Modell av det basilära membranet

Transkript

1 Beteckning: Institutionen för matematik, natur- och datavetenskap Modell av det basilära membranet Lars Eineljung Ht p C-nivå Lärarprogrammet 180p Examinator: Jenny Ivarsson Handledare: Kjell Prytz

2

3 SAMMANFATTNING Syftet med detta arbete är att undersöka om det är möjligt att bygga en modell över innerörat med dess basilära membran. Om detta skulle visa sig vara möjligt, är nästa frågeställning hur en sådan modell skulle kunna fungera pedagogiskt och uppfattas av elever. Modellen som arbetet lett fram till är konstruerad som en låda, gjord av plexiglas, vilken skall motsvara en utrullad hörselsnäcka. Som membran har en uppsättning gummiband använts. Vidare aktiveras modellen med hjälp av en högtalare som får motsvara örats trumhinna. Det har visat sig att modellens membran beter sig på ett sätt som liknar det basilära membranet i hörselsnäckan. De vibrationer som bildas på modellens membran förflyttar sig, beroende på inkommande frekvens. Detta förlopp sker även på det basilära membranet. Modellen har testats på en niondeklass som har fått utföra laborationer med hjälp av modellen. Eleverna har observerats under arbetet och har efter laborationen fått skriva en utvärdering, i form av en laborationsrapport och en enkätundersökning. Observation och utvärdering visar att modellen har ett pedagogiskt värde, men att det krävs förkunskaper inom området för att laborationen med modellen skall bli ett givande medel för inlärning. Nyckelord: Basilära membranet, hörselsnäckan, inneröra, pedagogisk modell

4

5 i Innehållsförteckning 1 INLEDNING Bakgrund det basilära membranet Litteraturgenomgång En tidigare modell kring det basilära membranet Kursplan och styrdokument Litteratur kring att använda sig utav modeller och praktisk förståelse Frågeställningar METOD Förutsättningar för modellens konstruktion Urval Datainsamlingsmetoder Procedur Analysmetoder RESULTAT Modellens konstruktion Resultat av observationen Resultat av laborationsrapport Resultat av enkäten DISKUSSION Modellen Elevutvärdering REFERENSER BILAGOR Bilaga 1. Ritning av modellen Bilaga 2. Laboration, modell över det basilära membranet Bilaga 3. Enkät... 28

6 ii

7 1 1 INLEDNING Denna uppsats beskriver hur jag har gått till väga för att konstruera en modell av en del av innerörat, innehållande det basilära membranet. Avsikten med modellen är att den skall kunna användas i pedagogiskt syfte, för att underlätta förståelsen för de komplicerade förlopp som sker i innerörat, där vibrationer från ljud omvandlas till nervimpulser som leds till hjärnan. För att pröva hur väl modellen fungerar som pedagogiskt hjälpmedel har jag sedan demonstrerat den för en klass. De har själva fått laborera med modellen och därefter fått svara på en enkät över hur bra de tyckte att modellen fungerade. Intresset för att göra en modell över innerörat uppstod efter det att jag genomgått kursen, Djuren och fysiken, på högskolan i Gävle. Förslaget kom från den kursansvarige för denna kurs, Kjell Prytz, som i slutet av kursen gav förslag på ett antal examensarbeten med koppling till djur och fysik. Arbetet att göra en modell och sedan pröva den i undervisningen intresserar mig av flera skäl. Dels tycker jag att det många gånger finns fördelar med att använda sig av praktiskt material i undervisningen och dels tycker jag att min modell integrerar både fysik och biologi och att modellen kan visa hur fysik och biologi ofta hör ihop. Det är också intressant att sedan pröva modellen och se om modellen underlättar elevernas förståelse för, i det här fallet, det basilära membranets funktion. 1.1 Bakgrund det basilära membranet Vårt hörselorgan kan delas upp i tre huvudsakliga delar: ytterörat, mellanörat och innerörat. Ytterörat består av öronmusslan och hörselgången. Öronmusslan är trattformad och samlar in ljudvågor som leds vidare in i hörselgången, vilken i sin tur fungerar som ett resonansrör och ökar örats känslighet inom området Hz. Hörselgången slutar vid trumhinnan, som är den del av örat, där ljudvågorna i luften omvandlas till mekaniska svängningar. Innanför trumhinnan kommer mellanörat som består av ett hålrum med tre små ben; hammaren, städet och stigbygeln. Hammaren är fäst vid trumhinnan och för över vibrationerna från trumhinnan till stigbygeln och det ovala fönstret, via städet. Benen skapar tillsammans en hävstångseffekt som ökar kraften från trumhinnan med 1,5 gånger. Skillnaden i storlek mellan trumhinnan och det ovala fönstret gör att det skapas ett ökat tryck på 20 gånger. Tillsammans ökar delarna i mellanörat de mycket små tryckskillnader som påverkar tumhinnan 30 gånger (Rossing, 2002, sid ).

8 2 Bild 1. Örats uppbyggnad med dess olika delar. Ljudvågor i luften gör att trumhinnan börjar att vibrera. Dessa vibrationer fortplantas med hjälp av benen i mellanörat till hörselsnäckan. I hörselsnäckan omvandlas vibrationerna till nervsignaler som leds till hjärnan via hörselnerven (bild: Oxford, 2008). Det basilära membranet finns i hörselsnäckan i innerörat. I hörselsnäckan omvandlas vibrationer till nervsignaler. Hörselsnäckan består i stora drag av två ihoprullade, vätskefyllda kanaler med ett mellanliggande membran, kallat det basilära membranet. I detta membran sitter känselcellerna inbäddade och då membranet vibrerar böjs känselcellernas sinneshår och cellerna skickar då signaler, via nervtrådar, till hjärnan (Campbell, 2005, sid. 1052). När stigbygeln vibrerar mot det ovala fönstret skapas det tryckvågor inne i kanalen, bakom det ovala fönstret. Tryckvågorna fortplantar sig bort till slutet av snäckan och vidare genom den andra kanalen fram till det runda fönstret. När tryckvågorna vibrerar på båda sidor av det basilära membranet alstras en stående våg i vätskan i kanalerna. Denna stående våg sätter det basilära membranet i vibration. Det basilära membranet är styvare närmast det ovala fönstret och mer flexibelt i slutet av snäckan. Detta gör att det, på membranet, bildas vågrörelser med störst amplitud närmast snäckans bas vid högfrekventa toner och vid snäckans slut, vid lågfrekventa toner (Rossing, 2002, sid ). Eftersom olika delar av det basilära membranet aktiveras vid olika frekvenser kommer olika hörselceller aktiveras vid olika toner. Var och en av de nervtrådar som leder signalerna upp till hjärnan är sammankopplade med nervceller från ett specifikt område på det basilära membranet. Detta gör att hjärnan kan avgöra om det är gälla eller dova toner som hörs, eftersom den kan hålla reda på från vilka nerver som signalen kommer ifrån. Denna typ av kodning av nerver kallas för platskodning (Bogdanov, 2005, sid. 131).

