MagazinetBERG. Upplev &Upptäck. Massor av tips! Full snurr i Östnorbuan

Transkript

1 MagazinetBERG FRÅN STORSJÖBYGDEN TILL LJUNGDALSFJÄLLEN ÅRG Upplev &Upptäck Massor av tips! Full snurr i Östnorbuan OM DET GODA LIVET I SÖDRA JÄMTLAND Sällsynta fåglar landar i Storsjö Förtrollande glas i Ljungdalen Med sjökort och ekolod på Näkten

2

3 Magazinet BERG sid.42 sid.10 sid.22 Innehåll sid.16 sid.32 Berg i mitt hjärta...7 Bland kärrhökar och jordugglor...10 Glasets magi...16 Kul, bus & gosedjur på riktigt...22 Med Näcken som granne...28 Trolling på Näkten...32 Fisket i Berg...38 Hallå där Fröjdholmen...42 Upplev & Upptäck...43 Rengryta med rotselleri...49 Minsta klubben med bästa backen...50 Hallå där Åsarna IK...54 Bäddat för tillväxt i Storhogna...56 Annonsguiden...58 Turistinformation...66 sid.28 sid.50 Magazinet Berg ges ut av Yman & Olsson Mediaproduktion, Fjällvägen 10, Sveg, tel , Redaktör och ansvarig utgivare Bosse Yman, bosse@ymanolssonmedia.se Grafisk form och layout Yvonne Olsson, yvonne@ymanolssonmedia.se Omslagsfoto Joachim Lagercrantz TRYCK Forssa Print Upplaga ex.

4

5 HÖGKVALITATIVA LOKALER I HACKÅS LEDIGA Vackra timmerväggar och öppna ytor Lägenheter och lokaler i Bergs kommun Kontakta oss för mer info bergshyreshus.se

6 Kyrkdammen, Storsjö FOTO: JOACHIM LAGERCRANTZ

7 Berg i mitt hjärta Sommaren 1995 var jag och min dåvarande sambo (nuvarande fru) färdigbakade lärare. Storstadslivet var inte längre lika lockande. Bio- och teaterbesök, restauranger, pubar och studentliv hade sedan länge tappat glansen. Det var i alla fall det jag intalade mig, när vi började söka jobb i den norra delen av Sverige. Vi hade båda sedan barnsben tävlat i alpin utförsåkning, och närde fortfarande ett brinnande skidintresse. Att flytta närmare fjällen, med snösäkrare förhållanden och bättre fallhöjd än Uppsala högar, verkade som ett bra alternativ. Arbetsförmedlingens platsannonser visade sig innehålla jobb både i norra och södra Jämt land. Bland annat fanns det jobb i Bergs kommun, närmare bestämt i Svenstavik. Skid met ropolerna Åre och Vemdalsskalet kände jag och sambon till. Svenstavik i Bergs kommun var dock ett vitt område på bådas våra mentala kartor. Med inställningen att ingen minns en fegis söktes jobb lite här och var. Vi fick erbjudanden om jobb från flera kommunala skolor, men det var i Svenstavik som de mest lockande jobben fanns. Sagt och gjort vi bestämde att vi skulle åka och titta. En flytt till en liten ort skulle ju kunna funka, för ett par år i alla fall. Så resonerade vi då. Resan mellan Uppland och Jämtland tog en evighet, skog avlöstes av skog. Men så, när vi närmade oss Klövsjö, hände det något. Jag kände igen mig! Det visade sig att jag under barndomen åkt genom Bergs kommun på väg mot en skidsemester i Bydalen. Helt plötsligt strömmade positiva minnen av det norrländska inlandet mot mig. Som 10-åring tyckte jag att just utsikten mot Klövsjö och Storhogna var något av det mest storslagna jag hade sett. Att mentalt göra denna koppling tror jag var viktigt inför flytten norröver. I Svenstavik träffade vi rektorer, blivande kollegor, en och annan ICA-handlare och andra mycket trevliga människor. Kanske var det också detta som avgjorde varför det blev just Svenstavik. I kontakten med skolan, kommunen och bostadsbolaget blev vi oerhört väl bemötta. Det fanns ett genuint intresse för oss som besökare och eventuella inflyttare. Så här nästan 20 år senare, när vi tänker tillbaka på vår naiva tanke om att tillbringa ett par år i fjälltrakterna, så konstaterar vi att den tanken gick i stöpet. Vi blev fast! Den slogan som brukar återfinnas i vissa av kommunens annonser, vi bor där andra har semester, stämmer till hundra procent. I vinter har vi inom kommunens gränser haft många stora arrangemang, bland annat USM i både längd- och utförsåkning. Besökare berömmer klubbarna som är inblandade i att arrangera, och älskar miljöerna där tävlingsarenorna finns. De kommer gärna tillbaka. En av de klubbar som varit med och arrangerat i vinter, Klövsjö Alpina, finns med i ett reportage lite längre in i tidningen. Jag hoppas att du också har eller får dina egna minnesbilder från Bergs kommun, och kanske är jag en av dem du möter som glatt hejar på dig. Men passa dig, du kanske blir fast du också! Henric Silversnö Lärare Fjällgymnasiet MAGAZINET BERG 7

