 3 - indikerar att kvävet kommer från jordbruk och befunnit sig länge i vattnet. 2.4 Fosfortillförsel till Fyrisån och Ekoln Fosfor från enskilda avlopp Näringsnivån i Mälarens bassänger styrs idag nästan helt av fosfortillförseln från tillrinningsområdet. EU:s medlemsstater ska enligt rådets direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (det så kallade avloppsdirektivet) ange områden som är känsliga för utsläpp av avloppsvatten. I Sverige bedöms hela landet vara avloppskänsligt vad gäller fosfor och alla tätbebyggelser behöver rena sitt avloppsvatten från fosfor. Vid sidan av jordbruket är de enskilda avloppen den andra stora diffusa utsläppskällan. Troligen står de enskilda avloppen för en något större andel av fosforutsläppet än de kommunala reningsverken. I Uppsala kommun räknar man med att enskilda avlopp står för omkring en fjärdedel av fosforutsläppen till vattendragen och nästan lika mycket kommer från de kommunala avloppsreningsverken. Ungefär nittio procent av kommunbefolkningen uppskattas vara ansluten till kommunala reningsverk, vilket innebär att knappt tio procent av invånarna står för lika stor del av fosforutsläppen som de resterande nittio procenten. (JTI, 2013) Den totala fosforreduktionen Mätningar gjorda åren visar att ett medelvärde på 28 ton av den fosfor som årligen rinner ut i Ekoln och vidare ut i Mälaren, kommer från Fyrisåns avrinningsområde. EU:s vattendirektiv ger bara utrymme för 21 ton per år, varav tio ton utgör naturliga läckor av fosfor från skog och mark. Därmed transporterar Fyrisån varje år ut sju ton för mycket fosfor till Ekoln. De förhöjda utsläppen av näringsämnen är en bidragande orsak till varför algerna blommar i Alnäs, Skarholmen och Lyssnaängen om sensomrarna. Enligt siffror från Länsstyrelsen 2011 beräknas Fyrisåns avrinningsområde årligen ta emot cirka sex ton fosfor från enskilda avlopp. (Gunilla Lindgren Länsstyrelsen, UNT ) Enligt det senaste utkastet till underlag för åtgärder i Fyrisåns avrinningsområde (januari 2013) finns ett reduktionskrav på 500 kg fosfor norr om mätstationen i Klastorp som ligger strax uppströms Uppsala stad, se figur 2. Fyrisån ned till Klastorp transporterar ungefär kg fosfor per år. Jumkilsån, Björklingeån och Vendelån, liksom huvudgrenen Fyrisån som rinner förbi Vattholma och Storvreta, delar reduktionsbetinget på 500 kg. De översta delarna av Fyrisån uppnår God status med avseende på fosfor. Genom att åtgärda dåligt fungerande enskilda avlopp och tätortspåverkan går betinget att uppnå. I Jumkilsån, som inte uppnår God status med avseende på fosfor, krävs också en del åtgärder inom jordbruket för att uppnå reduktionskravet (Gunilla Lindgren, Länsstyrelsen Uppsala län). 9

10 Reduktionsbeting 500 kg Totalt kg fosfor/år KLASTORP Figur 2. Reduktionsbetinget i Klastorp Reduktion av fosfor från enskilda avlopp Med den åtgärdstakt som Uppsala kommun för närvarande har valt motsvarar fyra års tillsyn att ett ton fosfor reduceras. En del fosfor avgår på vägen från utsläppet till vattendraget, antingen till grundvattnet efter en infiltration eller genom att växter tar upp fosfat i ytvattnet som rinner i diken. Om 500 kg fosfor per år reduceras från enskilda avlopp i Fyrisåns avrinningsområde, innebär inte det automatiskt en minskning av fosfor i Klastorp på 500 kg. När fastigheten ligger nära vattendraget eller om avloppet leds i ledningar till ytvatten är reduktionen under transporten emellertid nära noll. Även Hågaåns och Sävaåns avrinningsområde behöver inventeras eftersom området gränsar mot Ekoln, Mälaren. Det är framförallt områden nära stränderna och åmynningarna som behöver inventeras eftersom detta har störst effekt ur miljösynpunkt. 10