9 3 Bild 2. Schematisk bild över trumhinna, mellanöra och en utrullad hörselsnäcka. Två ljudfrekvenser, f 1 och f 2, skapar vibrationer på trumhinnan vilka fortplantar sig in till det basilära membranet i hörselsnäckan. På det basilära membranet skapas vågrörelser vid två olika positioner, en för frekvens f 1 och en för f 2. Känselcellerna vid de två positionerna kommer att skicka signaler, via hörselnerven, till hjärnan som kan koda signalerna med hjälp av platskodning (Michelini, 2005). Däggdjurens hörselorgan är ett organ som med stor precision kan urskilja både tonhöjder och ljudstyrka. Den svagaste ljudintensitet som vi människor kan uppfatta är ca W/m² och de ljud som tangerar smärtgränsen har en ljudintensitet på ca 1 W/m². Förhållandet mellan ett ljud som tangerar smärtgränsen och det svagaste ljud som vi människor kan uppfatta är mer än En ung människa kan höra inom frekvensområdet Hz, vilket innebär ett förhållande på nästan 10³. Vissa djur som hundar och fladdermöss kan höra betydligt gällare toner än Hz. Ljudvågor skapar tryckskillnader i det normala lufttrycket som är mycket små. Även vid starka ljud är tryckskillnaderna inte större än 5 10 vilket innebär att de svängningar som uppträder på trumhinnan är mycket små. I vissa fall så små som vilket i storleksordning är en tiondels väteatom (Rossing, 2002, sid. 80) mm, Ljudvågor är longitudinella, vilket innebär att vibrationsriktningen är parallell med utbredningsriktningen. De vågor som uppträder på det basilära membranet är transversella vilket innebär att vibrationsriktningen är vinkelrät mot utbredningsriktningen (Benson, 1995, sid ). Att de longitudinella ljudvågorna kan skapa transversella vågrörelser på membranet skulle kunna förklaras genom att det skapas ett övertryck respektive undertryck på de olika sidorna av membranet. Dessa tryckskillnader kommer att växla i takt med

10 4 inkommande frekvens. Membranets varierande styvhet gör att vibration uppträder på olika delar av membranet beroende på frekvensen. (a) Våg rörelse (b) Vågrörelse Utbredningsr iktning Utbredningsriktning Bild 3. Figur (a) visar den typ av longitudinell vågrörelse som uppträder då ljudvågor färdas genom luften. Partiklarna i luften packas samman av högtalarmembranet och lufttrycket ökar. Partiklarnas vågrörelse, fram och åter, sker i samma riktning som förtätningen breder ut sig. Figur (b) beskriver den typ av transversell vågrörelse som uppträder på det basilära membranet. Vågrörelsen på membranet sker i en riktning som är vinkelrät mot utbredningsriktningen (Benson, 1995, sid ). 1.2 Litteraturgenomgång Hermann Ludwig Ferdinand von Helmholtz var en av dem som först intresserade sig för det basilära membranets funktion. Han liknade membranet vid en uppsättning strängar som var anpassade så att de harmoniserade med olika frekvenser. Georg von Békésy var den som tog vid efter Helmholtz och är den som har varit mest framgångsrik inom området och fick för sin forskning om hörselorganet Nobelpriset i medicin år 1961 (Rossing, 2002, sid. 85) En tidigare modell kring det basilära membranet Békésy var från början en kommunikationsingenjör från Ungern som kom att intressera sig för hörselorganet då han jobbade med att förbättra telefontekniken. Békésy använde sig av hörselsnäckor från döda djur och människor. Att frigöra snäckan från kroppen var ett komplicerat arbete då hörselsnäckan ligger inbäddad i ett av kroppens hårdaste ben (Rossing, 2002, sid ). När snäckan väl var frilagd borrade han små hål i den och bytte ut vätskan inuti mot en saltlösning innehållande pulveriserat aluminium och kol. Det var därefter möjligt att observera rörelserna hos det basilära membranet med hjälp av ett undervattensmikroskop och stroboskopteknik. Observationerna visade att det basilära membranet reagerade på ljud på så sätt att det bildades en vågrörelse på membranet och att höga frekvenser gav vibrationer nära trumhinnan och låga frekvenser längre in i snäckan (Rand, 2003, sid. 744).

11 5 När det basilära membranets funktion var kartlagd kunde Békésy bygga en mekanisk modell av hörselsnäckan. Han byggde ett flertal modeller under sitt liv, men grundprincipen för dem alla var den samma. Modellerna består av ett rör, föreställande en utrullad hörselsnäcka, där ena änden är stängd med ett lock och den andra med en pistong. Röret är fyllt med vatten och längs med röret finns en öppning täckt av en gummiduk av varierande tjocklek. Pistongen kan pumpa fram och tillbaka med olika frekvens, på liknande sätt som stigbygeln pumpar vätskan i hörselsnäckan (Rossing, 2002, sid ). När pistongen pumpar vätskan kan man observera en vågrörelse på membranet och när frekvensen ökar respektive minskar sker en förskjutning av vågrörelsens maximum. Vågrörelsen på gummimembranet är otydlig och har inget tydligt toppvärde. Om däremot underarmen läggs mot membranet kan man känna vibrationerna mot huden och då blir området med maximalt utslag mycket mer tydligt och väldefinierat. Metoden att använda armen kan liknas vid att koppla in ett nervsystem till modellen (Tobias, 1970). Modellens längd var ca 30 cm och frekvensområdet mellan Hz, ett område som står i proportion med modellens storlek jämfört med hörselsnäckan (Rand, 2003, sid. 744) Kursplan och styrdokument Angående intresset för att använda sig av modeller i undervisningen har jag studerat kursplanerna i fysik och biologi. I biologi har jag inte hittat några direkta hänvisningar att använda modeller, men i fysik finns direktiv både gällande modeller och vågrörelser. I kursplanen för fysik ska eleverna utveckla kunskaper inom akustik och vågrörelser och använda sig utav både modeller och teorier: Kunskap inom fysiken har sin grund i växelspelet mellan observationer av naturfenomen och systematiska experiment å ena sidan och begrepp, modeller och teorier å den andra Fysikämnet omfattar mekanik med akustik och vågrörelse (Skolverket, 2000). Ett av målen i slutet av år 9 är att: ha insikt i hur ljud skapas, utbreder sig och kan registreras (Skolverket, 2000) Litteratur kring att använda sig utav modeller och praktisk förståelse Två pedagoger som båda anser att kunskap kan och bör förmedlas via praktisk erfarenhet är John Dewey och Howard Gardner. Dewey är känd för uttrycket learning by doing även om han bara använde uttrycket förbigående: Det är inte att göra vad som helst som är poängen i hans pedagogiska teori utan