8

9 Välkommen till HOVERBERGSGROTTAN Öppen dagligen 1/6-31/8 kl Entré 50:- Barn under 12 år gratis CAMPING med elplatser Servicehus 300 meter till badplats! Tel Öppet 26 maj - 30 augusti alla dagar Njut av en vidunderlig utsikt över Storsjöbygden tillsammans med sommarmat och äkta bakverk. Öppet 14 juni - 17 augusti. Öppettider Upptäck Hoverbergets fina vandringsleder med nya skyltar. Vandra till toppen från Hembygdsgården eller Hoverbergsgrottan, eller från Hoverbergstoppen till den spännande sprickbildningen Rämnan. Telefon: Aktiviteter och meny: Find us on Facebook. STORSJÖODJURSCENTER I SVENSTAVIK Forska i djupet Skapa ditt eget odjur Möt de som sett odjuret Undervattenskamera på storbild SOMMARÖPPET ALLA DAGAR 19/6-17/8 KL Familjepriser! Välkommen! med en av Bergs vackraste utsikter över Storsjön/Hoverberget. Hundar, katt, kaniner, höns, får och kor finns på vår gård! Grillplats och lekplats på gården med fullständiga rättigheter. Mat bokas i förväg. SVENSTAVIK Storsjoodjurscenter KURS & KONFERENS ALTERNATIVA BEHANDLINGAR Höglunda Gård Skanderåsen 615, Svenstavik info@hoglundagardjamtland.se MAGAZINET BERG 9

10 Bland kärrhökar och jordugglor 10 MAGAZINET BERG

11 Sommarmorgonen är sval, men det ser ut att kunna bli varmare framåt dagen. Stigen vi går är stenig men håller oss torrskodda i den örtblandade fjällvegetationen. Den syrligt jordiga doften berättar att vi börjar närma oss myrmarkerna. En ren frustar till för vår närvaro, men håller sig undan i skuggorna, utom synhåll. Vi är på väg mot de tre fågeltornen vid Storsjö fågelskyddsområde en av de mest intressanta fågellokaler som finns i Jämtlands län. Text: Bosse Yman Foto: Joachim Lagercrantz, Kent Moén och Emil Moén. MAGAZINET BERG 11

12 Högt uppe vid Ljungdalsfjällen, där Ljungan rinner in i Storsjön, har det bildats ett omfattande deltaområde, med massor av vassbeväxta vikar och holmar, kringgärdade av stora myrar. Området är perfekt för många häckande vadare och änder här finns rödbena, gluttsnäppa, mosnäppa, svartsnäppa och kärrsnäppa. Här finns sjöorre, svärta och bläsand. Och här finns trana, fiskljuse, blå kärrhök och jorduggla. Området ska ju skyddas från störningar under den känsliga häckningsperioden, så häckningsplatserna får inte besökas. Men tack vare fågeltornen kan man ändå studera våtmarkernas invånare, från första parkett. Och området lockar till sig fler och fler besökare fågelskådarna är ett kringresande följe som växer starkt just nu. Här kan man inte bara kryssa av de häckande fåglarna i artlistorna. Området kring Storsjö by fungerar också som rastplats Brushane / KENT MOÉN

