Unga i JOBB eller inga i jobb?

Transkript

1 Unga i JOBB eller inga i jobb? - Om projektet Unga i JOBB som riktades till unga arbetslösa Therese Bengtsson, Gabi Djordjevic, Lena Hedström, Sara Holmberg, Fahreta Rakanovic, Rebecca Svensson och Matz Törnqvist Bjuv 2014

2

3 Innehåll 1 Projektets kontext ESF/EU Arbetsmarknadspolitiken Samverkande myndigheter Arbetsförmedlingen Försäkringskassan Kommunen Kommunen som projektägare Bjuvs kommun Bjuv som projektägare Unga i JOBB Förstudien Förstudien för Unga i JOBB Projektansökan Trestegsmodellen Mobiliseringsfasen Problem/behov Teoretisk bas Projektmål Ambition att göra skillnad Genomförandefas Problem/behov utifrån deltagarna... 61

4 2.3.2 Projektets processer Statistisk fakta om deltagarna Slutgiltiga projektmodellen Projektets personal Rekryteringsförfarande & marknadsföring Remissen Deltagarens ingång i projektet De första mötena med deltagarna Gemensamma komponenter oavsett steg Nyckelperson Fördjupad kartläggning Handlingsplan Uppföljningssamtal Praktik Utredningar & stödsamtal SYV-samtal Hälsa Steg Gruppstärkande övningar Handlett jobbsök Eget arbete i lokalerna/flextid Självinventeringshäften Steg

5 3.6.1 SMART-modellen NÖHRA som verktyg Arbetsmarknadsinriktad gruppverksamhet Delaktighet för målgruppen Brukare Brukarmedverkan/inflytande Deltagarnas röster Stöd & hjälp från personalen Projektets innehåll Välfungerande/värdefull vardag Svårigheter, hinder & utmaningar Projektets struktur Vikten av en grundlig förprojektering Projektmognad hos huvudmän Otydligt ledarskap & styrning Projektansökan & vad som sedan blev Begränsad utformning av extern utvärdering Avsaknad av en implementeringsstrategi Ekonomi, närvaro & dokumentation Dokumentationssystemet PLANIA För lågt budgeterad extern utvärdering ESFs upplägg, kvalitét eller kvantitet? Krav på redovisning

6 5.3 Tjänster & fördelningen av uppdrag Svårigheter med deltidstjänster Utmaningen med ett multidisciplinärt team Otydliga arbetsbeskrivningar Transnationella kontakter Internt arbetssätt Metodik & arbetssätt Kartläggningsmaterialet Icke delaktighet i beslutsprocesser Svårigheter med gruppverksamhet Rätt fokus eller fel fokus? Samverkan Projekt verkar under tidspress Remittenternas förhållningssätt Aktiveringspolitiken bidrar till svårigheter Att arbeta med unga arbetslösa Utvärdering - framgångsfaktorer Självskattningspåståenden Resultat KASAM Analys & slutsats Förslag till förbättringar & lösningar Systemnivå Verksamhetsnivå

7 6.2.3 Individnivå Slutdiskussion Källförteckning

8

9 Förord Det är inte den starkaste som överlever, inte heller den intelligentaste, utan den som snabbast kan anpassa sig till förändringar" - Charles Darwin Det är just det som är nyckeln till att arbeta i ett projekt, att anpassa sig till förändringar. Under de nästan tre åren som Unga i JOBB har pågått är ordet förändring signifikativt för alla processer som ägt rum. Förändringsresan har pågått både för deltagare och för personal där vi alla befunnit oss i förändringar och haft förmågan att anpassa oss till dem. Arbetsnamnet på vår interna utvärdering gick under boken där vi allesammans fnissade åt tanken och skämtsamt kallade oss själva författare. Boken blev en riktig bok och vi kan numera titulera oss som författare, det är just den boken du håller i din hand. Jag vill rikta det största tacket till Fahreta, Gabi, Matz, Therese, Lena och Rebecca mina underbara och kära författarkollegor. Jag är så tacksam för att just ni har funnits där och att vi ska arbeta tillsammans framöver. Tack även till våra fantastiska 124 deltagare, Styrgruppens medlemmar, Christel, Carina, våra handledare Ylva och Kristina, Susanne, Lena, Gunilla, Magnus, Hanna, Anna, Louise, Dagny, Peter, Åsa, B-M, Bitte och våra medarbetare i och utanför kommunen. Ett särskilt tack till ESF-rådet och Bjuvs kommun som möjliggjort Unga i JOBB ni stödjer och bidrar till ett bättre samhälle. Sara Holmberg, projektledare

10

11 Bokens disposition Unga i JOBB är ett projekt som riktade sig till unga arbetslösa i åldrarna år. Projektet finansierades delvis av Europeiska socialfonden (ESF) och ingick i programperioden Inom denna programperiod gavs ekonomiskt stöd till projekt som syftade till att främja kompetensutveckling och motverka utanförskap i arbetslivet. Syftet med Unga i JOBB var att undersöka varför arbetslösa unga återkommer i olika insatser/åtgärder samt arbeta fram metoder för att förhindra detta. Målsättningen var att 80 % av projektdeltagarna skulle slutföra sin tid i projektet och av dessa skulle 50 % börja arbeta, 25 % börja studera samt 25 % skulle få en välfungerande vardag. Projektet var placerat i Bjuvs Kommun (tillika projektägare) i nordvästra Skåne. Kapitel 1 börjar med att beskriva projektets kontext där vi går in på ESF och den svenska arbetsmarknadspolitiken. Vi kommer även in på samverkande myndigheter till projektet, och deras funktion gentemot arbetslösa unga, så som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan samt kommunen. Vi beskriver slutligen Bjuvs kommun samt deras roll som Unga i JOBBs projektägare. Kapitel 2 redogör för de tre faserna i projektet; Förstudien, Mobiliseringsfasen samt Genomförandefasen. I avsnittet om förstudien beskrivs projektets förstudie, projektansökan till ESF samt den trestegsmodell som projektet var tänkt att utgå från. Vidare i avsnittet om mobiliseringsfasen framställs det arbete som utfördes för att klarlägga de problem och behov som projektets

12 målgrupp kunde tänkas ha. Därefter diskuteras projektets teoretiska bas, projektets mål samt projektets ambition att göra skillnad. I avsnittet om genomförandefasen börjar vi med en beskrivning av de problem och behov som deltagarna i Unga i JOBB faktiskt hade utifrån den fördjupade kartläggningen som deltagarna genomgick. Därefter illustreras, med hjälp av tidslinjer, processerna som skett i projektet. Slutligen i avsnittet presenteras statistisk fakta över deltagarna. Kapitel 3 skildrar Unga i JOBBs slutgiltiga projektmodell och hur vi faktiskt arbetade med unga arbetslösa. Först beskriver vi deltagarnas ingång i projektet och de verktyg vi använde så som KASAM samt Livskompassen. I kapitlet går vi in på de två olika stegen (och inte tre som det var tänkt från början) som deltagarna kunde befinna sig i. Vidare beskrivs de gemensamma inslagen som samtliga deltagare, oavsett stegtillhörighet, berördes av så som Nyckelperson, Fördjupad kartläggning, Handlingsplan, Uppföljningssamtal, Praktik, Utredningar/stödsamtal, SYV-samtal samt Hälsa. Därefter beskrivs de olika aktiviteterna som deltagarna hade inom vardera steg. Kapitel 4 handlar om delaktighet och börjar med att diskutera begreppen Brukare, Brukarmedverkan samt Brukarinflytande. Därefter redogör vi för hur de unga arbetslösa upplevde sitt deltagande i Unga i JOBB. Texten bygger på en enkät som deltagarna fick i slutet av sitt deltagande i projektet samt en uppföljning som skedde, med deltagarna, en tid efter att de slutat.

13 Kapitel 5 är ett diskussionskapitel där vi går igenom de svårigheter, hinder och utmaningar som vi stötte på under projektets gång. Vi diskuterar svårigheter, hinder och utmaningar rörande Projektets struktur, Ekonomi, närvaro och dokumentation, Tjänster och fördelning av uppdrag, Internt arbetssätt samt Samverkan. Kapitel 6 är det kapitel där vi blickar framåt och lyfter det som vi sett som framgångsrikt i projektet. Vi lyfter även de förutsättningar som vi upplever behövs för att lyckas med att unga arbetslösa ska få en mer välfungerande och värdefull vardag och därigenom göra inträde på arbetsmarknaden.

14 14

15 1 Projektets kontext I följande kapitel beskrivs projektets kontext där vi går in på ESF och den svenska arbetsmarknadspolitiken. Vidare redogörs det även för samverkande myndigheter till projektet så som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan samt kommunen. Sist i kapitlet skildras Bjuvs kommun och deras roll som projektägare. 1.1 ESF/EU Europeiska socialfonden (ESF) är ett av Europeiska unionens (EU) verktyg för att skapa fler och bättre arbeten i Europa. Den europeiska sammanhållningspolitiken som bedrivs, där ESF är en viktig aktör, har som mål att bidra till ekonomisk och social sammanhållning inom EU genom att minska regionala skillnader och ojämlikheter mellan människor. Den Europeiska socialfonden instiftades 1957, samtidigt som EU grundades, och har sedan 1995 finansierat projekt i Sverige och från år 2000 har ESF-rådet 1 haft ansvaret för Socialfondens svenska program. En övervakningskommitté är tillsatt på nationell nivå för att följa upp samt för att säkra kvalitén och genomförandet i Socialfondens arbete. Övervakningskommittén består av representanter från myndigheter, ideella organisationer, arbetsmarknadens organisationer samt forskningsvärlden. Socialfondens programperiod har syftat till att skapa sysselsättning genom att tillvarata de förutsättningar som finns inom hela Europeiska unionen och därigenom öka möjligheterna för alla regioner att 1 ESF-rådet är en statlig myndighet vars uppgift är att förvalta ansvaret över Europeiska socialfonden samt Europeiska integrationsfonden i Sverige (Svenska ESF-rådet, 2013b). 15

16 bidra till Europas konkurrenskraft (Svenska ESF-rådet, 2013a). Under programperioden har Sverige tilldelats 6,2 miljarder kronor ur Socialfonden för att fördela till projekt som har till syfte att främja kompentensutveckling och motverka utanförskap i arbetslivet. Inom programperioden har det rymts två olika programområden; 1 Kompetensförsörjning och 2 Ökat arbetskraftutbud där projektet Unga i JOBB faller under ramen för programområde 2 Ökat arbetskraftutbud. Stöd ges för att öka den sociala sammanhållningen och för att skapa ett inkluderande arbetsliv med fokus på personer som står långt från arbetsmarknaden (Svenska ESF-rådet, 2013a). Målet är att de deltagare som medverkat i projekten ska ha ökat sina möjligheter att träda in på arbetsmarknaden för att sedan stanna kvar där. Socialfonden fokuserar på att projekten ska integrera jämställdhet och tillgänglighet i det dagliga arbetet samt transnationellt utbyte. Det mervärde som projekten tillvaratar ska löpande spridas i den egna organisationen såväl som i andra EU-länder. Fokus ligger även på att projektet lever vidare efter projekttidens slut, genom en implementering som är hållbar i ett längre perspektiv. Alla projekt redovisar sina resultat månadsvis till ESF, vilka utgifter som är stödberättigade varierar mellan de olika projekt som genomförs. Redovisningen sker utifrån färdiga mallar där projektägare 2 äskar ersättning som erhålls i efterhand (Svenska ESF-rådet, 2013a). 2 Projektägare är den myndighet, organisation eller företag som ansökt och fått stöd för att genomföra ett projekt (Svenska ESF-rådet, 2012). 16

17 1.2 Arbetsmarknadspolitiken Inom den svenska arbetsmarknadspolitiken, och dess åtgärder som genomförs, bedrivs det aktiv arbetsmarknadspolitik respektive passiv arbetsmarknadspolitik. Aktiv arbetsmarknadspolitik definieras som insatser och program riktade till arbetslösa för att förbättra deras möjligheter till sysselsättning. Passiv arbetsmarknadspolitik är de ekonomiska stöden som utgår till arbetslösa exempelvis arbetslöshetsersättning (Calmfors, Forslund och Hemström, 2002). I början utav 1900-talet låg ansvaret för de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna på kommunal nivå men under 1940-talet förstatligades ansvaret i syfte att arbeta mer nationellt med arbetsmarknadsfrågor (Thoursie, 1990). Idag står det klart att det är i första hand staten som ska ansvara för arbetsmarknadspolitiken. Det övergripande målet är en välfungerande arbetsmarknad med full sysselsättning och god ekonomisk utveckling. Målet ska sedan anpassas till lokala förutsättningar och behov där bland andra kommunerna involveras för att utveckla detta arbete. Under 1990-talet ökade kommunernas engagemang i arbetsmarknadsfrågorna, förmodligen på grund av en stigande arbetslöshet (Lundin, 2008). Då Sverige 1995 gick med i EU skapades möjligheteten för kommuner att söka medel från ESF (Svenska ESF-rådet, 2013a). Under 1990-talet reformerades även statens politik gällande arbetssökande ungdomar där regeringen deklarerade 1994 att ingen under 25 år skulle gå arbetslös i mer än 100 dagar. Det 17

18 infördes då det kommunala ungdomsprogrammet samt ungdomsgarantin vilka gick ut på att kommunerna skulle ta ansvar för arbetsmarknadsåtgärder för ungdomar som inte lyckats få ett jobb efter tre månaders arbetslöshet (Statskontoret, 2001) avskaffades kommunala ungdomsprogrammet men kommunerna kan sedan 2007, på uppdrag av Arbetsförmedlingen, driva program genom jobbgaranti för ungdomar 5 (Lundin, 2008). I Sverige har arbetslösheten internationellt sett varit mycket låg. Dock har antalet arbetslösa gått i vågor och både varit väldigt hög och väldigt låg genom åren. Arbetslösheten drabbar olika sociala grupperingar på olika sätt, grupper som drabbas hårdare är exempelvis de som är yngre, lågutbildade samt invandrare (Giddens, 2001). Den svenska regeringen uppger att deras viktigaste arbetsmarknadspolitiska mål är full sysselsättning och politiken har sedan 2006 utgått från att arbetslinjen ska 3 Kommunala ungdomsprogrammet innebar att kommunerna genom Lag (1995:706) om kommunernas ansvar för ungdomar kunde överta ansvaret för arbetslösa individer under 20år genom att ordna full sysselsättning som skulle underlätta den unges inträde på arbetsmarknaden. Kommunen fick för detta statlig ersättning (Statskontoret, 2001). 4 Ungdomsgarantin (tidigare utvecklingsgarantin) innebär att alla under 25 år ska erbjudas arbete, praktikplats, lärlingsplats alternativt utbildning senast fyra månader efter avslutad utbildning eller efter att de blivit arbetslösa (Europeiska kommissionen, 2013). 5 Jobbgaranti för ungdomar har till syfte, enligt Förordning (2007:813) om jobbgaranti för ungdomar 1, att erbjuda ungdomar särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser på ett tidigt stadium för att de så snabbt som möjligt ska få arbete motsvarande hela sitt arbetsutbud eller påbörja eller återgå till en utbildning. 18

19 stärkas. På regeringens hemsida (Regeringskansliet, 2013) beskrivs de fem olika prioriteringsområden vilka är: Det ska löna sig att arbeta Alla som arbetar måste känna att deras arbetsinsats ger lön för mödan. Regeringen har bland annat i fyra steg genomfört ett jobbskatteavdrag som syftar till att sänka skatten på arbetsinkomster. Fler i arbete genom arbetslinjen Alla som kan arbeta ska kunna få ett arbete. Regeringens politik syftar till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och stärka matchningen. Aktiv arbetsmarknadspolitik Aktivitet, utbildning och omställning anser regeringen vara den aktiva arbetsmarknadspolitikens viktigaste beståndsdelar. Att hålla sig aktiv, få snabbt och effektivt stöd samt rätt insatser. En bra skola Regeringen anser att en bra skola förebygger arbetslöshet och förbättrar matchningen. Regeringen återupprättar kunskapsskolan och utvecklar fler yrkesinriktade utbildningar. En offensiv närings- och jobbpolitik Regeringen för en offensiv närings- och jobbpolitik. Regeringen anser att företag måste starta, stanna och växa i Sverige och vill även satsa på entreprenörskap, ett utvecklingskraftigt innovationsklimat samt på forskning och utveckling. 19

20 Arbetsmarknaden är mångfasetterad. Det finns flera statistiska källor som beskriver olika aspekter av den. Eftersom dessa källor skiljer sig i syfte, definition, populationsavgränsning, upplägg med mera uppstår skillnader i de redovisade uppgifterna. Arbetskraftsundersökningarna (AKU), som utförs av Statistiska centralbyrån 6 (SCB), ger en sammanhållen bild av arbetsmarknadens förhållanden för hela befolkningen i åldersgruppen år. AKU tar fram månatlig, kvartalsvis och årlig statistik för både antal och andel sysselsatta respektive arbetslösa. Det är den enda källan som tar fram kontinuerliga uppgifter rörande den totala arbetslösheten och står därmed för det officiella arbetslöshetstalet (SCB, 2014a). Arbetsförmedlingen (AF) publicerar också uppgifter relaterade till arbetslöshet. AF publicerar veckovisa och månadsvisa uppgifter om antalet öppet arbetslösa 7, antalet personer i olika arbetsmarknadsåtgärder samt ett totalt registerbaserat mått på arbetslöshet. Uppgifterna är i sin grund administrativa och bygger på inskrivna arbetssökande hos Arbetsförmedlingarna. AKU och AF:s statistik skiljer sig alltså vad gäller syfte, bakgrund och framställning (Statistiska centralbyrån, 2013). 6 SCB är en statlig förvaltningsmyndighet som tar fram, och har ansvar för, officiell statisk till regeringen, myndigheter, forskare och privatpersoner med flera (SCB, 2014b). 7 Öppet arbetslösa är arbetssökande utan arbete som aktivt söker och omgående kan tillträda på arbetsmarknaden förekommande arbete och som inte deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program (Arbetsförmedlingen, 2014a). 20

21 Utifrån AF:s statistik så har antalet inskrivna i åldern år i januari månad i Bjuvs kommun varit enligt nedan (Arbetsförmedlingen, 2014b): Enligt AKU var sammanlagt 23,9 % av Sveriges befolkning i åldern år arbetslösa i januari månad 2014 (SCB, 2014a). Denna siffra har inte förändrats avsevärt sedan projektstart om jämförelse sker med januari månad 2012 då det var 24,2 % arbetslösa i samma ålderskategori (SCB, 2012). I åldern år var 8,6 % arbetslösa januari 2014 (SCB, 2014a). 21

22 22

23 1.3 Samverkande myndigheter Arbetsförmedlingen Arbetsförmedlingen är en nationell myndighet som arbetar på uppdrag av riksdag och regering. Organisationen leds av generaldirektören och styrelsen är myndighetens högst beslutande organ. Det finns 320 (uppgift hämtad 2014) lokala Arbetsförmedlingar samlade i elva marknadsområden. Arbetsförmedlingens huvuduppdrag är att sammanföra arbetsgivare med arbetssökande och det övergripande målet är att verka för att förbättra arbetsmarknaden genom att: effektivt föra samman den som söker arbete med den som söker arbetskraft prioritera dem som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden säkerställa att arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en omställningsförsäkring anlita kompletterande aktörer för att snabbt och effektivt få arbetssökande i arbete ha ett samlat ansvar, sektorsansvar, för handikappfrågor inom arbetsmarknadspolitiken ha särskilt ansvar för att nyanlända invandrare erbjuds insatser som främjar en snabb och effektiv etablering på arbetsmarknaden för Sveriges del fullgöra de uppgifter som åligger den centrala arbetsmarknadsmyndigheten och de särskilda förmedlingarna om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen 23

24 Det ges även möjligheter för extra insatser till arbetssökande genom olika arbetsmarknadspolitiska program, dessa ser olika ut beroende av konjunkturen och den aktuella situationen på arbetsmarknaden. De största programmen är jobb- och utvecklingsgarantin 8 samt jobbgarantin för ungdomar (Arbetsförmedlingen, 2014c). Arbetsförmedlingens roll i projektet har främst varit att remittera deltagare. Det har förekommit att handläggare varit på plats för att genomföra uppföljningar med deltagare som remitterats från Arbetsförmedlingen. En representant från Arbetsförmedlingen har under hela projekttiden suttit med i styrgruppen. Det har även förekommit att handläggare deltagit vid grupptillfällen för att prata kring Arbetsförmedlingen och dess regelverk för deltagarna. 8 Syftet med jobb- och utvecklingsgarantin är, enligt Förordning (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin 1, att erbjuda personer som varit arbetslösa under lång tid individuellt utformade insatser för att de så snabbt som möjligt skall få arbete. 24

25 1.3.2 Försäkringskassan Försäkringskassan är en enrådighetsmyndighet 9 med insynsråd 10, där generaldirektören är ordförande, som arbetar på uppdrag av riksdag och regering genom regleringsbreven 11 som beslutas årligen i december månad. Försäkringskassan samordnar den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inom sjukförsäkringsområdet genom ett nära samarbete med bland annat vården, kommunen, Arbetsförmedlingen och arbetsgivare. Försäkringskassan har ett aktivt förhållningssätt och är en viktig aktör gentemot Europeiska socialfonden som projektägare eller som medfinansiär i angelägna projekt riktade till Försäkringskassans målgrupp. Försäkringskassan finns i hela landet och handlägger enskilda ärenden på lokala och nationella försäkringscenter med ett hundratal servicekontor runt om i landet (Försäkringskassan, 2014). Försäkringskassans har haft möjlighet att remittera deltagare, dock har inga remisser inkommit från dem. Försäkringskassan är den myndighet som utbetalar aktivitetsstöd och andra ersättningar som varit aktuella för deltagarna. Projektets personal har varit behjälplig för deltagarna när det gäller de löpande ansökningar som görs varje månad. 9 Myndighet som leds av en myndighetschef ensam, det vill säga utan en styrelse, vilken sköter den löpande verksamheten samt ansvarar för verksamheten gentemot regeringen (SOU 2004:23). 10 Insynsråd tillsätts av regeringen med uppgift att utöva insyn i myndigheter (SOU 2004:23). 11 Regleringsbreven är ett av de viktigaste instrumenten för regeringen att styra myndigheterna i syfte att nå de politiska målen inom de ekonomiska ramar som riksdagen fattat beslut om. I regleringsbreven utvecklar regeringen de övergripande mål som fastställts av riksdagen. (SOU 2004:23, sid 81). 25

26 1.3.3 Kommunen Kommunen är den myndighet som har det yttersta ansvaret för sina medborgare vilket i huvudsak regleras av Kommunallag (1991:900), Socialtjänstlag (2001:453) och till vissa delar av Skollag (2010:800) för den aktuella målgruppen. Staten ansvarar för arbetsmarknadspolitiken i Sverige där riksdag och regering beslutar om vilka åtgärder som ska finnas och sätter dess budget. Arbetsförmedlingen arbetar utifrån de politiska målen och ansvarar för att sätta arbetsmarknadspolitiken i verk. Kommunernas formella ansvar för arbetsmarknadspolitiken är begränsat, trots detta tar de ett stort och aktivt ansvar runt om i landet där cirka 80 % har en arbetsmarknadsförvaltning/-avdelning/-enhet varav 93 % satsar egna medel på arbetsmarknadsåtgärder. En viktig anledning till att kommunerna tar en aktiv del i arbetsmarknadspolitiken är att arbetslöshet är kostsam för kommunerna. Vid hög arbetslöshet riskerar antalet försörjningsstödstagare att öka, och fler arbetsmarknadsåtgärder tillsätts, samtidigt som skatteintäkterna sjunker (SKL, 2011). 26

