Riksdagens bankfullmäktiges berättelse

Transkript

1 Riksdagens bankfullmäktiges berättelse 1999 Helsingfors 2000

2 B 3/2000 rd RIKSDAGENS BANKFULLMÄKTIGES BERÄTTELSE 1999 * TILL RIKSDAGENS EKONOMIUTSKOTT H ELSINGFORS 2000

3 INNEHÅLL Sida EU R O PEISK A CENTRALBANKS- SY ST E M E T O C H DEN FINLÄNDSKA E K O N O M IN... 5 Penningpolitik och ekonom i... 5 Bibehållen prisstabilitet i Finland och E u ro p a... 5 Eurosystem ets penningpolitik och euroom rådets e k o n o m i... 7 Eurosystemets räntepolitik och inflationen i euroom rådet... 7 Utvecklingen av eurons externa värde... 9 Den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen i euroom rådet Jäm vikten i de offentliga finanserna i euroområdet Den ekonom iska utvecklingen i Finland.. 12 Tillväxten saktade av, sysselsättningen fö rb ä ttra d es Utrikeshandel och extern balans De offentliga finanserna förbättrades P risstabilitet Finansm arknaden Penningutbud och kreditefterfrågan Tillgångsprisernas utv eck lin g Läget inom banksystem et B etalningssystem sam arbete Starten av etapp tre av EM U och E U -sam arbetet Starten av etapp tre av E M U Övergången till en gemensam penningpolitik Förändringar i förvaltningen av valutareserven Sida E C B S beslutssystem Finlands Banks m edverkan i ECBS och EU:s v erk sam h et E C B S-sam arbetet EU:s kom m ittéer Ekonom isk analys och ö p p e n h e t B o k slu t B alan sräk n in g R esultaträk n in g B okslu tsb ilag o r K om m entarer till b o k slu te t FIN LA N D S BANKS FÖ RV A LTN IN G O C H Ä REN D EN HANDLAGDA AV B A N K F U L L M Ä K T IG E B ankfullm äktige D irektionens arbetsfördelning Instruktion för bankfullm äktige R evisionen G ranskningen av lånerörelsen och valutahandeln In v en terin g en V erksam hetsberättelse om E.J. Längm ans fo n d er R änta på avsättningen för pensionsåtagandet år Förslag till ändring av pensionsstadgan D irektionens b isy sslo r Bankfullm äktiges sam m ansättning R evisorer...35 F IN A N S IN S P E K T IO N E N...37 ISSN Siffrorna i berättelsen baserar sig på de uppgifter som fanns tillgängliga i februari OY EDITA AB. HELSINGFORS V

4 5 EUROPEISKA CENTRALBANKSSYSTEMET OCH DEN FINLÄNDSKA EKONOMIN Penningpolitik och ekonomi Bibehållen prisstabilitet i F inland och E uropa N är etapp tre av EM U inleddes vid början av 1999 övergick ansvaret för euroländernas gem ensam m a penningpolitik till Eurosystem et. H uvudmålet för Eurosystem ets penningpolitik är prisstabilitet. D etta mål nåddes fram gångsrikt: inflationstakten i euroom rådet stannade 1999 på 1,2 %. Vid ingången av 1999 var räntan på Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner 3 %. På grund av den mycket låga inflationen och osäker ekonom isk tillväxt hade korträn to rn a i euroländerna redan i decem ber 1998 sänkts till denna låga nivå. I april 1999 sänkte E urosystemet räntan på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna till 2,5 %. Beslutet grundade sig på uppfattningen att inflationen i euroom rådet på medellång sikt skulle ligga på klart under 2 %. Ö kningstakten för konsum entpriserna började emellertid accelerera efter början av året. D etta berodde på externa faktorer, varav den viktigaste var den kraftiga råoljeprisstegringen, som fo rtsatte under hela året. Pristrycket inom euroom rådet var därem ot fortsatt svagt. Eurosystem et reagerade på dessa förändringar i novem ber genom att höja räntan på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna med en halv procentenhet till 3,0 %, dvs. till sam m a nivå som i början av året. A rgum enten för räntehöjningen var att inflationstakten hade ökat något, m ålet för penningm ängdstillväxten överskridits och kreditgivningen expanderat i snabb takt. Lånen till hushåll växte under andra och tredje kvartalet 1999 med en årstakt på närm are 10 % och lånen till företag med en årstakt på närm are 8 %. En snabb ökning av kreditstocken är i princip en riskfaktor med tanke på den m onetära stabiliteten, men också en naturlig reaktion på en låg räntenivå. I fråga om kreditstockens tillväxt och utvecklingen av realekonom in fanns det betydande skillnader mellan de olika euroländerna. U tvecklingen var snabbast i random rådena. Euron försvagades under 1999 klart m ot de övriga huvudvalutorna, U S-dollarn och den ja panska yenen. Eftersom huvudvalutorna flyter m ot varandra är det naturligt a tt deras växelkurser oavbrutet förändras. D ärför ger en försvagning av eurons externa värde inte anledning till särskild oro. Eurosystem et har inte något officiellt växelkursm ål. Eurons externa värde har d ärför betydelse främ st med tanke på prisstabiliteten inom euroom rådet. Den försvagade euron ledde till förbättrad konkurrenskraft för företagen i euroländerna. D enna förbättring kan emellertid bli kortvarig om euron börjar förstärkas. Utvecklingen av realekonom in i euroom rådet var gynnsam T rots problem en i början av året var den ekonom iska tillväxten i om rådet för första gången på länge tillräckligt snabb för att m inska arbetslösheten. Den genom snittliga a r betslösheten i euroom rådet sjönk under 1999 med nästan en procentenhet, dvs. från 10,5 % till 9,6 %. Sam tidigt steg sysselsättningen med nästan 1,5 %. Den ekonom iska tillväxtens sysselsättande effekt var således exceptionellt god i eu ro om rådet. N edgången i arbetslösheten avtog på våren men tog fart igen under årets sista kvartal i ta k t med de stigande konjunkturerna. Den förb ättrad e sysselsättningen och den m inskade a r betslösheten ledde inte till snabbare löneinflation under A rbetskraftskostnadernas tillväxt var långsam och visade inga tecken på att accelerera. Den m åttfulla löneutvecklingen antyder att arbetslösheten i euroom rådet fortfarande i genom snitt översteg den s.k. strukturella eller av inflationen opåverkade arbetslösheten. I det hän seendet finns det emellertid betydande skillnader mellan de olika länderna i euroom rådet. Jäm vikten i de offentliga finanserna fö rb ättrades något i euroländerna 1999 och skuldkvoterna m inskade. Av euroländerna var det emellertid b ara i Irland, Luxem burg och Finland som den offentliga ekonom in visade överskott I de övriga länderna visade den offentliga ekonom in fortfarande underskott. Den genom snittliga skuldkvoten m inskade 1999 med b ara en p ro centenhet. I största delen av euroländerna gäller för de offentliga finanserna att jäm vikten är m åttlig även om den inte är tillräckligt god. Dessutom är skuldsättningen fortfarande för stor, vilket i de flesta euroländerna gör de offentliga finanserna m ycket känsliga för olika störningar. U n dantag utgör bara Irland, F inland och Luxem burg vars offentliga finanser kan anses vara stark a och stabila.