11 3. Arbetsmetod 3.1 VA-programmets historia tal till 2002 Under 90-talet och fram till år 2002 inventerades olika områden i kommunen och det ställdes också krav på att avloppsanläggningar skulle åtgärdas. Dessutom inventerades alla avlopp inom 50 meter från Fyrisån i början av 2000-talet. Många av dessa anläggningar är ännu inte åtgärdade Brevinventering Det vi idag kallar VA-programmet startades våren Eftersom det skulle ta flera decennier för en person att gå igenom hela kommunen om fältinventeringar var aktuellt bestämdes att arkivinventering var den bästa arbetsmetoden. Urvalet av fastigheter gjordes genom att uppgifter från GIS-kartor, ärendesystemet ECOS samt UVAB:s avfallsoch slamtömningsregister matchades mot varandra. Under hösten 2004 gick information ut i lokalradio och lokal TV att alla bristfälliga avlopp skulle åtgärdas. Det gav snabb respons från allmänheten. Tabeller som byggde på taxeringsuppgifter matchades sedan mot andra tabeller till exempel vilka fastigheter som var anslutna till kommunala reningsverk. När matchningarna var utförda kom man fram till att ca fastigheter behövde kontrolleras i kommunen. Därefter gjordes ett utskick till de utvalda fastigheterna med information om att miljökontoret ville ha in uppgifter om deras avloppsanläggning. Detta arbete pågick fram till år Under denna period var det framförallt de västra delarna av kommunen som inventerades och där har det i mindre omfattning ställts krav på åtgärder. Parallellt med arbetet med utskick under åren 2006 och 2007 har arkivinventeringen fortsatt. En stor del av de fysiska arkivhandlingar som fanns om enskilda avlopp lades in i nämndens diariesystem ECOS Nuvarande metod Tidigare inventeringsmetoder har främst byggt på skriftlig kommunikation med fastighetsägarna. Det har varit en långsam och resurskrävande metod för myndigheten. Från och med år 2009 har nämnden ett nytt arbetssätt där vi inriktar oss på bebyggelsesamlingar och gör områdesvisa avloppsinventering i fält åtföljt av krav på åtgärd av bristfälliga anläggningar. För att få snabbast möjliga effekt väljer nämnden i första hand att genomföra inventering i områden där man kan uppmäta en stor påverkan på sjöar och vattendrag. Vid sidan om detta prioriteras också sammanhållen bebyggelse där det ur hälsoskyddssynpunkt är viktigt att åtgärda avloppsanläggningarna för att skydda vattentäkterna. Eftersom alla enskilda avlopp i kommunen ändå ska ses över, har inventeringen under åren även skett i glesbebyggda områden. Det är ofta områden som ansluter till samhällen, exempelvis Tuna och Stavby. Det beror på att det har varit praktiskt att använd naturliga avgränsningar som t ex vägar och större kraftledningar utanför samhällena. 11

12 Synoptisk provtagning För att ytterligare effektivisera arbetet har vattenprovtagning genom så kallad synoptisk provtagning 1 gjorts i Sävaån och Olandsån under åren 2010 och Projektet stöttades med statligt LOVA-bidrag 2. Syftet med mätningarna var att lokalisera områden där fosfor- och kväveläckaget är störst från enskilda avlopp. Ett biflöde till Olandsån hade vid två olika mätningar fördubblade halter av kväve och fosfor i jämförelse med huvudfåran. Det området valdes ut för avloppsinventering och lantbrukstillsyn våren Nästan alla enskilda avlopp i området visade sig vara bristfälliga Även en fördubbling av fosfor- och kvävehalter uppmättes på en relativt kort sträcka i ett mindre vattendrag (också biflöde till Olandsån) i samhället Tuna. Samtliga fastigheter på den korta sträckan har avloppsvatten som går till ett större dike längs vägen (se figur 3). Tuna och Stavby är exempel på samhällen som har inventerats under år P-tot: 150 μg/l NH 4 + : 330 μg/l P-tot: 84 μg/l NH 4 + : 95 μg/l Figur 3. Synoptisk provtagning, Olandsån. Flödesriktning i nordlig riktning enligt pilarna Från och med år 2011 samordnas lantbrukstillsyn och avloppstillsyn. Det tar mer tid vid planeringsskedet att koordinera avloppen med lantbruken. Det är dock en stor pedagogisk fördel i kontakten med fastighetsägarna, eftersom jordbruken är den största diffusa utsläppskällan av kväve och fosfor Utsläppsförbud Fram till och med år 2011 var arbetsmetoden att fastighetsägarna uppmuntrades till att ansöka om nytt avlopp inom ett halvår. Metoden innebar att ett mycket stort ansvar lades på handläggarna att se till att ärendena gick framåt i form av påminnelser och krav på att inkomma med en komplett ansökan. Om ärendet drog ut för länge på tiden resulterade det i en kommunicering om utsläppsförbud. Till sist skrevs ett utsläppsförbud som trädde i kraft efter 2 år med inskrivning i fastighetsregistret. Valet av metod byggde delvis på två antaganden. Dels att det fanns en acceptans och vilja hos de flesta fastighetsägarna att frivilligt åtgärda sina avlopp, dels att förbud skulle kunna leda till många överklagade ärenden med en ökad administration som följd. Båda antagandena visade sig vara felaktiga. En ny arbetsmetod infördes år Metoden innebär att ett beslut om förbud att inte släppa ut wc-vatten från befintlig anläggning fattas ganska omgående efter inventering, med ett 1 Synoptisk provtagning: Kväve- och fosforhalterna mäts samtidigt vid olika mätplatser längs ett vattendrag, för att få en uppfattning om var de största läckagen av näringsämnen sker. 2 LOVA-bidrag: LOVA står för Lokala vattenvårdsprojekt. Syftet med bidraget är att stötta lokala vattenvårdsprojekt som kan förbättra havsmiljön genom att minska belastningen av näringsämnen. Synoptisk provtagning: 12

