Infrastruktur i Region Norrland

Transkript

1 norrstyrelsen rapport 2009: 3 En kartläggning av Norrstyrelsens arbetsgrupp för infrastruktur Infrastruktur i Region Norrland Infrastruktur i Region Norrland

2 Förord Norrstyrelsen har bildats för att förbereda sammanslagningen av landstingen i Norrbottens, Västerbottens och större delen av Västernorrlands län till en regionkommun med arbetsnamnet Region Norrland. Det är en ideell förening som bildats av de tre landstingen samt kommunförbunden i Norrbottens och Västernorrlands län och Region Västerbotten. Vid sidan av styrelsen och dess arbetsutskott är 140 förtroendevalda och ett stort antal tjänstemän från landsting, kommuner, kommunförbund/regionförbund, statliga myndigheter, näringsliv och andra organisationer engagerade i de många arbetsgrupper som förebereder regionbildningen. Med Region Norrland vill vi skapa förutsättningar för ett starkare och mer livskraftigt Norrland en regionkommun som kan tillhandahålla hälso- och sjukvård och skapa utvecklingsförutsättningar på ett effektivare och uthålligare sätt än de tre landstingen var för sig kan göra. För att informera om sitt arbete och skapa intresse och engagemang i regionfrågan kommer Norrstyrelsen att publicera stora delar av sitt arbete i en rapportserie. Det gäller inte minst de kartläggningar av olika verksamhetsområden som en rad arbetsgrupper har gjort. Denna rapport behandlar infrastrukturen i de tre länen och diskuterar de möjligheter och utmaningar regionbildningen erbjuder inom detta område. Ordförande för den grupp som utarbetat rapporten är Peter Roslund (s), Piteå, med Maria Öberg, Regionala enheten på Norrbottens läns landsting, som huvudsekreterare. Jan-Åke Björklund Projektledare för Norrstyrelsen Norrstyrelsen Hemsida: Vid frågor om rapporten, kontakta: Maria Öberg ( ) maria.o.oberg@nll.se produktion: västerbottens läns landstings informationsfunktion (es) umeå 2009 Infrastruktur i Region Norrland

3 Innehåll Sammanfattning 4 1. Uppdrag 6 2. Infrastruktursystemet Dagens infrastruktur... 6 Järnväg... 6 Väg... 8 Flygplatser... 9 Hamnar IT Resecentrum Kombiterminaler Godstrafik Tillgänglighet EU och internationellt perspektiv Klimateffektivt transportsystem Prioriteringar Organisation och ansvar Regional nivå Investeringsplanering Fysisk planering Aktörer Bolag Samverkansformer Exempel på projekt Nationell nivå Investeringsplanering Fysisk planering Aktörer Samverkansformer Kommunal nivå Kommunerna Fysisk planering Samverkansformer Ekonomi och personal Aktörer av särskilt intresse med anledning av uppdraget Andra aktörer Finansiering av verksamheten Utredningar, regeringsuppdrag m m Region Norrlands uppgifter 50 Framtida möjligheter Slutsatser och inriktning av det fortsatta arbetet 50 Bilaga 1:Regionala utvecklingsprogram och tillväxtprogram, avsnitten om infrastruktur 53 Källor Regional systemanalys , de fyra nordligaste länen, ÅF/Infraplan. Aktörernas webbsidor. Muntliga uppgifter från enskilda myndigheter och bolag. Infrastruktur i Region Norrland

4 Sammanfattning Rapporten avser att belysa infrastrukturområdet i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län. Kartläggningen innefattar en beskrivning av hur infrastruktursystemet ser ut idag och de mest påfallande behoven av insatser, samt hur arbetet med utvecklingen av infrastrukturen är organiserat, olika aktörers verksamhet, med tyngdpunkt på den regionala nivån. Tänkbara uppgifter för Region Norrland har beskrivits, liksom tänkbar inriktning av Region Norrlands arbete. Kända utredningsuppdrag som kan komma att påverka ansvarsförhållanden mellan aktörer eller i övrigt påverka området har beskrivits översiktligt. Den regionala samhällsorganisationen är likartad i de tre länen, förutom att Region Västerbotten bildats i Västerbotten. Ansvaret för regionala utvecklingsfrågor har därmed överförts till regionen från länsstyrelsen. Länen har liknande behov av infrastrukturinvesteringar för att möta en ökande gods- och persontrafik. För att uppnå ett långsiktigt hållbart transportsystem krävs att järnvägen ges ökade resurser. En överflyttning av godstransporter från väg till järnväg och sjöfart är uttalade målsättningar för att styra i riktning mot ett klimateffektivt transportsystem. För persontrafiken handlar det om ett ökat kollektivt resande och ökad gång- och cykeltrafik. För att uppnå det krävs en väl fungerande infrastruktur med god kapacitet och attraktiva förbindelser. Transportsystemet måste generellt förbättras med utgångspunkt från de transportpolitiska målen. Den organisatoriska uppbyggnaden kring IT är i Norrbottens och Västerbottens län liknande, med två bolag som till stor del ägs av Norrbottens läns landsting respektive Region Västerbotten. I Västernorrlands län är Landstinget Västernorrland inte delägare i något liknande bolag. Följande uppgifter föreslås ingå i Region Norrlands ansvar: att utveckla en långsiktig hållbar vision och strategi för tillgänglighet för näringsliv och medborgare i regionen, varav infrastrukturen utgör en viktig del. att utveckla ett långsiktigt hållbart transportsystem för näringsliv och medborgare i regionen i samverkan med andra aktörer. att ansvara för framtagande, samordning och genomförande av länstransportplanen. att skapa samsyn i regionen kring vilka nationella satsningar som ska göras avseende infrastruktur och lyfta fram dessa i dialog med nationella aktörer. att bidra till långsiktigt hållbara strukturer för samverkan och samordning inom och utanför regionen. att bevaka och påverka infrastruktur- och kommunikationsfrågorna på europeisk och internationell nivå. att äga och styra bolag inom infrastruktur- och trafikområdet. att stödja, driva och delta i projekt som syftar till en förbättrad tillgänglighet, med fördel med finansiering inom olika EU-program. Framtida möjligheter till ansvarsområden: trafikslagsövergripande transportplan för Region Norrland som innefattar nationella åtgärder (finns inte i dagens planeringssystem) Region Norrland har en tydlig roll i den fysiska planeringen. 4 Infrastruktur i Region Norrland

5 Inriktning för arbetet föreslås vara följande: Klimateffektiv förbättrad infrastruktur När det gäller järnvägsinfrastruktur har satsningar i den Botniska Korridoren framförallt Norrbotniabanan, Ådalsbanan och Ostkustbanan högsta prioritet. De öst-västliga förbindelserna är nödvändiga med medvetna satsningar i Northern Axis, delen Narvik Haparanda Tornio samt i de strategiska tvärstråken Mittnordenkorridoren Trondheim Östersund Sundsvall och E12-stråket Mo i Rana Umeå med anslutningar mot Finland sjövägen till Vasa respektive Kaskö. För att trygga framtidens vägtransportsystem krävs fortsatta kraftfulla satsningar på bärighetshöjande åtgärder i det finmaskiga vägnätet, liksom förbättringar längs de mer transportintensiva stråken som de satsningar som nu genomförs i de största flaskhalsarna längs E4, i Umeå och Sundsvall. En fortsatt utbyggnad av bredband och sammankoppling av bredbandsnät krävs för en framtida utvecklad IT-infrastruktur. Hamnar, flygplatser, kombiterminaler och resecentrum Knutpunkter inom infrastrukturområdet bör ges särskild uppmärksamhet i Region Norrlands arbete, till exempel hamnar, flygplatser, kombiterminaler och resecentrum Infrastruktur för en sammanhållen region Inomregionala transporter kommer att vara viktigt för en sammanhållen region. En väl fungerande infrastruktur måste säkerställas, främst avseende flyg- och tågresemöjligheter. Effektiva resecentra, med samlokalisering av olika transportslag utgör en viktig del. Gränssnitt mot angränsande regioner Oavsett hur den slutliga regionindelningen kommer att se ut är gränssnitten mot angränsande regioner viktiga att hantera. En god samverkan över de nya administrativa gränserna måste säkerställas för en positiv regional utveckling. Samverkansformer En av Region Norrlands viktigaste arbetsuppgifter kommer att vara samverkan och samordning med olika aktörer inom och utanför regionen. Former för detta måste utvecklas för att skapa en god dialog med kommuner, näringsliv och medborgare för att säkerställa inflytande i visioner, strategier, planer och program så att en samsyn skapas i regionen. Samverkan med statliga myndigheter Det är nödvändigt med en geografisk indelning av de statliga myndigheterna som i framtiden bättre överensstämmer med indelningen i regionkommuner, samt en renodling av länsstyrelsens ansvar som en myndighets- och tillsynsverksamhet. Särskilda effektivitetspotentialer Möjligheter till samordning av projektverksamhet, samt översyn av möjligheter till ytterligare samordning av verksamheten inom IT-området. Infrastruktur i Region Norrland 5

6 1. Uppdrag Beslutet om att ansöka om att bilda en norrländsk regionkommun togs av landstingen i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland, för att öka engagemang, närhet och helhetssyn och samtidigt kunna klara välfärden och den regionala utvecklingen bättre i framtiden. Det som ska åstadkommas är ett starkare Norrland och att säkerställa en långsiktigt hållbar utveckling vad gäller såväl ekonomi, jämställdhet och social välfärd som tillgänglighet. Regionfrågan handlar om ökat självstyre samt decentralisering av statliga verksamheter och beslut. Inför bildandet av den nya regionen har ett antal arbetsgrupper utsetts som har till uppgift att belysa var sitt sakområde. Arbetet är indelat i tre faser och slutredovisas hösten 2009 för Norrstyrelsen, vilken i sin tur lägger fram ett samlat förslag till verksamhetsinriktning. Fas ett i detta arbete består av en kartläggning och kunskapsuppbyggnad och redovisas i denna rapport. Rapporten har tagits fram med utgångspunkt från den information som den brett sammansatta tjänstemannagruppen haft tillgång till. Rapporten har inte remissbehandlats. Styrgruppen för arbetet har följande sammansättning: Peter Roslund (s), Piteå, ordförande; Lilly Bäcklund (s), Lycksele; Hans Stenberg (s), Sundsvall; Per-Arne Kerttu (c), Haparanda; Eugen Karlsson (kd), Luleå; Bertil Jonsson (fp), Bonässund; Anders Rönnqvist (m), Haparanda; Stig Eriksson (v), Malmberget; Annika Eriksson (mp), Luleå; Kjell Åström (sjvp), Boden. Huvudsekreterare är Maria Öberg, Norrbottens läns landsting. Till arbetet har knutits en tjänstemannagrupp med följande deltagare: Mårten Edberg, Region Västerbotten; Nina Loberg, Länsstyrelsen Västernorrland; Ewa-Marie Marklund, AC-net; Kennet Eklund, Arvidsjaurs kommun (t.o.m. januari 2009); Annika Kieri, Banverket; Hans Dunder, Sundsvalls kommun; Karin Persson, Vägverket Region Mitt. 2. Infrastruktursystemet 2.1 Dagens infrastruktur Järnväg Järnvägsnätet består i norra Sverige av Haparandabanan (Boden Haparanda), Malmbanan (Riksgränsen Boden), Stambanan genom övre Norrland (Boden Bräcke, samt Vännäs Umeå och Boden Luleå), Norra Stambanan (Bräcke Gävle/Storvik), Ådalsbanan (Sundsvall Långsele), Botniabanan (som ansluter till Ådalsbanan i Nyland Umeå), Ostkustbanan (Sundsvall Gävle), Inlandsbanan (Mora Gällivare), Mittbanan (Sundsvall Östersund Storlien), Tvärbanan Storuman Hällnäs och ytterligare ett antal tvärbanor. Dagens järnvägsnät har stora brister i kapacitet, vagnvikter och hastighetsstandard. Stambanan genom övre Norrland går långt ifrån det befolknings- och näringslivstäta kuststråket. Dessutom saknas tillräcklig kapacitet för EU:s försörjning av malm- och skogsbaserade produkter. Botniabanans färdigställande innebär att betydelsefulla systembrister åtgärdas. Längre söderöver ökar kapacitets- och hastighetsproblemen på såväl Ådalsbanan som Ostkustbanan och Norra Stambanan. Problemen kommer att 6 Infrastruktur i Region Norrland

