Inventeringar i Ståstorpsån med omgivning 2012/2013 -bottenfauna, groddjur, fisk och flora På uppdrag av Trelleborgs kommun

Transkript

1 Invventerringarr i Stååstorp psån m med omggivninng 20012/ botttenfauuna, grroddjuur, fisk ochh floraa På P uppdrag av Trelleborgs kommun n

2 Titel: Inventeringar av Ståstorpsån med omgivning 2012/2013 bottenfauna, groddjur, fisk och flora Beställare: Trelleborgs kommun Författare: Marika Stenberg, Kajsa Åbjörnsson, Susanne Gustafsson, Pia Hertonsson och Per Nyström, Ekoll AB Foto: Alla foton är tagna av Ekoll AB, 2013, om inget annat anges Omslag: Ståstorpsån, sydväst om Västra Vemmerlöv 2

3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 4 Inledning... 5 Kapitel 2. Bottenfauna... 7 Inledning... 7 Metod... 9 Resultat Lokalbeskrivningar Diskussion Referenser Kapitel 2. Groddjur Inledning Metod Resultat Diskussion Referenser Kapitel 3. Fisk Inledning Metod Elfiske Nätprovfiske Resultat Lokalbeskrivningar Diskussion Referenser Kapitel 4. Flora Inledning Metod Resultat Utvalda områden Diskussion Referenser Bilaga 1. Bottenfauna Bilaga 2. Groddjur Bilaga 3. Fisk Bilaga 4. Flora

4 Sammanfattning Under hösten 2012 inventerades bottenfauna och fisk på 2 respektive 3 lokaler i Ståstorpsån samt i 2 dammar, en i Åmossarna och en i Trelleborgs stad. Under våren/sommaren 2013 inventerades groddjuren och floran. Syftet med inventeringarna var att få ett kunskapsunderlag om de biologiska värdena i ån och dess närmiljö. Resultaten från 2012 års bottenfaunaprovtagning visar att Ståstorpsån samt dammarna som ingick i undersökningen samtliga är kraftigt påverkade av föroreningar. Mångfalden är låg och endast en enligt Artdatabanken (2010) rödlistad art, manteldammsnäcka (Myxas glutinosa), påträffades. Samtliga lokaler har hög konduktivitet vilket är ett tecken på att lokalerna är belastade av föroreningar och/eller näringsämnen. Konduktiviteten i dammen i Trelleborg stad var anmärkningsvärd och extremt hög vilket sannolikt beror på att den är belägen i tätorten med hårdgjorda ytor och hög belastning från invånarna och olika verksamheter. Även försurningsindex, visar på hög påverkan på Parkdammen. Övriga lokaler är ffa belastade av närsalter och troligtvis även bekämpningsmedel från omgivande åkermark. Trots att Ståstorpsån är hårt belastad av föroreningar och näringsämnen är den ekologiska kvalitetsstatusen enligt DJ-index måttlig på de båda lokalerna i vattendraget. Sammantaget är groddjursfaunan i Ståstorpsåns avrinningsområde är typisk för områden som ligger i jordbruksområden. Vanlig padda och ätlig groda var de vanligaste groddjuren inom Ståstorpsåns avrinningsområde. Merparten av de inventerade dammarna håller fisk vilket paddan och ätlig groda, i motsats till många andra arter, inte är känslig för. Resultatet var sålunda förväntat. Vid inventeringen 2012 påträffades även Större vattensalamander på en lokal där arten inte observerats tidigare. Resultatet från 2012 års provfiske visar att för svenska vattendrag genomsnittliga förhållanden råder på två lokaler i Ståstorpsån medan en lokal, vattendraget vid Tågarp, har en status som är högre än genomsnittet. Öring fångads på alla lokalerna men vid jämförelse med tidigare elfisken kan dock konstateras att öringtätheten minskat. Den enligt rödlistan akut hotade ålen (Artdatabanken 2010) fångades på lokalen vid Tågarp. Förhållandena på lokalerna som elfiskades är betydligt bättre än i standardlokalen i ån och därmed inte representativa för ån som helhet. Statusen för de båda dammarna baserat på nätprovfisket ligger i nedre gränsen för genomsnittliga förhållanden avseende fisksamhällen i Sveriges sjöar (Naturvårdsverket 1999). Fritidsfisket i Åmossarna är stort vilket påverkar fisksamhället. Floran längs med Ståstorpsån samt i de utvalda områden som ingick i inventeringen var till stora delar trivial och speglar övergödda landskap. Dock påträffades tre rödlistade arter, alm, ask och bergjohannesört. Det är viktigt att arbeta med att minska belastningen av näring, bekämpningsmedel och föroreningar på vattenmiljöerna i Ståstorpsån och dess tillrinningsområde. Våtmarksanläggningar, trädplantering längs vattendraget, återmeandringar, tvåtstegsbreddningar, omhändertagande av dagvatten i öppna system, m.m. är samtliga åtgärder som minskar belastningen och förbättrar livsmiljön för flora och fauna. 4

5 Inledning Ståstorpsån är en i stora delar kanaliserad å som rinnerr genom Söderslätts jordbruksbygd,, från Klörup i norr till mynningen i havet i Trelleborg i söder. Vattendraget är ett typiskt påverkat vatmedfört att erosionen är stor, kantzonerr saknar trädd och buskar och närings- och föroreningsbelastningen är hög från omgivande jordbruksmark, dagvatten, avlopp och reningsverk. Ståstorpsån har varit tendrag, ån är rätad och/eller rensad, slänterna är på många ställenn mycket branta vilket föremål för fysiska förändringar såsom t.ex. förlängning av åfåran samt flytt avv fåran i sidled. Åns belastning av näringsämnen och föroreningar har ökat i takt med ökad ö exploatering. För att för- bättra situationen krävs omfattande restaureringsinsatser. Foto. Ståstorpsån vid Västra Vemmerlöv. Ån är djupt skuren och slänterna branta. Ett av kriterierna för en framgångsrik restaurering är att både förstudier och uppföljningsstudier görs. Ståstorpsån har tidigare inventerats påå groddjur och då enbart på lokalerr i Åmossarna meeller flora har gjorts tidigare. Syftet med inventeringarna år 2012/2013 vilka redovisas i denna rapport var att få ett kunskaps- underlag om de biologiska värdena i ån ochh dess närmiljö. Ett antal lokaler i ån, dammar samt dan fisk inventerats på ett fåtal lokaler ett fåtal gånger. Ingen inventering av bottenfauna närmiljön har inventerats (se karta nedan). Resultatet från inventeringarna av bottenfauna, grod- vid djur, fisk och flora 2012/2013 ger en bild av den biologiska statusen i ån och dess omgivning tidpunkten för inventeringen och kan sålunda användas som en bakgrundsreferens för attt kon trollera förändringarr i status, t.ex. vid uppföljning av restaureringsprojekt. Under sommaren gjordes även en biotopkartering av Ståstorpsån i syfte att bedöma vattenbiotopen och föreslå förbättringsåtgärder. Statusen år 2013 samtt åtgärdsförslag redovisas i rapporten Biotopkartering av Ståstorpsån 2013 Naturvärden och behov av restaureringsåtgärder (Ekoll 2013). 5

6 Figur. Kaarta över inven nterade lokaler i Ståstorpsån ooch dess närm miljö. Färgkodn ning efter vilkeen djurgrupp alternativt flora som m inventerats. 6