5 6 Den snabba tillväxten i den finländska ek o n o min fo rtsatte 1999 redan för sjätte året i följd. Ö kningstakten blev n åg o t lägre än tillväxten u n der tidigare år, dvs. 3,5 %. B akom den långsam m are tillväxten låg tydligt externa fakto rer. T rots den avtag an d e tillväxten fö rb ä ttra d e s sysselsätt ningen betydligt och arbetslösheten m inskade. Det fö rb ä ttra d e sysselsättningsläget orsakade dock ingen n äm n v ärd ökning av a rb e tsk ra fts kostn ad ern a. D etta berodde fram fö r allt på det tvååriga löneavtal som ingicks 1997 och den o b e tydliga löneglidningen. Den arb etsk raftsb rist som den sn ab b a tillväxten fram k allat syntes än n u inte 1999 i ö k ad löneinflation. M an kan d ra den slutsatsen a tt arbetslösheten i F inland än n u inte sjunkit till nivån för strukturell arbetslö sh et och a tt ekonom in ännu inte n å tt nivån för p o ten tiell p ro d u k tio n. M ed arbetslösheten som m ått låg Finland m ycket n ära g enom snittet för euroom rådet. E xportefterfrågan på finländska p ro d u k te r försvagades k la rt i b örjan av D etta å te r speglades både i m inskade exportvolym er och lägre exportpriser i början av året. E x p o rtn ed gången gällde em ellertid inte elek tro n ik in d u strin vars export fo rtsatte a tt växa lika kraftig t som under tidigare år. Tack vare elek tro n ik in d u strin kunde F inland undvika en k ä n n b a r m inskning av exporten. U nder senare delen av året å te rh ä m tade sig världsm ark n ad en, vilket ledde till a tt även den traditionella ex p o rtin d u strin vände uppåt. Exporten u n d erlättad es också av a tt eu ron hela året försvagades m ot dollarn och yenen. F inland hade stö rre fördelar av d e tta än m ånga an d ra eu ro län d er eftersom en m ycket sto r del av Finlands export går till länder u tan fö r e u ro o m rå det. Ö verskottet i F inlands offentliga finanser var 1999 det stö rsta i eu ro o m råd et. Sam tidigt m ins kade den offentliga sektorns s.k. E M U -skuld. Den offentliga sektorns ö v erskott bestod av socialskyddsfondernas avsevärda överskott, ett li tet överskott i k o m m u n sek to rn och statsek o n o m ins finansiella jäm v ik t. E fter de sto ra u n d er skotten under recessionen h ar F in lands offentliga finanser å te rh ä m ta t sig a n m ä rk ningsvärt snabbt. D en fö rb ä ttra d e jäm v ik ten i de offentliga finanserna kan i F in lan d tillskrivas såväl de beslutsbaserade n ed sk ärn in g arn a av de offentliga utgifterna och begrän sn in g ar av u t g iftsökningarna som ökade sk attein k o m ster och m inskade arb etslöshetsutgifter på g ru n d av den snabba ekonom iska tillväxten. U n d er 1999 g ru n dade sig den fö rb ä ttra d e jäm vikten fram fö r allt p å sysselsättningstillväxten. 7 N ä r F inland vid början av 1999 an slöt sig till den m o n etära unionen blev finanspolitiken det enda betydelsefulla instrum entet för den n a tio nella ekonom iska politiken. Om den ekonom iska utvecklingen i F inland på ett av görande sätt avvi ker från den genom snittliga utvecklingen i e u ro o m rådet kan Eurosystem ets penningpolitik inte i någon högre grad bidra till ök ad ekonom isk sta bilitet i landet. H uvudansvaret för a tt säkerställa stabiliteten ligger då på den nationella finanspo litiken. F inanspolitiken bör d ä rfö r ha beredskap a tt vid behov även sn abbt k u n n a ingripa med stabiliserande åtgärder. Av denna anledning ä r det ytterst viktigt a tt vid fo rtsa tt gynnsam ek o n o misk utveckling skapa tillräckligt med handlings utrym m e i statsekonom in genom a tt m inska statsskulden och u p p rätth å lla e tt tillräckligt fi nansiellt överskott. F ö r d etta krävs självfallet en relativt stram finanspolitisk linje. Sam tidigt är det em ellertid viktigt a tt genom föra sysselsättningsfräm jande reform er. A rbetsm arknadens funktion och en m åttfull nom inell löneutveckling spelar också en viktig roll för a tt bibehålla stabi liteten i den finländska ekonom in och k o n k u r renskraften. M ä tt med konsum entpriserna var prisstabili teten god hela Den genom snittliga infla tionstakten under året var bara drygt 1 % och d ärm ed nästan densam m a som genom snittet för euro o m råd et. M ot slutet av året ökade infla tionstakten em ellertid och var under resten av året snabbare än i eu ro o m råd et i genom snitt. V ariationerna i inflationstakten och skillnaden jä m fö rt med genom snittet för eu ro o m råd et var dock små. D e extrem t låga inflationssiffrorna i b örjan av året berodde på fallande råvarupriser till följd av öv eru tb u d et på världsm arknaden. U nder våren fö rän d rad es situationen em ellertid, då särskilt v ärld sm ark n ad sp riset på olja sköt i höjden. M ot slutet av året tilltog den inhem ska inflationen ytterligare på grund av uppgången i im p o rtpriserna och särskilt i energipriserna. I decem ber ökade konsum entprisernas stegringsta k t till 2,2 %. U ngefar en tredjedel av prissteg ringen berodde på externa faktorer. Eurosystem ets räntenivå kan b etra k tas som lätt med tanke på det ekonom iska läget i Finland. De låga rän to rn a h a r bidragit till en kraftigt ökad efterfrågan. D et lättare ekonom iska läget beror också på försvagningen av eurons externa värde under 1999 som har fö rb ä ttra t exportföretagens k o n k u rre n sk ra ft och lönsam het. D et ä r dock inte självklart a tt rä n to rn a i eu ro o m råd et skulle ha varit för låga för F inland P ro d u k tio n sö k ningen m attades av under året. Den genom snitt liga prisökningen i F inland avvek inte väsentligt från den genom snittliga prisutvecklingen i eu ro om rådet. D essutom var arbetslösheten i F inland i det närm aste lika sto r som i eu ro o m råd et i genom snitt. D en m åttfulla löneutvecklingen stö der bedöm ningen a tt den finländska ekonom in 1999 fo rtfaran d e hade o u tn y ttjad p ro d u k tio n s potential. På dessa grunder kan Eurosystem ets räntepolitik anses ha varit den rä tta för Finlands ek o n o m i. Sam tidigt b ö r dock beaktas a tt en jä m förelsevis lätt penningpolitik läm nar h u v u d a n svaret för en däm pning av konjun k tu ru p p g ån g en till finanspolitiken. M ä tt m ed penningm ängdstillväxten låg den ekonom iska utvecklingen i F inland m ycket nära den genom snittliga utvecklingen i eu ro o m råd et och inga överhettningstendenser förekom. Den m åttfulla penningm ängdstillväxten an tydde inte heller någon betydande inflationsökning. D äre m ot växte efterfrågan på krediter något snabbare i Finland än i eu ro o m råd et i genom snitt. 1 F in land ök ade kreditstocken 1999 med % m ot cirka 10% i eu ro o m råd et i genom snitt. Skillna den i tillväxttakten var dock inte näm nvärd. Lik som i eu ro o m råd et var efterfrågan på krediter till hushåll och företag livlig i F inland. E fterfrågan på företagskrediter avtog dock m ot slutet av året. Den sto ra efterfrågan på krediter berodde på den gynnsam m a ekonom iska utvecklingen, fö rv än t ningarna om ökade inkom ster och den extrem t låga räntenivån. Särskilt rä n to rn a på nya kredi ter sjönk betydligt. T rots en betydande volym ök ning m inskade ban k ern as finansnetto under Den k raftig t ökade efterfrågan på krediter fö rb ättra d e ban k ern as lönsam het sam tidigt som den h å rd n an d e konkurrensen om k red itk u n d er na tvingade b a n k ern a a tt m inska sina rä n te m a r ginaler. D et o a k ta t var ban k ern as lönsam het u t m ärkt. B ostadspriserna steg i F inland under sista kvartalet 1999 m ed en å rsta k t på cirka 10%. R ealpriserna p å bostäder, deflaterade m ed k o n sum entprisindex, nådde nivån för perioden S ituationen på bostad sm ark n ad en var en an n an än tio å r tidigare. En betydligt lägre räntenivå och längre lånetider innebar a tt k o st n ad erna för k ö p av b o stad var förm ånligare än tidigare och förklarade delvis den höga prisni vån. Likaså var bostadspriserna i relation till lönenivån fo rtfaran d e förm ånligare än i slutet av 1980-talet. E fterfrågan och prisstegringen på b o städer var kon cen trerad till regionala tillväxt centra och särskilt till huvudstadsregionen. Den livligare efterfrågan på b o städer berodde således både på flyttningsrörelsen till tillväxtcentra och på en höjning av b o en d estandarden till följd av ökade inkom ster. D e m ångdubbelt stigande b ö rsk u rsern a ledde till a tt m ark n ad sv ärd et på de bolag som n o te ra des på H elsingfors Börs vid utgången av 1999 var nästan tre gånger större än b ru tto n a tio n a lp ro duktens värde. N ivån kan b etra k tas som re k o rd hög både historiskt och internationellt. Eftersom utlän d sk a investerare ägde cirka 60 % av de fin ländska aktierna, innebar de stigande b ö rsk u r serna också en enorm ökning av F inlands u tlän d ska nettoskuld. H ittills har det betydande u tlän d ska innehavet dock inte m edfört några särskilt sto ra dividendflöden till utlandet. D e b ra n t stigande börsk u rsern a väcker själv fallet frågan om en överhettning av ekonom in och uppkom sten av en spekulativ förm ögenhetsbubbla. Bakom kursuppgången på H elsingfors Börs finns dock exceptionella fak to rer. M ark n adsvärdet på två IT -företag, N o k ia och Sonera, utgjorde vid slutet av 1999 cirka tre fjärdedelar av börsens to ta la m arknadsvärde. R ent allm änt kan k o n stateras a tt liksom exempelvis p å New Y orkbörsen var det nästan e n b art IT -företagen som svarade för den kraftiga uppgången i m ark n ad s värd et också på H elsingforsbörsen. Följaktligen förekom det inte några exceptionella d rag i k u rs uppgången på a n d ra företags aktier. U ppgången i IT -företagens m arknadsvärde på H elsingfors Börs var en del av ett internationellt fenom en som svårligen kan påverkas med penningpolitik. Eurosystem ets penningpolitik och euro o m råd ets ekonom i Eurosystem ets räntepolitik och inflationen i euroområdet A nsvaret för den gem ensam m a penningpolitiken för de länder som anslöt sig till etap p tre av EM U övergick vid början av 1999 till E urosystem et. M ålet för Eurosystem ets penningpolitik ä r pris stabilitet, som h a r definierats som en årlig ökning under 2 % i det harm oniserade kon su m en tp risin dexet (H IK P ) på m edellång sikt. U tö v er infla tionsm ålet h a r E uropeiska cen tralb an k en (ECB) ställt upp ett referensvärde för penningm ängds tillväxten. R eferensvärdet h a r fastställts som en årlig tillväxt på 4 'h % i det b red a penningm ängdsm åttet M3. E uron ä r en flytande valuta och fö r den h ar inte uppställts n åg o t växelkurs m ål m ot a n d ra valutor. ECB p åv erk ar penning m arknaden och m a rk n a d srä n to rn a genom a tt ä n d ra rä n tan på sina huvudsakliga refinansierin g stran sak tio n er, dvs. a n b u d srän ta n.

6 9 N ä r etap p tre av E M U inleddes vid b ö rjan av 1999 var rä n ta n på E urosystem ets huvudsakliga refinansierin g stran sak tio n er 3 %. På g ru n d av den m ycket låga inflationen och o säker e k o n o misk tillväxt hade k o rträ n to rn a i eu ro län d ern a redan i decem ber 1998 sänkts till d en n a låga nivå. Till denn a utveckling b id ro g nedgången i rå v a ru priserna som började då A sienkrisen var e tt fak tum 1997 och fo rtsatte hela 1998 och som ytterli gare tog fart av den ekon o m isk a krisen i Ryss land i augusti På gru n d av den av tag an d e inflationen och den svaga ekonom iska tillväxten sänktes rän tan på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna i april ( ) till 2,5 %. Beslutet b asera des på uppfattn in g en a tt den m edelfristiga infla tionen i eu ro o m råd et k o m m er a tt ligga k la rt u n der 2 %. O ljepriset hade då redan b ö rja t stiga men ansågs inte m edföra n åg o t stö rre inflations tryck. D essutom var den ek onom iska tillväxten i eu ro o m råd et fo rtfaran d e långsam i b ö rjan av året. S ituationen fö rän d rad es em ellertid sm å ningom und er årets lopp. D en ek onom iska till växten tog fart både i E u ro p a och i de krisd rab b ade asiatiska länderna. O ljepriset fo rtsatte också a tt stiga i snabb takt. Eurosystem et reagerade på återh äm tn in g en och på det nya pristrycket i novem ber ( ) genom a tt höja rän tan på de huvudsakliga refinansierin g stran sak tio n ern a m ed en halv p ro cen t enhet till 3,0 %. R äntehöjningen m otiverades med bedöm ningen a tt inflatio n stak ten hade ö kat något, m ålet för penningm ängdstillväxten över skridits och kreditgivningen ex p an d erat i snabb takt. G enom beslutet sökte E urosystem et m o t verka trycket u p p åt på priserna p å m edellång sikt och hålla in flatio n sfö rv än tn in g arn a u n d er 2 %. E urosystem ets sty rrä n to r h a r d irek t effekt på de k o rta m a rk n a d srä n to rn a. D ärem o t påverkas längre än 3 m ånaders rä n to r fö ru to m av sty rrä n to rn a också av penn in g m ark n ad en s fö rv än tn in g ar. I ja n u a ri-m a rs låg p e n n in g m a rk n a d srä n to r na i eu ro o m råd et ru n t 3 %. D e långa rä n to rn a sjönk sam tidigt rekordlågt; exem pelvis i T ysk land sjönk den 10-åriga statslån erän tan i b örjan av 1999 und er 4 %. F rån b ö rjan av som m aren vände de långa rä n to rn a i eu ro o m råd et uppåt. D etta syntes tydligt exempelvis i en o b ru ten u p p gång i 12-m ånaders e u rib o rrä n ta n som reflekte rade penningm arknadens fö rv än tn in g ar om nya räntehöjn in g ar. Till förändringen bidrog san n o likt både uppgången i de am erik an sk a lån g rän to rn a och de stigande k o n ju n k tu re rn a i eu ro o m rådet. Följden var a tt avkastn in g sk u rv an blev b ran tare, dvs. differensen m ellan de långa och de k o rta rän to rn a ökade. ECB:s höjning av sty rrä n tan i novem ber sto p p ad e uppgången i lån g rän to rna. Efter a tt ha sa tt ett referensvärde för penning m ängdstillväxten - 4'/2 % m ätt som 3 m ånaders glidande m edelvärde av den årliga tillväxttakten i det breda penningm ängdsm åttet M3 - h a r ECB i m otiveringarna till sina beslut tvingats hänvisa till penningm ängdstillväxten. Även om penningm ängdsutvecklingen to ta lt sett var rä tt m oderat och låg n ä ra referensvärdet under 1999, ökade penningm ängdstillväxten m ot slutet av året till om kring 6 % (tabell 1). T ro ts det beslutade ECBrådet i början av decem ber a tt låta referensvärdet för penningm ängdstillväxten 2000 ligga kvar på sam m a nivå som 1999, dvs. på 4 '/ 2 %. Beslutet m otiverades med a tt an tag an d e n a om den tre n d m ässiga BN P-tillväxten och nedgången i om loppshastigheten i M3 inte hade fö rändrats. ECB:s bedöm ning av eu ro län d ern as tillväxtm öj ligheterna kan b etrak tas som försiktig. Referens värdet för penningm ängdstillväxten kan bedö m as gru n d a sig på an tag an d et om en trendm ässig p ro d u k tio n sö k n in g på om kring 2 'h %. Den fak tiska ekonom iska tillväxten kan em ellertid på k o rtare sikt vara snab b are än så. M ålet borde d ärfö r tolkas rä tt fritt så länge det finns o u tn y tt ja d kapacitet i euroom rådet. Tabell 1. P enningm ängdsm åttet M3 i eu ro o m rådet och m o tsvarande poster i de fin ländska m o n etära finansinstituten J a n u a r i... F e b r u a r i... M a r s... A p r il... M a j... Juni... Juli... A u g u sti... S e p te m b e r... O k to b e r... N o v e m b e r... D e c e m b e r mån. förändring i % Euroområdet Finland 4,3 11,7 4,4-1,0 5,7 4,9 5,7 4,0 5,1 5,2 5,5 4,0 5,3 7,5 5,4 5,3 5,4 4,5 5,9 5,9 5,8 1,5 6,1 2,9 5,8 6,4 6,1 6,2 Källor: E C B och Finlands Bank. 6,1 6,0 Ö k n ingstakten för konsum entpriserna i e u ro o m rådet var som långsam m ast i bö rjan av 1999 då in flationstakten låg under 1 %. Till den av ta gande in flationstakten bidrog de sjunkande pri serna på im p o rtv aro r och särskilt råv aror. R åva rupriserna hade 1998 g ått ned med över 2 0%. K onsum entprisernas ökningstakt började em el lertid accelerera efter början av å ret (tabell 2 ). D etta berodde på externa faktorer, varav den viktigaste var den kraftiga råoljeprisstegringen, som fo rtsatte under hela året. Pristrycket inom eu ro o m råd et var därem o t fo rtsa tt svagt. F ö r livs medel och tjänster m attades prisstegringen av. Den genom snittliga prisökningen 1999 var lika obetydlig som 1998, dvs. cirka 1 %. ECB kan d ärfö r anses ha varit fram gångsrik i sin viktigaste uppgift a tt värna prisstabiliteten. Tabell 2. H arm oniserat konsum entprisindex (H 1K P) för eu ro o m råd et och F inland Årlig procentuell förändring Finland Euroområdet 2, ,1 1,2 1, , ,1 1, U 0,5 0,8 Jan u ari ,9 0,8 F e b r u a r i ,9 M a rs ,0 A p ril ,3 1,1 1,4 M a j i.o 0,9 1,2 J u n i ,4 Juli ,1 1,3 A u g u sti ,2 1,2 1,4 Septem ber ,6 O k to b e r ,4 1,9 N ovem ber ,5 2,2 D e c e m b e r ,7 Källor: Eurostat och Statistikcentralen. Inflationsskillnaderna mellan euro länderna var små. I nästan alla eu roländer understeg den årliga inflationstakten 2 %. Vissa tendenser till ökad inflatio nstak t kunde em ellertid skönjas i Spanien och Irland. E fterfrågan p å krediter växte k raftigt i eu roländerna un der K reditstocken ökade k lart snabbare än penningutbudet och särskilt sn abb t växte krediterna till den privata sektorn. Lånen till hushåll ökade under a n d ra och tredje k v artalet 1999 med en å rstak t på närm are 10% V och lånen till företag med en å rstak t på n ärm are 8 %. En snabb expansion av kreditstocken ä r i princip en risk fak to r m ed tanke på den m onetära stabiliteten, men också en naturlig reaktion p å en låg räntenivå. I fråga om kreditstockens tillväxt och utvecklingen av realekonom in förekom det betydande skillnader mellan de olika eu ro län d er na. U tvecklingen var snabb ast i ran do m råd en a, dvs. i Portugal, Spanien, Irland och Finland. Utvecklingen av eurons externa värde E uron försvagades un der 1999 k lart m ot de övri ga h u vu dv alutorn a, U S-dollarn och den ja p a n ska yenen. Försvagningen var tydlig också m ätt m ed det handelsvägda indexet. Vid början av 1999 var eurons kurs m ot dollarn 1,17. D eprecie ringen bö rjade redan i början av året och fo rtsa t te fram till årets slut. E uron försvagades under 1999 m ot U S-dollarn m ed ca 13 %, m ot den ja pan sk a yenen med ca 23 % och m ot det brittiska pu ndet m ed ca 11 % (tabell 3). D en för Finland in tressanta växelkursen mellan euron och den svenska k ro n an försvagades främ st i slutet av å ret med ca 5 %. T abell 3. V iktiga eurokurser J a n u a r i... F e b r u a r i... M a r s... A p r il... M a j... Juni... Juli... A u g u s ti... S e p te m b e r... O k to b e r... N o v e m b e r... D e c e m b e r... Eurons valuta index 107,9 99,1 101,5 95,7 102,0 99,9 98,3 97,1 96,6 94,7 94,8 95,4 93,6 94,4 92,0 90,1 USdollar Japanska yen 1,27 1, ,12 1,07 1,16 1,12 1,09 1,07 1,06 1,04 1,04 1,06 1,05 1,07 1,03 1, Källa: ECB. Försvagningen av eurons externa värde hade självfallet m ånga orsaker. D en viktigaste o rsa

