Tollarklubbens avelspolicy

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Tollarklubbens avelspolicy"

Transkript

1 Bilaga 1 Tollarklubbens avelspolicy Uppfödare som är medlem i Svenska Tollarklubben ska: Alltid utgå från grundregeln att inte avla så att man riskerar lidande för hund och hundägare! Arbeta för förbättrade retrieveranlag och viltintresse i rasen. Ge akt på stresskänslighet och pipighet. Vid genetisk belastning överväga vad den specifika hunden tillför rasen. I värderingen av en enskild hunds avelsvärde väga in föräldrars och syskons status vad gäller arbete, hälsa, mentalitet. Dessutom: Ska såväl tik som hane vara två år fyllda vid parningstillfället. Ska höftledsröntgen vara avläst med UA, A eller B. Ska ögonlysning vara gjord inom ett år vid parningstillfället och ska inte har visat tecken på PRA eller annan ärftlig ögonsjukdom eller allvarlig defekt. Bör tollare i avel vara armbågsröntgad och ska då vara U.A. Autoimmun relaterade sjukdomar Hund som själv diagnostiserats med autoimmun sjukdom som t ex. SLE, artrit eller meningit ska inte användas i avel. Hund som har minst två avkommor med sjukdom som ovan ska inte användas i avel. Hund som har en avkomma med sjukdom som ovan ska inte användas i avel i kombination med hund som har förälder, avkomma eller helsyskon med sjukdom som ovan. Hund som har syskon med sjukdom som ovan ska inte användas i kombination med hund som har förälder, avkomma eller helsyskon med sjukdom som ovan. Lymfödem Hund som själv diagnostiserats med lymfödem ska inte användas i avel. Hund som har minst två avkommor med Lymfödem ska inte användas i avel. Hund som har en avkomma med Lymfödem ska inte användas i avel i kombination med hund som har förälder, avkomma eller syskon med Lymfödem. Hund som har syskon med Lymfödem ska inte användas i kombination med hund som har förälder, avkomma eller helsyskon med Lymfödem. Ovan beskrivna policy - som självklart gäller såväl tikar som hanar - ska även tillämpas på andra sjukdomar med bevisad eller antagen ärftlig bakgrund, vilka har diagnostiserats av veterinär. Avelspolicyn är framtagen i samband med Tollarklubbens uppfödarutbildning och fastställd i mars

2 Bilaga 2 Raskompendium för Nova Scotia Duck Tolling Retriever Detta raskompendium är tänkt att i första hand fungera som ett hjälpmedel åt de domare som dömer rasen. Det skall också användas vid fortbildning av befintliga domare samt vid utbildning av nya domare av rasen. Framtaget inför Exteriördomarkonferensen 2005 Producerat i mars 2005 FCI-standard ; engelska. SKKs standardkommitté OBSERVERA! Alla bilder publiceras efter tillstånd från respektive fotograf. Dock gäller copyright, vilket innebär att om bilden skall användas till något annat än påseende, måste tillstånd inhämtas från ägaren till bilden. Samtliga hundägare har givit sitt medgivande att låta sin hund vara med i detta kompendium. Ett stort tack till alla som hjälpt till att göra detta raskompendium möjligt!

3 NOVA SCOTIA DUCK TOLLING RETRIEVER FCI nr 312 FCI-standard ; engelska SKKs STANDARDKOMMITTÉ URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Kanada ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Apporterande fågelhund FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 8 Sektion 1 Med arbetsprov BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Nova scotia duck tolling retriever (tollare) utvecklades på Nova Scotia-halvön i början på talet för att tolla (eller locka) och apportera sjöfågel. Den tollande hunden springer, hoppar och leker längs stranden fullt synlig för andflocken. Ibland försvinner hunden utom synhåll för att, med hjälp av den gömda jägaren som kastar små pinnar eller bollar till hunden, snabbt dyka upp igen. Hundens lekfulla beteende väcker ändernas nyfikenhet och de luras att komma inom skotthåll. Tollaren sänds därefter ut för att apportera de skjutna fåglarna. HELHETSINTRYCK: Tollaren skall vara en medelstor, kraftfull, muskulös, kompakt och välbalanserad hund med medelkraftig till kraftig benstomme. Den skall vara en i hög grad vig, rörlig, alert och beslutsam hund. Många tollare har ett något sorgset uttryck som dock ändras till intensiv koncentration och upphetsning så fort hunden börjar arbeta. UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Tollaren skall vara intelligent, lättdresserad och ha stor uthållighet. Den skall vara en stark och skicklig simmare, en naturlig och säker apportör såväl på land som i vatten, redo för arbete i samma ögonblick en uppmaning till apportering ges. Under arbete har tollaren ett snabbt, framrusande sätt med huvudet nästan i linje med ryggen och svansen med sitt mycket rikliga behäng, i ständig rörelse. Den starka apporteringslusten och lekfullheten är nödvändiga egenskaper för rasens specifika arbetssätt.

4 EXEMPEL PÅ HUNDAR AV UTMÄRKT KVALITET TIKAR HANAR

5 En del tollare kan visa ett reserverat beteende i nya situationer och mot främmande människor, men de skall naturligtvis tillåta hantering utan att skygga. Tollarna är relativt långsamma och sena i sin utveckling. En vuxen hund skall dock ha en tydlig könsprägel. Tollaren skall, enligt standard, vara muskulös och kompakt, men får för den skull absolut inte ge ett tungt helhetsintryck. Avsaknad av massa hos vuxen hund är fel enligt standarden. Eftersom den tillåtna storleksvariationen vad gäller mankhöjd är generöst tilltagen bör de mått som anges i standarden (under rubriken Huvud) användas med omdöme. Diskvalificerande fel är varje tendens till skygghet hos vuxen hund. HUVUD: Huvudet skall vara skarpskuret och lätt kilformat. Hos en hanhund av medelstorlek skall längden på huvudet, från nosspets till nackknöl, vara ca 23 cm. Huvudets storlek skall dock stå i proportion till kroppen. Exempel på rastypiska huvuden: TIKAR HANAR Huvudet skall harmoniera i storlek med den övriga kroppen. Det förekommer både för stora och för små huvuden.