7 Kapitel 1. Bottenfauna Inledning Många faktorer påverkar den biologiska statusen och funktionen i ett vatten. Organiskt material (löv och annat) som trillar ner från träden utgör energikälla i vattendrag medan växtplankton/alger är den primära energikällan i dammar. Användningen av marken som omger ett vatten påverkar dessa energikällor. Belastning av vatten med mycket organiskt material eller olika föroreningar kan ha en markant effekt på bottenfaunan. Närvaro eller brist av särskilda grupper kan därför användas för att beskriva ett vattens biologiska status. Vid statusbedömningen enligt EU:s ramdirektiv för vatten används tre kvalitetsfaktorer; 1) biologiska parametrar, 2) fysikalisk-kemiska parametrar och 3) hydromorfologiska parametrar. Bottenfauna ingår tillsammans med fisk och kiselalger i de biologiska parmetrar som används för att bedöma ekologisk status och är sålunda en bra indikator på vattnets status vad gäller biologin. Under hösten 2012 undersöktes bottenfauna (småkryp) i en damm i Trelleborgs stad, en damm i Åmossarna samt 2 lokaler i vattendraget (Figur 1)(för koordinater se bilaga 1). Syftet med undersökningen var att bedöma de biologiska värdena i ån samt beräkna påverkansgrad samt status baserat på resultatet av bottenfaunainventeringen. Foto 1. Sparkprov i åfåran. 7

8 Figur 1. K Karta med de in nventerade lokkalerna. 8

9 Metod Under oktober 2012 inventerades 4 lokaler i Ståstorpsån och dess närmiljö (figur 1). Varje lokal fotograferades och en beskrivning av provtagningsområdet gjordes. Beskrivningen omfattade omlandets karaktär, uppskattning av krontäckning, bottensubstratets beskaffenhet samt förekomst av makrofyter (vattenväxter). På lokalerna i ån mättes även max- och medeldjup samt gjordes en uppskattning av flödet. Detta för att få en uppfattning om förekomsten av olika livsmiljöer. Vidare togs fältanalyser; temperatur, ph, grumlighet, konduktivitet, syrgashalt och syrgasmättnad på respektive lokal. Vid bottenfaunaprovtagningen i dammarna (Stora dammen i Trelleborg samt Åmossarna) användes metodik enligt Ekologgruppen (2003). Fyra prov togs i varje damm genom att sparka över en sträcka av 1 m under 20 sekunder. Utöver sparkproven togs ett kvalitativt sökprov genom att under 10 minuter leta efter bottenfauna i de miljöer som fanns på lokalen men som inte blivit representerade i sparkproverna. Bottenfaunaprovtagningen i Ståstorpsån (Tågarp samt Västra Vemmerlöv) utfördes med en äldre version av standardiserad metodik enligt Naturvårdsverkets "Handbok for miljöövervakning, Bottenfauna i sjöars litoral och i vattendrag tidsserier" ( ) enligt uppdragsbeskrivningen. Vid varje lokal togs 5 sparkprov under 60 sekunder. Sparkproven kompletterades med ett kvalitativt sökprov under 10 minuter. Proven konserverades i fält med 96 % etanol till en koncentration på ca 70 % (foto 1). I lab plockades proven på djur och artbestämdes under preparermikroskop (40 x förstoring). Artbestämningslitteraturen återfinns i referenslistan. Vidare gjordes indexberäkningar baserat på bottenfaunaresultaten för varje lokal. Ett index sammanväger information från flera indikatortaxa/arter och kan användas som t.ex. indikatorer för förändringar i vattenmiljön. Enligt uppdragsbeskrivningen har vi i denna rapport använt klassindelningar enligt Ekologgruppen (2003) och dessutom kompletterat med indexberäkningar enligt de nya bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 2007). Enligt ramdirektivet för vatten ska en ekologisk kvalitetskvot beräknas för att kunna jämföra inventeringsresultat inom landet och mellan länder inom EU. Den ekologiska kvalitetskvoten (EK) fås genom att dividera det uppmätta värdet med ett referensvärde för den region proven är tagna i. ASPT-index (Average Score Per Taxon) (Armitage m.fl. 1983) - är ett renvattenindex där olika familjer av bottenfaunaorganismer får poäng efter deras känslighet mot en miljöpåverkan och som integrerar påverkan från eutrofiering, förorening med syretärande ämnen och habitatförstörande påverkan som rätning/rensning (inklusive grumling). Danskt Faunaindex (Miljöstyrelsen 1998)- är ett index som bedömer faunans påverkan av eutrofiering och organisk förorening. Indexet ingick i de gamla bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 1999) 9

10 DJ-index (Dahl & Johnson 2005) är ett multimetriskt index för bedömning av eutrofieringspåverkan baserad på bottenfauna. Beräknas endast för vattendrag. Indexet ingår i de nya bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 2007). Surhetsindex (Henricsson & Medin 1990) är ett index som visar bottenfaunas respons på surhet. MILA-index (Johnson & Goedkoop 2007) är ett index som visar bottenfaunas respons på surhet i sjöar/dammar, har ersatt det gamla surhetsindexet i de nya bedömningsgrunderna. MISA-index (Johnson & Goedkoop 2007) är ett index som visar bottenfaunas respons på surhet i vattendrag, har ersatt det gamla surhetsindexet i de nya bedömningsgrunderna Biodiversitetsindex (Shannon-Wiener) - återger hur det totala antalet organismer är fördelade på olika taxa (arter eller andra systematiska enheter). Låg diversitet förekommer i vatten där djuren utsätts för stress (t.ex. föroreningar) eller där den fysiska miljön är homogen. Shannons diversitetsindex (H ) har beräknats enligt följande formel: H = n i /N x log n i /N, där n i = antalet individer av arten S i och N = totala antalet individer av alla arter S1+S2+S3+S4. För bedömning av påverkan och status har klasser enligt Ekologgruppen (2003) använts då så varit möjligt. Resultat Totalt hittades 101 olika arter/taxa (inklusive de kvalitativa sökproven) (för artlistor se bilaga 1). I dammarna (Stora dammen i Trelleborg och Åmossarna) fanns 69 olika arter/taxa medan provtagningen i Ståstorpsån (Tågarp och Västra Vemmerlöv) resulterade i 51 arter/taxa (tabell 1). Artrikaste grupperna i dammarna var skalbaggar följt av snäckor och skinnbaggar medan de artrikaste grupperna i Ståstorpsån var tvåvingar följt av skalbaggar och snäckor (tabell 1). Sett till individantal var vattengråsugga (Asellus aquaticus) den i särklass vanligaste arten i dammarna medan fjädermyggor (Chironomidae) dominerade proven i vattendraget (bilaga 1). 10