27 Vilka åtgärder som kommunerna erbjuder skiljer sig åt, de frekvent återkommande åtgärder som genomförs utifrån Sveriges kommuner och landstings 12 (SKL) studier är (SKL, 2011): Praktik Informationsansvar ungdomar <20 år Rehabilitering Förmedlingsinsatser/matchning Utvecklingsinsatser/habilitering/arbetsträning Jobbsökaraktiviteter Ferie- och sommarjobb Arbetsprövning/-förmågebedömning Coaching Varaktig samhällsnyttig sysselsättning Sysselsättning för personer med funktionshinder Det krävs särskilt lagstöd för kommuner att ge understöd för en enskild kommuninvånare utifrån likställighetsprincipen som i korthet innebär att alla kommunmedlemmar är likställda, både i fråga om rättigheter men även i fråga om skyldigheter. Erbjudan om att delta i aktiviteter sker i samverkan med Arbetsförmedlingen där en grundläggande förutsättning är att lagen stödjer det. Lagar som då kan bli aktuella är Socialtjänstlag (2001:453) 4 kap som berör rätten till bistånd där det står följande i 4 : 12 SKL är en arbetsgivar- och intresseorganisation för alla kommuner, landsting och regioner i Sverige med uppgift att bidra och stödja medlemmarnas verksamhet (SKL, 2014). 27

28 Socialnämnden får begära att den som får försörjningsstöd under viss tid ska delta i av nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet om den enskilde inte har kunnat erbjudas någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Den praktik eller kompetenshöjande verksamhet som avses i första stycket ska syfta till att utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Verksamheten ska stärka den enskildes möjligheter att komma in på arbetsmarknaden eller, där så är lämpligt, på en fortsatt utbildning. Den ska utformas med skälig hänsyn till den enskildes individuella önskemål och förutsättningar. Kommunerna har även ett ansvar, så kallat informationsansvar, gentemot ungdomar mellan 16 och 20 år enligt Skollag (2010:800) 29 kap 9 där det framgår: En hemkommun skall löpande hålla sig informerad om hur de ungdomar i kommunen som inte fullgjort sin utbildning på nationellt eller specialutformat program i gymnasieskola, gymnasiesärskola eller motsvarande är sysselsatta, i syfte att kunna erbjuda dem lämpliga individuella åtgärder. 28

29 1.4 Kommunen som projektägare Bjuvs kommun Bjuvs kommun i nordvästra Skåne var Unga i JOBBs projektägare. Det bor sammanlagt invånare (2013) i Bjuvs kommun. Bjuv är en bruks- och industriort vilka för bara några decennier sedan ansågs vara den Svenska ekonomins motor. Det skapade trygga arbetstillfällen och en god kommunal ekonomi för Bjuv och dess invånare. I dag har tiderna förändrats. De stora företagen förväntas trygga arbeten och försörjning för invånarna i Bjuv. Men den globaliseringen som skett, och som inneburit ett förändrat företagsklimat, medför en alltmer hårdnande arbetsmarknad och ett större krav på akademisk utbildning. Den trygghet som Bjuvs invånare tidigare haft med försörjningsmöjligheter, genom industrierna, på den egna orten har försvagats. Levnadsvanor och hälsa för invånarna påverkas av dess sociokulturella sammanhang och det är därför viktigt att känna till Bjuvs bakgrund för att förstå dess nutid (Bjuvs Kommun, 2009). Att känna till Bjuv, och hur dess invånare har det, är viktigt för att förstå i vilken kontext projektet har verkat i. I Öppna jämförelser jämför SKL Sveriges kommuner utifrån olika parametrar. I deras jämförelse av Grundskolan (SKL, 2013a), Gymnasieskolan (SKL, 2013b), Folkhälsan (SKL, 2009) samt Ekonomiskt bistånd (Socialstyrelsen, 2013a) framkommer i Bjuvs kommun att (inom parantes Bjuvs plats av samtliga 290 kommuner eller andel procent i landet): 29

30 60 % (285) har uppnått målen i alla ämnen i grundskolan 71,5 % (261) har nått minst betyg G i ämnesproven i åk 9 Andel behöriga till: Naturvetenskapliga gymnasieprogram 72,5 % (267); Samhällsvetenskapliga program 73,1 % (282); Estetiska gymnasieprogram 81,9 % (228); Yrkesinriktade gymnasieprogram 86,9 % (160) 68,3 % (271) har slutfört gymnasiet (exklusive Individuellt program) inom 3 år 85,2 % (184) med slutbetyg har uppnått behörighet till universitetsstudier 38,1 % (170) har påbörjat universitetsstudier inom 3 år efter avslutade gymnasiestudier 28,6 % (140) har etablerat sig på arbetsmarknaden 2 år efter gymnasiestudier 14,1 % (andel i landet 30,9 %) av invånarna har eftergymnasial utbildning (2008) 11,7 % (andel i landet 8 %) unga vuxna (18-24 år) uppbär ekonomiskt bistånd 27 % (andel i landet 20,3 %) av invånarna är låginkomsttagare 19,5% (andel i landet 17,7 %) har nedsatt psykiskt välbefinnande år Bjuv som projektägare Projektet har fallit under avdelningen för Arbete och Tillväxt (AoT). Vid projektstart stod det färdigt vilka samverkanspartners som skulle finnas med i projektet. Dessa har varit Arbetsförmedlingen (dåvarande AMO AMO står för Arbetsmarknadsområde. 30

31 Helsingborg), Båstads kommun, Helsingborgs stad, Svalövs kommun och Åstorps kommun. Samarbetspartners har ingått i styrgruppen under hela projekttiden och en representant från projektägaren har varit styrgruppens ordförande. I Bjuvs kommun finns fem förvaltningar: Barn- och utbildningsförvaltningen Kommunstyrelsens förvaltning Vård- och omsorgsförvaltningen Byggnadsförvaltningen Kultur- och fritidsförvaltningen Kommunstyrelsens förvaltning innehåller sju avdelningar och en stabsfunktion till kommunchefen: IT avdelningen Ekonomiavdelningen Personalavdelningen Administrativa avdelningen Arbete och tillväxt Drift- och fastighetsavdelningen Arbete och Tillväxt har under sitt paraply ett stort antal funktioner. Här finns försörjningsstöd, vuxengruppen, delar av Öppenvårdscentrat 14 (ÖVC), vuxenutbildning och arbetsmarknadsfrågor. Andra områden som bevakas av Arbete och Tillväxt är EU-frågor. 14 Öppenvårdscentrat erbjuder råd, stöd och behandling, gällande alkohol och andra droger, till Bjuvs medborgare (Bjuvs kommun, 2014). 31

32 Projektets styrgrupp bestod av representanter från de olika samverkanspartnerna samt en representant från Bjuvsam (FINSAMS 15 samordningsförbund i Bjuvs kommun). Följande representanter nedan var aktiva i styrgruppen. De som är överstrukna var ej längre aktiva vid projekttidens slut. De personer som var adjungerade till styrgruppen är markerade med *. 15 FINSAM är ett finansiellt samordningsförbund vilket är ett fristående organ som ska möjliggöra samordning av rehabiliteringsinsatser både operativt och strukturellt med medel från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, region/landsting och kommun (Finsam, 2013). 32

33 2 Unga i JOBB Kapitel två beskriver projektets tre olika faser; Förstudien, Mobiliseringsfasen samt Genomförandefasen. Det var förstudien som låg till grund för projektansökan vilken vi börjar med att beskriva. Därefter går vi in på själva projektansökan för Unga i JOBB. I avsnittet om förstudien ges även en bild över hur den så kallade trestegsmodellen initialt var tänkt att fungera. Vidare beskrivs i mobiliseringsfasen hur vi arbetade med att ta fram underlag utifrån den befintliga projektansökan samt skapa en grund för projektet. Vi lyfter de problem/behov som målgruppen kunde tänkas ha, projektets teoretiska bas, vilka projektmålen var samt projektets ambition att göra skillnad. I avsnittet om genomförandefasen beskrivs de problem/behov deltagarna i projektet faktiskt hade. Därefter presenteras processkartor som illustrerar de processer som ägt rum. Slutligen redogörs det för projektets statistik och resultat. 2.1 Förstudien Förstudien för Unga i JOBB Förstudien inför projektet Unga i JOBB utfördes av Claes Jansson 16, tillika initiativtagare till projektet, under våren Nedan följer en intervju med Claes för att ge en bild över hur idén till projektet kom till samt hur förstudien genomfördes. 16 Claes Jansson var styrgruppens ordförande, anställd på avdelningen för Arbete och Tillväxt. 33

34 Vem var beställaren av projektet? Formellt beställdes projektet efter att enheten för Arbete och Tillväxt, och dess arbetsmarknadsenhet och dåvarande försörjningsstöd vid flertalet tillfällen framfört att man hade många deltagare med olika hinder. De hinder som oftast fanns var att man fick deltagare som vandrat runt i olika satsningar och projekt. Varför denna rundvandring skedde hade man ingen riktig kläm på. Därför kan man säga att beställningen var en kollektiv beställning från ledningen av Arbete och Tillväxt. Vad var anledningen till att projektet skrevs? Anledningen var att man på något sätt ville ha fram målgruppens hinder och kanske finna en lösning hur man skulle angripa problemet med denna rundgång i olika satsningar och projekt dels i egna åtgärder som då fanns men också alla Af satsningar. Vem/vilka arbetade med förstudien? Här får jag ta på mig hela ansvaret, eftersom jag fick dåvarande enhetschefens uppdrag att se över problemet. Jag använde då mina kontakter inom verksamheten och träffade en del personer som jag av olika anledningar träffade. Ställde frågor och intervjuade dessa personer om hur man upplevde arbetsmarknaden, lösningar för att komma vidare och hur man följt upp personernas aktiviteter. Upptäckte ganska omgående att någon direkt uppföljning på olika åtgärder gjorde man inte. Det togs aldrig tillvara bra saker och åtgärder som förde deltagaren vidare glömdes bort eftersom det hela tiden bara fanns ett kvantitets mått på vad personerna gjorde. En ideskiss skrevs och 34

35 presenterades för ledningen inom Arbete och Tillväxt, och uppdraget var att bevaka eventuella utlysningar från till exempel ESF-rådet. Vilka identifierades som intressenter/mottagare? Ganska så omgående konstaterades att dåvarande upplägget på AME enheten var en tydlig mottagare. Samtidigt inleddes diskussioner med Åstorps och Klippans kommuner och dess AME enheter. Träff och presentation av ide gjordes, men ganska omgående hoppade båda kommunerna av. Arbetsförmedlingen hade vid denna tiden ett annorlunda upplägg med så kallade arbetsmarknadsområde där Helsingborg var navet för nästan hela Nordvästra Skåne. Den dåvarande ansvarige för ungdomsfrågor kontaktades och fick klartecken att vara med i ett projekt av denna typ. Diskussioner fördes också samtidigt med utvecklingsnämndens förvaltning i Helsingborgs stad, där man samtidigt hade ide om andra projekt. Man såg här möjligheten att få ungdomar utredda som bara gick runt i olika program och projekt. Som slutmottagare av framkomna resultat av ett projekt kan man då identifiera arbetsmarknadsenheter i kommuner men också Arbetsförmedlingen. Vilka förväntningar hade intressenterna på projektet? Efter alla de möten som genomfördes i samband med projektskrivningen framkom ganska klart att alla intresserade som kontaktades såg möjligheter. Åstorps kommun återkom men denna gång var det socialtjänsten som visade intresse. Svalövs kommun likaså. Helsingborgs stad utvecklingsnämnden var med och till sist kom även Båstads kommun på tåget dock 35

36 inte förrän vid sista mötet som genomfördes under mobiliseringsfasen. Arbetsförmedlingen hade med AMO Helsingborg ett intresse från första dagen. Hur såg processen ut i förstudien, avseende: Målgruppsanalys? Målgruppen togs fram genom att besöka bland andra AME enheten i Bjuv. Vidare träffades en del av de klienter som var aktuella för försörjningsstöd. Dessa personer fick svara på några frågor och berätta om sina upplevelser. Tidsplan? Tidsplanen gjordes först då utlysningen från ESF rådet fanns och det var mer konkret vilka förutsättningar som fanns för ett projekt finansierat av ESF. Rimlighetsprincipen fick råda då denna tidplan gjordes. Ekonomisk analys? Ekonomi och budget diskuterades med ekonom som arbetat med projekt tidigare och vi tog mycket lärdom av projekt som vi tidigare bara varit aktörer i för att inte göra om misstag som var kända. Till exempel så räknades försörjningsstödet ner till ett minimum. Tankar om projektägare? Tankarna var från början att projektet skulle vara en fristående organisation underställd en projektorganisation som skull finnas inom enheten för Arbete och Tillväxt. I projektorganisationen skulle personer som arbetade i enheten ha sin roll där projektledaren skulle vara en representant för att kunna rapportera direkt till projektorganisationen. Nu blev det inte så utan dåvarande enhetschef bestämde, rätt eller fel, att projektet skulle ägas av AME enheten och styras därifrån. 36

37 2.1.2 Projektansökan I projektansökan beskrivs idén, bakgrunden, syftet, målet samt målgruppen till projektet Unga i JOBB. Projektet tillhörde Socialfondens programområde 2 vilket var ökat arbetskraftutbud. 90 män och 90 kvinnor var det antal deltagare som skulle ha deltagit i projektet. Projektets syfte var att arbeta fram en metod som skulle förhindra att unga i åldern år återkommer i olika projekt/insatser. Initialt skulle metoden vara utformad i en trestegsmodell där deltagarna bland annat skulle kartläggas för att erhålla en handlingsplan med en beskrivning över hur det skulle gå att arbeta med deltagarens brister som framkommit under kartläggningsfasen. Därefter skulle deltagarna delta i konceptet bli din egen arbetsförmedlare. Projektets mål var att minst 80 % (övriga 20 % beräknades skrivas ut av olika anledningar) av de som genomfört de två första stegen skulle ha närmat sig arbetsmarknaden. Av dem skulle 50 % erhålla arbete, 25 % gå vidare till studier samt 25 % få en välfungerande vardag. 37

38 Projektets målgrupp var beskriven som: Helt arbetslösa sedan minst ett år med särskilt fokus på personer med utländsk bakgrund (minst 3 månader för personer i åldern 16-24) Helt eller delvis sjukskrivna sedan minst 6 månader Personer med hel eller delvis sjuk- och aktivitetsersättning Personer med ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen eller introduktionsersättning enligt lag (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar (upphörde ) Unga som befinner sig i övergången mellan studier och arbetslivet Projektet skulle även inrikta sig på fyra diskrimineringsgrunder vilka var ålder, funktionshinder, etnicitet och kön. 17 Ersatt med Lag (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. 38

39 2.1.3 Trestegsmodellen Projektet var tänkt att utformas i tre steg enligt nedan: Steg 1 Kartläggning & handlingsplan Steg 2 Genomföra handlingsplanen Steg 3 Arbete och studier I Steg 1 skulle deltagarna kartläggas vid olika tillfällen av projektpersonalen. Kartläggningen skulle sedan mynna ut i en handlingsplan för deltagarnas fortsatta tid i projektet. När kartläggningen och handlingsplanen var färdigställda skulle deltagarna gå vidare till Steg 2. Steg 2 skulle vara en genomförandefas där deltagarna arbetade utifrån den handlingsplan som kartläggningen i Steg 1 resulterade i. De brister som framkommit i kartläggningen skulle deltagaren under tiden i Steg 2 arbeta med. När deltagarna bedömdes arbetsredo skulle de flyttas till Steg 3. Steg 3 utgick från att deltagarna skulle bli sin egen arbetsförmedlare där deltagarna skulle skapa nätverk, skaffa kontakter samt bygga upp sin karriär. 39

40 40

41 2.2 Mobiliseringsfasen Mobiliseringsfasen inleddes där projektledaren och en PTP Psykolog, som senare blev legitimerad psykolog , mobiliserade projektet fram till projektstart Under dessa månader låg fokus på att läsa befintlig kunskap och forskning inom området (se exempelvis Anna Angelins arbeten kring arbetslöshet och socialbidragstagande bland unga), nätverka, skapa material för deltagarna samt skapa tidsschema för både projektet i helhet och för deltagarna. Slutligen skrevs även en avstämningsrapport. Nedan presenteras de problem/behov som undersöktes kring målgruppen, projektets mål samt ambition att göra skillnad Problem/behov Under mobiliseringsfasen studerades och diskuterades de problem/behov kring arbetssökande åringar dels i publikationer samt forskning och dels genom en tillsatt arbetsgrupp bestående av representanter från kommunens olika verksamheter. Det hölls även en workshop som genomfördes i Helsingborg. Utifrån resultaten från ovannämnt samt ESF-rådets skallkrav skapades en grund att bygga vidare på. De fokusområdena som togs fram var Könsmässiga skillnader, Bemötande och individuellt fokus, Socialt nätverk samt en Målgruppsanalys. Detta beskrivs närmre i följande del. Under projekttiden har ett antal workshops genomförts. De fanns beskrivna redan i projektansökan, men deras innehåll var ej specificerat, vilket har arbetats fram 41

42 under projektets gång. Innehållet har varierat och beställningar kring det har kommit från styrgrupp, projektägare och arbetsgrupp. Vid vilken tidpunkt workshops ägde rum framgår i tidslinjerna i avsnitt , så även vilket fokus de haft. Könsmässiga skillnader Vi studerade de könsmässiga skillnader över öppet arbetslösa och sökande i program med aktivitetsstöd för åldersgruppen år i Skåne län. De stora skillnaderna könsmässigt var att antalet arbetslösa män var 574 fler än kvinnorna och trots att männen var överrepresenterade så var det kvinnorna som hade lägst deltagande i alla Arbetsförmedlingens insatser. Kvinnorna var dock överrepresenterade när det gällde timanställningar vilket leder till slutsatsen att män i större utsträckning omfattades av Arbetsförmedlingens insatser. Avseende hälsoaspekten såg vi att det fanns stora skillnader mellan män och kvinnor när det gäller utbildning, inkomst, sysselsättning, utnyttjande av socialförsäkringar, ohälsotal, politiskt engagemang etcetera. Projektet strävade efter en jämställdhetsprofil där projektets deltagare skulle bestå av 50 % kvinnor och 50 % män. Information skulle ges så att de unga lockades av arbeten och studier som av tradition innehas av det motsatta könet. Vårt mål var att kvinnor och män skulle inneha samma makt att forma samhället och sina egna liv oavsett kön. Redovisningen av deltagarna i projektet skulle ske könsindelat. 42

43 Bemötande och individuellt fokus Projektet avsåg att fokusera på den enskildes resurser och ett individuellt bemötande där vi satte en tilltro till var och ens inneboende förmåga med utgångspunkt i att vi har olika resurser. Fokus skulle vara det individuella perspektivet där den psykiska och fysiska ohälsa, som lång arbetslöshet och utanförskap medför, skulle kartläggas för att utveckla metoder samt arbetssätt för att förhindra det. Socialt nätverk Studier visar på att ungdomar är mer beroende av att utveckla ett socialt kontaktnätverk då unga ofta är oerfarna på arbetsmarknaden och saknar arbetslivserfarenhet samt saknar kunskapen om hur det ser ut på en arbetsplats. Det sociala kontaktnätverket kan bestå av tidigare arbetskamrater, släkt, vänner, grannar med flera. Ett socialt kontaktnätverk är viktigt för att hitta dolda arbeten och få en alternativ väg in på arbetsmarknaden. Arbetsgivare vill anställa individer som utför arbetet väl och får då arbetsgivaren vetskapen om en sådan individ, av en person som denne känner, ökar chanserna till anställning. Projektets Steg 3 avsåg att arbeta mycket med att klarlägga och utveckla deltagarnas sociala kontaktnätverk. Målgruppsanalys Under mobiliseringsfasen tillsattes en arbetsgrupp bestående av representanter från olika enheter som 43

44 arbetade med projektets tilltänkta målgrupp. Arbetsgruppen träffades under ett antal tillfällen för att utbyta erfarenheter kring målgruppen. Därefter sammanställdes arbetet och det framkom en målgrupp med: fysisk problematik ett före detta eller aktivt missbruk medberoendeproblematik psykiska begränsningar neuropsykiatriska hinder brist på självförtroende och självkänsla ej fullgjord skolgång språkproblem bristande socialt nätverk brist på ork och motivation svårigheter med struktur i vardagen icke motivation till att studera svårigheter att se långsiktiga vinster (vill ha resultat direkt) ovilja att flytta för studier/arbete på annan ort 44

45 2.2.2 Teoretisk bas I följande avsnitt redovisas de teorier som vi fördjupade oss i under mobiliseringsfasen och som legat till grund för verktyg, förhållningssätt och synsätt inom projektet Dr Ross W. Greene Dr Ross W. Greene beskriver ett sätt att förstå och behandla barn med beteendeproblem som har svårt att tåla motgångar och förändringar. Det förhållningssätt som genomsyrar Ross W. Greenes modell, vilken även var värdegrunden i projektet, är att barn och ungdomar gör rätt om de kan, människor vill om de kan. Vidare präglas Dr Ross W. Greenes förhållningssätt av empati och öppenhet i arbetet med barn och ungdomar som uppvisar svårhanterliga beteenden. Med svårhanterliga beteenden avses exempelvis häftiga vredesutbrott, svårigheter att tåla motgångar och förändringar, impulsivitet, instabilt humör samt verbal och fysisk aggressivitet (Greene, 2003). De barn som inte utvecklar den förmåga till flexibilitet och frustrationstolerans som samhället förväntar sig, gör inte ett medvetet val att bete sig oresonligt eller att ha ett hetsigt humör. Istället ska dessa barns beteende tolkas utifrån att de är försenade i utvecklingen av förmågan att hantera frustration och i att vara flexibla. Det kan även vara så att de har förmågan men har stora svårigheter att använda den när de som mest behöver. I Greenes modell ses det explosiva beteendet som en spegling av en utvecklingsförsening snarare än att beteendet är planerat, viljestyrt och målmedvetet. På samma sätt som att vissa barn lär sig läsa sent, och då 45

46 har svårigheter att tillägna sig de färdigheter som krävs för att bli duktiga på att läsa, har krävande barn svårigheter att tillägna sig de färdigheter som krävs för att de ska kunna behärska livets sociala, känslomässiga och beteendemässiga utmaningar (Greene, 2003). Det är störst risk att ett störande beteende uppstår när kraven på ett barn överstiger dess förmåga att reagera adekvat. Det är under sådana omständigheter som vi alla uppvisar ett dysfunktionellt beteende. Barns störande beteende uppträder i allmänhet inte i ett vakuum, det uppstår mellan ett barn som saknar färdigheter och en miljö som kräver dessa färdigheter. För att kunna hjälpa barn med ett störande beteende måste vi ta reda på vilka färdigheter som saknas samt ge dem förutsättningarna för att lära sig dessa (Greene, 2011) Anknytningsteorin Anknytningsteorin belyser de första relationernas betydelse för framtida socialt samspel. Genom kunskap om anknytningsteorin ansåg vi som utförde mobiliseringsfasen, att projektpersonalen erhåller en förståelse och referensram för hur deltagares sätt att relatera till oss i projektet, samt till andra människor i dess närhet, kan spegla tidiga anknytningsmönster. Mot bakgrund av anknytningsteorin var vår avsikt i projektet att det skulle vara stor fokus på relationsskapande, att förmedla struktur samt skapa trygghet och kontinuitet för deltagaren genom hela projekttiden. 46

