Övergödningen av Sveriges kuster och hav

Transkript

1 Efter den 1 juli 2011 ansvarar Havs- och vattenmyndigheten för denna publikation. Telefon publikationer@havochvatten.se Övergödningen av Sveriges kuster och hav Naturvårdsverkets ställningstaganden med anledning av en internationell expertutvärdering av kväve/fosfor-problematiken i våra omgivande hav RAPPORT 5587 JUNI 2006

2 Övergödningen av Sveriges kuster och hav Naturvårdsverkets ställningstaganden med anledning av en internationell expertutvärdering av kväve/fosforproblematiken i våra omgivande hav NATURVÅRDSVERKET

3 Beställningar Ordertel: Orderfax: E-post: Postadress: CM-Gruppen, Box , Bromma Internet: Naturvårdsverket Tel: , fax: E-post: Postadress: Naturvårdsverket, SE Stockholm Internet: ISBN pdf ISSN Elektronisk publikation Naturvårdsverket 2006 Tryck: CM Digitaltryck AB Omslagsfoto: Liisa Bjällås

4 Förord Naturvårdsverket uppdrog under våren 2005 åt en internationell expertpanel att genomföra en utvärdering av övergödningssituationen i våra hav. Förslaget att låta oberoende experter analysera det vetenskapliga underlaget för nuvarande svenska åtgärdsstrategi mot övergödningen av kust och hav väcktes i samband med den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Bakgrunden är den oenighet som finns bland svenska havsmiljöforskare om behoven av åtgärder mot utsläpp av kväve respektive fosfor för att havsmiljön ska kunna förbättras. Expertpanelen redovisade under våren 2006 sina slutsatser i rapporten Eutrophication of Swedish Seas, Naturvårdsverket rapport I föreliggande rapport redovisas Naturvårdsverkets analys och ställningstaganden till expertgruppens slutsatser och förslag. Stockholm i juni 2006 Lars-Erik Liljelund Generaldirektör 3

5 Innehåll FÖRORD 3 INNEHÅLL 4 SAMMANFATTNING 6 SUMMARY 8 INLEDNING 11 Den internationella expertpanelen 11 Naturvårdsverkets referensgrupp 12 EXPERTPANELENS RAPPORT 13 Regionalisering 13 Expertpanelens rekommendationer 13 Rekommendation 1: 13 Minska fosfortillförseln till öppna egentliga Östersjön 13 Naturvårdsverkets bedömningar 14 Övergripande kommentar 14 EU och Internationellt 14 Nationellt 15 Slutsatser 16 Rekommendation 2: 18 Minska kvävedepositionen från atmosfären 18 Naturvårdsverkets bedömningar 18 Övergripande kommentar 18 EU och internationellt 19 Nationellt 19 Slutsatser 20 Rekommendation 3: 21 Minska kvävetillförseln till vattnen utanför den svenska Västkusten 21 Naturvårdsverkets bedömningar 21 Övergripande kommentarer 21 EU och internationellt 22 Nationellt 22 Slutsatser 23 Rekommendation 4: 23 4

6 Minska tillförseln av näringsämnen till gödningskänsliga områden längs den svenska ostkusten på rätt sätt 23 Naturvårdsverkets bedömningar 24 Övergripande kommentarer 24 EU och internationellt 25 Nationellt 25 Slutsatser 26 Utrednings- och forskningsbehov 27 Forskningsbehov Förslag från expertpanelen 27 Utredningsbehov Bilaga 1. Miljökvalitetsmålet Ingen övergödning 28 Bilaga 2. Utsläpp och belastning av kväve och fosfor - Östersjön och Västerhavet 30 Utsläpp i Sverige 30 Internationell jämförelse 33 Bilaga 3. Styrande regelverk inom EU och internationellt 35 Ramdirektivet för vatten 35 EU:s Marina strategi 35 EU:s NEC-direktiv och Göteborgsprotokollet 35 Rekommendationer inom OSPAR och HELCOM 36 EU:s jordbrukspolitik 36 Avloppsdirektivet 36 Nitratdirektivet 37 Sjöfart IMO, MARPOL, HELCOM 37 5

7 Sammanfattning Naturvårdsverket uppdrog under våren 2005 åt en internationell expertpanel att genomföra en utvärdering av övergödningssituationen i våra hav. Bakgrunden är bl.a. den oenighet som finns bland svenska havsmiljöforskare om behoven av åtgärder mot utsläpp av kväve respektive fosfor för att havsmiljön ska kunna förbättras. Expertpanelen redovisade under våren 2006 sina slutsatser i rapporten Eutrophication of Swedish Seas 1. Expertpanelens analys av det vetenskapliga underlaget resulterade i fyra övergripande rekommendationer. Dessa analyseras i föreliggande rapport. Rekommendation 1: Minska fosfortillförseln till öppna Östersjön. Naturvårdsverket instämmer med huvudbudskapet i expertpanelens rekommendation, d.v.s. att det krävs en avsevärt ökad ambition när det gäller att minska belastningen av fosfor på havet. Detta bör ske dels genom ett kraftfullt agerande inom det internationella arbetet och dels genom att nationella åtgärder vidtas. Naturvårdsverket instämmer även i bedömningen att ensidiga svenska insatser för att ytterligare minska fosforutsläpp från punktkällor inte ger signifikanta effekter i öppna Östersjön. Det kan ändå finnas svenska punktutsläpp som bör åtgärdas och regionala analyser bör genomföras för att identifiera källor som ger stor belastning och analysera var insatserna ger störst effekt. Expertpanelen föreslår bl.a. ett förbud mot fosfor i tvätt- och diskmedel, men Naturvårdsverket anser att det i nuläget inte finns tillräckligt underlag för att införa ett sådant förbud. I Aktionsplan för havsmiljön föreslås bl.a en informationskampanj riktad till boende med enskilda avlopp i särskilt känsliga områden och förslag om bättre märkning av produkter som innehåller fosfor. Expertpanelen är oense om nyttan av att minska kvävetillförseln till öppna Östersjön. Naturvårdsverket anser dock att det finns ett långsiktigt behov att ytterligare reducera kvävetillförseln, men att denna minskning bör göras på ett sådant sätt att man inte åstadkommer ökade problem med blomningar av cyanobakterier 2 i öppna Östersjön eller vid kusterna. Naturvårdsverket kvarstår således vid sin tidigare generella policy att de totala utsläppen av både fosfor och kväve till Egentliga Östersjön bör minskas. En ökad fokusering på fosfor är dock befogad, särskilt i arbetet inom EU när nu samtliga länder kring Egentliga Östersjön utom Ryssland är medlemmar. Rekommendation 2: Minska kvävedepositionen från atmosfären. Naturvårdsverket instämmer till fullo med expertpanelens rekommendation om fortsatt agerande för att minska kvävenedfallet. De största bidragen till nedfallet kommer från Tyskland, Polen, Danmark samt från sjöfarten i Östersjön och på Nordsjön, vilket visar att det i första hand krävs internationella åtgärder för att minska kvävenedfallet till haven runt Sverige. Naturvårdsverkets anser att havsmiljöarbetet bör vara en av drivkrafterna i arbetet med att reducera utsläppen av kväveföreningar till luft i Europa. Stora minskningar av 1 Naturvårdsverket rapport Även kallade blågröna alger. 6