11 Tabell 1. Antal individer och arter/taxa i dammarna och Ståstorpsån Dammarna Bäcken Antal ind Antal arter Antal ind Antal arter Kräftdjur Crustacea Dagsländor Ephemeroptera Nattsländor Trichoptera Sävsländor Megaloptera Skalbaggar Coleoptera Skinnbaggar Heteroptera Hoppstjärtar Collembola Tvåvingar Diptera Fjärilar Lepidoptera Iglar Hirudinea Glattmaskar Oligochaeta Rundmaskar Nematoda Slemmaskar Planaria Virvelmaskar Turbellaria Snäckor Gastropoda Musslor Bivalvia Kvalster Acari Lokalbeskrivningar Stora dammen i Trelleborg Den ca 0,5 ha cirkelformade dammen ligger inne i Trelleborg stad insprängd i ett bostadsområde. I området är de hårdgjorda ytorna många vilket innebär att belastningen på dammen genom ytavrinning är hög. Dammen ligger inne i ett parkområde som är ett viktigt rekreationsområde (foto 2). Dammen är välbesökt av änder, gäss och andra fåglar. Runt dammen finns en promenadstig. Slänterna vilka består av gräs är välbetade av gäss. Vegetationen i dammen är sparsam bestående av enstaka vassbestånd (Phragmites australis) längs strandkanten. Dammen har nära förbindelse med Ståstorpsån via kulvert. Dammen är homogen och livsmiljöerna för fauna därför få viket avspeglades i bottenfaunasamhället. Även den stora mängd fågel som finns i dammen påverkar bottenfauna negativt. Dammen hyste måttligt med arter (31) och få individer (253) (bilaga 1a). Grumligheten var anmärkningsvärt hög i dammen som vid inventeringstillfället var grön (tabell 2). Syreövermättnad (mer syre än vattnet normalt kan lösa i kontakt med luften) rådde i ytvattnet i dammen vid provtagningstillfället vilket sannolikt berodde på den algblomning som pågick. Hög produktion av växtplankton (fotosyntes) ökar syremängden. Fotosyntesen driver även upp ph vilket är fallet i dammen där det uppmätta värdet var högt (tabell 2). Det luktade svavelväte vid omrörning av sedimentet vilket är ett tecken på att syrgasbrist råder i bottensedimentet. Syrgasbristen beror bl.a. på den stora produktion av alger som då dessa dör bryts ned vilket förbrukar syre. Konduktiviteten (ledningsförmågan) var extremt och anmärkningsvärt hög (tabell 2) vilket tyder på extremt hög belastning av föreningar och/eller näringsämnen. 11

12 Tabell 2. Resultat av fältanalyser tagnaa i Stora dammen i Trelleborg vid inventeringstillfället. Analys Stora dammen i Trelleborg Vattentemperatur ( C) 13,1 Syrgashalt (mg/l) 10,7 Syrgasmättnad (%) 117,6 ph 9,52 Konduktivitet (ms/m) 614 Grumlighet (FTU) 22,8 Foto 2. Stora dammen i Trelleborgs stad. Åmossarna Den ca 1,7 ha stora dammen ligger i åmossarna vilket är ett i Ståstorpsån sammanhängande system av dammar. Dammen kantas av bredaa vassruggarr med inslag av kaveldunn (Typha sp.) (foto 3). Den invasiva arten vattenpest (Elodea canadensis) förekommer i riklig mängd påå lokalen. Dammen omges av åker- och betesmark och träd saknas vid dammen. Dammen hyste rikligt med arter (47) och många individ (1494). En av arterna, manteldammsnäcka (Myxas glutinosa) ) är rödlistadd (Artda- (bilaga 1b) vilket medför att diversitetsindex blir lågt (tabell 6) trots det höga antalet arter.. Kon- tabankenn 2010). Dock bestod drygt 70 % av individerna av sötvattengråsuggann Asellus aquaticus duktiviteten var mycket hög (tabell 2) vilket tyder på hög belastning av föroreningar och/ /eller näringsämnen. Eftersom dammen ligger i en sänka där omgivande åker- ochh betesmark sluttar mot dammen rör det sig troligtvis ffa om närsaltbelastning. Vattnet var måttligt grumligt och måttligt syrerikt (tabell 3) vid provtagningstillfället enligt bedömningsgrunderna (Naturvårdsver- ket 1999). Tabell 3. Resultat av fältanalyser tagnaa i Åmossarnaa vid inventeringstillfället. Analys Åmossarna Vattentemperatur ( C) 9,5 Syrgashalt (mg/l) 6,52 Syrgasmättnad (%) 62,2 ph 7,96 Konduktivitet (ms/m) 97 Grumlighet (FTU) 1,35 12

13 Foto 3. Dammen i Åmossarna. Tabell 4. Resultat av fältanalyser tagnaa i Ståstorpsånn vid Tågarp vid inventeringstillfället. Analys Ståstorpsån vid Tå-- garp Vattentemperatur ( C) 12,4 Syrgashalt (mg/l) 7,9 Syrgasmättnad (%) 85,7 ph 8,3 Konduktivitet (ms/m) 82 Grumlighet (FTU) 3,1 Ståstorpsån vid Tågarp De naturliga förutsättningarna på lokalen var någorlunda bra. Botten bestod av sten och grus och vattnet var svagt strömmande. Ån är bra beskuggad av höga träd på p åns östsida och enstaka träd på västsidan. Ån omges av gräsmark på västsidan och gårdsmiljö i öster. Träden tillför organiskt material till ån i form av löv, pinnar och död ved. Organiskt material producerat utanför vattensy- stemet är den primära födoresursen i vattendrag varvid födotillgången på lokalen är god. Materi- alet skapar även fler livsmiljöer i ån. Större delen av ån ligger mycket djupt men på provtagnings- bra i bottenfaunahänseende varr artantalet lågt, endast 32 arter hittades. Fjädermygglarver domine- lokalen ligger åfåran relativt grunt i förhållande till marknivån. Trots att lokalen var någorlunda rade individantalet (bilaga 1c). Konduktivit teten var även på denna lokalen högg och vattnet betyd- ligt grumlat (tabell 4) (Naturvårdsverket 1999). 13

14 Foto 4. Ståstorpsån vid Tågarp. Ståstorpsån vid Västra Vemmerlöv På lokalen var vattnet lugnflytande med inslag av svagt strömmande partier (foto 5). I åfårans mitt dominerade findetritus och lera med inslag av större stenar. Vegetation V var sparsam och bestod av vattenpest, igelknoppp (Sparganiumm sp), vattenmärke (Siumm latifolium) och lånke (Callitriche sp). Ån var beskuggad till ca 70 % av. Omgivningen består av bebyggelse på västsidan och åker vilken saknar skyddszon mot ån på östsidan. På lokalen sågs signalkräfta och skal av stor dammsnäcka (Lymnaea stagnalis). På lokalen hittades 393 individ fördelat på p 30 arter (bilaga 1d). En rödlistad art (Artdatabanken 2010) hittades på lokalen, manteldammsnäcka (Myxas glutinosa). Fjäder- mygglarver och märlkräftan Gammarus pulexx dominerade på individbasis. Konduktiviteten var hög och vattnet betydligt grumligt (tabell 5) (Naturvårdsverket 1999). Tabell 5. Resultat av fältanalyser tagnaa i Ståstorpsånn vid Västra Vemmerlöv vid inventeringstillfället. Analys Ståstorpsån vid Västra Vemmerlöv Vattentemperatur ( C) 10 Syrgashalt (mg/l) 7,9 Syrgasmättnad (%) 78,9 ph 8,22 Konduktivitet (ms/m) 83 Grumlighet (FTU) 6,1 14

