Landstinget Västmanland och respektive kommun i Västmanland

Transkript

1 Dokumentnamn: Överenskommelse om samverkan mellan landstinget och kommunerna i Västmanlands län avseende vuxna personer med psykisk sjukdom/funktionsnedsättning Dok.nr/Ref.nr/Diarienr: Version: 1 Datum: VKL:s diarienummer: Gäller fr o m: Gäller t o m: 1 jan 2012 Januari 2015 Parter: Landstinget Västmanland och respektive kommun i Västmanland Handläggare: Beslutat av/rekommenderat av: Bilagor:

2 Överenskommelse om samverkan mellan landstinget och kommunerna i Västmanlands län avseende vuxna personer med psykisk sjukdom/ funktionsnedsättning Giltighetstid: 1 januari 2012 t.o.m. januari 2015 Version 1,

3 Innehållsförteckning 1. Parter Syfte Målgrupp Gemensamma mål och utgångspunkter Samarbete på individnivå gemensamt ansvar Kommunens huvudsakliga ansvar Landstingets huvudsakliga ansvar Fördjupad beskrivning av ansvar och samarbete utifrån särskilda områden Försäkringskassans ansvar Arbetsförmedlingens ansvar Struktur för samordning och samarbete i Västmanland Tvister Uppföljning Giltighetstid och uppsägning Referenser

4 1. Parter Mellan Landstinget Västmanland, nedan kallad landstinget och Skinnskattebergs kommun, nedan kallad kommunen, har följande överenskommelse antagits: 2. Syfte Denna överenskommelse om samverkan avser att uttrycka parternas gemensamma mål och viljeinriktning, uppfylla lagstiftningens krav och medverka till att förtroendevalda och andra beslutsfattare kan skapa långsiktiga strukturer för samverkan, samarbete och ansvarsfördelning, (prop. 2008/09:193 Vissa psykiatrifrågor m.m.). Parterna har ett lagstadgat ansvar att samverka. Sedan 1 januari 2010 har landstinget och kommunen enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och socialtjänstlagen (SoL) även skyldighet att ingå en skriftlig överenskommelse om sitt samarbete när det gäller personer med psykisk funktionsnedsättning Parterna är överens om att syftet med den samverkan som utförs mellan landstinget och kommunen är att tillgodose behovet av samordnade insatser som vuxna personer med psykisk funktionsnedsättning har. För att samarbetet ska fungera bra på den nivå där arbetet med den enskilde sker krävs det engagemang och samverkan mellan parterna på alla nivåer i organisationerna. Begreppen samarbete, samverkan och samordning definieras enligt följande: Samverkan ses som ett samlingsbegrepp för samordning och samarbete. Samarbete används för att beteckna mellanmänskliga relationer med och kring enskilda brukare. Samordning betecknar stödstrukturer för sådant samarbete, som till exempel övergripande (samordnings-)rutiner, ledningsgrupper och principiella frågor. Definitionen illustrerar att samarbets- och samordningsperspektiven samspelar och i verkligheten är beroende av varandra om samverkan ska bli långsiktigt framgångsrik. Processen i sin helhet måste också bygga på gemensam diskussion om värdegrund och etik. 3. Målgrupp Målgruppen för överenskommelsen är personer över 18 år med psykisk sjukdom/ funktionsnedsättning. Fokus för överenskommelsen är personer som är i behov av vård och stöd både från hälso- och sjukvården och socialtjänsten. En person har en psykisk funktionsnedsättning om hon/han har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och om dessa begränsningar har funnits eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning/sjukdom. Definitionen av målgruppen förklaras utförligt i delrapport 2006:5, Nationell psykiatrisamordning, SOU. Enligt definitionen kan i princip alla tillstånd som diagnostiserats som psykisk sjukdom eller störning ge konsekvensen psykisk funktionsnedsättning. Personer som förutom psykisk funktionsnedsättning också har beroende- och missbruksproblem och/eller utvecklingsstörning ingår i målgruppen. I överenskommelsen används begreppen brukare, patient, person eller den enskilde synonymt och avser en person som är i behov av samordnade insatser från båda huvudmännen. 4. Gemensamma mål och utgångspunkter Utgångspunkt för arbetet ska vara att personer med psykisk funktionsnedsättning och deras närstående har rätt till levnadsvillkor som är jämförbara med andra gruppers i samhället. 2