6 Skallparti: Den breda skallen skall endast vara lätt rundad och utan framträdande nackknöl. Ett bra mått för en medelstor hanhund är ca 14 cm mellan öronen avsmalnande till ca 4 cm vid nosryggen. Stop: Stopet skall vara måttligt markerat. Brant stop är fel enligt standarden. Nostryffel: Nostryffeln skall avsmalna mot spetsen. Näsborrarna skall vara väl öppna. Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen eller vara svart. Exempel på godkända färger på nostryfflar: Annan färg på nostryffel än köttfärgad eller svart, dvs så ljust köttfärgad ( grisskär ) att den inte harmonierar med pälsen är ett fel enligt standarden. Äldre hundar med köttfärgad nostryffel kan ha fräknar, vilket inte får förväxlas med flerfärgad nostryffel. Diskvalificerande fel är flerfärgad nostryffel, se bild längst bak i kompendiet. Nosparti: Nospartiet skall avsmalna i en skarp linje från stop till nosspets. Underkäken skall vara kraftig men inte framträdande. Den skall bilda en nästan rät linje från mungipa till käkbenets hörn med större djup vid stopet än vid nostryffeln. Pälsen på nospartiet skall vara kort och fin. Konvext eller konkavt nosparti är fel enligt standarden. Underkäken får inte vara vek, vikande eller tunn.

7 Läppar: Läpparna skall vara tämligen åtsmitande och i profil forma en mjuk kurva utan hängande mungipor. Pigmentet skall vara köttfärgat och harmoniera med pälsfärgen eller vara svart. Korrekt mungipa Hängande mungipa För stora hängande mungipor ger hunden ett felaktigt, tungt uttryck. Käkar/tänder: Komplett saxbett. Käkarna skall vara tillräckligt kraftiga för att kunna bära en stor fågel. Mjuk mun är väsentligt. Munnens mjukhet är omöjlig att bedöma i ringen, men visar sig snabbt på fältet. Var uppmärksam på att samtliga tänder finns. Ibland förekommer det att tänder saknas, oftast P1. Överbett är ett fel enligt standarden. Diskvalificerande fel är underbett, sned käke eller markerat överbett. Kinder: Kinderna skall vara flata. Ögon: Ögonen skall vara mandelformade, medelstora och sitta väl isär. De skall vara bärnstensfärgade eller bruna. Ögonlocksränderna skall ha samma färg som läpparna. Exempel på godkända ögonfärger: Det finns en stor variation på ögonens färger, från ljust bärnstensfärgade till mörkt bruna. Gula ögon mörknar ju äldre hunden blir. Unghundar har ofta ljusa ögon som gått från blåa via gröna till bärnstensfärgade. Stora, runda ögon är ett fel enligt standarden. Observera att de flesta tollare ser ut att ha runda ögon vid dålig belysning. Fel enligt standarden är annan färg på ögonlockskanter och ögon än den som standarden föreskriver.

8 Öron: Öronen skall vara trekantiga och medelstora. De skall vara ansatta högt och långt bak på skallen. Vid basen skall de vara mycket lätt uppstående, med bra behäng på veckets baksida. Håret skall vara kort på de rundade öronspetsarna. Korrekt ansatta öron För högt ansatta öron Öron med veck, s k flipöron Öronen skall harmoniera med huvudets storlek, ibland ses tollare med mer öron än huvud. Tollarens rastypiska uttryck förloras med alltför högt ansatta och/eller flipöron, varför det är viktigt med rätt ansatta öron. Flipöron innebär att örat har ett veck. Stora tunga öron som är så rundade att de mister sin trekantighet är inte heller rastypiskt. HALS: Halsen skall vara väl ansatt, medellång och mycket muskulös utan tendens till överflödigt halsskinn. KROPP: Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan. Rygg: Ryggen skall vara kort och plan. Karprygg eller svankrygg är fel enligt standarden. Var observant på att rygglinjen kan förändras efter rörelse. Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftigt och muskulöst. Slappt ländparti är fel enligt standarden.

9 Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna. Revbenen skall vara väl välvda, varken tunnformade eller flata. Underlinje: Buklinjen skall vara måttligt uppdragen. Svans: Svansen skall följa på det naturligt mycket lätt sluttande korset. Den skall vara bred vid ansättningen. Behänget på svansen skall vara mycket rikligt och yvigt. Svansen får bäras under rygglinjen utom när hunden är alert, då den bärs högt över ryggen, dock utan att någonsin vidröra kroppen. När hunden är alert svänger svansen ofta i en båge över ryggen. Detta är typiskt för tollaren, men syns sällan när hunden står uppställd i ringen. Slutet av svansen får inte vara böjd åt sidan och svansen får aldrig vidröra ryggen. Alltför kort svans som ej når till hasen, svans som är så böjd eller ringlad att den vidrör ryggen samt svans buren under rygglinjen när hunden är i rörelse är fel i standarden. EXTREMITETER: FRAMSTÄLL: Skulderblad: Skulderpartiet skall vara muskulöst. Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda och väl åtliggande och bilda en bra manke som sluttande övergår i den korta ryggen.

