En utvecklad havsmiljöförvaltning, SOU 2008:48

Transkript

1

2 FÖRSLAG TILL YTTRANDE 1(5) Miljöförvaltningen Datum Handläggare Olle Nordell Er Referens Vår Referens Miljönämnden Landskrona kommun En utvecklad havsmiljöförvaltning, SOU 2008:48 Slutbetänkandet av Havsmiljöutredningen En utvecklad havsmiljöförvaltning, SOU 2008:48 har skickats ut på bred remiss från Miljödepartementet. Ärendet har kommit på remiss från kommunstyrelsen och är även remitterat till byggnadsnämnden. Förslag till Beslut Miljönämnden menar att utredningen är väl genomarbetad och täcker de mest relevanta områdena. Nämnden har inget att erinra mot att planeringsansvaret för öppet hav flyttas från kommunerna till regionala organ. Miljönämnden vill särskilt poängtera: 1. Att en översyn görs av vattenmyndighetens arbete så att kommande åtgärdsarbete kan genomföras effektivt. 2. Att arbetsuppgifter inte tilldelas myndigheter/organisationer där dubbla och motstående lojaliteter/intressen kan uppkomma eller finnas. Miljönämnden vill peka på ytterligare möjligheter att utveckla havsmiljöförvaltningen och särskilt framhålla möjligheterna att: 1. Bilda centralt miljöverk och göra de fem vattenmyndigheterna till regionala delmiljömyndigheter inom denna enda samordnade miljömyndighet. 2. Förenkla finansieringen av miljöövervakningen genom enkla avgifter. 3. Splittra inte ansvaret för havsmiljöförvaltningen. 4. Lagstiftning om ökad miljöhänsyn i jordbruket. Förslagens innebörd beskrivs i miljöförvaltningens tjänsteskrivelse. Landskrona kommun Landskrona Besöksadress Drottninggatan 7 S:\gemensam\WORD\M_OVERV\Yttrande en utvecklad havsmiljöförvaltning.doc Tfn handl. Tfn exp. Fax miljo@landskrona.se Bankgiro Postgiro Org.nr Utskrift: 11:16:

3 2(5) Bakgrund och motivering Utredningen diskuterar mellanstatlig förvaltning av havsmiljön, ett nytt planeringssystem för de svenska havsområdena, kunskapsförsörjning och forskning, tillgängligheten till information och data, forsknings- och undersökningsfartyg samt kommunikation mellan myndigheter och andra aktörer. Utredningen föreslår inrättandet av en mellanstatlig fond för åtgärder som kan förbättra Östersjöns miljö. Utredningen har formulerat femton punkter till en strategi för havsmiljön: 1. Internationell samordning avgörande. 2. Högsta politiska nivå. 3. Långsiktighet behövs. 4. Kopplingen mellan land och hav. 5. Integration av fiske- och jordbrukspolitiken i miljöpolitiken. 6. Sverige måste gå före i eget intresse. 7. HELCOM är huvudspåret. 8. Fiske. 9. Jordbruket. 10 kemikalier. 11. Sjöfart. 12. Exploatering och byggande. 13 Allmänhetens delaktighet. 14. Koppling till klimatfrågan. 15. Vetenskaplig underbyggnad. Utredningen menar att för att klara miljöproblemen för Östersjön och Västerhavet krävs att den tredje generationens miljöpolitik tillämpas som innebär en helhetssyn och en fullständig integrering av miljöfrågorna i alla politikområden, ett starkare politiskt ledarskap och i betydligt större utsträckning internationell fokus. Då Sverige har en lång kust och stor areal hav och hög belastning per capita ligger det i Sveriges intresse att tydligt driva frågorna om Östersjön och Västerhavets miljö. Utredningen förslår bl a att Östersjön blir ett pilotområde för mellanstatligt samarbete för att förbättra havsmiljön, ett helt nytt planeringssystem för svenska vatten med havsplaner. Om Östersjön görs till ett pilotområde ges möjligheter till tidigarelägga åtgärdsprogram för miljön och striktare skyddsåtgärder inom ramen för EU:s marina direktiv, som förväntas att antas under Havsmiljöfrågornas integrering i EU:s jordbruks-, fiske- och regionalpolitik blir pilotområdets särskilda utmaning. Helsingforskommissionen (HELCOM), som är Östersjöländernas samarbetsorgan i miljöfrågor, föreslås ansvara för genomförandet av samarbetet. För finansiering av åtgärder föreslås en mellanstatlig fond. HELCOM:s roll bör stärkas genom bättre övervakning av genomförda åtgärder och genom regelbundna möten på regeringschefsnivå. Utredningen föreslår även en vetenskaplig panel för Östersjön, liknande FN:s klimatpanel IPCC. Planeringen av svenska havsområden är bristfällig. Utredningen föreslår därför ett nytt planeringssystem för havet med planer liknande de översiktplaner som i dag finns för landområden. Ekosystemansatsen bör vara vägledande i planeringen. Havsplanerna bör omfatta allt öppet hav från kusten ut till den yttre