7 öka till följd av både ökade produktionsvolymer, ökad persontrafik och ökad överflyttning av gods till järnväg med anledning av klimatfrågan. Norr om Umeå/Vännäs råder kapacitets- och hastighetsproblem på grund av att järnvägen är enkelspårig med stora lutningar, vilket bland annat ger vagnviktsrestriktioner. När Haparandabanan färdigställts förbättras situationen, men en utbyggnad av Norrbotniabanan (kustjärnväg Umeå Luleå) är nödvändig för att kunna möta behoven av ökade gods- och person transporter. För att åstadkomma ett rationellt nyttjande av stambanor och kustjärnväg måste kopplingarna däremellan fungera väl, ett exempel är behov av triangelspår i Nyland. Malmbanan har kapacitetsproblem redan idag. Längre malmtåg och ökad gods- och persontrafik medför bland annat behov av utbyggnad av mötesplatser. Inlandsbanan drivs och förvaltas av Inlandsbanan AB (IBAB). IBAB ägs av de 15 kommuner som banan passerar, från Gällivare i norr till Mora i söder. IBAB svarar för trafikledning och banunderhåll samt fördelar trafikeringsrätter till trafikutövare. Även Inlandsbanan är enkelspårig, har stora lutningar och därmed låga hastigheter och begränsningar i kapacitet. Nya etableringar inom bioenergi och gruvor kan ge ökat underlag för godstrafik på banan. Mittbanan är enkelspårig och hastighetsstandarden låg, förutom delen Ånge Bräcke som ingår i Norra Stambanan och är dubbelspårig. Sundsvall Ånge är inte snabbtågsanpassad. Tvärbanan Storuman Hällnäs har relativt god standard för godstrafik, medan det finns behov att uppgradera denna mot bakgrund av kommande persontrafik samt ökande godstrafik. Persontrafiken idag utgörs av nattågen till övre Norrland samt dagtågstrafik längs Ostkustbanan, Ådalsbanan, Norra Stambanan, Mittbanan, Malmbanan och sommartid längs Inlandsbanan. Med utvecklingen av Norrtåg AB och inte minst med tanke på regionbildningen, förväntas persontrafikvolymerna öka avsevärt, vilket ställer högre krav på infrastrukturen. Förutom de statliga järnvägarna finns ett antal kommunala järnvägsspår samt industrispår. Det kan vara spår in till hamnar, anslutningsspår till industrier och spår inne på industriområden. Banverket ansvarar till en bestämd punkt och därefter tar företaget, hamnbolaget eller kommunen över ansvaret. Figur Järnvägsnätet. Källa: ÅF/Infraplan Infrastruktur i Region Norrland 7

8 De internationella kopplingarna är av stor betydelse. Haparandabanan anknyter till det finska järnvägsnätet i Haparanda. Malmbanan fortsätter i Norge som Ofotenbanan fram till Narvik och Mittbanan fortsätter i Norge som Meråkersbanan fram till Trondheim. Genom anknytning till hamnarna längs kusten finns tillgång till internationella destinationer. Väg Vägnätet utgörs av statliga, kommunala och enskilda vägar. Utöver enskilda vägar med statsbidrag finns en betydande mängd enskilda vägar utan statsbidrag, skogsbilvägar m m. Västernorrland Västerbotten Norrbotten Nationella stråk 36 mil 93 mil 110 mil Riksvägar, primära länsvägar 101 mil 140 mil 175 mil Övriga länsvägar (varav grusvägar) 377 mil (50%) 693 mil (49%) 595 mil (47%) Summa statlig väg 514 mil 926 mil 880 mil Kommunala vägar 136 mil 138 mil 186 mil Enskilda vägar m statsbidrag 270 mil 436 mil 257 mil Tabell Vägnätets längd i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Källa: Vägverket Vägsystemet är en grundläggande förutsättning för lokala och inomregionala resor samt för godstransporter. För norra Sverige, främst inlandet, är vägnätet av avgörande betydelse för interregionala resor, dels beroende på systembrister i järnvägssystemet och dels beroende på att flygsystemet inte medger önskvärda kopplingar inom landsdelen. Väg E4 längs Norrlandskusten har de största flödena och sammanbinder de flesta städerna i stråket. I Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik, Härnösand och Sundsvall går E4 fortfarande genom städernas centrala delar. Det medför ökade olycksrisker, restider, utsläpp och buller i stadsmiljön. Inom de närmsta två åren ska åtgärder för att förbättra situationen påbörjas i Sundsvall och Umeå. Väg E45 utgör ett nord-sydligt stråk i inlandet och har stor betydelse för näringslivets transporter både till och från norra Sveriges inland och mellan norra och södra Norge. Vägarna E10, E12 och E14 fungerar som viktiga öst-västliga stråk. Vägsträckorna har behov av åtgärder för förbättrad standard och trafiksäkerhet. De internationella kopplingarna är av stor betydelse. I Haparanda knyts E4 ihop med det finska vägnätet. Vägarna E10, E12 och E14 knyter samman Norge och den svenska kusten, med kopplingar mot Finland via Haparanda respektive sjöfart över Kvarken. Genom anknytning till hamnarna längs kusten finns tillgång till internationella destinationer. För den skogsbaserade industrin är det finmaskiga vägnätet av stor betydelse. Trots det har nästan 300 mil av för näringslivets viktiga vägar och drygt 40 broar i de fyra nordligaste länen nedsatt bärighet. Tjälproblem begränsar framkomligheten ytterligare under delar av året. Vägarnas dåliga skick i norra Sverige drabbar de skogsbaserade näringarna hårt, med en årlig merkostnad på drygt 770 miljoner kronor enligt Skogforsk. Tabell Tjälrestriktioner Källa: Vägverket 8 Infrastruktur i Region Norrland

9 Mellan 1986 och 2004 fick mellan 400 mil och nästan 700 mil väg nedsatt bärighet på grund av tjälproblem, bara i Norrbottens och Västerbottens län. Tjälrestriktionerna har minskat under de senaste åren. Det beror inte på att vägstandarden förbättrats utan främst på att Vägverket tillämpar en liberalare policy för användningen av vägarna där till och med en del skador på vägarna kan tillåtas. Utgångspunkten är en ökad dialog mellan användarna och väghållarna för att inga vägar ska sättas ned i förebyggande syfte. Dialogen fungerar mycket bra. Samtidigt uppstår en del ökade kostnader för eventuella skador. Dessutom var år 2007 och 2008 mycket gynnsamma år klimatmässigt. Figur Vägtrafikolyckor i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län Figur Vägtrafikolyckor i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län Källa: Källa: Vägverket Vägverket Vägtrafikolyckorna i de tre länen har legat på en relativt jämn nivå under de senaste Vägtrafikolyckorna åren. i de tre länen har legat på en relativt jämn nivå under de senaste åren. I en analys av olycksutvecklingen konstaterar Vägverket att antalet dödade under 2007, 490 personer, är långt fler än det mål som sattes I en analys av olycksutvecklingen konstaterar Vägverket att 1997 och som innebar en halvering, eller högst 270 dödade i Sverige Trots antalet verkliga dödade framgångar under med 2007, utbyggnaden 490 personer, av mötesfria ärvägar, långt trafiksäkerhetskameror, 1997 och säkrare somtätortsmiljöer innebar en och halvering, säkrare fordon eller blir det högst tydligt 270 att de dödade sam- i Sverige fler än det mål som sattes mantagna Trots verkliga åtgärderna framgångar inte skett i tillräckligt med utbyggnaden snabb takt för att av väga mötesfria upp ökat vägar, trafiksäkerhetskameror, och tillkommande säkrare tätortsmiljöer riskgrupper som och en högkonjunktur säkrare fordon medför. blir I det tydligt att de trafikarbete huvudsak är det tre områden där trafiksäkerheten inte förbättrats utan snarare sammantagna åtgärderna inte skett i tillräckligt snabb takt för att väga upp försämrats: tvåhjuliga motorfordon, alkohol och hastighet. I övriga Norden har man ökathaft trafikarbete en likartad utveckling och tillkommande som i Sverige de riskgrupper senaste åren. som en högkonjunktur medför. I huvudsak är det tre områden där trafiksäkerheten inte förbättrats utan Flygplatser snarare försämrats: tvåhjuliga motorfordon, alkohol och hastighet. I övriga Flygtrafiksystemet Norden har man har haft en avgörande en likartad betydelse utveckling för långväga som resande i Sverige till och de senaste åren. från norra Sverige. De statliga flygplatserna är Luleå, Kiruna, Umeå, Skellefteå, Sundsvall/Härnösand och Örnsköldsvik. Noterbart är att Försvarsmakten äger Luleå flygplats och Luftfartverket svarar för den civila trafiken genom avtal. Flygplatser Icke-statliga flygplatser är Gällivare, Pajala/Ylläs, Arvidsjaur, Lycksele, Storu- Flygtrafiksystemet har en avgörande betydelse för långväga resande till och från norra Sverige. De statliga flygplatserna är Luleå, Kiruna, Umeå, Skellefteå, Sundsvall/Härnösand och Örnsköldsvik. Noterbart är att Försvarsmakten äger Luleå flygplats och Luftfartverket svarar för den civila Infrastruktur i Region Norrland 9 trafiken

10 man, Vilhelmina, Hemavan och Kramfors/Sollefteå. De icke-statliga flygplatserna är kommunalt ägda förutom i Hemavan där flygplatsen ägs av Storumans kommun tillsammans med privata intressenter. Västerbotten har idag sex flygplatser, Norrbotten fem flygplatser och Västernorrland tre flygplatser. I den transportpolitiska propositionen Framtidens transporter (2008/09:35) uttalar regeringen att ett tiotal flygplatser ska vara nationella. Arvidsjaurs flygplats ingår inte i nuvarande förslag till nationella flygplatser. Dessa utgörs i Region Norrland av Luleå, Umeå och Kiruna. För Skellefteå, Sundsvall/Härnösand och Örnsköldsvik aviserar staten en regionalisering av flygplatserna, vilket innebär ökat ansvar för kommuner och regioner för att driva flygplatserna. Flygplatsutredningen (SOU 2007:70) som utgör ett underlag till propositionen angav att Arvidsjaurs flygplats bör utgöra en nationellt strategisk flygplats. Storuman föreslogs utgå som regionalt strategisk flygplats. Stockholm är den helt dominerande knutpunkten för inrikesflyget, även om det finns direktförbindelser mellan norra Sverige och bland annat Göteborg. Utöver det reguljära linjeutbudet finns ett utbud av direktcharter från ett flertal flygplatser i regionen. Förbindelser internt inom en större region kommer att vara viktiga med tanke på de stora geografiska avstånden. I dagsläget finns resmöjligheter Pajala/ Ylläs Luleå, Sundsvall/Härnösand Luleå och Luleå Umeå Östersund. Flyglinjen Luleå Kiruna Tromsö planeras att återupptas under år 2009 med stöd av offentliga aktörer och EU genom ett interregprojekt. Norra Sverige tillhör de mest exportintensiva delarna av landet. Industrin är helt beroende av snabba förbindelser med flyg, särskilt till och via Stockholm. Även tjänstesektorn och offentlig sektor är beroende av frekventa och snabba kontakter med myndigheter, centrala organisationer m m, i regel lokaliserade i Stockholm. Besöksnäringen och privatresenärer är också i behov av väl fungerande flygtrafik. Norra Sveriges höga flygberoende beror till stor del på att alternativa transporter saknas för dagsresor till och från södra Sverige och kontinenten. Restider med andra färdsätt är ofta orimligt långa. I förhållande till befolkningsunderlaget är inlandsflygplatsernas passagerarfrekvens i samma storleksordning som för de större kustflygplatserna. Härigenom inses flygets mycket stora betydelse för inlandets befolkning och företag. Figur Flyglinjenätet. Källa: ÅF/Infraplan 10 Infrastruktur i Region Norrland

11 Statistik år 2007 Antal passagerare Flygplats Utrikes Inrikes Totalt Arvidsjaur Gällivare Tärnaby/Hemavan Kiruna Kramfors/Sollefteå Luleå Lycksele Pajala/Ylläs Skellefteå Storuman Sundsvall/Härnösand Umeå Vilhelmina Örnsköldsvik Summa Sverige totalt Tabell Flygresestatistik för regionens flygplatser Hamnar Norrlandskusten har ett stort samlat utbud av hamnar. Hamnarna är mycket betydelsefulla för transportförsörjningen och hanterar stora godsflöden främst kopplat till malm- och skogsindustrin. Umeå hamn har dessutom betydelse för persontrafiken genom färjeförbindelsen Umeå Vasa. År 2008 reste passagerare med färjan. Passagerartrafiken erhåller finansiellt stöd från den finska staten. Figur Hamnar i norra Sverige. Källa: ÅF/Infraplan Infrastruktur i Region Norrland 11