10 Överarm: Överarm och skulderblad skall vara ungefär lika långa. Armbåge: Armbågen skall ligga tätt an mot kroppen och varken vridas inåt eller utåt utan arbeta rent och jämnt. Underarm: Frambenen skall ge intryck av parallella kolonner, raka och med kraftig benstomme. Det förekommer tollare med krokiga framben vilket inte är önskvärt. Observera även att tunna framben aldrig kan ge intryck av kolonner. Mellanhand: Mellanhanden skall vara stark och lätt vinklad. Veka mellanhänder är ett fel enligt standarden. Tassar: De kraftigt simhudsförsedda tassarna skall vara medelstora, slutna och runda med väl välvda tår och tjocka trampdynor. Sporrar på frambenen får avlägsnas. Tassarna är viktiga för en arbetande hund. De bör vara tämligen runda och sammanhållna i förhållande till kroppen. De måste också ha tjocka väldämpande trampdynor och starka klor. En hund med spretiga tassar och/eller tunna trampdynor kan inte arbeta ordentligt och det är också ett fel i standarden. Ordentlig simhud är nödvändigt. Diskvalificerande fel är avsaknad av simhud mellan tårna. BAKSTÄLL: Bakstället skall ge ett muskulöst, brett och stabilt intryck. Fram- och bakbensvinklar skall vara i balans. Lår: Låren skall vara mycket muskulösa. Lårben och underben skall vara ungefär lika långa. Knäled: Knäleden skall vara väl vinklad. Has: Hasen skall vara lågt ansatt och varken inåt- eller utåtvriden. Tassar: Sporrar på bakbenen får inte finnas. För övrigt se framtassar.

11 RÖRELSER: Tollaren förenar ett intryck av kraftfullhet med rörelser som är spänstiga, lätta och lediga. Frambensrörelserna skall vara vägvinnande och påskjutet från bakbenen kraftfullt. Rörelserna skall vara parallella och tassarna skall varken vrida sig inåt eller utåt. När farten ökar rör sig benen alltmer in mot kroppens mittlinje och tassarna sätts ner längs ett enda rakt spår. PÄLS: Pälsstruktur: Tollaren är framavlad för att apportera i iskalla vatten och måste ha en vattenavvisande dubbelpäls. Täckhåret skall vara medellångt och mjukt, underullen mjukare och tät. Pälsen får vara lätt vågig på ryggen, men skall i övrigt vara rak. En del vinterpälsar kan bilda en lång, lös lock på strupen. Behänget skall vara mjukt på strupen, bakom öronen och på lårens baksidor. Frambenen skall ha måttligt med behäng. Dubbelpäls av god kvalitet är ett krav för en vattenapportör. Det är väsentligt att använda händerna här. Vågor på ryggen är tillåtet, i övrigt skall pälsen vara rak. Rasen har problem med överpälsade hundar, var observant på detta. Observera att det är stor skillnad på en fullpälsad och en avpälsad tollare. Öppen päls är ett fel enligt standarden. Färg: Olika nyanser av rött eller orange med ljusare färgton på behäng och svansens undersida. Vanligtvis förekommer vita tecken på minst ett av följande ställen svansspets, tassar (inte ovanför mellanhand/-fot), bröst och bläs. En hund av i övrigt hög kvalitet skall inte dömas ner för att den saknar vita tecken. Korrekt strumpa För hög strumpa Tollarens färg skall vara röd eller orange, alla andra färger är diskvalificerande. Vanligast förekommande färgfel är svarta eller bruna täckhår samt hundar med gråbeige päls utan röd färgton. Svarta eller bruna täckhår kan visa sig på en begränsad del av kroppen, t ex på öronlapparna eller svansroten hos en i övrigt röd hund. Vitt på felaktiga ställen är också diskvalificerande. Det är önskvärt med vita tecken, vita markeringar är tollarens kännetecken. Tollaren får inte ha en strumpa som går ovanför hela handloven. Om strumpan sträcker sig högre endast på insidan av benet skall detta dock inte belasta hunden. Diskvalificerande fel är silverfärgad päls, gråaktig päls, svarta partier i pälsen eller varje annan färg än nyanser av rött eller orange. Även vitt på skuldrorna, runt öronen, på ovansidan av halsen, över ryggen eller flankerna räknas som diskvalificerande fel.

12 STORLEK/VIKT: Mankhöjd: Idealmankhöjd för hanhund över 18 mån Idealmankhöjd för tik över 18 mån cm cm En avvikelse på +/- 3 cm är tillåten. Mer än 3 cm över eller under tillåten mankhöjd, idealmankhöjd, är fel enligt standarden. Vikt: Vikten skall stå i proportion till mankhöjd och benstomme. Riktlinjer: kg för vuxen hanhund kg för vuxen tik FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelsen: - Mer än 3 cm över eller under tillåten mankhöjd - Överbett - Alltför kort svans; svans som är så böjd eller ringlad att den vidrör ryggen - Avsaknad av massa hos vuxen hund - Konkavt eller konvext nosparti - Brant stop - Stora, runda ögon - Annan färg på nostryffel, ögonlockskanter och ögon än den som standarden föreskriver - Ljust köttfärgad ( grisskär ) nostryffel - Spretiga tassar, tunna trampdynor eller veka mellanhänder - Öppen päls - Karprygg, svankrygg eller slappt ländparti - Svans buren under rygglinjen när hunden är i rörelse DISKVALIFICERANDE FEL: - Vitt på skuldror, runt öronen, på ovansidan av halsen, över ryggen eller flankerna - Silverfärgad päls, gråaktig päls eller svarta partier i pälsen - Avsaknad av simhud mellan tårna - Underbett eller sned käke - Hos vuxna hundar, varje tendens till skygghet - Flerfärgad nostryffel - Markerat överbett - Varje annan färg än nyanser av rött eller orange

13 Nedan visas exempel på diskvalificerande fel Flerfärgad nostryffel Övertecknad hund, vit teckning går bakom öronlinjen och ner i nacken. Nackfläckar förekommer i olika storlekar, hos en del hundar är dessa väldigt iögonfallande medan andra kan ha väldigt små. Brun mask Svart i pälsen Höger hund saknar rött pigment. Trefärgad