13 datum ca 2,5 år framåt i tiden. Innan beslutet tas har fastighetsägaren haft ca 3 veckor på sig att inkomma med sina synpunkter eller kompletteringar i ärendet. De fastighetsägare som har ett undermåligt avlopp måste söka tillstånd till att anlägga ett nytt avlopp och dessutom anlägga avloppet innan datumet för utsläppsförbudet träder i kraft. Orsaken till ändrad arbetsmetod är dels att korta ner tiden från inspektionen till att avloppet verkligen åtgärdas, men också för att det finns en god pedagogisk idé med att alla i samma område får lika lång tid på sig att åtgärda oavsett hur villig fastighetsägaren är till att åtgärda sitt avlopp. I ärenden som överklagats till Mark- och miljödomstolen där kommuner gett fastighetsägare 1 år för att åtgärda en undermålig avloppsanläggning förlänger domstolarna många gånger tiden för åtgärd med 1år. Nämnden anser att 2,5 år är en rimlig tid för åtgärd och att tiden ligger i linje med Mark- och miljödomstolarnas bedömningar Fosforreduktion till följd av VA-programmet Från och med år 2006 till och med år 2011 har 652 avloppstillstånd skrivits i så kallade VAprogramsärenden. Minskningen i fosfor från ett hushåll som åtgärdar sitt direktutsläpp och installerar en godkänd avloppsanläggning motsvarar ca 1,18 kg/år 3 i genomsnitt. Beräkningar är baserade på att det i genomsnitt bor 2,7 personer per hushåll och reduktionen av fosfor är minst 70 %. 652 tillstånd motsvarar en minskning på 770 kg fosfor. En del avloppsanläggningar renar avloppsvatten från två eller flera hushåll och vid hög skyddsnivå är reningsgraden 90 %, varför siffran i realiteten är något högre, troligen ca 1 ton fosfor. I figur 4 redovisas hur många VA-programsärenden som har startats varje år, blå staplar. De gröna staplarna visar hur många avlopp som har behövts åtgärdats av dessa, dvs. hur många som har fått tillstånd till en ny avloppsanläggning av just de VA-programsärendena som startades det året. Av diagrammet kan man se en tendens till att en större andel av de ärenden som startats under åren har lett till åtgärder, dvs. fler tillstånd. Det är de år då inspektioner av avlopp skett i fält. År startades ärendena genom brevinventering följt av krav på åtgärder. Tillstånden och förbuden kan ha skrivits ett par år senare än det år ärendet startades. År 2012 ändrades arbetsmetoden genom att förbud skrivs direkt efter inspektion och kommunicering, därav ökade antal utsläppsförbud. Det inväntas med andra ord drygt 200 tillståndsansökningar från dessa fastighetsägare. Hittills (sommaren 2013) har 50 tillstånd skrivits. Antal utsläppsförbud motsvarar med andra ord antal avlopp som kommer att söka tillstånd till en ny anläggning (se under arbetsmetod). Från att ett ärende startats till att ett nytt avloppstillstånd medges tar det ofta ett halvår till ett par år. Sedan tar det ytterligare en tid, maximalt 5 år, innan avloppet verkligen är färdiganlagt. Om fastighetsägarna har fått utsläppsförbud från och med ett visst datum, måste den nya avloppsanläggningen vara färdigställd innan förbudet träder i kraft, på så sätt förkortas tiden från inventering till fosforreduktion. I figur 5 syns en tydlig förskjutning på i genomsnitt ca 2 år från att ett VA-programsärende startas till att ett tillstånd till en ny avloppsanläggning ges, angett i fosforreduktion (kg/år). Den egentliga reduktionen sker alltså 0-5 år senare fram till och med år Från och med år 3 Beräkning: 1,8g fosfor /person och dag med endast slamavskiljning och 0,6 g fosfor per person och dag från en avloppsanläggning som uppfyller normal skyddsnivå enligt NFS 2006:7. För ett hushåll på genomsnitt 2,7 personer är skillnaden på rening genom endast slamavskiljning och en avloppsanläggning som renar fosfor till minst 70 % 3,24 g fosfor/hushåll och dag dvs. 1182,6 g/år. 13