15 Foto 5. Ståstorpsån vid Västra Vemmerlöv. Indexberäkningar Samtligaa dammar samt lokalerna i vattendraget hade en god ekologisk kvalitetsstatus (EK) base- baserad på DJ-index (DJ-index beräknas endast för vattendrag). DiversitetsindD dex var lågt för rad på ASPT-index medan de båda lokalerna i vattendraget hade måttlig m ekologisk kvaltietsstatus samtligaa lokaler medan föroreningsindex visade på stark påverkan på 3 lokalerr och betydlig påbetydlig påverkan medan statusen enligtt MILA/MISA index (Naturvårdsverket 2007) varierade från nära verkan på 1. Surhetsindex (Naturvårdsverket 1999) varierade från obetydlig påverkan till neutralt till surt. Tabell 6. Antal individ och arter samt de olika indexen för Ståstorpsån Shannonindex ASPT Antal arter Antal ind. H' Status Parkdammen Åmossarna Ståstorpsån Tågarp Ståstorpsån V Vemmerlöv ,16 1,47 1,76 2,16 Låg Låg Låg Låg 4,52 4,30 4,07 3,90 EK Status 0,77 God 0,73 God 0,76 God 0,73 God Surhetsindex MILA/MISA Påverkan EK Parkdammen Åmossarna Ståstorpsån Tågarp Ståstorpsån V Vemmerlöv Betydlig Obetydlig Obetydlig Obetydlig 35,27 42,28 23,62 60,86 0,46 0,55 0,50 1,28 Förorenings- DJ-index påverkann Status Påverkan EK Status Sur Måttligt surtt Måttligt surtt Nära neutralt Starkk Starkk Betydlig Starkk - - 0,4 0,4 Måttlig Måttlig Trots att den ekologiska kvalitetsstatusen baserad på ASPT är godd är föroreningspåverkann i Park- i dammen stark (tabell 6). Den stora påverkan beror dels på den stora mängd fågel som finns dammen men framförallt på bostadsområdena med hårdgjorda ytor och dagvattenutsläppp som omger dammen. Påverkan från bostadsområdena syns även tydligtt på MILA-indexet som visar en sur status och på det äldre surhetsindexet som visar på betydlig påverkan (tabell 6). Det höga ph som uppmättes vid inventeringstillfället är en ögonblicksbild (i detta fall beroende på hög foto- 15

16 syntes vid mättillfället) och kan därför inte användas som ett mått på hur surt vattnet är. MILAindexet bygger på sammansättningen av bottenfauna, arter känsliga respektive toleranta mot försurning, och ger därför en mer långsiktig bild av läget i dammen. Diversitetsindex visar att mångfalden i dammen är låg (tabell 6). Den ekologiska kvalitetsstatusen baserad på ASPT är god även i Åmossarna trots stark föroreningspåverkan (tabell 6). Föroreningspåverkan beror med största sannolikhet på stor närsaltbelastning från omgivande åkermark. Enligt surhetsindex är påverkan obetydlig medan MILAindexet visar statusen måttligt surt (tabell 6). Mångfalden är enligt diversitetsindexet lågt trots ett stort antal arter (tabell 6). Detta beror, som redan nämnts, på att en art, Asellus aquaticus, dominerade individantalet stort. Indexberäkningar för lokalen i åfåran vid Tågarp visar på god ekologisk kvalitetsstatus (ASPT) trots en betydlig föroreningspåverkan (tabell 6). Något bättre värde än övriga lokaler vilka samtliga visar på stark föroreningspåverkan. Eutrofieringsstatusen enligt DJ-index visar på måttlig ekologisk kvalitetsstatus för lokalen (tabell 6). Diversitetsindexet för lokalen är lågt och surhetsindexet visar på obetydlig påverkan (tabell 6). Ståstorpsån vid Västra Vemmerlöv är den enda lokal där MISA-indexet visar att statusen är nära neutral, dvs ingen försurning (tabell 6). Den ekologiska kvalitetsstatusen enligt ASPT visar på god status med statusen enligt DJ-index är måttlig (tabell 6). Mångfalden är även på denna lokal låg (tabell 6). Diskussion Resultaten från 2012 års bottenfaunaprovtagning visar att Ståstorpsån samt dammarna som ingick i undersökningen samtliga är mycket påverkade av föroreningar. Mångfalden är låg och endast en enligt Artdatabanken (2010) rödlistad art, manteldammsnäcka (Myxas glutinosa), påträffades. Samtliga lokaler har hög konduktivitet vilket är ett tecken på att lokalerna är belastade av föroreningar och/eller näringsämnen. Konduktiviteten i Parkdammen är extremt hög vilket sannolikt beror på att den är belägen i tätorten med hårdgjorda ytor och hög belastning från invånarna och olika verksamheter. Även MISA/MILA-index, som är ett försurningsindex, visar på hög påverkan på Parkdammen, statusen i dammen är sur. Övriga lokaler är ffa belastade av närsalter och troligtvis även bekämpningsmedel från omgivande åkermark. De lokaler i vattendraget som valdes ut för provtagning är inte representativa för ån i helhet. Båda lokalerna var bra beskuggade, låg grunt i förhållande till marknivån och hade förhållandevis bra substrat. Större delen av Ståstorpsån är annars djupt skuren med branta slänter samt är obeskuggad. För åtgärdsförslag se biotopkartering av Ståstorpsån 2013 (Ekoll 2013). Trots att Ståstorpsån är hårt belastad av föroreningar och näringsämnen är den ekologiska kvalitetsstatusen enligt DJ-index måttlig på de båda lokalerna i vattendraget. DJ-index visar på eutrofieringspåverkan och ger en bättre bild av föroreningspåverkan än Danskt faunaindex som användes enligt gamla bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). Det stora artantalet i Åmossarna 16

17 är positivt, dessutom hittades en rödlistad art här. Oroande är de mycket dåliga värden som uppmättes i Parkdammen i Trelleborg. En utredning av orsaken och ett åtgärdsprogram för att förhindra en pågående försämring av lokalen bör göras. Svavelvätet som kändes vid inventeringstillfället är ett led i en försämringsprocess. När syret försvinner tas nedbrytningen över av mikroorganismer som inte behöver syre. En del av dem kan utveckla svavelväte. Svavelväte är starkt giftigt för alla högre organismer och följden blir att bottenfaunan slås ut. Metan kan också bildas vid anaeroba förruttnelseprocesser. Bubblor som kommer från sedimentet i ett vatten tyder på att sedimenten har varit syrefria under en längre tid så att metan har bildats. Det är viktigt att arbeta med att minska belastningen av näring, bekämpningsmedel och föroreningar på vattenmiljöerna i Ståstorpsån och dess tillrinningsområde. Våtmarksanläggningar, trädplantering längs vattendraget, återmeandringar, tvåtstegsbreddningar, omhändertagande av dagvatten i öppna system, m.m. är samtliga åtgärder som minskar belastningen och förbättrar livsmiljön för flora och fauna. För mer specifika åtgärdsförslag se biotopkartering av Ståstorpsån 2013 (Ekoll 2013). Referenser Armitage, P.D., Moss, D., Wright, J.F. & Furse, M.T The performance of a new biological water quality score system based on macroinvertebrates over a wide range of unpolluted running-waters. Water Research 17: Artdatabanken Rödlistade arter i Sverige Dahl, J. & Johnson, R.K A multimetric macroinvertebrate index for detecting organic pollution of streams in southern Sweden. Archiv für Hydrobiologie 160: Ekoll Biotopkartering av Ståstorpsån 2013 Naturvärden och behov av restaureringsåtgärder. På uppdrag av Trelleborgs kommun. Ekologgruppen Bottenfauna i Albäcksområdet 2002 undersökning av två dammar och två lokaler i rinnande vatten. På uppdrag av Trelleborgs kommun. Henricsson, L. & Medin, M Bottenfaunan i 20 vattendrag i Jönköpings län en biologisk försurningsbedömning. Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1990:15. Johnson, R.K. & Goedkoop, W Bedömningsgrunder för bottenfauna i sjöar och vattendrag Användarmanual och bakgrundsdokument. Rapport 2007:4. Institutionen för miljöanalys. Sveriges Lantbruksuniversitet. Miljöstyrelsen Biologisk bedömmelse av vandlöbskvalitet. Vejledning nr 5. Naturvårdsverket Bedömningsgrunder för miljökvalitet sjöar och vattendrag. Rapport Naturvårdsverket Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Bilaga A till Handbok 2007:4 Bestämningslitteratur Dall, P.C., Iversen, T.M., Kirkegaard, J., Lindegaard, C. & Thorup, J En oversigt over danske ferskvandsinvertebrater til brug ved bedömmelse af forureningen i söer og vandlöb. Ferskvandsbiologisk Laboratorium, Köbenhavns Universitet og Miljökontoret Edington, J.M. & Hildrew, A.G A revised key to the caseless caddis larvae of the British Isles. Freshwater Biological Association (FBA), Scientific Publication nr