12 6 handlingen som ett led i en oändlig kedja av avsikt planering handling reflektion - bedömning av resultat ny avsikt osv. (Forssell, 2005, sid. 90) Handling ska vara ett mål som ska ge en ny avsikt, samtidigt som den reflekterande erfarenheten är viktig i Deweys pedagogik. Teori ska inte uteslutas, att använda andra erfarenheter än den praktiska är bara positivt, t.ex. att samtidigt med det praktiska lära sig sådant som redovisas i böcker etc. Han anser att barn har fyra instinkter; den sociala instinkten människan har ett behov av att kommunicera med andra människor, barnet har en grundläggande egenskap att tidigt kommunicera med sin omgivning. Den andra instinkten är att tillverka barnet har en inneboende vilja att konstruera, att skapa. Den tredje instinkten är att undersöka hon tycker om att laborera och se resultat. Den fjärde instinkten är den expressiva den konstnärliga instinkten. De sistnämnda instinkterna, den undersökande och den konstnärliga, härstammar från de första, det vill säga viljan att kommunicera och tillverka. (Forssell, 2005, sid ) Howard Gardner (f. 1943) är professor vid Harvarduniversitetet och har ett stort inflytande inom dagens utbildningsområde. Hans teori om de sju intelligenserna som sedan har utvidgats till åtta (kommer hädanefter i uppsatsen använda begreppet de åtta intelligenserna) är i USA så välkända att det tillhör allmänbildningen att känna till dessa (Forssell, 2005 sid. 216). Gardner anser att människan har flera olika intelligenser och definierar intelligens på följande sätt: förmågan att lösa problem eller framställa produkter som värderas högt i ett eller flera kulturella sammanhang (Forssell 2005 sid. 214). Han har varit kritisk till olika IQ-test och hävdar att intelligens är: ett betydligt rikare begrepp än de populära måtten på intelligenskvoten vill få oss att tro (Forssell 2005 sid. 215). Hans teori om de åtta intelligenserna grundar sig på många olika vetenskapliga rön och på studier hur människan drabbas vid en hjärnskada. Där kan vissa intelligenser ha skadats t ex den skadades personens talförmåga eller språkförmåga, medan hon fortfarande trots skadan kan t ex sjunga och ha en musikalisk förmåga kvar. De åtta intelligenserna består utav: (sammanfattning utifrån Forssell, 2005 sid ). Den språkliga intelligensen: Människor med denna intelligens tycker om att lyssna, läsa och skriva. De har lätt att förstå ordvitsar och metaforer, kan vara goda berättare och övertalare. Han nämner yrkeskategorier som t ex bibliotekarier, journalister, sekreterare, svensklärare. Den logisk-matematisk intelligensen: människor med denna intelligens intresserar sig för matematik, logiska mönster, problemlösning, klassifikationer och samband. De är t ex bra på att se orsak och verkan, pröva hypoteser och har en bra slutledningsförmåga. Yrkesgrupper med denna intelligens är t ex matematiker, ekonomer, fysiker och statistiker.

13 7 Den visuella-rumsliga intelligensen: Personer med denna intelligens har lätt för att tänka i bilder, se hur föremål ser ut från olika synvinklar och se hur saker och ting hänger ihop. Denna intelligens har även synskadade i deras förmåga att uppfatta det rumsliga; form, djup, linjer och att orientera sig i ett rum osv. Yrkeskategorier för denna grupp av intelligens är t ex ingenjör, lantmätare, kartritare och bildlärare. Den kroppsliga-kinestetiska intelligensen: människor med denna intelligens har lätt att hålla balansen, utföra svåra och komplicerade kroppsrörelser och har god kroppskontroll. De tycker om att arbeta med sina händer t ex att syssla med olika sorts hantverk och de lär sig oftast genom att laborera sig fram, känna på och hantera olika föremål. De tycker om att röra på sig: Typiska yrkeskategorier är t ex dansare, hantverkare, guldsmed och idrottsmän. Den musikaliska intelligensen: Personer med denna intelligens har en god musikalisk förmåga, att uppfatta rytmer, toner, god taktkänsla osv. De kan höra att någon sjunger falskt. Typiska yrkeskategorier är musiker, instrumentbyggare, körledare, låtskrivare och dirigent. Den sociala intelligensen: Människor med en social intelligens har en empatisk förmåga och kan sätta sig in i hur andra människor känner och tänker. De kan koncentrera sig på att lyssna, samtala, förhandla och lösa konflikter. Yrkeskategorier inom denna grupp är t ex skolledare, reseledare, sjuksköterska och domare. Den intrapersonella intelligensen: Personer med denna intelligens har en förmåga att ha god självkännedom. De är medvetna om sig själva och sina behov för att t ex må bra. Har ofta genomtänkta uppfattningar i olika frågor och får andra att bli mer reflekterande över sitt beteende. Yrkeskategorier med denna intelligens är t ex psykologer, författare och präst. Den naturalistiska intelligensen: Människor med denna intelligens har en god förmåga att se företeelser i naturen: väder, klimat, landskap, men även sådant som endast kan ses i mikroskop. En förmåga att kategorisera i fauna och flora, i likhet med naturforskare, men även en förmåga att t ex sköta och ta ansvar över djur och natur. Detta är en intelligens som tidigare har tillhört den visuella-rumsliga eller den logisk-matematiska intelligensen, men som senare har blivit kategoriserad som den åttonde intelligensen i Gardners teori. Yrkesgrupper för denna intelligens kan vara biolog, bonde, fiskare och jägare. Enligt Gardner har alla människor de här åtta intelligenserna, men att vi som olika individer har olika intelligensprofiler (Sammanfattning ur Forssell, 2005, sid ). De flesta kan utveckla alla sina intelligenser, men intelligenserna ska därmed inte förväxlas med olika verksamhetsområden eller kunskapsområden. Det finns inte heller några skiljelinjer mellan intelligenserna, en person kan vara stark och svag i olika prestationer och ha olika