14 2012 sker reduktionen 0-2,5 år senare pga. förbuden. Fosforreduktionen kommer de närmsta åren att stabilt ligga på ca 250 kg fosfor per år om åtgärdstakten är densamma, dvs. att minst 211 fastigeter får förbud varje år Antal vaprogramsärenden tillstånd förbud Antal 300 Ej klar 200 Ej klar År Figur 4. Antal VA-programsärenden som har startats varje år, hur många av de ärendena som lett till nya tillstånd och hur många förbud som skrevs. 800 va-programsärenden Fosforreduktion kg/år Antal va-programsärenden prognos Foforreduktion( kg/år) År Figur 5. Antal startade VA-programsärenden och fosforreduktionen i kg baserat på antal avloppstillstånd. 14

15 3.1.7 Inventering och bedömning De fastigheter vi söker upp idag är de fastigheter där vi inte har någon information om avloppet i vårt ärendehanteringssystem ECOS eller där vi har uppgifter om att fastigheten saknar efterföljande rening. Vi kontrollerar även om det finns några uppgifter om avlopp i bygglovsarkivet. De fastigheter som väljs ut för inventering i ett område kontaktas för platsbesök. I första hand ställer miljö- och hälsoskyddsnämnden krav på de fastighetsägare som har ett enskilt avlopp med wc ansluten och där det sker direktutsläpp efter slamavskiljaren. Om det vid inventering på plats visar sig att en fastighet har en efterföljande rening men där det saknas tillstånd rekommenderas fastighetsägaren att ansöka om tillstånd för den befintliga anläggningen. Det finns möjlighet att ge tillstånd till befintliga avloppsanläggningar om de är anlagda från och med miljöbalkens införande (1998). Vid tillståndsgivning till befintliga avloppsanläggningar ställs samma krav som vid en ansökan om nytt avlopp. Om den efterföljande reningen är installerad före miljöbalkens införande och saknar tillstånd får fastighetsägaren information att de inom en snar framtid bör söka nytt tillstånd och att krav på att anläggningen förbättras kan komma att ställas i framtiden. I undantagsfall kan fastighetsägare få längre tid på sig att åtgärda avloppen, exempelvis gäller detta fastigheter där det finns flera hus med enskilda avloppsanläggningar. Datum då utsläppsförbudet träder i kraft sätts i dessa fall på 5 år. Andra skäl som kan ge längre tid för åtgärd är: mycket gamla fastighetsägare 4 eller hus som står obebott i väntan på inflyttning på obestämd tid. Dessa beslut skrivs även in i fastighetsregistret och gäller för en eventuell ny fastighetsägare. Hur arbetet med inventeringarna praktiskt går tillväga beskrivs ingående i varje årsplanering. Metoden kan ändras något varje år pga. olika resurser och efter utvärdering av föregående år Anläggningar med tillstånd I nuvarande inventeringsomgång besöker vi inte fastigheter där det finns tillstånd för en enskild avloppsanläggning med efterföljande rening, eller där vi på annat sätt har uppgifter om att fastigheten har en avloppsanläggning med efterföljande rening. Även bland de fastigheter som har tillstånd för efterföljande rening finns en okänd andel där anläggningarna inte uppfyller dagens reningskrav. Tidigare gjordes infiltrationsbäddar mindre än vad som är standard idag och med tiden sätter porerna i en reningsbädd igen. Nämnden har valt att göra två undantag. För de fastigheter som har tillstånd med följande utformning görs inventering av avloppsanläggningen: Tillstånd till infiltration med utlopp i dike/täckdike: anläggningens spridarrör mynnar i ett dike. Tanken var att detta skulle fungera som ett nödutlopp. Om marken inte är lämplig för infiltration eller när porerna sätter igen, kommer allt vatten istället att ledas ut i diket och det blir fråga om ett direktutsläpp. Tillstånd till grusbädd med utlopp i dike/täckdike: Liknande anläggning som ovan. Nämndens erfarenhet är att dessa anläggningar ofta inte fungerar som det är avsett. Om påverkan kan ses i diket (vid utsläppspunkten) så ställer nämnden krav på åtgärd. 4 I dom från Mark- och miljödomstolen M ändrade domstolen tiden för att åtgärda en avloppsanläggning från 1 år till 5 år. Skälen till detta var den ringa belastningen och omständigheterna i övrigt. Fastigheten beboddes av en person som var 87 år gammal och där utsläppet varit oförändrat i 60 års tid. Domstolen angav att det är rimligt att anta att boendeförhållandena kan komma att ändras inom en snar framtid. Om någon annan än nuvarande fastighetsägaren flyttar in i bostaden ska åtgärder med avloppet utföras tidigare. 15