18 Elliot, J.M A key to the British freshwater Megaloptera and Neuroptera. Freshwater Biological Association (FBA), Scientific Publication nr 35. Elliot, J.M., Humpesch, U.H. & Macan, T.T Larvae of the British Ephemeroptera. Freshwater Biological Association (FBA), Scientific Publication nr 49. Engblom, E., Lingdell, P-E & Nilsson, A Sveriges bäckbaggar - artbestämning, utbredning, habitatval och värde som miljöindikatorer. Entomologisk Tidskrift 111: Engblom, E. & Lingdell, P-E Kräftdjur som miljöövervakare. SNV Rapport Hansen, M The Hydrophiloidea (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Entomologica Scandinavica. Volym 18. Hansen, V Danmarks Fauna. Biller, band 34, 36 och 44. Dansk Naturhistorisk Forening. Gads förlag, Köpenhamn. Holmen, M The aquatic Adephaga (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. I. Gyrinidae, Haliplidae, Hygrobiidae and Noteridae. Fauna Entomologica Scandinavica. Volym 20. Hynes, H.B.N A key to the Adults and Nymphs of British Stoneflies. Freshwater Biological Association (FBA), Scientific Publication nr 17. Kaiser, E. W Aeg og larver af Sialis-arter fra Skandinavien og Finland. Flora og fauna 83: Macan, T.T A key to the nymphs of the British species of Ephemeroptera. Freshwater Biological Association (FBA), Scientific Publication nr 20. Macan, T.T A key to the british fresh- and brackish-water Gastropods. Freshwater Biological Association (FBA), Scientific Publication nr 13. Merritt, R.W., Cummins, K.W. & Berg, M.B An introduction to the aquatic insects of North America. Kendall/Hunt Publishing company, Iowa. Nilsson, A. & Cuppen, J.G.M The larvae of North European Colymbetes. Entomologisk Tidskrift 109: Nilsson, A. (ed) Aquatic insects of North Europe. A taxonomic Handbook. Volume 1. Apollo Books, Stenstrup. Nilsson, A. (ed) Aquatic insects of North Europe. A taxonomic Handbook. Volume 2. Apollo Books, Stenstrup. Nilsson, A. & Holmen, M The aquatic Adephaga (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. II. Dytiscidae. Fauna Entomologica Scandinavica. Volym 32. Sahlén, G Sveriges trollsländor (Odonata). Fältbiologerna. Savage, A.A Adults of the British aquatic Hemiptera Heteroptera. Freshwater Biological Association (FBA), Scientific Publication nr 50. Wallace, B., Wallace, I.D & Philipson, G.N A key to the case-bearing caddis larvae of Britain and Ireland. Freshwater Biological Association (FBA), Scientific Publication nr

19 Kapiitel 2. Grodd G djur Inledn ning Under vvåren 2002 in nventeradess groddjur i ttre områden n i Trelleborgs kommunn (Ekologgru uppen 2002). E Ett av dessa områden (Å Åmossarna) lligger inom Ståstorpsån ns avrinningssområde. Under U våren/föörsommaren n 2013 återin nventeradess dammarna inom Åmossarna samt ytterligare fyra f dammarr i Ståstorpsååns avrinnin ngsområde. U Under somm maren 2013 gjordes en bbiotopkarterring av Ståstorppsån då vi ävven lyssnadee efter ätlig ggroda. Syftett med inventeringen varr inte att görra en totalinveentering utan enbart att konstatera förekomst av a arter. Figur 1. D Dammar i Ståsstorpsåns avrin nningsområde som inventeraats med avseen nde på groddjuur. 19

20 Metod Dammarna besöktes tre gånger. Samtliga vatten besöktes dagtid den 22 april för att inventera brungrodor (åkergroda (Rana arvalis) och vanlig groda (Rana temporaria)) samt vanlig paddaa (Bufo bufo). Vi sökte dels efter vuxna individer i under leken och dels efterr eventuella romklumpar (en hona lägger en romklump/romsträng). Samtliga dammar besöktes även nattetid den 22 april då förekomst av salamandrar och andra groddjur noterades. På kvällsbesöket lyssnade vi efter spe- besök lande hanar och lös med pannlampa för attt söka efter lekande salamandrar. Ytterligare ettt gjordes under dagtidd den 17 och 18 juni i samband med biotopkartering för att lyssna efter ätlig groda. Resultat Nedan följer en beskrivning av de inventerade dammarna samt observationer av groddjur. I bi- laga 2 finns en artlista med observationerna. Egonsborg Dammen ligger i ettt fuktområde intill åkermark (foto 1). Enligt rekognosceringskartan från fanns ett större våtmarksområde här. Dammen kantas av övervattensvegetation och det finns rikligt med undervattensvegetation. Vid kvällsbesöket den 222 april observerades många individer av vanlig groda (foto 2) samt rom av vanlig groda). Dessutom fanns en stor population av vanlig padda på lokalen. Vid besöket denn 17 juni hördes ätlig groda (Pelophylax esculentus). Foto 1. Dammen vid Egonsborg. Foto 2. Vanlig groda Norr om V Vemmerlöv Dammen ligger i ettt åkerlandskap där omgivningen närmst dammen består avv vallodling (foto( 3). Det finns en förbindelse med Ståstorpsån i form av ettt dike, detta fungerar dock endast vid hög- är flöden. I närmiljön finns även gott om stenhögar (för övervintring g) och längs strandkanten övervattenvegetationen riklig. I dammen finns även undervattensvegetation. Dammen har inte inventerats tidigare. Vid kvällsbesöket den 22 april observerades åkergroda (foto 4) och vanlig 20

21 groda samt rom av både åkergroda och vanlig groda. Groddjuren fanns främst i det lilla diket som förbinder dammen med Ståstorpsån. Foto 3. Damm nordväst om V Vemmerlöv. Foto 4. Åkergroda. Söder om Åmossarna Strax söder om Åmossarna finns en märgelgrav i åkerlandskapet intill en kraftledning. Längs östra och södra sidan fanns grusvägar vilkaa avgränsar märgelgrave n från åkermarken. Dett fanns inga skyddszoner runt märgelgraven. Vattnet kantas av övervattensvegetation och det finns även en del undervattensvegetation. Runt dammen växer stora träd. Det finns mycket stenblock på lokalen vilka är viktiga för övervintring. Vidd kvällsbesöket den 22 april a observerades större vat- lokalen ligger ca 5 km sydväst vid Schaggarp (Stenberg och Nyström tensalamander (Triturus cristatus) )(foto 5). Arten har inte observeratss i området tidigare. Närmaste 2008). Foto 5. Större vattensalamander vid märgelgraven söder om Åmossarna Öster om Åmossarna Dammen är en större märgelgrav och ligger i åkerlandskap. Kanterna var branta och det växte sparsamt med övervattensvegetation längs kanterna. Vattnet var mycket m grumligt vid besöket och enligt boende i området finns det troligen ruda i dammen. Vi observerade ingaa groddjur vid något av besöken. 21