13 Förut höll de till utanför affär n. för fåglar som ska vidare upp till fjällen. Och för dem som vänder söderut igen när vintern nalkas. Det är det sydligaste området i Sverige där du kan hitta alla fjällarterna! säger Kent Moén. Det är han och sonen Emil som guidar oss kring Storsjö by den här sommarförmiddagen. Kent har två jobb han är både kyrkvaktmästare och stugvärd. Men en allt större del av hans fritid går åt till att studera fåglar. Jag har väl alltid varit intresserad av vad som händer i naturen, säger han. Men inte på det här viset det blir något annat när man skaffar sig en riktig tubkikare och sätter igång med artrapportering. Numera ringer det också fågelskådare från hela lan det till Kent, för att få senaste nytt om vilka arter som an länt. Många besöker Storsjö regelbundet, sedan de insett om rådets fantastiska kvaliteter. Förr var det ju så mycket hysch hysch omkring iakttagelser, men numera hjälper vi varandra, berättar Kent. Det finns SMS-kedjor som larmar när det är dags. Och man kan hitta samma människor i de bästa fågellokalerna på Öland eller i Skåne. Vi är som en familj gemenskapen är en stor del av det hela. Emil fick i sig fågelintresset tidigt redan i blöjåldern satt han i köksfönstret för att se vilka fåglar som besökte fågelbordet. Nu är han vuxen och jobbar i hemtjänsten men fågel intresset har han behållit. Och numera tävlar han med sin far, inte bara om artkryssens antal, utan också om att ta de bästa bilderna på studieobjekten. Nu är det inte enbart fågelskyddsområdet som får besök av prominenta flygande gäster. Storsjö by är berömd för sina spelande brushanar en pampig fågel med exotiskt utseende. Den åker ju sörlänningar långväga för att få se det är tydligen något väldigt speciellt. Och den är ju tacksam på så sätt att den spelar mitt i byn. Förut höll de till utanför affär n. Smalnäbbad simsnäppa / KENT MOÉN

14 Gluttsnäppa / EMIL MOÉN

15 Vi har till och med haft en tordmule på besök. Men nu har de börjat dra sig ner mot Kyrktjärn, på andra sidan vägen. Och svarthakedoppingen häckar nere vid båtplatsen. Vad som är en upplevelse kan verkligen variera från person till person. Det finns väl ingen häruppe som lyfter på ögonbrynen när man ser en lavskrika, säger Kent. Men för andra kan det vara årets händelse! Närheten till Flatruet är också ett skäl att ha Storsjö by som upplevelsecentrum och nav. Där hittar man godsaker som blåhake, lappsparv, fjälllabb, fjällpipare och smalnäbbad simsnäppa, berättar Kent. Den sistnämnda är också en tacksam fågel att studera den ger nästan intryck av att vara tam, och bjuder verkligen på sig. Från fågeltornen vid skyddsområdet har man den bästa utsikten i maj-juni. Nu i högsommaren får vi nöja oss med ett par tranor, lom och tofsvipa. Men så stelnar Emil plöts ligt till han hörde något bortifrån myrkanten. Det är bra att ha unga öron med sig, konstaterar Kent som inte längre uppfattar det högsta registret. Efter att ha riktat om tubkikaren konstaterar Emil att det sitter en fiskljuse med två ungar en bit bort. Inte så ovanligt, men pampigt ändå. Det händer att det dimper ned rariteter i Storsjö, som egentligen inte skulle vara här. Vi hade ringand här ett år, säger Kent. Och en annan gång en amerikansk kricka. Vi har till och med haft en tordmule på besök den hade hamnat helt snett. Olika gåsarter har han också fått studera på nära håll, som spetsbergsgås, bläsgås och prutgås. Men favoritfågeln är nog ändå kungsörnen, säger han. Jag gjorde en gång ett gömsle invid ett renkadaver, berättar han. Det var grymt kul att på riktigt nära håll få studera en revirhävdande fågel som hör hit till vår bygd. Det var en stark upplevelse! Svarthakedopping / EMIL MOÉN