5 Bästa möjliga vård, stöd och omsorg skall erbjudas den enskilde med utgångspunkt från personens behov och en helhetssyn. Insatser för personer med psykisk funktionsnedsättning ska planeras och utformas i samarbete med den enskilde och utifrån följande: - individens självbestämmande, behov och intressen är utgångspunkten, - medicinska, psykologiska och sociala insatser ska komplettera varandra för att minimera individens funktionsnedsättning och möjliggöra återhämtning och rehabilitering. Insatser från parterna och även andra huvudmän ska samordnas med syfte att skapa en kontinuitet för den enskilde. Parterna ska ta ett gemensamt ansvar och en individuell plan ska upprättas enligt 3 f HSL och 2 kap. 7 SoL. Närstående är en resurs i vård- och rehabiliteringsarbetet. De ska erbjudas att delta i arbetet med individuell plan, förutsatt att den enskilde ger sitt samtycke till det och att det bedöms vara lämpligt. Huvudmännen ska verka för att närstående får det stöd och den hjälp de behöver. Barn till personer med psykisk sjukdom/funktionsnedsättning ska särskilt uppmärksammas och huvudmännen ska verka för att deras behov tillgodoses. Samarbetet ska präglas av öppenhet, ömsesidig information och respekt för parternas olika kompetensområden. 5. Samarbete på individnivå gemensamt ansvar Grunden för samarbetet på individnivå är samordnad vård- och omsorgsplanering och att en gemensam individuell plan upprättas. En grundförutsättning för en konstruktiv vård- och omsorgsplanering är den enskildes delaktighet och ett bra bemötande, det gäller såväl den enskilde, närstående som samarbetspartners. Parterna är överens om att insatser ska samordnas i ett så tidigt skede som möjligt och att respektive part ska utse vem/vilka som är ansvariga för fortsatt kontakt och uppföljning inom respektive organisation. Dessa kontaktpersoner ansvarar för att den individuella planen följs upp av ny samordnad vård- och omsorgsplanering. Beroende på den enskilde personens situation kan det vara olika föreskrifter och lagar som reglerar hur samordningen ska genomföras. Följande föreskrifter/lagar är de som främst är aktuella vid samordning av insatser: Individuell plan, Hälso- och sjukvårdslagen, HSL 3 f och Socialtjänstlagen, SoL 2 kap. 7. Samordnad plan för re/habilitering (SOSFS 2007:10 Samordning av insatser för rehabilitering och habilitering). Samordnad vårdplan vid in- och utskrivning från slutenvården (SOSFS 2005:27: Samverkan vid in och utskrivning av patienter i slutenvård). Samordnad vårdplanering vid öppen psykiatrisk tvångsvård och öppen rättspsykiatrisk vård (SOSFS 2008:18 Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård). I Västmanland finns rutiner som beskriver hur samordningen av den enskildes insatser ska ske utifrån aktuell lagstiftning och Socialstyrelsens föreskrifter. De beskrivs kort nedan, för tillämpning av de olika rutinerna hänvisas till respektive samverkansdokument. 3