12 Hamn Antal anlöp Mängd gods Huvudsaklig typ av gods (handelsfartyg) (miljoner ton) Luleå 677 8,7 Järnmalmpellets, kol Piteå 370 1,8 Skogsprodukter, kraftliner, pappersmassa Umeå 863 1,9 Skogsprodukter, styckegods Skellefteå 338 1,9 Skogsprodukter, smältmaterial och färdigprodukter till/från Rönnskärsverken, stålämnen Sundsvall 581 2,1 Skogsprodukter, olja Örnsköldsvik 139 0,4 Olja, kemikalier, skogs- och träprodukter, vindkraftverk m m. Härnösand 40 0,2 Olja, Sågade trävaror, lastbil och trailers Söråker 67 0,2 Pulverbulk, insatsprodukter till pappers- och massaindustrin, salt Tabell Gods över kaj och antal anlöp i allmänna hamnar Källa: Sveriges hamnar I Piteå, Umeå och Örnsköldsvik ansvarar kommunala bolag för hamnarna. I Skellefteå och Luleå drivs hamnarna som delar av den kommunala förvaltningen. Hamnbolaget i Sundsvall ägs till 85 % av ett kommunalt bolag och till 15 % av SCA Transforest. Delta terminal AB, som är ett dotterbolag till Sundfrakt AB, driver hamnarna i Härnösand och Söråker. Kalix kommun äger handelshamnen i anslutning till Billeruds industrihamn, men verksamheten är mycket liten. Större industrier har möjlighet att ha egna hamnar och terminaler, till exempel LKAB i Luleå (Malmhamnen ingår i Luleå hamns volym), Billerud i Karlsborg med 0,15 miljoner ton, Boliden AB (Rönnskär ingår i Skellefteå hamns volym), M-real i Husum med 2 miljoner ton och SCA (Umeå, Sundsvall, Munksund, Östrand, Rundvik, Tunadalssågen och Ortviken). Jämfört med Norrbottens och Västerbottens län har Västernorrlands län ett stort antal hamnanläggningar (26 stycken), de flesta knutna direkt till industrierna längs kusten. Det innebär att volymerna därför i högre utsträckning är utspridda över flera hamnanläggningar. För närvarande pågår utredningsarbete om en djuphamn i Kalix, främst med anledning av de malmfyndigheter som påträffats i Pajala-Kolariområdet. I Barentsregionen finns ytterligare ett antal hamnar i nordvästra Ryssland, varav Murmansk hamn är den största. År 2002 hanterades där över 12 miljoner ton gods. I Murmansk planeras dessutom en kraftig utbyggnad av hamnen bland annat beroende på olje- och gasutvinning i Barents hav. I Hamnstrategiutredningen (SOU 2007:58) pekades Luleå och Sundsvall ut som strategiska hamnar. Beslut har inte fattats i frågan, utan utredningen utgör ett underlag i pågående infrastrukturplanering. Hamnarna fungerar redan idag i betydande grad som ett samverkande system med olika specialiseringar. Ett exempel på mer formaliserad samverkan är North Sweden Seaports, som har utvecklas mellan hamnarna i Skellefteå, Luleå och Piteå och rör stuveriverksamhet, marknadsföring m m. För ett långsiktigt hållbart transportsystem behöver sjöfart och hamnar kopplas bättre till väg och järnväg. För Norrlandshamnarna finns behov av förbättringar av anslutande landinfrastruktur (elektrifiering av järnvägsanslutning, utbyggnad av triangelspår, anslutning till E4 m m.). Brister i det svenska och norska väg- och järnvägsnätet längs stråket Sundsvall Trondheim och Umeå Mo i Rana motverkar dessutom ett effektivt samnyttjande av de norska hamnarna. Samma förhållande gäller de bristfälliga kopplingarna mellan det svenska respektive finska järnvägsnätet i Haparanda, med anledning av olika spårvidd m m., för ett ökat samnyttjande mellan svenska och finska hamnar. 12 Infrastruktur i Region Norrland

13 På grund av det kalla klimatet i norra Sverige är isbrytningen en särskilt viktig fråga. Vintern 2007/2008 var extremt lindrig avseende isproblematiken. Endast tre av Sjöfartsverkets isbrytare var verksamma i isbrytningsverksamheten. Ale har varit verksam i Bottenviken och i Norra Kvarken under hela säsongen medan Ymer och Atle var ute under något kortare perioder. Sjöfartsverket har ett omfattande samarbete med Finland och de andra länderna i Östersjöområdet rörande isbrytningsfrågor. Tabell Antal fartyg vintern 2007/2008 som krävt isbrytarassistans fördelat per hamn (Assisterat fartyg är ett fartyg som ankommit eller avgått och krävt minst en assistans relaterad till aktuell hamn), Källa: Sjöfartsverket IT En god IT-infrastruktur är av stor betydelse för medborgare och näringsliv. Det ses alltmer som en självklarhet att ha tillgång till Internet och därigenom få tillgång till tjänster, bankärenden, sjukvård, information, utbildning och underhållning. Från ett näringslivsperspektiv är IT viktigt för att nå ut till en större marknad, ett verktyg i arbetet med marknadsföring och försäljning, för att kunna ta del av och erbjuda olika tjänster. Inom sjukvården finns möjligheter att nyttja elektroniska journalsystem och att digitalröntgen skickas mellan samarbetande läkare. Det förhindrar belastning på vården och underlättar för boende i glesbygden att göra undersökningar på distans. Norra Sverige har en relativt hög täckningsgrad. Runt % av befolkningen har tillgång till bredband om man slår ihop fast och mobil täckning. Behovet av högre hastigheter ökar hela tiden och för att kunna möta den efterfrågan finns stora behov av fortsatt utbyggnad av en IT-infrastruktur som är uppgraderingsbar och framtidssäker. Det innebär att om man lägger till dessa parametrar så är det fortfarande ca 10 % av befolkningen som inte har tillgång till framtidssäkert bredband. Kvaliteten i näten måste också säkras framöver inför krav som t ex integritetsskydd, säker kundanslutning (SKA), risk och krishantering vid ökad påfrestning i fredstid och lagen om signalspaning som ger FRA rätt att utföra signalspaning m m. Utbyggnad av bredband och tillhandahållande av tjänster för att nyttja nätet sker i grunden på marknadsmässiga villkor. I delar av landet där detta inte varit kommersiellt intressant har utbyggnad skett med hjälp av bland annat statliga Infrastruktur i Region Norrland 13

14 Figur Ett öppet bredbandsnät som ingår i samarbetet Team Norrland. Kommunägda nät samt regionnät är sammankopplade över kommun och länsgränser. stöd, regionala och kommunala medel och EU:s strukturfonder. Till det kan också räknas ett stort finansiellt engagemang samt ideellt arbete från lokalbefolkning och byaföreningar. Bredbandsnät inom en stad eller en kommun, kallas ofta stadsnät. Stadsnäten är kommunalt ägda, antingen i förvaltningsform eller via kommunala bolag. Team Norrland är ett samarbete mellan tre konkurrens- och leverantörsneutrala nät, IT Norrbotten, AC-net och Norrsken AB. IT Norrbotten ägs av kommuner och landsting. AC-net och Norrsken AB har en offentlig/privat ägarstruktur. IT Norrbotten har knutit ihop Norrbottens län i nätet Lumiora och dragit det vidare till bland annat Tromsö i Norge. AC-Net har knutit ihop Västerbottens län och dragit nätet vidare till Vasa i Finland och Mo i Rana i Norge. Norrsken har knutit ihop näten i Gävleborg, Dalarna, Jämtland och Västernorrland. Bolaget har byggt nätet vidare till Uppland, Stockholm, Västmanland och Örebro. Målet att till 2015 knyta ihop de fiberoptiska bredbandsnäten i hela Norden. För förbindelserna inom samt till och från regionen är alla sträckor viktiga då redundans (reservvägar ifall någon förbindelse får ett avbrott) är en viktig del av operatörernas och tjänsteleverantörernas affärsmodell. Kuststräckan uppvisar hög nyttjandegrad, med viktiga noder i Sundsvall, Umeå, Skellefteå, Piteå och Luleå. Det unika med Team Norrlands nät är den geografiska täckningen och samarbetet mellan de olika stadsnäten i regionerna. Genom samarbete med olika partner säljer Team Norrland också kommunikationstjänster till telekomoperatörer, företag och myndigheter i stora delar av Sverige och i delar av Finland, Norge och Danmark. 14 Infrastruktur i Region Norrland

15 Mobil täckning I dag finns det tre olika mobiltelesystem i Sverige: GSM, UMTS och CDMA % av befolkningen hade den 31 december 2006 GSM-täckning där de bor. Det är operatörernas eventuella tillståndsvillkor om täckning, och den utbyggnad operatörerna finner kommersiellt motiverad som avgör var det finns mobiltäckning. Operatörer med tillstånd är Telia, Tele2, Telenor, Tre och Nordisk mobiltelefon. Den mobila täckningen är relativt god i inlandsoch kustområdena, men har fortfarande brister i fjällområdet. Resecentrum Från ett resenärsperspektiv är effektiva bytespunkter mycket viktigt för smidig omstigning mellan olika trafikslag som tåg, buss, bil och cykel. Utvecklingen av så kallade resecentrum där tåg och buss samlokaliseras är därför avgörande för persontrafikens utveckling. Ett resecentrum ska vara enkelt att hitta för resenären och det ska vara enkelt, snabbt och säkert att nå. Det ska finnas goda parkeringsmöjligheter och framkomligheten ska vara god för anslutande trafik. Resecentrum ska vara anpassade för funktionshindrade, vilket är bra för alla resenärer, till exempel genom en tydlig utformning av information, korta gångavstånd vid byten och att nivåskillnader undviks. Framför allt ökade möjligheter till tågpendling har under det senaste decenniet bidragit till regionförstoringen i Sverige, och det regionala tågresandet har ökat kraftigt. Det ställer stora krav på bland annat effektiva bytespunkter. Längs Ådalsbanan och Ostkustbanan finns resecentrum i Sollefteå och Härnösand. I Kramfors startar bygget av resecentrum inom kort för att stå klart när Botniabanan tas i bruk. I Sundsvall och Timrå är tågstation och busstation separerade, men arbete pågår för att hitta lösningar för moderna resecentrum. När persontrafiken utvecklas ytterligare kan fler resecentrum bli aktuella särskilt för regionaltågstrafik. Längs Botniabanan planeras det sex nya resecentrum. Husum är redan byggt och Umeå Ö, Hörnefors, Nordmaling, Örnsköldsvik N samt Örnsköldsvik C är under uppförande och planeras vara färdigställda hösten 2010 när trafikeringen på Botniabanan kommer igång. Resecentrum Umeå C ingår inte i Botniabaneprojektet. Där planerar Jernhusen, Banverket och Umeå kommun i samverkan att omvandla befintlig station till ett resecentrum gemensamt för buss och tåg. Ombyggnaden beräknas vara klar tidigast Längs Stambanan genom Övre Norrland finns resecentrum i Boden, och i Luleå ligger järnvägsstationen och busstationen relativt nära varandra med god koppling däremellan. Övriga stationer med resandeutbyte längs stråket är Sunderby sjukhus, Älvsbyn, Jörn, Bastuträsk, Vindeln, Vännäs, Långsele (som är knutpunkt mot Ådalsbanan) och Mellansel. Älvsbyn och Bastuträsk är inte så stora orter men av stor betydelse eftersom det är Piteås och Skellefteås koppling till tågtrafiken. Mellansel ansluter till Örnsköldsvik genom tågtaxi. Figur Telias täckning avseende GSM och 3G (grön fyllning), Källa: Telia Infrastruktur i Region Norrland 15

16 Längs Malmbanan finns järnvägsstationer i Kiruna, Gällivare och Murjek. I Kiruna finns viss anslutning till linjelagd busstrafik och i Gällivare är kopplingen mellan buss- och tågtrafik god. Stationen i Murjek är Jokkmokks koppling till tågtrafiken. Norr om Kiruna finns några järnvägsstationer med viktiga målpunkter för fjällturismen och därmed relativt stort resandeutbyte som är säsongsbetonat. Längs Mittbanan finns ett nybyggt resecentrum i Åre. Östersund saknar resecentrum, men har viss anslutning till linjelagd busstrafik. Det samma gäller för Bräcke. I Krokom pågår planering för en mittperrong och i samband med det kan resecentrumfunktion komma att studeras. I Ånge, som också utgör knutpunkt mot Stambanan genom övre Norrland, finns ett resecentrum. I de mindre orterna är ofta tågstationen lokaliserad helt separerat från ortens bussstation, vilket innebär en barriär för resenärerna. För kollektivtrafiken på väg är väl fungerande busstationer viktigt, samt säkra och väl utformade hållplatser för på- och avstigning. Det finns ett stort behov av förbättrade hållplatser längs vägarna. Kombiterminaler Godsterminaler är viktiga knutpunkter för en effektiv godshantering och för att uppnå en god samverkan mellan transportslag. De är en viktig del i att skapa de förutsättningar som krävs för att marknadens aktörer, varuägare och transportörer, tillsammans ska kunna forma goda logistiklösningar. Godsterminaler inom järnvägssektorn är funktionellt avgränsade spårområden som har spåranslutning till det övergripande järnvägsnätet och avsedda för hantering av gods (lastning, lossning, omlastning mellan tåg och andra transportslag). Kombiterminaler är en särskild form av godsterminal som hanterar lösa lastbärare (containers, växelflak och semitrailers). Denna form av godshantering kräver mer fasta terminalanläggningar och därmed mycket utrymme. Det finns kombiterminaler i Gammelstad utanför Luleå, Sundsvall (nya lägen diskuteras) och Ånge. I Umeå pågår arbetet med den nya kombiterminalen som kommer att stå klar 2010 då Botniabanan tas i bruk. Här byggs ett logistikcentrum upp Nordic Logistic Center där det privata näringslivet bedöms investera cirka 1 miljard kronor i närtid. Godsterminaler finns i exempelvis Kiruna, Gällivare, Boden, Kalix, Haparanda, Luleå, Piteå, Älvsbyn, Skelleftehamn, Vännäs, Holmsund, Örnsköldsvik (Arnäsvall), Östavall, Kälarne och Alby. Kombiterminalutredningen (SOU 2007:59) resulterade i att Luleå och Umeå föreslogs som strategiska kombiterminaler i ett samlat nät för kombitrafik inrikes och i kontakt med hamnar för import- och exportgods. Beslut har inte fattats i frågan, utan utredningen utgör ett underlag i pågående infrastrukturplanering. 2.2 Godstrafik Godstransporterna ökar i Sverige. Ökningen förklaras framför allt av en ökad svensk export. Norra Sveriges basindustrier är viktiga leverantörer av produkter och insatsvaror för vidare förädling till övriga EU. Sverige har också stor potential som transitland för transporter från norra Finland, norra Norge och nordvästra Ryssland till de stora marknaderna i EU:s kontinentala del. Sverige är EU:s främsta gruvland och i Norrbottens län sker nästan 90 procent av EU:s järnmalmsutvinning. Norra Sverige bidrar dessutom till att 16 Infrastruktur i Region Norrland