14 8 förmågor överskridande i de olika intelligenserna. En god dansare behöver t ex inte ha något intresse av att sy eller snickra. Enligt Gardner ska en pedagog eller kursledare planera sin undervisning utifrån att eleverna har dessa intelligenser och att försöka skapa en verksamhet för alla intelligenser. Det är intressant att se hur vida min modell om det basilära membranet på något sätt tangerar dessa intelligenser och om den stimulerar t ex den kroppsliga-kinestetiska intelligensen, som enligt min uppfattning mer innefattar det praktiska handlaget istället för den traditionella teoretiska undervisningen (som mer betonar den språkliga intelligensen). 1.3 Frågeställningar 1) Är det möjligt att bygga en modell över innerörats basilära membran, som åskådliggör hur fysiska ljudvågor av olika frekvens påverkar membranet så att en transversell stående våg bildas vid olika ställen på membranet beroende av inkommande frekvens? 2) På vilket sätt kan användandet av en praktisk modell över innerörat hjälpa elever att förstå hur sinnesorganet i innerörat fungerar? 2 METOD 2.1 Förutsättningar för modellens konstruktion Syftet med modellen är att det skall gå att se vad som händer med det basilära membranet då det utsätts för tryckvågor inne i hörselsnäckan. Den aktivitet som uppstår på olika ställen på membranet, beroende av vibrationernas frekvens, skall synliggöras. Det skall även vara möjligt att variera inkommande frekvens för att kunna se hur den transversellt stående vågen vandrar från snäckans bas till dess slut. Jag har, precis som Békésy, konstruerat modellen som en utrullad hörselsnäcka. Modellen av snäckan har formen av en låda, detta för att göra konstruktionen enklare och lättare att observera. Modellen är av sådan storlek och form att den lätt kan transporteras och placeras på t ex ett bord för demonstration och laborationer. Jag har testat mig fram med hjälp av olika material och form för att hitta en konstruktion som uppfyller mina krav på funktion och observerbarhet. Förutom valet att göra

15 9 modellen som en utrullad snäcka har modellens vidare konstruktion bestämts under arbetets gång. 2.2 Urval I denna uppsats har jag valt att undersöka hur modellen uppfattas i en klass bestående av 25 elever i årskurs 9 och vilken förståelse de har fått utav den konstruerade modellen. På grund av den tid det har tagit att konstruera modellen har jag fått begränsa undersökningen; hur modellen uppfattas, till endast en skolklass. Jag valde att utföra undersökningen i en klass som jag också tidigare har undervisat under min praktikperiod. Därmed vet jag vilken undervisning de tidigare har fått i ämnet. Deras absoluta förförståelse i ämnet är däremot svår att ange på grund utav att det inte finns tillräckligt med tid för att utföra någon diagnos före eller efter demonstrationen av modellen. Att pröva deras faktakunskaper skulle innebära ett alltför stort arbete under tidsramen för examensarbetet. Gällande de forskningsetiska kraven har jag utgått från de direktiv som Johansson (2006) beskriver i boken Examensarbetet i lärarutbildningen. Den niondeklass som deltagit i utvärderingen delades upp i grupper om tre till fyra elever i varje grupp. Alla elever som deltog i undersökningen var över 15 år och fick information om att medverkan är frivillig och att alla observationer och enkäter är anonyma. I de observationer som jag utfört finns inga namn nämnda. Den enda registrering som utfördes var att grupperna namngavs ett till fem, detta för att det skulle vara möjligt att koppla samman de observationer som utfördes under laborationen med gruppens laborationsrapport. Eleverna har även fått information om vad som är undersökningens syfte och att de har rätt att avbryta sin medverkan när de så önskar. 2.3 Datainsamlingsmetoder I detta arbete används tre metoder för datainsamling. Jag har valt att observera de grupper som prövar modellen. Jag har antecknat mina observationer under elevernas arbete med modellen och spelat in deras samtal på ett kassettband. Jag har därefter transkriberat bandupptagningarna. Syftet med observationen som metod var att försöka utröna hur de prövar, resonerar och i vilken mån de tar till sig kunskap om det basilära membranets funktion. Den andra metoden för datainsamling är en laborationsrapport som eleverna har fått fylla i gemensamt i gruppen under det tillfälle då de fått pröva och laborerat med modellen, se

16 10 bilaga 2. Laborationsrapporten är uppdelad i olika moment, där eleverna efter varje moment har reflekterat över vad som hände och vilka slutsatser de till slut kunnat dra från sina observationer. Den tredje metoden är en enkät, se bilaga 3, som består utav fem frågor där eleverna har motiverat sina svar. Jag har valt att inte formulera några kunskapsfrågor (vilken fakta de har lärt sig) eftersom jag är intresserad av elevernas egna reflektioner om hur de har uppfattat inlärningen. Frågorna är därför utformade så att de frågar eleven om huruvida de uppfattade modellen som ett bra pedagogiskt verktyg eller ej, samt om eleverna skulle vilja ha fler modeller liknande den över det basilära membranet i sin undervisning. 2.4 Procedur Klassen delades upp i fem grupper med tre till fyra elever i varje grupp. De fick först information om undersökningens syfte och att medverkan var frivillig och anonym. Därefter gav jag en snabb repetition gällande innerörat och dess funktion. Eleverna hade tidigare under terminen gått igenom örat och dess funktion med mig som lärare. En kort repetition ansåg jag därför nödvändig för att laborationen skulle bli givande, både för dem och för mig som observatör. Modellen beskrevs som en utrullad hörselsnäcka och att högtalaren och de mellanliggande delarna fick symbolisera trumhinnan och mellanörat. Eleverna fick en laborationsbeskrivning med information om hur de skulle handha modellen. I beskrivningen fanns ett antal delmoment med öppna frågeställningar där eleverna skulle testa modellen med olika frekvenser, observera vad som hände och skriva ner sina observationer och reflektioner. Detta gjordes i grupp och diskussionen inom gruppen uppmuntrades. Syftet var att eleverna själva skulle få fundera och reflektera över vad som hände. Under tiden som eleverna laborerade med modellen satt jag och observerade det som gjordes samt spelade in vad som sades. Efter det att eleverna var klara gick vi igenom modellen tillsammans. Jag förklarade lite mer i detalj på vilket sätt det som sker i modellen motsvarar hörselsnäckans funktion och hur det basilära membranets egenskaper är en förutsättning för att våra hjärnor skall kunna skilja på olika tonhöjder. Elevernas kommentarer och frågor under denna genomgång spelades in. När gruppen var färdig fick de var sin enkät att skriva. Detta gjordes i direkt anslutning till den avslutade laborationen. När eleverna skrivit ner sina åsikter, samlade jag in enkäterna och började om med en ny grupp.