14 TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. Sammanställning: Ulrica Åström, Anna Scharin, Annika Bergquist, Carina Stenkull och Helen Häggström Layout: Marie Eklöv Nova Scotia Duck Tolling Retrieverklubben 2005

15 Bilaga 3 Nedanstående statistik visar rasens medelvärde per och är fördelat utifrån intensitetsskalan där 1 är låg intensitet och 5 hög intensitet. 1 a Engagemang 1 Intresserad, följer utan avbrott 3,1 1 a Engagemang 2 Intresserad, följer utan avbrott 3,4 1 b Vägen ut Startar med hög fart, målinriktad, fullföljer 3,6 1 b Vägen ut Startar med hög fart, målinriktad, fullföljer 3,7 1 c Gripande 1 Griper försiktigt eller nyper i apporten 2,6 1 c Gripande 2 Griper apporten direkt med hela munnen 3,7 1 f Vägen in 1 Återvänder målinriktat i skritt eller trav 3,6 1 d Grepp 1 Löst grepp, kan tappa apporten 2,1 1 f Vägen in 2 Återvänder med tidsfördröjning 3,4 1 d Grepp 2 Mjukt orörligt grepp 2,6 2 a SÖK Engagemang Intresserad, följer utan avbrott 3,0 1 e Bärande 1 Bär i från eller i sidled från föraren, avbryter 3,2 2 b SÖK Uppletande Föraren går halva sträckan 3,3 1 e Bärande 2 Bär mot föraren men släpper innan förarens skyddszon 3,8 2 c SÖK Gripande Griper försiktigt eller nyper i apporten 2,9 2 d SÖK Grepp Löst grepp, kan tappa apporten 2,2 2 e SÖK Bärande Bär från eller i sidled från föraren, avbryter 3,4 2 f SÖK Vägen in Återvänder med tidsfördröjning 3,3 3 VILTINTRESSE Nosar, visar intresse 2,2 4 a VATTENARBETE Samarbete 1 Följer med neutralt 2,7 4 a VATTENARBETE Samarbete 2 Följer med neutralt 2,6 4 b VATTENARBETE Igångar 1 Går i vattnet med släpper inte botten med benen 3,3 4 b VATTENARBETE Igångar 2 Går eller springer i vattnet och börjar simma 3,5 4 c VATTENARBETE Simteknik 1 Simmar med låg fart och vågrät kroppshållning 2,6 4 c VATTENARBETE Simteknik 2 Simmar med låg fart och vågrät kroppshållning 2,9 5a UPPTRÄDANDE I KONKURRENS- SITUATIONER 1 5a UPPTRÄDANDE I KONKURRENS- SITUATIONER 2 5b LJUD 5b LJUD Ivrig, gnäller lite 4,3 Ivrig, gnäller lite 4,4 Upprepade pip 3,3 Enstaka skall/skrik 3,5 Siffran med en decimal visar medelvärdet för momentet. Texten i rutorna under resp. moment redovisar beskrivning för närmast avrundade heltal.

16 Bilaga 4 Fördelningen längs intensitetsskalorna i de olika delmomenten i FB 1a Apportering Engagemang 1b Vägen ut % % 9% 9% 10 % 6% 4% % 54% 14 % 16 % 9% 11% 11% 6% 8% 1c Apportering Gripande 1d Apportering Grepp % 34% 2 19 % 21% 9% 4% 1% % 38% 32% 31% 26% 27% 23% 14 % 7% 3% 1e Apportering Bärande 1f Apportering Vägen in % 56% 52% % 43% 49% % 2 1 1% 3% 7% 9% 4% 4% % 9% 6% 6% 6% 3% 2a Sök Engagemang 2b Sök Uppletande % 22% 14 % 16 % 4% % 44% 3 12 % 9% 2c Sök Gripande 2d Sök Grepp % 3 2 1% % 39% 29% 2 7%

17 2e Sök Bärande 2f Sök Vägen in % % 43% % 3% 3% 1 1 7% 4% 2% 3 Viltintresse 9 84% % 7% 6% 2% 4a Vattenarbete Samarbete 4b Vattenarbete Igångar % 46% % % % 6% 8% 6% % 13 % 10 % 7% 10 % 9% 10 % 8% 4c Vattenarbete Simteknik % 47% 39% 39% 29% 13 % 1 2% 3% 6% 6% 5a Uppträdande i konkurrenssituation 5b Ljud % 57% 53% 21% 19 % 16 % 19 % 6% 7% 1% 1% % 37% 2 24% 24% 17 % 8% 10 % 6% 8%