17 Sverige ligger på första plats avseende utvinning av guld, och på andra plats avseende bly, zink, silver och koppar. De befintliga stora flödena, och produktionsökningen i befintliga och nytillkommande gruvor, kräver väl fungerande transportsystem i hela förädlingskedjan från råvara till färdiga produkter och till kund. Norrlandslänen svarar för ca 40 procent av Sveriges skogsproduktion. Den skogsbaserade industrin, trävaru-, massa- och pappersindustrin, skapar höga produktionsvärden. Försörjningen till EU som helhet kräver ett fungerande logistiskt system från planta via stubbe och fabriker i olika förädlingssteg till slutkund. De stora godsflödesstråken i norra Sverige utgörs av Malmbanan och kuststråket, dvs. E4, Stambanan genom övre Norrland och Norra Stambanan samt sjötransporter genom Bottenviken och Bottenhavet. Eftersom industrin i norra Sverige bidrar till stora delar av landets export är transportflödena söderut dubbelt så stora som flödena norrut för såväl järnväg som sjöfart. Lastbilstrafiken har något större norrgående flöden än södergående. Harstad Narvik Gällivare Umeå Karleby Bottenviken Boden Kiruna Luleå Uleåborg Figur Godsflöden väg, järnväg och sjöfart. Källa: ÅF/Infraplan Rovaniemi Kemi Kotka På lång sikt Ledmozero Salla Ala- Kurtti Flödena ökar Kajaani Järnväg Redan 2006 överträffades SIKA:s prognoser för järnvägstransporternas utveckling i Sverige för perioden Järnvägens marknadsandel av de långväga transporterna är ca 24 procent. Det finns en ökad efterfrågan på godstransporter på järnväg, Atlanten och järnvägstransporterna utgör ofta en viktig länk i transportkedjorna av gods Bodö till och från hamnarna eller till lastnings- och loss- Mo i Rana ningsplatser, varifrån godset transporteras vidare Trondheim Sammantaget sker ungefär 60 procent av det svens- Östersund ka godstransportarbetet Sundsvall på järnväg i norra Sverige, främst på Malmbanan samt på Stambanan genom övre Gävle Norrland och Norra Stam- Murmansk Kostamus Sortavala Ladoga Barents hav Miljoner nettoton per bankm Kirovsk Belomorsk Kotskoma < km Kolahalvön Onega Petrozavodsk Kargopol Onega Vita havet ÅF Infraplan Archangelsk Severdovinsk har nyligen öppnats för trafik Stockholm Helsingfors Figur Godsflöden på järnväg i Norden och Nordvästra Ryssland. Källa: ÅF/Infraplan Göteborg Östersjön St Petersburg Infrastruktur i Region Norrland 17

18 banan. Stambanan är enkelspårig, har stora lutningar, tvära kurvor och låga hastigheter och är sårbar för störningar. Green Cargo, som är Sveriges största operatör av gods på järnväg, har visat att det finns mycket litet utrymme att utöka volymerna på framför allt stambanan norr om Umeå. Driftsstopp medför stora ekonomiska förluster både för industrin och för samhällsekonomin. Längs Inlandsbanan, sträckan Arvidsjaur Mora, förekommer godstransporter och där har standardförbättringar genomförts. Det finns stora potentialer för ökade transporter i öst-västlig riktning, inte minst med tanke på norra Sveriges centrala läge i transportflödet Asien Nordamerika. Flyg Kallax Cargo AB förfogar över mark och landningsrätt för fraktflyg på Luleå Airport. Bolagets affärsidé är att nyttja flygplatsens strategiska position och sälja landningsrätter till fraktflygbolag. Det är den enda flygplats i norra Norden som har en landningsbana som kan hantera fullastade Boeing 747. Kallax Cargo AB ägs av NCC, Luleå kommun samt fem fraktföretag på Nordkalotten. Umeå är Sveriges största flygplats för postflyg utöver Arlanda med totalt ton år Övriga flygplatser inom regionen med postflyg är Gällivare med 464 ton, Kiruna med 485 ton, Luleå med ton och Sundsvall/Härnösand med ton. Väg E4 och E14 har det största godsflödet på vägnätet. E10 Kiruna Gällivare Luleå, väg 97 Boden Luleå, E12 Vännäs Umeå, väg 95 Boliden Skellefteå och E45 Dorotea Strömsund Östersund har också betydande flöden. Lastbilstrafiken har särskilt stora volymer på kortare avstånd, dels till bygg- och anläggningsverksamhet, dels för lokal varuförsörjning. Figur Godstransportflöden på väg (Ådt antal fordon per medeldygn och år). Källa: ÅF/Infraplan 18 Infrastruktur i Region Norrland

19 Hamnar Hamnarna har en avgörande betydelse för exportindustrin, 95 procent av Sveriges utrikeshandel går sjövägen. Totalt hanteras ca 22 miljoner ton av hamnarna mellan Kalix och Sundsvall. Det finns dock en betydande obalans i transportflödena inom sjöfarten med stora exportvolymer, men låga importflöden. En ökad containerisering, samt samlokalisering av kombiterminaler och hamnar kan till viss del motverka detta. Det finns potentialer för utvecklade transporter i öst-västlig riktning. Färjeförbindelsen Umeå Vasa som kombinerar passagerartrafik med godstransporter (lastbilar och containrar) fraktar årligen ca ton gods. Färjeförbindelsen för gods Härnösand Kaskö återupptogs i oktober 2008 efter ett uppehåll sedan Enligt beräkningar framtagna genom NECL (som beskrivs i avsnittet om samverkansformer) är den potentiella godsmängden ca ton årligen för färjetransporter som på kort och lång tid kan transporteras över Bottenhavet. I norra Bottenviken finns en etablerad linje Luleå Brahestad med järnmalmstransporter omfattande ca 2,8 miljoner ton/år. Figur Hamnsystemet i norra Norden. Källa: ÅF-Infraplan. 2.3 Tillgänglighet Tillgänglighet kan definieras som den lätthet med vilken utbud och aktiviteter kan nås; såväl medborgares, näringslivets som offentliga organisationers behov avses. Tillgänglighet avseende elektronisk kommunikation kan beskrivas som individers och organisationers möjlighet att ansluta sig till infrastruktur, olika tekniker var för sig eller tillsammans, som ger tillgång till informationssamhällets tjänster. En beskrivning av tillgänglighet från ett transportperspektiv kräver en beskrivning av resuppoffringen och en beskrivning av målpunkterna. Det finns behov av en utveckling av verktygen för att beskriva tillgänglighet. WSP Analys & Strategi har på uppdrag av Vägverket Region Norr gjort en studie Tillgänglighetsbeskrivningar för bil- och kollektivtrafik i Västerbottens och Norrbottens län. I samverkan mellan olika aktörer avses denna studie utvecklas i en följdstudie för ett antal län. Det är ett exempel på en metod för att omsätta en god tillgänglighet i faktiska värden. Studiens data kommer ursprungligen från SCB:s befolkningsregister 2004 och har aggregerats till en rutnätsindelning med rutor med 1000 m sida. Underliggande nätverk är väg och räls. Om flera linjer sammanfaller på samma Infrastruktur i Region Norrland 19

20 sträcka tilldelas sträckan medelvärdet av restiden. Analysen redovisar tid att nå in till något, inte ut från något. För vägnätet har skyltad hastighetsbegränsning nyttjats. För kollektivtrafiken ingår inte stadstrafiken i analysen, vilket gör den delen svårbedömd. Resultatet visar bland annat att: ca 90 % av befolkningen når en flygplats inom en timmes restid med bil. Figur Restid med bil till flygplats i Norrbottens och Västerbottens län. Motsvarande information för Västernorrland saknas. Källa: WSP Analys & Strategi 20 Infrastruktur i Region Norrland

21 drygt 50 % av befolkningen har tillgång till en järnvägsstation med persontrafik inom 15 min restid med bil. Då har även stationer i de större städerna med bussanslutning till stambanan tagits med. genomsnittlig restid med bil för resa till sjukhus är 24 min. restiden till sjukhus för 75 % av invånarna är under 30 min med bil. De 10 % av befolkningen med sämst tillgänglighet har mer än 1,5 timmes restid med bil. genomsnittlig restid med bil för resa till vårdcentral är 8 min. en stor del av befolkningen, 85 % kan nå sin vårdcentral inom 15 min med bil, inom 30 min täcks mer än 95 % av befolkningen in. Analysen omfattar också tillgänglighet till arbetsplatser, länscentrum, polisstationer, gymnasieutbildning, och kommuncentrum. Figur Tillgänglighet till järnvägsstationer med persontrafik med bil i Norrbottens och Västerbottens län. Motsvarande information för Västernorrland saknas. Källa: WSP Analys & Strategi 2.4 EU och internationellt perspektiv EU-kommissionens mål är att transportpolitiken ska vara efterfrågestyrd och utifrån det skapa ett effektivt och säkert transportsystem som också uppfyller kraven på hållbar utveckling. Följande krav och förutsättningar för de europeiska transportsystemen förväntas den europeiska transportpolitiken understödja: Transportsystemen ska erbjuda en hög grad av rörlighet för människor och företag inom hela unionen. Transportsystemen ska vara miljövänliga, trygga energiförsörjningen, bidra till att miniminormer för arbetsvillkoren inom transportsektorn införs samt skydda passagerare och allmänheten i övrigt; transportsektorn är en av de största energiförbrukarna och måste därför också bidra till en trygg energiförsörjning. Transportpolitiken ska verka innovativt för att nå framsteg när det gäller att uppfylla unionens mål om rörlighet, miljövänlighet, trygg energiförsörjning, goda anställnings- och arbetsvillkor samt skydd av resenärer och allmänhet i övrigt. Infrastruktur i Region Norrland 21

22 Europeiska unionen ska verka internationellt och profilera sig bättre som världsledande när det gäller hållbara lösningar för företag, utrustning och tjänster inom transportområdet. Genom dessa mål hamnar unionens transportpolitik i centrum för Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. För att utveckla ett sammanhängande transportnätverk omfattande alla transportslag och knutpunkter mellan dem, inklusive väl fungerande trafikstyrningssystem, skapades TEN-T (transeuropeiska nätverk avseende transporter). Grundstrukturen för TEN-T är relativt omfattande och till exempel ingår vägarna E4, E10, E45 och E14, liksom större delen av järnvägsnätet i norra Sverige, de flesta flygplatserna och de större allmänna hamnarna. Ett intensivt arbete med att få även E12 klassad som TEN-T väg har pågått under ett flertal år. De medel som stod till förfogande inom EU för att satsa på TEN-T stod inte i proportion till de behov som fanns i ett så omfattande nätverk. Därför lanserades 30 prioriterade projekt som EU ville fokusera på. Därutöver utsågs fem transnationella axlar för att knyta samman EU med angränsande länder. Norra Sverige berörs av den nordliga delen av Northern axis och Motorways of the sea (sjömotorvägar med koppling till landbaserade transporter). Under 2009 kommer TEN-T nätverken att revideras. Ett aktivt arbete kommer att ske från norra Sverige för att uppmärksamma den Botniska korridoren, som knyter ihop Northern axis med den Nordiska triangeln, i ett eventuellt framtida prioriterat nätverk. Northern axis respektive Motorways of the sea är också viktigt att fortsatt verka för, samt de strategiska tvärstråken Mittnordenkorridoren Trondheim Östersund Sundsvall och E12-stråket Mo i Figur Prioriterade transportnät i EU. Källa: M/2007/0032 COM/2007/0032 final 22 Infrastruktur i Region Norrland

23 Rana Umeå med kopplingar mot Finland sjövägen. Den nordliga delen av Northern axis (Narvik Haparanda S:t Petersburg) ingår också i den globala NEW-korridoren (the Northern East West Freight corridor). Korridoren binder samman Asien och Indien med USA, via Finland, Sverige och hamnen i Narvik. Transporter i NEW-korridoren minskar antalet transportdygn med dagar jämfört med dagens sjötrafik. Under de senaste åren har operativt arbete bedrivits genom ett bolag med IUC (internationella järnvägsunionen) och norska staten som ägare. North East Cargo Link (NECL)-korridoren binder samman Ryssland och Asien med Nordamerika och Västeuropa via Mittnorden. Stråket utgör en konkurrenskraftig genväg för öst-västliga transporter. Genom föreningen North East Cargo Link Alliance, NECLA, och NECL-projektet pågår ett aktivt arbete för att utveckla och marknadsföra en mittnordisk öst-västlig led för godstransporter till globala marknader. E12-stråket (Mo i Rana Umeå Vasa och vidare österut) med färjeförbindelsen Umeå Vasa binder samman Atlanten, norra Norge och Sverige med Ryssland och de baltiska länderna samt övriga Europa. Stråket utgör en konkurrenskraftig genväg för öst-västliga transporter. Väg E12 kallas också Blå vägen. Internationellt sträcker sig Blå Vägen i väst-östlig riktning, från Traena i den norska atlanten genom Sverige, Finland och genom Ryska Republiken Karelen till Pudosh. Arbetet med att utveckla korridoren sker främst genom E12-alliansen, utvecklingsprojekt för Kvarken- och Mittskandiaområdet och föreningen Blå vägen. Barents väg, Bodö Haparanda Murmansk, är en internationell vägförbindelse som binder samman Norge, Sverige, Finland och nordvästra Ryssland och främjar utvecklingen av samarbetet inom Barentsregionen. Arbetet bedrivs främst genom Barents road internationella förening. Figur Botniska korridoren, Källa: ÅF/Infraplan 2.5 Klimateffektivt transportsystem Klimatutmaningen som världen står inför kräver kraftfulla åtgärder. Vid Europeiska rådets möte i mars 2007 enades EU:s stats- och regeringschefer om att minska utsläppen av växthusgaser med 30 procent till 2020 jämfört med 1990 års nivåer, under förutsättning att andra industriländer förbinder sig att göra jämförbara minskningar. I avvaktan på en global uppgörelse har EU förbundit sig att minska utsläppen med minst 20 procent till Transportsektorn svarar för cirka 30 procent av de svenska utsläppen av växthusgaser. I infrastrukturpropositionen (2008/09:35) anges att stegen mot ett klimateffektivt trafiksystem omfattar insatser för att minska utsläppen av koldioxid insatser för att minska utsläpp av luftföroreningar, buller och påverkan på natur- och kulturmiljö hållbara städer och regioner i samspel satsningar för godstrafik i järnvägsnätet Infrastruktur i Region Norrland 23