6 Individuell plan (Hälso- och sjukvårdslagen, HSL 3 f och Socialtjänstlagen, SoL 2 kap. 7 ) Det finns samverkansrutiner i Västmanlands län, mellan kommunerna och landstinget, för arbetet med individuell plan, se Samverkansdokument om samverkan utifrån individuell plan och mall för individuell plan. Om den enskilde medger det ska den handläggare/behandlare/läkare som bedömer att det finns behov av samordnade insatser aktualisera vård- och omsorgsplanering och en individuell plan ska upprättas. Den individuella planen ska utgå ifrån personens behov och mål och upprättas tillsammans med den enskilde samt dennes närstående om det bedöms vara lämpligt. Planen ska bland annat ange mål, vilka insatser som behövs och vem som är ansvarig för insatserna samt hur uppföljningen ska ske. En samordningsansvarig utses vid planeringsmötet. Det är viktigt att personens behov av andra aktörers insatser uppmärksammas i rehabiliteringsprocessen, till exempel Arbetsförmedling och Försäkringskassa. Huvudmännen ska genomföra gemensamma uppföljningar tillsammans med den enskilde och om det är möjligt med dennes närstående eller annan talesperson. Detta ska dokumenteras kontinuerligt så att båda huvudmännen och den enskilde kan ta del av uppföljningen. Samordning av insatser för rehabilitering och habilitering för personer med omfattande och långvariga behov insatser från båda huvudmännen (Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2007:10) Det finns samverkansrutiner i Västmanlands län, mellan kommunerna och landstinget, utifrån SOSFS 2007:10, se Samverkansdokument mellan landstinget och kommunerna i Västmanlands län avseende samordning av insatser för habilitering och rehabilitering. Personer som har omfattande och långvariga behov av insatser från landstinget och kommunen har rätt att få mer stöd och hjälp med samordningen. Målgruppen är personer med behov av omfattande eller långvariga insatser från flera verksamheter inom hälso- och sjukvård och/eller socialtjänst. En samordningsansvarig ska utses vid planeringsmötet. Samordnad vårdplanering vid in- och utskrivning i landstingets slutenvård (Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2005:27) Det finns samverkansrutiner i Västmanlands län, mellan kommunerna och landstinget, kring utoch inskrivning i sluten vård, se Instruktion för informationsöverföring och samordnad vårdplanering. Hur samarbetet ska ske när en person blir inlagd inom landstingets slutenvård regleras i Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2005:27 och i ovanstående samverkansdokument. Där beskrivs samverkan vid in- och utskrivning av patient inom slutenvård, hur informationsöverföringen mellan de olika vårdnivåerna ska ske och hur betalningsansvarslagen ska tillämpas vid reglering av ekonomisk ersättning. Begreppet samordnad vårdplanering används i samband med in- och utskrivning i sluten vård. 6. Kommunens huvudsakliga ansvar För att samverka ska kunna fungera behöver respektive part känna till både sitt eget och övriga huvudmäns ansvar. Nedan beskrivs kommunens ansvar för personer med psykisk funktionsnedsättning översiktligt, ansvaret regleras utifrån gällande lagstiftning. Övergripande uppgifter Kommunen har ansvar för att göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena för personer med psykisk funktionsnedsättning och informera om socialtjänstens verksamhet. Kommunen har planeringsansvar på övergripande nivå för de sociala insatserna enligt gällande lagstiftning. 4

7 Uppsökande verksamhet Kommunen har ansvar för att bedriva uppsökande verksamhet och till detta ansvar hör även att påtala behov av åtgärder som identifieras i den uppsökande verksamheten. Individuell planering enligt Sol 2 kap 7 Kommunens ska initiera och medverka i arbetet med gemensam vård- och omsorgsplanering och individuell plan för personer som är i behov av samordnade insatser, se sid 5. Social omsorg Huvudinriktningen för det sociala arbetet är att ge socialt stöd och psykosociala insatser för att förbättra och/eller bibehålla den enskildes funktionsnivå. Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) Insatser enligt LSS svarar kommunen för med undantag för rådgivning och annat personligt stöd som är landstingets ansvar. Bostäder Kommunen har ansvar för att tillgodose behovet av bostad med särskild service enligt SoL och LSS. För personer som bor i bostad med särskild service ansvarar kommunen för hälso- och sjukvårdsinsatser till och med sjuksköterskenivå inklusive rehabilitering. Kommunen ansvarar för att tillgodose behovet av stöd i bostad med särskild service och i ordinärt boende. Stödet ska inte enbart inriktas på stöd i boendet utan ska vara ett stöd som syftar till att främja den enskildes delaktighet i samhället. Sysselsättning/fritid Kommunen bedriver verksamheter som erbjuder meningsfull sysselsättning och främjar social gemenskap. Hjälpmedel I Västmanland sker samverkan mellan kommunerna och landstinget kring hjälpmedelshanteringen genom en gemensamt driven hjälpmedelsverksamhet och en gemensam politisk nämnd. Hjälpmedelscentrum inom Landstinget Västmanland tillhandahåller hjälpmedlen. Information om verksamheten finns i Hjälpmedelshandboken som finns tillgänglig på Landstinget Västmanlands hemsida, Närstående Kommunen ska erbjuda stöd för att underlätta för närstående som stödjer en person med psykisk funktionsnedsättning. 7. Landstingets huvudsakliga ansvar För att samverkan ska kunna fungera behöver respektive part känna till både sitt eget och övriga huvudmäns ansvar. Nedan beskrivs landstingets ansvar för personer med psykisk funktionsnedsättning översiktligt, ansvaret regleras utifrån gällande lagstiftning. Vuxenpsykiatri Västmanland har ansvar för: Psykiatrisk vård och behandling -att utreda och behandla enskilda personer som är i behov av psykiatrisk vård och behandling. I ansvaret ingår utredning, diagnostik, behandling, rehabilitering, funktionsbedömning, psykiatrisk 5