8 kvävenedfallet som skulle kunna öka problemen med cyanobakterier är inte sannolika på kort sikt. Kvävenedfallet till Östersjön kommer troligen inte att börja minska förrän efter 2010, och då endast i relativt långsam takt. Att minska utsläppen från sjöfart är en nyckelfråga, och Sverige bör stödja EU:s initiativ på detta område. Rekommendation 3: Minska kvävetillförseln till vattnen utanför den svenska Västkusten. Naturvårdsverket instämmer med expertpanelens rekommendation att tillförseln av kväve till Västerhavet via såväl vatten som luft behöver minskas. Även reduktion av fosfor bör ge positiva effekter i havsmiljön, men bara om den kombineras med en minskad kvävetillförsel. Fokus i åtgärdsarbetet bör således ligga på kväve men även fosfortillförseln behöver minskas. Naturvårdsverket kvarstår därmed vid sin tidigare policy att tillförseln av både kväve och fosfor till Västerhavet bör minskas. En tillräcklig reduktion av kvävetillförseln kan inte nås utan åtgärder mot atmosfäriskt nedfall och landbaserade diffusa källor. Notabelt är att det atmosfäriska nedfallet direkt till Kattegatt och Skagerrak är större än den samlade vattenburna belastningen från Sverige. Jordbruket är den enskilt största svenska källan, följt av atmosfäriskt nedfall på sjöar, och sedan reningsverk. Expertpanelens rekommendation innebär att åtgärderna för minskad närsaltstillförsel borde differentieras mellan Västerhavet och Östersjön. Vad gäller jordbruket så är redan i dag åtgärderna till stor del regionaliserade, med stort fokus på södra och sydvästra Sverige. En fortsatt regionalisering och behovsanpassning är angelägen, med hänsyn taget till åtgärdernas kostnadseffektivitet Rekommendation 4: Minska tillförseln av näringsämnen till gödningskänsliga områden längs den svenska Ostkusten på rätt sätt Naturvårdsverket instämmer i expertpanelens bedömning att minskade fosforutsläpp från reningsverken under 1970-talet har lett till betydande miljöförbättringar i Stockholms skärgård och att ytterligare reduktioner av tillförseln behövs. Framtida reduktioner av fosforutsläppen till Östersjökusten måste omfatta även diffusa källor. Expertpanelen är delad i sin bedömning av nyttan av kväverening längs den svenska ostkusten. Naturvårdsverkets anser mot den bakgrunden att det ej är motiverat att i dagsläget föreslå nya generella åtgärder för att minska kväveutsläppen till den svenska ostkusten, utöver gällande lagstiftning, redan fattade beslut och pågående åtgärdsprogram inom jordbruket. Det är dock angeläget att, vid sidan av en ökad satsning på fosforreduktion, kvävereningen fortsätter i de reningsverk där den redan introducerats. Detta utesluter heller inte åtgärder mot kväveutsläpp som är motiverade av tillståndet i specifika recipienter, som t.ex. i skärgårdar och områden med begränsad vattenomsättning. Expertpanelen bedömer att några års ytterligare övervakning i kustrecipienterna kan ge svar på frågan om nyttan av kvävereducerande åtgärder. Naturvårdsverket skall därför verka för utökad recipientkontroll i de recipienter där kväveåtgärder genomförts. Detta för att ge bättre underlag till en kommande bedömning om kväverening leder till ökad tillväxt av kvävefixerande cyanobakterier och hur detta i så fall påverkar ekosystemet. Vattenmyndigheterna har här en viktig samordnande roll. 7

9 Summary In the spring of 2005, the Swedish Environmental Protection Agency commissioned an international panel of experts to evaluate the state of Sweden s marine waters with regard to eutrophication. One reason for this is that Swedish marine researchers disagree on how to improve the marine environment with respect to reduction of inputs of nitrogen and phosphorus. The panel submitted its conclusions in the spring of 2006, in a report entitled Eutrophication of Swedish Seas 3. Its analysis led to four principal recommendations which are discussed in the following pages. In brief, the recommendations and the responses of the Swedish Environmental Protection Agency are as follows: 1. Reduce phosphorus inputs to the open Baltic Proper The Swedish Environmental Protection Agency agrees with the main thrust of this recommendation by the expert panel, i.e. the adoption of much more ambitious goals for the reduction of phosphorus levels in the Baltic. This should involve both forceful initiatives at the international level and the implementation of suitable measures at the national level. The Agency also agrees that one-sided efforts by Sweden to further reduce releases of phosphorus from point sources will not produce significant effects in the open Baltic Proper. However, there may be some point sources in Sweden that should be dealt with; regional surveys should be conducted in order to identify sources of heavy loading, thus making it possible to determine where suitable measures will have the greatest effect. Among other things, the expert panel recommends a ban on phosphorus in household detergents. However, the Swedish Environmental Protection Agency feels that the current state of knowledge is not sufficient to support such a prohibition. Among the proposals of the Agency s Action Plan for the Marine Environment are a public information campaign directed to households not connected to municipal sewage treatment in especially sensitive areas and improved labelling of products containing phosphorus. The members of the expert panel are not in agreement concerning the value of reducing nitrogen inputs to the Baltic Proper. The Swedish Environmental Protection Agency believes that there is a long-term need to further reduce such inputs, but that it should be done in a manner that avoids increased blooms of cyanobacteria in the open Baltic Proper and along the coasts. Accordingly, the Agency will maintain the existing policy recommendation for general reductions of total nitrogen and phosphorus in the Baltic Proper. However, an increased focus on phosphorus is justified, especially in relation to efforts conducted within the context of the European Union, which now includes all countries bordering the Baltic Proper (excepting Russia). 3 Swedish Environmental Protection Agency, Report