4 3(5) gränsen för Sveriges ekonomiska zon, och innehålla bindande komponenter i form av zoner för nyttjande och för skydd. I första hand bör regioner eller regionförbund ansvara för planeringen, men i den ekonomiska zonen bör staten ha det fulla ansvaret. Detta innebär att primärkommunernas planeringsansvar inskränks för öppet hav. Utredningen påpekar att få kommuner har bedrivit ett planeringsarbete för havet. Boverket föreslås få till uppgift att vara ansvarig statlig myndighet för havsplaneringen. Utredningen förespråkar att en översyn av vattenförvaltningens organisation genomförs då dagens system med fem vattenmyndigheter som delar av länsstyrelsernas organisation och avsaknad av formell samordning som otydlig. Detta riskerar att skapa ineffektivitet i genomförandet. Naturvårdsverkets ansvar för styrning och ansvar för miljöövervakningen stärks. Vattenmyndigheten föreslås få befogenheter att förelägga verksamhetsutövare att delta i eller bekosta övervakningsprogram. Vattenavgifter bedöms som en förutsättning för att även mindre verksamheter som t ex enskilda avlopp och diffusa källor skall kunna inkluderas i finansieringen. Utredningen föreslår också lösningar på ett antal mer specifika miljöproblem. Sveriges forsknings- och undersökningsfartyg är i mycket dåligt skick. Kustbevakningen bör därför få i uppdrag att ansvara för nyanskaffning och drift av fartygen. Kustbevakningen får i och med detta en starkare havsmiljöprofil. Fiskares kunskap om fiskens roll i det marina ekosystemet måste förbättras. Utredningen föreslår krav på genomgången certifierad utbildning i miljö och ekologi för att få verka som yrkesfiskare. De förslag som slutbetänkandet för fram kommer att effektivisera havsmiljöförvaltningen och ge förutsättningar för förbättrad havsmiljö. Dock finns möjligheter till ytterligare förbättringar av havsmiljöadministrationen och havsmiljön. Nedanstående får särskilt framhållas: 1. Bilda centralt miljöverk och göra de fem vattenmyndigheterna till regionala delmiljömyndigheter inom denna enda samordnade miljömyndighet. Den stora fördelen med svensk miljölagstiftning och ett av de stora bidragen till miljöarbetet internationellt var ett integrerat miljöarbete och integrerad miljölagstiftig där man inte delade på luftföroreningar, vattenföroreningar och markföroreningar. Den integrerade lagstiftningen, miljöskyddslagen 1969, medförde även att myndigheternas arbete samordnades så att samma myndighet ansvarade för att bekämpa luftföroreningar och vattenföroreningar. Det har många fördelar och ger ett betydligt mera effektivt miljöarbete. Även om EU:s lagstiftning splittrar upp miljöfrågan kan man i Sverige lösa frågan och ha kvar alla de fördelar som den samordnade modellen har och ändå uppfylla EU-lagstiftningens krav. Samla alla miljöfrågorna till fem regionala miljömyndigheter placerade där vattenmyndigheterna är lokaliserade nu och omfatta samma områden. Gör vattenmyndigheterna som delar av/avdelning av dessa regionala myndigheter. Gör naturvårdsverket eller ett nytt miljöverk ansvarigt för både