8 omvårdnad och uppföljning. Den psykiatriska verksamheten ska bedrivas i såväl öppen- som slutenvård. Psykiatrisk vård kan även bedrivas med tvång enligt Lagen om tvångpsykiatrisk vård (LPT) och Lagen om öppen tvångspsykiatrisk vård, (ÖPT), se även sid 11. Vuxenpsykiatrin har ansvar för att samordnad vårdplanering initieras för patienter som skrivs in i slutenvård. Gemensamma samverkansrutiner finns i instruktionen för Informationsöverföring och samordnad vårdplanering i Västmanlands län. Individuell planering enligt HSL 3 f -att initiera och medverka i arbetet med gemensam vård- och omsorgsplanering och individuell plan för personer som är i behov av samordnade insatser, se sid 5. Hjälpmedel - i Västmanland sker samverkan mellan kommunerna och landstinget kring hjälpmedelshanteringen genom en gemensamt driven hjälpmedelsverksamhet och en gemensam politisk nämnd. Hjälpmedelscentrum inom Landstinget Västmanland tillhandahåller hjälpmedlen. Information om verksamheten finns i Hjälpmedelshandboken som finns tillgänglig på Landstinget Västmanlands hemsida, Vägledning -att vara tillgänglig för kommunens personal för konsultation, rådgivning och vägledning i arbetet med enskilda personer. Familjeläkarmottagningarna har ansvar för: Primärvårdens ansvar regleras i Närsjukvårdsprogrammet med kravspecifikationer. Närsjukvårdsprogrammet gäller fr.o.m. 1 januari Nedan beskrivs kort en del av ansvaret, mer detaljerad beskrivning finns i kravspecifikationerna. Sjukvårdsverksamheten omfattar grundläggande hälso- och sjukvård som ryms inom det allmänmedicinska kompetensområdet och som inte kräver specialistsjukvårdens medicinska resurser eller särskilda kompetens. Omfattar även jourverksamhet. Rehabilitering inom familjeläkarverksamheten är insatser som behövs för att återfå eller bibehålla fysisk/psykisk funktion, minska eller undanröja aktivitetshinder/handikapp orsakade av sjukdom eller skada. Behandlingsansvaret finns hos familjeläkaren. Berörd familjeläkarverksamhet ska delta i olika utvecklingsprojekt. Individuell planering enligt HSL 3 f -att initiera och medverka i arbetet med gemensam vård- och omsorgsplanering och individuell plan för personer som är i behov av samordnade insatser, se sid 5. Hjälpmedel - i Västmanland sker samverkan mellan kommunerna och landstinget kring hjälpmedelshanteringen genom en gemensamt driven hjälpmedelsverksamhet och en gemensam politisk nämnd. Hjälpmedelscentrum inom Landstinget Västmanland tillhandahåller hjälpmedlen. Information om verksamheten finns i Hjälpmedelshandboken som finns tillgänglig på Landstinget Västmanlands hemsida: Intern ansvarsfördelning mellan familjeläkarmottagningarna och vuxenpsykiatrin Inom landstinget finns riktlinjer för samverkan mellan familjeläkarverksamheten och vuxenpsykiatrin Diagnostik, vård och omhändertagande. I riktlinjerna framgår ansvarsfördelningen mellan vuxenpsykiatrin och familjeläkarverksamheten avseende patienter från 18 års ålder med 6