17 Analysmetoder Observationen av gruppen nedtecknades och elevernas samtal och diskussion spelades in och transkriberades. I observationen blev jag tyvärr alltför delaktig som handledare, så inspelningen och transkriptionen betyder mer än observationen vid analyserandet av elevernas samtal och diskussioner. När det gäller den faktiska kunskapsinlärningen analyserade jag elevernas laborationsrapporter, för att försöka ta reda på vad de har lärt sig utav laborationen. Svaren på laborationsrapporten bör ge information om vilka moment som eleverna fick förståelse för och vilka de inte fick förståelse för. Syftet med observationerna är att de skall fungera som förstärkning till denna analys av kunskapsinlärningen. Svaren på enkäten kommer att vara av både kvantitativ och kvalitativ karaktär. Dels har alla frågor ett ja- eller nejalternativ, vilket kommer att ge ett lättanalyserat kvantitativt resultat, dels har eleverna vid varje svarsalternativ en möjlighet att beskriva varför de har svarat som de har gjort. Dessa beskrivningar har jag sedan kategoriserat under ett antal svarsrubriker för att lättare kunna analysera resultatet. 3 RESULTAT 3.1 Modellens konstruktion Modellen över hörselsnäckan med dess basilära membran är gjord som en uträtad snäcka för att på detta sätt göra modellen enklare och mer lättobserverad. Modellen är konstruerad som en låda och som material till lådan har jag valt plexiglas för att det skall vara möjligt att se vad som händer inne i lådan. Lådan har två öppningar motsvarande det ovala och det runda fönstret, som båda är placerade på ena kortändan. Det runda fönstret är täckt med ett gummimembran, på samma sätt som det sitter en elastisk hinna över hörselsnäckans runda fönster. Genom det ovala fönstret leds ljudvågor in genom ett rör som sitter i förbindelse med en högtalare. Högtalaren och röret får symbolisera trumhinnan och delarna i mellanörat som tillsammans skapar vibrationer inne i snäckan. I den riktiga hörselsnäckan är kanalerna fyllda med vätska, men i denna modell används luft som förmedlare av vibrationerna, från högtalaren till membranet. Vid de första försöken i modellbyggandet användes en flexibel duk som membran, men vid tester visade det sig att denna dämpade sig själv för mycket och att det inte kunde observeras någon vågrörelse på membranet. Försök med gummiband visade sig fungera bättre. Genom att dela upp membranet i delar, frikopplade från varandra, hade materialet större möjlighet att

18 12 komma i resonans och skapa en transversell stående våg. Gummibanden kan spännas olika och på så sätt skapa ett styvare membran vid lådans bas och ett mer flexibelt membran vid lådans slut. Bild 4. Modell över hörselsnäckan med det basilära membranet, tillsammans med högtalare och frekvensgenerator. Högtalaren drivs med hjälp av frekvensgeneratorn och pumpar då luft fram och tillbaka genom röret, in till lådan, med en frekvens mellan Hz. Gummibanden vibrerar då i vertikal riktning. Vibrationerna uppträder närmast högtalaren vid höga frekvenser, ca 100 Hz och längst bort från högtalaren vid låga frekvenser, ca 30 Hz. De transversellt stående vågor som uppträder på gummibanden i lådan har en vibrationsriktning som är vinkelrät mot ljudets utbredningsriktning, vilket även gäller för de vågor som bildas på det basilära membranet i hörselsnäckan. Gummibanden vid lådans bas kommer att skapa transversellt stående vågor vid en högre frekvens, jämfört med gummibanden vid lådans slut, på grund av skillnad i styvhet. Den nackdel att lådans membran, på grund av sin uppdelning i sektioner, i mindre utsträckning liknar det basilära membranet får kompenseras med att de transversellt stående vågorna blir tydliga att observera. En stor skillnad med denna modell jämfört med verkligheten är att den inte arbetar inom samma frekvensområde. Den mänskliga hörselsnäckan har sitt område mellan Hz. Denna modell har ett område som stäcker sig från ca 30 Hz upp till endast ca 100 Hz. Anledningen till varför ett så litet frekvensområde används är för att observationen av

19 13 vibrationerna på membranet skall bli tydliga. Om högre frekvenser används blir högtalarens utslag väldigt litet, vilket gör att mycket lite luft trycks fram och åter. Vid låga frekvenser är högtalarens utslag stort, vilket medför att relativt stora mängder luft pumpas fram och tillbaka, vilket i sin tur leder till tydliga svängningar på lådans uppsättning av gummiband. Storleken på lådan bestämdes utifrån att det skulle få plats ett relativt stort antal gummiband, samtidigt som att den inte skulle bli alltför stor, utan lätt kunna transporteras. En ritning på lådans konstruktion finns på bilaga 1. Övrigt material som använts är: en frekvensgenerator, en högtalare med membrandiameter 18 cm, en burk som placerats framför högtalaren för att samla i luftvibrationerna samt ett rör som leder vibrationerna in i lådan. När modellen och övrig utrustning kopplats samman enligt bild 4 är den klar att användas. Frekvensgeneratorn kopplas till högtalaren och ställs in på sinusvåg, vilket ger det kraftigaste utslaget på högtalaren. Effekten ut till högtalaren måste balanseras mellan att högtalarmembranet ger kraftiga utslag och att det börjar låta illa, vilket indikerar att högtalaren ansträngs för mycket. Frekvensgeneratorn kan nu varieras mellan Hz. Vid 30 Hz kommer bandet eller banden längst bort från lådans öppningar att vibrera och vid 100 Hz kommer banden närmast öppningarna vibrera. Om frekvensen varieras fram och åter mellan Hz går det att observera hur de vibrationer som skapas på banden vandrar från ena änden på lådan till den andra. Vibrationerna är tydligast vid de högre frekvenserna, närmast öppningarna, och mindre tydliga vid låga frekvenser, längst bort från öppningarna, men de är även där observerbara. Amplituden på frekvensgeneratorn kan varieras, vilket ger svagare eller starkare utslag på högtalarmembranet. Detta kan liknas vid att örat, med alla dess delas, utsätts för svaga eller starka ljud. Svaga ljud ger små vibrationer på det basilära membranet och starka ljud ger kraftigare vibrationer. På samma sätt går det att i modellen observera hur kraftiga utslag på högtalaren ger tydliga och kraftiga vibrationer på gummibanden medan svaga utslag ger små och otydliga vibrationer. För att öka modellens pedagogiska funktion, med avseende på hur hjärnan tolkar signalerna från hörselcellerna, som sitter placerade på det basilära membranet, lade jag till en illustration till modellen. Illustrationen försöker förtydliga hur de olika hörselcellerna, beroende på placering, skickar sina signaler via olika nervtrådar in till hjärnans hörselcentra. Bilden kopplar ihop gummibanden på modellen med nervtrådar upp till hjärnan. Nervtrådarna har fått olika färg beroende på från vilka hörselceller de leder signaler ifrån. Motsvarande färger återfinns i hörselcentrum på den hjärna som finns på illustrationen.