16 Glasets magi Att få sitta alldeles intill en skicklig glasblåsare i verksamhet är verkligen en magisk upplevelse. Skådespelet påverkar alla sinnen samtidigt, till någon slags skräckblandad förtjusning. Ur ugnens intensiva och plågande hetta plockas en vitglödgad klimp av seg glasmassa, som några minuter senare förvandlats till ett vackert glänsande, sprött konstverk av kristallglas. Processen sätter verkligen tankarna i rörelse det vet alla som besökt glashyttan vid fjällets fot i Ljungdalen, där Philippe Sansaricq gärna visar upp sitt hantverk för hyttans besökare. Text: Bosse Yman Foto: Joachim Lagercrantz 16 MAGAZINET BERG

17

18

19 Vi hade ju en ganska problemfylld start, säger Monika Sansaricq. Ugnen fungerade inte som den skulle. Men det där är historia nu fungerar verksamheten som den var tänkt och vi börjar känna oss riktigt etablerade. En och annan kan väl fortfarande förvånas av att hitta en glashytta här, vid vägens ände och foten av fjället. Men kanske är det mera konstigt att inte fler skapande konstnärer valt att bosätta sig här. Det är svårt att tänka sig en bättre miljö att verka i som konstnär, säger Philippe. Sinnesstämningen sätter sina spår i glaset jag blåser. Och självklart blir jag påverkad av att leva i den här naturen. Philippe är född på Haiti, granne med Kuba i den karibiska övärlden. Han växte upp under den ökände diktatorn Francois Papa Doc Duvaliers regim, präglad av terror, mord och förföljelser. När en kusin anslöt sig till ett väpnat uppror, blev det närmast omöjligt att bära samma efternamn på Haiti. Philippe kände sig tvingad att fly från sitt hemland. Han hamnade till slut i Sverige, där han sökte politisk asyl och blev placerad på en flyktingförläggning i Eskilstuna. Väntan på uppehållstillstånd blev lång, men Philippe behövde i vart fall inte längre känna sig otrygg. Och efter två år kom beskedet att han fick stanna i Sverige. Philippe hade i sin ungdom experimenterat med att forma bortkastade glasflaskor med svetslåga någon glas blåsartradition fanns inte på Haiti. Men när han nu skulle skaffa sig ett yrke, gjorde sig de gamla glasdrömmarna på minda. Och när han nu hade hamnat i ett land som var världs ledan de på glas, var det väl dumt att inte utnyttja tillfället. Så Philippe bestämde sig för att bli glasblåsarlärling. Efter att länge ha bett och bönat, lyckades Philippe till slut få en lärlingsplats hos den ungerskfödde glasblåsarmästaren Josef Topcov, som en gång själv, 13 år gammal, börjat som lärling i det småländska glasriket. Hos en annan glasblåsare, Christer Mattsson på Visby glasblåseri, fick han lära sig att arbeta utan assistent en konst få glasblåsare behärskar. Nu var Philippe redo att börja skapa sin egen design och sitt eget glas. Under lärlingstiden i Uppsala hade Philippe träffat Monica. Och när de nygifta satt och funderade på var de skulle etab lera sig, läste Philippe en dag om Ishotellet i Jukkasjärvi. Att han blev intresserad är kanske inte så konstigt. Glas och is har ju onekligen gemensamma nämnare båda är ju vätskor som får olika egenskaper i olika temperaturer. Hur som helst kände Philippe att han blev lockad av att för söka tillverka sitt glas i den här miljön. Den lappländska turist MAGAZINET BERG 19

