Vem skall rädda Östersjön - forskare, politiker du eller jag?

Transkript

1 Anförande Vem skall rädda Östersjön - forskare, politiker du eller jag? Här följer inledningsanförandet "Som om inget hade hänt" av Kryssarklubbens miljörepresentant Solgerd Björn-Rasmussen, fil.dr marinbiologi, vid det miljöseminarium som hölls i Västervik 20 juli, i samband med Boatmeet. Välkomna till miljöseminariet. För andra året i rad är Svenska Kryssarklubben med och arrangerar ett miljöseminarium - en aktivitet som är mycket angelägen för oss som är världens största båtklubb med ca medlemmar alla med individuellt medlemskap. Det är många fler än vi kryssarklubbare som har sin håg till kust och hav, som njuter när det är goda förhållanden och som lider svårt när vi ser förstörd natur. Känslorna är kraftiga åt båda hållen. Det organiserade båtfolket är en speciell grupp människor som ombord på sin båt är beredda att ta ansvar för både båt, besättning, sig själv och sin omgivning. Detta är en del av det goda sjömanskapet. När vi nu arrangerar detta seminarium så gör vi det med så kraftfullt sinne som vi någonsin kan. Vi är inte forskare eller politiker. Vi är du och jag. Vi är övertygade om att vi på olika sätt som man kan räkna med kan vara med och bidra till att styra åt rätt håll. Inte bara genom att vi sitter med i Sjöfartsverkets miljöråd utan framförallt för att vi har möjligh eter som den här. "Vem skall rädda Östersjön - forskare, politiker, du eller jag" är som bekant rubriken för dagens seminarium. Frågan är uppe på agendan för forskare och politiker, men kanske ser du och jag inte omedelbart vilka möjligheter vi har som enskilda personer. ATT ÖSTERSJÖN BEHÖVER "RÄDDAS" är väl alla överens om. Regeringens 40-miljonerssatsning under 2007 tyder på att det är angeläget och bråttom. Vi är dock klara över att en räddningsaktion kommer att ta tid, lång tid. Men vad betyder egentligen räddas? Räddas till vad? Och vad har hänt? Jo, vi släpper ut och har släppt ut alltför mycket näringsämnen under allt för lång tid och havet har blivit övergött. Ingen åker är så välgödslad som Östersjön. Vi har fiskat, eller tillåtit, alltför hårt fiske under alltför lång tid. Det pågår dessutom tjuvfiske. Till detta kommer gamla synder som utsläpp av gifter, som man numera har rätt god koll på - både vad vi gjort och vad vi gör. Utsläpp av olja och barlastvatten pågår fortfarande men kontrollen har ökat. Dessutom har vi en landhöjning som påverkar och en kontinuerlig klimatförändring. Många länders agerande och inte minst EUs beslut både underlättar och försvårar vad som måste göras. Forskare överlag håller med varandra om att Östersjön är ett övergött hav. Men, de är inte överens om tillvägagångssättet att komma tillrätta med

2 problemet. Vi har nutid och dåtid. Att fokus nu skall ligga på att stoppa utsläppen av näringsämnen från land och då i synnerhet i de östra och södra delarna av Östersjön råder det inga delade meningar om. Men, diskussionen i Sverige fokuseras på om man skall rena avloppsvatten från både fosfor och kväve vid reningsverken eller om man skall koncentrera sig på att ta bort fosforn. Sedan har vi de gamla synderna - de stora lager näringsämnen som finns bundna i bottnarna och då vi får syrebrist frisätts fosfor. Hur gör vi med det? Under ett par seminarietimmar kan vi naturligtvis inte belysa hela problematiken. Den som vill veta mera kan få en kortfattad och bred populärvetenskaplig bild i den här lilla boken "Östersjön - hot eller hopp", som givits ut av forskningsrådet Formas. I det tiopunktsprogram som miljöminister Andreas Carlgren i ett engagerat tal under Almedagsveckan lovade