7 10 ken var sannolikt skillnaden i k o rträ n to r m ellan F ö ren ta statern a och eu ro o m råd et. De am eri kanska k o rträ n to rn a h ar kon tin u erlig t legat över 5 %. R änteskillnaden ökad e ytterligare n är E u ro system et sänkte sty rrän tan i april. R ä n te u p p gången i eu ro o m råd et i novem ber verkade d ä r em ot i sam m a riktning som den am erik an sk a centralban k en s rän teän d rin g ar, varvid skillna den m ellan de k o rta rä n to rn a förblev betydande. En liknande ränteskillnad rådde också mellan eu ro o m råd et och S to rb ritan n ien. D etta h a r lock at kortfristig t investeringskapital till F ö re n ta sta ternas och S to rb ritan n ien s penn in g m ark n ad er, vilket h a r ö k a t efterfrågan på d o llar och pund och försvagat eurons växelkurs. En a n n an fak to r som försvagade eurons externa värde 1999 var den fo rtsatt stark a ekonom iska tillväxten i F ö r en ta statern a. De stark a k o n ju n k tu re rn a i F ö re n ta statern a h ar på n o rm alt sätt lett till en fö rstä rk ning av den reala växelkursen. Sam tidigt h a r de positiva fö rv än tn in g arn a om F ö ren ta statern as ekonom i fått investerarna a tt flytta över tillgång a r till F ö ren ta statern a, vilket i sin tu r h a r stö tt dollarn och m öjliggjort finansieringen av det sto ra u n d ersk o ttet i F ö ren ta statern as bytesbalans. E uron s externa värde fluktuerade kraftigt u n der E ftersom h u v u d v alu to rn a flyter m ot v ara n d ra är det n atu rlig t a tt deras växelkurser ständigt fö rän d ras. D ärfö r ger en försvagning av eurons externa värde inte anledning till särskild oro. ECB h ar inte heller något officiellt växel kursm ål. E urons externa värde h a r d ä rfö r bety delse främ st m ed tan k e på prisstabiliteten inom euroom råd et. En alltfö r kraftig försvagning av växelkursen leder till stigande im p o rtp riser som i sin tu r pressar u pp konsum entpriserna. U n d er 1999 syntes ännu inte någon sådan effekt, efter som priserna fö rän d rad es successivt. V iktigare än försvagningen av euro n i d etta avseende var sannolikt den sam tidiga råoljeprisstegringen. O m eurons försvagning blir långvarig kan följ den bli en n åg o t ö k ad in flatio n stak t i e u ro o m rå det under perioden V alu tak u rsfö rän d rin g ar p åv erk ar också k o n kurrenskraften. Försvagningen av eu ro n s exter na värde ledde till fö rb ä ttra d k o n k u rre n sk ra ft för exportin d u strin i eu ro län d ern a. E urons d e preciering kan till och m ed b etrak tas som väl kom m en med tan k e på den långsam m a e k o n o m iska tillväxten i T yskland. Den försvagade eu ron fö rb ättrad e också den finländska ex p o rtin dustrins k o n k u rren sk raft under D et före kom em ellertid betydande skillnader m ellan de olika länderna i eu ro o m råd et i fråga om k o n k u r 11 renskraft och ekonom isk tillväxttakt. F ö r de snabbväxande ekonom ierna var den försvagade euron en fak to r som kan öka risken för ö v erhett ning av ekonom in. D et finns anledning a tt an ta a tt försvagningen av euron 1999 inte ä r en bestående förändring. V äxelkursutvecklingen kan, som så ofta tidigare, ä n d ra riktning i fram tiden. I så fall blir konkurrenskraftsfördelen på grund av den försvagade euron kortvarig. Den ekonom iska tillväxten och sysselsättningen i euroom rådet D en realekonom iska utvecklingen i eu room rådet var svagt positiv D en årliga BN P-tillväxten i euro län d ern a var som lägst i början av året. Ö kningstakten i in d u strip ro d u k tio n en d ä m p a des då och to talp ro d u k tio n e n s tillväxt u p p rä tt hölls bara av den ökade inhem ska efterfrågan som fick stöd av en expansiv penningpolitik. U nder a n d ra k v artalet började tillväxten i e u ro om rådet accelerera i ta k t med återhäm tningen inom exporten och in d u strip ro d u k tio n en, för a tt ö k a ytterligare m ot slutet av året. På grund av den svaga utvecklingen i början av året blev den genom snittliga prod u k tio n sö k n in g en k n ap p t 2,5 %, dvs. ungefär lika sto r som T rots problem en i början av året var den eko nom iska tillväxten i om råd et 1999 för första gången på länge tillräckligt snabb för a tt m inska arbetslösheten. D en genom snittliga arbetslöshe ten i eu ro o m råd et sjönk under 1999 med nästan en procentenhet, dvs. från 10,5 % till 9,6 %. Sam tidigt steg sysselsättningen med nästan 1,5 %. Den ekonom iska tillväxtens sysselsättande effekt var således exceptionellt god i euroom rådet. N edgången i arbetslösheten avtog på våren men tog fart igen under årets sista kvartal i tak t med de stigande k o n ju n k tu rern a. En m otpol till till växtens goda sysselsättande effekt var den a n språkslösa produktivitetsökningen. Den fö rb ä ttra d e sysselsättningen och den m inskade arbetslösheten ledde inte till snabbare löneinflation i euro län d ern a under A rbets k raftsk o stn ad ern as uppgång var långsam och vi sade inga tecken p å a tt accelerera. Den m åttfulla löneutvecklingen an ty d er a tt arbetslösheten i eu ro o m råd et fo rtfaran d e i genom snitt k lart över steg den s.k. stru k tu rella eller av inflationen opåverkade arbetslösheten. I det hänseendet finns det em ellertid betydande skillnader m ellan de olika länderna i eu ro o m råd et (tabell 4). Även om arbetslösheten i hela eu ro o m råd et både h isto riskt och in ternationellt var fo rtsatt hög syntes i flera tillväxtstarka länder tecken på arb etsk rafts brist inom vissa sektorer i ekonom in. Tabell 4. E u ro ländernas ekonom iska tillväxt, arbetslöshet och inflation 1999 B N P -till- Belgien... T yskland... S p a n ie n... F r a n k r ik e... I r l a n d... Ita lie n... L u x e m b u rg... N ed erlän d ern a... Ö ste rrik e... P ortugal... F in la n d... E u ro o m rå d e t... A rb e ts - In fla tio n, växt, % löshet, % 8,7 2,3 8,9 1,5 14,9 3,7 2,8 10,3 8,3 5,8 1,4 11,1 2,6 5,0 2,7 3,5 4,2 2,3 2,9 4,1 10,0 3,5 9,6 2,3 % 1,2 0,8 2,4 0,7 2,7 1,7 1,4 2,0 0,6 2,1 1,5 1,1 Källor: O EC D och Eurostat. A rbetslösheten var fo rtsatt sto r i Belgien, T yskland, F rankrike, Spanien, Italien och F in land. N ä ra full sysselsättning var därem o t Irland, Luxem burg, N ederländerna, Ö sterrike och P or tugal. A rbetslöshetsskillnaderna var em ellertid betydande m ellan länderna. Inflationsm ålet på 2 % överskreds i Spanien, Irland och Portugal. Skillnaderna i inflation mellan länderna var h ä p nadsväckande sm å m ed tanke på a tt länderna befann sig i k la rt olika k o n ju n k tu r- och syssel sättningslägen. I de centraleuropeiska länderna, frånsett N ederländerna, var den ekonom iska till växten svag, m edan den i ran d o m råd en a, dvs. Spanien, Irland och F inland, var rä tt snabb. Jäm vikten i de offentliga finanserna i euroområdet Jäm vikten i de offentliga finanserna förb ättrad es och den offentliga sektorns b ru tto sk u ld i relation till to ta lp ro d u k tio n en m inskade i nästan sam tli ga euro län d er under I ljuset av prelim inär statistik förefaller euro o m råd ets offentliga un derskott ha m inskat med 0,4 procentenheter från 1998 till 1,6% av BNP. D etta ä r k lart under gränsen på 3 % enligt M aastrichtfördraget. Det genom snittliga u n d ersk o ttet i eu ro o m råd et var dock fo rtfaran d e större än jäm viktsm ålet i stab i litets- och tillväxtpakten. D essutom var den ge nom snittliga offentliga bru tto sk u ld en i procent av B N P fo rtfa ra n d e stor, ca 72 %, och överskred därm ed k lart den avtalade gränsen på 60 %. Till den fö rb ä ttra d e jäm vikten i de offentliga finanserna b idrog fram fö r allt den m inskade a r betslösheten och räntenedgången. D en a v tag an de arbetslösheten och de sjunkande rän to rn a m inskade de offentliga utgifterna, och sysselsättningstillväxten ökade skatteinkom sterna. De of fentliga utgifterna i procent av B N P låg dock på sam m a nivå som 1998 och det prim ära budgetsald o t exklusive rän teu tg ifter ökade inte. Den m åttliga jä m v ik t i de offentliga finanserna som up p n å tts i eu ro o m råd et ä r följaktligen m ycket känslig för fö rän d rin g ar i räntenivån och k o n ju n k tu rläg e t. Både i fråga om jäm vikten i de offentliga fi nan sern a och skuldsättningen finns det b ety d an de skillnader m ellan de olika län d ern a i eu ro o m råd et (tabell 5). På 1990-talet h a r de flesta EU län d ern a h aft allvarliga obalanser i sina offentli ga finanser. Jäm vikten fö rb ättrad es em ellertid betydligt u n der de sista åren av 1990-talet. Av eu ro lä n d e rn a var det em ellertid b ara i Irland, Luxem burg och F inland som den offentliga e k o nom in visade ö v erskott de övriga länder n a visade den offentliga ekonom in u n d ersk o tt och u n d erskotten utgjorde m ellan 1,3 % och 2,3 % av BNP. Den genom snittliga skuldkvoten m inskade u n der 1999 m ed b a ra en procentenhet. I stö rsta delen av euro län d ern a gäller för de of fentliga finanserna a tt jäm vikten är m åttlig, men inte ä r tillräckligt god. D essutom var den offent liga b ru tto sk u ld en i procent av to ta lp ro d u k tio nen rä tt hög, vilket i de flesta e u ro län d ern a gör de offentliga finanserna m ycket känsliga för olika störningar. U n d a n tag utg ö r ba ra Irland, F inland och L uxem burg vars offentliga finanser kan a n ses vara stark a och stabila. I Irland g rundade sig den fö rb ä ttra d e jäm vikten klarast på en m ycket sn ab b ekonom isk tillväxt. M ä tt m ed finansiellt öv erskott v ar utvecklingen i de offentliga finan serna svagast i F rankrike, T yskland och Italien. D essutom hade Italien och Belgien fortfaran d e en m ycket sto r skuldkvot.