20 Omgivningarna är så inspirerande att det nästan vållar problem. attraktionen nappade på idén och här fanns också jobb för Monika, som hade en examen som marknadsekonom från Handelshögskolan att locka med. I sju år hjälpte de till att få Ishotellet att blomstra, men sedan började de känna sig nöjda. För Philippe var tillvaron oerhört intensiv under vinterhalvåret, medan verksamheten låg helt nere på sommaren. Jag kände också att jag ville vara mera självständig, säger Philippe. Det var sju nyttiga år, men det var dags att dra vidare. Men vart? Det var Monikas mamma som kläckte förslaget, att de kun de etablera sig i Ljungdalen, där hon var född, och där familjen hade ett fritidshus. Kunde man inte bygga upp en glashytta där? Då Monika själv enbart hade positiva minnen av somrarna i fjällbyn, såg även hon möjligheten, och de beslöt sig för att åka dit och titta tillsammans. Och sommaren 2008 gick flyttlasset till Ljungdalen för familjen Sansaricq Philippe, Monika och deras två döttrar Maêlle och Soraya. Nu, sex år senare, har Philippe aldrig ångrat att de tog steget han trivs förträffligt i fjällvärlden. Omgivningarna är så inspirerande att det nästan vållar problem. Fantasin flödar över, säger han. Jag får så många ideer. Det är verklig livskvalitet för mig! För varje år blir fler och fler medvetna om att det finns en unik glashytta och presentbutik i Ljungdalen och Philippe har många återkommande kunder. Och han kan stå för sitt konstnärskap och låta skapandet bli personligt. Bara skapa egen design. Det är ändå så svårt att veta vad folk vill köpa, så jag gör det jag gillar och hoppas på det bästa, skrattar Philippe. Det finns dåliga dagar i det nya livet också, då glaset inte vill lyda. Så är det att arbeta i gränslandet av vad två händer kan klara. - Men så kommer det en kund som man ser blir berörd av min glaskonst det kan uppstå en nästan andlös tystnad. Då blir jag bara varm i hjärtat och glömmer genast bort alla problem. Det är en fantastisk känsla att genom glaset skapa en personlig relation till en annan människa! Då känner jag mig extra lycklig! 20 MAGAZINET BERG

21

22 Kul, bus & gosedjur på riktigt Vi hajar till när vi når öppningen i granskogen och grin den i gärdsgården. Visserligen har vägen upp mot fä boden varit kantad av parkerade bilar, men att hela vallen är fylld av lekande barn känns ändå lite overkligt. De matar kaniner och grisar, klappar hästar och bär runt på killingar. De kastar sig ut i en hisnande linbana mel lan träden och gungar i enkla gungor av bildäck eller brädlappar. Röken stiger ur skorstenar och från öppna el dar i det fria och alla hjälps åt att fylla på med ved under sotiga kaffepannor och doftande våffeljärn. Skratten ekar mellan timmerväggarna här på Östnor buan utanför Hackås, trots att det är en grå vädersdag med regnskurar. Text: Bosse Yman Foto: Joachim Lagercrantz 22 MAGAZINET BERG

23

24 Fanns det något sätt att dela med sig av härligheten? Barn bryr sig inte om vad det är för väder, upplyser Ann Eriksson som driver Östnorbuan. De tänker inte på det sättet. Lite regn spelar ingen roll de har lika kul ändå! Det började med att Ann köpte den gamla, lite förfallna fä bodvallen för att ha den som sommarställe för sin familj. Hon är socionom till vardags, men längtade efter att få tillbringa åtminstone sommarsemestern utanför kontors rummen, i det fria. Fäbodstugan hade fått tjäna som jakt stuga på senare tid och var beboelig, men den gamla vallen var igenvuxen och förslyad, och krävde en hel del insatser för att återfå sin forna glans. Ann hade med sig lite djur hemifrån till fäboden i Östnor och hon såg hur idyllen sakta växte fram under röjsåg och mular. Hon började fundera över om det inte fanns något sätt att dela med sig av härligheten, även till andra barn än hennes egna. Kanske till andra vuxna också, för den delen. Och när städningen av naturen började bli klar, hade Ann också en färdig plan för ett projekt hon skulle öppna fäboden för allmänheten så att även dagens barn skulle få återknyta till fäbodbruket och den historiska bakgrund som så många av oss delar. Mina far- och morföräldrar växte upp med djur och fäbodar. Mellangenerationen gjorde inte det, men de hade ändå en viss anknytning. I dag är det inte alla vuxna som vet vad det är för djur de träffar här på vallen... Men det skulle det bli ändring på nu. Ann tog dit hästar, getter och grisar och satte upp gungbrädor, studsmatta och byggde linbana. Och hon laddade upp med massor av korv, saft och bullar. Jag hade världens ångest när jag satte in den första annonsen om att folk var välkomna hit. Vad skulle folk tro? Och hur skulle de reagera när de kom hit skulle de tycka att det var jättetorftigt?