genomföra under 2007 står som första punkt "Restaurering av havsmiljön genom syresättning" Denna åtgärd är kontroversiell. Oceanografen professor Anders Stigebrandt från Göteborgs universitet har Naturvårdsverkets uppdrag att utreda hur en sådan syresättning skulle kunna gå till. Anders Stigebrandts tankar och förslag grundar sig på naturens eget sätt att förändra vattenkvaliteten. Det finns även andra förslag hur man skulle kunna syresätta bottenvatten, men nu är Anders Stigebrandt här och kan berätta för oss hur han genom sin forskning och sina erfarenheter skulle kunna tänka sig att det hela skall kunna gå till. Du är mycket välkommen hit. I Finland finns sedan ett antal år ett privat initiativ att på finska forskares rekommendationer ge sig in och arbeta för en bättre vattenkvalitet i Finska viken. Finska vikens vatten påverkar vår svenska kust, därför är det av stort intresse att få höra hur man genom John Nurminens Stiftelse har fått donationer och samlat in pengar som används för att ge reningsverket i St Petersburg möjligheter att avlägsna fosfor ur avloppsvattnet. Här kommer "du och jag" in i miljöseminariets titel in. Kan vi i Sverige haka på eller ta egna initiativ till motsvarande enastående satsningar? Välkommen Kari Homanen, projektledare vid John Nurminens Stiftelse. Politikernas syn på vad som kan, bör och skall göras i Östersjön skall vi få höra och diskutera senare i eftermiddag på scenen på Fiskaretorget. Alla riksdagspartier är inbjudna att sända var sin representant, som under redaktören Dick Erixons ledning skall diskutera Östersjön. Stellan Hamrin från Miljödepartementet som kommer att inleda torgdiskussionen har varit med och tagit fram regeringens 10-punktsprogram. Stellan Hamrin skall ge oss en kortversion av förslagen och kommer sedan att kunna förklara och kanske också försvara regeringens förslag till åtgärder. Det är nog fler än jag som behöver få ett samlat grepp över de tankegångar som väglett politikerna och deras tjänstemän. Välkommen Stellan Hamrin och alla representanter för de politiska partierna. Välkommen också Dick Erixon. "Som om inget hade hänt" står det som rubrik på min inledning. Det är en omöjlig rubrik och jag har själv satt den. Omöjlig för när det gäller Östersjön händer det hela tiden. Östersjön är unik och klassad sedan 1 juli 2006 som ett PSSA hav - Particularly Sensitive Sea Area. Vad är det som gör att Östersjön är

3 ett så särskilt hav och så känsligt? Jag tänker ge er några korta fakta som en bakgrund. För de flesta blir det väl en repetition av det ni redan vet. ÖSTERSJÖNS NUVARANDE UTFORMNING är inte mer än ca år gammal. Dessförinnan var det ömsom sött, ömsom bräcktvatten beroende på inlandsisens avsmältning. Isen börja smälta för år sedan, då iskanten låg i norra Tyskland och Polen. Det blev en smältvattensjö som kallas Baltiska issjön. När sedan avsmältningen fortsatte kom det att under en kort tid, för ca år sedan, att uppstå en öppen passage till Västerhavet via södra Mellansverige. Vattnet blev bräckt och innanhavet kallas Yoldiahavet. Så fortsatte landhöjningen och in- och utloppen begränsades till några få sund, som blev både smalare och grundare. Det blev en insjö av östersjösänkan och vi fick Ancylussjön för så där år sedan. Efter ytterligare 500 började saltvatten tränga in i södra Östersjön och vid Blekinges kust. Det var början till nästa skede, Littorinahavet. Det tog sedan tvåtusen år innan dessa inflöden var så kraftiga att både södra och centrala Östersjön hade bräckt vatten. Nuvarande Östersjön skall alltså i stort sett ha bildats för runt år sedan. NÄR SALT OCH NÄRINGSRIKT VATTEN strömmade in