18 Bilaga 5 PROTOKOLL FUNKTIONSBESKRIVNING ÖVERSÄTTNING AV BESKRIVNINGSVÄRDEN TILL KLARTEXT a Engagemang Ointresserad, vänder sig bort Intresserad, följer med något avbrott Intresserad, följer utan avbrott Intresserad, vill iväg Gnäller, piper och/eller skäller 1 b Vägen ut Startar ej Startar men avbryter Startar i skritt eller trav, kan öka farten, fullföljer Startar med hög fart, målinriktad, fullföljer Startar med hög fart, springer förbi 1 c Gripande Griper ej, nonchalerar apporten Griper ej, nosar på apporten eller griper med tidsfördröjning Griper försiktigt eller nyper i apporten Griper apporten direkt med hela munnen Griper direkt, hugger apporten 1 d Grepp Griper ej Löst grepp, kan tappa apporten Mjukt orörligt grepp Oroligt grepp, rullar eller tar omtag Hårt grepp, kan skada apporten 1 e Bärande Bär ej Bär högst 3 m från upptag Bär från eller i sidled från föraren, avbryter Bär mot föraren men släpper innan förarens skyddszon Bär genom hela momentet 1 f Vägen in Avviker eller återvänder ej Vänder upp mot föraren men kommer inte ända fram Återvänder med tidsfördröjning Återvänder målinriktat i skritt eller trav Återvänder målinriktat i galopp 2 a SÖK Engagemang Ointresserad, vänder sig bort Intresserad, följer med något avbrott Intresserad, följer utan avbrott Intresserad, vill iväg Gnäller, piper och/eller skäller 2 b SÖK Uppletande Föraren visar på apporten Föraren följer hunden 5 m från apporten Föraren går halva sträckan Finner vid omsändning Finner vid första försöket 2 c SÖK Gripande Griper ej, nonchalerar apporten Griper ej, nosar på apporten eller griper med tidsfördröjning Griper försiktigt eller nyper i apporten Griper apporten direkt med hela munnen Griper direkt, hugger apporten 2 d SÖK Grepp Griper ej Löst grepp, kan tappa apporten Mjukt orörligt grepp Oroligt grepp, rullar eller tar omtag Hårt grepp, kan skada apporten 2 e SÖK Bärande Bär ej Bär högst 3 meter från upptag Bär från eller i sidled från föraren, avbryter Bär mot föraren men släpper innan förarens skyddszon Bär genom hela momentet 2 f SÖK Vägen in Avviker eller återvänder ej Vänder upp mot föraren men kommer inte ända fram Återvänder med tidsfördröjning Återvänder målinriktat i skritt eller trav Återvänder målinriktat i galopp 3 VILTINTRESSE Visar inget intresse eller undviker kontakt med vilt Nosar, visar intresse Försöker gripa Griper Biter och/eller sliter 4 a VATTENARBETE Samarbete Följer ej med föraren Följer motvilligt med riktar sig mot vattnet Följer med neutralt Följer med villigt, engagerar sig mot föraren Visar intensivt intresse mot föraren hoppar/ gnäller 4 b VATTENARBETE Igång Går ej i, visar inget intresse Springer fram och tillbaka på strandkanten men går ej i Går i vattnet men släpper inte botten med benen Går eller springer i vattnet och börjar simma Kastar sig i vattnet 4 c VATTENARBETE Simteknik Simmar ej Simmar upprest med låg fart och frambenen ovanf. vattnet Simmar med låg fart och vågrät kroppshållning Simmar tyst, med bra fart och tydligt kölvatten Simmar fort och intensivt, kan plaska 5 UPPTRÄDANDE I KONKURRENS- SITUATION 6 LJUD (Tollare) Visar inget intresse Tidvis intresserad och tappar tidvis intresset Lugn tyst och koncentrerad Ivrig, gnäller lite Upphetsad, gnäller/ skäller och/eller hoppar Tyst Enstaka pip Upprepade pip Enstaka skall/ skrik Upprepade skall/ skrik

19 Bilaga 6 Anvisningar för läsning av MH-diagram Diagrammen är sk "spindeldiagram". Varje axel motsva rar ett MH-moment. Momenten är omgrupperade för att så långt möjligt höra samman i "reaktionsgrupper" som speglar grundläggande beteenden hos hunden. Den gröna ring som syns i mitten av diagrammen är en "baslinje" som motsvarar rasmedelvärdet vid redovisning av enskilda hundar eller avkommegrupper. I diagram för en hel ras motsvarar ringen i stället medelvärdet för samtliga brukshundraser. Den oregelbundna blå figur som är inritad visar hundens, avkommegruppens eller rasens AVVIKELSE från det medelvärde som den gröna ringen representerar. I exempelvis momentet KONTAKT-hälsning är rasmedelvärdet för schäfer 3.8. För en hund som vid beskrivningen fått värdet 5 i momentet är då AVVIKELSEN = 1.2. Det är detta värde som då avsätts på spindelaxeln för Moment 1a. Värdet 5 är högre än 3.8 så avvikelsen blir POSITIV. Skillnaden 1.2 avsätts därför utåt från den gröna ringen. Vid avvikelser under medelvärdet blir skillnaderna NEGATIVA och avsätts inåt från den gröna cirkeln. Spindeldiagrammets axlar har längderna 1, 2 och 3 för respektive Ras, Avkommegrupp och Hund, räknat från den gröna cirkeln. I centrum är värdena därför -1, -2 och -3 och INTE 0. Noll i avvikelse är den gröna cirkeln själv, dvs. det medelvärde som används för jämförelserna. En hund vars avvikelse från medelvärdet i ett moment är lika med 0 har ju samma värde för momentet som jämförelsemedelvärdet för rasen eller hela brukshundgruppen. Värdet avsätts därför på den punkt på axeln som ligger direkt på den gröna cirkeln. SIFFRORNA vid axlarnas ytterändar anger längden på axlarna räknat från den gröna cirkeln. De siffror som visas utanför i mellanrummet mellan de båda större cirklarna anger MH-momentet. I rutan till höger finns beskrivningen av vad varje moment avser. I textrutorna under spindeldiagrammet återges MH-protokollets text för det beskrivningsvärde en enskild hund fått. Motsvarande beskrivningar kan inte ges helt korrekt för avkommegrupper eller ras beroende av att de beskrivningsvärden som då räknas fram för varje moment är ett medelvärde för flera hundar. Sådana medelvärden blir sällan hela tal i MH-skalan som går från 1-5. Det finns då inga protokollsbeskrivningar som exakt motsvarar olika decimaltal mellan heltalen, exempelvis 3,4. I Diagrammen återges då texten för det heltalsvärde som ligger närmast, dvs. om det faktiska värdet är 3,4 så återges texten för beskrivningsvärdet 3 och vid 3,5 eller högre upp till 4 så återges texten för värdet 4 i momentet osv. Värden efter "/" för varje moment anger jämförelsemedelvärde för det aktuella diagrammet. Provålder avser hundens ålder i dagar vid MH-provets genomförande. En bock i rutorna för föräldrar, syskon eller avkomma visar om någon hund i de grupperna är MH-beskrivna. Sprötslinge i december Per-Erik Sundgren