47 Anknytningsteorin (Attachment theory) bygger på det arbete om barnets anknytning till modern, separationsångest (Bowlby, 1958) samt om sorg och sorgereaktioner i tidig barndom (Bowlby, 1960) som John Bowlby utarbetade i ett senare skede tillsammans med sina kollegor James Robertson och Mary Ainsworth. Bowlby menade att det finns två typer av anknytningar, eller med andra ord psykologiska band, mellan ett barn och dess primära vårdare - trygg och otrygg. Grunden till anknytningen läggs när barnet är cirka sex månader gammalt och är endast av psykologisk karaktär, det rör sig alltså inte om fysiologiska behov som ska tillfredsställas. Om anknytningen är trygg upplever barnet säkerhet och trygghet medan ett barn som har en otrygg anknytning upplever ambivalens i förhållande till den primära vårdaren (Tamm, 2002). Mary Ainsworth vidareutvecklade och breddade anknytningsteorin genom att påvisa att det finns individuella olikheter på det sätt som barn knyter an till den primära vårdaren: Trygg, Undvikande, Ambivalent samt, som tillkom på senare tid, Desorganiserad. Trygg anknytning är det vanligaste anknytningsmönstret bland barn i västvärlden. Ett undvikande anknytningsmönster skapas utifrån att den primära vårdaren är otillgänglig eller fientlig gentemot barnet, vilket visar sig genom att barnet tar avstånd och undviker vårdaren efter en separation. Ett barn med ambivalent anknytningsmönster har upplevt att dess primära vårdare är opålitlig genom att den ibland ger kärlek och närhet men ibland inte orkar med barnet. Ett sådant anknytningsmönster visar sig genom att barnet växlar mellan 47

48 att ilsket ta avstånd och att klamra sig fast. Det desorganiserade anknytningsmönstret uppkommer om barnet inte lyckas skapa sig en sammanhängande bild av den primära vårdaren, exempelvis behöver barnet vårdaren men upplever samtidigt rädsla för den. Det desorganiserade anknytningsmönstret återfinns hos barn som vuxit upp i ett hem där det förekommer exempelvis misshandel och missbruk (Tamm, 2002). Bowlby och Ainsworth menade att de anknytningsmönster som barnet utvecklar i sina spädbarnsår fortsätter att utvecklas under barndomen och även följer en upp i vuxenlivet. Barnet utvecklar en inre arbetsmodell som delvis är medveten och delvis omedveten och fungerar som en modell för hur barnet, eller senare den vuxne, kommer att bete sig i mötet med andra. Dock är inte den inre arbetsmodellen statisk utan kan uppdateras allt eftersom individen får nya positiva eller negativa erfarenheter. Hur individen klarar av negativa situationer som uppstår, beror på hur mycket positiva erfarenheter denne har i sin modell (Tamm, 2002) Salutogena faktorer/förhållningssätt Aaron Antonovsky var en israelisk professor i medicinsk sociologi som på 1970-talet upptäckte att somliga människor upplever sig ha en god hälsa trots att de genomlevt svår stress. Utifrån denna observation formulerade Antonovsky frågeställningen Hur kommer det sig att vissa klarar sin hälsa trots svår stress?. Hans svar på denna fråga var begreppet Känsla av Sammanhang (KASAM). 48

49 Enligt Antonovsky är det hur hög respektive låg KASAM en individ har som avgör var denne befinner sig på kontinuumet frisk - sjuk. Den salutogena dimensionen är helt annorlunda i sin natur än den patogenetiska dimensionen. Salutogenes handlar mycket om hur vi mår och upplever hälsa medan det patogenetiska perspektivet snarare handlar om att vara frisk eller sjuk. I salutogenes definieras istället möjligheten att röra sig mellan ytterligheterna hälsa och ohälsa, ett kontinuum (gradvis övergång från ett stadium till ett annat) med andra ord (Antonovsky, 1987). Vilken KASAM en individ har antas ha avgörande betydelse för en individs bemästringsstrategier att klara av stressfyllda situationer, och består av tre aspekter: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. De tre komponenterna beskriver tillsammans den totala känslan av sammanhang (KASAM) och visar på en individs problemhanteringsförmåga (coping) samt stresstålighet. Således bidrar höga värden av de tre komponenterna till ett högt KASAM hos en individ och därmed till god hälsa. Individer med ett lågt KASAM upplever sig vara ett offer för omständigheter medan individer med ett högt KASAM har förmågan att välja strategi vid en given situation och därmed skapa en positiv spiral med successivt ökad kunskap och förmåga (Antonovsky, 1987). Begriplighet står för huruvida omvärlden upplevs som förnuftsmässigt begriplig, snarare än kaotisk och oförklarlig, det vill säga att yttre och inre stimuli är förståeliga. Begriplighet mäter således i vilken grad 49

50 individen upplever information och intryck som förståeliga, strukturerade och förutsägbara och är den kognitiva komponenten, eller kontrollkomponenten i KASAM, vilken är en förutsättning för nästa komponent, hanterbarhet (Antonovsky, 1987). Hanterbarhet är beteendekomponenten i KASAM och mäter i vilken utsträckning individen upplever sig ha resurser till förfogande för att möta och hantera de stimuli som omger en. Sådana resurser kan vara egna egenskaper och kunskaper men även resurser i omgivningen, till exempel hos personer i ens sociala nätverk. En hög känsla av hanterbarhet leder till att inte fastna i en känsla av att vara ett offer eller att vara orättvist behandlad. Hanterbarhet handlar således mycket om förmågan att styra över sitt eget liv och är starkt kopplat till nivån av upplevd stress (Antonovsky, 1987). Meningsfullhet handlar om i vilken utsträckning individen uppfattar att livet har en känslomässig mening; en upplevelse av att det är värt att investera energi för att lösa de problem som uppstår genom livet. Denna aspekt betraktas som motivationskomponenten i KASAM och berör bland annat i vilken grad individen tycker att det är värt att satsa på, och konfronteras med, utmaningar för att söka en mening i dem och klara sig igenom dem (Antonovsky, 1987). Salutogena faktorer är skyddande faktorer som finns dels på individnivå samt dels på familje- och omgivningsnivå vilka har visat sig vara framgångsrika 50

51 att stödja och vidareutveckla för att höja en individs KASAM (Antonovsky, 1987). Skyddande faktorer på individnivå är: God social kapacitet Positivt självförtroende Självständighet Framgångsrik problemhanteringsförmåga Intelligens och kreativitet Utveckling av speciella intressen och hobbys Inre kontroll (internal locus of control) God impulskontroll Hög aktivitet och energi Optimism och framtidstro Skyddande faktorer på familj- och omgivningsnivå är: Hjälpa andra när de behöver det Betydelsefull annan person Tillitsfulla och intima relationer Klart definierade gränser och subsystem Positiv föräldra-barn relation Klara regler i hemmet Delade värderingar Utvecklingsekologiskt synsätt & modell Utvecklingsekologin utvecklades av psykologen Urie Bronfenbrenner under 1970-talet. Det är ett synsätt som beskriver hur barns utveckling sker i ett sammanhang och genom interaktion med de miljöer som barnet direkt 51

52 eller indirekt har kontakt med och där barnet är ett aktivt subjekt. Synsättet belyser hur många olika faktorer, både inre och yttre, kan samspela och påverka ett barns utveckling. Det kan röra sig om till exempel genetiska förutsättningar, etnicitet och kultur, kön och socioekonomisk miljö (Bronfenbrenner, 1979; Bäck- Wiklund och Lundström, 2001). Modellen utgår ifrån att barnet är i centrum med sina egna individuella egenskaper som i stor utsträckning påverkar barnet. Barnet omringas sedan av dennes direkta närmiljö, även kallad mikronivån, vilken innefattar familjen, förskolan/skolan, fritidsmiljön, kamratgruppen och/eller grannskapet. Nästa nivå i modellen kallas mesonivån vilken består av de relationer som är ett resultat av interaktionen mellan de olika närmiljöerna. Exonivån kallas den nästkommande nivån vilken omfattar sådant barnet inte har en direkt kommunikation/relation med, men som ändå har en indirekt påverkan på dennes utveckling. Det kan vara exempelvis kommunala resurser, föräldrarnas arbeten, politik på lokal nivå eller olika myndigheters organisationer. Utöver de nämnda nivåerna finns även makronivån som är den mest övergripande nivån och berör nationella och globala förhållanden som indirekt kan ha en påverkan (Bronfenbrenner, 1979; Bäck- Wiklund och Lundström, 2001) Acceptance & commitment therapy (ACT) Vi valde att fördjupa oss i ACT som är en evidensbaserad metod som ingår i vad som brukar kallas den tredje vågen inom Kognitiv beteende terapi (KBT). Målet med ACT är att skapa ett så rikt och meningsfullt liv 52

53 som möjligt trots vetskapen om att livet ibland medför svårigheter och smärta. ACT är en vetenskapligt baserad terapeutisk modell som grundar sig på sex principer som ses som främjande av positiva psykologiska färdigheter. De sex principerna är: Acceptans, Kognitiv frikoppling, Medveten närvaro, Självet som utgångspunkt, Värderad riktning samt Handling (Hayes, Strosahl och Wilson, 2012). Målet i ACT är att förändra eller fortsätta med beteenden i syfte att leva i linje med sina egna valda värden. Kärnan i målet är att hjälpa individen att leva ett så rikt och meningsfullt liv som möjligt (Harris, 2009). Med acceptans avses att öppna upp för smärtsamma känslor, snarare än att försöka kämpa emot dem. Kognitiv frikoppling innebär att du tar ett steg tillbaka och separerar dig själv från dina tankar, inre bilder och minnen. Medveten närvaro syftar till att vara i nuet, snarare än att fastna i tankar om händelser som varit eller planeras inför framtiden. Självet som utgångspunkt avser den del av självet som benämns det observerande självet. Inom ACT görs en åtskillnad mellan det tänkande självet och det observerande självet. Det tänkande självet skapar ständigt tankar, övertygelser, minnen, åsikter, fantasier och planer, medan den observerande delen av självet är den aspekt som är medveten om vad vi tänker, känner, upplever och gör i varje givet ögonblick. Med värderad riktning menas att våra grundläggande värderingar ska stå för den riktning som vi väljer i livet. Värderingar skiljer sig från mål på så sätt att mål anses vara något konkret, något som kan uppnås. En värdering är något att sträva efter, en 53

54 riktning som aldrig blir fullbordad. Mål kan uppnås på vägen då vi handlar i enlighet med våra värderingar. Att vara en kärleksfull pappa är en värdering, att avsätta mer tid för sina barn skulle kunna vara ett mål i linje med samma värdering. Handling syftar till att utveckla ett effektivt beteende och handlande i enlighet med individens valda värderingar (Harris, 2009). Kort sammanfattat kan ACT sägas handla om att identifiera vad som är viktigt i livet samt att ta konkreta steg (beteenden) i riktning mot detta Inre & yttre kontrollfokus Hur en individ beskriver effekterna av sitt beteende eller en händelse beror delvis på om personen uppfattar resultatet som beroende av sitt eget beteende eller oberoende av det. Med ett yttre kontrollfokus tenderar individen att i högre utsträckning förklara händelser i ens liv som resultat av slump, omständigheter, andra människors handlingar eller otur. Med ett inre kontrollfokus upplever individen att resultatet kan härledas till den egna skickligheten, inställningen eller planeringen. Beroende på vilken typ av kontrollfokus individen har kommer den att agera olika och vara olika observant på hur det går att dra nytta av uppstådda situationer. Individer som har inre kontrollfokus tenderar att försöka påverka sitt liv och omgivningen till sin fördel och därmed även minimera att låta sig påverkas (Rotter, 1966). 54

55 2.2.3 Projektmål Projektets mål presenteras enligt följande projektlogiksmodell som är utarbetad av projektets externt upphandlad utvärderare tillsammans med projektledare, projektpersonalen samt styrgruppen. 55

56 2.2.4 Ambition att göra skillnad Projektets ambition att göra skillnad och att lämna bestående avtryck, både under och efter projekttiden, utgick främst från ESFs kriterier kring Lärande miljöer, Samverkan, Innovativ verksamhet samt Strategisk påverkan. Lärande Miljöer ESF beskriver lärande i olika former: Formellt lärande, som bygger på utbildning Informellt lärande som sker i vardagen Icke-formellt lärande, som sker genom att individer deltar på arbetsplatsträffar, gör studiebesök, roterar mellan olika arbetsuppgifter, får ett ökat ansvar, medverkar i arbetsgrupper och projekt, ingår i nätverk, får göra praktik, får handledning, coachning med mera Forskning påvisar att arbetet blir mer effektivt om de tre olika formerna för lärande kombineras (Svenska ESFrådet, 2011). Personalen i projektet skulle ha olika kompetenser utifrån att kunna tillgodose deltagarnas behov men även för att komplettera och stödja varandra. Genom det utbyte som sker i personalgruppen skapas också ett informellt lärande. Personalen i projektet avsåg att delta i arbetsplatsträffar, göra för projektet relevanta studiebesök samt få extern handledning en gång i månaden. De aktiviteter som genomfördes i projektet planerades att kontinuerligt utvärderas i olika former. En extern utvärderare upphandlades för att studera projektets inre processer och dess påverkan på omvärlden. 56

57 Projektledaren avsåg att ha veckomöten med projektpersonalen för att utvärdera det dagliga arbetet samt leda en referensgrupp beståendes av ungdomar i projektet för att ta del av deras erfarenheter från projektet. Ett antal workshops var inplanerade för deltagare och samverkanspartners där innovativa workshopsformer och mötesformer avsåg att utvecklas. Samverkan ESF beskriver att samverkan bör ske mellan aktörer som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, arbetsgivare, fackliga organisationer, den sociala ekonomin med flera som samverkar för att skapa bättre möjligheter till arbete för personer som har det svårt på arbetsmarknaden (Svenska ESF-rådet sid 7, 2011). Projektet avsåg att försöka samverka mellan de olika aktörerna för att tillsammans hjälpa och stödja deltagarna. Genom praktik skulle projektet samverka med arbetsgivare för att stärka deltagarnas möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. Under mobiliseringsfasen var samverkan en central del där projektledaren besökte kommuner och bjöd in till workshops för att informera om projektet. Det visade sig ha effekter då det resulterade i att Båstads- och Åstorps kommun valde att medverka som samverkanspartners i projektet. 57

58 Innovativ verksamhet ESF (Svenska ESF-rådet, 2011) beskriver att en projektinsats är innovativ om: den svarar mot verkliga behov såväl hos deltagarna som i verksamheten resultaten innebär tydliga fördelar jämfört med befintliga lösningar arbetssättet innebär nytänkande, till exempel i hur man involverar nya aktörer Projektet avsåg att vara innovativt utifrån att fokusera på ett bra bemötande samt försöka arbeta för att deltagarna skulle få en välfungerande vardag, något som målgruppen verkade ha ett behov av och som eventuellt inte tidigare tillgodosetts. Projektet började med en workshop där vi tog del av ungdomarnas perspektiv. Genom den kunskapen arbetades det sedan fram material som skulle överensstämma med målgruppens behov. Förhoppningen var att projektet skulle arbeta fram en metod för att förhindra att unga återkommer i olika projekt/insatser gång efter gång och avsåg därmed att vara fördelaktigt jämfört med nuvarande lösningar. Strategisk påverkan Strategisk påverkan sker när projektets resultat och erfarenheter tillvaratas i ordinarie verksamheter. Genom att kommunicera och förmedla de kunskaper och erfarenheter som framkommit i projektet till relevanta 58

59 aktörer skapas möjlighet till strategisk påverkan (Svenska ESF-rådet, 2011). Projektpersonalen avsåg att arbeta med att nå ut med information om projektet, dess innehåll, styrkor och värdegrund till många olika aktörer. Denna information anpassades till målgruppen och vi höll muntliga föredrag, producerade broschyrer, byggde upp en hemsida samt använde oss av en intern plattform (Projectplace 18 ). De erfarenheter och resultat som framkommit under projektet avsåg vi förmedla och kommunicera genom en konferens i slutet av projekttiden samt i denna bok om projektet och därigenom förhoppningsvis påverka. 18 Projectplace är ett webbaserat projektverktyg som projektet använde sig av, se projectplace.se. 59

60 60

61 2.3 Genomförandefas Problem/behov utifrån deltagarna Det var sammanlagt 64 deltagare i Steg 1 som genomförde en fördjupad kartläggning (se avsnitt 3.4.2) där områdena Studier, Arbetsmarknad, Personliga egenskaper, Ekonomi och bostad, Socialt nätverk och sociala förhållanden samt Hälsa berördes. För deltagare som var i Steg 3 var det sammanlagt 24 som genomförde en kartläggning och de blev kartlagda i områdena studier, arbetsmarknad samt till viss del personliga egenskaper. Kartläggningen genomfördes i varierande utsträckning beroende på den enskilde deltagaren och den bygger på vad deltagarna själva berättat om deras upplevelser. Därav är inte alla områden fullständigt uttömda samt det har inte heller ställts exakt samma frågor till samtliga deltagare. Därför ska inte materialet ses som en sammanställning av fakta över deltagarna. Däremot kan det användas för att skapa en bild över vilka människorna var, och därigenom vilka behov de kan bedömmas ha, som vi arbetade med i projektet utifrån de olika områdena. Vi började med att gå igenom kartläggningsmaterialet för att sedan skriva ner i punktform det som vi ansåg vara relevant utifrån projektets syfte. Därefter har vi studerat det sammanställda materialet och valt ut det som vi tyckte var viktigt att lyfta fram om deltagarna i projektet. Texten är uppdelad i de olika kartläggningsområdena Studier, Arbetsmarknad, Personliga egenskaper, Ekonomi och bostad, Socialt nätverk och sociala förhållanden samt Hälsa. 61

62 Studier Steg 1 Av de 64 deltagarna i Steg 1 var det knappt en tredjedel som hade slutbetyg från gymnasiet. Ytterligare tio deltagare uppgav att de hade genomfört gymnasiet med samlat betygsdokument eller med reducerat betyg och en av deltagarna hade gått fyraårig gymnasiesärskola. Några av deltagarna med slutbetyg uppgav att de hade betyg IG (icke godkänt) i ett eller flera ämnen, främst på grund av hög frånvaro. Tio av samtliga 64 deltagare uppgav att de har ADHD 19 och två misstänkte att de eventuellt har ADHD. En deltagare uppgav att den har Aspergers syndrom 20, en att den har Atypisk autism 21 samt 11 uppgav att de har dyslexi 22. Drygt en tredjedel av deltagarna i Steg 1 hade inte slutbetyg från gymnasiet. Av dessa var det ungefär lika många som gjort vars ett, två eller tre avhopp från gymnasiestudier. Orsakerna för avhopp uppgavs vara ryggbesvär, psykiska besvär, flytt, att de fick barn, ADHD, dyslexi, brist på självdisciplin, mobbing, 19 ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är en funktionsnedsättning som innebär uppmärksamhetssvårigheter, impulsivitet och överaktivitet (Socialstyrelsen, 2002). 20 Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning inom det autistiska spektrumet som bland annat medför att personen har bristande förmåga till social interaktion men normal till hög intelligens (Attention, 2012). 21 Atypisk autism är en funktionsnedsättning inom det autistiska spektrumet där personen har genomgripande störningar i utveckling så som svårigheter med socialt samspel och kommunikation men inte uppfyller alla diagnoskriterier för Autism (Socialstyrelsen, 2010). 22 Dyslexi är en särskild läs- och skrivsvårighet som betecknas av bristande språkbiologiska förutsättningar för att läsa och skriva (Myrberg, 2003). 62

63 autism 23 etcetera. Två av dem som hoppat av gymnasiestudier hade gått gymnasiesärskola. Tio deltagare hade aldrig påbörjat gymnasiestudier och främsta orsak var att de ej slutfört grundskolan. Anledning till att de inte slutfört grundskolan var på grund av aggressivt beteende, mobbing, panikångest, dyslexi, hög frånvaro, flertalet skolbyten, ADHD och koncentrationsproblem. Av de som ej slutfört grundskolan uppgav några av deltagarna att de fått någon form av extrastöd alternativt hemundervisning under sin skoltid. Fyra av deltagarna uppgav att de ej fick rätt hjälp under grundskoletiden. Både bland de deltagare som hade gymnasiebetyg samt de som hoppat av gymnasiestudier förekom det att de fått extrastöd under skoltiden. Av samtliga 64 kartlagda deltagare uppgav 11 att de blev mobbade under skoltiden och två blev även utsatta för misshandel/hot. Vanligast var att deltagarna gått Individuellt program (IV) under gymnasietiden. Olika praktiska gymnasielinjer hade annars de allra flesta gått så som Omvårdnads-, Barn och Fritids-, Fordons- samt Hotell- och restaurangprogrammet. En person hade läst Naturvetenskapsprogrammet samt en hade läst Samhällsvetenskapsprogrammet. Sammanlagt var det 26 olika gymnasielinjer representerade. 23 Autism är en funktionsnedsättning som innebär stora svårigheter med ömsesidigt socialt samspel och kommunikation, svårigheter/begränsningar i föreställningsförmåga och flexibilitet samt begränsad variation i beteende och intressen (Socialstyrelsen, 2010). 63

64 Av deltagarna uppgav 16 att de eventuellt vill studera, 19 att de vill studera och 25 att de inte vill studera. Främst ville deltagarna läsa upp eller komplettera grund- och eller gymnasiebetyg. En del ville gå någon form av yrkesförberedande utbildning så som till butiksbiträde, målare, fastighetsskötare eller lastbilschaufför. Vissa av deltagarna ville läsa universitetsutbildning så som till civilingenjör, socionom eller förskollärare. 11 av deltagarna uppgav att de hade körkort och 35 att de inte hade körkort. Av de som inte hade körkort uppgav tio att de vill ta och sex att de håller på att ta. Hinder för att ta körkort uppgavs vara att det inte var ekonomiskt möjligt. Det var 18 deltagare som hade besvarat frågan huruvida de önskade träffa Studie- och yrkesvägledare eller inte. Av dessa var det sex som uppgav att de inte önskade träffa Studie- och yrkesvägledare medans 12 uppgav att de ville det. Steg 3 Det var 16 deltagare i Steg 3 som fullgjort gymnasiet med slutbetyg. En av dessa hade gjort ett avhopp men påbörjade utbildningen igen, en gick fyra år på grund av problem i ämnen samt en av deltagarna hade gått fyrårig gymnasiesärskola. Sju av deltagarna hade inte fullgjort gymnasiet, två av dessa hade gjort vars två avhopp. Deltagarna hade avbrutit gymnasiestudierna på grund av att de exempelvis inte mådde bra, inte trivdes i skolan, hög frånvaro eller för att de hade ett pågående missbruk. De flesta av deltagarna hade gått praktiska gymnasielinjer så som Fordon-, Transport-, Hantverkeller Industriprogrammet. Det var två deltagare som läst 64

65 teoretiska gymnasielinjer, en hade läst Samhällsvetenskapsprogrammet samt en hade läst Naturvetenskapsprogrammet. Av deltagarna var det sju som uppgav att de inte hade något behov av att träffa Studie- och yrkesvägledare. Tio deltagare uppgav att de hade ett behov av att träffa Studie- och yrkesvägledare varav två av dem redan hade en etablerad kontakt från annan instans. 15 av deltagarna kunde tänka sig, eller var positiva till, att vidareutbilda sig. Att utbilda sig vidare betydde exempelvis komplettering av gymnasiebetyg, yrkesförberedande utbildning så som till butiksbiträde eller inom transport samt högskolestudier. Tre av deltagarna uppgav att de eventuellt var intresserade av att påbörja dansk lärlingsutbildning 24. Åtta av deltagarna uppgav att de hade körkort, tre hade även lastbilskörkort och fyra deltagare hade truckkörkort. 11 deltagare hade inte körkort och av dessa uppgav två att de vill ta och en att den håller på att ta. Tre av deltagarna uppgav att de har ADHD samt fem har skriv- och lässvårigheter (varav en av dem har dyslexi). Av deltagarna var det 18 om uppgav att de inte hade några läs- och skrivsvårigheter Arbete Steg 1 Deltagarna i Steg 1 uppgav att de söker arbete på olika sätt så som via internet, genom personlig kontakt 24 Dansk lärlingsutbildning är uppdelat i 12 olika områden och är normalt 3,5-4år. Teori varvas med cirka 75 % praktik och eleven erhåller praktiklön (Allastudier, 2012). 65