8 12 13 Tabell 5. O ffentliga finanser i eu ro o m råd et B elgien... T y s k la n d... S p a n ie n... F r a n k r ik e... I r l a n d... I ta lie n... L u x e m b u rg... N e d e rlä n d e rn a... Ö ste rrik e... Portugal... F in la n d... E u ro o m rå d e t... Överskott 1998,% Överskott 1999,% - 1,6-2,5-1,9-2,9 1,7-2,6-1,3-2,0-1,6-2,3 1,7-2,0 2,1 1,1-1,3-2,2-1,5-1,3-2,0-1,3 2,4-1,8 1,1-2,3 Bruttoskuld 1998,% 117,5 61,0 67,4 58,2 59,0 118,2 6,5 68,6 64,5 58,0 51,9 73,5 Bruttoskuld 1999,% 114,5 61,0 66,4 58,9 52,0 114,6 6,7 66,4 63,5 56,8 48,5 72,4 Källa: Stabilitetsprogram m et (siffrorna fö r 1999 är preliminära). Den ekonom iska utvecklingen i Finland Tillväxten saktade av, sysselsättningen förbättrades Den sn ab ba tillväxten i den finländska ekonom in fortsatte 1999 redan för sjätte året i följd. Efter recessionen i början av 1990-talet växte ek o n o min under perioden m ed i genom snitt 4,6 % per år. T illväxttakten blev något lägre 1999, dvs. 3,5%. Bakom den långsam m are till växten låg tydligt externa faktorer. På grund av de ekonom iska kriserna i Asien och R yssland försvagades exportens och in d u strip ro d u k tio nens tillväxt i Finland i början av året. U nder an d ra halvåret återh äm tade sig exporten. S är skilt under början av året u p prätthö lls den ek o nom iska tillväxten av en snabb ökning av den inhem ska efterfråg an. Delvis av denna anledning fö rb ättrad es sysselsättningen kraftigt under året tro ts a tt produktionstillväxten blev m indre än året innan. Sysselsättningen ökade med ca 3 % under året. Snabbast fö rb ättrad es sysselsättningen inom de privata tjänstebranscherna och byggverksam he ten. Till följd av den snabba tillväxten u p pstod det brist på yrkeskunnig arb etsk raft inom byggnadsbranschen och elektronikindustrin. T ro ts den m ycket snabba sysselsättningsökningen m inskade arbetslösheten med en dast drygt 1 p ro centenhet. D etta berodde på det k raftigt ökade arb etsk raftsutbu det. A rbetslösheten uppvisade en klar nedgång i början av året som dock sa k ta des av m ot slutet av året, så a tt den säsongrensade arbetslösheten under an d ra halvåret låg så gott som o fö rä n d ra t på ca 10 %. Sam tidigt steg em el lertid antalet lediga jo b b betydligt. Den relativt långsam m a nedgången i arbetslösheten berodde delvis på a tt arbetsm ark naden fick e tt stort till sk ott av nya arbetssökande. Sysselsättningsläget i Finland förbättrad es k lart T rots den ökade efterfrågan på arb ets k raft steg arb etsk raftsk o stn ad ern a inte näm nvärt D etta berodde fram för allt på det tvååriga löneavtalet från 1997 och den obetydliga löne glidningen. Den arbetsk raftsb rist som den sn ab ba tillväxten fram kallat syntes än nu inte 1999 i ökad löneinflation. M an kan dra den slutsatsen att arbetslösheten i Finland änn u inte sjunkit till nivån för strukturell arbetslöshet och a tt ek o n o min än n u inte n ått nivån för potentiell p ro d u k tion. En pro d uk tio n sö k n in g som överskrider den långsiktiga trendm ässiga tillväxten, 2,5 %, före föll sålunda fortfarand e möjlig för den finländska ekonom in. M ed tanke på en fo rtsa tt stabil, balan serad och sysselsättningsfräm jande ekonom isk tillväxt ä r en välfungerande arbetsm ark nad yt terst viktig. F ö r den m akro eko no m iska jäm v ik ten ä r det viktigast m ed en fo rtsa tt m åttfull löne utveckling som tryggar konk urrenskraften. F ö r a tt säkerställa tillväxtfö ru tsättning arn a på lång sikt ä r det viktigt a tt m inska den strukturella arbetslösheten. Till d e tta behövs dels en aktiv arbetskraftspolitik, dels en ekonom isk politik som med ekonom iska incitam ent främ jar syssel sättningen och aktiv erar till sysselsättning. T o ta lp ro d u k tio n en s tillväxt var 1999 fo rtfa rande snab b are i F inland än i eu ro o m råd et i genom snitt. Den privata konsum tionen fo rtsatte att öka k raftig t u n d er hela året, även om tillväxt tak ten avtog något från föregående år. Särskilt sto r var konsum tionen av k ap italv a ro r och tele ko m m u n ikationstjänster. Tillväxten i den övriga detaljhandeln m attad es d ä rfö r av. K o n sum enter nas tilltro till sin egen och hela landets ekonom i var stark. F öretagens investeringar växte snabbt också S törst var investeringsuppgången inom tjänstesektorn. D ärem ot m inskade in d u strins investeringsbenägenhet till följd av den svaga exportutvecklingen. M ot slutet av året b ö r ja d e investeringsutsikterna för industriföretagen dock ljusna. Den ekonom iska tillväxten i F inland u p p rä tt hölls 1999 av uppgången i de p riv ata investering a rn a och i elektronikindustrins export. Eurosys tem ets lä tta penningpolitik hade en avgörande betydelse både för den ökade inhem ska efterfrå gan och exportens fö rb ä ttra d e konk u rren sk raft. Utrikeshandel och extern balans Exportutvecklingen var 1999 svagare än föregå ende år. E xportefterfrågan försvagades k lart u n der första halvåret. D etta återspeglades både i m inskade exportvolym er och lägre exportpriser i början av året. E xportpriserna sjönk u n der året k lart m era än im portpriserna, vilket ledde till a tt bytesförhållandet försäm rades. E xportnedgång en gällde em ellertid inte elektronikindustrin vars export fo rtsatte a tt växa lika k raftig t som under tidigare år. T ack vare elektronikindustrin kunde F inland undvika en betydande m inskning av ex porten. U nder senare delen av året återh äm tad e sig v ärldsm arknaden, vilket ledde till a tt även den traditionella exportindustrin vände uppåt. E xportens ställning u n d erlättades också av a tt euron hela året försvagades m ot dollarn och yenen. F inland hade större fördelar av d e tta än m ånga an d ra euro län d er eftersom en m ycket sto r del av F inlands export går till län d er u ta n för euro o m råd et. D en ekonom iska krisen i R yssland, som b ö rja t 1998, bidrog m est till a tt försvaga F inlands export till R yssland, vars värde blev ca 50 % lägre än N edgången i exporten till R yssland d rab b ad e fram för allt livsm edelsindustrin, byggm aterialindustrin och den grafiska industrin. D en betydande försvagningen av euron ä r med största sannolikhet ett tillfälligt fenom en. E rfaren h etern a h a r visat a tt flu k tu atio n er m ellan k u rsern a på flytande v alutor kan vara sto ra och kraftiga. Exem pelvis U S -dollarns externa värde h a r trad itio n ellt flu k tu erat k raftigt till följd av intern a k onjunkturväxlingar. Även om växel k u rsfö rän d rin g ar svårligen k an fö ru tsp ås ä r det a tt v än ta a tt det avsevärda b y tesbalansunder sko ttet och den långvariga ekonom iska tillväxten i F ö ren ta statern a i k o m b in atio n m ed bytesba lansöverskottet i e u ro o m rå d et i fram tiden sk apar ett tryck på en fö rstärk n in g av euron m ot USdollarn. I så fall skulle k o n k u rren sfö rd elarn a för F inlands ex p o rtindustrin på grund av den försva gade eu ro n bli tillfälliga. Ö v ersk o ttet i F inland bytesbalans var m ycket sto rt också B ytesbalansöverskottet blev em ellertid något m indre än 1998 p å grund av exportens tillbakagång. Ö verskottet i handelsba lansen krym pte till följd av den svaga varuex portutvecklingen i början av året. I slutet av året an strängdes handelsbalansen åter av den kraftiga prisstegringen på råolja. Av de övriga p o sterna i bytesbalansen ökade fak to rin k o m stern a en aning. D etta berodde på a tt rän teu tg iftern a för den utlän d sk a skulden sjönk m er än vad divi den d b etaln in g arn a på u tlandets aktieinnehav steg. U n d ersk o ttet i tran sfererin g arn a växte på grund av a tt Finlands netto b etaln in g till EU var stö rre än föregående år. D et o a k ta t hö rd e F in lands bytesbalansöverskott också 1999 till de stö rsta i euro o m råd et. T ack vare det sto ra överskottet i b y tesbalan sen fo rtsatte Finlands utlandsskuld a tt m inska. F inlands rä n teb ä ran d e u tlän d sk a netto sk u ld h a r m inskat kontinuerligt sedan 1993, då skulden var bland de största i in d u strilän d ern a (över 50 % av b ru tto n a tio n a lp ro d u k ten ). Vid slutet av 1999 utgjorde den ca 20 % av b ru tto n a tio n a lp ro d ukten. E n dast staten h ar betydande u tländska skulder. D en p riv ata sektorn h a r under 1990talet b eta la t tillbaka sina sto ra utlän d sk a skul der och i fråga om rä n te b äran d e lån blivit net toinvesterare i utlandet. T ro ts den sn ab b t m ins kade skuldsättningen visar F inlands sam lade nettoställning m o t u tlan d et en avsevärd skuld. D etta bero r p å u tlän d sk a investerares exceptio nellt sto ra innehav av finländska b ö rsak tier särskilt N o k iaak tier - och det fak tu m a tt ak tie r nas värde flerdubblades 1998 och H ittills h ar det betydande u tlän d sk a innehavet dock inte m edfört några särskilt sto ra dividendflöden till utlandet.