i Östersjön började alger och växtplankton att frodas och genom att studera sedimenten har man kunnat kartlägga Östersjöns historia. Perioder med växlande salthalt och syrefria bottnar har förekommit under hela Östersjöns utveckling så det är inget nytt. Östersjön har varierat på ett regelbundet sätt med klimatet under de senaste åttatusen åren. Dygnsmedeltemperaturen är idag ungefär densamma som under den medeltida värmeperioden, då var Östersjöns bottnar döda. Därför kan vi förvänta oss ännu större utbredning av syrefria döda bottnar om temperaturen stiger. Jag har tagit två bilder ur boken Östersjön - hot eller hopp som visar hur vattnets salthalt späds ut från söder mot norr och hur strömmarna går. Det finns nästa inga arter som är anpassade till Östersjöns vatten. Antingen är de saltvattensarter som gör sitt bästa att försöka överleva i utsötat vatten eller så är de sötvattensarter som försöker överleva i salt vatten. I Nordsjön är salthalten ca 33 promille och sjunker till 7-8 promille i Egentliga Östersjön. Uppe i Bottenviken är det så gott som sötvatten, likaså i Finska viken. Så gott som alla arter lever på marginalen och är därför ytterst känsliga. Östersjön är ett grunt hav med ännu grundare trösklar vid Stora och Lilla Bält och Öresund, där saltvattnet kommer in. Saltvatten kommer särskilt in genom höst- och vinterstormar. Det välkomnas. Saltvatten är tyngre än sötvatten och lägger sig därför i djuphålorna. De stora mängderna sötvatten som kommer kontinuerligt genom de norrländska älvarna flyter söderut och lägger sig ovanpå det saltare vattnet. Vattenmassan är därför permanent skiktad med saltare vatten mot botten och sötare i ytan. Gränsen kallas språngskikt eller haloklin. Denna skiktning hindrar vattenomblandning och det tunga salta vattnet kommer att lida brist på syre liksom bottnarna om det dröjer för länge mellan saltvattensinflödena. Organismer kan inte utvecklas, de som finns dör och vi talar om döda bottnar. Med ojämna intervall kommer så saltvattenintrång från västerhavet och ger liv i bottenvattnet och därmed bottnarna. Detta är ett naturligt förlopp

4 Vattentemperaturen spelar också en stor roll för livet i havet. Under sommaren när ytan värms upp bildas ett så kallat temperatursprångskikt, termoklin. Ovanför är det varmare vatten som är lättare och under kallare som är tyngre. I ovanskiktet utvecklas växtplankton i takt med näringstillgång och närvaro av djurplankton som äter upp dem. När hösten kommer och vattnet kyls av sjunker ytvattnet successivt och varmare underliggande vatten stiger upp. Det avkyls och sjunker. Under hösten, vintern och tidig våren har vi alltså en vertikal cirkulation, där näringsämnena som sjunkit till botten kommer upp och finns tillgängliga för vårens första växtplanktonblomning som äger rum i början av året, när ljuset blivit tillräckligt. Det är just efter vårblomningen som övergödningen visar sig. För om vi inte släppt ut eller kontinuerligt släpper ut näringsämnen så blir det vid den här tiden näringsbrist och blomningarna upphör tills ytterligare näringsämnen kommit upp från djupare vatten. En liten mängd växtplankton finns alltid kvar som ligger förberedda att föröka sig så snart omständigheterna medger. När förråden av närsalter och andra ämnen är påfyllt startar den andra vårblomningen, oftast i maj. Sedan är det i opåverkade vatten slut på planktonblomningarna och finns då också få djurplankton. Inte förrän i augusti är det möjligt igen för växtplankton att blomma upp. Alltså vid tre tillfällen per år utvecklar växtplankton en rejäl massförekomst på ett helt naturligt sätt - om man inte tillför extra