66 (besök, telefonsamtal och mail), via rekryteringsträffar samt genom sitt sociala nätverk. Att arbeta i butik var det arbete som flest deltagare, cirka en femtedel, uppgav att de ville. Det andra vanligaste arbetet var att arbeta på lager, knappt en sjättedel av deltagarna uppgav detta. Andra yrken som deltagarna kunde tänka sig var inom vården, som bilmekaniker, på restaurang, med människor, inom byggbranschen, med datorer, inom transportbranschen, som fastighetsskötare med flera. Enkom några få uppgav att de ville arbeta med yrken som kräver längre universitetsutbildning, exempel på ett sådant förekommande arbete var förskollärare. Flera av deltagarna hade haft en eller flera praktikplatser. Vanligast var att deltagarna haft en, två eller tre olika praktikplatser men det fanns deltagare som haft upp till sju praktikplatser. Avbrott från praktiken kunde ske på grund av flytt, panikångest eller misskötsel. Några av deltagarna uppgav att de kände sig lurade av att de inte fick arbete efter sin praktik eller att de kände sig utnyttjade. Vanligaste hinder, som deltagarna uppgav, för att få arbete var att de inte hade körkort och det näst vanligaste hindret var att de inte hade utbildning. Andra hinder som deltagarna uppgav var brist på nätverk, hård konkurrens, att de fanns i belastningsregistret, saknar erfarenhet, svårt med CV/personligt brev samt olika psykiska och fysiska problem. Av deltagarna hade ungefär hälften arbetat tidigare. De allra flesta hade enkom haft kortare anställning eller 66

67 någon form av säsongsarbete. Vanligast var att de haft ett arbete men det fanns de deltagare som haft upp till fem olika arbeten. Orsak till avslut på arbete var arbetsbrist, att deltagaren ej hade körkort eller att det inte fungerade på arbetsplatsen. De arbeten som deltagarna haft var exempelvis som personligassistent, maskinoperatör, städare och inom vården. Några få hade timanställning i dagsläget och dessa arbetade på restaurang, på ett boende samt som reklamutdelare. Knappt en tredjedel av deltagarna uppgav att de kunde tänka sig att flytta. Några färre uppgav att de inte var beredda att flytta. Deltagarna beskrev betydelsen av ett arbete i form av att det betyder allt, få rutiner, försörjning/ekonomi, att bli aktiv samt den sociala biten. Av deltagarna var det 34 som uppgav att de varit i andra arbetsmarknadsåtgärder. 19 av dessa hade varit på en insats, 12 på två insatser och tre på tre insatser. Vanligaste insatsen var Arbetsmarknadsenheten (AME) i Bjuv som 18 av deltagarna uppgav att de varit på tidigare. Andra vanligt förekommande insatser var Activa, Sundsgården och Teamwork. Sammanlagt uppgav deltagarna 15 olika åtgärder exempelvis Bjuvsam, Rival och Ungsam. Några få var nöjda med tidigare insatser men de flesta beskrev deras upplevelse i negativa ordalag så som att de var tråkiga, att det var stela diktaturer och att de blivit illa behandlade. Steg 3 Deltagarna i Steg 3 uppgav att de söker arbete via internet, de ringer, de skickar spontanansökningar samt 67

68 gör besök hos arbetsgivarna. Hinder för arbete, enligt deltagarna, var bristande kunskaper till exempel ingen adekvat utbildning, ej körkort eller otillräckliga språkkunskaper. Avsaknad av motivation och nätverk angavs också som hinder för arbete. Tio av de 24 deltagarna uttryckte att de kan tänka sig att ta vilket arbete som helst. I princip samtliga deltagare betonade vikten av ett arbete och vad det betyder för dem så som att bli självförsörjande, få struktur och att kunna flytta hemifrån. Sex av deltagarna uppgav att de är beredda att flytta och sex uppgav att de inte vill flytta. Två visste inte eller uppgav att det beror på omständigheterna. De allra flesta deltagarna uppgav att de vill ha någon form av praktiskt/fysiskt arbete. Exempel på sådana önskade arbeten var: inom transportbranschen, inom bilbranschen, inom byggbranschen, inom skogsbranschen, lagerarbetare, vaktmästare, frisör, kock etcetera. En av deltagarna ville utbilda sig till väktare men då denna utbildning kostar avstod deltagaren. Endast ett fåtal av deltagarna var intresserade av arbeten som kräver längre universitetsutbildning. Det förekom dock och i dessa fall rörde det sig om exempelvis socialarbetare, ambulansförare och pilot. Av de 24 deltagarna hade hälften varit ute på praktik, sex av dessa hade haft en praktikplats, två hade haft två, tre hade haft tre samt en hade haft fyra olika praktikplatser. I vissa av fallen hade praktiken avslutats i förtid för att deltagarna misskött sig. Tre av deltagarna hade haft ett eller två sommarjobb och nio av deltagarna hade haft tidsbegränsade anställningar. Fem hade haft längre anställningar som avslutades på grund av att de 68

69 tröttnade, det var tungt psykiskt eller på grund av pendling. Några av deltagare hade tidigare varit i arbetsmarknadsåtgärder. Tre av deltagarna uppgav att de varit i insatsen Work for you som de beskrev som meningslös förvaring, bortkastad tid, bra på CV och stressigt. Andra insatser var Arbetsmarknadsenheten (AME) i Bjuv, Dreamwork, Ungsam, Miroi, Lernia, Eductus och Hermods. Deltagarna beskrev dessa som okej men att det var upprepningar. En av deltagarna kände sig inte sedd på tidigare insats och upplevde den därmed som dålig Personliga egenskaper Steg 1 Nästan en tredjedel av de 64 deltagarna beskrev sig som sociala. Flera av dessa uppgav också att de önskade ha människor runt sig när de arbetade. Återkommande egenskaper som deltagarna uppgav när de skulle beskriva sig själv var flexibla, blyga, tystlåtna, pratglada samt anpassningsbara. Andra egenskaper var snabblärd, glad, glömsk, pålitlig, trygg, lösningsfokuserad etcetera. Närmare en tredjedel av deltagarna uppgav att de hade lätt för samt tyckte det var trevligt med nya människor och nya situationer. Ungefär lika många deltagare uppgav att de tyckte det var svårt med nya människor och situationer eller med sociala sammanhang allmänt. Flera av deltagarna uppgav att de var bra på att samarbeta och på att arbeta i grupp. Några uppgav att de var mindre bra på att ta tag i saker, hantera stress och att komma i tid. Närmare tio av deltagarna uppgav att de hade lågt självförtroende eller låg självkänsla. Enkom ett par av deltagarna uppgav att de hade bra självförtroende. 69

70 Av de 64 deltagarna var det nio som blivit anmälda, åtalade eller dömda för brott. Av dessa var det fyra som blivit anmälda/dömda för flera olika brott. Vanligast förekommande brotten som deltagarna uppgav var misshandel och stöld. För två av deltagarna fanns det en pågående rättsprocess där de stod åtalade för brott. Andra brott som deltagarna uppgav, förutom ovannämnda misshandel och stöld, var fridskränkning, våldtäckt, grovt bedrägeri, narkotikainnehav, skadegörelse, rån, olovlig körning och rattfylleri. Straffen som deltagarna uppgav att de fått var samhällstjänst och skadestånd/böter. Av de nio deltagarna som blivit anmälda, åtalade eller dömda för brott hade fyra även själva blivit utsatta för brott, i samtliga fall misshandel/våld, två av dessa under sin uppväxt av närstående. 12 av deltagarna, som ej själva utfört något brott, hade blivit utsatta för någon form av brott. Flertalet av brotten var dock ej anmälda. Vanligast förekommande var misshandel, rån samt hot. Två av de som blivit utsatta för hot hade blivit mordhotade. Det förekom även att deltagare uppgav att de blivit utsatta för våldtäckt, våldtäckt mot barn, barnmisshandel samt sexuellt utnyttjande av barn. Två deltagare hade varit vittnesmål i misshandelsrättegångar. Steg 3 Bra på att samarbeta uppgav sex av de 24 deltagarna i Steg 3 att de var och sju deltagare beskrev sig själva som sociala. Andra egenskaper som deltagarna beskrev sig som var noggranna, snabblärda, lyhörda och positiva. Deltagarna beskrev sig vara mindre bra på att hantera 70

71 stress, hålla fokus, att presentera sig, motivation och konflikter. Flera av deltagarna höll på med någon form av sport eller träning. Av de 24 deltagarna uppgav tre att de varit/är misstänka, åtalade eller dömda för brott. En av dessa var åtalad för grov misshandel, en var dömd för olovlig körning samt misstänkt för grovt rån och en deltagare hade varit narkotikapåverkad (ej dömd). En person uppgav att den blivit utsatt för ett rån Ekonomi & bostad Av de 64 deltagarna i steg 1 uppgav cirka en tredjedel att de bodde i en hyresrätt. Fyra av dessa hade ett förstahandskontrakt och två av dem bodde i lägenhet genom socialtjänsten. En av deltagarna bodde i en bostadsrätt som ägdes av sin partner. Närmare hälften av deltagarna bodde hos båda eller en av sina föräldrar och en av deltagarna bodde hos sina morföräldrar. En tredjedel av deltagarna uppgav att de ville flytta och cirka tio uppgav att de inte stod i bostadskö medans fem uppgav att de gjorde det. Mer än hälften av deltagarna uppbar aktivitetsstöd, cirka 25 av deltagarna hade försörjningsstöd och en femtedel hade bostadsbidrag. Ungefär lika många, en femtedel, fick ekonomiskt stöd av sina föräldrar. Runt fem av deltagarna fick barnbidrag samt även underhållsbidrag. Cirka en fjärdedel av deltagarna uppgav att de hade skulder hos Kronofogdemyndigheten. Fem deltagare hade en eller flera inkassoskulder, fem hade skulder till sina föräldrar samt fem hade 71

72 ospecificerade skulder. Åtta av deltagarna hade CSN 25 - skulder som inte var reglerade. Tio menade på att pengarna räckte till och ungefär lika många uppgav att de ej räckte till. Närmare 20 av deltagarna ansåg att de inte hade behov av ekonomisk rådgivning och två uppgav att de önskade ekonomisk rådgivning Socialt nätverk & sociala förhållanden Av de 64 deltagarna i Steg 1 uppgav ungefär hälften att de är ensamstående, en femtedel av deltagarna uppgav att de hade en partner, några få var samboende och fem uppgav att de var gifta. En femtedel av deltagarna uppgav att de hade ett eller flera barn. Två av dem hade kontakt med vården för problem med barnet, exempelvis via barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). De flesta av de som hade barn bodde inte tillsammans med den andre föräldern till barnet/barnen. Knappt hälften av deltagarna uppgav att de hade en god relation till sin/sina förälder/föräldrar. Fem av deltagarna hade en förälder eller båda föräldrarna som hade gått bort och en sjättedel av deltagarna uppgav att någon av deras förälder var missbrukare. Cirka en fjärdedel av deltagarna berättade att föräldrarna separerat/skiljt sig under uppväxten. Fyra av deltagarna hade blivit utsatta för våld under sin uppväxt och det förekom även att deltagare uppgav att 25 CSN står för Centrala studiestödsnämnden vilka hanterar beslut, utbetalningar samt återkrav av det Svenska studiestödet (CSN, 2014). 72

73 de blivit sexuellt utnyttjade samt våldtagna under sin uppväxt. En av deltagarna uppgav att fadern misshandlat modern under uppväxten. Sju av deltagarna var under sin uppväxt placerade på HVB-hem 26, LVU-hem 27 eller familjehem 28. Hälften av deltagarna uppgav att deras vänner är en viktig del av deras sociala nätverk. Andra viktiga personer var moroch farföräldrar, övrig släkt så som kusiner, styvföräldrar samt partnerns familj. Flera av deltagarna uppgav att de har ett eller flera djur. Runt tio av deltagarna har flyttat till Sverige från ett annat land under sin uppväxt Hälsa Närmare en tredjedel av deltagarna uppgav att de mådde fysiskt dåligt. Vanligast förekommande var ryggont (en sjättedel). Även olika former av magproblem var relativt vanligt förekommande. Andra fysiska problem som deltagarna uppgav var astma, giftstruma, diabetes, migrän och epilepsi. Psykiskt dåligt mådde en tredjedel av deltagarna. Av dessa hade runt 26 HVB-hem innebär enligt 3 kap. 1 Socialtjänstförordning (2001:937) Med hem för vård eller boende avses ett hem inom socialtjänsten som tar emot enskilda för vård eller behandling i förening med ett boende. 27 LVU-hem innebär, enligt Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, placering av den unga utanför hemmet på grund av 2 fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. alternativt 3 om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. 28 Enligt 3 kap. 2 Socialtjänstförordning (2001:937) Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran. 73

74 tio läkarkontakter och ungefär lika många medicinerade för sitt psykiskt dåliga mående. Främst hade deltagarna stress- och orostankar som ofta var kopplade till ekonomi och en rädsla inför framtiden. Panikångest, ångest, depression och sömnproblem svarade cirka fem deltagare på vardera att de hade. Andra förekommande psykiska problem var självmordsförsök, nedstämdhet, torgskräck, tvångstankar etcetera. Fyra uppgav att de tidigare varit deprimerade och fyra att de haft samtalskontakt av olika anledningar. Två uppgav att de hade varit inlagda för psykiatrisk vård varav en av dessa vid två tillfällen. Åtta av deltagarna uppgav att de var före detta narkotikamissbrukare och en hade ett pågående missbruk. Flest av dessa hade missbrukat cannabis men även kokain- och amfetaminmissbruk förekom. Tre deltagare uppgav att de hade slutat på egen hand och tre hade gått i behandling. Fem av deltagarna uppgav att de tidigare haft alkoholproblem och två av dem uppgav att de genomgått behandling för sitt missbruk. Två personer uppgav att de tidigare drack sig redlöst berusad ofta men att de slutat i och med graviditet samt psykitrisk vård. Knappt hälften av deltagarna uppgav att de drack alkohol i varierad utsträckning. 20 av dessa uppgav att de dricker sällan/ibland eller bara på högtider och fem uppgav att de dricker på helger och för vissa av dessa innebar det att de drack mycket alkohol. 74

75 2.3.2 Projektets processer Tidslinjer Tidslinjerna, för varje år, illustrerar de processer som skett under projektets gång: 75

76 76

77 77

78 78

79 Avvikelser Nedan följer de avvikelser från projektansökan som skett i genomförandet av projektet. ACT I mobiliseringsfasen bestämdes det, och riggades för, att ACT skulle användas i projektet och utövas i gruppform. Detta gjordes under ett halvårstid men då den personal, som drev och ansvarade för ACT, ansåg att det ej lämpade sig i projektets sammanhang så togs det bort. Åk-kort Till en början erhöll alla som deltog i Steg 3 ett åk-kort som gällde för all kollektivtrafik i hela Skåne. Detta användes inte på rätt sätt av deltagarna och projektpersonalen valde att istället ha laddningsbara åkkort som deltagarna fick tillgång till vid varje resa. Trestegsmodellen- avsaknaden av Steg 2 Den trestegsmodell som beskrivits i projektansökan har inte fungerat i projektets verksamhet. Under en kort tid i projektet hade vi Steg 2 men valde senare att enkom behålla Steg 1 och Steg 3. För vidare diskussioner se kapitel 5. Personalfördelningen Enligt projektansökan skulle personal som var socionom och psykolog kartlägga och utreda deltagarna medans personal som var arbetslivscoach enbart skulle arbeta med gruppen i Steg 3. I praktiken utförde all personal, oavsett yrkestillhörighet, kartläggningar samt höll i gruppverksamhet. 79

80 Referensgrupp I projektansökan stod det att en referensgrupp skulle finnas under hela projekttiden, denne skulle bestå av individer som hade deltagit, var med i eller skulle delta i projektet. Projektledaren träffade vid två tillfällen referensgrupper men upplevde både tidsmässigt och strukturmässigt att detta var svårt att genomföra. Gruppintag Under projekttiden har både fast och löpande intag av deltagare förekommit. Till en början hade vi fast intag men insåg relativt snabbt att det var svårt att driva projektet då många deltagare avslutades och inga nya tillkom direkt efter. Detta blev ett problem dels för medfinansieringen och dels för gruppdynamiken. Vi valde därför att ha ett löpande intag under resterande projekttiden. Specialpedagog och läkare I projektansökan stod det att en specialpedagog samt en läkare skulle knytas till projektet. Specialpedagogen skulle medfinansieras av projektägaren, detta blev aldrig av då det resursmässigt ej fanns någon att tillgå. När det gäller läkaren skulle det upphandlas externt enligt LOU (Lagen om upphandling) men denne uteblev då ingen svarade på anbudet trots att det gick ut vid två tillfällen. Bli din egen arbetsförmedlare Det var svårt att hitta information och underlag till konceptet bli din egen arbetsförmedlare. De delar som vi menar är bli din egen arbetsförmedlare har omfattats av arbetssättet i Steg 3 vilket bland annat varit 80

81 arbetsmarknadsundersökning, NÖHRA-modellen, eget driv samt SMART-modellen (se avsnitt 3.6). Implementering under och efter projekttidens slut Någon implementering under projekttiden har inte skett. I skrivande stund, tre månader innan projektavslut, finns ingen klar implementering. Nästan alla i personalen kommer att övergå till projektägarens kommunala arbetsmarknadsenhet efter projektavslut. TrioTjänst Under projektets tid har inte det sociala företaget TrioTjänst varit kopplat till projektet på något sätt. I projektansökan stod det att Triotjänst skulle ta emot praktikanter. Diskussioner har förts, under projektets gång, kring att de skulle ha tagit emot praktikanter alternativt arbetsprövningar. Detta har dock inte fungerat och inga deltagare har varit aktuella hos Triotjänst. 81

82 2.3.3 Statistisk fakta om deltagarna Det var sammanlagt 129 deltagare i projektet Unga i JOBB och av dessa var 124 unika deltagare. Deltagarnas genomsnittliga tid i projektet var 103 dagar. Målsättningen avseende könsfördelningen var 50 % män och 50 % kvinnor. I projektet blev det till slut 61 % män och 39 % kvinnor som deltog Ålder Informationen kring åldersfördelning utgår från den ålder deltagarna hade vid inskrivningsdatumet. Åldersfördelningen för deltagarna i projektet var enligt diagram 1: Diagram 1 82

83 Remittenter Den myndighet och kommuner/stad som hade möjlighet att remittera deltagare till projektet var Arbetsförmedlingen, Bjuvs kommun, Båstads kommun, Helsingborgs Stad, Svalövs kommun samt Åstorps kommun. Diagram 2 beskriver hur stor andel av deltagarna procentuellt som remitterats från respektive samverkanspartner. Helsingborgs Stad är inte med i resultatet då de ej remitterat till projektet. Diagram 2 Arbetsförmedlingen remitterade absolut flest deltagare, 51 %, och därefter kommer Bjuvs kommun, 30 %. Svalövs kommun och Åstorps kommun remitterade ungefär lika många deltagare, 9 % respektive 7 %. Båstads kommun remitterade minst deltagare, 3%. 83

84 Deltagarnas boendekommun Flest antal deltagare i projektet, 54 %, var bosatta i Bjuv. Lika många deltagare, 12 % vardera, var bosatta i Helsingborg, Åstorp respektive Svalöv. Det var något färre deltagare, 5 %, 3 % respektive 2 %, som var bosatta i Perstorp, Klippan samt Båstad. Fördelningen över deltagare utifrån boendekommun illustreras i diagram 3: Diagram 3 84

85 Steg 1 & Steg 2 Som beskrivit i avsnitt så skedde en avvikelse avseende Steg 2. För de som deltog i projektet fanns möjligheten att vara i både Steg 1 och Steg 3. Somliga deltog enkom i Steg 1, somliga enkom i Steg 3 och somliga i båda stegen. Diagram 4 visar hur fördelningen såg ut procentuellt: Diagram 4 Under projekttiden genomfördes sammanlagt sex psykologutredningar samt etablerades stödsamtalskontakt med projektets psykolog för 20 deltagare utöver ordinarie planering. Det var 23 deltagare som var ute på praktik under sin tid i projektet. 85

86 Måluppfyllelse Målsättningen i projektet var att 80 % av projektdeltagarna skulle slutföra sin tid i projektet och av dessa skulle 50 % börja arbeta, 25 % börja studera samt 25 % skulle få en välfungerande vardag. Alla deltagare som avslutades i projektet erhöll en avslutningskod där fem avslutningskoder var aktuella: Annan arbetsmarknadsåtgärd: studieförberedande kurs på Sundsgårdens folkhögskola, kompletterade aktörer via Arbetsförmedlingen, annat ESF-projekt som STARK och Hantverksjobb, praktik/arbetsträning Misskötsel: hög frånvaro, kommer ej, pågående missbruk där behandling ej varit aktuell Arbete: osubventionerad anställning Studier: CSN berättigade studier Övrigt: flytt till annan kommun, föräldraledig, sjukskriven 86

87 I diagram 5 illusteras hur fördelning såg ut bland deltagarnas avslutningsorsak: Diagram 5 Utfallet blev att 23 % avslutades på grund av misskötsel, de slutförde ej projektet. Av de resterande 77 % av deltagarna som slutförde projektet var det 27 % som började arbeta och 22 % påbörjade studier. Huruvida 25 % erhöll en välfungerande vardag eller ej se avsnitt

88 Uppföljning 45 deltagare följdes upp efter 90 dagar, eller mer, efter avslut i projektet. Uppföljningstiden varierade, av olika anledningar, där somliga kontaktades ett år efter projektavslut. Diagram 6 illustrerar uppföljda deltagares avslutningsorsak samt vilken sysselsättning/åtgärd deltagaren innehar efter 90 dagar eller mer: Diagram 6 88

89 3 Slutgiltiga projektmodellen I följande kapitel kommer Unga i JOBBs slutgiltiga projektmodell att presenteras. Vi går in på sammansättningen av projektets personal, rekrytering och marknadsföring av projektet samt deltagarnas ingång i projektet. Därefter kommer vi att beskriva de gemensamma kompontenterna för deltagarna i projektet, oavsett stegtillhörighet. Slutligen presenteras Steg 1 och Steg 2 samt deras innehåll. 3.1 Projektets personal Under projekttiden har projektpersonalens sammansättning varierat där tjänsternas omfattning i procent har förändrats samt att personal har påbörjat och avslutat sina anställningar vilket beskrivs i avsnitt Oavsett så har personal riktat till målgruppen under hela projekttiden bestått av en socionom, en psykolog, en studie- och yrkesvägledare, två arbetslivscoacher samt en friskvårdskonsulent. Annan projektpersonal som har arbetat i projektet har varit en projektledare, en projektassistent, en handledare (främst riktad till psykologen under sin PTP tjänstgöring), en ekonom, en folkhälsosamordnare samt en IT-ansvarig. Projektet har även haft en externt upphandlad utvärderare som varit knuten till projektet sedan dess start. 89