9 15 14 De offentliga finanserna förbättrades Ö verskottet i F inlands offentliga finanser var 1999 det stö rsta i eu ro o m råd et. S am tidigt krym pte den offentliga sektorns s.k. E M U skuld. Den offentliga sektorns ö v ersk o tt bestod av socialskyddsfondernas avsevärda överskott, e tt litet öv ersk o tt i k o m m u n sek to rn och statsek o nom ins finansiella jäm vikt. Efter de stora under skotten under recessionen h a r F in lands offentliga finanser å te rh ä m ta t sig a n m ä rk ningsvärt snabbt. På sex å r har den offentliga sektorns finansiella jäm v ik t fö rb ä ttra ts med ca 10 % av bru tto n a tio n a lp ro d u k te n. F örändringen h ar varit snab b are än i n åg o t a n n a t euroland under sam m a tid. Tabell 6. De offentliga finanserna och den offentliga skulden i Finland Staten ,5-8,1-10,6-10,8-8,7-7, ,5-0,6 Den avsevärt fö rb ä ttra d e jäm v ik ten i de of fentliga finanserna i F inland und er perioden kan tillskrivas såväl de beslutsbaserade n ed sk ärn in g arn a av de offentliga utgifterna och begränsningar av utg iftsö k n in g arn a som ökade sk attein k o m ster och m inskade arbetslöshetsutgifter på g ru n d av den sn ab b a ekonom iska tillväxten. U nder 1999 grun d ad e sig den fö rb ä tt rade jäm vik ten fra m fö ra llt på sysselsättningstillväxten. In tä k te rn a av statens inkom st- och för m ögenhetsskatt ö k ad e sn ab b t 1999, tro ts lä tt n aderna i beskattningen av fö rvärvsinkom sterna på ca 2 m iljarder m ark. M ervärdesskatteintäktern a ökade kraftig t på g rund av den sn abba tillväxten i den p riv ata k onsum tionen. D ärem ot ökade kom m u n ern as sk attein k o m ster fö rh ållan devis långsam t, då förvärvsinkom stavdraget och avdraget för inkom stens förvärvande i k o m m u nalbeskattningen höjdes vid b ö rjan av året och sam fu n d ssk attein täk tern a inte ökad e n äm nvärt från föregående år. Socialskyddsfondernas av giftsintäkter växte i sam m a ta k t som lönesum m an. L önesum m ans gynnsam m a utveckling m öjliggjorde e tt snabbare inflöde än b e räk n at av medel till de s.k. E M U -b u ffertfo n d ern a i social % av BNP Socialskydds- Offentlig fonder sektor 4,0 5,3 3,8-1,1 2,6-5,6 2,8-7,3 3,8-5,7 3,8-3,7 3,3-3,2 2,8-1,5 1,3 3,1 3,1 2,3 Stats skuld 10,3 16,9 34,0 51,9 58,9 63,6 67,5 65,8 61,2 57,2 EMUskuld 14,3 22,6 40,6 56,0 58,0 57,2 57,1 54,1 49,0 47,1 försäkringssystem et. F ö r arbetspensionsanstalterna, som hade sto ra investeringar i m asskuldebrevslån, ökade kapitalin k o m stern a knappast alls på grund av den låga räntenivån. De offentliga utgifterna m inskade k lart under T ack vare det fö rb ä ttra d e sysselsättnings läget sjönk sysselsättningsutgifterna och den läg re räntenivån m inskade rän teu tg iftern a för stats skulden. På grund av tidigare fattad e sparbeslut blev tillväxten i tran sfererin g arn a obetydlig. S ta tens utgifter 1999 blev d ä rfö r m indre än regering ens utgiftsram ar. T ro ts den n åg o t lindrade be skattningen var de offentliga inkom sternas andel av B N P o fö rän d rad. A m o rterin g arn a på statsskulden utgjorde ca 20 m iljarder m ark S tö rsta delen av am o rte rin garna finansierades med privatiseringsintäkter. Skuldens värde ökade em ellertid med 10 mil ja rd e r m ark på grund av den försvagade växel kursen. S tatsskuldens andel av b ru tto n a tio n a l p ro d u k ten krym pte med närm are 4 procentenhe ter. S tö rsta delen av förändringen berodde på BN P-tillväxten. Socialskyddsfonderna m inska de sina placeringar i statens m asskuldebrevslån något, och den offentliga E M U -skulden sjönk d ä rfö r inte lika m ycket. E M U -skuldens andel av b ru tto n a tio n a lp ro d u k te n krym pte em ellertid till k lart under 50 %. Den nya regeringen som tillträdde på våren 1999 fastställde i sitt p rogram fyra m ål för finans politiken u n der de n ärm aste åren. Statens fin an ser skall stru k tu rellt visa ö v erskott och stats skuldens andel av B N P skall fås ned under 50 %. D essutom skall statens utgifter realt u n der hela regeringsperioden vara lika sto ra som i statsb u d geten för 1999 och inkom stbeskattningen skall under regeringsperioden sänkas med mil ja rd e r m ark. D essa linjer h a r följts i utgiftsram en för åren som godkändes i m aj 1999, i budgetpropositionen för 2000 och i stabiliseringsprogram m et för åren Ö vergången till etap p tre av EM U har fö rän d ra t den traditionella ekonom isk-politiska a rb ets fördelningen i de deltagande länderna. N ä r F in land vid början av 1999 an slöt sig till den m onetä ra unionen blev finanspolitiken det enda betydel sefulla instrum entet för den nationella ekonom is ka politiken. O m den ekonom iska utvecklingen i F inland på ett av görande sä tt avviker från den genom snittliga utvecklingen i eu ro o m råd et kan Eurosystem ets penningpolitik inte i någon högre grad bidra till ök ad ekonom isk stabilitet i landet. H uvudansvaret för att säkerställa stabiliteten lig ger då på den nationella finanspolitiken. Sålunda är arb etsm ark n ad en s funktion och utvecklingen av arb etsk raftsk o stn a d ern a av sto r betydelse för k o n k u rren sk raften. F inanspolitiken kan em el lertid indirekt an v ändas för a tt påverka lönebild ningen och sysselsättningen. Om sam hällsekonom in d rab b as av ofö ru tsed da externa stö rn in g ar m åste finanspolitiken ha beredskap a tt vid behov reagera sn ab b t för a tt stabilisera ekonom in. F inanspolitikens h a n d lingsutrym m e begränsas em ellertid i någon m ån av både M aastrich tfö rd rag et och stabilitets- och tillväxtpakten som fastställer gränser för såväl det offentliga un d ersk o ttet som den offentliga skulden. Av denna anledning ä r det ytterst viktigt a tt vid fo rtsa tt gynnsam ekonom isk utveckling skapa tillräckligt m ed handlingsutrym m e i stats ekonom in genom a tt m inska statsskulden och u p p rätth å lla ett tillräckligt finansiellt överskott. F ö r d etta krävs självfallet en relativt stram fi nanspolitisk linje. F inanspolitiken skall också b eakta den offentliga sektorns utvecklingsutsikter på lång sikt. F inland, liksom de flesta an d ra euroländer, kom m er under de n ärm aste decen nierna a tt ha en åld ran d e befolkning och allt färre personer i arb etsfö r ålder. F ö r a tt förbereda sig för det tryck u p p åt på de offentliga utgifterna som denna utveckling o rsa k a r ä r det tillrådligt a tt m inska den offentliga skulden. D et ä r em ellertid också viktigt a tt genom föra sysselsättningsfräm jan d e reform er. S k attelä ttn ad e r som ö k a r efter frågan och u tb u d et på arb e tsk raft b ö r dock inte finansieras genom m inskade v älfärdstjänster därem o t behövs det som m otvikt till eventuella sk a ttelättn a d er återhållsam het i fråga om ökade transfereringar. Prisstabilitet Vid starten av E M U :s tredje etapp vid början av 1999 var konsum entprisernas stegringstakt i F in land m ä tt m ed det harm oniserade ko n su m en t prisindexet b ara 0,5 %. Prisstabiliteten i Finland kunde då b etrak tas som m ycket god. B eaktansv ärt ä r a tt prisstabiliteten h a r k u n n a t bibehållas un d er fem å r av exceptionellt snabb ekonom isk tillväxt och m inskad arbetslöshet. M ätt med k o n sum entpriserna var prisstabiliteten i F inland god hela D en genom snittliga inflatio n stak ten under året v ar b a ra drygt 1 % och därm ed nästan densam m a som genom snittet för eu ro o m rådet. M ot slutet av året ökade inflationstakten em ellertid en aning och var under resten av året snab b are än i eu ro o m råd et i genom snitt. V aria tio n ern a i in flatio n stak t och skillnaden jä m fö rt med genom snittet fö r e u ro o m rå d et var dock små. De extrem t låga inflationssiffrorna i bö rjan av året berodde i Finland, liksom i de övriga eu ro län d ern a, på fallande råvarupriser till följd av öv eru tb u d et p å v ärldsm arknaden. U nder våren fö rän d rad es situationen em ellertid, då särskilt värld sm arknadspriset på olja sköt i höjden. M ot slutet av året tilltog den inhem ska inflationen ytterligare p å då im p ortpriserna, särskilt energi priserna gick upp. I decem ber accelererade k o n sum entprisstegringen i F inland till 2,2 % - sn ab bare än genom snittet för euro o m råd et. U ngefär en tredjedel av prisstegringen berodde på externa faktorer. F rån decem ber 1998 till decem ber 1999 steg im p o rtpriserna m ed 11,4 %. D etta kan tillskrivas uppgången i priset på olja och eurons försvagade k urs m ot dollarn. E x p o rtp risern a steg d ärem ot u n der m otsvarande tid m ed b ara 2 %, vilket led de till en avsevärd försäm ring av bytesförhållan det för utrikeshandeln. F ra m fö r allt berodde de t ta på nedgången i priserna på eltekniska p ro d u k ter. D ärem ot steg priserna på sk o g sindustripro