22 Åmossarna Åmossarna består av är ett pärlband av småå dammar och mindre sjöar s (foto 6) som liggerr i och i anslutning till Ståstorpsån. Åmossarna ligger i ett landskap med dödisgropar. Foto 7. Troligen fiskfritt småvatten i Åmossarna Foto 6. Den största dammen (liten sjö) i Åmossarna. Enligt den Skånska rekognosceringskartan från var bestod Åmossarna av ett fuktom- råde (myrmarker), men genom torvbrytningg har sjöarnas vattenytaa efterhand blivit större. Åmos- sträckorr omges av betesmarker. Det finns fisk i systemet och eftersom de flesta dammarna har sarna omges av produktionsåker på alla sidor med varierande skyddszoner (0-20 m). Korta kontakt finns det endast ett fåtal fiskfria vatten (foto 7) ). Vid kvällsbesöket den 22 april observerade es vanlig padda (foto 8) vid två dammar och åkergroda vid tre dammar (som inte har kontakt med ån och troligen är fiskfria). Rom avv åkergroda obser- dammar. verades också i samma dammar. Vid besöket den 18 juni hördes ätlig groda (foto 9) i samtliga 22

23 Vid inventeringen 2002 förekom förutom vanlig padda, åkergrodaa och ätlig groda även vanlig padda. Foto 8. Amplexuspar av vanlig padda på väg till lekvatten. Foto: Gry Åbjörnsson Foto 9. Ätlig groda Stora dammen i Trelleborg Dammen ligger i ettt parkområde inne i Trelleborg (foto 10). Det finns f lite övervattensvegetation längs kanterna. Vattnet är mycket grumligt och det finns mycket änder och andra fåglar i dam- i Trel- men. I samband med biotopkarteringen den 17 juni hördes ätlig groda i den stora dammen leborg. Foto 5. Stora dammen inne i Trelleborg. 23

24 Diskussion Vanlig padda och ätlig groda är de vanligaste groddjuren inom Ståstorpsåns avrinningsområde. Vanlig padda är vanlig i vatten där fisk förekommer men även den ätliga grodan förekommer i denna typ av vatten. Vanlig groda och åkergroda kan förekomma i vatten med fisk men då oftast i lägre antal eftersom dessa arter är mer känsliga för fisk. Vid inventeringen av groddjur i Åmossarna 2002 förekom vanlig padda, vanlig groda, åkergroda och ätlig groda. Med undantag av vanlig groda var inventeringsresultatet detsamma Större vattensalamander påträffades i en ganska isolerad märgelgrav (söder om Åmossarna). Arten har inte observerats på lokalen tidigare, men finns enligt en inventering 2008 på en lokal ca 5 km sydväst vid Schaggarp (Stenberg och Nyström 2008). Troligen är det en rest av en äldre population som finns kvar även om den inte observerats tidigare. Större vattensalamander brukar oftast påträffas närmare skogsmiljöer där den övervintrar. Det fanns dock övervintringsmöjligheter intill märgelgraven i form av några träd och flera stenhögar. Inga individer av Större vattensalmander påträffades under inventeringen Sammantaget är groddjursfaunan i Ståstorpsåns avrinningsområde typisk för områden som ligger i jordbrukslandskap. Den mest förvånande observationen var större vattensalamander. För att stärka denna, troligen isolerade, populationen bör man skapa fler fiskfria våtmarker i närområdet samt skapa fler övervintringsområden genom att göra faunadepåer och plantera träddungar. Referenser Ekologgruppen Grod- och kräldjur i Trelleborgs kommun. En inventering av tre områden På uppdrag av Trelleborgs kommun Stenberg, M. och Nyström, P Större vattensalamander (Triturus cristatus) i Skåne 2008 Översiktsinventering och förekomst inom 17 Natura 2000 områden. Länsstyrelsen i Skåne 24

25 Kapitel 3. Fisk Inledning Många faktorer påverkar den biologiska statusen och funktionen i ett vatten. Organiskt material (löv och annat) som trillar ner från f träden utgör energikälla i vattendrag medann växtplank- ton/alger och vegetation producerad i vattensystemet är den primära energikällan i dammar. An- med stora mängder organiskt material eller r olika föroreningar kan ha en markant effekt på fisk. vändningen av marken som omger ett vatten påverkar dessa energikällor. Belastning av vatten Närvaro eller avsaknad av känsliga respektive tolerantaa arter kan därför d användas för att beskriva ett vattens biologiska status. Vid statusbedömningen enligt EU:s ramdirektiv för vatten används tre kvalitetsfaktorer; 1) biologiska parametrar, 2) fysikalisk-kemiskaa parametrar och 3) hydromor- par- fologiska parametrar. Fisk ingårr tillsammans med bottenfauna ochh kiselalger i de biologiska metrar som används för att bedöma ekologisk status. Statusbedöm mningen för fisk är riktat mot strömlevande fisk och är därförr inte lämpligt att användas som denn enda biologiska parametern för att bedöma den biologiska statusen s för ett vattendrag. Under oktober inventerades fisk på tre lokaler i Ståstorpsån (elfiske) (Prästahejdan, Tågarp och V Vemmerlöv, figur 1) och i två dammar i Åmossarna (översiktsnät) (fotoo 1, för koordinater se bilagaa 3). Syftet med undersökningen var att få ett kunskapsund derlag om fisksamhället i Ståstorpsån samt i Åmossarna. Så långt dett var möjligt valdes lokaler som tidigare provfiskats (Prästahejdan 1999 och 2002 samt V Vemmerlöv 2002). Dock kunde inte denn tidigare provfis- en lokal kade lokalen Hallabacken användas då denna nu var igenvuxen. Som ersättning valdes vid Tågarp. Foto 1. På väg in med provfiskenät i Åmossarna damm 1. 25

26 Figur 1. Karta med de in nventerade lokkalerna. 26

27 Metod Under oktober provfiskades två lokaler i Ståstorpsån och tvåå dammar i Åmossarna (ligger i Ståstorpsåns avrinningsområde, figur 1). Varje lokal fotograferades och en beskrivning av prov- tagningslokalen gjordes. Beskrivningen omfattade omlandets karaktär, uppskattning av krontäck- i ning, bottensubstratets beskaffenhet samt förekomst av makrofyter (vattenväxter). På lokalerna ån mättes även max- och medeldjup och enn uppskattning av flödet gjordes. Vidare togs fältana- lo- lyser; temperatur, ph, grumlighet, konduktivitet, syrgashalt och syrgasmättnadd på respektive kal. Naturvårdsverkets äldre bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 1999) användes, enligt uppdragsbeskrivningen, för f att bedöma status på vattendraget med avseende på fisk. Ett lågt index (klass 1) tyder på många olika arter, mycket fisk och högg andel laxfisk som dessutom har hög reproduktion. Ett högtt index (klasss 5) tyder på få arter, få individer och låg andel laxfisk som också har dålig reproduktion. Även statusbedömningen för dammarna gjordes enligtt Natur- index vårdsverkets äldre bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 1999). Ett lågtt (klass 1) tyder på många olika arter, myckett fisk och hög andel rovfisk. Ett högt index (klass 5) tyder på ett art- och individfattigt fisksamhälle. Elfiske Elfisket utfördes kvantitativt med tre utfiskningar (fotoo 2) och gjordes enligt standardiserad me- Lu- tod (Sers och Degerman 1999, Naturvårdsverket 2010) ). Ett bensindrivet aggregat av märket gab (2000 volt) användes. Fisken som fångades in vägdes och mättes. Täthet för de olika arterna beräknades efter Bohlin (1989).. Foto 2. Elfiske vid V Vemmerlöv. 27