90 90

91 3.2 Rekryteringsförfarande & marknadsföring Rekryteringen av deltagare och marknadsföringen av projektet skedde vanligtvis parallellt. Information gick ut via ett nyhetsbrev till styrgruppsmedlemmar för vidare spridning i sina organisationer och till medarbetare som arbetade med aktuell målgrupp. Av dessa framgick till exempel information om aktuellt samt kommande behov av deltagare för att ge handläggarna en viss framförhållning i rekrytering av deltagare. Projektledaren arbetade även under projektets gång med marknadsföring genom att vara ute på olika arbetsplatser och berätta om projektet, ha kontakt med nyckelaktörer via e-post eller genom telefonsamtal samt ta emot dem för besök på plats i lokalerna. En broschyr togs fram vid starten och fanns sedan under hela projekttiden. Den vände sig till presumtiva deltagare och delades ut av handläggare vid de olika myndigheterna. Privatpersoner som på eget initiativ tog kontakt med projektet och ville delta hänvisades vidare till Arbetsförmedlingen eller socialtjänst för bedömning och eventuell remiss Remissen Deltagaren kom på remiss från antingen Arbetsförmedlingen (11 Nordväst Skånska kommuner), Bjuvs kommun, Svalövs kommun, Båstads kommun, Åstorps kommun eller från Helsingborgs Stad. Remissen, samtyckesblankett 29 samt medgivande-blankett 30 låg på 29 Samtyckesblanketten innebar att deltagarna samtyckte till personuppgiftsbehandling enligt personuppgifts-lagen (PuL), inom ESFprojektet Unga i JOBB. 30 Medgivandeblankett innebar att deltagarna gav medgivande om hävande av sekretess gentemot specifika myndighetskontakter. 91

92 hemsidan där det fanns möjlighet att ladda ner dem som PDF-filer. Den ifyllda remissen undertecknades av deltagaren samt av remittent för att båda parterna skulle vara överens i det som skrevs. Kraven för att kunna skicka en remiss var att den skulle vara ifylld i den mån det gick samt vara undertecknad. Processen för remissförfarande utvecklades under projekttiden. Det sätt som valdes att behålla i projektet var att projektledaren tog emot remisserna för att sedan diskutera dem gemensamt i personalgruppen under ett möte. Det som diskuterades var om det fanns plats till att ta emot deltagarna, om det var möjligt att ta emot dem utifrån deras behov samt om det behövdes inhämtas mer information om deltagarna från remittenten. Ytterligare förändring som skedde under projektets gång var att projektets personal tog över ansvaret för att fylla i, tillsammans med deltagarna, samtyckes- och medgivandeblanketter, vilket remittenterna tidigare ansvarade för. 92

93 3.3 Deltagarens ingång i projektet De första mötena med deltagarna Efter att remiss inkommit till projektet kallade projektledaren, eller annan av projektets personal, deltagaren till ett informationssamtal där projektet beskrevs i korta drag. Deltagaren hade vid informationstillfället möjlighet att skriva in sig direkt eller få ett par dagars betänketid. Efter att deltagaren tackat ja till en plats i projektet gjordes ett inskrivningssamtal, med en av projektets personal, där samtycke- och medgivandeblankett underskrevs, om dessa inte redan var bifogade i remissen till Unga i JOBB. Förutom blanketterna diskuterade deltagaren, tillsammans med en av projektets personal, frågor utifrån Livskompassen (se avsnitt ) samt KASAM (se avsnitt ). Deltagarna fick, under inskrivningssamtalet, praktiskt information vad avser droger, sekretess, sjukanmälan, närvaro/frånvaro, tillgänglighet, säkerhet, hur kontakt sker och andra praktiska angelägenheter. Under inskrivningssamtalet fick deltagarna även information om projektets dokumentationssystem, Plania 31, vilket de själva fick inloggningsuppgifter till, för att därigenom kunna följa sin egen planering. Därefter gick projektets personal tillsammans igenom de nya deltagarna och fördelade dem på någon av personalen. Denna kom sedan till att vara deltagarens Nyckelperson (se avsnitt 3.4.1). Utifrån syftet med deltagandet i projektet som framgick i remissen, Livskompassen och KASAM:s 31 Plania är ett dokumentationssystem för organisationer som riktar sig till ett stort antal individer, till exempel arbetsmarknadsåtgärder, med syfte att skapa en gemensam plattform (se plania.se). 93

94 värden bestämdes i vilket steg (Steg 1 eller Steg 3) som deltagaren kom till att påbörja i. Nyckelpersonen ansvarade sedan för att ta kontakt med deltagaren och boka in ett första kartläggningssamtal samt ge deltagaren praktisk information kring deltagandet så som i vilket steg denne skulle börja i samt schema etcetera Livskompassen som verktyg Livskompassen 32 är ett verktyg som användes hela projektperioden under inskrivningssamtalet med deltagaren och har sitt ursprung i ACT (se avsnitt ). Syftet var att få en första bild över vilka livsområden deltagaren upplevt störst diskrepans mellan nuläget och värderat läge. Livskompassen berör områdena Nära relationer, Samhällsengagemang, Fritidsaktiviteter, Arbete, Utveckling/utbildning, Vänner/socialt liv, Andlighet/harmoni, Familjerelationer, Föräldraskap samt Egenvård. Deltagarna fick själva definiera och lägga in betydelser i de olika områdena som ingår i Livskompassen eftersom de kan betyda olika för olika personer. 32 Livskompassen är utvecklad av Fredrik Livheim som är legitimerad psykolog och doktorand vid Karolinska Institutet. Livskompassen, samt en nyare version av den, går att finna på livskompass.se. 94

95 Deltagaren gick igenom, tillsammans med en av projektets personal, var och ett av livsområdena och skattade först på en tiogradig skala hur viktigt ett specifikt livsområde var för honom/henne. En etta betyder oviktigt, en tia betyder väldigt viktigt (alla områden kan vara exempelvis tio, det är ingen rangordning). Siffran skrevs sedan in i den högra rutan under respektive livsområde. Därefter skattade deltagaren på samma sätt var han/hon befinner sig inom ett specifikt livsområde i dagsläget. När alla livsområdena var genomgångna framgick det således i den högra rutan hur viktigt det aktuella området var och i den vänstra rutan var deltagaren befann sig i nuläget. Under samtalets gång fördes även anteckningar utifrån de olika områdena. Genom Livskompassen, och 95

96 tillhörande anteckningar, skapades en första bild av deltagaren och över vilka områden som var aktuella att fokusera extra mycket på i kartläggningen och vid upprättande av handlingsplanen. Livskompassen användes för att underlätta i mötet mellan projektpersonal och deltagaren, men om den istället förvirrade eller irriterade deltagaren eller på annat sätt inte fyllde sin funktion så anpassades den efter deltagaren. Exempelvis om deltagaren tyckte att det var svårt att förstå Livskompassen uteslöts siffrorna och istället pratades det utifrån de olika områdena samtidigt som stödord skrevs KASAM som verktyg KASAM användes som självskattningsformulär i projektet och har sitt ursprung i det salutogena perspektivet (se avsnitt ). Respektive deltagare fyllde i formuläret tillsammans med projektpersonal vid tre separata mättillfällen. Det första formuläret fylldes i under inskrivningssamtalet och utgjorde underlag för den bedömning projektpersonal gjorde avseende inledande planering för deltagaren. Det andra mättillfället inföll ungefär halvvägs in i projekttiden, och den avslutande mätningen skedde vid utskrivning. Mätvärdena var användbara eftersom personalen på så sätt kunde följa arbetets utveckling tillsammans med deltagaren. Det användes även som underlag för projektets externa utvärdering (se avsnitt 6.1.2). Vid bedömningen kring huruvida deltagarens behov möttes bäst i Steg 1 eller Steg 3 i projektet utgjorde KASAM en av flera bedömningsgrunder. Ett KASAM- 96

97 värde under 120 bedömdes som svagt och deltagare med värden under detta placerades generellt i Steg 1, även om den individuella bedömningen emellanåt resulterade i att även deltagare med lågt KASAM fick en inledande planering med deltagande i Steg 3 respektive tvärtom. 97

98 98

99 3.4 Gemensamma komponenter oavsett steg Vi kommer nedan beskriva vilka verktyg och moment som deltagarna berördes utav oavsett stegtillhörighet. Vidare beskrivs även Steg 1 och Steg 3 samt deras innehåll Nyckelperson När en deltagare startade i projektet tilldelades denne en nyckelperson som även blev dennes kartläggare och coach under sin projekttid. Syftet med att ha en nyckelperson var att en person följde deltagaren under hela projekttiden. Nyckelpersonen ansvarade för att arbetet fortskred och för att uppföljning gjordes. Nyckelpersonen hade även ansvar för att dokumentera, samla information samt för att hålla kontakten med remittenter och andra aktörer som berörde deltagaren. De vanligaste kontakterna var med remittenterna som tillhörde Arbetsförmedlingen eller socialtjänsten. Andra aktörer kunde exempelvis vara behandlare inom missbruksvården, kontakt med CSN för att se över skulder, tidigare skolor för att tillhandahålla betyg som deltagare ej lyckats få ut själv, läkare på vårdcentraler, övervakare, tolkförmedlingen eller tidigare insatser och åtgärder som deltagaren medverkat i så som andra arbetsmarknadsenheter eller arbetsmarknadsprojekt i regionen. I projektet tilldelades nyckelperson efter utrymme i respektive steg, det vill säga om personalen bedömde att deltagaren till exempel tillhörde Steg 1, så gjordes en översyn kring vem av personalen i Steg 1 som hade möjlighet att ta emot en ny deltagare. I enstaka fall tilldelades deltagare en nyckelperson utifrån konkreta behov. 99

100 3.4.2 Fördjupad kartläggning Kartläggningsmaterialet som användes i projektet, härstammar från en av projektets samarbetspartners och användes redan i deras verksamhet. Vi tog del av materialet för att sedan revidera det för att passa Unga i JOBB. Vi valde att använda kartläggningsmaterialet då det bedömdes passa i projektets verksamhet. Den som kartlades var i centrum där dennes tankar och erfarenhet lyfts fram på ett strukturerat sätt, indelat i olika livsområdena. Hur materialet är framarbetat i ett första led kan vi inte uttala oss kring, det som vi kan uttala oss kring är att materialet var tänkt som en grund där kartläggaren skulle bära ansvaret för hur det skulle användas i samtalet. Den fördjupade kartläggning som majoriteten av deltagarna i projektet genomgått innehöll sex olika livsområden; Studier, Arbetsmarknad, Personliga egenskaper, Ekonomi och bostad, Socialt nätverk och sociala förhållanden samt Hälsa. Deltagare som tillhörde Steg 1 kartlades inom samtliga områden medan deltagare i Steg 3 kartlades i områdena Studier och Arbetsmarknad samt vid behov området Personliga egenskaper. I början av projektet kartlades enbart deltagare i Steg 1 för att sedan övergå till samtliga enligt ovan nämnda fördelning. Motiveringen till att deltagare i Steg 3 enbart kartlades i tre av sex områden var att dessa deltagare ansågs stå närmre arbetsmarknaden och därmed ha mindre behov av att se över hälso- och socialrelaterade frågor. Syftet med en fördjupad kartläggning var att få en allsidig bild av deltagarens livssituation och på så vis kunna rikta insatser inom rätt livsområden samt i viss 100

101 mån göra en skattning kring vilka områden som var primära att arbeta med. Genom att deltagaren fick utforska och fundera kring vilka situationer som den har klarat av bra respektive inte klarat av, framkom en bild över vilken kapacitet deltagaren hade att möta de krav som olika situationer ställer på honom/henne. Kartläggningsmaterialet användes i samtal mellan deltagaren och kartläggaren (nyckelpersonen). Det användes på ett flexibelt och lyhört sätt och syftet med varje område var att gå på djupet så mycket som möjligt. Följdfrågorna var därför av största vikt och att fortsätta utforska svar genom öppna frågor som exempelvis Hur tänker du kring det?, Hur upplevde du det?, Hur fungerade det för dig?. Frågorna och formuleringarna sågs som exempel och anpassades efter deltagaren och kartläggaren, så att det skulle kännas bra. Efter varje kartlagt område fanns det i materialet en skattningsskala för både deltagaren och kartläggaren, där en bedömning av behovet av stöd inom området gjordes. Ibland var deltagare och kartläggare oeniga om behovsnivån och då fördes det diskussion kring det. Slutligen gjordes en inventering kring om det fanns tidigare material att inhämta, så som exempelvis CV eller personliga brev, utredningar eller betyg. Därefter skrev kartläggaren en bedömning och rekommendation inom respektive område. Kartläggningens förfarande såg olika ut beroende på den som kartlade samt utifrån deltagarens behov. Därmed har det varierat hur lång tid den fördjupade kartläggning tagit samt hur den strukturerats upp. 101

102 3.4.3 Handlingsplan Efter färdigställd fördjupad kartläggning gjordes en handlingsplan tillsammans med deltagarna. Handlingsplanen var ett dokument där mål på lång sikt (6 mån 1 år), delmål, konkreta åtgärder samt deltagarens och nyckelpersonens ansvarsområden beskrevs. Syftet med handlingsplanen var att konkretisera tillvägagångssättet för det fortsatta arbetet och för att göra det tydligt och uppnåeligt för deltagaren. Handlingsplanen var till för att användas under deltagarnas fortsatta tid i projektet och byggde på det som framkommit i kartläggningsmaterialet. Handlingsplanen följdes upp genom uppföljningssamtal (se avsnitt 3.4.4). Exempel på vad en deltagares handlingsplan kunde innehålla: Mål på lång sikt (6 mån 1 år): ha läst upp mina gymnasiebetyg Delmål: skaffa information om utbildningssamordnare, kursstarter och krav Konkreta åtgärder: kolla hemsidor med information om utbildningar, ha samtal med SYV, ringa ansvarig för utbildningar i sin hemkommun, söka in på utbildningar Deltagarens ansvar: att följa handlingsplanen och göra det som är överenskommet Nyckelpersonens ansvar: att vägleda och stötta deltagaren samt ge för deltagaren relevant information och hänvisning 102

103 3.4.4 Uppföljningssamtal Efter att den fördjupade kartläggningen genomförts och en handlingsplan upprättats så skedde uppföljningssamtal mellan deltagare och dess nyckelperson. Syftet med samtalen var att följa upp hur deltagaren fortskred med sin planering, om deltagaren var i behov av vägledning vad avser tillvägagångssätt för att uppnå sina mål och om handlingsplanen behövde revideras. Uppföljningssamtalen kunde se lite olika ut beroende på vilket steg deltagaren befann sig i och hur de enskilda behoven var. Deltagarna i Steg 1 hade ett inbokat uppföljningssamtal i veckan med möjlighet till ytterligare enskilda samtal vid behov medan deltagarna i Steg 3 hade uppföljning i grupp med hjälp av NÖHRAmodellen (se avsnitt 3.6.2). Även i Steg 3 hade deltagarna möjlighet till individuella uppföljningssamtal vid behov. De individuella uppföljningssamtalen kunde vara allt från 20 min 1 timme beroende på hur det enskilda behovet såg ut vid just det tillfället Praktik Deltagarna hade under sin projekttid möjlighet till praktik. Syftet med praktiken varierade mellan allt från att prova på ett yrke inför kommande utbildning till att bedöma arbetsförmåga (genom extern kompetens). Praktiken var till för att utveckla deltagaren som person, både kunskaps- och erfarenhetsmässigt. Praktiken initierades oftast av deltagarna själva eller i samråd med nyckelperson, efter att intresse för praktik uppkommit under individuella samtal eller vid grupptillfällen. Därefter hade deltagaren, tillsammans med praktikansvarig (en av arbetslivscoacherna), ett 103

104 samtal där det fördes diskussioner kring deltagarens utbildning, arbetslivserfarenhet, arbetsförmåga samt intressen för att kunna matcha deltagaren mot en lämplig praktikplats. Konkret var målen med praktiken att ge deltagaren: en möjlighet att visa hur den fungerar på arbetsmarknaden mer erfarenhet från det arbetsområde deltagaren redan hade erfarenhet från eller från det område deltagaren önskade arbeta inom insyn i det sociala samspel som finns på arbetsmarknaden och på olika arbetsplatser en uppfattning av hur ens kompetens och förmåga står sig i relation till de krav som finns på arbetsmarknaden chans att skaffa referenser inför kommande anställningar möjlighet att expandera sitt sociala nätverk en möjlighet, för de deltagarna med annat modersmål än svenska, att förbättra sin förmåga att prata och förstå vardagssvenska ytterligare en merit att skriva på sitt CV en chans att prova på yrke inför framtida studier Innan deltagaren påbörjade sin praktik tecknades ett avtal, mellan praktikplatsen, deltagaren samt praktikansvarig i Unga i JOBB, som sedan godkändes av berörd facklig organisation. Inledningsvis var praktikperioden en månad men om praktiken fungerade bra för deltagaren, och handledaren, fanns det möjlighet till 104

105 förlängning. I första hand var praktiken på heltid, 40 timmar per vecka, men kunde även vara på deltid om en deltagare, på grund av sjukdom eller andra hinder, inte hade möjlighet att praktisera på heltid. När en deltagare var ute på praktik stöttade praktikansvarig deltagaren under tiden så att den skulle kunna uppnå det syfte och mål som hade satts upp för praktiken. Regelbunden uppföljning var med andra ord nödvändig för att deltagaren skulle kunna växa och ta ett steg närmare arbetsmarknaden genom nya erfarenheter och kunskaper. Praktikansvarig följde upp praktikperioden genom arbetsplatsbesök, e-post eller telefonsamtal. Uppföljningsmöte skedde på praktikplatsen tillsammans med deltagare, praktikansvarig samt handledare på praktiken där det diskuterades hur praktiken fungerade samt hur vidare planering såg ut Utredningar & stödsamtal Under projekttiden hade deltagarna möjlighet att genomföra psykologutredningar eller erhålla stödsamtalskontakt med projektets psykolog. Syftet med psykologutredningarna var dels att få ökad insikt i vilka begåvningsresurser deltagarna hade för att därefter kunna göra en realistisk fortsatt planering, och dels för att få djupare kunskap om deltagarnas psykiska mående. Utredningsunderlaget bestod av exempelvis bedömningssamtal med deltagaren, observationer, tidigare material såsom betyg från skolan, testning med 105

106 begåvningstestet WAIS-IV 33, självskattningsformulären BDI 34 (depressionsinventorium) och BAI 35 (ångestinventorium) samt KASAM. Syftet med stödsamtalskontakten skiftade. Någon sökte för avgränsad behandling vid exempelvis panikångest, men de flesta önskade stöd och hjälp med strategier för att kunna hantera sin livssituation. Den inre stress som långvarig arbetslöshet skapat hos många av deltagarna resulterade i exempelvis sömnsvårigheter, ångest, oro, utanförskap, ensamhet, en känsla av att sitta fast och inte kunna påverka det som sker i livet samt frustration och aggressivitet. Stödsamtalskontakten initierades av olika parter. En del deltagare efterfrågade själva samtalskontakt efter en tid i projektet, andra gånger framkom behov under kartläggningssamtalen med nyckelpersonen som sedan hjälpte till att förmedla kontakten SYV-samtal Oavsett stegtillhörighet hade deltagarna utrymme att ha samtal med en studie- och yrkesvägledare (SYV). Samtalen initierades av deltagaren själv, nyckelpersonen eller av studie- och yrkesvägledaren efter uppmärksammat behov. Behoven kunde framkomma under kartläggning av studiebakgrund, vid inkomna 33 WAIS-IV (Wechsler Adult Intelligence Scale) är ett bedömningsinstrument som används för att bedöma ungdomar och vuxnas kognitiva resurser. Det består av tio deltester och fem kompletterande tester som är indelade i verbal funktion, perceptuell funktion, arbetsminne och snabbhet. 34 BDI (Beck Depression Inventory) är ett bedömningsinstrument som används för att mäta graden av depressivitet utifrån självskattningsformulär. 35 BAI (Beck Anxiety Inventory) är ett bedömningsinstrument som används för att mäta graden av ångest hos en individ utifrån självskattningsformulär. 106

107 betygsdokument samt genom individuella samtal eller grupptillfällen. Samtalen var i stor utsträckning vägledningssamtal där studie- och yrkesvägledaren tillsammans med deltagaren diskuterade alternativ utifrån dennes utgångsläge. Det förekom att deltagaren fick hemuppgifter efter samtalen som sedan följdes upp. Studie- och yrkesvägledaren var hela tiden tillgänglig vilket medförde att deltagarna kontinuerligt kunde få svar på de frågor som berör området Hälsa Deltagarna hade under tiden i projektet träffar, tillsammans med en friskvårdskonsulent, utifrån ämnet hälsa. Syftet var att möjliggöra ett öppet forum som sätter igång en process där individen aktivt börjar fundera kring sin egen hälsostatus. Metoden som användes var Motiverande samtal 36 (MI), både i grupp och enskilt. Träffarna skedde främst i föreläsningsform varvat med samtal och reflektioner inom grupperna och det förekom även studiebesök. Grupperna träffades en gång i veckan och innehållet, temat för dagen, var det samma oavsett om det var deltagare från Steg 1 eller från Steg 3. Deltagarna fick själva formulera och bestämma vilket arbetsklimat och regler som skulle gälla i deras grupp, det visade sig positivt då det skapade engagemang och 36 Motiverande samtal (Motivational Interviewing) är en samtalsmetodik som utgår från att förstå individens perspektiv och därefter, genom strategier och tekniker, försöka öka individens motivation till förändring (Miller & Rollnick, 1995). 107

108 trygghet. Gemensamma nämnare för de olika grupperna var att få struktur, ramar och att hålla tider, visa varandra respekt samt inte prata rakt ut i luften utan den som har ordet får prata till punkt utan avbrott. Övergripande teman: Hälsa: gruppen fick uttrycka sina tankar om vad hälsa är för dem. Detta följdes av en hälsolinje i föreläsningsform. Kost: syftet var att individen skulle få kunskap om matens betydelse för vår kropp och hälsa för att kunna ge sig själv bättre förutsättningar att göra medvetna val och få bättre matvanor. Motion: diskussioner fördes hur fysisk aktivitet/inaktivitet påverka individen och genom att få in fysisk aktivitet/vardagsmotion, som en naturlig del genom livet, rusta sig själv för en bättre hälsa och motivation Andra teman som berördes var missbruk, beroende, sömn, avslappning, mindfullness, styrkor, mental träning, härskartekniker, personligheter samt sex och samlevnad. Teman hälsa, kost, motion samt motivation gick som en röd tråd genom alla grupperna. Under varje träff skedde det återkoppling och reflektion till förra veckans tema vilket gav individen möjlighet att komma med egna reflektioner och frågor. Det var också ett tillfälle för individen att berätta hur denne påverkat sitt mående och om det gjorts någon förändring som gått i positiv riktning under den gångna veckan. Det underlättade 108

109 även för individen att upprätta personliga meningsfulla livsmål för en ökad livskvalité. Förhoppningen var att individen fått inspiration till att börja fundera mer kring sin egen situation och på vad han/hon behöver för att nå sina egna individuellt uppsatta mål och delmål. 109

110 110

111 3.5 Steg 1 Steg 1 var ett av två steg i projektet som deltagare kunde befinna sig i. Deltagarna genomförde en fördjupad kartläggning (se avsnitt 3.4.2) som berörde samtliga livsområden. Förutom kartläggningssamtalen hade deltagarna ett pass hälsa i veckan (se avsnitt 3.4.8) samt andra aktiviteter vilka kommer beskrivas i detta kapitel. Det som generellt kan sägas om Steg 1 är att det innefattade de deltagare som bedömdes stå längst från arbetsmarknaden utifrån de kriterier och verktyg som framkommer i avsnitt Därmed låg fokus mer på att deltagarna primärt skulle få en välfungerande vardag och få ordning på andra livsområden utöver arbete och studier. I Steg 1 arbetade huvudsakligen en psykolog, en socionom samt en studie- och yrkesvägledare. Dock har personalsammansättningen förändrats under projekttiden (se avsnitt ). Exempel på hur ett schema kunde se ut för deltagarna i Steg 1 (2013): 111