9 psykisk sjukdom/funktionsnedsättning. Där anges bl.a. vilka psykiska sjukdomstillstånd som familjeläkarmottagningarna svarar för och vilka vuxenpsykiatrin ansvarar för. Rättspsykiatri Västmanland har ansvar för: Psykiatrisk vård och behandling till personer som överlämnats till rättspsykiatrisk vård och behandlas i slutenvård samt psykiatrisk vård och behandling för personer som överlämnats till öppen rättspsykiatrisk vård (ÖRV). Rättspsykiatri Västmanland är uppbyggd av en rättspsykiatrisk klinik i Sala för slutenvård och en rättspsykiatrisk öppenvårdsverksamhet med uppdrag inom hela länet. Vårdtiderna inom rättspsykiatrin är ofta fleråriga. Huvuddelen av de som döms till rättspsykiatrisk vård har särskild utskrivningsprövning, vilket innebär att förvaltningsdomstolen ska besluta i frågor som bl.a. permissioner, öppen rättspsykiatrisk vård (ÖRV) och upphörande av vården. Personer som är dömda till rättspsykiatrisk vård har ofta behov av koordinerade och samordnade insatser vilket ställer höga krav på samarbetet mellan parterna. Kontakt med kommunen ska initieras tidigt efter att vården inletts inom rättspsykiatrin i Sala, dialog och ett nära samarbete ska ske under hela vårdtiden (förutsatt att den enskildes behov kräver det). I övrigt samma ansvar som Vuxenpsykiatrin. Se även sid 11, Personer som är föremål för LRV-vård och LPT-vård. Tandvård Målet för tandvården är en god tandhälsa och tandvård på lika villkor för hela befolkningen. 2 SFS1985:125. Ett särskilt landstingsstöd finns sedan 1999 för personer med omfattande personligt omvårdnadsbehov. För målgruppen i detta dokument gäller stödet dels personer som omfattas av LSS och som har utretts och beviljats insats eller stöd, dels personer som har en psykossjukdom eller en annan psykisk störning och som varat längre än ett år och som medfört ett omfattande funktionshinder som gör att de inte av egen kraft förmår uppsöka tandvården eller inser sitt behov därav (prop. 1997/98:112). Stödet gäller personer som antingen bor i ordinärt boende eller i bostad med särskild service men kan i vissa fall även gälla personer överlämnade till rättspsykiatrisk vård. Stödet administreras av Landstinget Västmanlands Tandvårdsenhet. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) Rådgivning och annat personligt stöd avseende expertinsatser till personer som tillhör LSS personkrets är landstingets ansvar. Insatserna är av rådgivande och allmänt stödjande karaktär där medicinska, sociala, psykologiska och pedagogiska aspekter av funktionsnedsättningen ska beaktas. Insatserna ska ses som ett komplement till och inte ersättning för hälso- och sjukvård eller socialtjänst. Insatsen beslutas av landstingets LSS-handläggare som organisatoriskt tillhör Handikappcentrum, Landstinget Västmanland. 8. Fördjupad beskrivning av ansvar och samarbete utifrån särskilda områden Barn till personer med psykisk sjukdom/funktionsnedsättning Enligt HSL 2 g och Patientsäkerhetslagen 6 kap. 5 framgår att hälso- och sjukvården och dess medarbetare särskilt ska beakta att barn har rätt till information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet bor tillsammans med har en psykisk störning, psykisk funktionsnedsättning eller missbruks- och beroendeproblem. Hälso- och sjukvård och socialtjänst har anmälnings- och uppgiftsskyldighet att genast anmäla till socialnämnden när de i sin 7