10 16 17 d u k ter och basm etaller un d er året. P ro d u cen tp ri serna inom industrin gick upp m ed 4,6 %. D et inflationstryck som b ero r p å inhem ska fak to re r utgjorde u nder året 1,0-1,5 %. D en m est betydande skillnaden jä m fö rt med genom snittet för eu ro o m råd et låg i ökn in g stak ten för priserna på tjänster, som i F in lan d v ar ungefar en p ro cen t enhet högre än i eu ro o m råd et i genom snitt. Den någ o t ökade inflationen avspeglade em ellertid inte någon överhettning av arb etsm ark n ad en. A rb etsk raftsk o stn ad ern a ökad e 1999 fo rtsä tt ningsvis m åttfu llt och d et fanns inga tecken på ök ad löneglidning. E n h etsarb etsk o stn ad ern a steg med om k rin g 1 %. E urosystem ets sty rrä n to r och m ark n ad srän tenivån 1999 k an b etrak tas som låga m ed tan k e på F inlands ekonom iska läge. Till det lättare ek o n o m iska läget i F in lan d bidrog också försvagningen av eurons externa värde u nder 1999 som fö rb ä tt rade exportföretagens k o n k u rre n sk ra ft och lön sam het. F råg an om optim al rän ten iv å ä r dock svår, och det ä r inte självklart a tt rä n to rn a i eu ro o m råd et var för låga för F in lan d Låga rä n to r har sedan 1994 bidragit till en kraftig efterfrågeökning i F inland. Så v ar fallet också Om rä n to rn a hade varit högre, skulle den ekonom iska tillväxten med stö rsta sannolikhet ha varit lägre. T ro ts räntenedgången m attades p roduktio n sö k n in g en av i F in lan d u nder året. Den genom snittliga prisökningen i F in lan d av vek inte väsentligt från den genom snittliga pris utvecklingen i eu ro o m råd et. D essutom var a r betslösheten i Finland i det n ärm aste lika stor som i eu ro o m råd et i genom snitt. D en m åttfulla löneutvecklingen stöder bedöm ningen a tt den finländska ekonom in 1999 fo rtfaran d e hade o u t n yttjad p ro d u k tio n sp o ten tial. På dessa grunder kan Eurosystem ets räntepolitik anses ha varit den rä tta för Finlands ekonom i. Sam tidigt b ö r dock beak tas a tt en jäm förelsevis lä tt pennin g p o litik läm n ar huv u d an sv aret för en d äm p n in g av konjunk tu ru p p g ån g en till finanspolitiken. Det ä r också skäl a tt b eto n a a tt låga re a lrä n to r som gynnar den ekonom iska tillväxten också driver upp tillgångspriserna, vilket också ä r fö rk n ip p at med risker. Finansmarknaden P ennin g u tb u d och kreditefterfråg an I likhet m ed tidigare å r varierade tillväxttakten för de finländska k o m p o n en tern a i penning- m än gdsm åttet M 3 för e u ro o m rå d et avsevärt. T illväxttakten för de finländska k o m ponenterna var fram till augusti svagare än tillväxten i M3 för hela eu ro o m råd et i genom snitt. F ö r hela året var tillväxten i de finländska k o m p o n en tern a i M 3 6,5 % eller nästan lika sto r som för hela eu room rådet d ä r den var 6,4 %. De sto ra variatio n ern a i tillväxttakten för de finländska kom p o n en tern a b erodde fram för allt på flu k tu atio n ern i statens penningm arknadsinvesteringar. M ätt m ed penningm ängdstillväxten låg den ek onom iska utvecklingen i F inland m ycket nära den genom snittliga utvecklingen i eu ro o m råd et och inga överhettningstendenser förekom. Den m åttfulla penningm ängdstillväxten antydde inte heller någon betydande inflationsökning. D ä r em ot växte efterfrågan p å krediter något sn ab bare i F inland än i eu ro o m rå d e t i genom snitt. Skillnaden var em ellertid obetydlig. I Finland ö kade kreditstocken 1999 med % m ot cir ka 10 % i eu ro o m råd et i genom snitt. S killnader n a i tillväxttakt kan sålunda inte beskrivas som särskilt betydande. Liksom i eu ro o m råd et var efterfrågan på krediter till hushåll och företag livlig i Finland. E fterfrågan på företagskrediter av tog dock m ot slutet av året. Den sto ra efterfrågan på krediter berodde på den gynnsam m a ekonom iska utvecklingen, fö r v än tn ingarna om ökad e inkom ster och den ex trem t låga räntenivån. Särskilt rä n to rn a på nya krediter sjönk betydligt. Till räntenedgången un der första halvåret 1999 bidrog fallande m a rk n a d srä n to r efter E urosystem ets sänkning av styr rä n ta n och krym pande rän tem arg in aler på grund av den h ård n ad e ban k k o n k u rren sen. U tlåningsrä n to rn a sjönk m era än in låningsräntorna. U n der an d ra halvåret vände m ark n a d srä n to rn a åter uppåt. R ä n to rn a var em ellertid fortsättningsvis så låga a tt efterfrågan p å krediter inte m attades av. Bakom kreditefterfrågan låg den långvariga m inskningen av kreditstocken i F inland på 1990talet. T ro ts den ökade efterfrågan på krediter är stocken av lån till den priv ata sektorn fo rtfa ra n de relativt liten i relation till de disponibla in kom sterna och till förm ögenheten. Vid en in ter n ationelljäm förelse visar det sig a tt de finländska hushållens skulder ä r jäm förelsevis sm å i relation till de disponibla inkom sterna. Lägre rä n to r och längre lånetider har m inskat lånekostnaderna m ärk b art. D essutom h ar värdet på hushållens tillgångar stigit avsevärt. Av dessa o rsaker kan den ökade efterfrågan på krediter, upp till en viss gräns, b etrak tas som ett n o rm alt fenom en som h ö r sam m an m ed konjunkturuppsvinget. N är kreditefterfrågan ö k a r snabbare än inkom sterna blir följden em ellertid skuldsättning och större risker, vilket kräver noggrann övervakning. T illgångsprisernas utveckling B ostadsm arknaden var livlig Den gynn sam m a ek onom iska utvecklingen, k o nsum enter nas optim istiska fö rv än tn in g ar och den låga rä n tenivån drev upp efterfrågan på bo städ er med k raftigt stigande bostadspriser som följd. Bostadslånestocken växte 1999 med ca 15 %. Priser na på gam la höghuslägenheter steg sista k v a rta let 1999 m ed en å rsta k t på ca 10 %. R ealpriserna på b ostäder, deflaterade med konsum entprisin dex, nådde nivån för perioden Situa tionen på bostad sm ark n ad en var dock en ann an än tio å r tidigare. En betydligt lägre räntenivå och längre lånetider innebar a tt k o stn ad ern a för köp av b o stad var förm ånligare än tidigare och förklarade delvis den höga prisnivån. F ö rb ä ttra de finansieringsm öjligheter och en ök ad betal ningsförm åga höjer priserna om u tb u d et inte ö k a r tillräckligt snabbt. 1 relation till lönenivån var b o stadspriserna fo rtfaran d e förm ånligare än i slutet av 1980-talet. E fterfrågan och prissteg ringen på b o stä d er var k oncentrerad till regiona la tillväxtcentra och särskilt till huvudstadsregionen. Den livligare efterfrågan på b o städer b ero d de således både på flyttningsrörelsen till tillväxt centra och p å en höjning av boendestandarden till följd av ökad e inkom ster. B ostadsm arknaden h a r en nyckelposition n är det gäller a tt trygga en fo rtsatt stabil ekonom isk tillväxt. F ö r arb etsm ark n ad en s funktion är det viktigt a tt a rb etsk raften ä r flexibel och bo stad s m arknaden smidig. M en en alltför kraftig pris stegring på bo städ er kan leda till alltför stor skuldsättning och ökade risker. H ittills h a r de finländska hushållens bostadslån legat på en rä tt m åttlig nivå jä m fö rt med de disponibla inkom s terna. N ä r priserna stiger b ö r b an k ern a ia k tta försiktighet vid bedöm ningen av b o städernas sä kerhetsvärden och kun d ern as fram tida b etal ningsförm åga och förm åga a tt b ä ra risker. På världens b ö rser steg ak tiekurserna b ran t u nder H elsingforsbörsen hörde fo rtfa ra n de till världens snab b ast växande börser. O ckså volatiliteten i b ö rsk u rsern a var exceptionellt stor i Helsingfors. D e m ångdubbelt stigande b ö rsk u r serna ledde till a tt m ark n ad sv ärd et på de bolag som noterades på H elsingfors Börs vid utgången V av 1999 var nästan tre gånger större än b ru tto n a tio n alp ro d u k ten s värde. N ivån kan b etrak tas som rek o rd h ö g både historiskt och in tern atio nellt. Eftersom u tländska investerare ägde cirka 60 % av de finländska ak tiern a, in n eb ar de sti gande börsk u rsern a också en explosionsartad ökning av F inlands u tländska nettoskuld. De på en k o rt tid m ångdubblade bö rsk u rsern a väcker självfallet frågan om en ö v erhettning av ekonom in och uppkom sten av en spekulativ förm ögenhetsbubbla. Bakom kursuppgången på H elsingfors Börs finns dock exceptionella fa k to rer. M ark n ad sv ärd et på två IT -företag, N okia och S onera, utgjorde vid slutet av 1999 cirka tre fjärdedelar av börsens to ta la m arknadsvärde. L iksom exempelvis på New Y ork-börsen var det n ästan e n b art IT -företagen som svarade fö r den kraftiga uppgången i m a rk n ad sv ärd et också på H elsingforsbörsen. Följaktligen var k u rsu p p gången på a n d ra företags ak tier inte exceptionell. Prisutvecklingen på ak tier i företag inom tra d i tionella branscher var anspråkslös U ppgången i IT -företagens m ark nadsvärde på H elsingfors Börs var en del av e tt in tern atio nellt fenom en som svårligen kan påverkas med penningpolitik. F ö r banksystem ets stabilitet är det dock viktigt a tt fästa up p m ärk sam h et vid riskerna med exceptionellt höga börskurser, sär skilt då krediter beviljas för aktieköp. Vid k raf tigt stigande börskurser b ö r börsak tiern as säker hetsvärden beräknas med försiktighet. K ursuppgången ledde till a tt ett rek o rd sto rt an tal nya fö retag introducerades på H elsingfors börsen. S am m anlagt noterades 28 nya företag på börsen. De tog upp eget k ap ital till e tt värde av n ä rm a re 2 m iljarder euro (k n ap p t 12 m iljarder m ark) i sam band med intro d u k tio n en. D essutom fick staten sam m anlagt över 3,4 m iljarder euro (ca 20 m iljarder m ark) genom sina aktieförsälj ningar. S törsta delen av beloppet kom från för säljningen av S oneraaktierna. D e internationella investerarnas andel på H el singforsbörsen fo rtsatte a tt ö k a Vid årets slut utgjorde de utlän d sk a placerarn as innehav redan drygt 60 %. Läget inom banksystem et O m struktureringen av b an k sek to rn h a r påskyn d ats av avregleringen av p en n ingm arknaden på 1980-talet, bankkrisen på 1990-talet och in fö ran d et av euron Infö ran d et av den gem ensam m a valutan fö rsn ab b a r tillkom sten av en gem en