24 utveckling av kollektivtrafik översyn av lagstiftningen inom kollektivtrafikområdet utveckling av marknaden för persontransporter på järnväg åtgärder för ökad cykeltrafik transporten en länk i logistikkedjan Det bör underlättas för resenärer och transportköpare att välja klimateffektiva och säkra alternativ. Det behövs också ett reellt utbud av konkurrenskraftiga, klimateffektiva och säkra transportalternativ. Många resor och transporter omfattar flera färdmedel. Synsättet att hela resan eller transporten ska fungera är en viktig utgångspunkt för den fortsatta utvecklingen av transportsystemet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt förbättringar som kan förverkligas genom lösningar som omfattar flera trafikslag och kopplingar emellan dem. Det är viktigt att ha ett helhetsperspektiv på godstransporterna. Satsningar i järnvägsnätet behöver vidtas för att möjliggöra bättre kapacitet, och därmed främja en överföring av gods från väg till järnväg och sjöfart. En naturlig följd är att koppla satsningar på vägar och järnvägar till väl fungerande terminaler och att överväga att prioritera åtgärder för att minska flaskhalsar i viktiga transportstråk. En väl fungerande kollektivtrafik ger människor en geografisk tillgänglighet på ett energieffektivt och långsiktigt hållbart sätt. Andelen gång- och cykeltrafik av de korta resorna bör öka. Kombinerade resor mellan gång-, cykel- och kollektivtrafik bör underlättas. En utveckling mot mer hållbara städer förutsätter en stads- och samhällsplanering, som beaktar förutsättningarna för och möjligheterna med en utveckling och ökad användning av effektiva transportsystem som tar hänsyn till klimatet. Det kräver bl a ett ökat samspel mellan olika sektorer i planeringen, framför allt en bättre samordning av processerna för planering av trafik, infrastruktur och bebyggelse. Vidare kan energieffektiviseringar vid byggande och drift av infrastrukturen ge ett väsentligt bidrag till minskade utsläpp av växthusgaser. 2.6 Prioriteringar Gemensamma prioriteringar från missivet till Regional systemanalys som landsting, länsstyrelser och kommunförbund i de fyra nordligaste länen undertecknat... Den skogsbaserade industrin, gruvindustrin och besöksnäringen är de mest prioriterade näringarna vars behov av effektiva transporter och kompetensförsörjning måste tillgodoses. Det är också nödvändigt med betydligt bättre pendlingsmöjligheter för att trygga näringslivets kompetensförsörjning och en positiv utveckling i vår del av landet. Människor vill leva i regioner med attraktiva resmöjligheter för att nå arbete, utbildning och service. Norrtågsförsöket, som bygger på ett långtgående samarbete mellan länen är ett stort steg i rätt riktning för att uppnå hållbar regionförstoring. När det gäller järnvägsinfrastruktur vill vi särskilt lyfta betydelsen av satsningar i den Botniska Korridoren framförallt Norrbotniabanan, Ådalsbanan och Ostkustbanan. Även de öst-västliga förbindelserna är nödvändiga med medvetna satsningar i Northern Axis, delen Narvik Haparanda Tornio samt i Mittnorden-korridoren Trondheim Östersund Sundsvall med anslutning mot Finland. Ytterligare en öst-västlig förbindelse med utvecklingspotential är väg E12, Mo i Rana Umeå Vasa. 24 Infrastruktur i Region Norrland

25 För att trygga framtidens vägtransportsystem krävs fortsatta kraftfulla satsningar på bärighetshöjande åtgärder på det finmaskiga vägnätet. Våra prioriteringar ovan ska ses i ljuset av det positiva besked som regeringen gav den 12 september, som bland annat berör satsningar på de största flaskhalsarna längs E4:an, i Umeå och Sundsvall... Särskilda frågor för enskilda län Enskilda län har lyft fram viktiga frågor bland annat i samband med de statliga utredningar som genomförts under år 2008 avseende hamnar, flygplatser och kombiterminaler. Frågor som särskilt prioriterats är Umeå hamn som en strategiskt viktig hamn, en kombiterminal samlokaliserad med hamnen i Sundsvall, utveckling av färjeförbindelsen Umeå Vasa med ett långsiktigt mål om en fast förbindelse, utveckling av färjeförbindelsen Härnösand Kaskö, att Arvidsjaurs flygplats bör anses som nationell flygplats och att Storumans flygplats bör räknas som en regionalt strategisk flygplats. Infrastruktur i regionala utvecklingsprogram (RUP) och tillväxtprogram (RTP) Tillgänglighet och infrastruktur är ett viktiga frågor i länens regionala utvecklingsprogram respektive tillväxtprogram. Det råder stor samstämmighet mellan länens program om prioriteringar och åtgärder. Målsättningarna rör utveckling av ett hållbart transportsystem. förbättrad tillgänglighet. regionförstoring. samordning mellan transportslag. näringslivets särskilda behov med tanke på stora godsflöden. satsningar på förbättrad infrastruktur, särskilt avseende järnvägen. utveckling av öst-västliga förbindelser. utveckling av IT-förbindelser. ökad samverkan. För mer information, se Bilaga Organisation och ansvar 3.1 Regional nivå Investeringsplanering Regeringen har uppdragit åt den myndighet som har ansvar för länsplanen att för respektive län upprätta ett förslag till transportslagsövergripande länsplan för regional transportinfrastruktur för perioden I Skåne och Västra Götalands län ligger ansvaret att upprätta ett förslag till länsplan för regional transportinfrastruktur hos det regionala självstyrelseorganet. I Stockholms, Västmanlands, Västernorrlands, Norrbottens och Jämtlands län har länsstyrelsen det ansvaret. I län som bildat kommunala samverkansorgan, såsom Västerbottens län, har ansvaret för länsplanen överförts till samverkansorganet enligt lagen (2002:34) om samverkansorgan i länen. De trafikslagsövergripande länsplanerna får omfatta följande ändamål: investeringar i statliga vägar som inte är nationella stamvägar inklusive investeringar i transportinformatik, trafiksäkerhetsåtgärder på statliga vägar som inte är nationella stamvägar, Infrastruktur i Region Norrland 25

26 från 2012 lämna driftbidrag till de icke-statliga flygplatser som länen prioriterar, åtgärder till vilka bidrag kan lämnas enligt förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa regionala kollektivtrafikanläggningar m m, vilket innefattar följande områden: - byggande av väg- och gatuanläggningar för regional, och i vissa fall lokal, kollektiv persontrafik som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov, - byggande av spåranläggningar för regional kollektiv persontrafik som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov, - byggande av stationer, terminaler, vänthallar, hållplatser och andra liknande anläggningar för trafikanternas trivsel vid regionalt, och i vissa fall lokalt, kollektivt resande - byggande av flygplatsanläggning som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov, - transportinformatik eller fysiska åtgärder för förbättrad miljö och trafiksäkerhet på kommunala vägar och gator, - åtgärder för att, på befintlig och ny infrastruktur, minska negativa miljöeffekter såsom luftföroreningar, buller, barriär- och fragmentiseringseffekter samt energiåtgång och klimatpåverkande utsläpp, - åtgärder för ökad tillgänglighet i kollektivtrafiken för funktionshindrade resenärer i fråga om kollektivtrafikfordon, terminaler, hållplatser eller andra anläggningar i anslutning till dessa samt investeringar i reseinformationsanläggningar som underlättar funktionshindrades resor, - byggande av kajanläggning för regional kollektiv person- och godstrafik som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov, - investeringar i fartyg för regional kollektiv person- och godstrafik som tillgodoser ett allmänt kommunikationsbehov. Regeringen poängterar i sitt uppdrag att det är väsentligt att den kunskap och erfarenhet som finns regionalt tas till vara och att ett breddat planeringsansvar läggs på regionerna, vilket syftar till ett ökat engagemang inom regionen men också ett ökat ansvar för att i planeringen innefatta prioriteringar över länsgränser och nationellt. Det innebär att de anvisade ramarna för länen, utöver till ovan listade ändamål, kan nyttjas för att i samverkan med trafikverken prioritera åtgärder på stamvägnätet och det statliga järnvägsnätet, inklusive Inlandsbanan, liksom att prioritera åtgärder för tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion. Trafikverken ska anpassa sina planerings- och beslutsprocesser så att det blir möjligt för de län som så önskar att föreslå sådana åtgärder i länsplanen. Bidrag till byggande av enskild väg har hittills hanterats i separata investeringsplaner som fastställts av länsstyrelsen eller regioner och samverkansorgan. Till byggande räknas också underhållsinsatser i storleksordningen kronor och mer. I nuvarande planeringsomgång kommer troligen investeringsbidragen helt att hanteras via de regionala infrastrukturplanerna. Länsplanerna tas fram utifrån de direktiv som regeringen lämnat. De transportpolitiska målen utgör övergripande målsättningar. Det nu gällande övergripande målet är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Delmål är ett tillgängligt transportsystem, hög transportkvalitet, säker trafik, god miljö, positiv regional utveckling och ett jämställt transportsystem. Regeringen har initierat en översyn av de transportpolitiska målen och avser att under våren 2009 lämna en proposition till riksdagen med anledning av översynen. 26 Infrastruktur i Region Norrland

27 Vidare utgör den regionala utvecklingsplanen (RUP), och därtill hörande regionala tillväxtprogram (RTP) viktiga underlag, liksom nationella och regionala miljömål. Fysisk planering Den fysiska planeringen är främst en uppgift för kommunerna. Vissa planeringsfrågor sträcker sig dock över kommungränserna, till exempel järnvägar och större vägar, större ledningar, vissa miljöfrågor och bostadsutbyggnad. Utifrån ett ekonomiskt utvecklingsperspektiv ökar också beroendet mellan kommunerna, bland annat genom ökad pendling och regionförstoring, över kommun- och länsgränser. Regional utvecklingsplanering är i många fall starkt sammankopplad med den fysiska planeringen. Initiativ som rör kommungränsöverskridande verksamheter kräver en god samverkan och samsyn mellan berörda kommuner och den regionala nivån. I förordningen (2007:714) om regionalt tillväxtarbete stadgas att samordning med kommunens översiktsplanering ska särskilt eftersträvas i arbetet. Regionplanering enligt plan- och bygglagen bedrivs i dagsläget endast i Stockholms län och i Göteborgsregionen. Länsstyrelserna har ett ansvar att i samråd med kommunerna i den fysiska planeringen samordna statliga intressen och pröva om riksintressen, mellankommunala frågor, hälsa och säkerhet samt miljökvalitetsnorm har tillgodosetts. Aktörer Norrbottens läns landsting Norrbottens läns landsting är det enda folkvalda organet på regional nivå i Norrbotten, vilket utgör grunden för dess regionala utvecklingsansvar. Styrdokumenten utgörs av landstingsplanen, den fastställda kommunikationspolitiska plattformen för Norrbotten och beslutad verksamhetsplan. I landstingsplanen anges i målsättningen för regional utveckling att landstinget ytterst ska bidra till bättre förutsättningar för en attraktiv region med tillväxt och välfärd i alla delar av länet. För att uppnå det har tio strategier identifierats som berör infrastruktur i olika stor omfattning. De strategier som särskilt berör infrastruktur är Arbeta för en väl fungerande infrastruktur där ett samverkande transportsystem bestående av sjöfart, flyg, vägar och järnvägar tillsammans utgör grunden för regional utveckling och ger god tillgänglighet, liksom Att äga och styra landstingets bolag, den verksamhet som bedrivs i bolagsform ska vara stöd för landstingets uppdrag att ge medborgarna en god livssituation. En kommunikationspolitisk plattform har tagits fram och fastställts inom det kommunikationspolitiska rådet i Norrbottens län. I den uttrycks visionen att Utveckla ett långsiktigt samhällsekonomiskt hållbart transportsystem och skapa förutsättningar för säkra och effektiva gods- och persontransporter till land, luft och sjöss. Prioriteringar för verksamheten är att Vi politiker ska arbeta med att utveckla länets infrastruktur för en ökad tillgänglighet och konkurrenskraft vilket ska uppnås genom följande strategiska vägval; agera för att Norrbotniabanan ges högsta prioritet. säkerställa goda flygförbindelser som en viktig förutsättning för dagpendling till, från och inom Norrbotten. satsa på moderna tåg och fler mötesstationer Kiruna Luleå. Infrastruktur i Region Norrland 27