25 Ulrika Dalkarls och Ann Eriksson

26 Vi vill ju så gärna att våra besökare ska få uppleva närheten till djuren. Farhågorna visade sig obefogade det kom ett 40-tal besökare första dagen och de var allt annat än missnöjda när de lämnade vallen. Att fika och äta en nygräddad våffla i sagolik miljö, medan ungarna lekte av hjärtans lust var ett vinnande koncept. Och när Ann summerade första sommaren visade det sig att omkring personer besökt fäboden i Östnor. Men Ann konstaterade att det också varit en väldigt arbetsam sommar det stod klart att hon inte räckte till för att sköta alla sysslor som uppstod. Så hon frågade en kompis, sjuksköterskan Ulrika Dalkarls i Hackås, om hon var intresserad av att hoppa in, och det var hon. Och sedan dess har de tillsammans fortsatt att bygga upp olika aktiviteter på sitt sommarparadis för små och stora. Ann och hennes familj har också fortsatt arbetet med att återskapa fäbodvallen de har lagt om torvtak, satt upp gärds gårdar, byggt om stallet, flyttat dit en loge och röjt mera sly. Och ännu mera sly. De har kompletterat djurbesättningen med höns, kaniner och kalvar. Vi vill ju så gärna att våra besökare ska få uppleva närheten till djuren, säger Ulrika. Det känns jätteviktigt för oss. Vi hade en pensionärsgrupp på besök från ålder domshemmet och en gumma ville så gärna se på grisarna. Vi hade inte släppt ut dem än, men vi gjorde det för hennes skull. Och hade du sett ansiktet på gumman när hon fick träffa grisarna, så skulle du förstå vilken lycka det innebar. Det var som att en glömd del av hennes liv kom tillbaka MAGAZINET BERG

27 Programmet på Östnorbuan har blivit bredare och bredare för vart år och kreativ fantasi finns det gott om. Det har blivit ridläger och viskvällar. De har stått värd för släktträffar och födelsedagskalas. Numera kan man övernatta på fäboden. Och i tankarna planerar man för en julmarknad med häst och släde till tomten. Visst vore det fränt att ha det här, i den här miljön, säger Ulrika. Men det gäller ju att få ekonomin att gå ihop också inte bara att göra saker för att det är roligt. De får inga bidrag och de tar inget inträde. Inkomsterna kommer till stor del från serveringen. Ann och Ulrika har sina vanliga jobb på vintern, men liksom forna dagars bustårsor längtar de till fäboden när snön tinat bort om våren. Det är så skönt att få jobba ute hela tiden. Vi bara älskar den här friheten! Att vi sen ser att små och stora också trivs här gör det bara ännu bättre! MAGAZINET BERG 27

28 Med Näcken som granne Att portarna till Strömbacka kvarn slås upp för året, av tradition på Mors dag, ser många som ett lika säkert sommartecken som svalornas ankomst. Att efter en lång och kall vinter få grotta in sig med mat och dryck i grönskan kring restaurangen vid Billstaåns utlopp i Storsjön, och lyssna till vattnets porlande, är att uppleva jämtlandssommaren när den är som bäst. Förra året tog Magnus och Linda Klasson över stafettpinnen på det anrika etablissemanget. De driver också livsme dels butiken i Hackås och fick i höstas ta emot Bergs kommuns utmärkelse Guldstjärnan som årets bästa serviceföretag. Text: Bosse Yman Foto: Joachim Lagercrantz 28 MAGAZINET BERG

29 MAGAZINET BERG 29

30 Han skulle egentligen ha varit bonde i Sollefteå nu, Magnus Klasson. Det var där han ärvde en mjölkgård med 40 kor. Men ödet ville annorlunda han drabbades av akut allergi och blev tvungen att hålla sig så långt borta från kor som han kunde. Så brorsan tog över jordbrukandet och mjölkmakinerna i stället, medan Magnus inledde en ny karriär i livet, som arbetsledare inom företaget Clas Ohlson. Först i Gävle, och sedan i Östersund. Det var där, bland maskiner och verktyg och alla andra prylar, som han träffade sin blivande hustru Linda, ursprungligen från Hammerdal. Redan från början hade de en kull på hela 5 barn mellan 5 och 14 år att förvalta och snart var ett sjätte på väg. Frågan var bara var de skulle slå sig ned. Med så många barn krävs gott om utrymme, konstaterar Magnus. Och vi visste att vi egentligen inte är några stadsmänniskor. Vi trivs på landet där det är lugnt och skönt. Valet föll på Hackås. Det fanns redan många barn i området, men fler var ytterst välkomna att öka elevantalet i byskolan. Och när livsmedelsbutiken gick i konkurs, bytte Linda och Magnus skruv- och metallbranschen mot livsmedelsbranschen. Vilket inte var särskilt motsägelsefullt i praktiken Magnus var ju utbildad kock och visste åtskilligt om livsmedel. Linda och Magnus tog nya grepp och startade både fik och lunchservering i affären. Och när Stiftelsen Hackåsbygden sökte nya arrendatorer till Strömbacka kvarn, så blev de 30 MAGAZINET BERG