28 Nätprovfiske Vid Nätprovfiket i dammarna (Åmossarna Damm 1 och Damm 2) användes översiktslänkar med olika maskstorlekar (modifierad standardmetodik för provfiske i sjöar). Metoden var, i enlighet med uppdragsbeskrivningen, samma metodik som användes vid en inventering i Albäcksparken 2002 (Eklöv 2003). Näten låg i dammarna 2 timmar i gryningen. Fisken som fångades vägdes och mättes. Resultat I Ståstorpsån hittades totalt sex arter fisk (tabell 1 & 2). Jämfört med tidigare fisken förekommer i stort sett samma arter men dock i lägre täthet (framförallt öring, tabell 1 & 2). Reproduktion av öring (Salmo trutta) förekom på alla tre lokalerna. Öring och storspigg (Gasterosteus aculeatus) förekom på samtliga lokaler medan ål (Anguilla anguilla) endast fångades på lokalen i Tågarp. Lokalen i Tågarp höll flest arter, öring, mört (Rutilus rutilus), storspigg, småspigg (Pungitius pungitius), benlöja (Alburnus alburnus) och ål fångades alla på lokalen (tabell 2). Tabell 1. Sammanställning över elfisken gjorda i Ståstorpsån. Individtäthet och täthet av öring anges i antal/100m 2, biomassan i g/100m 2 och Index är beräknat enligt Naturvårdsverkets äldre bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). Index är mellan 1 och 5, där 1 är mycket bra och 5 är mycket dåligt. Index var inte beräknade från tidigare fisken (hämtade från Svenska elfiskeregistret). Prästahejdan Tågarp V Vemmerlöv Antal arter Individtäthet 18,2 169,7 90,7 90,3 46,5 152,1 Biomassa Täthet, öring 16,9 67,7 78,9 11,4 16,6 145,1 Index, SNV 2,8 2,4 2,6 Tabell 2. Beräknad täthet (antal/100 m 2 )för påträffade arter av fisk i Ståstorpsån 2012 och 2002 Prästahejdan Tågarp V Vemmerlöv Öring 0+ 14,2 67,7 42,8 8,2 16,6 141,6 Öring >0+ 2,7 0 36,1 3,2 0 3,5 Mört 69,8 1,1 1,1 3,5 Storspigg 1,3 7,2 5,4 70,1 28,8 Småspigg 3,7 4,4 4,3 3,5 Benlöja 2,3 Ål 21,3 2 1,1 28

29 I dammarna i Åmossarna hittades totalt fem arter (tabell 3 & 4). Det har inte provfiskats tidigare i Åmossarna, så det finns inga jämförvärden. I den stora dammen (damm 1) fångades samtliga 5 förekommande arter; abborre (Perca fluviatilis), sarv (Scardinius erythrophtalmus), mört, groplöja (Leucaspius delineatus) och benlöja (tabell 4). Såväl individantal som total biomassa var högre i damm 2 (tabell 3) även medelvikten/individ var högre i damm 2. Tabell 3. Sammanställning över nätprovfisken gjorda i dammarna i Åmossarna Individtäthet och täthet av öring anges i antal/100m 2, biomassan i g/100m 2 och Index är beräknat enligt Naturvårdsverkets äldre bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 1999). Index är mellan 1 och 5, där 1 är mycket bra och 5 är mycket dåligt. Damm 1 Damm Antal arter 5 3 Antal individ Total biomassa Index, SNV 3,4 3,4 Tabell 4. Täthet och vikt (totalantal/vikt i gram)för påträffade arter av fisk i dammarna i Åmossarna 2012 Damm 1 Damm 2 antal vikt antal vikt Abborre Sarv Mört Groplöja Benlöja 1 1 Lokalbeskrivningar Ståstorpsån vid Prästahejdan Substratet på lokalen dominerades av grus och vattnet var lugnflytande. Dock var åfåran mer eller mindre igenväxt och sålunda inte optimal för strömvattenfisk. Åfåran omges av åker på östsidan och klippt gräsmatta vilken avgränsar ån från hårdgjord parkeringsplats på västsidan (foto 3). Slänterna är branta och erosionen påtaglig (foto 4). Mot åkern finns en ca 5 m bred skyddszon. Åsträckan är helt obeskuggad. På lokalen fanns mycket trådalger i vattnet. En signalkräfta (Pasifastcus leniusculus) sågs vid elfisket. Vattnet var måttlig grumlat (Naturvårdsverket 1999)(tabell 5) och konduktiviteten hög. Den höga konduktiviteten beror sannolikt på förorenings- och/eller närsaltsbelastning på ån. Bedömning av status enligt Naturvårdsverket visar på måttligt högt samlat index, vilket motsvarar genomsnittliga förhållanden för svenska vattendrag (Naturvårdsverket 1999) (tabell 1). Tabell 5. Resultat av fältanalyser tagna i Ståstorpsån vid Prästahejdan vid inventeringstillfället. Analys Prästahejdan Vattentemperatur ( C) 12 Syrgashalt (mg/l) 7,81 Syrgasmättnad (%) 88,6 ph 8,25 Konduktivitet (ms/m) 84 Grumlighet (FTU) 2,03 29

30 Foto 3. Sttåstorpsån vid Prästahejdan. Foto 4. E Erosionen av Sttåstoprsåns släänter är påtagliig vid Prästaheejdan. psån vid Tåågarp Ståstorp De natuurliga förutsäättningarna på p lokalen vvar någorlun nda bra. Bottten bestod aav sten och grus g och vattnet vvar svagt strrömmande. Ån Å är beskuuggad av högga träd på ån ns östsida occh omges avv gräsmark påå västsidan och o gårdsmilljö i öster (fo foto 5). Träd den tillför organiskt mateerial till ån i form av löv, pinnnar och dödd ved. Organ niskt materiaal produceraat utanför vaattensystemeet är den priimära födoresuursen i vatteendrag varvid födotillgånngen på lokkalen är god. Materialet sskapar även fler livsmiljööer i ån. Störrre delen av ån ligger myycket djupt men på provtagningslokkalen ligger åfåran relativt ggrunt i förhåållande till marknivån. m K Konduktiviteeten var på denna d lokal hög och vatttnet betydliggt grumlat (taabell 7) (Natturvårdsverkket 1999). Bedömning av a status enliigt Naturvårrdsverket visarr på lågt hö ögt samlat in ndex, vilkett motsvarar en högre staatus än de geenomsnittligga förhållandeena för sven nska vattendrrag (Naturvåårdsverket 1999) 1 (tabell 1). 30