11 18 sam m ark n ad för finansiella tjän ster i prak tik en. D etaljistb an k m ark n ad en d om ineras fo rtfaran d e av de nationella finansinstituten. F ö rän d rin g a rn a i b an k sek to rn s verksam hetsfö ru tsättn in g ar återspeglas i globalisering, värdepapperisering och sk ärp t k o n k u rren s. B anker na har v arit tv u n g n a a tt söka k o stn ad sb esp arin g ar, m ark n ad sk raft och nya m ark n ad er. D etta har gett upphov till ett sto rt antal bankfusioner. Av de intern atio n ella allianserna 1999 v ar fusionen m ellan tyska D eutsche Bank och B ankers T ru st i F ö renta statern a den m est betydande. M eritan o rd b an k en g ru p p en inledde en fö r enkling av sin ä g a rstru k tu r och läm n ad e e tt a n bud på n o rsk a C hristiania B ank. Integreringen av bank- och fö rsäk rin g sm ark n ad en i F in lan d startad e m ed Leonias och F örsäk rin g sb o lag et Sam pos avtal i o k to b e r om a tt bilda e tt finansva ruhus. Leonia Bank och Posten F in lan d nådde inte överenskom m else om e tt fo rtsa tt sam arbete efter år 2000, u tan p o stk o n to ren slu ta r a tt till h and ah ålla Leonia Banks tjänster. L eonia Bank började i begränsad o m fattn in g erb ju d a b a n k tjänster i R -kiosker i novem ber De u tlä n d ska b ank ern as m a rk n ad san d elar växte n åg o t i F inland 1999, och Trevise Bank, som ä r d o tte r b ank i den d an sk a koncernen U n ib an k, inledde sin verksam het. I novem ber 1999 överläm nade regeringen sin redogörelse om b an k stö d et under bank k risen på 1990-talet till riksdagen. Regeringen k o n sta te ra de a tt slutsum m an exklusive rä n te k o stn a d e r blev ca 5,6 m iljarder eu ro (33 m iljarder m ark). F in lands B anks andel av fö rlusterna v ar cirka 670 m iljoner euro (4 m iljarder m ark). De finländska b an k ern as lönsam het var m ycket god D en ö k ade k o n k u rren sen m el lan ban k ern a avspeglades dock i stru k tu re n av b an kernas resultat. T ro ts en b ety d an d e volym ökning m inskade b an k ern as fin an sn etto u nder D en kraftig t ö k ad e efterfrågan p å krediter och en effektiverad verksam het fö rb ä ttra d e b a n kernas lönsam het sam tidigt som den h å rd n an d e konkurrensen om k red itk u n d ern a tvingade b a n kerna a tt m inska sina räntem arg in aler. De goda rörelseresultaten berodde följaktligen på sm å kreditförluster, ö k ade p ro v isio n sin täk ter och m inskade k ostnader. T ro ts a tt k red itfö rlu stern a m inskade, b ö rjad e de oreglerade fo rd rin g arn a långsam t öka. Inlåningen växte fo rtfaran d e något. Ä ven om hushållen koncen trerad e en större del än tidigare av sina besparin g ar till a n d ra investeringsobjekt låg ungefär hälften av hushållens finansiella till 19 gångar fortfaran d e på b an k k o n to n. B ankerna m ark nadsförde fram gångsrikt sina egna fonder till hushållen. F o n d p laceringarna och de frivilli ga pensionsförsäkringarna växte i jäm n takt. B ankernas goda lönsam het ä r typisk för en k onju n k tu ru p p g ån g. Vid låga rä n to r och god inkom stutveckling u p p står k n ap p ast alls några kreditförluster och en livlig efterfrågan på kredi ter ö k a r intäk tern a. D et ä r em ellertid m öjligt a tt k reditefterfrågan m inskar n ä r k o n ju n k tu ru p p gången m attas av. D essutom kom m er k o n k u r rensen sannolikt a tt ytterligare m inska b a n k e r nas m arginaler. B etalningssystem sam arbete F ö rän d rin g a rn a i betalnings- och avvecklingssystemen i eu ro o m råd et to g ytterligare fart i och med införandet av euron. ECBS bidrog tillsam m ans med E uropeiska kom m issionen ak tiv t till denna utveckling. Vid bö rjan av 1999 infördes det E U -täckande T A R G E T -betalningssystem et (T rans-e uropean A u to m ated Real-tim e G ross settlem ent Express T ransfer), som består av de nationella system en för b ru tto b eta ln in g ar (RealTim e G ross Settlem ent, R T G S). T A R G E T var också en fö ru tsättn in g för a tt en gem ensam pen ningpolitik skulle k u n n a föras i euroom rådet. D et bidrog till en snabb integration av penning m ark n ad ern a i euro o m råd et. Finlands B anks checkkontosystem erbjöd en säker och trygg förm edling av inhem ska och g ränsöverskridande b etalningar i euro och av veckling av in terb an k b etaln in g ar. De övriga in hem ska betalningssystem en började från ingång en av 1999 h an te ra betalningar i både m ark och euro. V ärd ep ap p ersm ark n ad ern a i F inland och det övriga e u ro o m råd e t gick likaså vid början av 1999 helt över till handel och avveckling i euro. Den fo rtsa tt snab b a tekniska utvecklingen och utvecklingen av nya betalningsform er och betalningsm edel fö rän d rad e också bankernas och centralbankens om värld. Inom b ankernas betalningsrörelse växte exem pelvis självbetjä ningen ytterligare under årets lopp. De Internetbaserade tjän stern a stod fö r den kraftigaste ö k ningen. Finlands Bank deltog ak tivt i arb etet i ECBS k om m itté för betalnings- och avvecklingssystem och i dess arbetsgrupper. T yngd p u n k ten i arbetet låg på den allm än n a övervakningen, uppfölj ningen och utvecklingen av betalnings- och avvecklingssystem en i eu ro o m råd et och på u p p rä t tan d et av gem ensam m a sta n d a rd e r för dem. En viktig del var också den fortlö p an d e utvecklingen av ECBS egna tjänster, främ st T A R G E T. F in lands Banks mål var a tt de syn p u n k ter och behov som ä r viktiga för finansm arknaden i Finland b eaktas i utvecklingsarbetet. F inlands Bank och ECBS söker bl.a. genom a tt bedöm a system ens risker och övervaka syste mens funktion se till a tt betalnings- och avvecklingssystem en fungerar säkert och störningsfritt och utan risker för an v än d arn a. D etta kallas allm än övervakning, och cen tralbankens uppgif ter och m ål enligt lagen om F inlands Bank utgör den rättsliga grunden för denna övervakning. G enom den allm änna övervakningen söker F in lands Bank säkerställa a tt riskerna i betalningsoch avvecklingssystem en hålls på en acceptabel nivå. C en tralbankens uppgift ä r a tt övervaka sys tem en som helheter. Tillsynen av enskilda parters risker hör därem o t till F inansinspektionens a n svarsom råde. Finlands Bank m edverkade under året aktivt i den allm änna övervakningen av betalnings- och avvecklingssystem en och utvecklingen av över vakningen inom ECBS. U nder året an to g ECBrådet de principer för den allm än n a övervakning en av system för såväl inhem ska som gränsöver skridande betalningar som beretts av kom m ittén för betalnings- och avvecklingssystem. Ö vervakningsprinciperna ta r fasta på frågor som en effek tiv penningpolitik, stabila finansm arknader, ko n k u rren sn eu tralitet och förm edling av gräns överskridande betalningar inom EU och till och från tredje land. G enom anslutningen av checkkontosystem et till T A R G E T m öjliggjordes en säker betalnings förm edling i hela euro o m råd et. I och m ed T A R G E T ökade an talet tran sak tio n e r i ch eck k o n to system et betydligt B etalningarnas antal mer än fördubblades och deras värde fö rd u b b la des jä m fö rt med året innan. Beloppsm ässigt stod de gränsöverskridande T A R G E T -b etaln in g arn a för drygt hälften av betalningarna i ch eckkonto systemet. G enom T A R G E T effektiverades förm edling en av stora betalningar i eu ro o m råd et m ed m ins kade risker som följd. System ets an v än d b arh et och funktionssäkerhet m åste em ellertid än n u fö rb ättras, eftersom d riftstö rn in g ar i vissa cen traleuropeiska länder under n åg ra d a g ar försvå rade användningen av systemet. E uro 1-system et, som u p p rätth å lls av E uro B anking A ssociation, ä r ett E U -täckande system för nettning av sto ra och m edelstora betalningar i euro. Av de finländska b a n k ern a deltog M erita Bank och L eonia B ank i system et. D et ä r vid sidan av T A R G E T det a n d ra betydande system et inom EU för överföring av gränsöverskridande betalningar. I E uro 1 förm edlades u n der året antalsm ässigt sett betydligt flera b etalningar än i TARGET. Starten av etap p tre av E M U h a r dock i p ra k tiken k n ap p ast alls inverkat p å förm edlingen av gränsöverskridande m assbetalningar inom eu ro om rådet. B etalningsförm edlingen till och från m ånga länder var fo rtfaran d e långsam m are och dyrare än inom länderna, och system et m åste d ärfö r bli betydligt effektivare. En delorsak ä r a tt eu ro län d ern as system ä r olik artad e och olika långt utvecklade. ECB tillkännagav i septem ber 1999 a tt den uppställt som mål för b an k ern a a tt b ättre system för förm edling av gränsöverskri dande m assbetalningar i eu ro o m råd et skall vara i bruk före den 1 ja n u a ri 2002 då eurosedlarna och eurom ynten sätts i cirkulation. ECB:s mål gäller bland an n at tariffer och avvecklingstider, som för gränsöverskridande b etalningar i eu ro om råd et skall vara jä m fö rb a ra med de som gäller för inhem ska betalningar. Starten av etapp tre av E M U och EU -sam arbetet Starten av etap p tre av E M U Övergången till en gem ensam penningpolitik I den ekonom iska integrationen i E u ro p a inled des en ny era vid bö rjan av F inland och 10 an d ra E U -länder gick över till den tredje etappen av den ekonom iska och m o n etära unionen, b ö r jad e utöva en gem ensam penningpolitik och in förde den gem ensam m a v alutan, euron. A nslut ningen till E M U gick sm idigt tack vare de om sorgsfulla förberedelserna och det fak tu m a tt de blivande eu ro län d e rn a hade n å tt konvergens i fråga om prisstabilitet och räntenivå redan före anslutningen. D etta skapade goda fö ru tsättn in g a r för en gem ensam penningpolitik. Ö vergången till en gem ensam penningpolitik innebar för de nationella ce n tralb an k ern a en grundläggande fö rän d rin g på penningpolitikens om råde. D et stadgeenliga huvudm ålet för E C B a tt u p p rätth ålla prisstabilitet - skall uppfyllas med siktet inställt på hela euro o m råd et. I det tidigare E R M -system et var de nationella central b a n k ern a tvungna a tt anpassa sin penningpolitik till ett gem ensam t växelkursm ål. I den m o netära