31 tillfrågade om de inte ville utöka restaurangverksamheten sommartid. Och glada i hågen tackade Magnus och Linda ja till erbjudandet och började fundera på hur det charmiga smultronstället bäst skulle kunna utvecklas. Jag tycker att vi hittade ganska rätt från början, säger Magnus. En ganska bred matsedel så att alla fann vad de sökte. Och bra artister som lockade folk till pubkvällar och andra tillställningar på den gamla kvarnen. Magnus och Linda räknade aldrig med att bli rika på vare sig affären eller på Strömbacka kvarn. Vi hade som målsättning att vi skulle trivas med livet och att vi skulle försöka hjälpa till att få tillbaka gnistan i byn. Och det tycker jag att vi har lyckats med. Vad de kanske inte insåg fullt ut, var vilken enorm arbetsbörda de dragit på sig. Magnus fick börja jobba halv fyra på morgonen för att hinna klara sina åtaganden, och öppettiderna i affären var generösa mot kunderna men knappast mot dem själva. Men nu har de båda dragit ned på ambitionerna och minskat öppettiderna i butiken, så tillvaron blir mera håll bar. Och kanske att de till och med kan unna sig en snabbtur till kontinenten när sommarsäsongen är slut på Strömbacka, för lite Formula1-tävlingar på Monza i Milano eller någon annan bana. Det är vårt stora intresse, avslöjar Magnus. Men det slår inte en sommar på Strömbacka kvarn! MAGAZINET BERG 31

32 32 MAGAZINET BERG

33 Trolling på Näkten Med tydlig rutin backar Åke Falk ner båt trailern mot sjön Näktens vatten invid den nybyggda ångbåtsbryggan i Näcksta. Bara några minuter senare har vi installerat oss i ruffen på båten och Åke kan väcka de hundra hästkrafterna till liv och i god fart gå ut mot sjöns flak. Vi ska få en lektion i trollingfiske det är Åkes stora passion i livet, men för oss är det premiär. Och vi vet att Näkten är väl lämpad för fiskemetoden sjön är både stor och djup, och här finns gott om fisk av alla slag. Stor fisk. Det är den vi är ute efter. Text: Bosse Yman Foto: Joachim Lagercrantz MAGAZINET BERG 33