20 Bilaga 7 MH SOM HJÄLPMEDEL I HUNDAVELN PER-ERIK SUNDGREN Avd. för smådjursavel Sveriges Lantbruksuniversitet Box 7023, Uppsala BAKGRUND En tidigare redovisning av ärftlig variation i Sve nska Brukshundsklubbens mentalbeskrivningar lämnades i en rapport om MUH (Mentalbeskrivning UngHund) i samband med det internationella Räddningshundssymposiet, Rosersberg, Därefter har ytterligare en rapport om MUH skrivits till ett Hovawart-symposium i Tyskland organiserat av Rassesuchtverein für Hovawart Hunde Rapporten har funnits tillgänglig via Internet. Föreliggande rapport omfattar de första redovisade genetiska analyserna av den nya MHbeskrivningen (Mentalbeskrivning Hund) som år 1997 ersatte MUH. Målsättningen har varit att undersöka dels den ärftliga variationen i skilda moment och dels att göra en värdering av möjligheterna att använda MH-beskrivningen som ett underlag i avelsarbetet för att förändra och förbättra mentala egenskaper hos hund. Rapporten är i sin nuvarande utformning en första preliminär studie, som inte kunnat omfatta samtliga raser eller alla aspekter av MHbeskrivningens användning i aveln. MATERIAL Fram till och med den hade sammanlagt hundar från 152 raser MHbeskrivningen. Ett stort antal av dessa raser representeras i MH-beskrivningen bara av enstaka eller några få hundar. Huvudanalyserna har därför koncentrerats till raser med så många hundar beskrivna att genetiska analyser av data kunnat ge rimligt tillförlitliga resultat eller där särskilda skäl förelegat att närmare granska resultaten. De raser som omfattas av rapporten är därför boxer (603), collie (386), rottweiler (1931) och schäfer (2870). Sifforna inom parantes anger totala antalet beskrivna hundar i respektive ras. Till analyserna har sedan i denna rapport endast använts beskrivningar med kompletta resultat för samtliga moment. Dessutom har materialet reducerats till att omfatta endast hundar beskrivna i åldersintervallet 360 till 540 dagar. Därmed har antalet hundar i analyserna reducerats till 533 (boxer), 298 (collie), 1534 (rottweiler) och 2103 (schäfer). De särskilda analyserna av effekt av kön, domare och fader på de beskrivna hundarnas resultat har tills vidare måst inskränkas till att data från MH-beksrivning av schäferhundar. I det materialet har alla domare som dömt mindre än 8 hundar efter minst två skilda hanhundar och alla hanhundar som haft avkomma efter färre än två tikar uteslutits före bearbetning. Gallringen har genomförts för att öka tillförlitligheten i de statistiska analyserna. Det är exempelvis inte möjligt att särskilja vad som är effekt av en enskild beskrivares tillämpning av beskrivningsmetoden och en enskild hanhunds effekt på sin avkomma när en domare endast bedömt avkomma efter en enda handhund. På samma sätt är det omöjligt att avgöra effekter av hanhund på beskrivningresultaten om en hanhund bara har avkomma efter en enda tik. (MH som hjälpmedel i hundaveln / sidan 1 av 7)

21 Efter genomför gallring återstod för analysen av effekterna av kön, domare och fader sammanlagt 1064 resultat från MH-beskrivning av schäfer. Skattningar av ärftlighetsgrad baserad på likhet mellan avkomma och föräldrar har genomförts på ett urval av grupper där både föräldrar och avkomma genomgått MHbeksrivning.. Sammanlagt 253 sådan grupper har kunnat användas. De kommer från raserna kelpie, australien shepherd, beauceron, malinois, terveuren, boxer, briard, collie, dobermann, rottweiler samt schäfer. Endast de raser är med som har tillräckligt många föräldraavkommegrupper för att möjliggöra ett särskiljande av effekten av ras från effekten av förälder på avkommans resultat. METODER Metodik vid MH-beskrivning För information om beskrivningsmetodiken och detaljer i beskrivningsskalor hänvisas till Svenska brukshundklubbens dokumentation. För denna rapport räcker att därutöver nämna att i varje beskrivningsmoment används en skala från 1 till 5, där 1 motsvara låg intensitet i hundens reaktioner och 5 motsvara hög intensitet. I beskrivningen ingår inga värderingar av om ett visst beteende skall anses lämpligt eller inte. Presentation av resultat MH-beskrivningen omfattar sammanlagt 33 skilda moment samt notering om beskrivningen har genomförts eller avbrutits och om hunden godkänts i skottprovet. En presentation av så omfattande siffermängder i enkla tabeller blir helt oöverskådlig. En förenkling kan göras genom att resultaten inte redovisas i absoluta värden utan som avvikelser från ett totalmedelvärde eller ett rasmedelvärde. Sådana avvikelser kan presenteras i stapeldiagram (Diagram 1). De olika moment som ingår i beskrivningen är inte inbördes oberoende utan kan anses utgöra grupper av moment som delvis redovisar samma mentalfunktioner. Efter en gruppering av med hänsyn till sådana samband kan stapeldiagram bli något mer överskådliga (Diagram 2). En annan metodik för grafisk presentation utgör de så kallade spindeldiagrammen. De använder, liksom de redovisade stapeldiagrammen, avvikelser från ett givet medeltal. Men i stället för att detta medeltal representeras av en horisontell och rak baslinje så har baslinjen i spindeldiagrammen krökts till en cirkel. I stapeldiagrammen visas avvikelser som ligger lägre än jämförelsemedelvärdet under baslinjen och högre värden ovanför baslinjen. I spindeldiagrammen motsvaras detta av att de lägre värden avsätts inåt i diagrammet och de högre värdena utåt från den cirkel som representerar jämförelsemedelvärdet. Samma resultat som redovisats i Diagram 2 får därmed det utseende som visas i Diagram 3. Varje eker i diagrammet motsvarar då en stapel i stapeldiagrammet. Det väsentliga innehållet i diagrambilder av det slag som spindeldiagrammen ger uppfattas praktiskt taget omedelbart så snart man insett själva bildens konstruktionsprincip. Den kompletta presentationen av enskilda resultat framgår av Bild 1, som redovisar resultaten för rasen riesenschnauzer jämförda mot medeltalet för samtliga brukshundraser. (MH som hjälpmedel i hundaveln / sidan 2 av 7)