10 2. Reduce depositions of nitrogen from the atmosphere The Swedish Environmental Protection Agency agrees entirely with the panel s recommendation for continued efforts to reduce atmospheric deposition of nitrogen. The largest sources are the countries of Germany, Poland, Denmark, and shipping on the Baltic and North seas. From this it is clear that, first and foremost, international measures are required in order to reduce deposition of nitrogen in the marine waters of Sweden. The Agency believes that efforts to improve the marine environment should play an important role in the work of reducing NO x and ammonia emissions in Europe. Major reductions of nitrogen deposition, which has the potential to increase problems with cyanobacteria, are not likely in the short term. Depositions to the Baltic Sea will probably not begin to decrease until some time after 2010, and then only at a fairly slow pace. Reducing emissions from shipping traffic is a key issue, and Sweden should support the EU s initiative in this regard. 3. Reduce nitrogen inputs to the waters along Sweden s west coast The Swedish Environmental Protection Agency agrees with the expert panel s recommendation that inputs of nitrogen to the straits of Kattegat and Skagerrak via both watercourses and the atmosphere should be reduced. Reductions of phosphorus should also yield positive effects, as well, but only if they are combined with lower nitrogen inputs. The emphasis of any measures taken should therefore be placed on nitrogen reduction; but inputs of phosphorus must also be reduced, as well. The Agency will therefore maintain the existing policy recommendation that inputs of both nitrogen and phosphorus to Kattegat and Skagerrak should be reduced. It is clear that an adequate reduction of nitrogen cannot be achieved without measures to reduce inputs from the atmosphere and non-point sources on land. Direct atmospheric depositions on the Kattegatt and Skagerrak straits are greater than total waterborne inputs from the Swedish mainland. With respect to the latter, agriculture is the single large source, followed by atmospheric depositions on lakes, and then by sewage treatment plants. The recommendation of the expert panel implies that incentives for reducing nutrient inputs should differ between the east coast and the west coast. With regard to agriculture, measures already vary substantially by region today, with a strong focus on southern and southwestern Sweden. It is important to continue with regionalization and adjustment to needs, taking the cost-efficiency of various measures into account. 4. Reduce inputs of nutrients to eutrophication-sensitive areas along Sweden s east coast in a suitable manner The Swedish Environmental Protection Agency agrees with the expert panel s conclusion that reduced emissions from sewage treatment plants, mainly during the 1970s, have led to significant improvements in the Stockholm Archipelago s environment, and that reductions from other sources may also be needed. Future reductions of phosphorus inputs to the waters along the Baltic coast must also include those from nonpoint sources. 9

11 The members of the panel are not in agreement concerning the benefits of nitrogen removal from discharges to the waters of the east coast. Given that lack of agreement, the Swedish Environmental Protection Agency feels that there is no current justification for introducing new general measures to reduce nitrogen discharges into the waters along Sweden s east coast, other than those specified by existing legislation and administrative decisions, or included in the ongoing programme to reduce nitrogen losses from agriculture. However, it is important to continue with the removal of nitrogen at the treatment plants where the process has already begun. This does not exclude nitrogen-reduction measures that are called for by conditions in specific areas, e.g. archipelagos and waters with slow water exchange. The expert panel has concluded that a few years of additional monitoring of receiving waters can provide answers about the value of nitrogen-reduction measures. It is therefore important to improve the monitoring of such measures. This will yield additional data for any future effort to determine whether nitrogen removal leads to an increase in nitrogen-fixing cyanobacteria and, if so, how that effects the ecosystem. Swedens s five regional water authorities have an important co-ordinating role to play in this regard. 10

12 Inledning Övergödningen av Sveriges kuster och omgivande hav är sedan lång tid ett av våra stora miljöproblem. Problemen finns kvar trots att stora ansträngningar gjorts under de senaste decennierna för att begränsa utsläppen av övergödande ämnen, både i Sverige och andra länder. Övergödningen har gett upphov till påtagliga effekter i form av grumligt vatten, syrefria bottnar och omfattande blomningar av alger och cyanobakterier. Den svenska havsmiljön har nyligen beskrivits i boken Monitor På uppdrag av regeringen har Naturvårdsverket och 15 andra myndigheter under 2005/2006 även tagit fram Aktionsplan för havsmiljön 5, där övergödningen är en av huvudfrågorna. Sveriges övergripande strategi mot övergödningen av kust och hav är att minska utsläppen av både fosfor och kväve liksom utsläpp av syreförbrukande ämnen. Satsningarna har dock varierat över åren. På 1960 och -70-talen vidtogs kraftfulla åtgärder mot fosforutsläpp från reningsverk och industrier (bilaga 2, figur 1), och dessa har lett till mycket stora förbättringar framför allt i övergödda sjöar och vattendrag, men även i havsvikar och skärgårdar. Vid mitten av 1990-talet intensifierades åtgärdsarbetet mot kväveförluster från jordbruksmark i södra Sverige. Samtidigt genomfördes ett omfattande program för kväverening vid större kustnära svenska reningsverk från norska gränsen till Norrtälje; ett program som nu i huvudsak är slutfört. Enligt de delmål som för närvarande gäller inom miljökvalitetsmålet Ingen övergödning (bilaga 1) ska kvävebelastningen på haven runt södra Sverige minska med minst 30% mellan 1995 och För fosfor gäller en minskning av utsläppen till vatten med minst 20% under samma tidsperiod. Naturvårdsverket och Miljömålsrådet har bedömt att miljökvalitetsmålet kommer att vara svårt att nå till Inom ramen för den fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning som görs under 2006/2007 skall nya förslag till delmål för 2015 tas fram. Expertpanelens utvärdering blir då ett viktigt underlag. Den internationella expertpanelen Den internationella expertpanel som utvärderat det vetenskapliga underlaget om övergödningen i våra hav lämnade i början av 2006 sin rapport Eutrophication of Swedish Seas till Naturvårdsverket 6. Panelen har särskilt granskat vilka näringsämnen som har betydelse för blomningar av cyanobakterier. Den övergripande åtgärdsstrategin för näringsämnena kväve och fosfor har också utvärderats och expertpanelen har lämnat förslag på hur övergödningsproblemen ska kunna minska. Expertpanelen, som arbetat under ca. ett år, har bestått av följande forskare: Prof. Donald F. Boesch, USA, Prof. Robert E. Hecky, Canada, Prof. Charles R. O'Melia, USA (ordförande), Prof. David W. Schindler, Canada och Prof. Sybil Seitzinger, USA. 4 Förändringar under ytan. Monitor 19. Naturvårdsverket Naturvårdsverket rapport 5563, Naturvårdsverket rapport