34 Det är nästan vindstilla och lätt duggregn ett utmärkt väder för fiske enligt de normer jag fick lära mig som liten. Men Åke föredrar solsken och lite vind. Då blir det mysigare att fiska, tycker han. Men det får inte blåsa för mycket 10 sekundmeter är ingenting till havs, men här är det mycket. Det blir krabb sjö som inte alls är trevlig. Vi har nått Näktens öppna ytor och Åke kopplar in autopiloten. Båten glider fram med en hastighet av en och en halv knop en lagom fart för att samtala och njuta av det jämtländska sommarlandskapet. Och för att rigga upp spöna i båtens akter. Det är ju det som är trollingfiske att man har ett antal spön ute, där betet genom olika hjälpmedel styrs till olika positioner och olika djup, så att man effektivt fiskar av ett betydligt större område än man klarar med andra metoder. Det är en ren fröjd att studera Åkes handlag med utrustningen. Mer än timmar i båten har verkligen satt sina spår. En nybörjare skulle kunna skapa trassel av gigantiskt format, men Åke vet vad han gör. Målet med riggningen är att sätta ut 10 spön till en bredd av 120 meter, men så långt hinner han inte. Redan när han håller på med sitt fjärde spö hugger den första gäddan. Den gick på sex meters djup, hojtar Åke samtidigt som han vevar in linan. Han fiskar hullinglöst och med hjälp av en plattång knycker han loss trekilosgäddan lika elegant som han riggar spöna. Det handgreppet har han gjort många, många gånger. Man får absolut inte ta i fisken, säger han. Då blir den svampangripen efter en vecka har den svamp över hela krop pen och dör! När de tio spöna är på plats sätter sig Åke tillrätta framför ekolodet och börjar styra båten. Jag åker ju inte omkring på måfå jag styr mot de platser där jag av erfarenhet vet att det finns fisk. Han har betat för öring idag, fast han vet att chanserna är begränsade. Vattnet håller 17,4 grader enligt ekolodets dis p lay. Det är ingen gynnsam temperatur för öringfiske bästa tiden är vår och höst när vattnet är kallare. Men Åke vill så gärna försöka visa vilken fin öring det finns i sjön. Det är resultatet av en lång och målmedveten satsning av fiskevårdsområdet, konstaterar han öringar har man satt ut i sjön bara i år! Näktenrödingen är ju också berömd, men den är ytterst svårflirtad så här års. När vattnet är varmt slutar den äta och står bara stilla och väntar på bättre tider. Titta här, säger Åke och pekar på ekolodet de här fläckar na är stor fisk som står vid bottnen där vattnet är kallast. Alldeles säkert är det röding, men den jagar inte, 34 MAGAZINET BERG

35 Det gör däremot både gäddan och abborren som blir pig gare av att vattnet är varmt. Med jämna mellanrum går det på någon fisk, ibland flera samtidigt. Det är fina matabborrar som får studera landskapet över ytan i några sekunder innan de får gå tillbaka till sitt rätta element. Det är stor fisk vi är ute efter. Och helst öring. Det handlar om att ha koll på djupkurvorna, säger Åke. Och om att veta hur det har blåst de senaste dagarna. Där det finns mat finns det också fisk. Ett rött moln tornar plötsligt upp sig på ekolodet på meters djup. Det är stim med småbetesfisk, berättar Åke, förmodligen sik. Det är där de stora jagar. Så sant som det är sagt ekolodet läser av området bakom båten, och när betessvärmen passerar det röda mol net kroknar ett av spöna i riggen ordentligt. På någon se kund är Åke ute på däck och har börjat ta in lina. Men halv vägs till båten går linan av. Den var stor, säger Åke. Jag trodde det var gädda först, men när den visade sig såg jag att den inte hade någon gäddfena. Det var en riktigt stor öring! Nu hade vi oflyt, men jag har ju ingen tafs på linan när jag fiskar öring det stör gången på betet, så det ser inte riktigt naturligt ut. Riktar du fisket efter gädda är tafsen nödvändig. Gäddans tänder är vassa. Har den sedan en vikt som när mar sig 15 kilo, Åkes årsrekord, så lever linan farligt. Öringen kan också bjuda på andra svårigheter. Den kan sticka iväg åt vilket håll som helst, så då gäller det att få ordning på grejorna. Gäddan och abborren går mera rakt efter båten, så det blir sällan trassel. Att trollingfiske kräver vissa investeringar står klart när man studerar utrustningen ombord. Beteslådorna är gigantiska spöna är av hög kvalitet liksom rullarna. Båt, motor, ekolod och annan utrustning pekar mot åtskilliga siffror i talet när man summerat. Det är ett sätt att leva, säger Åke. Man får dra in på annat det kostar pengar att åka på utlandssemester också man får prioritera det man tycker är viktigt. Trollingfisket har blivit mitt stora intresse! Livskvalitet för mig att ha båten ständigt startklar på trailern framför huset! Någon öring tycks det inte bli idag, annat än den som drog av linan. Men ett antal gäddor och abborrar visar tydligt fiskemetodens effektivitet. Och när vi passerar Monäset får vi oss lite bygdehistoria till livs. Prästen Sjul kom för mycket länge sedan färdandes från Revsund för att hålla mässa i Berg, men när han nådde Näkten upptäckte han att det var rätt tid att fiska röding. Och det kunde han inte motstå, fisketokig som han var trots att församlingen väntade på MAGAZINET BERG 35