10 verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden kan behöva ingripa till ett barns skydd. 14 kap. 1 andra stycket SoL. Somatisk sjuklighet Många patienter inom den somatiska vården har även psykisk sjukdom/psykisk funktionsnedsättning. Det är viktigt att medarbetarna har kunskap om och förståelse för vilka faktorer som påverkar vården och vikten av att vården tar ett ansvar för att fånga upp personens hela sjukdomsbild. Ansvar för insatser i Hem för vård eller boende (HVB) för viss annan heldygnsvård I HVB-hem får den enskilde ibland såväl sociala insatser som hälso- och sjukvård. Ansvarsfördelningen för insatser för de personer som behöver såväl sociala insatser som hälsooch sjukvårdsinsatser t ex i form av psykiatrisk behandling kräver samarbete mellan kommunen och landstinget. Kommunen har inte ansvar för hälso- och sjukvård i HVB-hem utan ansvarar för boendet, sysselsättning och övriga sociala insatser. Om den enskilde, efter en bedömning av behandlade läkare, anses vara i behov av hälso- och sjukvårdsinsatser blir det landstingets ansvar att besluta om hur behovet av hälso- och sjukvård ska tillgodoses. Om den enskilde vistas utanför det egna landstingsområdet när behov av hälso- och sjukvård uppstår finns särskilda regler, se Riksavtal för utomlänsvård (Sveriges Kommuner och Landsting). En gemensam vård- och omsorgsplanering ska göras inför en placering vid HVB-hem för personer som är i behov av samordnade insatser och en individuell plan upprättas. Överenskommelsen mellan kommunen och landstinget om ansvars- och eventuell kostnadsfördelning dokumenteras i det enskilda fallet. Den bör innehålla kostnadsfördelning över tid utifrån en gemensam uppföljning, giltighetstid, uppsägningstid samt hur och när uppföljningen ska göras. Det är kommunen som avgör om den enskilde skall få insatser enligt socialtjänstlagen och/eller LSS och det är landstinget som avgör om och hur den enskilde skall erhålla hälso- och sjukvård. Om överenskommelse inte har träffats i det enskilda fallet får den som gör beställningen av en insats betala hela kostnaden. Om en placering sker så akut att en gemensam vård- och omsorgsplanering ej kunnat genomföras innan placeringen ska den genomföras skyndsamt i efterhand. Den ena parten kan inte i ett sådant fall hävda att den andra parten gjort beställningen och därmed ska ta hela kostnaden. Personer som är föremål för LRV-vård och LPT-vård Landstinget ansvarar för vård och behandling av personer som vårdas enligt Lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV) och Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). En vårdplan ska upprättas snarast efter det att patienten omhändertagits i tvångsvård, vårdplaneringen ska säkerställa att syftet med tvångsvården kan uppnås så snabbt som möjligt och med minsta möjliga användning av tvångsåtgärder. Planen ska så långt det vara möjligt upprättas i samråd med patienten. Kommunerna har ansvar för att utreda och fatta beslut om det finns behov av sociala insatser under tiden som personen tvångsvårdas och i samband med utskrivning från slutenvården, det förutsätter dock att den enskilde vill medverka i insatserna och ansöker om dessa enligt socialtjänstlagen eller LSS. Inför en ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård (ÖPT) eller öppen rättspsykiatrisk vård (ÖRV) krävs samordning och planering kring varje enskild person, förutsatt att personen inte endast har behov av insatser från landstinget. Avgörande är att huvudmännen kommer överens om vem som har ansvar för vad och att nödvändiga beslut är fattade inför förvaltningsdomstolens beslut om ÖPT eller ÖRV. En samordnad vårdplan undertecknad av alla parter, inklusive den enskilde patienten, är nödvändig inför förvaltningsdomstolens beslut. För den fortsatta vården är aktiv uppföljning av beslutade villkor och insatser av stor vikt. 8