112 Till en början fick deltagarna schema utdelat för cirka fyra veckor framåt. Efter en tid förändrades rutinerna och personalen lät bli att ge ut scheman och hängde i stället upp dem i lokalerna. Syftet var att deltagarna skulle ta mer ansvar för att själva ha koll på vilka aktiviteter det var under vilka tidpunkter. Schemat förenklades även då och gjordes mer pedagogiskt där varje specifikt pass/ämne alltid hade samma färg (exempelvis Friskvård hade färgen grönt). Innehållet i de olika delarna av schemat presenteras nedan Gruppstärkande övningar Steg 1 präglades i större utsträckning än Steg 3 av gruppstärkande och självstärkande övningar. Övningar såg olika ut beroende på om de utfördes under grupptillfällen, enskilda samtal eller på fritiden och kunde variera beroende på vilka individer som var inskrivna. Bedömningen kring vilka övningar som var lämpliga för vilken individ eller grupp gjordes till övervägande del genom samtal och diskussioner mellan personalen i Steg 1. Vissa grupptillfällen utfördes sedan av endast en personal medan andra grupptillfällen krävde två personal där en oftare hade en observerande roll. Övningar som gjordes i grupp kunde vara värderingsövningar där deltagare utifrån viss fakta skulle ta ställning i särskilda frågor, samarbetsövningar där gruppdeltagarna tillsammans skulle lösa problem samt första intrycket -övningar där deltagarna innan de lärt känna personalen skulle uppge vad de uppfattade om dem. Gruppövningarna kunde även bestå av rollspelande av arbetsintervjuer och andra 112

113 vardagssituationer med feedback efteråt. Övningar som deltagare kunde få som hemuppgifter, eller som kunde göras tillsammans med personal i enskilda samtal, var att exempelvis ringa till minst tre personer om deltagaren hade svårigheter med att prata i telefon. Det kunde även vara att deltagaren skulle åka kollektivt, eller vistas i miljöer med många människor, om deltagaren hade svårigheter så som social fobi. Andra övningar var att deltagarna fick strukturera upp sin ekonomi enligt fyra kuvert metoden där deltagaren delade upp sin inkomst i fyra kuvert och endast fick öppna ett per vecka samt att göra upp en egen budgetkalkyl. Deltagarna kunde även få i uppgift att se över vilka föreningar som fanns i ens närhet, och som var av intresse för en själv, samt göra ett studiebesök. En övning innebar att ta kontakt med en annan deltagare från projektet och bestämma en träff där de tillsammans hittade på någonting för att bryta social isolation. Stor vikt lades vid introduktion av nya deltagare i befintliga grupper eller nystartade grupper, så som att regler och förhållningssätt för gruppen sattes upp och värderings- och lära känna -övningar gjordes. Ett av flera verktyg som användes var Deep Speak 37 som är samtalskort med 120 olika frågeställningar vilka berör ämnen så som relationer, identitet, känslor och värderingar. Korten användes för att deltagarna skulle fundera, och sedan våga berätta för varandra, utifrån de olika frågeställningarna. 37 Deep speak samtalskort är skapade av Geoff Barker och Michelle Lane Jenner. 113

114 3.5.2 Handlett jobbsök I likhet med Steg 3 hade deltagarna i Steg 1 grupptillfällen som var arbets- och studieinriktade i högre utsträckning än de övriga grupptillfällena. Under dessa grupptillfällen hade deltagarna möjlighet att få information, eller själva skaffa sig information, om frågor rörande arbetsmarknaden och studier. Innehållet i grupperna avgjordes genom en dialog mellan personal och deltagare där deltagarna i starten av en ny grupp fick möjlighet att berätta för personalen vilka områden de själva ville ha mer information om. Vissa veckor planerade projektpersonalen gruppinnehållet och presenterade sedan informationen i föreläsningsform för deltagarna, andra veckor fick deltagarna själva under första grupptimmen, med hjälp av varandra och datorer, skaffa information om dagens ämne och sedan berätta för varandra och personalen vad de hittat. Innehållet vid grupptillfällen kunde till exempel vara hur CV och personligt brev skrivs, vad de ska tänka på inför en arbetsintervju avseende kroppsspråk samt vilka rättigheter och skyldigheter en individ har på arbetsmarknaden. Innehållet kunde även bestå av vilka olika utbildningsalternativ och -former det finns, alternativa sätt att söka arbete på, vikten av att tänka på vad som finns om en själv på internet samt hur a-kassan och facket fungerar Eget arbete i lokalerna/flextid Deltagarna hade eget arbete i lokalerna under två dagar, totalt sex timmar, i veckan. Under dessa tillfällen hade deltagarna möjlighet att arbeta individuellt med de bitarna som de själva hade behov utav så som att arbeta med sitt personliga brev, söka arbete eller göra 114

115 självinventeringshäften (se avsnitt 3.5.4). Personalen fanns alltid tillgänglig i lokalerna om en deltagare ville ha hjälp. En tid in i projektet uppmärksammades att deltagarna hade svårigheter med att arbeta effektivt under dessa tillfällen. Anledningarna till detta var olika, så som att vissa deltagare fungerade bättre på förmiddagen än på eftermiddagen. Då tillfällena med eget arbete byggde, i högre utsträckning än övriga grupptillfällena, på att deltagarna arbetade självständigt och tog ett eget ansvar för att deras planering gick framåt, såg personalen över hur dessa tillfällen kunde förbättras. Med anledning av det kom grupptillfällen med eget arbete att ersättas av någonting som kallades för flextid. Flextiden innebar att deltagarna under två, på förhand av projektpersonalen utvalda, dagar kunde komma när de ville mellan klockan 09:00 och 15:00 och arbeta med sin egen planering, så länge de närvarade tre timmar under dagen. Innehållet och syftet var alltså detsamma som tidigare Eget arbete i lokalerna med skillnaden att tiden var valbar/flexibel Självinventeringshäften Självinventeringshäften var en serie av åtta häften som deltagarna kunde få under sitt deltagande i Steg 1. Häftena delades ut veckovis, ett häfte per vecka, och deltagarna gjorde dem under de tillfällen på schemat som innebar eget arbete. Om en deltagare inte hann göra klart häftet under grupptillfället fick de ta med dem som hemuppgift. Deltagarna fick själva avgöra om de ansåg att självinventeringshäftena var det primära att arbeta med, eller om de ansåg att de först skulle söka arbete 115

116 samt arbeta med sitt CV, för att sedan arbeta med häftena om det fanns tid över. Innehållet i självinventeringshäftena var brett och uppgifter var utformade på olika sätt, allt från frågeformulär, tankenötter till skattningsskalor. Exempel på vad deltagarna kunde få fundera över med hjälp av självinventeringshäftena var: Vem är jag? Vilka är mina egenskaper? Vilka är mina styrkor? Hur vill jag att min framtid ska se ut? Hur väljer jag ett yrke? Vad är viktigt för mig i ett arbete? Andra uppgifter i självinventeringshäftena var att deltagaren skulle fundera kring fem saker som denne gjort bra under veckan, hitta ett nytt beteende som denne skulle vilja prova eller att tillsammans i par med en annan deltagare söka arbete åt varandra samt ge varandra feedback, det vill säga coacha en annan deltagare. Varje självinventeringshäfte avslutades med att deltagaren fick sätta upp ett eget mål för kommande vecka. 116

117 3.6 Steg 3 Deltagandet i Steg 3 präglades av ett arbetsmarknadsoch utbildningsfokus där deltagarna genomgick en fördjupad kartläggning (se avsnitt 3.4.2) inom dessa två områden, samt i vissa fall även området som berör personliga egenskaper. Utöver kartläggningssamtalen hade deltagarna coachsamtal med sin nyckelperson, ett pass hälsa i veckan (se avsnitt 3.4.8) samt deltagande i gruppverksamhet (se avsnitt 3.6.3). Utbildningsfokuset låg främst vid utbildningsstarter inför vår och hösttermin då vi hade schemalagda utbildningsveckor som berörde aktuella utbildningar för målgruppen. I övrigt fångade vi upp utbildningsintresse i de coachande samtal som deltagarna hade varje vecka. Ett schema kunde för deltagarna i Steg 3 se ut enligt följande: 117

118 Detta kapitel kommer börja med att beskriva de modeller och arbetssätt projektpersonalen i Steg 3 arbetade utifrån. Därefter kommer gruppverksamheten för deltagarna i Steg 3, samt dess innehåll, att beskrivas SMART-modellen I Steg 3 användes en klassisk modell som förkortas SMART (Whitmore, 2013; Gjerde, 2004) där varje bokstav har en betydelse och alla bokstäver utgör tillsammans viktiga ingredienser för att ett mål ska bli så bra och effektivt som möjligt. SMART står för: Specifikt: ett mål ska vara specifikt och tydligt Mätbart: det ska vara lätt att veta när målet är uppfyllt Accepterat: individen ska stå bakom sitt mål och gör det för sin egen skull Realistiskt: viktigt är att målet är rimligt och realistiskt, men samtidigt inte för lätt Tidsbestämt: viktigt med tydlig start- och slutdatum på målet Deltagarna i Steg 3 skrev, utifrån modellen, ner sina mål för att konkretisera och förtydliga vad dem ville. Målen låg sedan till grund för deltagarnas respektive handlingsplaner och vidare aktiviteter under projekttiden. 118

119 3.6.2 NÖHRA som verktyg Coachingverktyget NÖHRA 38 (Gjerde, 2004) fokuserar på att ge individen hjälp till självhjälp och användes i Steg 3. NÖHRA är en sorteringsmodell som står för Nuläge, Önskat läge, Hinder, Resurser och Aktivitet. Modellen användes av deltagarna för att definiera sin nuvarande situation och de förändringar som behövde göras. Därefter skapades en riktning som gav energi och som ledde mot det önskade läget. NÖHRA definierar var, vad och hur du ska gå till väga. Genom användandet av denna modell skapades en tydlig bild över hur deltagarna såg på sin nuvarande situation. Att veta nuläget var väsentligt för att hitta resurserna och aktiviteterna som ledde till det önskade läget. N - Nuläget: hur ser det ut just nu? Ö Önskade läget: vad vill du uppnå/vart vill du komma? H Hinder: vad hindrar dig? Du? Andra? R Resurser för att klara detta: Vad har du för resurser? Klarar du att uppnå målet själv? Behöver du ta hjälp? A Aktiviteter: vad behövs göras? Varje måndagmorgon planerade deltagarna utifrån denna modell sin vecka med hänsyn till ett Nuläge och ett Önskat läge. Deltagaren hade själva det fulla ansvaret 38 NÖHRA är utvecklad av Coach2coach, se coach2coach.se. 119

120 för att nå sitt önskade läge. Arbetslivscoacherna bistod med frågor och handlingsalternativ samt gav återkoppling och stöd i processen att nå sina uppsatta mål. Varje fredag gjordes en uppföljning av veckans resultat Arbetsmarknadsinriktad gruppverksamhet I Steg 3 skedde det olika former av gruppverksamheter som innehöll exempelvis CV-verkstad, presentationsteknik, externa föreläsare, rekryteringsträffar samt så gjorde deltagarna ett collage över sin målbild. För att lyfta fram deltagarnas starka sidor och resurser användes VIA-test 39 (Values In Action). VIA-testet görs via internet och testet har som avsikt, genom ett antal frågor, att identifiera individens styrkor samt ge en ökad självinsikt. Resultatet i VIA-testet kunde sedan underlätta för deltagarna att exempelvis formulera sitt personliga brev. Deltagarna fick ta del av olika moduler i form av olika teman, som exempel på dessa kan nämnas; Dolda jobb (se avsnitt ), Strukturera dina dagar för bättre fokus (se avsnitt ) samt Sociala medier (se avsnitt ). Dessutom erhöll deltagarna föreläsningar om Danska lärlingsutbildningar samt gjorde studiebesök i Danmark, för att skaffa sig en kunskap på plats, om hur det danska lärlingssystemet fungerade praktiskt. Genom kunskap om Danska lärlingsutbildningar utökades deltagarnas sökområde och sökaktiviteter vilket bidrog till ökade chanser för inträde på arbetsmarknaden. I längden resulterar det även i ett ökat arbetskraftsutbud för arbetsgivare i Öresundsregionen. 39 För vidare information om VIA-testet se viacharacter.org. 120

121 I en tidigare fas av projektet hade deltagarna ett fast schema med fysisk närvaro på förmiddagarna. Varje eftermiddag hade deltagarna vad vi kallade eget driv till sitt förfogande för externa aktiviteter utifrån sin satta veckoplanering. Denna aktivitet övergick sedermera till arbetsmarknadsundersökningar som då kom att omfatta en dag i veckan. Denna aktivitet bestod i att deltagarna bokade in och genomförde branschintervjuer hos arbetsgivare i Öresundsregionen för att därigenom skaffa sig ett nätverk med framtida potentiella arbetsgivare Dolda jobb Syftet med temat Dolda jobb var att göra deltagarna uppmärksamma på hur ungefär 80 % av lediga arbeten tillsätts, så kallade Dolda jobb, genom exempelvis kontakter eller sociala medier. Projektpersonalen gav information kring konceptet dolda jobb och därefter fick deltagarna träna på att se jobbtillfällen i andra sammanhang än de mest uppenbara. Förhoppningen var att deltagarna därigenom även skulle förstå vikten av att skapa nätverk som kan bidra till arbetsgivarkontakter och vidare möjliggöra för deltagarna att få tillträde till de dolda jobben Strukturera dagarna & få mer fokus Att söka arbete är ett arbete i sig och genom temat Strukturerar upp dagarna och få mer fokus var syftet att deltagarna skulle se sitt arbetssökande som ett arbete. Deltagarna hade möjlighet att skapa arbetsscheman för att få mer struktur och översikt. Ett arbetsschema möjliggjorde att dagarna togs tillvara på bättre, och inte bara försvann. Förhoppningen var att det skulle minska 121

122 den ångesten arbetssökande annars kan känna. Istället kunde deltagarna, genom att följa sitt arbetsschema, känna sig mer nöjda och uppnå ett bättre resultat med sitt arbetssökande Sociala medier Syftet med temat Sociala medier vilket bland annat innebar att deltagarna fick googla sig själva, var att få deltagarna att reflektera kring vad de lägger ut i sociala medier. Genom att googla sig själva kunde deltagarna se vad en framtida arbetsgivare skulle hitta för information. Det fördes även diskussioner vilka följder det kan få för deltagarna att arbetsgivaren hittar den informationen. Förhoppningen var att deltagarna skulle bli eftertänksamma i framtiden vad det gäller information de lägger ut i sociala medier. 122

123 4 Delaktighet för målgruppen Det var viktigt att deltagarna i projektet Unga i JOBB var delaktiga, både under sin tid i projektet men även efter att de slutat. I detta kapitel kommer vi redogöra för begreppet brukare och brukarmedverkan/inflytande för att därefter redovisa deltagarnas upplevelse av projektet. 4.1 Brukare Brukare är en benämning för en person som använder sig av samhällets väldfärdstjänster eller som är mottagare för någon form av offentlig åtgärd eller insats (Dahlberg och Vedung, 2013). Att använda ordet brukare är inte helt oproblematiskt. Det råder ingen konsensus över definitionen och själva ordet brukare kan lätt missuppfattas (exempelvis genom att brukare förväxlas med missbrukare). Det är också ett väldigt brett begrepp. Men just på grund av att det är ett brett begrepp blir det inte lika utpekande och stigmatiserande som andra begrepp så som klient eller patient. Det kan dock finnas en risk att genom användandet av begreppet brukare klumpar vi ihop människor och förenklar människors komplexitet, som om att alla brukare skulle ha något gemensamt, vilket måste undvikas (Beresford, 2005) Brukarmedverkan/inflytande Inom socialt arbete lyfts ständigt vikten av brukarmedverkan och brukarinflytande fram vilket avser att brukaren själv kan ta del av, och påverka, beslut och insatser som rör den själv. Det handlar om att faktiskt ge brukaren mandat att kunna styra över beslut eftersom 123

124 dessa insatser ofta får stora konsekvenser för den enskilde individen. Brukaren ska även få möjlighet att påverka utformningen av verksamheter och organisationer som ger insatserna (Socialstyrelsen, 2012). Innebörden av de olika begreppen medverkan och inflytande är inte helt klarlagda och de används ibland på olika sätt. Brukarmedverkan kan antas vara att brukaren får medverka vid exempelvis planering av sin insats men det behöver inte medföra att brukaren får ett faktiskt inflytande över besluten. Brukarinflytande är således när brukarens åsikter har ett verkligt inflytande över beslut, planering etcetera (Dahlberg och Vedung, 2013). Att införa brukarmedverkan/inflytande är i praktiken ett relativt nytt sätt att utforma och organisera det sociala arbetet på. Det kan liknas vid ett maktskifte från att den professionelle ska lösa klientens situation till att denne blir mer aktiv i beslut och händelser i sitt eget liv (Socialstyrelsen, 2013b). Det är enbart brukarna som sitter inne med kunskapen om sig själva; hur de mår och vad de behöver. Brukarna har också en förstahands upplevelse av specifika insatser vilket skapar unik kunskap och information som enkom nås genom att lyssna på brukarna. Istället för att praktiker eller forskare beskriver någons upplevelse bör individerna som det faktiskt handlar om, få möjlighet att uttrycka sig (Beresford, 2003). Brukarmedverkan/inflytande kan ske på olika nivåer. Det kan ske på en individnivå vilket innebär att brukaren kan styra och påverka de insatser som denne erhåller. Det kan även ske på verksamhetsnivå och då är 124

125 brukaren med och påverkar utformningen av verksamheter som denne berör. Slutligen kan brukarmedverkan/inflytande ske på systemnivå där brukaren är med i politiska beslutsprocesser vilket oftast i praktiken innebär att brukarna representeras av brukarorganisationer (Ershammar och Hulth-Wallgren, 2007). Det finns olika former för brukarinflytande. Förutom ovannämnda, att individen är med och bestämmer kring utformingen av sin egen insats, kan brukare ingå i arbetsgrupper, fokusgrupper och i politikerdialoger för att vara med och utforma befintlig och eller planerade insatser/verksamheter (Ershammar och Hulth- Wallgren, 2007). En viktig del i brukarmedverkan/ inflytande är att brukaren får vara med och utvärdera sin egen insats och utfallet av denne, och att verksamheten sedan tar vara på den kunskapen för utformningen av fortsatta insatser (Dahlberg och Vedung, 2013). Det finns flera goda argument för att låta brukaren själv utvärdera sina insatser. Genom att socialarbetaren får direkt återkoppling på sitt arbete ger det en större möjlighet till mer korrekt utformade insatser vilket i längden leder till mer effektivt socialt arbete. Då utvärderingen av arbetet redovisas utifrån ett brukarorienterat perspektiv ger det en klarare bild av socialarbetarens arbete än om resultatet redovisas i siffror. Det ger oss också en beskrivning av den faktiska nyttan med insatsen. Det kan sägas att ansvaret för att belägga huruvida en insats ger resultat eller ej överlämnas till brukarna själva (Duncan, Miller och Sparks, 2011). En ökad brukarmedverkan/inflytande kan ha den positiva effekten av att den lokala 125

126 demokratin stärks. Genom att brukarna får större insyn och inflytande kan det bidra till en större förståelse för den kommunala politiken och för hur verksamheter styrs (Jarl, 2001). Brukarinflytande/medverkan kan användas för att omfördela makten och därigenom skapa en mer jämlik relation. Men det kan även användas i motsatt riktning, det kan bli något som stärker makten för de som redan sitter på den genom att de ber om brukarmedverkan/inflytande men inte tar det på allvar (Beresford, 2012). För att kunna lyckas med att införa och arbeta aktivt med brukarinflytande krävs ett antal förutsättningar. Det ska finnas en hållbar struktur för hur arbetet med brukarinflytande ska ske med en stark politisk förankring och med en samverkan mellan olika instanser så som mellan myndigheter och brukarorganisationer. Det måste även finnas kunskap om vem som är brukare, vilka olika brukargrupper det finns och hur det går att nå dessa. En viktig del för ett framgångsrikt införande av brukarinflytande är ett bra bemötande gentemot brukarna där brukarna får en faktisk möjlighet till medverkan och delaktighet i realiteten (Socialstyrelsen, 2013b). 126

127 4.2 Deltagarnas röster Deltagarna i projektet Unga i JOBB kan betecknas som brukare eftersom de varit slutmottagare av insatsen. Därmed kan det vara högst relevant och värdefullt att lyfta fram hur deltagarna upplevt projektet och vad de har för åsikter kring det. Det kan sägas att de till viss del har utvärderat insatsen som de själva erhållit. Deltagarna har i slutet av sin tid i projektet fått fylla i formuläret Min tid i Unga i JOBB. Formuläret är utformat för att försöka fånga upp vad deltagarna ser som värdefullt i projektet och vad de anser var bra samt mindre bra. Deltagarna har i slutet av sitt deltagande i projektet fått formuläret med sig hem för att sedan lämna tillbaka det vid ett visst datum. I projektet har det även skett något som kallats 90-dagars uppföljning då vi i projektet ringt upp före detta deltagare i projektet och ställt ett antal frågor där svaren sedan antecknats. Uppföljningen har inte alltid skett efter just 90 dagar på grund av olika anledningar så som tidsbrist, svårigheter att få tag i deltagare etcetera. Sammanlagt har 45 deltagare besvarat 90-dagars uppföljning. Av dessa är det 35 deltagares uppföljningar (10 uppföljningar utfördes efter att texten skrivits) och 11 deltagares Min tid i Unga i JOBB som vi har använt oss av. I både Min tid i Unga i JOBB samt 90-dagars uppföljning har deltagarna varit icke-anonyma. Vi har gått igenom materialet, både Min tid i Unga i JOBB samt 90-dagars uppföljning för att sedan sammanställa det utifrån olika teman vi valt, baserat på den information som framkom. De olika temana var Stöd och hjälp från personalen, Innehållet i projektet samt Välfungerande/värdefull vardag. 127

128 Projektet anordnade även en workshop 16/ där före detta deltagare bjöds in för att diskutera deras åsikter om framgångsfaktorer i insatser samt besvara personalens funderingar kring hur deltagarna definierar begreppen välfungerande och/eller värdefull vardag. Det som framkom under workshopen redovisas under avsnittet Välfungerande/värdefull vardag Stöd & hjälp från personalen De allra flesta av deltagarna som besvarade 90-dagars uppföljningen lyfte fram hur viktigt stödet och hjälpen från personalen varit under sitt deltagande i projektet. Det framhölls att personalen var engagerad, stöttande, hjälpsamma, trevliga och pushande. Vidare beskrev deltagarna att personalen hade ett bra bemötande, att de verkligen brydde sig samt att de lyssnade och att deltagarna därigenom kände sig sedda och hörda. Det lyftes fram att det var bra att personalen först arbetade med individen och att det därefter var fokus på att söka arbete. Genom att personalen hjälpte och stöttade deltagarna kunde de därmed ta steget vidare uttryckte deltagarna. Några av deltagarna lyfte fram att de fick ökad självkänsla och självförtroende i projektet och att de därför efter projekttidens slut vågat saker de inte tidigare vågat. Detta var något som även framkom i Min tid i Unga i JOBB där en deltagare uttryckte: Utan er hjälp hade jag aldrig vuxit som person som jag har gjort under min tid i projektet. Jag hade ALDRIG vågat sätta mig i skolbänken igen om inte ni funnits där och stöttat mig som ni har gjort. Jag är er evigt tacksam 128