20 14 Förhoppningen är att elever som använder sig av modellen, genom observation, skall kunna få en bild över vad som sker inne i hörselsnäckan. Hur den vibration som uppstår på det basilära membranet ändrar position beroende av tonhöjden och att det är denna positionsförändring som leder till att hjärnan, via känselceller och nervtrådar, kan skilja mellan olika ljudfrekvenser. 3.2 Resultat av observationen Följande sammanställning är baserad på en observation och en transkription av den inspelning som gjordes när fem grupper av elever laborerade med modellen. Grupp 1: I den första gruppen var flera entusiastiska över modellen och började fundera över olika knappar och vad modellen visade. Deras första reaktion var att den såg ut som ett musikinstrument. Jag presenterade först modellen och hur de skulle använda sig utav frekvensgeneratorn. Det var viktigt att eleverna inte höjde frekvensen för mycket med risk för att högtalaren skulle gå sönder. Eleverna diskuterade sinsemellan vad som hände när de höjde frekvensen och var på modellen som gummibanden vibrerade och hur de sedan skulle uttrycka sig i laborationsrapporten. Jag uppfattade att det i denna grupp fanns en experimentlusta och att det skapades nya frågor utifrån laborationen. De jämförde också ljuden från frekvensgeneratorn med andra ljud runt omkring oss som t ex nu är jag nere så pass lågt, det låter som en gräsklippare. Gruppen såg att gummibandet vibrerade på olika ställen på modellen, men när de skulle redovisa resultatet blev de osäkra och sökte svar hos mig som handledare. De sökte efter det så kallade rätta svaret : Elev: - Men här är det ljust och här är det mörkt (pekar på gummibanden). Lars : - Men hur kan hjärnan hålla reda på tonerna? Elev: - Ljudvågorna blir kortare när det är mörkare, de slår på den här, men jag vet inte hur hjärnan kan ha koll på det, jag antar att hörselcellen skickar den ljus eller mörk Jag ställer sedan frågor till eleverna för att leda dem till ett svar och berättar till slut för dem att: Hjärnan kan hålla reda på varifrån nerverna kommer, att t ex den här nervtråden kommer från den här positionen på det basilära membranet och att den här kommer från den här positionen Efter min redogörelse frågar en elev: - Ska vi skriva ner allt det där eller?

21 15 (Lars) Nej, men jag tänkte om ni kom på någonting spontant. Men nu har vi pratat om det istället, är ni med i resonemanget nu? - Ja Grupp 2: Den andra gruppen visade mycket nyfikenhet kring att det vibrerade och lät. De jämförde också modellen med ett musikinstrument (xylofon tror jag). De ville gärna känna om modellen vibrerade vid olika frekvenser. En elev drar slutsatsen: - De längst bort vibrerar när det är mörkt och de längst fram när det är ljust (Lars): - Ja alldeles riktigt, och sen sitter det miljoner med känselceller längs membranet, men om vi nu säger att det endast sitter en känselcell på varje band, hur kan då hjärnan hålla reda på de höga och låga tonerna? (Elev): - Det vibrerar mindre eller mer, jag vet inte, jag chansade bara. Jag fortsatte att ställa frågor för att handleda dem till ett svar, men använder sedan själv modellen för att förklara hur hjärnan uppfattar varifrån på membranet signalerna kommer ifrån: För om man skulle gå in och titta på varje signal så ser de likadana ut, men hjärnan kan hålla reda på varifrån de kommer och därigenom göra skillnad på höga och låga toner. Alla i gruppen var inte delaktiga i diskussionen efter laborationen. Två elever var mycket tysta, de sade ingenting. Grupp 3. Denna grupp laborerade fokuserat med frekvensgeneratorn och fick snabbt fram att vibrationerna går fram och tillbaks, det vibrerar fram och tillbaks, från högt till lågt. En elev funderade även över hur membranet skulle fungera om det var ihoprullat som snäckan ser ut i verkligheten: -Men om jag rullar ihop den här är det den här som kommer inåt eller är det den här? (Lars): - Det är den här som kommer längst in i mitten av snäckan. (Elev): - Så då blir det desto mörkare desto längre in? (Lars): - Desto längre in ja, (Elev): - Ska jag skriva det eller? Även i denna grupp ställer jag frågor och demonstrerar modellen för att förklara förhållandet mellan hjärnan och membranet. Här tog tyvärr bandet slut och en del av gruppens samtal spelades inte in.