näringsämnen. Vad vi nu åstadkommit är att näringsämnen finns i överskott och att denna "välgödslade åker" förmodligen under överskådlig tid kan komma in i en naturlig rytm. Näringsämnen från land och från luften kommer kontinuerligt att hamna i Östersjön och lagren av näringsämnen i bottensedimenten är enorma. När bottnarna blir syrefattiga frigörs fosfor och kväve hämtas från luften. Blomningar pågår under hela tiden som dagsljuset och temperaturen är tillräckliga. Den stora frågan är och kommer så att vara under mycket lång tid "Hur skall vi minska utsläppen, hur skall vi handskas med näringslagren i bottnarna". Inför naturens starka krafter står vi oss egentligen rätt slätt. Men jag är övertygad om att kunskaper kan leda oss långt på vägen, mycket långt. Dessvärre finns det myter, tyckanden och ogrundade påståenden som tillsammans med sociala och politiska faktorer som rör till det för oss och gör saken mycket svår. En sådan stor svårighet är, som jag ser det, den pågående rubbningen i ekosystemet som åstadkommits genom överfiskning av torsk. Vid det första BoatMeet för tre år sedan hade vi ett seminarium där Kryssarklubbens ombud från Polen berättade om hur det är att segla dit. Ombudet var en f d fiskare som lite vid sidan om kom in på miljöfrågor. Han berättade om det stora fusket, om hur man fiskar så mycket som möjligt men uppger bara den siffra som är tillåten. Han var mycket bekymrad. I förra veckan läste jag i Svenska Dagbladet om just detta. Polska fiskare har fuskat så med sina fångstsiffror att årets polska kvot på ton för torsk redan är fylld. Fångsten bedöms ha varit tre gånger större än vad som uppgivits från polskt håll. Polska fiskare måste därför sluta att tråla efter torsk i öster Östersjön efter beslut av EU-kommisionen. För hur lång tid stod inte. Och kan vi förvänta oss att de kommer att efterleva beslutet?

5 KÄNNER DU TILL TORSKENS LIVSCYKEL? Vet du vad den äter, vet du vad som händer i miljön när det inte finns tillräckligt med torsk, vet du vilka arter som kommer i stället, vet du hur de förändrar miljön? Torsken är en nyckelart i Östersjön, den påverkas både av övergödning och av fiske. I regeringens åtgärdsprogram står utfiskning av skarpsill. Hur tänker man då undrar jag som biolog? Torsken äter skarpsill. När torsken försvunnit har stammen av skarpsill utvecklats. Torsken jagar på nätterna och skarpsillen på dagarna. Alltså påverkas ekosystemet enbart på grund av detta. När man nu skall försöka uppnå balans undrar jag som biolog varför inte stoppa torskfångsterna i hela Östersjön och låta torskstammen växa till eftersom det finns så gott om skarpsill så ordnar sig den balansen med tiden. Nu har man föreslagit utfiskning av skarpsill. Men, hur skall det kunna gå till utan att man i näten också får torsk. Näten måste väl vara finmaskiga och då kommer man ju att få en hel del småtorsk eller hur? Naturligtvis finns det en förklaring till varför regeringen lagt detta förslag som inte grundar sig på faktisk kunskap om naturen utan på politik. Vi kommer säkert att få höra om detta i eftermiddag. För att rädda Östersjön finns det alltså så många andra hänsyn att ta än de klart ekologiska. När politiker fattar sina beslut påverkar de ju människors arbetssituation och inkomster. Det är därför mycket svåra beslut som ni politiker måste ta, det ligger mycket ansvar på forskarna att ge klara och förståeliga rekommendationer grundade på forskning. Med naturen som förebild. Att hjälpa naturen på traven blir idag vårt fokus. Professor Anders Stigebrandt leder våra tankar in på nya banor - ett nytt sätt att fundera över åtgärder. Var så god Anders Stigebrandt.