16 3.8.9 Finansiering För de inventeringsärenden som startas av miljö- och hälsoskyddsnämnden tas en avgift ut av fastighetsägaren. Avgift tas ut för de ärenden där nämnden gör platsbesök och där en inspektionsrapport skrivs efter besöket. Avgiften är på 540 kronor och motsvarar en halvtimmes avgift. Övrig tid som ofta handlar om information och annan myndighetsservice är kommunbidragsfinansierad. Kommunfullmäktige har beslutat att avgiften för en avloppsansökan där befintlig avloppsanläggning kompletteras med efterföljande rening och där ärendet inte startat genom inventering av miljö- och hälsoskyddsnämnden, ska avgiften reduceras med två timmar. Avgiftsreduktionen ska få fler fastighetsägare att på eget initiativ åtgärda sina avloppsanläggningar och motiveras av att ärenden som initieras av fastighetsägaren själv normalt går snabbare och enklare att handlägga än när myndigheten måste driva ärendet framåt. 16

17 4. Långsiktig planering 4.1 Inventeringsområden Ordningen i vilken områdena inventeras i, bygger mestadels på den effekt åtgärderna får men också på praktiska avgränsningar. Enligt Vattenmyndigheten och Länsstyrelsen i Uppsala län behövs en fosforreduktion från enskilda avlopp i Fyrisåns avrinningsområde framförallt längs Sävjaån, Jumkilsån, Björklingeån och Vendelån för att lättare nå god ekologisk status (Gunilla Lindgren). Sävjaån som är kraftigt övergödd har sitt ursprung i Storån som ligger i Knivsta kommun. I Sävjaåns avrinningsområde planeras dessutom en kommunal avloppsledning till ett stort antal hushåll som har enskilda avlopp i Marielundsområdet. Mot bakgrund av detta är Sävjaån inte ett prioriterat område för nämnden i nuläget. Björklingeån och Vendelån är två större övergödda biflöden till Fyrisån där åtgärdskrav på gamla enskilda avlopp skulle ha effekt. Jumkilsåns avrinningsområde har också stor prioritet. Längs Jumkilsåns har det tidigare gjorts en brevinventering och krav på åtgärd har ställts på de fastighetsägare med anläggningar som konstaterats inte uppfylla reningskraven. Troligtvis har inventeringsarbetet inte varit heltäckande och området bör därför ses över igen. Enligt beräkningar grundade på matchning av tabeller och register kom man år 2005 fram till att fastigheter i Uppsala behöver gås igenom. Av den statistik som finns från de senaste åren är hälften av dessa avlopp så pass undermåliga att krav ställs på åtgärder. Hittills har ca VA-programsärenden startats upp från och med år Det skulle innebära att ärenden är kvar. Eftersom dokumentation saknas är det mycket svårt att göra en bedömning av hur många fastigheter som finns i varje delområde och hur många av avloppen som kommer att behöva inspekteras. Antal fastigheter utgår från en översiktlig avsyning i kartor och en kontroll av hur många fastigheter som eventuellt redan är inventerade. Fler ärenden startas upp, men av erfarenhet ringer några av fastighetsägarna och berättar att de inte har wc eller faktiskt har en efterföljande rening som vi har missat. Troligen kommer lite mer än 50 % av de ärenden som nämnden startar leda till förbud vilket grundas på tidigare års inventeringar där inspektioner gjorts på plats. För att klara målet på 250 kg fosfor per år behöver 211 avlopp åtgärdas och därmed behöver minst 400 VA-programsärenden startas varje år. 4.2 Åtgärdsplan Miljö- och hälsoskyddsnämndens åtgärdsplan är ett levande dokument. Åtgärdsplanen är framtagen utifrån de resurser och den information som vi för närvarande har tillgång till. Skulle nämnden få information om att ett område är extra utsatt kan området ges högre prioritet och åtgärdsplanen förändras. Detsamma gäller om vi får information om att åtgärdstakten bör ske snabbare för att exempelvis målen i vattendirektivet ska kunna uppfyllas. Frivilliga åtgärder kan också skynda på åtgärdstakten. Nedan följer en beskrivning av områdena och i vilken ordning som de ska inventeras i. I bilaga 1 finns områdena utmarkerade på en karta och i bilaga 2 finns tidsplanen för åtgärdande: 17