28 verka för att North Sweden Seaport ges status av prioriterad nationell hamn. satsa på ökad bärighet på vägnätet anpassat efter näringslivets behov. verka för interregionala förbindelser samt regionförstoring för ökad tillgänglighet och attraktivitet för alla grupper i samhället. stödja pan-europeiska transportkorridorer (t ex Northern Axis) för ökad global konkurrenskraft. säkerställa infrastrukturella satsningar vid utvinning av råvaror i hela länet. Strategin för arbetet är att Vi politiker ska kraftfullt agera för att resurser tillförs nationellt och internationellt samt att prioriterade insatser görs för bättre och effektivare nyttoanvändning. Landstinget Västernorrland Landstinget Västernorrland är det enda folkvalda organet på regional nivå i Västernorrland, vilket utgör grunden för dess regionala utvecklingsansvar. Styrdokumenten utgörs av landstingsplanen, trafikpolitisk policy och beslutad verksamhetsplan. I landstingsplanen anges att En grundläggande förutsättning för en hållbar regional utveckling är att länet har en stark infrastruktur och väl fungerande kommunikationer. Inriktningsmål har tagits fram för verksamheten där målet Tillväxt i länet innefattar att landstinget är en viktig aktör som kommer att verka för att stärka länets attraktionskraft och innovationsförmåga. Infrastrukturens betydelse berörs specifikt i inriktningsmålet Miljöfrågan i fokus, där det anges att infrastrukturen för en hållbar regionförstoring tar form i och med utbyggnaden av järnvägen (Ådals- och Botniabanan). Vidare anges i framtagna strategier att landstingets regionala frågor samlats i Regionala nämnden, och att man i det internationella arbetet bevakar bland annat infrastruktur. Trafikpolitisk policy rör främst utvecklingen av kollektivtrafiken, men anger också att landstinget utifrån sitt ansvar för länstrafiken driver väsentliga frågor för länstrafikens utveckling i arbetet med infrastrukturplanerna, liksom att En fungerande infrastruktur för kommunikation på väg och järnväg, med fartyg och flyg samt elektroniska nätverk är ett mycket viktigt medel för att nå uppsatta mål för utvecklingen i Västernorrlands län. Västerbottens läns landsting Västerbottens läns landstings engagemang avseende regional utveckling utövas bland annat genom aktivt ägande i bolag, verksamheter och projekt i egen regi, bidrag till organisationer, medfinansiering av projekt samt deltagande i nätverk, organisationer och processer. Styrdokumenten utgörs av landstingsplanen och beslutad verksamhetsplan för nämnden för regional utveckling riktlinjer och prioriteringar I landstingsplanen har inriktningen för regional utveckling fastställts. För att bidra till måluppfyllelsen ska landstingets engagemang för ökad tillväxt och regional kraftsamling inom infrastrukturområdet inriktas mot att bidra till att skapa förutsättningar för utveckling av infrastruktur och kommunikationer särskilt inom kollektivtrafikområdet. Nämnden för regional utvecklings ansvar inom infrastruktur och kommunikationer ändrades i och med bildandet av Region Västerbotten Ansvaret för regional kollektivtrafik kvarstår, medan övergripande utvecklingsplanering för infrastruktur och kommunikationer handhas av Region Västerbotten. Ett samarbete mellan parterna är en förutsättning för att kunna göra en samlad prioritering av olika kollektivtrafikslag som grund för ökad samordning och därmed högre tillgänglighet. 28 Infrastruktur i Region Norrland

29 Nämnden ska under perioden : aktivt delta i de grupper inom länet och i norra Sverige som arbetar med kollektivtrafikfrågor, infrastruktur och kommunikationer. avge yttranden över statliga utredningar, rapporter från länsstyrelsen samt regionala och kommunala planer, i syfte att fullgöra samråd om nationell och regional kollektivtrafikplanering. Region Västerbotten Region Västerbotten, som har det övergripande ansvaret för de regionala utvecklingsfrågorna i länet, ansvarar för upprättande av länstransportplan , och svarar på remisser från departement och trafikverk inom kommunikationsområdet respektive nationell infrastrukturplanering I Region Västerbottens plan står bland annat rörande infrastruktur och kommunikationer att regionförbundets arbete inom infrastruktur såväl transportinfrastruktur som IT-infrastruktur och kommunikationer ska med samlad kraft präglas av ett arbetssätt som skapar tydlighet och sammanhållning framför allt genom delaktighet i program- och processarbeten med berörda aktörer. Region Västerbottens huvudprioriteringar är att ansvara för framtagande, samordning och genomförande av de strategiska länsplanerna och som utgångspunkt följa det regionala utvecklingsprogrammets prioriteringar. att bevaka och påverka infrastruktur- och kommunikationsfrågorna genom att vara aktiv på europeisk och nationell nivå. att stödja, driva och delta i projekt. att bidra till långsiktigt hållbara strukturer för samverkan och samordning inom och utanför länet, och skapa samsyn om nationella satsningar och med kraft lyfta dessa i dialog med nationella aktörer. att delta i utvecklingen av regionens kommunikationer genom att utveckla och tydliggöra en långsiktig vision och strategi för kollektivtrafiken inom länet tillsammans med landstinget, kommunerna och Länstrafiken i Västerbotten AB. Utvecklingen av länets kollektivtrafik ska ske samordnat med upprättandet av länstransportplan för infrastrukturen. Länsstyrelsen i Norrbottens län Länsstyrelsen ansvarar för upprättande av länstransportplan , samt tidigare upprättad plan för byggande av enskilda vägar. Länsstyrelsen svarar på remisser från departement och trafikverk inom kommunikationsområdet respektive nationell infrastrukturplanering. Länsstyrelsen har uppgiften att driva på och samordna åtgärder för regional tillväxt och utveckling med syfte att uppnå väl fungerande och hållbara arbetsmarknadsregioner med god servicenivå. Det handlar om att främja en hållbar ekonomisk tillväxt och en ökad sysselsättning genom fler och växande företag. I fokus ligger samordning av statlig och annan offentlig verksamhet till stöd för det regionala utvecklingsarbetet och därmed för den regionala utvecklingspolitikens mål. Gällande målsättningar är de nationella transportpolitiska målen (tillgänglighet, transportkvalitet, regional utveckling, jämställdhet, trafiksäkerhet och miljö), regionala utvecklingsmål, samt nationella och regionala miljömål Länsstyrelsen i Västernorrlands län Länsstyrelsen ansvarar för upprättande av länstransportplan , samt tidigare upprättad plan för byggande av enskilda vägar. Länsstyrelsen svarar på Infrastruktur i Region Norrland 29

30 remisser från departement och trafikverk inom kommunikationsområdet respektive nationell infrastrukturplanering. Länsstyrelsen har uppgiften att driva på och samordna åtgärder för regional tillväxt och utveckling med syfte att uppnå väl fungerande och hållbara arbetsmarknadsregioner med god servicenivå. Det handlar om att främja en hållbar ekonomisk tillväxt och en ökad sysselsättning genom fler och växande företag. I fokus ligger samordning av statlig och annan offentlig verksamhet till stöd för det regionala utvecklingsarbetet och därmed för den regionala utvecklingspolitikens mål. Gällande målsättningar är de nationella transportpolitiska målen (tillgänglighet, transportkvalitet, regional utveckling, jämställdhet, trafiksäkerhet och miljö), regionala utvecklingsmål (Länsvision) rörande NECL (North East Cargo link), E4 genom Sundsvall, bärighet och regionförstoring, samt nationella och regionala miljömål (bland annat klimatpåverkan, buller, vibrationer, geologisk mångfald som är unikt för Västernorrland). Strategiska skrivelser finns också avseende strategisk hamn och kombiterminal i Sundsvalls hamn och Botniska Korridoren. Länsstyrelsen i Västerbottens län Länsstyrelsen i Västerbotten ansvarar för den innevarande länstransportplanen till och med Länsstyrelsen i Västerbotten ansvarar fortsatt för tidigare upprättad plan för byggande av enskilda vägar, och svarar på remisser som har med de fyra transportslagen att göra. Länsstyrelsen ska bland annat fullfölja de nationella målen, samordna länets olika intressen, främja länets utveckling, fastställa regionala mål, ge råd och information, utöva tillsyn, ge tillstånd, pröva överklaganden av kommunala beslut och ge bidrag till olika verksamheter. Ansvaret för regionala utvecklingsfrågor har övergått till Region Västerbotten. Gällande målsättningar är de nationella transportpolitiska målen (tillgänglighet, transportkvalitet, regional utveckling, jämställdhet, trafiksäkerhet och miljö), regionala utvecklingsmål, nationella och regionala miljömål, samt fastställd verksamhetsplan. Kommunförbundet Norrbotten Kommunförbundet Norrbotten är en intresseorganisation för kommunerna i länet. Dess uppdrag är att tillvarata kommunernas intressen, främja deras samverkan och att tillhandahålla service. Ett övergripande mål är att stödja och utveckla den kommunala självstyrelsen. Kommunförbundet är i juridisk bemärkelse en ideell förening, uppdelad i en politisk organisation som styr verksamheten och en tjänstemannaorganisation som utför uppdragen. Kommunförbundet i Norrbotten arbetar i viss utsträckning med infrastrukturfrågor, genom bland annat det kommunikationspolitiska rådet i Norrbottens län, Europaforum och i samband med infrastrukturplaneringen. Kommunförbundet Västernorrland Kommunförbundet Västernorrland är en intresseorganisation för kommunerna i länet. Kommunförbundet ger kommunerna stöd och hjälp i sitt utvecklingsarbete. Arbetet byggs på fyra hörnpelare: intressebevakning, samverkan, mötesplatser och kompetensutveckling. En övergripande målsättning är att hitta samverkansformer som gör nytta ute i kommunerna. Kommunförbundet är i juridisk bemärkelse en ideell förening, uppdelad i en politisk organisation som styr verksamheten och en tjänstemannaorganisation som utför uppdragen. 30 Infrastruktur i Region Norrland

31 Kommunförbundet i Västernorrland arbetar i viss utsträckning med infrastrukturfrågor, bland annat genom Europaforum och i samband med infrastrukturplaneringen. Bolag Norrbotniabanan AB Norrbotniabanan AB har bildats för att markera regionens egen ambition och engagemang att genomföra projektet och för att ge det fortsatta arbetet en tydlig juridisk och organisatorisk plattform. En central fråga för bolaget är finansieringen av projektet. Bolaget ägs av Norrbottens läns landsting (28,6 %), Region Västerbotten (28,6 %) och kommunerna i Piteå, Skellefteå, Haparanda, Kalix, Boden, Luleå, Robertsfors och Umeå (42,8%). LäNet Västerbotten Data och Tele AB (AC-Net) AC-Net erbjuder ett länsgemensamt fiberbaserat kapacitetsnät samt tillhandahåller ett kostnadseffektivt regionalt nät för länets kommuner och landsting. Bolaget ägs av Region Västerbotten (79 %), Företagarna i Västerbotten (7 %), Skellefteå kraft AB (7 %) samt Rolf Lindström (7 %). IT Norrbotten IT Norrbotten har till huvuduppgift att förvalta, utveckla och tillhandahålla länsgemensam IT-infrastruktur i Norrbotten. Bolaget ägs av Norrbottens läns landsting (47 %) och kommunerna i Norrbottens län (53 %) Andra bolag av särskilt intresse Botniabanan AB har fått statens uppgift att bygga Botniabanan. Bolaget ägs av staten (91 %) och kommunerna Kramfors, Örnsköldsvik, Nordmaling och Umeå (resterande 9 %). Norrsken AB utgör en part i Team Norrland. Norrsken erbjuder IT-infrastruktur i samarbete med 34 kommuner där Västernorrlands kommuner ingår. Bolaget ägs av Borlänge Energi AB, Gävle Energi AB, Falu Energi & Vatten AB, Helsinge Net AB, Hofors kommun, Hudiksvalls kommun, Härnösand Energi och Miljö AB, Jämtkraft Telecom AB, Kramfors Mediateknik AB, Landstinget Gävleborg, Leksand-Rättvik Elnät AB, Ljusnet AB, Nordanstings kommun, Ockelbo kommun, Sandviken Energi AB, Sollefteå kommun, Sundsvall Energi Elnät AB, Söderhamn Teknikpark AB och Öviks Energi AB. Samverkansformer Samtliga ovan beskrivna aktörer arbetar som dialogpart och remissinstans i olika planeringsskeden av länsplaner och nationella planer, vid nationella utredningar m m., samt deltar generellt i olika förekommande arbetsgrupper för planering av infrastruktur. Aktörerna kan också medfinansiera regionala utvecklingsprojekt. I arbetet med regional utvecklingsplanering (RUP) och regionala tillväxtprogram (RTP) deltar aktörer på nationell, regional och lokal nivå i olika sammanhang. Kommunikationspolitiskt råd Norrbottens läns landsting och Kommunförbundet i Norrbotten har tillsammans bildat ett kommunikationspolitiskt råd som utgör ett forum för strategiska diskussioner och samordning av synpunkter och agerande rörande transporter och infrastruktur i länet. Deltagande är politiker med en spridning såväl geografiskt som partipolitiskt. Infrastruktur i Region Norrland 31