13 Naturvårdsverkets referensgrupp Naturvårdsverket har utsett en referensgrupp att utvärdera rapporten. Följande personer har deltagit i arbetet: Anne Andersson, Sverker Evans, Ulla-Britta Fallenius, Sif Johansson, Per Jonsson, Lars Klintvall, Katrin Nilsson Taylor, Kerstin Rosén Nilsson, Ingrid Rydberg, Roger Sedin och Håkan Staaf. 12

14 Expertpanelens rapport Regionalisering Expertpanelen konstaterade tidigt att om man vill reducera eutrofieringsproblemen på ett effektivt sätt behöver olika åtgärder vidtas i olika geografiska områden. Av denna anledning är panelens rapport indelad i geografiska regioner enligt nedan. Det mest prioriterade området har varit Egentliga Östersjön och dess svenska kustområden. Öresund, Kattegatt och Skagerrak har behandlats mera översiktligt. Eftersom inga stora eutrofieringsproblem finns i Bottniska Viken, valde panelen att inte utvärdera situationen i detta havsområde. Expertpanelens rekommendationer Expertpanelens analys av det vetenskapliga underlaget samt övrig information har lett fram till fyra övergripande rekommendationer. Dessa rekommendationer diskuteras var och en för sig i kommande avsnitt. Dessutom pekar expertpanelen på olika ställen i rapporten på behov av ytterligare analyser och forskning. Dessa redovisas i ett särskilt avsnitt. Rekommendation 1: Minska fosfortillförseln till öppna egentliga Östersjön Reduce phosphorus inputs to the open Baltic Proper. Views among Baltic scientists and, indeed among the members of this panel, differ regarding the benefits or risks of reducing nitrogen inputs to the Baltic Proper; however, there is broad agreement that phosphorus inputs should be reduced to alleviate eutrophication, particularly the extensive Cyanobacteria blooms currently plaguing the Sea. Efforts should begin with removing phosphorus from detergents in the basin and from point sources. HELCOM estimates indicate that current P loading to the Baltic Sea catchment is about three times the background, natural loading and 30% of the anthropogenic loading still originates from point sources. The proportion of the point source loading to total P load is even higher in some countries along the eastern and southern coasts. A review of P loading to the Baltic indicates that there has been little or no change in P loading to the Baltic over the past 30 years and the quickest way to initiate a downward trend in P loading is to address point sources. Preserving and, where possible, restoring nutrient phosphorusretentive features of the landscape must be an important part of a longer term nutrient control strategy because diffuse loads currently dominate the anthropogenic P loading. Additional phosphorus removal by Sweden alone from point sources is not likely to have a significant impact on the open Baltic Proper because of Sweden s past aggressive action on point-source P loading. Sweden may want to consider investing in P removal at significant point sources in other Baltic countries to accelerate recovery of the Baltic Proper because the most important point sources of phosphorus loading are along the eastern and southern coasts of the Baltic. 13

15 Naturvårdsverkets bedömningar Övergripande kommentar Naturvårdsverket instämmer med huvudbudskapet i expertpanelens rekommendation, d.v.s. att det krävs en avsevärt ökad ambition när det gäller att minska belastningen av fosfor på havet. Detta bör ske dels genom ett kraftfullt agerande inom det internationella arbetet och dels genom att nationella åtgärder vidtas. De åtgärder på nationell nivå som expertpanelen pekar ut är att på kort sikt ta bort fosfor ur hushållskemikalier och på längre sikt att minska tillförseln från markanvändningen. Naturvårdsverket instämmer även i bedömningen att ensidiga svenska insatser för att ytterligare minska fosforutsläpp från punktkällor inte ger signifikanta effekter i den öppna Östersjön. Enligt HELCOMs 7 statistik står svenska punktkällor 8 i dagsläget bara för ca 1 % av de totala utsläppen från punktkällor inom tillrinningsområdet till Egentliga Östersjön (bilaga 2, tabell 2). För hela Östersjön inklusive Kattegatt är motsvarande siffra 7 %. Det kan ändå finnas svenska punktutsläpp som bör åtgärdas. I Aktionsplan för havsmiljön föreslås att regionala analyser genomförs inom vattendistrikten Södra Östersjön och Norra Östersjön för att identifiera källor som ger stor belastning och analysera var insatserna ger störst effekt. I dagsläget är den svenska ambitionen i åtgärdsarbetet högre för kväve än för fosfor, vilket bl.a. avspeglas i delmålen under miljökvalitetsmålet Ingen övergödning samt befintliga styrmedel. Expertpanelen är oense om nyttan av att minska kvävetillförseln till öppna Östersjön. Naturvårdsverket anser dock att det finns ett långsiktigt behov att ytterligare reducera kvävetillförseln, men att denna minskning bör göras på ett sådant sätt att man inte åstadkommer ökade problem med blomningar av cyanobakterier 9 i öppna Östersjön eller vid kusterna. EU och Internationellt Flera av EU:s regelverk (se bilaga 3) innehåller krav på åtgärder som bidrar till att reducera fosforutsläpp till havet. Detta gäller främst ramdirektivet för vatten 10 och avloppsdirektivet 11 men också IPPC-direktivet 12 och indirekt även nitratdirektivet 13. Avloppsdirektivets krav på fosforreduktion är lågt jämfört med de svenska kraven (se bilaga 3), då svenska reningsverk 14 normalt klarar minst 90 % fosforreduktion 15 eller 0,5 mg P/l i utgående vatten. Stora reningsverk eller sådana som är belägna vid särskilt känsliga recipienter kan ha villkor om 0,2 0,3 mg P/l. Det är därför, precis som ex- 7 Konventionen om skydd av Östersjöns marina miljö. 8 HELCOM:s statistik räknas bara större industrier och kommunala reningsverk till punktkällorna. 9 Tidigare ofta kallade blågröna alger. 10 Europaparlamentets och Rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område. 11 Rådets direktiv 91/271/EEG om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. 12 Rådets direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. 13 Rådets direktiv 91/676/EEG om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket. 14 Tillståndpliktiga, d.v.s. dimensionerade för > pe % år 2002 (SCB, 2004). 14