11 För mer information hänvisas till SOSFS 2008:18 Psykiatrisk tvångsvård och Rättspsykiatrisk vård, Socialstyrelsen samt instruktionen för Informationsöverföring och samordnad vårdplanering i Västmanland. Personer med samsjuklighet (personer med missbruk och/eller beroende som samtidigt uppfyller diagnostiska kriterier för psykiska tillstånd) I Västmanland finns ett mellan kommunerna och landstinget gemensamt styrdokument för missbruks- och beroendevården där samverkan kring personer med missbruks- och beroendeproblematik beskrivs mer utförligt, se Regionalt styrdokument för missbruks- och beroendevården i Västmanland. Tillstånden och behoven varierar bland personer med samsjuklighet (personer med missbruk och/eller beroende och psykisk sjukdom samtidigt), gemensamt för alla är att de har behov av vård och behandling för båda eller flera av sina tillstånd och inte sällan också för andra problem, till exempel somatisk sjukdom. Det finns vetenskapligt stöd för att behandlingarna för båda tillstånden (missbruk/beroende och psykisk sjukdom) ska samordnas. Se även Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevården. Egenvård I Västmanland tillämpas instruktionen Delegering av medicinska arbetsuppgifter från hälso- och sjukvårdspersonal till hemtjänstpersonal eller annan utarbetad enligt SOSFS 2009:6. Med dagens bestämmelser är det inte möjligt att generellt ange vilka insatser och åtgärder som är hälso- och sjukvård och vilka som är att betrakta som egenvårdsuppgifter. Även enkla åtgärder kan vara ett ansvar för hälso- och sjukvården liksom relativt komplicerade insatser kan vara egenvårdsuppgifter. Instruktionen syftar till att ge en vägledning vid bedömningen om en uppgift ska utföras som hälso- och sjukvård eller som en egenvårdsuppgift. 9. Försäkringskassans ansvar Försäkringskassan (FK) har ett generellt ansvar för att klarlägga rehabiliteringsbehovet för en försäkrad person som drabbats av sjukdom eller skada och som får ersättning från FK. FK:s uppgift är att samordna de insatser som andra aktörer ansvarar för och medverka till att de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering vidtas. Däremot är FK inte en rehabiliteringsaktör. Representant från FK adjungeras vid behov till de lokala samverkansgrupperna, se sid Arbetsförmedlingens ansvar Arbetsförmedlingen (AF) har ett tydligt uppdrag att särskilt stödja arbetssökande med svag ställning på arbetsmarknaden, i den gruppen ingår långtidssjukskrivna personer och personer med funktionsnedsättning som medfört nedsatt arbetsförmåga. AF arbetar också med arbetslivsinriktad rehabilitering i form av vägledande, utredande, rehabiliterande och arbetsförberedande insatser. För personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga finns dessutom möjlighet till anställning med lönebidrag, utvecklingsanställning och trygghetsanställning. Vissa bland dessa arbetssökande kan också få anställning i form av skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) eller anställning inom Samhall. Det kräver ett nära och kontinuerligt samarbete mellan AF, FK, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Representant från AF adjungeras vid behov till de lokala samverkansgrupperna, se sid 10. 9

12 11. Struktur för samordning och samarbete i Västmanland För att stödet till personer med psykisk funktionsnedsättning ska fungera måste kommunen och landstinget samordna sig både i övergripande planering och i insatserna till den enskilde. Respektive huvudman ansvarar för att överenskommelser och rutiner för samverkan är väl kända och fungerar internt mellan olika förvaltningar och verksamheter inom den egna organisationen. Om landstinget eller kommunen tecknar avtal med någon annan och överlåter uppgifter de har ansvar för ska denna överenskommelse tillämpas. Nedan beskrivs hur samverkan organiseras i Västmanlands län. Strategisk ledning och uppföljning på länsnivå Politisk nivå Huvudmännen, d.v.s. politiska företrädare för länets hälso- och sjukvård samt socialtjänst har ett ansvar för att initiera och följa upp strategiska och länsgemensamma utvecklings- och samverkansfrågor. I Västmanland är den Gemensamma nämnden för hjälpmedelsverksamhet och andra samverkansfrågor det politiska organ som har det ansvaret. Tjänstemannanivå På länsövergripande nivå finns en Tjänstemannaberedning (socialchefer, landstingschefer och tjänstemän från VKL) för att behandla gemensamma samverkansfrågor mellan kommunerna och landstinget med uppdrag att: - initiera gemensamma aktiviteter för att stimulera samarbetet, - stimulera till gemensam fortbildning, - följa utvecklingen inom området, - svara för frågor som inte kan lösas i de lokala samverkansgrupperna - bereda ärenden i anslutning till samverkansöverenskommelsen samt att - ansvara för uppföljningen av samverkansöverenskommelsen och rapport till den politiska nivån. Berörda brukar-, anhörig- och intresseorganisationernas medverkan och synpunkter ska beaktas. Strategisk ledning och uppföljning på kommunnivå lokala samverkansgrupper I kommunen ska det finnas en samverkansgrupp bestående av chefer från kommunen och landstinget (familjeläkarmottagningar och psykiatri) som möts regelbundet, minst två gånger per termin. Socialchef (alt den chef som socialchefen utser) är sammankallande. Samverkansgruppen utser vem som ska vara ordförande, hur minnesanteckningar skrivs samt till vilka de ska spridas. Representanter för de länsgemensamma enheterna Rättspsykiatri Västmanland och Handikappcentrum bjuds in vid behov. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är viktiga aktörer som också bör delta i samverkansgruppen vid behov. Samverkansgruppen har ansvar för att regelbundet möta de patient-, brukar och anhörigorganisationerna som finns lokalt och stimulera patient-, brukar- och anhöriginflytande på olika sätt. Samverkansgruppen ska utifrån denna överenskommelse upprätta handlingsplaner för sin samordning och sitt samarbete. Handlingsplanerna ska årligen följas upp och revideras samt rapporteras till den länsgemensamma Tjänstemannaberedningen. 10