22 Liknande diagram kan framställas för avkommegruppers eller för enskilda hundars beskrivningstresultat. Observera att i de diagrammen används en annan längd på spindeldiagrammens axlar. Grunden till detta är att variationen i testresultat alltid minskar då man beräknar medeltalet av många individer. För att ändå göra de faktiska skillnaderna mellan avkommegrupper och raser tydliga i diagrammen har deras axlar reducerats för att ungefärligen motsvara den minskade variationen i medeltalen. Axlarna har därför längden 3 för enskilda hundar, 2 för avkommegrupper och 1 för raser. Observera också att centrum i spindeldiagrammen inte representerar 0 utan minus 1, 2 respektive 3. Värdet noll motsvaras av den inre ringen, eller medelvärdet för alla brukshundraser vid jämförelse mellan raser respektive rasmedelvärdet vid jämförelser av hundar eller grupper av hundar inom en ras. Att den inre ringen får värdet 0 beror på att disgrammen redovisar avvikelser. Brukhundrasernas sammanlagda avvikelse från det egna medelvärdet blir ju då definitionsmässigt lika med noll (0). Statistisk analys Ärftlighetsgrad Vid analyser av ärftlighetsgraden för de olika beskrivningsmomenten har använts två skilda metoder. Metod 1 grundas på kunskap om genetisk likhet mellan nära släktingar. Man vet att andelen identiska arvsanlag för helsyskon är 50 % och för halvsyskon 25 %. Genom att studera korrelationen (sambandet) mellan resultaten för hel och halvsyskon kan man beräkna hur stark den ärftliga påverkan på deras testresultat är. Om resultaten i ett moment helt styrs av de ärftliga anlagen skulle korrelationen mellan syskonens resultat bli exakt densamma som deras andel identiska arvsanlag. I praktiken påverkas resultaten av många andra faktorer än de arvsanlagen. De uppmätta sambanden mellan par av hel- och halvsyskon blir därför i praktiken i genomsnitt svagare än de förväntade genetiska sambanden. Ur skillnaden mellan dessa värden kan sedan de enskilda testresultatens ärftlighetsgrad beräknas. Ärftlighetsgraden kommer då att ge besked om hur stor andel av variationen i testresultaten som beror av arvsanlagen. Resterande skillnader är då effekter av miljö. I miljön ingår då också de mäteller bedömningsfel som använda metoder är behäftade med. Metod 2 är en enklare och i grunden tillförlitligare metod att beräkna en egenskaps ärftlighetsgrad. Men den förutsätter att man har både föräldrar och avkomma testade med samma metodik Man kan då göra en jämförelse mellan avkommans och föräldrarnas resultat i samma moment. Beräkningsresultatet över hur mycket avkommans resultat förändras när föräldraresultatet förändras med en enhet kallas för regressionskoefficient och brukar anges med bokstaven b. Om vi jämför många sådana par och avkommans värde i genomsnitt ökar med 0,25 när föräldravärdet ökar med 1 så är således b=0,25. Värdet b blir då en mätare på hur starkt föräldrarna påverkat sina avkommors resultat. Nu bidrar ju en förälder bara med halva arvet till sin avkomma. Så den egentliga påverkan är därför dubbelt så hög som den uppmätta. Den kunskapen använder man för att beräkna ärftlighetsgraden, som vid jämförelse mellan avkomman och den ena föräldern således blir lika med 2b, eller i exemplet ovan 2*0,25 = 0,50 eller 50 %. (MH som hjälpmedel i hundaveln / sidan 3 av 7)

23 Om vi i stället jämför avkommegrupper med båda föräldrarnas medelresultat så beräknas ärftlighetsgraden direkt ur värdet på b. Vi har ju båda föräldrarna med och således alla gener som kan påverka resultaten och inte bar hälften som i föregående exempel. Fördelen med metod 2 är att den utgår från vad som faktiskt har hänt. Vi har föräldrar som skiljer sig åt i resultat. Effekterna av de skillnaderna på avkomman kan direkt avläsas. Att mäta ärftlighetsgrad på detta sätt ger som resultat den realiserade ärftlighetsgraden. Med rimligt stora material ger den en mycket betryggande beräkning av hur starkt egenskaper eller mätvärden påverkas av arvet. Faktorsanalys När man, som i MH-beskrivningen, har ett mycket stort antal mätvärden, kan just mängden av värden leda till svårigheter att tolka resultaten. Nu finns det oftast i sådana fall samband mellan resultaten i olika mätvärden. En hund som visar starka flykt- eller rädslereaktioner i ett moment som upplevs som hotfullt eller skrämmande kan exempelvis förväntas reagera på likartat sätt i att annat moment med skrämmande eller hotfulla inslag. Sådana samband mellan reaktioner i skilda moment kan kartläggas med statistiska metoder. Därefter kan de resultat som visar samband med varandra redovisas i sammanhållna grupper. Ett sådant försök till uppdelning finns redovisad i Diagrammen 2 och 3. Den gruppindelningen är baserad på de direkta sambanden såsom de kan beräknas utan annan bearbetning av testresultaten. Faktorsanalysen i den här rapporten har gått ett steg vidare. Först har de genetiska sambanden mellan testresultaten beräknats. Metoden har likheter med tidigare beskriva beräkning av ärftlighetsgrader. Sedan har kunskap om de genetiska sambanden använts för att föra samman testresultaten i ett antal grupper eller så kallade faktorer. Faktorerna kan då sägas utgöra ett slags grundegenskaper som testats med flera olika moment i MH-testen. RESULTAT OCH DISKUSSION Rasmedelvärden i MH-beskrivningen Resultaten för enskilda raser samt det totala medelvärdet i varje moment för brukshundraserna redovisas i Tabell 1. Därutöver finns de raser som ingår i beräkningarna av ärftlighetsgrader redovisade i diagrammen 4 till 7. Effekter av kön, domare och fader på MH-resultaten Resultaten gäller som nämnts för analys av MH-beskrivningar för 1064 schäfrar av båda könen och presenteras i Tabell 2. Som framgår finns det könsskillnader i flera moment. Effekter av kön Mest framträdande är att tikar visar kraftigare rädslereaktioner och är mindre aktiva i leksituationer än hanarna. Det är också påtagligt att de visar mindre intensitet vid bitande och gripande av föremål. (MH som hjälpmedel i hundaveln / sidan 4 av 7)