22 16 Grupp 4 Denna grupp fokuserade snabbt på hur de olika gummibanden vibrerade i relation till vilken frekvens de hade ställt in. Även denna grupp uppfattade modellen som ett musikinstrument i samtal sinsemellan: -Det ser ut som ett djävla piano! - Ja faktiskt! - Och så låter det annorlunda också. - Kolla, säg att det ser ut som när man drar på ett piano, så här driiing. - Ja, det gör det, desto högre det blir. - Okej, ju högre det låter eller vad ska jag skriva? - Vad ska jag skriva, närmare fönster eller? - Desto mer Hertz desto närmare vibrerar det, det ovala fönstret. - Nu stänger vi av. - Åh vad skönt, nu slutade hjärnan att vibrera. Denna grupp fick också svårigheter på fråga 6. Hur skulle du kunna förklara att hjärnan kan skilja på toner av olika frekvens (tonhöjd)? I denna grupp pratade jag om att hjärnan i sig själv är döv och helt är hänvisad till inkommande signaler. Utifrån flera följdfrågor och beskrivningar av membranets funktion skrev sedan eleverna svaret att impulserna går till olika delar i hjärnan. Grupp fem: När denna grupp skulle laborera blev det problem med inspelningsutrustningen och endast små delar av diskussionerna kom med på band. Denna grupp såg också vibrationerna, men kunde inte koppla membranets funktion till hjärnan.

23 Resultat av laborationsrapport Tabell 1. Sammanställning av de laborationsrapporter som varje grupp har utfört. Grupperna var fem till antalet, med tre till fyra elever i varje. Gruppen fick en laborationsrapport som de gemensamt fyllde i. Sammanställning av laborationsrapport Antal grupper gav följande svar 2. Vad händer vid 30 Hz? Det vibrerar på banden längst bort från fönstren 5 3. Vad händer vid 70 Hz? Det vibrerar på banden i mitten 5 4. Vad händer vid 100 Hz? Det vibrerar på banden närmast fönstren 5 5. Vad händer om frekvensen varieras mellan Hz? Vibrationerna flyttas fram och tillbaka 5 6. Hur skulle du kunna förklara att hjärnan kan skilja på toner av olika frekvens (tonhöjd)? Hjärnan måste hålla reda på vilken nerv som är vilken och var den sitter 1 Impulserna går till olika delar av hjärnan 1 Olika toner träffar olika på snäckan, olika nervceller på olika toner 1 Olika band vibrerar om det är en mörk respektive ljus ton 1 Inget svar 1 Samtliga elever i alla grupper såg att vibrationerna på banden flyttades från den ena sidan av modellen till den andra, då frekvensen varierades mellan Hz. De uppfattade att banden vibrerade längst bort från det ovala och det runda fönstret vid 30 Hz, i mitten vid 70 Hz och närmast fönstren vid 100 Hz. När det gäller frågan: Hur skulle du kunna förklara att hjärnan kan skilja på toner av olika frekvens (tonhöjd)? Svarade fyra grupper på olika sätt och den femte gruppen inte alls på frågan. Vid denna fråga hade samtliga grupper svårt att svara. Med hjälp av vägledning från mig som handledare svarade de på följande sätt: En grupp svarade att hjärnan måste hålla reda på vilken nerv som är vilken och var den sitter. Den andra gruppen svarade att impulserna går till olika delar i hjärnan. Den tredje gruppen svarade att olika toner träffar olika på snäckan, olika nervceller på olika toner och den fjärde gruppen svarade att olika band vibrerar om det är mörk respektive ljus ton. Den första gruppen beskriver en tankegång som har kommit längre än de övriga. De beskriver (enligt min uppfattning av svaret) att hjärnan har en koppling till nervtrådarna och

24 18 att hjärnan håller reda på vilka nerver som kommer från vilka områden på det basilära membranet. Den andra gruppen har beskrivit att impulser går till olika delar i hjärnan, vilket enligt min uppfattning innebär att även denna grupp har beskrivit att hjärnan är indelad i olika områden vilka tar emot impulser från olika delar av det basilära membranet. Den tredje gruppen tar inte upp hjärnan i sitt svar. De fokuserar, enligt min uppfattning, på att de olika tonerna registreras utav olika nervceller i snäckan. Den fjärde gruppen beskriver endast en observation av modellens band och hur de reagerar på olika toner.

25 Resultat av enkäten Tabell 2. Sammanställning av de enkäter som eleverna fyllde i efter det att de utfört laborationen. Enkät, basilära membranet Antal elever gav följande svar 1. Tyckte du att modellen hjälpte dig att förstå hur det basilära membranet i innerörat fungerar? Ja, det är lättare när man får se och prata om det 11 Ja, det är enklare att förstå en modell 1 Ja, det är lättare när snäckan är utrullad 1 Ja, för nu vet jag hur hjärnan uppfattar signaler 1 Ja, för förut hade jag inte fattat hur vibrationerna på membranet fungerade 1 Ja, men modellen liknade inte verkligheten 1 Ja 2 2. Tyckte du att modellen gav dig ökad förståelse över begreppet frekvens? Ja 2 Ja, det är lättare när man får se 13 Tveksamt 1 Nej, inte mer än vad jag kunde innan 2 3. Tyckte du att modellen gav dig ökad förståelse över begreppet resonans och stående våg? Ja, men jag kan inte förklara 1 Nej, jag vet inte var resonans och stående är för något 8 Inget svar 9 4. Skulle du vilja ha fler modeller i din NO-undervisning Ja, det är lättare när man får se och uppleva hur saker fungerar 5 Ja, det är enklare att förstå då 7 Ja, eleverna får själva delta i undervisningen 1 Ja 3 Nej, det är bättre men traditionella genomgångar, utan modeller 1 Nej, jag lär mig mer av att läsa och tänka själv 1 5. Skulle du kunna tänka dig modeller även i andra ämnen? Ja, men jag vet inte i vilka ämnen 9 Ja, i t.ex. idrott, musik, SO, 3 Nej, det skulle inte fungera i andra ämnen 4 Inget svar 2