32 Kommunikationsråd Länsstyrelsen i Norrbottens län har bildat ett kommunikationsråd, där ansvariga tjänstemän från trafikverken deltar. Rådets främsta syfte är att vara ett forum för ett strukturerat informationsutbyte mellan statliga företrädare för transportområdet. Region Västerbotten har bildat ett regionberedningsråd som främst arbetar med framtagandet av länstransportplanen , där länsstyrelsen i Västerbottens län ingår, samt andra regionala aktörer med koppling till och intresse av infrastrukturfrågorna. Länsstyrelsen i Västerbottens län har bildat ett kommunikationsråd med deltagare från Region Västerbotten, trafikverken, Västerbottens läns landsting, handelskammaren och Företagarna. Syftet är att i huvudsak diskutera aktuella frågor inom infrastruktur och kommunikationer och samordna statliga intressen inom detta område. Länsstyrelsen i Västernorrland leder YKom som är länets kommunikationsgrupp, med deltagare från länets kommuner, näringsliv, trafikverken, Landstinget Västernorrland, Västernorrlands läns Trafik AB och polisen. Arbetet rör både framtagande av länstransportplanen och infrastrukturplaneringen i övrigt. Planeringsgrupper Länsstyrelsen i Norrbotten ingår i en planeringsgrupp för infrastrukturplaneringen med deltagare från Banverket, Vägverket och Länstrafiken i Norrbotten AB. Ett tillhörande nätverk av länets aktörer har bildats med kontaktpersoner från landstinget, kommunförbundet, kommuner, handelskammare, Företagarna, flygplatsrepresentanter, Inlandsbanan, Lapin Liitto, Luleå och Piteå hamn, Nordlands fylkeskommun, Norrbotniabanegruppen, North Sweden, NTF, Swedish Lappland, Sveriges åkeriföretag och trafikverken. Region Västerbotten samordnar den gemensamma dialogen på olika nivåer med trafikverken, länets kommuner, Länstrafiken i Västerbotten AB, länsstyrelsen i Västerbottens län, Västerbottens läns landsting, näringslivets aktörer m fl., i samband med upprättandet och genomförande av länstransportplanen och den nationella transportplanen. Länsstyrelsen i Västernorrland ingår i en planeringsgrupp för infrastrukturplaneringen med deltagare från Vägverket (sammankallande), Banverket, länsstyrelsen i Jämtland, Region Dalarna och Region Gävleborg. Länsstyrelsen i Västernorrland samordnar vidare den gemensamma dialogen på olika nivåer med trafikverken, länets kommuner, Västernorrlands läns Trafik AB, Landstinget Västernorrland, näringslivets aktörer m fl., i samband med upprättandet och genomförande av länstransportplanen och den nationella transportplanen. IT-råd AC-Net, IT Norrbotten och Norrsken AB representerar länen i ett Regionråd som bildats via branschorganisationen Stadsnätsföreningen (SSNf). Flygråd Flygråd som organiseras av respektive flygplats/kommun är vanliga forum för samråd. Kallade parter är ofta landsting, länsstyrelser, region, kommuner, Luftfartsstyrelsen (numer Transportstyrelsen), näringsliv, operatörer, universitet, handelskamrar m fl. Godstransportråd Banverket avser att starta ett regionalt godstransportråd i norra Sverige under Syftet med rådet är att utveckla och stärka samarbetet mellan olika trafikslag, liksom samarbetet mellan industrin, transportbolagen och de statliga 32 Infrastruktur i Region Norrland

33 verken, samt att använda befintlig infrastruktur på effektivare sätt och föreslå kompletteringar av infrastrukturen där så behövs. Medlemmarna i det regionala godstransportrådet ska representera näringsliv, branschorganisationer, och trafikverk. Näringslivsråd och bärighetsgrupper Vägverket har för Norrbottens och Västerbottens län inrättat ett regionalt näringslivsråd (tidigare bärighetsgrupp) där bland annat länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län, Region Västerbotten och näringslivet ingår. För Västernorrlands, Jämtland, Dalarnas och Gävleborgs län finns en bärighetsgrupp med samma inriktning där bland annat länsstyrelsen i Västernorrland och näringslivet ingår. Västernorrlands län har också en bärighetsgrupp för länet. Handelskammaren är ordförande och övriga deltagare är bland annat länsstyrelsen i Västernorrlands län och större skogsbolag. Team Norrland Team Norrland är ett varumärke för samarbetet mellan IT Norrbotten, AC- Net och Norrsken AB. Team Norrland erbjuder ett konkurrens- och leverantörsneutralt fiberoptiskt nät med kapacitetstjänster till näringsliv och offentlig service från Tromsö i Nordnorge till Stockholm i söder samt till övriga Sverige genom partners. Oavsett vilken samarbetspartner man väljer inom samarbetet har man en enda kontaktperson och ett enda avtal oavsett var kommunikationsbehovet finns. Samarbeten med bäring mot EU CPMR (Conference of Peripheral Maritime Regions) BSC (Baltic Sea Commission) är ett politiskt forum för påverkan i EU-sammanhang. Transportgruppen för Östersjöområdet koordineras för närvarande av Norrbottens läns landsting. I rådet deltar politiker och tjänstemän från landstingen i Norrbotten och Västernorrland och Region Västerbotten. Europaforum är ett politiskt samverkansforum för de fyra nordligaste länen för påverkan i EU-sammanhang. Ett väl fungerande transportsystem är en viktig fråga, med tyngdpunkt på utveckling av den Botniska korridoren och öst-västliga transportstråk. Politiska rapportörer inom infrastruktur finns från samtliga län. Tjänstemannastöd ges i samtliga län av landsting, region eller kommunförbund och North Sweden och Mid Sweden Offices. Reguljära gränsöverskridande samarbetsorgan Intresseföreningen Norrtåg samverkar för en samlad syn på framtidens järnväg i Norrland. Medlemmar är kommuner, landsting, länsstyrelser, länstrafikbolag och projekt i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län. Föreningen MittSkandia är ett gränsregionalt samarbetsorgan mellan län/ fylke, kommuner, näringslivsorgan och företag i Helgeland inom Nordland Fylkeskommune och Västerbottens län. Ändamålet är att främja gränsregionalt samarbete och bedriva därmed förenlig verksamhet. En samordnad kommunikationsutveckling anges som det viktigaste ramvillkoret för en ökad framtida gränshandel. Föreningen är särskilt engagerad i frågor som rör gränsregionala bussförbindelser, utvecklade flygförbindelser och IT. Kvarkenrådet är ett nordiskt gränsregionalt samarbetsforum för de österbottniska landskapen i Finland samt Västerbotten och Örnsköldsvik i Sverige som bildar Kvarkenregionen. Kvarkenrådet är ett av Nordiska ministerrådets officiella gränsregionala samarbetsorgan. Föreningen arbetar för att främja in- Infrastruktur i Region Norrland 33

34 tegrationen inom regionen och samverkan över Kvarken, minska och eliminera gränshinder samt att tillvarata regionens förutsättningar och främja regionens utveckling. Transportfrågorna är centrala och Kvarkenrådet har bland annat initierat projektet Kvarken short cut system. Stråkrådet E12 har bildats för att samordna Kvarkenrådet och Mittskandia. Stråkrådet har ca 50 representanter från Sverige, Finland och Norge från kommuner, regionförbund, myndigheter, företag och organisationer. Utöver detta finns också tematiska arbetsgrupper inom till exempel hamnar och flygplatser. NECLA (North East Cargo Link Alliance) är en ideell förening med målsättningen att utveckla och marknadsföra en mittnordisk öst-västlig led (Sundsvall Östersund Trondheim) för godstransporter till globala marknader. Medlemmarna består av både stora och små företag i Mittnorden samt kommuner, fylken och olika intresseorganisationer. NECLA har även medlemmar i Ryssland och Storbritannien. NECLA har under 2008 tillsammans med Länsstyrelsen i Västernorrlands län initierat en fas II till NECL-projektet och kommer i det nya Östersjöprogrammet att ansöka om ytterligare utvecklingsmedel. Beslut fattas vid halvårsskiftet Barentssamarbetet omfattar de nordligaste regionerna av Sverige (Norrbottens och Västerbottens län), Norge, Finland och nordvästra Ryssland. Barentssamarbetet syftar till bland annat att säkerställa fred och säkerhet samt att skapa en hållbar social och ekonomisk utveckling i området och i Europa i sin helhet, genom att utveckla kontakterna mellan människorna i området och stärka den regionala identiteten. Samarbetet leds på mellanstatlig nivå av Barentsrådet och på regional nivå av Regionrådet. Regionrådet är sammansatt av representanter för den politiska eller administrativa ledningen i respektive område och beslut fattas i konsensus. Några viktiga arbetsområden är kommunikationer, infrastruktur, och IT-frågor. Mittnorden, från den ryska gränsen i öst till Atlanten i väst (i Sverige Västernorrlands och Jämtlands län), ingår i Nordiska Ministerrådets regionalpolitiska samarbete över riksgränserna i Norden. Målsättningen med dessa är att främja kontakter mellan enskilda, företag och offentliga organisationer. Det politiska nätverket Mittnordenkommittén driver verksamheten. Mittnordenkommittén samarbetar med avsikt att främja hållbar utveckling och tillväxt i Mittnorden, baserad på historisk och kulturell samhörighet och gemensamt regionalt utvecklingsintresse. Ett prioriterat område är att förbättra de östvästliga kommunikationerna. NECLA har tillsammans med berörda företag ansvaret för att utvecklingsarbetet kring Mittnordenkorridoren drivs vidare. Skogslänsgruppen är ett politisk gruppering för norrländsk lobbysamverkan mellan kommunförbunden, landstingen och regionförbunden i de sju nordligaste länen. I gruppen ingår Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Gävleborg, Dalarna samt norra Värmland. Syftet med gruppen är att behandla övergripande gemensamma regionalpolitiska frågor, att bestämma strategi och lägga grund för gemensamt agerande, samt att väcka opinion. I förekommande fall behandlas infrastrukturfrågor. Norrlandstingens regionförbund är ett samverkansorgan mellan de fyra nordligaste landstingen med syfte att tillvarata och utveckla gemensamma intressen inom hälso- och sjukvård, utbildning och forskning och därmed sammanhängande verksamheter. Infrastruktur är ingen huvudfråga för samarbetet, men är av intresse i förekommande fall, till exempel för tillgängligheten till regionsjukhuset i Umeå. Vänregionsamarbeten omfattar som regel en mängd olika verksamhetsområden, där infrastruktur kan vara ett av områdena. 34 Infrastruktur i Region Norrland

35 Exempel på projekt Botniska korridoren Norrtåg AB är projektägare. Parter är bland annat landstingen och länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län, Region Västerbotten, Region Gävleborg, Norrbotniabanegruppen, North Sweden och Mid Sweden European Offices och vissa kommuner. Projektet syfte är att utveckla järnvägskorridoren. Northern axis/arctic Central European Green transport Nordlands fylkeskommun är projektägare. Parter har under förberedelsefasen varit bland annat Norrbottens läns landsting, Luleå hamn, Banverket och berörda kommuner, samt parter från Norge, Finland, Ryssland och Polen. Projektet kommer att ansöka om medel 2009, och syftet är att utveckla järnvägskorridoren. Norrbotniabanegruppen Piteå kommun är projektägare. Parter är bland annat landstingen och länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län, Region Västerbotten, North Sweden European office, Handelskamrarna i Norrbottens och Västerbottens län, berörda kommuner, samt Boliden AB. Projektets syfte är att aktivt bidra till att Norrbotniabanan byggs. Kvarken Shortcut Kvarkenrådet är projektägare. Svensk part är Region Västerbotten som knyter till sig ett partnerskap. Projektets syfte är att utveckla kopplingen över Kvarken till en europeisk kommunikationsled och utarbeta en kommunikationsvision som skapar förutsättningar för regional och gränsregional utveckling. Ådalsbanan/Ostkustbanan Sundsvalls kommun är projektägare. Parter är bland annat Landstinget Västernorrland, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Region Gävleborg samt alla kommuner utefter sträckan (från Gävle till Örnsköldsvik) samt Sollefteå. Projektets syfte är att få till stånd järnvägsutbyggnad. Bästa resan Länsstyrelsen i Västernorrlands län är projektägare. Parter är bland annat Landstinget Västernorrland, kommunerna i Västernorrland, samt Nordmalings och Umeå kommun. Syftet med projektet rör främst trafikeringsfrågor, men berör infrastruktur i form av bytespunkter. Tromsöflyget Luftfartsverket är projektägare. Parter är bland annat Norrbottens läns landsting, länsstyrelsen i Norrbottens län, Luftfartsverket, Piteå, Bodens, Luleå och Kiruna kommuner samt norska intressenter. Projekt har beviljats medel för att starta under år 2009 med syfte att stärka utvecklingen av flygtrafiken Kiruna Luleå Tromsö. UFNI Utveckling av flyg i Norrlands inland Länsstyrelsen i Västerbottens län är projektägare. Parter är bland annat länsstyrelsen i Norrbottens län, Region Västerbotten och de kommunala inlandsflygplatserna i Norrbottens och Västerbottens län. Projektets syfte är att stödja utvecklingen av flygtrafiken och flygplatserna i Norrlands inland. NECL North East Cargo link Länsstyrelsen i Västernorrlands län är projektägare. Parter är organisationer inom offentlig och privat verksamhet i Norge, Finland, Sverige och Ryssland, Infrastruktur i Region Norrland 35