31 Tabell 7. Resultat av fältanalyser tagnaa i Ståstorpsånn vid Tågarp vid inventeringstillfället. Analys Ståstorpsån vid Tågarp Vattentemperatur ( C) 12,4 Syrgashalt (mg/l) 7,9 Syrgasmättnad (%) 85,7 ph 8,3 Konduktivitet (ms/m) 82 Grumlighet (FTU) 3,1 Foto 5. Ståstorpsån vid Tågarp. Ståstorpsån vid Västra Vemmerlöv På lokalen var vattnet lugnflytande med inslag av svagt strömmande partier (foto 6). I åfårans mitt dominerade findetritus och lera med inslag av större stenar. Vegetation V var sparsam och bestod av vattenpest, igelknoppp (Sparganiumm sp), vattenmärke (Siumm latifolium) och lånke (Callitriche sp). Ån var beskuggad till ca 70 % av. Omgivningen består av bebyggelse på västsidan och åker vilken saknar skyddszon mot ån på östsidan. På lokalen sågs signalkräfta. Konduktivitetenn var hög och vattnet betydligt grumligt (tabell 8) ) (Naturvårdsverket 1999). Bedömning av status enligt Naturvårdsverket visar på måttligt högt samlat index, vilket motsvarar genomsnittliga förhål-f landen för svenska vattendrag (Naturvårdsv( verket 1999) (tabell 1). Tabell 8. Resultat av fältanalyser tagnaa i Ståstorpsånn vid Västra Vemmerlöv vid inventeringstillfället. Analys Ståstorpsån vid Västra Vemmerlöv Vattentemperatur ( C) 10 Syrgashalt (mg/l) 7,9 Syrgasmättnad (%) 78,9 ph 8,22 Konduktivitet (ms/m) 83 Grumlighet (FTU) 6,1 31

32 Foto 6. Ståstorpsån vid Västra Vemmerlöv. Åmossarna 1 & 2 Dammarna vilka är 6 ha (Dammm 1) respektive 1,7 ha (Damm 2) ligger i Åmossarna vilket är ett i Ståstorpsån sammanhängande system s av dammar (foto7 & 8). Dammarna kantas av breda vass- ruggar med inslag av kaveldun (Typha sp). Den invasivaa arten vattenpest (Elodea canadensis) före- träd kommer i riklig mängd på båda lokalerna. Dammarna omges av åker- och betesmark och saknas vid dammen. Konduktiviteten var mycket hög (tabell 9 & 10) 1 på båda lokalerna vilket tyder på hög belastning av föroreningar och/eller näringsämnen. Eftersom E dammarna ligger i en sänka där omgivande åker- och betesmark sluttar mot dammen rör det sig troligtvis ffa om närsaltbelastning. Vattnet var betydligt grumligt i dammm 1 och måttligt grumligt i damm 2 (tabell 3) vid provtagningstillfället (Naturvårdsverket 1999). Syreförhållan ndena skiljdee sig något mellan dammarna, i damm 1 var vattnet syrerikt medan det i damm 2 var måttligt syrerikt (Naturvårds- status verket 1999) (tabell 9 & 10). Bedömning avv status enligt Naturvårdsverket visar på sammaa för båda dammarna. Värdet ligger på gränsen mellan högt samlat index och h måttligt högt sam- i lat index, vilket ligger i nedre gränsen för genomsnittliga förhållanden avseende fisksamhällen Sveriges sjöar (Naturvårdsverket 1999) Tabell 9. Resultat av fältanalyser tagnaa i Åmossarna a 1 vid inventeringstillfället. Analys Åmossarna1 Vattentemperatur ( C) 9,6 Syrgashalt (mg/l) 7,6 Syrgasmättnad (%) 77,1 ph 8,19 Konduktivitet (ms/m) 106 Grumlighet (FTU) 3,64 32

33 Foto 7. D Damm nr 1 i Åm mossarna. Tabell 10.. Resultat av fäältanalyser tagn na i Åmossarnna 2 vid inventeringstillfället. Analys Åmosssarna 2 Vattentem mperatur ( C) 9,5 Syrgashaltt (mg/l) 6,5 62,2 Syrgasmätttnad (%) 7,96 ph 97 Konduktiivitet (ms/m) 1,35 Grumlighhet (FTU) Foto 8. D Damm nr 2 i Åm mossarna. Diskuussion Resultattet från års provfisske visar att för svenska vattendrag genomsnittlliga förhållanden råder påå två lokaler i Ståstorpsåån medan enn lokal, vatteendraget vid Tågarp, harr en status som är högre änn genomsnitttet. Öring fanns f på sam mtliga lokalerr men vid jäämförelse meed tidigare elfisken e kan dock konstateraas att öringtäätheten minnskat på desssa. Den enliggt rödlistan akut hotadee ålen (Artdataabanken 20110) fångades på lokalen vvid Tågarp. Lokalerna som s elfiskaddes är inte reepresen33

34 tativa för ån som helhet. Vattnet låg grundare i förhållande till marknivån på samtliga lokaler jämfört med större delen av Ståstorpsån. Även beskuggningen var tillfredsställande på 2 av lokalerna, vid Tågarp och vid Västra Vemmerlöv, vilket inte avspeglar förhållandena i resten av ån. Ån har i stort ett ganska bra substrat för fisk med sten och grus på många lokaler. På långa sträckor är vattnet svagt strömmande vilket gynnar fisken. Dock är större delen av ån obeskuggad vilket har en negativ påverkan på vattenbiotopen. Avsaknaden av träd leder till att åbankarna blir lätteroderade eftersom trädrötter hindrar erosion. Bankarna är branta och sättningar och ras vanliga. Detta medför bl.a. att lekbottnar sätts igen med fint material och blir otjänliga för rommens utveckling. Ån är föremål för täta rensningar eftersom beskuggning saknas vilket leder till igenväxning. De täta rensningarna medför att strömpartier och ståndplatser inte hinner utvecklas. Ån är dessutom kanaliserad vilket leder till hög transport av näringsämnen och partiklar. Den höga transporten hindrar partikelsortering som är en förutsättning för att bra lekbottnar ska skapas. Vid biotopkarteringen som genomfördes 2013 (Ekoll 2013) identifierades ett fåtal sträckor med förutsättningar för öring, sträckorna korresponderar med de sträckor som fiskades Statusen för de båda dammarna baserat på nätprovfisket ligger i nedre gränsen för genomsnittliga förhållanden avseende fisksamhällen i Sveriges sjöar (Naturvårdsverket 1999). Fritidsfisket i Åmossarna är stort vilket påverkar fisksamhället. Abborre fanns i båda dammarna men troligtvis förekommer även en annan rovfisk, gädda, vilka man sällan får i nät. Omfattande restaureringsåtgärder behövs för att förbättra vattenbiotopen i vattendraget för fisk. Trädplantering är primärt. Den ökade beskuggning som trädplantering sänker vattentemperaturen under sommaren och ökar syrgasnivån vilket är viktigt för fisk och annat liv i vattnet. Trädplanering minskar även rensningsbehovet av vattendraget och möjliggör för strömpartier att utvecklas. Träden bidrar även med död ved i vattnet vilket bl.a. fyller funktion som ståndplatser samtidigt som miljön blir mer heterogen och vattnet mer turbulent. Träd och buskar i strandzonen filtrerar och fångar sediment, näring och gifter som annars når vattendraget. Övriga restaureringsåtgärder i syfte att gynna fisk bör komma i ett senare skede, efter beskuggningen av vattendraget förbättrats. För mer specifika åtgärdsförslag se biotopkartering av Ståstorpsån 2013 (Ekoll 2013). Referenser Artdatabanken Rödlistade arter i Sverige Degerman, E. och Sers, B Elfiske. Standardiserat elfiske och praktiska tips med betoning på säkerhet såväl för fisk som fiskare. Fiskeriverket information 1999:3 Ekoll, Biotopkartering av Ståstorpsån Naturvärden och behov av restaureringsåtgärder. På uppdrag av Trelleborgs kommun. Naturvårdsverket Handledning för miljöövervakning. Undersökningstyp Elfiske i rinnande vatten. Version 1: Naturvårdsverket 34