18 År 2013 A. Fortsättning av inventeringsområdet från år 2011 och Området ringas in av sjöarna Testen och Kärven i norr och kraftledning i väster och väg 282 mot Knutby. Bebyggelseansamlingar i området är Faringe station, Näsby och Moga. Området ligger i norr i Olandsåns avrinningsområde och i söder i Sävjaåns avrinningsområde. Antal ärenden att starta upp är ca st. B. Därefter fortsätter inventeringen i sydvästra delen intill Ekoln, söder om väg 55 mot Enköping. Området ligger i Sävaåns och Hågaåns avrinningsområde och avgränsas i sydost av Sävaån, som också är gränsen till Enköpings kommun och i nordväst av Hågaån, som är gränsen till staden. Områden som inte inventeras är Näs-Bodarna, Ytternäs och Vreta som är områden där miljökontoret bedömer att kommunalt avlopp i första hand är den bästa lösningen och i andra hand större gemensamma avloppslösningar. Till Ekoln mynnar förutom Hågaån och Sävaån, Dalbydiket och Näsbäcken. Det finns inga tydliga bebyggelseansamlingar. Balingsta, Västeråker och Dalby är områden som täcks in i inventeringen. Krav på hög skyddsnivå kommer att ställas på de fastigheter som ligger inom minst 100 meter från Ekoln och de större vattendragen. Inventeringen påbörjas i söder och avslutas i norr. Totalt behöver ca ärenden startas. Fortsättning sker under år År 2014 B. Fortsättning i sydvästra delen av kommunen från år Beräknat antal ärenden är ca 50 st. C. Ett mindre område i de östra delarna direkt nordöst om samhället Lejsta. Området ringas in av Hallstaviksvägen och väg 288 mot Östhammar och en större kraftledning. Området hör ihop med de inventeringar som gjordes år Troligen ca ärenden. D. De fastigheter som inte har inventerats eller åtgärdats längs Fyrisåns och Jumkilsåns dalgång. Vi följer avrinningsområdet vilket innebär ca 1-3 km på vardera sidan om åarna. Vi börjar i Skyttorp i norr och följer Fyrisån söderut ner till Uppsala stad och sedan nordväst ut längs Jumkilsån till Björnarbo inklusive Lundeborg. Mycket osäkert hur många fastigheter som kommer att besökas. En grov uppskattning är att ärenden behöver startas. År 2015 D. Fortsättning av inventeringen Fyrisån och Jumkilsån. E. Ett stort område i norr mellan Fyrisån och Lejstaån kring bl.a. Björklinge, Bälinge och Lövstalöt. Tämnaren i norr, Björklinge-Långsjön, Björklingeån är vattendrag som kan påverkas av enskilda avlopp. Stora delar har redan brevsinventerats, men inte alltid följts upp. Uppskattningsvis rör det sig om ca ärenden. År 2016 E. Ev. fortsättning av området. 18