13 Behovet av samverkan på kommunnivån gäller såväl: övergripande gemensam planering, informationsskyldighet om planerade verksamhetsförändringar, anordnande av gemensam kompetensutveckling, stimulera och följa upp det samarbete som sker på individnivå samt analysera och åtgärda de brister som upptäcks i samarbetet. Arbetet ska utgå ifrån en god kännedom om målgruppens behov, som återkommande ska inventeras och ligga till grund för planeringsarbetet. 12. Tvister Tvister mellan parterna som inte kan lösas på handläggar-/behandlar-/läkarnivå ska i första hand lösas mellan ansvariga chefer. Tvistefrågor som är av principiell karaktär och som inte kan lösas lokalt kan lyftas av cheferna till länets Tjänstemannaberedning för beredning och förslag till åtgärd. Om tvist skulle uppkomma som ej kan lösas av Tjänstemannaberedningen ska ett medlarråd tillsättas. 13. Uppföljning De lokala samverkansgrupperna ska årligen rapportera till den länsövergripande tjänstemannanivån (nuvarande tjänstemannaberedningen) som sedan i sin tur rapporterar till den Gemensamma nämnden för hjälpmedelsverksamhet och andra samverkansfrågor hur samarbetet har bedrivits utifrån intentionerna i denna överenskommelse. Erfarenheterna från uppföljningen av överenskommelsen kan medföra att överenskommelsen behöver revideras innan giltighetstidens utgång. Förändringar i lagstiftning, nya nationella riktlinjer med mera ska också beaktas vid uppföljningen. 14. Giltighetstid och uppsägning Denna överenskommelse gäller 1 januari 2012 till och med 31 januari Uppsägning kan ske med sexmånaders varsel. 11

14 15. Referenser Patientsäkerhetslag (2010:659) Regeringens proposition 2008/09:193 Vissa psykiatrifrågor m.m. SKL. Cirkulär 09:66. Gemensamma överenskommelser om samarbete och gemensam individuell planering mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Socialstyrelsen. SOSF 2005:12. Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälsooch sjukvården. Socialstyrelsen. SOSFS 2006:11. Ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS. Socialstyrelsen (2007). Nationella riktlinjer för missbruks och beroendevård (vänder sig till både hälso- och sjukvården och socialtjänsten). Socialstyrelsen (2008). Meddelandeblad. Vård och stöd till patienter i psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Socialstyrelsen. SOSFS 2008:18. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård. Socialstyrelsen (2009). Samverkan i re/habilitering, en vägledning. Socialstyrelsen. SOSFS 2009:6. Föreskrifter om bedömningen av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. Socialstyrelsen (2010). Meddelandeblad. Överenskommelser om samarbete. Socialstyrelsen (2011). Nationella riktlinjer för psykosociala insatser till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd (vänder sig både till hälso- och sjukvården och socialtjänsten). Socialstyrelsens termbank, webbadress SOU 2006:05. Vad är psykiskt funktionshinder? Nationell psykiatrisamordning. Samverkansdokument i Västmanland: Regionalt styrdokument för missbruks- och beroendevården i Västmanland Västmanlands Kommuner och Landsting. Gemensam instruktion i Västmanland för Delegering av medicinska arbetsuppgifter från hälsooch sjukvårdspersonal till hemtjänstpersonal eller annan. Instruktion för en hållbar vårdkedja utarbetad av berörda förvaltningar i Landstinget Västmanland och länets kommuner. Informationsöverföring och samordnad vårdplanering, Västmanlands Kommuner och Landsting. SOSFS 2005:27. Samverkansdokument mellan landstinget och kommunerna i Västmanland om samverkan utifrån individuell plan och mall för individuell plan. HSL och SoL. Samverkansdokument mellan landstinget och kommunerna i Västmanlands län avseende samordning av insatser för habilitering och rehabilitering utifrån SOSFS 2007:10. Riktlinjer för samverkan mellan familjeläkarverksamheten och vuxenpsykiatrin Diagnostik, vård och omhändertagande, Landstinget Västmanland. Hjälpmedelshandboken. Landstinget Västmanland. 12