16 pertpanelen påpekar, väsentligt att Sverige agerar pådrivande inom EU och i internationella sammanhang. Nitratdirektivet omfattar krav på hantering av stallgödsel, som är en betydande källa för fosforförluster från jordbruksmark. Att driva på genomförandet av nitratdirektivet är således indirekt en fosforåtgärd. Naturvårdsverket bedömer därför att Sveriges linje inom EU, som innebär att vi motsätter oss att länder får dispens från att uppfylla nitratdirektivet, bör ligga fast. Genomförandet av ramdirektivet för vatten kommer att bli avgörande för möjligheterna att nå god vattenkvalitet i Östersjöns kustområden. Därigenom blir det ett viktigt styrmedel även för att reducera tillförseln av närsalter till öppna Östersjön. Vidare bör Sverige inom EU:s olika politikområden driva att speciell hänsyn tas till Östersjöns speciella och mycket känsliga situation. Sverige arbetar inom HELCOM när det gäller Östersjön. Inom konventionen arbetar man bl.a. med att få fram miljökvalitetsmål för eutrofiering samt därtill lämpliga indikatorer. Det är viktigt att arbeta för att nya mål för begränsning av tillförseln av växtnäring till havet tas fram, och att dessa baseras på kvantitativa mål för miljötillståndet. HELCOM kommer även att ha stor betydelse i samband med införandet av EU:s marina strategi. Kommissionsmötet i mars 2006 beslöt att en Baltic Sea Action Plan ska utarbetas och antas vid ett ministermöte i slutet av Avsikten är att planen i stort ska överensstämma med kraven i EU:s förslag till marin strategi med tillhörande ramdirektiv för marin miljö. Arbetet inom HELCOM är också viktigt när det gäller konkreta åtgärder, bl.a. för att driva på utbyggnaden av reningsverk i Östersjöns tillrinningsområde. Bristande avloppsrening är en stor källa till fosforutsläpp. Det är angeläget att övriga Östersjöstater höjer ambitionerna att ta bort fosfor ur avloppsvatten och inte nöjer sig med att bara uppfylla avloppsdirektivets reduktionskrav. Eftersom Polen och de baltiska länderna numera är EU-medlemmar finns det stora EU-fonder för dessa länder för att bygga ut bl.a. avloppsreningen, varför det inte längre är aktuellt att föra över nationella pengar för detta. Det är bara Ryssland och Vitryssland som finns kvar som möjliga svenska bidragsmottagare. Sverige bör vidare inom HELCOM driva att medlemsstaterna tar fram lämpliga nationella åtgärder för att minska utsläpp från enskilda avlopp samt ställer krav på tydlig märkning av innehållet i tvätt- och diskmedel. Nationellt Arbetet med att minska fosforförlusterna från jord- och skogsbruket behöver intensifieras. Flera åtgärder har genomförts i Sverige för att minska tillförseln av fosfor till jordbruksmark; bl.a. genom rådgivning, stallgödsellagstiftningen och djurtäthetsreglerna. Nya åtgärder bör i första hand inriktas mot insatser för att direkt minska förlusterna från marken samt öka fosforfastläggningen i landskapet. Mycket få dokumenterat effektiva åtgärder finns i dag, varför intensifierad utrednings-, forsknings- och försöksverksamhet inom området är angelägen. Sverige använder en, i förhållande till andra länder, relativt stor andel av medlen inom nuvarande Landbygdsutvecklingsprogram (LBU) för vattenvårdande åtgärder inom jordbruket. Denna ambition bör behållas även för kommande programperiod

17 Enskilda avlopp är fortfarande en betydande utsläppskälla för fosfor 16. Naturvårdsverket har utarbetat ett förslag till allmänt råd om små avlopp 17, vari ingår råd om användning av fosfatfria hushållskemikalier. I Aktionsplan för havsmiljön föreslås dels en informationskampanj riktad till boende med enskilda avlopp i särskilt känsliga områden, och dels förslag om bättre märkning av produkter som innehåller fosfor. Det finns redan i dag en EU-förordning 18 med krav på innehållsdeklaration av tvätt, diskoch rengöringsmedel. Enligt havsaktionsplanens förslag ska det tydligt framgå att produkten innehåller fosfor och därför inte är lämplig att använda där man har enskilda avlopp. Naturvårdsverket anser att det inte finns tillräckligt underlag för att införa ett generellt förbud mot fosfater i disk- och tvättmedel i Sverige. Det är inte utrett hur processerna i reningsverken kommer att påverkas av de kemikalier som ersätter fosfat eller hur ersättarna uppträder i miljön. Dessutom är miljönyttan med att ta bort fosfor begränsad i de fall avloppsvattnet leds till ett kommunalt reningsverk. Vi bör invänta den utredning som pågår inom EU gällande att införa ett förbud mot fosfater i tvätt- och rengöringsmedel på unionsnivå. I avvaktan på denna utredning avser Naturvårdsverket att tillsammans med Kemikalieinspektionen initiera en utredning där befintligt svenskt material sammanställs för att ge bättre underlag till en svensk position. Slutsatser Naturvårdsverket instämmer i expertpanelens huvudbudskap att intensifiera arbetet med att minska utsläppen av fosfor till havet. På kort sikt bör möjligheterna att ytterligare reducera utsläpp från punktkällor med bristande rening både i Sverige och internationellt analyseras. Vidare är det viktigt att omgående intensifiera det internationella och nationella arbetet med de diffusa källorna, särskilt jordbruk, i syfte att få fram effektiva åtgärder. Den stora interna omsättningen av fosfor i Egentliga Östersjön medför att effekterna av fosforåtgärder på land tar lång tid att slå igenom. Kunskaperna om fosforomsättningen är bristfälliga och det behövs mer forskning inom detta område. Naturvårdsverket kvarstår vid sin tidigare generella policy att de totala utsläppen av både fosfor och kväve till Egentliga Östersjön bör minskas. En ökad fokusering på fosfor är dock befogad, särskilt i arbetet inom EU när nu samtliga länder kring Egentliga Östersjön utom Ryssland är medlemmar. Tillförseln av kväve bör dock minska på ett sådant sätt att man inte åstadkommer ökade problem med blomningar av cyanobakterier i öppna Östersjön eller vid kusten. Se även Rekommendation 4. Naturvårdsverket anser att det inte finns tillräckligt underlag för att införa ett generellt förbud mot fosfater i disk- och tvättmedel i Sverige. Vi bör invänta den utredning som pågår inom EU om att införa ett förbud mot fosfater i 16 Drygt 600 ton per år enl. uppskattning för år Dnr Rm 18 Europaparlamentets och Rådets Förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel. 16