19 F. Ett området söder om Almunge planeras att inventeras. Det är ett område som sträcker sig från sjön Trehörningen i väster till Solhem strax före Knutby i öster, söder om väg 282 mot Knutby ner till kommungränsen mot Knivsta. Avrinningsområden är Sävjaån och till viss del Olandsån. Uppskattningsvis behöver ärenden startas. År 2017 G. Rasbokilsområdet mellan Fyrisån och väg 288. Lejstaån och Tomtaån ligger i området och mynnar i Funbosjön och Långsjön. Flera bebyggelseansamlingar finns i området bl. a. Yrestahed, Jälla och Rasbokil ärenden. År 2018 H. Ett större område direkt öster om Uppsala stad mellan väg 288 och väg 282. Funbosjön och Långsjön ligger i området. Inga tydliga bebyggelseansamlingar, men tätare bebyggelse närmare staden. Troligtvis minst 300 ärenden. År I. Västra delarna mellan Enköpingsvägen och Jumkilsån. Många fastigheter har inventerats via brev. Troligen hel del att fastigheter med undermåliga avlopp ärenden. J-K. Områden som inte har varit prioriterade i utkanten av kommunen och områden direkt sydost om staden mot Sävja och Marielund. Troligen totalt ca 50 ärenden. 4.3 Åtgärdstakt Eftersom åtgärdstakten är lika varje år framöver, bygger VA-programmets slut på hur många avlopp som finns kvar att inventera. Eftersom det i nuläget inte går att avgöra hur många fastigheter med direktutsläpp som är kvar att åtgärda, kan endast en ungefärlig prognos göras utifrån avsyningen i kartor. Summan av de avlopp som finns kvar att besöka från och med år 2013 finns presenterade i tabell i bilaga 2. För varje delområde finns ett minimum antal och maximal antal ärenden som behöver startas i varje delområde. Det totala spannet blir till ärenden. Den troliga siffran på antal ärenden ligger någonstans mittemellan. Medelvärdet blir st. Eftersom resultat från tidigare inventeringar visat att lite mer än hälften av de startade ärendena är avlopp med direktutsläpp, vilket för startade ärenden motsvarar minst 872,5 avlopp eller fastigheter med framtida utsläppsförbud. Detta innebär 872,5 x 1,183 kg fosfor dvs kg fosfor från enskilda avlopp. Eftersom en del fastigheter har flera avlopp blir fosforreduktionen något högre ärenden kan jämföras med ärenden som grundar sig på de siffror som togs fram år 2005 dvs. att ärenden behöver startas totalt. Under år 2017 kommer troligen alla avlopp som har direktutsläpp ha fått ett beslut om förbud med ett datum ca. 2,5 år framåt i tiden. Spridningen är dock mellan år 2016 till utgången av år I tabell 2 beskrivs hur åtgärdstakten ser ut om 400 ärenden startas varje år och minst 211 avlopp måste åtgärdas för att nå målet på 250 kg fosforreduktion per år. Troligt slutdatum för VA-progammet är med andra ord någon gång under år Eftersom förbudet träder i kraft 2,5 år efter beslutsdatum kommer fosforreduktionen att ske med upp till 2,5 års förskjutning (markerat med orange i tabell). 19

20 År 2020 bör fosforutsläpp från enskilda avlopp med direktutsläpp i Uppsala kommun ha upphört följd av krav på åtgärder. Tabell 2. Antal ärenden som är kvar att starta och reduktion av fosfor till följd av detta. År Min. antal Fosforminskning Max. antal Fosforminskning Troligt antal Fosforminskning Vid utgången av år 2013 fanns ca enskilda avlopp med wc. Eftersom det byggs ca 100 nya hus på landet med enskilt avlopp ökar det totala antalet avlopp stadigt. I Miljö- och hälsoskyddsnämndens utkast till uppdragsplan för åren anges andelen fastigheter med enskilt avlopp som saknar efterföljande rening. En beräkning hur andelen minskar redovisas i tabell 3. Den kursiva delen visar beräkningar på minimum till maximalantalet fastigheter utan efterföljande rening. I uppdragsplanen är åtgärdstakten planerad för det sämsta scenariot dvs. det maximala antalet fastigheter med avlopp utan efterföljande rening. Tabell 3. Åtgärdstakt enligt Miljö- och hälsoskyddsnämndens uppdragsplan År Antal fastigheter på landet med enskilt avlopp Fosforreduktion 250 kg 250 kg 250 kg 250 kg Andel utan efterföljande 3,2-9,3 % 1,3-7,4 % 0, 4-5,5 % 0-3,6 % rening Plan 10 % 8 % 6 % 4 % 4.4 Vad händer när direktutsläppen är åtgärdade? Miljö- och hälsoskyddsnämnden har valt att i första hand bedriva tillsyn mot de fastigheter som idag helt saknar en efterföljande rening. Tydligt lagstöd och motiv finns för den avgränsningen av tillsynen. När dessa fastigheter har setts över och åtgärdats kan nämnden gå vidare och granska de fastigheter som har tillstånd äldre än ca 20 år. Det finns idag många befintliga avloppsanläggningar som är bristfälliga och där reningsförmågan avtagit. Även dessa orsakar en hel del fosforläckage. Hur detta arbete kan bedrivas på effektivt sätt är idag inte klarlagt. Ytterligare fosforreducering tillföljd av åtgärder som sker efter VA-programmets slut uppskattas till 0,5-1 ton fosfor fram till år Reduktionen per fastighet är alltså avsevärt mindre. Hur mycket fosfor som kan reduceras och åtgärdstakten beror på olika styrmedels effektivitet. Om tillsyn skulle ske på alla avlopp äldre än 20 år i Uppsala kommun i den åtgärdstakt som är idag, skulle åtgärdstakten vara mycket långsam. Antalet avlopp med 20