12 21 20 unionen ä r eu ro län d ern as o m räk n in g sk u rser o å terkalleligen fastslagna. Den gem ensam m a p en ningpolitiken kan sålunda koncen treras till a tt u p p rä tth å lla genom snittlig prisstabilitet i e u ro om rådet. F ö r ECB:s penningpolitiska o p eratio n er in fördes vid b ö rjan av 1999 ett styrsystem för den gem ensam m a penningpolitiken i E urosystem et bestående av tre huvudelem ent: m ark n ad so p erationer, stående faciliteter och k assakrav. D et fak tiska gen om förandet av den gem ensam m a p en ningpolitiken h a r huvudsakligen decentraliserats till de nationella cen tralb an k ern a, som enligt E C B -rådets och E C B -direktionens in stru k tio n er skall svara för o p eratio n ern a, betalningsväsen det och säkerhetshanteringen. U nder 1999 u tfö r des alla penningpolitiska o p eratio n er i E urosys tem et enligt den n a decentraliserade m odell. trä d e r två gånger i m ånaden. U tom ECB:s direktionsledam öter består E C B -rådet av cheferna för de 11 nationella cen tralb a n k ern a i euro o m råd et. B eslutsfattandet om penningpolitiken i eu ro o m rådet h a r koncentrerats till EC B -rådet. D irektio nen sköter föredragningen av ärenden i ECBrådet. Penningpolitiken verkställs d ärem o t fo rt farande av de nationella c en tralb an k ern a, vilket sker i sam arbete med ECB. C heferna för de n a tionella cen tralb an k ern a i sam tliga E U -länder b ildar tillsam m ans med ECB:s o rd fö ra n d e och vice ordfö ran d e i sin tu r det allm änna rådet, som sam m an träd er fyra gånger per år. V erksam heten i de nya organen inleddes fram g ångsrikt vid början av F ram gången be rodde på om sorgsfulla förberedelser. I sina pen ningpolitiska beslut har E C B -rådet k u n n a t stö d ja sig på en godtagen strategi och noggranna överväganden. Förändringar i förvaltningen av valutareserven Sedan starten av etap p tre av E M U fö rv altar Finlands Bank två valutareserver, dvs. en del av ECB:s valutareserv och sin egen valutareserv. De nationella cen tralb an k ern a i eu ro o m råd et över förde vid början av 1999 en del av sina reserver till ECB, som ägs av dem. R eservtillgångar överför des till ett sam m anlagt belopp av k n a p p t 40 m il ja rd e r euro, varav 15 % var guld och 85 % fo rd ringar i utländsk valuta. Finlands B anks andel utgjorde to ta lt k n a p p t 2 % eller ca 700 m iljoner euro. Till följd av ö v erföringarna h a r Finlands Bank en rän te b ä ran d e ford ran i eu ro på ECB. R eservtillgångarna används vid ECB:s eventuel la valu tam ark n ad stran sak tio n er. ECB b eslutar om riktlinjerna för placeringen av v alu tareser ven. Betydelsen av Finlands Banks egen v alu tare serv har fö rä n d ra ts väsentligt i och med starten av etapp tre av E M U. Reserven anv än d s inte längre för Finlands Banks o p eratio n er på va lu ta m arknaden utan den hålls bl.a. för ECB:s even tuella ytterligare behov och för Internationella v alutafondens finansieringsbehov. E C B S beslutssystem E uropeiska centralbankssystem et (ECBS) består av de nationella cen tralb an k ern a i de 15 EU länderna och E uropeiska cen tralb an k en (ECB), som ägs av centralb an k ern a. ECB:s hög sta beslu tande organ ä r E C B -rådet, som i regel sam m an Finlands Banks m edverkan i ECBS och EU :s verksam het E C B S-sam arbetet D en gem ensam m a penningpolitiken h ar lett till m ånga funktionella och org an isato risk a fö rän d ringar i Finlands Bank. Finlands Banks uppgift ä r a tt utöva inflytande i ECBS. D ä rfö r satsar b anken på sak k u n sk ap i sitt arbete i ECBS. EC B -rådets viktigaste uppgift är a tt besluta om penningpolitiken för eu ro o m råd et. I de fö r beredelser som chefdirektören för F inlands Bank v idtar inför E C B -rådets m öten d eltar olika enhe ter vid banken genom a tt ta fram m ötesunderlag och förslag till ställningstaganden. O ckså F in lands Banks direktion går igenom underlagen och förslagen före E C B -rådets m öte. ECBS h a r 13 ständiga k o m m ittéer genom vil ka de nationella cen tralb a n k ern a tillsam m ans m ed ECB d eltar i beredningen av de ärenden som skall föredras i E C B -rådet. K om m ittéerna h ar en rådgivande roll och kom m ittéförslagen ä r inte b indande för ECB:s direktion n är den i sin tu r gör sina beslutsrekom m endationer till E C B -rådet. Praxis ä r dock a tt kom m ittéernas synpunkter redovisas för E C B -rådet även i de fall a tt d irek tionens beslutsförslag avviker från kom m itténs. K om m ittéerna sa m m an träd e r vid behov, i re gel ungefär en gång i m ånaden. I likhet m ed de a n d ra nationella cen tra lb an k ern a h a r Finlands Bank en eller två fö reträd are i varje kom m itté. K om m ittéerna har dessutom tillsatt ett sto rt an tal arb etsg ru p p er med uppgift a tt utreda olika specialfrågor. O ckså i arbetsg ru p p ern a ä r F in lands Bank i allm änhet representerad. I arb etet i kom m ittéer och arb etsg ru p p er h a r deltagit sam m anlagt cirka 60 representanter för F inlands Bank från olika nivåer av organisationen. I p ra k tiken har det visat sig a tt k o m m ittéarbetet har blivit en central del av EC B S-sam arbetet. D etta h a r på ett påtagligt sätt återspeglat sig direkt i Finlands Banks dagliga arbetsrutiner. Av dessa 13 kom m ittéer ä r 12 sysselsatta med interna frågor som gäller centralbanksverksam heten i euro o m råd et. F råg o r som gäller E u ro system ets externa relationer handläggs av k o m m ittén för internationella förbindelser med två representanter för varje cen tralbank som h ö r till Eurosystem et. Den ena är vice centralbanksche fen. K om m ittén handlägger bland a n n a t sådana frågor rö rande Eurosystem et som tas upp på m öten med internationella o rganisationer och an d ra internationella grupperingar och som eventuellt kräver e tt gem ensam t ställningstagan de från E urosystem et. Vid behov fattas beslut om sådana ställningstaganden i sista han d av EC B -rådet. På kom m itténs initiativ hölls den novem ber 1999 ett sem inarium om u t vidgningen av EU på centralbankschefsnivå i Helsingfors. EU :s kom m ittéer I och med övergången till etap p tre av E konom is ka och m o n etära unionen inleddes verksam heten i den ekonom iska och finansiella kom m ittén (E conom ic a n d Financial C om m ittee) under m i n isterrådet i dess sam m ansättning med EU :s ekonom i- och finansm inistrar (E kofin-rådet). K om m itténs m an d at och sam m an sättn in g ä r enligt fördraget i sto rt sett desam m a som för den m one tä ra kom m ittén som upphörde sam tidigt med etap p två. I den ekonom iska och finansiella ko m m ittén ingår två ledam öter från respektive m ed lem sland, ECB och kom m issionen. Den ena leda m oten från respektive land kom m er från landets finansm inisterium och den an d ra från den n a tio nella centralbanken. Till de viktigaste ärenden som behandlades i kom m ittén 1999 hö rd e det ekonom isk-politiska sam arbetet m ellan m edlem sländerna, fram för allt sam ordningen av den ekonom iska politiken i euroländerna. U tgående från k o m m ittéarbetet gav E kofin-rådet E uropeiska rådet i H elsingfors en redogörelse för erfarenheterna av sam o rd ningen av den ekonom iska politiken i m edlem s län d ern a i den tredje etappen av E M U med för slag till fö rb ä ttrad e procedurer. F ö ru to m i ekonom iska och finansiella k o m m ittén var Finlands Bank representerad också i ställfö reträd ark o m m ittén för den ekonom iska och finansiella kom m ittén, E U :s kom m itté för ekonom isk politik och rådgivande b an k k o m m it tén. E U -kom m ittén för ekonom isk politik deltog i utform ningen av de allm änna riktlinjerna för den ekonom iska politiken och i den övriga sam ordningen av E U -ländernas ekonom iska politik särskilt i stru k tu rp o litisk a frågor. K om m ittén hade en viktig roll i förberedelserna av m ötet m ellan E kofin-rådet, ECB och a rb etsm ark n ad s o rg anisationerna, som hölls för första gången under F inlands o rdförandeperiod. Ekonom isk analys och öppenhet ECB följer och analyserar fo rtlö p an d e den eko nom iska utvecklingen i eu ro o m råd et och hela världen. D etta är nö d v än d ig t för beredningen av penningpolitiken. E ftersom ECB h ar relativt små egna resurser m åste den i sin ekonom iska analys och prognos i sto r u tsträckning förlita sig på de nationella cen tralb an k ern a. F inlands Bank sva rar för den del av Eurosystem ets prognos som gäller F inland. F inlands Bank ta r fram en m akroekonom isk pro g n o s i regel två gånger per år som en del av E urosystem ets prognos. Den ge m ensam m a prognosen för Eurosystem et u tarbe tas under ledning av den penningpolitiska k o m m ittén, som b estår av representanter för de natio nella cen tralb a n k ern a och ECB. Å r 1999 började F inlands Bank regelbundet publicera sin m ak ro ekonom iska prognos för F inland. Prognosen ges ut i sam band med den ek o nom iska översikten i kvartalstidskrifterna E uro & talous och Bank o f F inland Bulletin. Publiceringen av prognosen ä r ett led i Finlands Banks strävan a tt ö k a öppenheten inom ECBS. En offentlig ekonom isk prognos ö k a r central b ankens genom lysning. ECB offentliggör inte någon prognos för hela eu ro o m råd et eller någon egen inflationsprognos. ECB offentliggör inte heller E C B -rådets pro to k o ll. M aastrichtfördraget fastställer a tt ECB:s m ål ä r prisstabilitet. ECB kan em ellertid själv fastställa egna interm e d iära m ål och penningpolitiska instrum ent. ECB:s ställning som en av de m est självständiga cen tralb a n k ern a i världen b eto n ar betydelsen av öppenhet.

13 22 Ett viktigt mål för Finlands Bank har de senaste åren varit att förstärka den ekonom iska forskningen. Enligt bankens bedöm ning är en rätt inriktad, högklassig och internationellt erkänd forskningsverksam het en absolut förutsättning för en inflytelserik och konstruktiv m edverkan i ECBS. U tom stående konsulter gjorde 1999 en kvalitetsbedöm ning av bankens forskningsverksam het på uppdrag av direktionen. Dess syfte var a tt ge en objektiv bild av bankens forskningsverksam het. K onsultgruppen, som bestod av två utländska och en finländsk expert ansåg i sin rapport att Finlands Bank har en god forskningskultur. G ruppen kom också med flera rekom m endationer om den vetenskapliga kvaliteten på forskningen, spridningen av forskningsresultaten, inriktningen och organisationen av forskningsverksam heten. 1 rapp orten betonades betydelsen av forskningen kring transitionsekonomier med Finlands Bank som en del av Europeiska centralbankssystem et.

14 24 25 Bokslut Balansräkning, milj. euro Tillgångar Skulder Guld och guldfordringar ( 1 ) Utelöpande sedlar ( 1 ) Fordringar i utländsk valuta på hemmahörande utanför euroområdet ( 2 ) F ordringar på Internationella valu tafo n d en B anktillgodohavanden, värdepapper, lån och andra tillgångar Skulder i euro till m otparter inom den finansiella sektorn i euroområdet ( 2 ) R T G S-konton (inklusive k assak rav ) Bankcertifikat emitterade av Finlands Bank (3) Fordringar i utländsk valuta på hemmahörande i euroområdet ( 3 ) Skulder i euro till övriga hemmahörande i euroområdet ( 4 )... l 95 Fordringar i euro på hemmahörande utanför euroområdet ( 4 ) Banktillgodohavanden, värdepapper och l å n Utlåning i euro till motparter inom den finansiella sektorn i euroområdet ( 5 ) H uvudsakliga refm ansierin gstransaktioner Långfristiga refm ansieringstransaktioner Övriga fo rd rin g a r Skulder i euro till hemmahörande utanför euroområdet ( 5 ) Skulder i utländsk valuta till hemmahörande utanför euroområdet ( 6 ) Inlåning och övriga sk u ld er M otpost till särskilda dragningsrätter som tilldelats av IM F ( 7 ) Eurosystemets interna fordringar ( 6 ) Andel av ECB:s k a p ita l Fordringar avseende överförd valutareserv Eurosystemets interna skulder ( 8 )... l 267 Övriga skulder ( 9 )... 1] 4 Övriga tillgångar ( 7 ) Summa tillg å n g a r Värderegleringskonto (10)... l 232 A vsättningar (11) Eget kapital (12) Summa skulder V

15 26 27 Resultaträkning, milj. euro Ränteintäkter (1) Räntekostnader (2 ) Räntenetto ( 3 ) Realiserade vinster på valutakursdifferenser ( 4 ) Realiserade prisdifferenser på värdepapper ( 5 ) Resultatet av centralbanksverksamheten fö re monetära inkomster och övriga in tä kter Nettoandel av de monetära inkomsterna ( 6 )... 0 Övriga intäkter frå n centralbanksverksamheten ( 7 ) Resultatet av centralbanksverksamheten Övriga kostnader Personalkostnader (8) A dm inistrationskostnader (9 ) Avskrivningar av anläggningstillgångar (1 0 )... 0 K ostnader för anskaffning av sedlar (1 1 ) Övriga kostnader (12) Förändringar av avsättningar (1 3 ) Årets resultat (1 4 ) Futurkontrakt i utländsk valuta, milj. euro K öpekontrakt1... Säljkontrakt1... Aktier och andelar, nom inellt värde, milj. euro (Finlands Banks innehav inom parentes) S copulus... S etec... R ahakontti2... HEX, Helsingfors V ärdepappers- och derivatbörs, clearingbolag... Bank for International Settlements... B ostadsaktier... F astighetsaktier... Övriga aktier och a n d e la r... S u m m a... Kalkylmässig ansvar sandel av Värdepapperscentralensfond, milj. e u ro... Pensionsåtaganden, milj. euro Finlands Banks pensionsåtaganden... - därav täckt genom av sättn in g ar... Finlands Banks intressekontor, milj. euro - inlåning... - u tlå n in g... Bokslutsbilagor 1Till m edelkursen för respektive valuta på årets sista bankdag. 2 Per återstående utdelning 0,2 milj. euro ,6 106,3-0,3 ( 1 0 0%) 2,7 (40 %) 2,7 (40 %) 0,2 (52 %) 5,9 (52 %) 1,6 (7% ) 1,6 (7% ) 11,1 (1,67% ) 9,8 (1,67% ) 9,1 9,1 0,2 0,2 1,1 0,8 26,0 30,4 0,1 0,1 360,6 346,5 294,5 284,2 17,7 17,2 7,6 7,2