18 tvätt- och rengöringsmedel på unionsnivå. I Aktionsplan för havsmiljön föreslås dels en informationskampanj riktad till boende med enskilda avlopp i särskilt känsliga områden, och dels förslag om bättre märkning av produkter som innehåller fosfor. 17

19 Rekommendation 2: Minska kvävedepositionen från atmosfären Reduce atmospheric nitrogen deposition. Atmospheric deposition is the main external source of nitrogen to the Baltic Proper and the western seas of Sweden. Efforts to reduce atmospheric deposition of nitrogen should be pursued because of accompanying beneficial effects to terrestrial and freshwater ecosystems in the watershed of the Baltic Sea. The documented effects of high nitrogen deposition include soil and water acidification and losses of calcium and magnesium from forest soils. Without accompanying removal of phosphorus from land-based sources there is a risk of enhancing growth of bloom forming nitrogen fixing Cyanobacteria in the Baltic Proper as reduced atmospheric inputs of nitrogen may give the Cyanobacteria an increasing advantage over other algal groups. Naturvårdsverkets bedömningar Övergripande kommentar Naturvårdsverket instämmer till fullo med expertpanelens rekommendation om fortsatt agerande för att minska kvävenedfallet. I princip skulle åtgärderna behöva styras så att de har störst effekt på nedfallet till Västerhavet. Detta är svårt att genomföra eftersom det atmosfäriska nedfallet av kväve har ett storskaligt mönster. Dessutom finns i dagsläget inte havsmiljöns känslighet för kvävenedfall med i det vetenskapliga underlag som används vid omförhandling av EU:s NEC-direktiv 19 och Göteborgsprotokollet 20. De scenarier för utsläpp av NO x och ammoniak som tas fram med den s.k. RAINSmodellen 21 styrs främst av kriterier för människors hälsa och landmiljöns känslighet. På sikt bör även den marina miljöns känslighet inkluderas i dessa beräkningar. Expertpanelen refererar att depositionen på Östersjön överstiger 14 kg N/ha/år 22. Denna uppgift stämmer inte med EMEP:s 23 beräkningar som ger lägre värden; för år 2003 ett genomsnittligt nedfall på ca 6 kg N/ha år för Egentliga Östersjön och ca 8 kg N/ha år för Kattegatt. EMEP:s uppgifter är de mest aktuella och används både inom HELCOM och OSPAR 24. Detta ändrar dock inte hur Naturvårdsverket ser på expertpanelens ställningstagande om behovet av att minska kvävenedfallet. Enligt EMEP är kvävenedfallet till Egentliga Östersjön (inkl Finska Viken och Rigabukten) ca ton N och nedfallet till Kattegatt knappt ton N 25. Dessa uppgifter avser år De största bidragen till nedfallet kommer från Tyskland, Polen, Danmark samt från sjöfarten i Östersjön och på Nordsjön. 19 Europaparlamentets och Rådets direktiv 2001/81/EC. 20 Protokoll om minskning av försurning, övergödning och marknära ozon inom Luftvårdskonventionen (CLRTAP), beslutat 1999 i Göteborg. 21 RAINS, en modell för att beskriva utsläpp, transport och deposition av luftföroreningar over Europa. Beskrivning finns på 22 Granat Artikel i: A Systems Analysis of the Baltic Sea. Springer, Berlin. 23 EMEP = European Monitoring and Evaluation Programme OSPAR, Konventionen för skydd av den marina miljön I Nordostatlanten. 25 EMEP/MSC-W Technical Report 3/2005. Oslo. 18

20 Sveriges bidrag är femte största källa. För Kattegatt är bidraget såväl från Storbritannien som från sjöfarten större än från Sverige. Detta visar att det i första hand krävs internationella åtgärder för att minska kvävenedfallet till haven runt Sverige. EU och internationellt Beräkningar av EMEP 26 visar att varken ett genomförande av Göteborgsprotokollet och NEC-direktivet eller ett scenario med ytterligare 10% minskning av utsläppen kan förhindra en viss ökning (14 % respektive 4%) av kvävedepositionen på Östersjön, inklusive Kattegatt, från 2003 fram till Orsaken är den prognostiserade ökningen av NO X -utsläpp från sjöfarten 27. Sverige bör agera pådrivande vid kommande omförhandlingar av de nationella utsläppstaken inom EU:s NEC-direktiv samt Göteborgsprotokollet. Även om effekterna av kvävenedfallet på havet inte påverkar de scenarier som används i förhandlingsarbetet, så bör havsmiljön ändå kunna tas med i den samlade bedömningen. Det är angeläget att ta fram kvantitativa mått på hur mycket kvävebelastningen behöver reduceras, både för havsmiljön som landmiljön, och Sverige bör verka för detta. Naturvårdsverkets slutsats av ovanstående är att havsmiljöarbetet bör vara en av drivkrafterna i arbetet med att reducera utsläppen av kväveföreningar till luft i Europa. Stora minskningar av kvävenedfallet, som skulle kunna öka problemen med cyanobakterier, är inte sannolika på kort sikt. Kvävenedfallet till Östersjön kommer troligen inte att börja minska förrän efter 2010, och då endast i relativt långsam takt. Att minska utsläppen från sjöfart är en nyckelfråga, och Sverige bör stödja EU:s initiativ på detta område. Nationellt Ensidiga svenska minskningar av kväve ger endast små effekter på nedfallet till omgivande hav. Den nationella strategin för utsläppsreduktionen bör därför underställas förhandlingsarbetet inom EU och CLRTAP 28. Expertpanelens rekommendation ger inte anledning till ändrad nationell ambition att minska utsläppen av kväveföreningar till luft. Rekommendationerna står heller inte i konflikt med de svenska delmålen om utsläpp till luft inom miljökvalitetsmålen Ingen övergödning och Bara naturlig försurning. 26 Norwegian Meteorlological Institute note No Oslo. 27 ENTEC, 2002; http//: air-climate.eionet.eu.int/docs/tp2003_8 NECD/ETCAACC_InitAss_May04.pdf 28 Convention on Long-Range Transboundary Pollution (Luftvårdskonventionen) 19