21 tillstånd som är äldre än 20 år är betydligt större än de avlopp som inte har någon efterföljande rening. Därför efterfrågar nämnden effektivare styrmedel och vägledning för fortsatt tillsyn efter VA-programmets slut. En ökad åtgärdstakt behöver bygga på mycket information till och medvetenhet hos fastighetsägarna själva kopplat till tydliga krav. Det är långt ifrån säkert att lokal tillsyn är det effektivaste styrmedlet. Avloppssystemet bör vara en likvärdig del i fastighetens kontrollprogram i samband med försäljning, precis som dricksvattenförsörjning, ventilation, elförsörjning och andra delar som påverkar husets värde. Flera av sådana kontroller sker idag av ackrediterade kontrollorgan i ställer för av myndigheter. HaV ska lämna en slutrapportering till Miljödepartementet den 15 september Regeringsuppdrag är att utreda nödvändiga förändringar i regelverket kring enskilda avlopp, bland annat utifrån EU:s byggproduktförordning (EU) nr 305/2011, och ta fram kostnadseffektiva författningsförslag. Myndigheten ska lämna en konsekvensanalys av lagda förslag. Förändringarna bör leda till en ambitionshöjning för att minska de negativa effekterna på människors hälsa och miljön. En utgångspunkt är att förslagen ska bidra till att nå miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Enligt första delrapporteringen i mars 2013 bör åtgärdstakten ligga på 6,3 % de första 10 åren för att sedan gå ner på 5 % per år. HaV räknar med att en avloppsanläggning har en genomsnittlig livslängd på 20 år. I Uppsala kommun vet vi inte hur många avlopp som är äldre än 20 år. HaV har lämnat en redovisning till Miljödepartementet där det framgår att det behövs olika styrmedel för att nå en hållbar åtgärdstakt. En kombination av tydligare reglering, recipientskatt med skattebefrielse efter genomförda åtgärder och avloppsdeklaration med utvecklad tillsyn är de förslag som lyfts fram. Stöd för ökade resurser till inventeringar till kommunerna är inte effektivt enligt HaV (HaV, 2013). 21

22 Referenser Avloppsguiden, 2013, Fyrisåns vattenförbund, 1999, Fyrisån 1999, Presentation av vattenkvalitet och närsalttransporter Gunilla Lindgren Länsstyrelsen, UNT HaV, 2013, Jordbruksverket, 2007, Gödsel och miljön, JTI, 2013, Naturvårdsverket, 2008, Små avloppsanläggningar. Handbok till allmänna råd, Handbok 2008:3 Naturvårdsverkets hemsida, uppdaterad Sökväg: Regeringen, 2013, SMED, Svensk MiljöEmissionData, 2011, Beräkning av kväve- och fosforbelastning på vatten och hav för uppföljning av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning, Sveriges Meterologiska och Hydrologiska institut Miljö- och hälsoskyddsnämndens Uppdragsplan Lagstiftning Miljöbalken (1998:808) Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Naturvårdsverkets allmänna råd 2006:7 Bilder och tabeller Bild på framsidan: Sofie Bergendahl, Figur 1, Vattenmyndigheten, 2013: 22

23 Bilaga 1 - karta K K E G C År K D H A I J F B Delområden för inventering.

24 Bilaga 2 - Tidsplan Område År Avrinningsområde Minärenden Maxärenden Troligt antal ärenden A Näsby-Moga 2013 Olandsån, Sävjaån och sjöarna Kärven och Testen B Balingsta-Dalby Sävaån, Hågaån mot Ekoln C Nordost Lejsta 2014 Olandsån D Fyrisån -Jumkilsån E Björklinge-området F Söder om Almunge G Rasbokils-området H Öster om staden I Västra delen J Sävja/Marieund K Östra delen och norra delen Fyrisån, Jumkilsån Björlingeån och sjöarna Tämnaren och Björklinge-långsjön Sävjaån, Olandsån och sjöarna Långsjön, Södersjön och Trehörningen Lejstaån och Tomtaån Lejstaån,Lissån, Tomtaån och Funbosjön, Långsjön Sävaån, Hågaån, Librobäcken och sjöarna Bredsjön och Strandsjön Sävjaån Olandsån, Jumkilsån =1090 =2400 =1745 Sammanfattning av de olika delområdena och antal ärenden som startas.