5 4(5) luft och vattenfrågorna, ja alla miljöfrågor och gör de regionala myndigheterna till delar av den nya centrala myndigheten som då är både en central och regional vattenmyndighet och miljömyndighet i övrigt. Det skulle ge vattenmyndigheterna den kraft som de saknar idag. Det innebär att länsstyrelsernas miljöarbete i den form som det bedrivs i idag skulle försvinna och flyttas till det centrala miljöverket och dess regionala kontor. 2. Förenkla finansieringen av miljöövervakningen genom enkla avgifter Miljöövervakningen behöver förbättras. Den kraftfulla satsning som behövs kan finansieras genom t.ex. några öres avgift per kg handelsgödsel och några öre per kg bekämpningsmedel som säljs. Miljöövervakningen av t.ex. närsalter och deras effekter skulle kunna förstärkas avsevärt. Bekämpningsmedel undersöks omfattande innan de godkänns, med deras spridning i naturen och effekter på t.ex. fjärilar och fågelliv saknas. Bekämpningsmedlens roll när det gäller övergödningen är ofullständigt utredd. Principen att förorenaren ska betala talar för att avgiften tas ut i samband med försäljningen av produkten. Ett system med avgifter på produkter som förorenar miljön torde vara enklare att administrera än vattenavgifter. 3. Splittra inte ansvaret för havsmiljöförvaltningen Utredningen föreslår att Boverket ska bli ansvarig för planering av havsområden. Detta är en onödig splittring av ansvaret för miljöarbetet när det gäller havsmiljön. Det är bättre att införa s.k. miljöplanering i svensk miljölagstiftning och miljöarbete (environmental planning). Sådan tillämpas på Nya Zealand och är något betydligt mer än en fysisk planering av traditionellt mått. Fysisk planering ingår då som en del i miljöplaneringen i den utsträckning och på det sätt som behövs för att uppnå de miljömål som eftersträvas, men utgör inte enda metoden vid miljöplanering, där många strängar används i spelet om bättre miljö. 4. Lagstiftning om ökad miljöhänsyn i jordbruket I det fortsatta arbetet med att förbättra miljölagstiftningen när det gäller vattenfrågorna, föreslås här att följande punkter bör arbetas in i lagstiftningen och annan administrativ verksamhet. Nedanstående har sin huvudsakliga betydelse för inlandsvatten men även för havsmiljön. 1. Odlingsfria skyddszoner längs vattendrag i hårt belastade jordbruksbygder skall vara obligatoriskt. 2. Översvämningsmarker får ej vara vegetationslösa under vinterhalvåret. Vattendragen i jordbruksbygder är väl dikade och de naturliga översvämningsmarkerna är ofta uppodlade. Vid högflödesperioder svämmar vattendragen ofta över på oplöjd åkermark med hög närings- och slamtransport som följd. 3. Viss andel av åkermarken bör avsättas till våtmarker eller andra vattenvårdande åtgärder. Modellberäkningar av jordbruksmarkens belastning på vattendraget bör kunna utnyttjas för att i mindre avrinningsområden beräkna behovet av belastningsminskande åtgärder såsom dammar, översilning, restriktioner i kvävegivor och typ av odlingssystem. Tvingande miljökvalitetsnormer bör utarbetas för mindre avrinningsområden.

6 5(5) 4. Vid omläggning av eller ny täckdikning skall dräneringsvattnet ledas via en damm, "kvävemur", översilas eller behandlas på annat lämpligt sätt innan vattnet leds ut i vattendragen. Vid arbeten med åkermarkens avvattning bör det vara obligatoriskt att utreda möjligheterna att leda dräneringsvattnet via belastningsminskande anläggningar. En viss andel av kostnaden för de vattenavledande åtgärderna bör avsättas för att minska belastningen på vattendragen. 5. Miljöstödens utformning bör ses över så att vattenvårdande åtgärder styrs till de områden där de gör störst nytta. Vidare bör nya typer av stöd utredas som t ex ett arealstöd för marker med reglerad dränering. 6. Dagvatten får ej ledas direkt ut i vattendragen utan skall gå via anläggningar som minskar belastningen. 7. Förenklade möjligheter att ompröva äldre dikningsföretag och vattendomar. Olika myndigheter och organisationer bör kunna väcka fråga om att dikningsföretag skall omprövas för att bättre harmonisera med moderna miljömål. Högni Hansson miljöchef Olle Nordell ekolog

7

8

9

10

11

12

13