129 Det var flera deltagare som lyfte fram just sin egen självutveckling som något värdefullt. En av deltagarna i Min tid i Unga i JOBB beskrev det som: Jag har utvecklats jätte mycket tack vare allt stöd från er. Jag ångrar inte att jag kom in i projektet. Det har gett mig så mycket nytta Det var deltagare som beskrev att tiden i projektet påverkat genom att det bidrog till att hen blev starkare i sig själv och började tänka mer positivt. Det framkom även att deltagarna blivit mer fokuserade efter sitt deltagande i projektet, exempel på ett sådant påstående kunde vara: Jag har lärt mig att fokusera på saker som jag vill: jobb, utbildning och omvärldsbevakning Samtidigt som de flesta deltagare uppskattade personalens förhållningssätt fanns det en deltagare som menade på att det var för mycket självpepp, eftersom denne inte riktigt hade behov av det Projektets innehåll Innehållet i projektet beskrev deltagarna överlag som positiva. Deltagarna som besvarat 90-dagars uppföljningen lyfte fram att det var positivt med användbara tips, att de lärde sig hur de ska bete sig på en anställningsintervju och hur de ska tänka när de skriver ett personligt brev. Även coaching-samtalen lyftes fram som något positivt. Deltagarna beskrev också att det positiva med Unga i JOBB var att det var annorlunda och att det var tvärtom jämfört med andra 129

130 åtgärder så som att de i Unga i JOBB arbetade mer individuellt och att det var mer anpassat efter individens behov. Det var också bättre eftersom deltagarna på tidigare åtgärder mest fått sitta vid en dator och söka jobb vilket de upplevde som inte så motiverande. En av deltagarna uppgav att det borde finnas fler projekt som Unga i JOBB för att ge fler personer möjligheten att få den hjälpen som de behöver. Många av deltagarna uppskattade grupperna under sin tid på Unga i JOBB och vad de har fått ut av att träffa andra människor i liknande situation. Det var bra att deltagarna var i samma ålder och att det var små grupper. Deltagarna uppgav även att det var bra att det lades mycket tid på att gruppen skulle lära känna varandra så att den blev sammansvetsad. Vidare ansåg deltagarna att det var bra att de olika grupperna bestämdes utifrån de behoven som individen hade. En deltagare som besvarat Min tid i Unga i JOBB beskrev upplevelsen av grupperna som: Jag tycker att gruppen har funkat bra, vi har hjälpt varandra när det behövts och vi har kunnat prata med varandra Andra deltagare tyckte att det ibland var jobbigt med grupperna vilket en beskrev utifrån att: Det har fungerat bra i gruppen men inte med alla deltagare, en del sticker ut för mycket och får för mycket uppmärksamhet när man själv behövt hjälp med nått och då har jag inte fått den hjälp jag behövde just då 130

131 Vissa av deltagarna lyfte fram att inte alla föreläsningar som de fått i sin tid i Unga i JOBB passade just dem, exempel på ett sådant påstående: Saker som jag tyckt varit mindre bra är att man måste sitta och lyssna på företag som kommit hit som man inte tycker är intressanta, vissa har varit intressanta, vissa inte Deltagare uppgav att det ibland kunde vara svårt att komma på förslag till grupptillfällena men att det efter ett tag lossnade. En annan deltagare menade på att inte alla har eget driv. Kartläggningssamtalen lyfte en del av deltagarna fram som värdefulla medan andra tyckte det borde ha kortats ner. Tiden med nyckelpersonen sågs överlag som positiv, exempelvis att det var bra att de fick träffa sin nyckelperson varje vecka, men det fanns de deltagare som föreslog att deltagarna borde få ha valt nyckelperson själv Välfungerande/värdefull vardag Det fanns flera av deltagarna som uppgav att de fått med sig lärdomar från sitt deltagande i projektet och som kanske inte är direkt relaterade till arbete eller studier utan mer till livet allmänt. En deltagare skrev exempelvis: Jag har lärt mig vikten av dagliga rutiner och att planera i förtid 131

132 En annan av deltagarna uttryckte det som: Jag har lärt mig massa nya saker om livet utanför projektet. Jag har fått en annan syn på livet och dess mening. Ni har gett mig drivkraften tillbaka Det var även så att deltagarna uttryckte att de blivit starkare och att de vågade ta för sig mer än tidigare. Så som exempelvis en deltagare som besvarade Min tid i Unga i JOBB uttryckte det: Jag vågar säga ifrån om mina åsikter, och känner för att prata mer. Vara mer öppen En av deltagarna uttryckte att den hade lärt sig ringa upp folk, vilket deltagaren tidigare inte kunde. Ett annat exempel på en mer praktisk lärdom är ett påstående som kom fram i Min tid i Unga i JOBB : Jag har lärt mig att man ska äta ordentligt och sova ordentligt. Jag har fått lära mig en del om motivation också 132

133 En av frågorna i 90-dagars uppföljningen var om deltagarna upplever att de fått en mer värdefull vardag, i och med sitt deltagande i projektet, vilken besvarades enligt följande fördelning: Diagram 7 Deltagarna uppgav att de upplevt att de fått en mer värdefull vardag utifrån att de fått verktyg att klara sin vardag, mer struktur samt att de blivit gladare. Även en del av deltagarna menade på att Unga i JOBB bidragit med en varaktig förändring i deras liv genom att de fått bättre självförtroende, rutiner och de lärt sig leva mer i nuet. Under workshopen med före detta deltagare framkom en bild över vad de ansåg vara en värdefull och eller välfungerande vardag. De ansåg det vara betydelsefullt att ha något värdefullt att uppsöka såsom en aktivitet, hobby samt något att göra i vardagen generellt. Att 133

134 erhålla lön var för deltagarna att sätta guldkant på tillvaron, vilket ökade möjligheterna till en välfungerande vardag. Att etablera goda vanor kring sömn, kost och träning ansågs vara av vikt för att kunna fungera i vardagen. Tid för att umgås sågs prioriterat vilket fordras för ens nära och kära som var en del i definitionen. De före detta deltagarna fick även fundera kring skillnader mellan välfungerande- och värdefull vardag där det till en början förelåg en osäkerhet kring huruvida det fanns skillnader eller ej. En enighet skapades i att välfungerande vardag syftar till mer konkreta saker i vardagen såsom rutiner kring sömn och kost. Så även värdet av att ha en sysselsättning, hobby eller en god ekonomi. Att ha ett arbete innebär inte en värdefull vardag om det kolliderar med ett missnöje kring det arbete som utförs. Värdefull vardag syftar mer till abstrakta saker, en känsla av att vara tillfreds med sin vardag. 134

135 5 Svårigheter, hinder & utmaningar I följande kapitel lyfts de svårigheter, hinder och utmaningar som projektpersonal upplevde under projekttiden. Det som framläggs i kapitlet har framkommit genom meningsutbyten, diskussioner och analyser mellan projektpersonal under februari och mars månad Utifrån diskussionerna har sedan flera kategorier utrönts. Dessa kategorier är benämningarna på kommande avsnitt. Det är viktigt att påpeka, och bära med sig som läsare, att det inom vissa spörsmål finns meningsskiljaktigheter. Det som framkommer i kommande avsnitt baseras därav, i de flesta fall, på majoriteten av projektpersonalens tankar och upplevelser. Inom vissa kategorier så har en större mängd svårigheter och hinder framkommit än inom andra, vilket kommer redovisas under respektive avsnitt. Avsnitten är indelade i inbördesordning där de områden som projektpersonalen upplevde mest utmanande nämns först för att sedan presenteras i fallande ordning. Det finns ämnen, som ansetts beröra flera kategorier, och som därmed behandlas under mer än en kategori. 135

136 136

137 5.1 Projektets struktur Under följande avsnitt lyfts de svårigheter och hinder som projektpersonalen kategoriserat som relaterade till projektets struktur. Med projektets struktur avses ramar och förutsättningar som projektpersonal inte kunnat påverka då dessa antingen utförts innan projektpersonal tillsatts, så som under förprojekteringen, eller som projektpersonal inte haft befogenheter att påverka utifrån sina tjänster. Personalen bedömer att den övervägande största problematiken som projektet stött på, funnits i projektets struktur Vikten av en grundlig förprojektering Under förstudien gjordes bland annat en förundersökning som bestod av intervjuer med ungdomar. Denna förundersökning låg sedan till grund för projektansökan för att stödja den problembilden som projektet avsåg finna en lösning på. Projektpersonalen har dock bedömt att denna förundersökning varit bristfällig då det inte framgår hur urvalet av intervjuade ungdomar gått till, vilken metod som användes och främst vad som framkom. Vidare ansåg projektpersonalen att det hade varit fördelaktigt om förundersökningen utfördes av fler än en person. En projektansökan kräver en ordentlig förstudie där en grundlig målgruppsanalys görs. Målgruppen, som projektet enligt ansökan riktade sig till, visade sig vara omfattande och projektbeskrivningen blev därmed hindrande i det dagliga arbetet så till vida att den arbetsbeskrivning och arbetsmetoder som fanns inte var passande för att möta målgruppens behov. Projektpersonalen härleder detta till att målgrupps- 137

138 analysen i förstudien varit för tunn och att denna utmynnat i tanken kring att arbeta med människor utifrån en linjär utvecklingsmodell. Mobiliseringsfasen var den inledande fasen i projektet, där grundstrukturen för projektet utifrån ansökan lades. Viss kritik har lyfts kring att mobiliseringsfasen var alldeles för kort och att mycket behövde göras under denna tid, utan full personalstyrka. Den personal som var anställd under mobiliseringsfasen hade främst kompetens inom det psykosociala området. Detta resulterade i att det arbete som var gjort när genomförandefasen drog igång, primärt hade utformats och anpassats till det som kom att bli Steg 1. Delar av projektpersonalen upplevde, med anledning av detta, att de påbörjade sina tjänster utifrån olika premisser och krav och att det återstod mycket arbete med att utforma Steg 3 samtidigt som genomförandefasen redan hade startat. Arbetet som behövde göras för personalen i Steg 3 var bland annat att utforma innehållet i gruppverksamheterna, upparbeta näringslivskontakter samt utveckla konceptet bli din egen arbetsförmedlare etcetera. Samtidigt är projektpersonalens uppfattning att samtliga av projektets personal anställdes för sent och att alla delar av projektet hade kunnat förberedas mer om alla anställts samtidigt under förprojekteringen Projektmognad hos huvudmän Projektet drog igång utan att personalen hade färdiga arbetsplatser. Även efter att projektet fått tillgång till ordinarie projektlokal, uppmärksammades problem med den fysiska miljön som innebar ytterligare lokalbyten. Projektet kantades löpande utav problem 138

139 vad gäller det praktiska så som lokaler och teknik. Det rörde sig exempelvis om att inte ha tillgång till nycklar för att komma in i lokalerna eller en fungerande skrivare, att samtalsrum inte varit ljudisolerade eller att luften haft avvikande värden. Detta har skapat svårigheter för projektpersonal att ostört fokusera på det som varit deras arbetsuppgifter men även en oro över den egna hälsan Otydligt ledarskap & styrning Under projektets gång har samtliga ledare blivit utbytta eller varit tjänstlediga. Det har skett ett skifte av projektägare i och med att ansvarig verksamhetschef för projektpersonalen slutade och tjänsten inte tillsattes, förvaltningschefen har bytts och projektet har haft en vikarierande projektledare. Detta har enligt personalen, bidragit till att ledarskapet varit otydligt och i förlängningen även styrningen av projektet. Med ett otydligt ledarskap tillkommer även oklara ansvarsroller och mandat. Det har inte alltid varit självklart för personalen vem som har beslutandemakt i vilka frågor, både avseende personalfrågor och projektedningsfrågor. Ytterligare en brist som kan tänkas ha blivit ett resultat av personalens omsättning, har varit bristande information och kommunikation mellan ledning, organisation och projektgrupp där projektets styrgrupp generellt uppfattats som osynlig och otillgänglig för projektpersonalen. Projektpersonalen har påverkats negativt av detta ombytliga ledarskap och det har inneburit en stor frustration kring att nya regler ofta skapats och ändrats längst vägen. Denna frustration har enligt personalen bidragit till att deltagares behov ofta hamnat lägre ner på personalens prioriteringslista. 139

140 En motsatt kritik har, av projektledningen, riktats mot projektpersonalen, där utgångsläget varit att personalgruppen borde tagit större eget ansvar och inte kan ha förväntningar på att styrgruppen ska sörja för expertisen eller svara på frågor kring hur verksamheten bör eller kan utformas Projektansökan & vad som sedan blev Enligt projektansökan skulle projektet bygga på tre steg och frågan kring varför ungdomar snurrar runt i insatser och åtgärder skulle besvaras. Det skulle finnas resurser att tillgå i Steg 2 där individerna skulle repareras. När projektet drog igång insåg projektpersonal tidigt att det inte fanns upparbetade kontakter med de vårdinstanser och prova på -platser som enligt ansökan skulle finnas. Projektet hade inte några särskilda aktörer kopplade till sig där personal snabbt kunde hänvisa deltagare till. Istället konkurrerade projektpersonal om kontakten med exempelvis rehabhandläggare och läkare på vårdcentraler, på lika villkor som deltagarna själv. Det fanns inte heller tillräckligt med personalresurser för att inom den egna verksamhetens ramar driva Steg 2 samtidigt som Steg 1 och 3 var igång. Hur och vem som skulle arbeta med att besvara frågan kring varför unga återkommer i olika arbetsmarknadsåtgärder/insatser fanns det ingen tydlig plan för. Projektpersonalen funderade, vid upprepade tillfällen under projekttiden, kring hur denna fråga skulle kunna lösas. Det har dock inte funnits utrymme för projektpersonalen att själva fördjupa sig i, undersöka och vidare besvara frågeställningen. 140

141 5.1.5 Begränsad utformning av extern utvärdering Den externa utvärdering som upphandlades var enligt projektpersonalen för begränsad och även i viss omfattning felriktad. Det fanns inget utformat mätinstrument som kontinuerligt kontrollerade projektets mål och gav uppföljning till personalen. Intervjuer med ungdomar utfördes av den externa utvärderaren vilken projektpersonalen tyckte var bra. Dock gjordes intervjuerna i början och i slutet av projektet med ungdomar som antingen var inskrivna för tillfället vid projektets uppstart eller som enligt slumpmässigt urval kallades till intervjuerna, i vissa fall många månader efter avslutat projektdeltagande. Därmed går det att ifrågasätta om intervjuerna är representativa för det arbete som utfördes under projekttiden Avsaknad av en implementeringsstrategi Det har funnits en avsaknad av en implementeringsstrategi från start och bristande beredskap för att ta vara på projektets eventuella framgångsfaktorer och goda arbetsmetoder. Det yttrade sig bland annat i en avsaknad av löpande kontakt och integrering med annan övrig ordinarie verksamhet hos projektägarorganisationen men även hos samverkansparter. Projektpersonalen upplevde att de påtalade detta och efterfrågade information om den ordinarie verksamhetens arbetssätt för att på så vis anpassa sin egen arbetsmodell, men utan framgång. En förlängningsansökan som skulle innebära ytterligare finansiering i sex månader kom att bli aktuell med möjlighet att investera mer tid till implementeringsfrågor. Denna ansökan kom inte till stånd. 141

142 142

143 5.2 Ekonomi, närvaro & dokumentation Under följande avsnitt lyfts de svårigheter och hinder vilka projektpersonalen kategoriserat som relaterade till ekonomi, närvaro och dokumentation, både inom projektets ramar och utanför dess ramar. Ekonomin grundades i projektansökan där en budget lades för hela projektperioden. Budgeten reviderades över tid men var ändock alltid beroende av deltagarnärvaro eftersom medfinansieringen byggde på antal inskrivna/aktiva i projektet Dokumentationssystemet PLANIA Det dokumentationssystem vi använde oss utav i projektet, PLANIA, var inte helt färdigt för att användas dagen då projektet startade. Dokumentationssystemet i sig upplevdes av projektpersonalen som bristfälligt dels för att det inte kändes bekvämt att dokumentera känslig information som framkommit under samtal och dels att systemet ej svarat mot de behov som funnits. Deltagarna kunde logga in i systemet och ta del av allt som skrivits om sig själva, vilket bidrog till att personalen blev begränsade i sin dokumentation. Projektpersonalen kunde inte heller använda systemet fullt ut då det ej varit ändamålsenligt för dess syfte. Det lades mycket tid på att dokumentera närvaro och sättet det skedde på varierade under projektets gång. Den tid som lades på redovisning av närvaro kunde ha använts på ett mer konstruktivt sätt och hade därmed underlättat avsevärt för personalens arbetsbelastning. Att ha ett välfungerande dokumentationssystem är nödvändigt för den typ av verksamhet som projektet har 143

144 varit. Diskussioner har förts kring att projektet skulle ha kunnat använda det dokumentationssystem som används i kommunens liknande verksamheter För lågt budgeterad extern utvärdering Den externa utvärderingen som upphandlats har i relation till projektets omfattning varit för låg avseende timmar. Projektpersonal anser att det borde ha avsatt en större summa under posten extern utvärdering i projektansökan. I jämförelse med andra projekt ligger Unga i JOBBs budget betydligt lägre avseende extern utvärdering. I Unga i JOBBs budget utgjorde extern utvärdering 0,75 % av den totala budgeten, i andra projekt har dess budget legat på 5-8 % av den totala budgeten ESFs upplägg, kvalitét eller kvantitet? Kritik riktas från projektets personal gentemot ESFs upplägg av systemet för medfinansiering. Att en del av projektets budget bygger på antal deltagare och aktiva timmar i projektet styr mycket av projektet. Kvalitén har blivit lidande när projektet förlorat ersättning för de deltagarna som gått ut i studier eller arbete, då personal varit tvungna att snabbt skifta fokus på att få in fler deltagare för att hålla budgeten. Målsättningen var att 180 deltagare skulle delta i projektet vilket i sig inte är omöjligt. Men då projektet skulle arbeta med en väldigt bred och varierad målgrupp var 180 deltagare en allt för optimistisk målsättning. De som haft möjlighet att remittera till projektet har varit samverkanskommuner samt Arbetsförmedlingen, utöver dessa myndigheter så måste hänsyn tas till ESFs 144

145 krav och kriterier. Detta har medfört att projektet hamnat i kläm mellan olika regelverk kring dokumentation, närvaro och redovisning där mycket tid och fokus lagts på att, ett adekvat sätt, redovisa till alla parter. Smidigheten har inte funnits i att möta alla behov där det emellanåt upplevts mer möjligt att bedriva utvecklingsfrågor i en ordinarie verksamhet än i projektform vilket motsäger projektets syfte Krav på redovisning Under somliga schemaperioder befann sig deltagarna i lokalerna mellan klockan 9-16, vilket medförde sämre kvalité i verksamheten, både för personalen och för deltagarna. Personalen upplevde en press på sig att fylla aktiviteter som skulle pågå hela dagar samt vara meningsfulla. Situationen för deltagarna upplevdes emellanåt som skolliknande där projektpersonal periodvis förmedlade information som var upprepningar eller som deltagarna ej var mottagliga för. Under större delen av projektet lades mer ansvar på personalen än på deltagarna i att föreslå aktiviteter, fylla deras scheman och dagar. Det förekom att projektet hade deltagare inskrivna som inte hade någon direkt mening eller mål med sitt deltagande. En del av dem hade exempelvis deltidsarbete. Projektpersonalens upplevelse var att projektdeltagandet användes som ett alibi för att deltagarna skulle ha en deltidsaktivitet utöver sin timanställning, vilket varken gynnade projektpersonalen eller deltagarna. En av svårigheterna kring redovisningen låg i redovisningen av tid för hemuppgifter. Alla aktiviteter 145

146 krävde en skriftlig redogörelse och måste samtidigt vara meningsfull och tydlig för ESF såväl som för deltagarna. Initialt delades åk-kort för hela Skåne ut till alla som deltog i Steg 3. Detta upplevdes som ett positivt sätt att möjliggöra deltagares nätverkande samt att söka arbete i hela Skåne. Efter en tid genomfördes dock en förändring och deltagarna fick laddade åk-kort istället för månadskort. Gällande försäkringsregler tillät inte deltagare att åka själva, utan att personal närvarade, vilket försvårade för deltagarna att självständigt nätverka och söka arbete i Skåne som ju var en del av målsättningen för deltagarna i Steg

147 5.3 Tjänster & fördelningen av uppdrag I följande avsnitt lyfts de svårigheter och hinder som projektpersonalen kategoriserat som relaterade till tjänster och hur dessa fördelats. Vissa delar av avsnittet, så som fördelning av arbetsuppgifter, berör sådant som projektpersonalen kunnat påverka, men övervägande del omfattar sådant som anställningar och som därmed varit utanför personalens kontroll Svårigheter med deltidstjänster Under projektets gång så har det funnits deltidstjänster övervägande del av genomförandefasen. Vid första deltagarstarten i januari 2012 fanns endast två personer på heltid, varav den ena var projektledaren. Utöver dessa heltidstjänster fanns en person på deltid. Under samma månad tillkom ytterligare två deltidstjänster, för att sedan månaderna efter få en heltidstjänst till och en deltid konverterad till heltid. Utöver tjänsterna i ordinarie projektgrupp fanns tjänster på allt från %. Sammantaget resulterade det i svårigheter med att arbeta med projektets struktur, idé och att skapa en kontinuitet och sammanhållning i arbetet och i projektets personalgrupp. Projektpersonalen upplevde att de som arbetade heltid slussades runt mycket för att täcka upp delar i verksamheten och därmed inte fick någon kontinuitet i sitt arbete. Delar av verksamheten, så som deltagarnas scheman, blev mer rigida då de till viss del var bundna av deltidspersonalens arbetstider. Deltagare kunde exempelvis vara tvungna att avvika från deras grupptillfällen för att ha samtal om deras nyckelperson 147

148 hade deltidstjänst. De som arbetade deltid upplevde också att det var svårt att få en röd tråd i arbetet, hänga med i det som händer på arbetsplatsen och få tid med deltagarna då arbetstiden inte räckte till Utmaningen med ett multidisciplinärt team Projektets personal upplevde svårigheter med att vara ett arbetslag med olika yrkeskompetenser, särskilt utifrån att de anställdes i olika omgångar och inte hade tid att sammansvetsas. Svårigheterna yttrade sig i att arbetet blev mer påfrestande, att personalen inte alltid talade samma språk samt att personalen utgick ifrån olika perspektiv i frågor kring arbetets upplägg och i enskilda ärenden. Delar av personalen upplevde även att vissa yrkeskategorier hade tolkningsföreträde. Projektets personal arbetade, i och med uppdelningen Steg 1 och Steg 3, med olika delar av projektets mål vilket möjligtvis ledde till ett ökat revirtänk. En återkommande meningsskiljaktighet, som kan härledas till att projektets personal hade olika yrkeskompetenser, var kring när en deltagare bedömdes tillhöra Steg 3 och därmed vara arbetsredo. Även en skild syn på vikten av dokumentation och formalia var en återkommande diskussion där delar av projektpersonalen upplevde att dokumentationskraven inte efterföljdes och delar av projektpersonalen ansåg att formalia tog fokus från individen. Samtidigt upplevdes en avsaknad av andra yrkeskategorier så som läkare, specialpedagog eller arbetsterapeut, för att möta särskilda behov utifrån kompetenser och uppdrag som inte fanns bland ordinarie projektpersonal. Den förstärkta uppdelningen mellan personalen i Steg 1 och Steg 3 förklarar 148