36 bland annat länsstyrelsen i Västernorrlands län, Landstinget Västernorrland och berörda kommuner. Projektet är avslutat men man avser att ansöka om medel 2009 för fortsatt verksamhet, och syftet är att utveckla transportkorridoren Sundsvall Östersund Trondheim, med internationella kopplingar. STBR Sustainable transport in Barent Region Länsstyrelsen Norrbottens län är projektägare. Parter är bland annat länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län, hamnen i Luleå, Vägverket, Banverket och Näringsdepartementet, samt motsvarande aktörer i Finland, Norge och nordvästra Ryssland. Projektet är avslutat men man avser att ansöka om medel 2009 för fortsatt verksamhet, och syftet är främst att öka samverkan inom transportområdet. TransBaltic Region Skåne är projektägare. Parter är bland annat Region Västerbotten. Projektet kommer att ansöka om medel 2009, och syftet är att med parter från Östersjöområdet ta fram en transportstrategi och öka samverkan mellan lokala, regionala, nationella parter, samt på EU-nivå. 3.2 Nationell nivå Investeringsplanering Regeringen har gett i uppdrag till Vägverket, Banverket, Sjöfartsverket och Luftfartsstyrelsen (trafikverken) att upprätta ett gemensamt förslag till en nationell trafikslagsövergripande plan för utveckling av transportsystemet för perioden Luftfartsstyrelsens del i uppdraget övertas från den 1 januari 2009 av Transportstyrelsen. Planen får omfatta följande ändamål: investeringar i det nationella stamvägnätet, inklusive investeringar i transportinformatik, investeringar i statliga järnvägar, inklusive investeringar i transport-informatik, åtgärder för förbättrad miljö längs statliga vägar och statliga järnvägar, åtgärder till vilka bidrag kan lämnas enligt förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa regionala kollektivtrafikanläggningar m m, vilket innefattar följande områden: byggande av spåranläggningar för regional kollektiv persontrafik, byggande av stationer, terminaler, vänthallar, hållplatser och andra liknande anläggningar för järnvägstrafik, stora och strategiska åtgärder i farleder och slussar, statlig medfinansiering till enskilda vägar, driftbidrag till icke-statliga flygplatser, räntor och amorteringar på upptagna lån för transportinfrastruktur, sektorsuppgifter. Den nationella planen tas fram utifrån de direktiv som regeringen lämnat. De transportpolitiska målen utgör övergripande målsättningar. Det nu gällande övergripande målet är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Delmål är ett tillgängligt transportsystem, hög transportkvalitet, säker trafik, god miljö, positiv regional utveckling och ett jämställt transportsystem. Regeringen har initierat en översyn av de transportpolitiska målen och avser att under våren 2009 lämna en proposition till riksdagen med anledning av översynen. Den nationella planen för utveckling av transportsystemet ska innehålla en redovisning per transportstråk av vilken det framgår vilka de största bristerna 36 Infrastruktur i Region Norrland

37 är i förhållande till gällande transportpolitiska mål, vilken funktion som eftersträvas och vilka åtgärder som bör genomföras och varför, samt vilka av dessa åtgärder som föreslås prioriteras. Större beslutade eller pågående projekt medför att den reella investeringsramen är begränsad. Exempel på sådana projekt inom Region Norrland är upprustning av Ådalsbanan, upprustning och nybyggnad av Haparandabanan, ny godsbangård och ombyggnad av personbangård i Umeå, samt väginvesteringar i E4/E12 Umeå och E4 Sundsvall. I arbetet med den nationella planen ska den kunskap och kompetens som finns regionalt tas till vara. På den regionala nivån finns god kännedom om lokala och regionala förhållanden och prioriteringar och förmåga att sätta in transportinfrastrukturen i ett helhetssammanhang med koppling till regional tillväxt och planering av samhällsutvecklingen. Inom det statliga flygplatssystemet görs i dag investeringar av Luftfartsverket där regering och riksdag i samband med treårsplanerna tar ställning till verkets investeringsplaner. Vid sidan av dessa planer kan verket själv besluta om enskilda investeringar där investeringskostnaden understiger 50 miljoner kronor. Sjöfartsverket upprättar, även de, en treårsplan där inriktning av verksamheten och konkretiseringar av målen för de olika verksamhetsområdena föreslås. Riksdagen beslutar sedan varje år om treårsplanen och regeringen konkretiserar i regleringsbrevet mål både vad det gäller verksamheten och ekonomin samt villkor i övrigt för det kommande året. Fysisk planering De statliga trafikverken driver som regel genomförandeprocessen för investeringsprojekt. Detta är reglerat i lagstiftningen, i lagen om byggande av järnväg, lagen om byggande av väg, plan- och bygglagen och miljöbalken. Planeringen av väg och järnvägsprojekt är styrd till ett antal formella steg: förstudie, järnvägs/vägutredning, vid behov tillåtlighetsprövning och järnvägsplan/arbetsplan, skeden där arbetet successivt fördjupas från översiktliga studier till detaljutformning. Vägar och järnvägar får inte byggas i strid mot gällande detaljplaner. Boverket är den centrala myndigheten för frågor om bland annat fysisk planering. Boverket har uppsiktsansvar över plan- och byggnadsväsendet i landet, vilket innebär att lagstiftningens funktion och användning följs. Aktörer De transportpolitiska målen utgör de övergripande målsättningarna för trafikverkens verksamhet. Det övergripande målet är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Delmål är ett tillgängligt transportsystem, hög transportkvalitet, säker trafik, god miljö, positiv regional utveckling och ett jämställt transportsystem. Banverket Banverket har ett helhetsansvar för järnvägen och all spårburen trafik i Sverige. Det innebär att Banverket följer och driver utvecklingen inom järnvägssektorn, bistår riksdag och regering i järnvägsfrågor, ansvarar för drift och förvaltning av statens spåranläggningar, samordnar den lokala, regionala och interregionala järnvägstrafiken samt ger stöd till forskning och utveckling inom järnvägsområdet. Infrastruktur i Region Norrland 37

38 Järnvägssektorn ska i samverkan med andra transportslag erbjuda resenärer och godtransportkunder prisvärda, pålitliga och miljöanpassade transporter. För järnvägsstationerna är ansvaret uppdelat mellan flera olika aktörer. Jernhusen AB äger och förvaltar de flesta större stationer. Andra ägs av kommuner eller privata fastighetsägare. Banverket ansvarar för plattformar, anslutningar till plattformar samt trafikinformationen för tågtrafiken, t ex skyltar och monitorer. Banverket har funktioner för sektorsuppgifter, banhållning, produktion och myndighetsutövning. Organisationen är i huvudsak uppdelad i en förvaltande och en utförande del. Figur Banverkets organisation Källa: Banverket De förvaltande enheterna är generaldirektörens stab (GD-stab), Leverans, Investering, Samhälle och planering, Expert och utveckling samt Verksamhetsstöd. Den producerande delen består av Banverket Produktion, Banverket ICT, Banverket Järnvägsskolan och Banverket Materialservice. Banverket Produktion är sedan 2001 utsatt för konkurrens. Banverket har ca anställda och huvudkontoret är beläget i Borlänge. Banverket har frångått en indelning i regioner, men alla förvaltande enheter finns representerade i hela landet förutom GD-stab som enbart finns i Borlänge. Huvudort i Norrbottens och Västerbottens län är Luleå. För Västernorrlands län är huvudorten Gävle. Det finns lokalkontor i till exempel Kiruna, Boden, Älvsbyn, Skellefteå, Umeå och Mellansel. Här finns främst de som arbetar med driften av järnvägsanläggningen. Leverans Driftsområde Norra omfattar området norr om Långsele (Norrbottens, Västerbottens och delar av Västernorrlands län). Leverans Driftsområde Mellerstas avgränsning norrut går vid Långsele (omfattar delar av Västernorrlands län). Det finns driftledningscentraler i Boden (norr om Vännäs) och Ånge (söder om Vännäs). Leverans har även anläggningsområden med t ex stråkansvariga för de olika järnvägsstråken. Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län ligger i anläggningsområde Nord. Investering har projektdistrikt som arbetar med olika utredningar och byggprojekt. Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län ingår i Projektdistrikt Nord. Vägverket Vägverkets uppgift är att effektivt och i samverkan med andra aktörer utveckla vägtransportsystemet i den riktning som regering och riksdag beslutat om. I Vägverkets uppgifter ingår ett sektorsansvar för vägtransportsystemet. Det innebär att verket ska företräda staten i frågor som gäller vägtransportsystemets miljöpåverkan, trafiksäkerhet, tillgänglighet, transportkvalitet, effektivitet och bidrag till regional utveckling. Ansvaret gäller även väginformatik, fordon, kollektivtrafik, handikappanpassning, jämställdhet, yrkestrafik och tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom väg- 38 Infrastruktur i Region Norrland

39 transportsystemet. Som förvaltningsmyndighet ansvarar Vägverket för myndighetsutövning inom vägtransportsektorn samt för planering, byggande, drift och underhåll av de statliga vägarna. Vägverket ska också utöva tillsyn över kommunernas väghållning. Driftbidrag till enskilda vägar hanteras av Vägverket. Utöver de övergripande transportpolitiska målsättningarna finns också en Strategisk plan för Vägverket med strategiska mål och strategier. Kopplat till Strategisk plan kan det finnas fördjupningsdokument med strategier och åtgärdsområden för de strategiska målen. Vägverket delas in i ett huvudkontor, tre verksamhetsområden och ett antal enheter för bland annat förarprövning, färjerederi och utbildning. Vägverkets sju regioner ingår i verksamhetsområdet Samhälle. Vid verket finns också en internrevision. Vägverket har ca anställda, och huvudkontoret är beläget i Borlänge. Sedan januari 2009 har tidigare Vägverket Produktion övergått till ett fristående bolag, Svevia AB, och konsultverksamheten inom Banverket och Vägverket till ett annat fristående bolag, Vectura AB. Verksamhetsområdet Samhälle ansvarar för den dagliga kundnära kontakten ifråga om samhällsutveckling, planering, utredningar, sektors- och myndighetsfrågor samt drift och underhåll och beställningar av investeringsverksamhet från verksamhetsområde Väg. Inom Verksamhetsområdet Samhälle finns också fyra nationella avdelningar samt en stab. Vägverkets regionala representation i området utgörs av Region Mitt (Västernorrlands, Jämtlands, Gävleborgs och Dalarnas län), med regionkontor i Härnösand, och Region Norr (Norrbottens och Västerbottens län), med regionkontor i Luleå. Luftfartsverket Luftfartsverket ska bidra till att de transportpolitiska målen för luftfarten uppnås genom att på ett företagsekonomiskt lönsamt sätt ansvara för driften och utvecklingen av kostnadseffektiva, säkra och fungerande flygplatser och flygtrafiktjänster. Flygsäkerheten har högsta prioritet. Luftfartsverkskoncernen består av ett affärsverk, med dotter- och intressentbolag. Luftfartsverket är organiserat i tre affärsdrivande divisioner: Stockholm, Flygplatsgruppen och Flygtrafiktjänsten. Vid sidan av divisionerna finns ett antal serviceenheter. Division Stockholm består av flygplatserna Stockholm-Arlanda Airport och Stockholm-Bromma Airport. Division Flygplatsgruppen består av flygplatserna Göteborg Landvetter Airport, Jönköping Airport, Karlstad Airport, Kiruna Airport, Luleå Airport, Malmö Airport, Ronneby Airport, Skellefteå Airport, Sundsvall Härnösand Airport, Umeå Airport, Visby Airport, Åre Östersund Airport, Ängelholm Helsingborg Airport och Örnsköldsvik Airport. Division Flygtrafiktjänsten (ANS) består av flygtrafikledning, flygbriefing, flygtele och flygväder för civil luftfart. Inom flygtrafiktjänstens verksamhet ryms två kontrollcentraler och flygplats- och inflygningskontrolltjänst i torn och terminalkontroller på 37 platser. Luftfartsverket driver 16 flygplatser och svarar för flygtrafiktjänsten i Sverige. Totalt har verket ca årsanställda och huvudkontoret är beläget i Norrköping. Statens krav på Luftfartsverket är att utveckla och driva de statliga flygplat- Figur Vägverkets regionindelning, Källa: Vägverket Infrastruktur i Region Norrland 39

40 serna till full kostnadstäckning och leverera avkastning till staten på investerat kapital. I detta avseende betraktas de statliga flygplatserna som ett system där överskott på större flygplatser täcker underskott på mindre. Intäkterna kommer till övervägande del (65 procent) från de avgifter som hänför sig till flygtrafiken på de statliga flygplatserna och från den trafik som passerar Sveriges luftrum. Övriga intäkter (35 procent) kommer från flygplatsernas butiker, parkeringsplatser, konferensanläggningar, restauranger med mera. Sjöfartsverket Sjöfartsverket är en statlig myndighet som har sina uppgifter angivna i regeringens instruktion samt i det årliga regleringsbrevet. Sjöfartsverket ska verka för att de transportpolitiska målen inom sjöfartsområdet uppfylls på ett kostnadseffektivt sätt. Då verksamheten huvudsakligen finansieras genom avgifter på handelssjöfarten, benämns det affärsverk. Sjöfartsverket har också genom sitt sektorsansvar en viktig uppgift att utveckla mätbara mål och indikatorer samt att återrapportera hur såväl verkets verksamhet som sjöfartssektorn som helhet utvecklas mot de transportpolitiska målen. Sjöfartsverkets huvuduppgift är att verka för goda förutsättningar för sjöfarten på Sverige och för svensk sjöfart. Verket svarar för sjöfartens säkerhet och framkomlighet. I serviceutbudet ingår bland annat lotsning, farleder, isbrytning, sjökartläggning, sjöräddning, sjöfartsinspektion och sjömansservice. Verksamheten inriktas huvudsakligen på handelssjöfarten, men hänsyn tas också till fritidsbåtstrafikens, fiskets och marinens intressen. Totalt har verket ca medarbetare, och huvudkontoret är beläget i Norrköping. Den regionala organisationen är koncentrerad till den svenska kusten och de stora insjöarna. Kuststräckan är indelad i sex sjötrafikområden. Sjötrafikavdelningen svarar för, att de uppdrag som givits, dimensioneras och utförs effektivt avseende lotsning, sjötrafikinformation och sjöräddning samt utveckling och underhåll av produktionsmedel. Figur Sjöfartsverkets sjötrafikområden, Källa: Sjöfartsverket Sjötrafikavdelningens regionala verksamhet är uppdelad på sex sjötrafikområden, med kontor i Luleå, Gävle, Stockholm, Malmö, Göteborg och Trollhättan. 40 Infrastruktur i Region Norrland