26 20 I denna sammanställning har jag gjort en kategorisering av svaren för att lättare kunna tolka resultatet. De elever som har svarat på liknande sätt har jag summerat under en svarsrubrik. Samtliga 18 elever i undersökningen tyckte att modellen var till hjälp för att förstå hur det basilära membranet i innerörat fungerar. En av dem svarade att det är enklare att förstå en modell. Majoriteten av eleverna (11 st.) svarade att det är lättare att förstå då man får se och prata om konkreta saker som man har framför sig. En svarade att modellen i och för sig hjälpte till att öka förståelsen, men reagerade över att konstruktionen skilde sig markant från den verkliga hörselsnäckan. En elev svarade att han/hon förstår hur hjärnan uppfattar signaler och en annan hur vibrationerna på membranet fungerar. När det gäller huruvida modellen hjälper till med att öka förståelsen om begreppet frekvens svarar alla utom tre att den gör det. En är tveksam och två elever anser att de står på samma kunskapsnivå före som efter laborationen med modellen. Även här anser de flesta att det är lättare att förstå då man har något konkret att titta på och diskutera kring. Samtliga elever tyckte att modellen inte gav någon ökad förståelse över begreppet resonans och stående våg. En elev svarade ja, på att hon/han fått ökad förståelse, men kan inte förklara på vilket sätt. På frågan om eleverna skulle vilja ha fler modeller i sin NO-undervisning svarar alla utom två att de så önskar. De två elever som inte vill ha modeller hänvisar båda att de föredrar en annan typ av inlärning, såsom genomgångar eller studier i böcker och eget arbete. Av dem som är positiva till modeller anger flertalet att det är enklare att förstå vissa saker då modeller används, eftersom man då får se och uppleva hur saker fungerar. En av eleverna anger att skälet till varför modeller är bra i undervisningssammanhang är att det gör eleverna mer delaktiga i undervisningen. När det gäller elevernas önskan att använda sig av modeller i andra ämnen än NO är de flesta svaren oprecisa. Flertalet är positiva, men eleverna kan inte komma på förslag på ämnen eller områden där modeller skulle kunna användas. Några förslag förekommer likväl, såsom inom idrott, musik och SO där förslaget var att använda modeller för att förklara revolutionerna i världen.

27 21 4 DISKUSSION 4.1 Modellen Målet med detta arbete var främst att försöka konstruera en modell av hörselsnäckan med dess basilära membran. Membranet i modellen skulle bete sig på liknande sätt som det basilära membranet i hörselsnäckan. På denna punkt har arbetet varit lyckat. Modellens membran vibrerar på ett sätt som liknar det basilära membranet och dessa vibrationer kan tydligt observeras genom lådans väggar. Vibrationerna som bildas på modellens membran vandrar fram och tillbaka, mellan lådans båda kortsidor, då inkommande ljudfrekvens ändras mellan gränsvärdena. På samma sätt vandrar vibrationerna på den basilära membranet mellan hörselsnäckans bas och dess slut. Även vibrationernas amplitud, på membranet i modellen, kan varieras på ett sätt som liknar de skillnader i amplitud, på det basilära membranet, som skapar upplevelsen av ett starkt eller svagt ljud. Om högtalaren till modellen matas med hög effekt skapas kraftiga vibrationer och om lägre effekt används blir vibrationerna mindre. Modellens membran skiljer sig från det basilära membranet på så sätt att det är uppdelat i band, istället för ett heltäckande membran. Det är möjligt att det skulle gå att utveckla modellen vidare med avseende på detta, genom att testa olika typer av flexibel duk eller testa om det vore möjligt att fästa gummibanden på en tunn homogen duk, så att ingen luft tränger emellan banden. Möjligen uppstår då ett tydligare och mer verklighetstroget resultat. Det vore även intressant att mer i detalj jämföra hur väl modellen stämmer överens med hörselsnäckan. Vilka likheter och skillnader finns det mellan spännkrafterna på gummibanden jämfört med det basilära membranet? Varierar spännkrafterna på samma sätt i förhållande till position? Hur stor effekt krävs för att sätta modellens membran i rörelse kontra det basilära membranet? För att kunna göra dessa typer av jämförelser skulle det krävas vidare studier inom den forskning som redan är gjord kring hörselsnäckan. Det skulle även krävas metoder för att mäta spännkrafter och effekter på modellen. 4.2 Elevutvärdering Undersökningen som gjordes med hjälp av elever i en niondeklass i grundskolan visade att samtliga tyckte att modellen var till någon form hjälp för att få en ökad förståelse för vad som händer inne i innerörat och hur det basilära membranet reagerar på ljud av olika frekvens. Det stora flertalet hänvisade till att det var möjligheten att kunna se och prata om något konkret

28 22 som underlättade förståelsen. Detta har stöd hos både Dewey och Gardner, vilka båda förordar praktiska moment i undervisningen samt även i kursplanen för fysik, där både teori och modeller förespråkas i elevernas utbildning. Dewey ansåg att de praktiska momenten skulle vara en del i den pedagogiska kedjan: Avsikt planering handling reflektion - bedömning av resultat (Forssell, 2005, sid. 90). I utvärderingen av modellen var avsikten den att eleverna skulle få ökade kunskaper om vad som sker i innerörat och hur det basilära membranet fungerar. Planeringen var i detta fall helt utförd av mig, men om det funnits mer tid skulle eleverna kunna vara med och ta fram och konstruera modellen. Att låta eleverna själva vara med och utveckla modeller och inte endast använda sig av dem i undervisningen, tror jag kan ha stora pedagogiska fördelar. För att undersöka elevernas inställning till att skapa egna modeller, skulle en fråga på enkäten kunna ha formulerats på följande sätt: Kan du tänka dig att skapa egna modeller för att få en ökad förståelse inom olika ämnen? Handlingen i detta fall bestod av att eleverna själva fick laborera med modellen med hjälp av en laborationsbeskrivning. Laborationen avslutades med en fråga där eleverna skulle försöka göra en reflektion över vad de observerat under laborationen samt sätta observationerna i ett större sammanhang. Enkäten som avslutade utvärderingen kan ses som en bedömning av resultatet. Att samtliga elever ville använda sig av modeller i undervisningen, men att två av eleverna hellre ville läsa själva och lyssna på en traditionell teoretisk genomgång, kan stämma in på Gardners teori att människor har olika intelligensprofiler och tar till sig kunskap på olika sätt. Några av eleverna föredrog en undervisning utifrån den språkliga intelligensen, medan andra mer utifrån den visuella intelligensen, dvs att de tyckte att och modellen var till hjälp då man fick se och även prata om innerörats funktion. Vissa av eleverna laborerade entusiastiskt med modellen, vilket möjligen tyder på ett intresse utifrån den kroppsliga-kinestetiska intelligensen. Undervisningen mellan år 7-9 på grundskolan tror jag fortfarande till största delen utgår från den språkliga intelligensen och att det behövs fler modeller för att konkretisera undervisningen. Samtliga elever i enkäten ville också ha en sådan modell för just det syftet att se vad som händer och därmed kunna förstå i det här fallet det basilära membranets funktion. Både enkäten och mina observationer tyder på att de flesta av eleverna uppfattade laborationen som både givande och lustfylld. De flesta var aktiva både praktiskt och verbalt, med vissa undantag, där en del elever höll sig i utkanten av gruppen och endast observerade de övrigas handhavande. Utvärderingen visar också på att vissa av frågorna, både på enkäten