21 Slutsatser Det svenska arbetet för att minska kväveutsläppen inom EU samt internationellt inom CLRTAP, IMO 29, HELCOM och OSPAR bör drivas vidare med fortsatt hög ambitionsnivå. Havsmiljön bör ingå i de samlade bedömningarna. Expertpanelens rekommendation ger inte anledning till ändrad nationell ambition att minska utsläppen av kväveföreningar till luft. Att aktivt styra utsläppsminskningarna för kväve mot källor som påverkar Västerhavet är i dagsläget svårt att genomföra, dels på grund av de storskaliga nedfallsmönstren och dels på grund av att havsmiljöns känslighet för kvävenedfall inte finns med i det vetenskapliga förhandlingsunderlaget. Sverige bör verka för att även havsmiljön på sikt inkluderas i dessa modellberäkningar. 29 International Maritime Organisation 20

22 Rekommendation 3: Minska kvävetillförseln till vattnen utanför den svenska Västkusten Reduce nitrogen inputs to the waters of the Swedish west coast. Reduction of eutrophication problems in the West Sea and associated coastal waters will require significant reductions in inputs of nitrogen. In contrast to Baltic waters, there do not appear to be risks of N-fixing Cyanobacteria blooms. Reductions in phosphorus inputs would also have positive results because of the presently high levels of anthropogenic loading of both nutrients, but only if accompanied by nitrogen reductions. While reductions in point sources of nitrogen would contribute to achieving eutrophication reduction goals, these goals cannot be approached without significant reductions in diffuse sources and atmospheric deposition. Increases in primary production, development of hypoxia, and changes in benthic communities and attached vegetation in coastal regions during the latter 20th century, in the Kattegatt in particular, have been well documented and shown to be largely related to increasing anthropogenic nutrient inputs. While phosphorus can limit primary production seasonally and in low salinity regions, nitrogen seems to limit organic production overall. In contrast to less saline Baltic waters, there is no evidence of significant nitrogen fixation to alleviate nitrogen deficiency. Anthropogenic nutrient inputs apparently have not increased since 1990 as a result of countermeasures and declines in agriculture. Phosphorus loadings have decreased over the past decade, but there is little evidence that nitrogen loadings, which are dominated by diffuse sources and atmospheric deposition, have yet decreased significantly. Nonetheless, recent Danish monitoring is beginning to show declines in nitrogen concentrations in recipient waters as a result of aggressive countermeasures there, indicating that the ecosystems will respond from reductions in nutrient loading but will take some time to recover from eutrophication. Naturvårdsverkets bedömningar Övergripande kommentarer Naturvårdsverket instämmer med expertpanelens rekommendationer, även om panelens analys för Västerhavet inte är lika noggrann som den för Egentliga Östersjön. Budskapet är tydligt; tillförseln av kväve via såväl vatten som luft behöver minskas. Även reduktion av fosfor bör ge positiva effekter i havsmiljön, men bara om den kombineras med en minskad kvävetillförsel. Fokus i åtgärdsarbetet bör ligga på kväve men även fosfortillförseln behöver minskas på ett kostnadseffektivt sätt. Kattegatt är den av havsbassängerna som belastas hårdast av kväveutsläpp från Sverige (bilaga 2, tabell 1). Den samlade vattenburna belastningen av kväve från svenska källor på Kattegatt och Skagerrak är ca 30 % högre än på Egentliga Östersjön. Jordbruket är den enskilt största svenska källan för belastningen på Västerhavet (drygt ton/år). Därefter kommer atmosfäriskt nedfall på sjöar (5 400 ton/år) och reningsverk (5 100 ton/år). Det är notabelt att det atmosfäriska nedfallet direkt till Kattegatt och Skagerrak är större än den vattenburna belastningen från Sverige. Nedfallet av kväve är således en stor källa för kväve både direkt till havet och indirekt via vattendragen. 21

23 EU och internationellt Sverige arbetar inom både OSPAR och HELCOM när det gäller Kattegatt och enbart OSPAR när det gäller Skagerrak. Inom dessa konventioner arbetar man med att få fram miljökvalitetsmål för eutrofiering samt därtill lämpliga indikatorer. Inom båda konventionerna anpassar man sina övervakningsprogram till arbetet med ramdirektivets krav för kustzonen. Bägge konventionerna kommer att ha stor betydelse i samband med införandet av EU:s marina strategi. Det är därför viktigt att arbeta för att nya mål för begränsning av tillförseln av närsalter till havet tas fram, och att dessa baseras på kvantitativa mål för miljötillståndet. Nationellt Det finns fortfarande några reningsverk i södra Sverige som inte byggts ut för kvävereduktion i enlighet med kraven i avloppsdirektivet. Den senaste sammanställningen 30 uppskattar att en fullständig utbyggnad skulle minska kvävebelastningen på Kattegatt och Skagerrak med knappt 700 ton. När det gäller andra punktkällor kan kvävereduktionskrav ställas med stöd av 2 kap. 3 miljöbalken. Sverige har klassat Västkusten som känslig för utsläpp av kväve från reningsverk i enlighet med avloppsdirektivets krav. Detta innebär att även reningsverk som är belägna i tillrinningsområdet till detta område är skyldiga att vidta åtgärder. Arbetet med att genomföra ramdirektivet för vatten genom förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön kommer att bli avgörande för möjligheten att uppnå en god vattenkvalitet vid våra kuster. De förvaltningsplaner och åtgärdsprogram som ska utarbetas av vattenmyndigheterna senast 2009 ska ge underlag för kostnadseffektiva regionaliserade åtgärder. Åtgärdsprogrammen ska vara i drift senast Expertpanelens rekommendation innebär att åtgärderna för minskad närsaltstillförsel borde differentieras mellan Västerhavet och Östersjön. Vad gäller jordbruket så är redan i dag åtgärderna till stor del regionaliserade, med stort fokus på södra och sydvästra Sverige. Detta gäller regelverket för bl.a. lagring av stallgödsel, försiktighetsmått vid gödselspridning och kravet på grön mark. Miljöersättningar för minskat kväveläckage kan sökas i kustlänen från Västra Götaland till Kalmar län. Anläggningsstöd för våtmarker utgår med högst belopp i Blekinge, Skåne och Hallands län. En fortsatt regionalisering och behovsanpassning är angelägen, med hänsyn taget till kostnadseffektivitet. Kvävebegränsningar är det område det finns mest kunskap om. Även åtgärder inom skogsbruket bör övervägas. 30 Minskning av kväveutsläpp från reningsverk. Redovisning av regeringsuppdrag Dnr Rm. Naturvårdsverket