149 projektpersonalen till viss del berodde på avsaknaden av Steg 2 som eventuellt kunnat fungera överbryggande Otydliga arbetsbeskrivningar Projektpersonalen hade inte tydliga arbetsbeskrivningar där det gick att arbeta utifrån den kompetens som var och en besatt, utan alla fick göra lite av varje. Det blev ännu tydligare när personalen fick förslag på arbetsbeskrivningar vilka var likadana för alla i projektet. Personalen anställdes utifrån tanken att de genom sina olika utbildningar hade en särskild specialistkompentens men förväntades sedan vara generalister. Projektpersonalen menar att det resulterade i att personalen upplevde att mycket av deras arbetsuppgifter och yrkesspecifika kompetenser urvattnades eller inte lyftes in tillräckligt. En del av projektpersonalen upplevde att de anställdes för att vara ute på fältet och bygga det nätverk med arbetsgivare, som är så viktigt för att underlätta inträde på arbetsmarknaden, vilket det inte fanns utrymme för i projektet. Även deltagarna skulle i större utsträckning själva söka exempelvis praktikplatser utifrån konceptet bli din egen arbetsförmedlare. I realiteten var projektpersonal fast i huset och hade inte möjlighet att arbeta på det sättet då fokus hamnade på att hålla i grupper varje dag och skapa innehåll för grupptillfällena. Det resulterade i, enligt personalen, att kontakter med näringslivet och potentiella arbetsgivare tappades. Skälet var, tror projektpersonal, de ekonomiska kraven, alltså kravet på hög omfattning av deltagarnärvaro på plats och närvaro som var redovisningsbar. 149

150 5.3.4 Transnationella kontakter Inom projektet gjordes utlandsresor till Holland, England och Tyskland, för att skapa transnationella kontakter. Projektpersonal har i sig inte någonting emot transnationella kontakter och utbyte av erfarenheter. Dock anser projektpersonalen att det i detta projektets fall inte gått rätt till i alla avseenden. I huvudsak har det gällt tre områden; urvalet av de som har fått åka, urvalet av ställen att åka till samt vad som hänt med den information som erfarenhetsutbytet resulterade i. Majoriteten av projektpersonalen upplever bland annat att de som främst varit inbjudna till att åka på resorna var styrgruppsmedlemmar och andra kommunalanställda och att projektpersonal fått följa med ifall platser funnits över. Med detta sagt innebär det inte att inte vissa projektmedarbetare varit med på resorna. Ett par från projektpersonalen inklusive projektledaren var med på en eller flera resor. Dock avser kritiken inbjudningsförfarandet där projektpersonalen anser att det vore en självklarhet att samtlig personal i projektet, som är de som faktiskt arbetar med deltagare, primärt borde fått platserna. Det har inte varit tydligt vem som ansvarat för att föra informationen som framkommit under resorna vidare till de som inte var med. Återkopplingen till projektpersonalen kring vilka erfarenheter och vilka lärdomar som frambringats av besöken upplevdes därmed som bristfällig. Vidare upplever projektpersonalen att de inte varit delaktiga i urvalsprocesserna och att valet av resmål inte gjorts utifrån tanken att det 150

151 ska kunna vara överförbart på det svenska systemet. Projektpersonal har därmed inte haft användning av det som framkommit under resorna i det dagliga arbetet. En reflektion som projektpersonalen gjort är att ekonomiska medel inte funnits för flertal saker som behövts för att bedriva ordinarie verksamhet samtidigt som pengar lagts på resor. 151

152 152

153 5.4 Internt arbetssätt Under följande avsnitt lyfts de hinder och svårigheter avseende projektets interna arbetssätt, vilka har kategoriserats in i olika rubriker för att täcka in delar som projektpersonal fokuserat kring i sina diskussioner Metodik & arbetssätt Bland projektets personal råder det delade meningar kring ACT-gruppen som arbetades fram under mobiliseringsfasen och som bedrevs under det första halvåret men togs sedan bort i gruppformat. Delar av projektpersonalen upplever brister i förfarandet då ACT togs bort. Det fördes inga diskussioner, rörande borttagandet, bland personalen och det upplevdes därmed som att vissa i personalen hade tolkningsföreträde framför andra. Under projekttiden delades deltagare in i Steg 1 eller Steg 3 vid första, eller andra mötet, mellan deltagare och personal. Det var svårt att kategorisera och dela in deltagare i rätt grupp då projektpersonal inte hade någon bred grund att bedöma nya deltagare utifrån och diskussioner fördes återkommande kring skillnaderna mellan de olika stegen. Klassificering kan vara bra men i projektet fanns det inte en tydlig skiljelinje över vad de olika stegen karaktäriserades av Kartläggningsmaterialet Alla deltagare som startade i projektet skulle genomgå en så kallad fördjupad kartläggning, utifrån det material som arbetades fram under mobiliseringsfasen. All personal kartlade deltagare, sättet som personalen 153

154 kartlade deltagarna på var inte konsekvent utan skiljde sig åt från person till person. Kartläggningsmaterialet var tänkt att användas som ett stöd för att få struktur i samtalet med deltagarna och för att kartläggaren inte skulle missa att beröra viktiga områden. Det krävdes kunskap från kartläggarens sida att ständigt avväga vilka frågor som skulle ställas och vilka som skulle utelämnas. Projekts syn rörande kartläggningsmaterialet är inte samstämmig. Delar av personalen ser materialet och tillvägagångssättet som positivt eftersom det kan föra med sig att deltagaren upplever att någon verkligen lyssnar på ens erfarenheter och historia. Att ha materialet som stöd i samtalen med deltagarna upplevde delar av personalen som positiv. Det missnöje som riktats gentemot kartläggningsmaterialet, och dess förfarande, är att mycket fokus hamnade på det negativa istället för att tänka framåt. Att gräva i en individs förflutna kan väcka negativa tankar och känslor för den som kartläggs. Istället hade utgångspunkten kunnat vara att hantera problem när, och om, det framkommer några. Om inga problem lyfts skall istället fokus ligga på det positiva och på individens styrkor. Projektpersonalen är överens om att det är en brist att alla deltagare har gått igenom en fördjupad kartläggning då det finns en risk att det gör mer skada än nytta för individen. Det är även så att kartläggaren måste kunna hantera och ta emot den informationen som framkommer under samtalen. Kartläggningsmaterialet har varit en god grund, för vissa av deltagarna, för att skapa en helhetsbild av individen och 154

155 dennes livssituation. I de fall då en remittent har hänvisat deltagare till projektet, och informerat om att en vidare fördjupning kring deltagaren behövs, har kartläggningsmaterialet varit en bra utgångspunkt för att bedöma vilka åtgärder deltagaren behöver. I ingångsskedet av projektet var tanken att kartläggningsmaterialet skulle implementeras i ordinarie verksamheter, främst arbetsmarknadsenheten. För att detta skulle vara möjligt hade en tydlig beställning behövts samt en plan för hur implementeringsarbetet skulle skett Icke delaktighet i beslutsprocesser Det förekom att projektpersonalen tog beslut då inte alla var närvarande exempelvis genomfördes ändringar gällande Steg 3 utan att ansvarig personal deltog i diskussionerna. Det medförde att ansvarig personal inte fick rätt förutsättningar att utföra sitt arbete på bästa sätt. När projektet startade hade alla deltagare hälsosamtal under cirka 30 min i veckan, vilket upplevdes positivt av personalen eftersom det gavs möjlighet att möta var och en mer individuellt. Hälsosamtalen togs sedan bort under projekttiden och berörd personal upplevde att den bara fick finna sig i det faktumet. Beslutsdelaktighet generellt har det funnits en avsaknad av i projektet då personal inte fått vara delaktiga i relevanta beslut som tagits. Exempelvis bestämdes det, utan personalens delaktighet, att Unga i JOBB skulle hålla sommaröppet trots att det ej fanns rätt förutsättningar för det. Projektpersonalen upplever även 155

156 att de under projektets gång tidigt förvarnade för kommande problem men de hade inte mandat att fatta beslut för att förhindra dem. När problemen sedan uppstod förväntades personalen alltid lösa dem Svårigheter med gruppverksamhet Under perioder fanns det en ovilja bland delar av personalen att hålla i gruppverksamheten för deltagarna. Det medförde att den personal som faktiskt höll i gruppverksamheten fick det slitsamt i längden. Att ha gruppverksamhet varje dag och att även fylla grupptillfällena med relevant innehåll var krävande. När det tillkom ny personal medförde det positiv energi till projektpersonalen och så även till deltagarna. Personalen i Steg 3 upplevde att för få deltagare i en grupp genererade ett sämre utgångsläge avseende gruppdynamiken. Tre till fyra stycken i en grupp var alldeles för lite medans 8-10 deltagare medförde att gruppens gemensamma erfarenheter och kompetenser bättre kunde tas tillvara på. Deltagarna i projektet hade många olika behov och skiftande problematik och det var svårt att möta alla som en homogen grupp. Materialet och innehållet skulle anpassas för att passa alla vilket upplevdes problematiskt för personalen Rätt fokus eller fel fokus? Utifrån projektets utformning har verksamheten delvis gått ut på att leta efter brister hos deltagarna, istället för styrkor. Delar av personalen upplever att exempelvis användandet av kartläggningsmaterialet bidrog till att 156

157 fokusera på deltagarnas brister. Den upplevelsen förstärktes av den rapport som genomfördes av den externa utvärderaren som tillsattes under Projektets personal upplever att de inte varit konsekventa när det gäller att ställa adekvata krav gentemot deltagarna. Det borde ha ställts högre krav och flextid skulle ha införts redan från början. Projektpersonalen menar att även om det publicerats forskning inom arbetsmarknadsområdet, så är upplevelsen att det varit svårt att hitta forskning just kring åtgärders effekter. Dock, trots vikten av forskningsresultat, måste det även vara tillåtet att den tysta kunskapen lyfts fram och den torde värderas lika högt som teoretisk kunskap. Delar av personalen upplever att evidensbaserad kunskap värderats högre i projektet, än den praktiska och tysta kunskapen som projektpersonalen besitter, medans delar av personalen upplever det motsatta. 157

158 158

159 5.5 Samverkan I följande avsnitt framkommer en del av de svårigheter som projektpersonalen uppmärksammade under projekttiden avseende samverkan mellan projekt och remitterande verksamheter. Samverkanssvårigheterna, som lyfts i detta avsnitt, har skett både på verksamhetsnivå och på individnivå i förhållande till enskilda ärenden. Problematik avseende samverkan är dock någonting som framkom i mindre utsträckning under projektpersonalens diskussioner, i förhållande till andra avsnitt. Överlag har det funnits en avsaknad av ett större samarbete mellan remittenterna och projektet med att försöka arbeta ihop sig Projekt verkar under tidspress Projektpersonalen förde diskussioner kring de utmaningar som upplevdes i det dagliga arbetet med deltagarna. Som välkänt arbetar projekt utifrån en tydlig tidsram med konsekvensen att tidsbrist ofta uppstår. Deltagarna som remitterades till projektet hade även de tidsramar att förhålla sig till utifrån deras beslutsperioder. I flertal fall har personalen uppmärksammat behov hos remitterade deltagare som personalen bedömt att projektet inte kan tillgodose. Det har exempelvis rört sig om behov av kontakt med läkare för en eventuell ADHD-utredning, rehab-handläggare på Arbetsförmedlingen, läkare avseende fysiska problem, logopeder, specialpedagoger, eller arbetsterapeuter. När ansvarig nyckelperson försökt hjälpa deltagaren att komma i kontakt med rätt insats har den stött på svårigheter som inneburit att personalen inte inom rimlig tid kunnat upprätta den kontakt som ansetts 159

160 nödvändig, någonting som har kommit att påverka deltagarens planering negativt. Projektpersonalen bedömer att detta i huvudsak har att göra med att det inte funnits genvägar för personalen att ta till i kontakten med andra verksamheter samt att projektet inte varit välkänt, eller haft någon legitimitet, hos aktörer inom relevanta verksamheter så som inom vården men även hos de egna samverkanspartners Remittenternas förhållningssätt Någonting som uppmärksammades tydligt av projektets personal var hur lite remittenterna egentligen känner till om de individer de skickar till insatser. De hade även väldigt lite kännedom om den valda insatsen. Ofta har tilldelad nyckelperson behövt kontakta remittenter för att komplettera den bristfälligt ifyllda remissen och därmed komplettera med, för projektet väsentlig, information, så som vilka tidigare åtgärder deltagaren varit i. Tyvärr har projektpersonal ofta inte fått mycket till svar tillbaka. Remittenterna vet ibland inte vilka åtgärder individerna medverkat i och ibland vet de namnet på åtgärderna men inte innehållet. I början av projekttiden fyllde remittenter i både en remiss, en medgivandeblankett (om hävande av sekretess mellan projektet och andra relevanta verksamheter kring individen) samt en samtyckesblankett (av användandet av personuppgifter inom projektet). Ett tag in i projektet togs de två sistnämnda blanketterna bort, med hänvisning att remittenterna ansåg det vara ett merarbete att fylla i dessa, någonting som de inte hade tid med. Det ledde till att projektpersonalen inte kunde inhämta kompletterande 160

161 uppgifter, kring en potentiell deltagare. Sådana uppgifter behövde projektpersonalen just för att kunna bedöma om projektet var lämpligt för den potentiella deltagaren och om projektet skulle kunna tillgodose de behov den potentiella deltagaren hade. Projektpersonal fick istället boka ett möte med den potentiella deltagaren, för att fylla i blanketterna, och därefter ta kontakt med remittenten. Tyvärr har det då i flertal fall varit så att projektpersonal inte fått kompletterande information om individen med hänvisning till sekretess trots intyg om upphävandet av detta. Blanketten har inte alltid varit bevis nog. Detta har inneburit onödiga processer för deltagaren, så som ett upprepande av sin historia, och dyrbar tid har slösats bort både för individen och för projektpersonalen. Ytterligare en problematik som dök upp under projekttiden var kring vem som har makten att besluta i ärenden. Det finns en förståelse hos projektpersonalen kring att en handläggare från ansvarig myndighet har det yttersta ansvaret i ärenden. Dock kan inte projektpersonalen förlika sig med att det i flertal fall hänt att deltagare, över en dag, ryckts ut ur projektet utan förvarning, för att bli placerade i annan insats. Många gånger har deltagarna själva inte haft någon vetskap om att så ska ske. Projektpersonalen har även varit med om att ansvariga handläggare kontaktat ansvarig nyckelperson för att informera om att det är detta eller detta som ska göras kring en individ, så som att skaffa praktikplatser. Trots att projektpersonal i flertal fall varit tydliga med att det inte är den bedömningen de själva gör, utifrån deltagarens behov, har handläggare ihärdigt tryckt på. 161

162 5.5.3 Aktiveringspolitiken bidrar till svårigheter Projektet Unga i JOBB hade som syfte att undersöka varför unga arbetslösa återkommer i olika insatser/ åtgärder. Vidare skulle även projektet arbeta fram en metod för att förhindra att så sker. Personalens uppfattning är att Arbetsförmedlingen, utifrån Ungdomsgarantin, ska se till att unga arbetslösa är i aktivitet och under 15 månader prova på så många olika åtgärder/insatser som möjligt. Eller som en Arbetsförmedlare uttryckte det välja från ett smörgåsbord av aktiviteter. Fungerar inte insatsen efter tre månader, ska individen vidare till en annan insats. Ett sådant arbetssätt, anser projektpersonalen, har stöd i den aktiveringspolitik som idag råder och det kan i vissa avseenden vara bra. Projektets personal menar dock att detta arbetssätt främst främjar ett runtsnurrande och att det medför att unga återkommer i insatser/åtgärder. Dessutom finns det en risk att uppföljningen och informationen kring en individ, som varit i en insats, inte förs vidare till nästa insats/åtgärd. Vidare leder det till att arbetet som individen gjort i tidigare insatser/ åtgärder går förlorad, istället för att vara något att bygga vidare på. Det kan även innebära många avbrott för en individ under relativt kort tid, där individen gång på gång behöver påbörja nya processer hos sig själv. Projektets personal anser att den förda aktiveringspolitiken är en starkt bidragande faktor till att unga arbetslösa återkommer i olika insatser/ åtgärder. 162

163 6 Att arbeta med unga arbetslösa Vi som varit personal i Unga i JOBB har, i och med genomförandet av projektet, fått med oss mycket erfarenheter om unga arbetslösa, deras förutsättningar samt om de samhälleliga förutsättningarna i relation till de unga. Vi har ingen lösning på hur det går att förhindra att unga arbetslösa återkommer i olika insatser/åtgärder. Det vi har erfarit, och som vi vill föra vidare, är att det främsta syftet inte enbart torde vara att unga ska börja arbeta. Att människor mår bra, oavsett om de har eller inte har ett arbete, måste vara det yttersta målet i verksamheter som riktar sig till människor. I detta kapitel vill vi framföra vilka förutsättningar vi tror behövs för att ge möjligheterna för de unga arbetslösa att skapa en välfungerande och värdefull vardag. Detta kapitel är ett lösningsinriktat kapitel som knyts an till föregående kapitel. Först i kapitlet presenteras resultat, kommentarer samt en analys avseende Unga i JOBBs insatser som riktats mot deltagarna, utifrån externt upphandlad utvärderares resultat från intervjuer med före detta deltagare som genomförts under februari månad Vidare redovisas även KASAM-värdena för deltagarna. Sist i kapitlet så lyfts projektpersonalens förslag till förbättringar, kopplat till en modell med tre nivåer, som bygger på våra tankegångar och erfarenheter. Vårt övergripande mål utifrån vårt resonemang i sista kapitlet har varit att individen ska ges de bästa förutsättningar för att närma sig arbetsmarknaden samt uppnå en värdefull och välfungerande vardag, vilket ofta sker i en växelverkan. 163

164 164

165 6.1 Utvärdering - framgångsfaktorer Självskattningspåståenden Intervjuer genomfördes med 14 före detta deltagare i projektet. Samtliga 14 intervjuade fick besvara sex självskattningspåståenden och därefter räknades ett medelvärde ut. Bedömningsskalan var 1-10, där 10 motsvarade stämmer helt/mycket hög påverkan medan 1 innebar stämmer inte alls/mycket negativ påverkan. En 5:a i omdöme motsvarade ett neutralt svar, det vill säga projektet har varken haft positiv eller negativ påverkan på individen. Självskattningspåståendena var följande: Självskattningspåstående 1: I vilken grad upplever du att projektet har påverkat tron på dig själv, dvs. ditt självförtroende? Självskattningspåstående 2: I vilken grad upplever du att projektet har påverkat ditt sätt att kommunicera med andra människor, t.ex. våga gå in diskussion, hålla föredrag för andra, presentera sig själv inför okända personer m.m.? Självskattningspåstående 3: I vilken grad upplever du att projektet har påverkat din initiativförmåga, t.ex. våga ta sig an för dig nya uppgifter och utmaningar? Självskattningspåstående 4: I vilken grad upplever du att projektet har påverkat din inställning till att vilja gå vidare med studier? 165

166 Självskattningspåstående 5: Upplever du att projektet har gjort att du kommit närmare eller längre ifrån arbetsmarknaden? Självskattningspåstående 6: Om du ser till projektet i sin helhet, i vilken grad har det påverkat dig och haft betydelse för din utveckling (sammanfattande omdöme). Den totala poängfördelningen: Samtliga påståenden har en positiv utveckling, då det neutrala värdet är 5. Projektet i sin helhet har haft mest påverkan, en stegring med 3,5 punkter. Lägst påverkan har projektet haft vad gäller dess påverkan att vilja 166

167 studera vidare. Det kan förstås utifrån att de flesta av deltagarna redan vid ingång i projektet inte hade siktet på studier utan främst ville finna ett arbete. Att det ändå har utvecklats positivt tyder på att projektet kanske har gett några deltagare en insikt i att det kan krävas studier för att nå uppsatta mål Resultat KASAM Projektet använde sig av KASAM (se avsnitt ) för att försöka mäta individens upplevelse av sitt mående och om detta förbättrades eller försämrades under tiden i projektet. En hög känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet torde öka ens möjligheter att skapa bättre förutsättningar att erhålla en mer välfungerande och värdefull vardag. De förändringar som går att skönja utifrån sammanställning av deltagarnas KASAMvärde presenteras i diagram i detta avsnitt. Informationen i diagram 8 baseras på 56 stycken deltagare där de fyllt i KASAM vid två tillfällen: Diagram 8 167

168 Som det går att utläsa ur diagram 8 höjs det genomsnittliga värdet av KASAM, från 121 till 127. Främst har begriplighet ökat, från 42 till 45, men även meningsfullhet samt hanterbarhet har ökat något. Informationen i diagram 9 baseras på 38 deltagare där de fyllt i KASAM vid tre tillfällen: Diagram 9 Även för de deltagare som mätte KASAM vid tre tillfällen har det genomsnittliga värdet ökat. När KASAM mättes vid deltagarnas projektstart var det genomsnittliga värdet 122, i mitten när det mättes var det 130 för att slutligen vara 132. Samtliga delar av KASAM, förutom begriplighet som har samma värde vid mättillfälle två och tre, har ökat gradvis. 168

169 6.1.3 Analys & slutsats Följande avsnitt syftar till att ge en övergripande analys och slutsats till vilka faktorer som kan tänkas ligga bakom den positiva bild som deltagarna har förmedlat under intervjuerna. Denna analys är genomförd och sammanfattad av extern utvärderare. Unga i JOBB har att döma utifrån samtalen med deltagarna haft en framgångsrik utveckling. Nästintill samtliga deltagare beskrev projektet som meningsfullt, värdeskapande och motiverande. Intressant är att flera deltagare som har varit med i andra liknande arbetsmarknadsinriktade insatser lyfter fram att Unga i JOBB skiljer sig från dessa övriga genom att upprätthålla ett individuellt perspektiv på de erbjudna insatserna och att det sätts upp realistiska målsättningar (deltagare, man: år). En ytterligare viktig faktor har varit arbetsgruppens sätt att arbeta coachande, motiverande och med respekt. Dessa delar tillsammans tycks ha bidragit till att deltagarna varit mycket motiverade till sitt projektdeltagande. För även om det totala intervjuunderlaget endast bestod av 11,2 % följde de erhållna svaren ett gemensamt mönster, vilket innebär att sannolikheten att övriga deltagare skulle avvika får betraktas som marginell. Det är också viktigt att poängtera att de deltagare som intervjuades valdes slumpmässigt ut, varför det inte har funnits några möjligheter till att styra urvalet till att endast bestå av dem som är mest positiva. Självskattningspåståendena styrker bilden över av att projektet haft en påverkan. 169

170 Vad gäller projektets avslutande månader är det viktigt att ta ovanstående i beaktande och inte luta sig tillbaka. Det gemensamma, som de deltagare som under 2014 hade blivit inskrivna i projektet förde fram, var att projektet inte har haft någon tydlig påverkan vad gäller såväl självkänsla, egen makt med mera. Det kan i och för sig ha att göra med de större personalförändringarna som har ägt rum i arbetsgruppen, men det är ändå så pass viktigt att lyfta fram för att undvika att ett framgångsrikt projekt mot slutet får avvikande resultat. Lärdomar att ta med sig in i ordinarie verksamhet är alltså vikten av att försöka upprätthålla ett individuellt perspektiv på aktiviteter riktade till målgruppen, men också att behandla dem med respekt. Med respekt syftas det på att inte förminska dem vilket ett par av de intervjuade upplevde förekomma inom andra insatser. Den kontinuerliga uppföljningen har också varit en viktig del för deltagarens upplevelse av att projektet har gett resultat. Att inget släppts igenom har sänt ut signaler om att det är viktigt att deltagaren genomför sina uppgifter, även om det har varit på egen hand. 170

171 6.2 Förslag till förbättringar & lösningar I följande kapitel kommer våra tankar, lärdomar, reflektioner beskrivas utifrån tre nivåer: Med systemnivå menar vi de strukturer som finns längst ifrån den enskilde individen. Dessa strukturer återfinns på nationell men även internationell nivå och avser sådant som politik på regeringsnivå och inom den Europeiska unionen. På verksamhetsnivå finns de verksamheter och organisationer som verkar i individers närmiljö så som statliga och kommunala myndigheter, men kan också beröra den lokala politiken. Det är även på denna nivå som verkställigheten sker och utförandet av de beslut som tas på systemnivå sätts i verk. 171