24 Slutsatser Naturvårdsverket kvarstår vid sin tidigare policy att tillförseln av både kväve och fosfor till Västerhavet bör minskas. Fokus i åtgärdsarbetet bör ligga på kväve, men även fosforbelastningen behöver reduceras. Åtgärder mot fosforutsläpp ger dock endast positiva effekter i havsmiljön om de kombineras med en minskad tillförsel av kväve. En tillräcklig reduktion av kvävetillförseln kan inte nås utan åtgärder mot atmosfäriskt nedfall och landbaserade diffusa källor. Genomförandet av ramdirektivet för vatten kommer att bli avgörande för möjligheten att uppnå en god vattenkvalitet vid våra kuster. Härigenom skapas förbättrade förutsättningar att genomföra åtgärder baserade på den lokala situationen på ett kostnadseffektivt sätt. Rekommendation 4: Minska tillförseln av näringsämnen till gödningskänsliga områden längs den svenska ostkusten på rätt sätt Appropriately reduce nutrient inputs in enrichment-sensitive areas of the Swedish east coast. Phosphorus is now removed at most sewage treatment plants in Sweden. Diffuse sources are still important in some areas. Additional measures such as removal of phosphorus from detergents and replacement of septic tanks with pumpouts, composting or combustion toilets that do not release nutrients to coastal waters can be undertaken with little cost. P removal from the Stockholm STPs by 1970 led to significant reductions in algal biomass and blooms of Cyanobacteria and imposed P limitation on algal production in the Stockholm Archipelago. Further reduction of external P loading will require addressing anthropogenic non-point sources of P. The prolonged period of high P loading has increased internal loading from sediments of the Stockholm Archipelago especially when oxygen concentrations in overlying water are low. The magnitude of this internal loading, although poorly defined, is substantial. Phosphorus concentrations in bottom waters of the innermost archipelago have declined since 1998, most likely due to increased oxygen concentrations, which reduce the rate of release of P from sediments. Decline in this internal loading will affect the longer-term recovery of the system because P inputs from STPs are now small. More detailed study of the dissolved oxygen-phosphorus dynamics of bottom waters is needed in order to quantify the importance of internal P loading and reduce uncertainties about its projected decline over time. Nitrogen loading was reduced in many sewage treatment plants in Sweden beginning in the 1990s, including those discharging to the Stockholm Archipelago and Himmerfjärden. The Committee is divided about the benefits of nitrogen removal to the fjords and coastal waters of the Swedish east coast. Some conclude that where eutrophication effects exist, removal of nitrogen is warranted and consider that its effects have been clearly demonstrated. At the same time they recognize that extensive nitrogen removal may stimulate nitrogen-fixing Cyanobacteria if not otherwise limited by phosphorus. Other members consider that the available data do not demonstrate benefits of nitrogen reduction in these waters and that emphasis should continue to be directed at phosphorus removal only for the next several years until additional data may provide a more convincing case for the benefits of nitrogen removal. 23

25 Naturvårdsverkets bedömningar Övergripande kommentarer Naturvårdsverket instämmer i expertpanelens bedömning att minskade fosforutsläpp från reningsverken under 1970-talet har lett till betydande miljöförbättringar i Stockholms skärgård och att ytterligare reduktioner av det totala tillförseln behövs. Framtida reduktioner av fosforutsläppen till Östersjökusten måste inkludera även diffusa källor. Expertpanelen är delad i sin bedömning av nyttan av kväverening längs den svenska ostkusten. En del av experterna anser att positiva effekter av kväverening klart har visats. Andra anser att inga tydliga effekter har noterats och menar att fortsatta åtgärder endast ska riktas mot fosfor, tills mer övertygande underlag finns beträffande fördelar av kväverening. Detta innebär att ingen klar vägledning erhållits från expertpanelen beträffande nyttan av att reducera tillförseln av kväve till ostkusten. Panelen har främst baserat sin bedömning på uppgifter från Stockholms skärgård och Himmerfjärden, i brist på data från övriga kustavsnitt. I rapporten drar man delvis olika slutsatser för dessa två områden. När det gäller Stockholms skärgård säger panelen att den minskade tillförseln av kväve från reningsverken kan ha bidragit till minskningen i klorofyll under de senaste åren, men att det krävs ytterligare utvärdering för att säkert fastställa detta. När det gäller Himmerfjärden är panelen oenig om i vilken grad man kan avläsa effekter av att reducera kväve från reningsverket. Mot bakgrunden av panelens oenighet om nyttan av kväverening anser Naturvårdsverkets att det ej är motiverat att i dagsläget föreslå nya generella åtgärder för att minska kväveutsläppen till den svenska ostkusten, utöver gällande lagstiftning, redan fattade beslut och pågående åtgärdsprogram inom jordbruket. Detta utesluter inte åtgärder mot kväveutsläpp som är motiverade av tillståndet i specifika recipienter, som t.ex. i skärgårdar och områden med begränsad vattenomsättning, om man även beaktar risken för ökad cyanobakterieblomning. En förnyad utvärdering ska ske om några år när bättre underlag finns från recipienterna. Expertpanelens granskning och rekommendationer utgör inte tillräcklig grund för att revidera den nuvarande klassificeringen av den svenska ostkusten söder om Norrtälje som kvävekänsligt enligt avloppsdirektivet. Det är därför angeläget att, vid sidan av en fortsatt satsning på fosforreduktion, kvävereningen fortsätter i de verk där den redan introducerats. Naturvårdsverket anser dock att inga övertygande argument finns för att, utöver redan föreskrivna krav, utöka kvävereningen i kommunala reningsverk med direktutsläpp till ostkusten eller till vattendrag som mynnar på ostkusten. Expertpanelen menar att ytterligare några års övervakning i kustrecipienterna kan ge svar på frågan om nyttan av den utbyggda kvävereningen i reningsverken för kusten. Man säger vidare att det är viktigt att följa förhållandena i recipienterna där kväverening införts för att se om denna åtgärd leder till ökad tillväxt av kvävefixerande cyanobakterier, och analysera vad dessa i så fall har för effekter på ekosystemet. Naturvårdsverket instämmer i detta och poängterar att recipientkontrollen även bör omfatta andra parametrar som påverkas av tillgången på närsalter, såsom fastsittande alger och ekosystemeffekter i näringsvävarna. Mätningarna måste dessutom ha till- 24