24 Effekter av domare (beskrivare) Det är i praktiken omöjligt att åstadkomma system för subjektiva bedömningar som blir helt oberoende av vem som utför bedömningen eller beskrivningen. Vi tolkar alltid text lite olika och har dessutom olika erfarenhet. Erfarna beskrivare kan exempelvis förväntas vara mer nyanserade i sin tolkning av resultat. De kan också ha lättare att observera beteendeavvikelser som mindre rutine rade beskrivare förbiser. Sådana skillnader i erfarenhet är en trolig orsak till de bytande domareffekter som redovisas i Tabell 2. En annan orsak till skillnader i domares sätt att beskriva hundar kan utgöras av skillnader i själva testarrangemangen. Sådana skillnader kommer i den här aktuella analysen att redovisas främst som en skillnad i beskrivarnas sätt att utnyttja beskrivningsmetodiken. De bidrar därför med säkerhet till de höga signifikanser som redovisas för domareffekter. När detta väl är sagt finns det ändå anledning att understryka att enhetlighet i utformning av beskrivningsarrangemangen och bedömningssystemet är en förutsättning för att resultaten av beskrivningen skall visa ärftlig variation. Ärftlig variation i beskrivningsresultat är i sin tur en förutsättning för MH-beskrivningens användbarhet som urvalsinstrument i avelsarbetet. Det finns därför all anledning att fortsätta ansträngningarna att skapa så enhetliga förhållanden som är praktiskt möjligt vid beskrivningarna. En fortsatt och regelbunden sambedömning av hundar är också en nödvändig förutsättning för att beskrivarna inte skall glida isär i sin tolkning av beskrivningssystemet. SBK har låtit framställa utmärkta filmer för presentation av grunderna i MH-beskrivningens metodik.vill man ytterligare försäkra sig om stabilitet i bedömningsmetodiken så vore en komplettering med ytterligare en film av stor värde. Den skulle då mer i detalj visa, analysera och kommentera hundarnas reaktioner inför de olika situationer de ställs inför under beskrivningen. Filmen borde därefter göras tillgänglig för alla MH-beskrivare så att de regelbundet kan återkomma till den före varje nytt bedömningstillfälle då de varit inaktiva någon längre tid. Det framgår av MH-data att flera beskrivare hitintills endast har beskrivit enstaka hundar eller kullar. De får då för lite rutin för att beskriva hundar enligt en gemensam och stabil metodik. En ytterligare film av skisserat slag skulle vara ett utomordentligt hjälpmedel för att återkommande kalibrera sitt sätt att använda beskrivningsskalorna. Därmed skulle avsevärda felkällor kunna elimineras och hela MH-verksamheten öka i värde för avelsarbete. Effekter av fader ( hanhund ) Vid den statistiska analysen har effekten av hanhund mätts oberoende av skillnader i kön och av domarnas sätt att tolka beskrivningsprotokollet. Som framgår av Tabell 1 visar flertalet moment stark påverkan av fadern på avkommans resultat. Det är naturligtvis detsamma som att konstatera att resultaten för flertalet moment påverkas av ärftliga faktorer. För några moment kan man inte se någon statistisk säker påverkan av hanhunden på avkommans resultat. Den enkla slutsatsen är då att den här studien inte kunnat påvisa ärftlig variation i de aktuella momenten. Men det blir då också nödvändigt att konstatera att det gäller för rasen schäfer och är inte på något sätt en generell sanning för alla raser. I exempelvis momentet 10, skottprovet, syns ingen signifikant påverkan av fäder på avkommans reaktioner. Men det är då också nödvändigt att redovisa att den alldeles (MH som hjälpmedel i hundaveln / sidan 5 av 7)

25 överväldigande majoriteten av schäfrar har värdet 1 för skottprovet. Av 2894 testade schäfrar har bara 486 värden på 2 eller däröver. Med en så kraftig dominans för värdet 1 blir den totala variationen mycket låg. Med liten varia tion totalt finns heller inga förutsättningar för att upptäcka någon ärftlig variation. I rasen collie, med 437 testade hundar, är antalet registreringar med värden 2 eller högra hela 281. Då är alla hundar medräknade som tagits av testbanan pga alltför starka rädslereaktioner. Det är mycket sannolikt att man i den rasen skulle kunna påvisa betydligt högre effekt av hanhund på avkommans resultat. Att det sedan inte direkt framgår av den i fortsättningen redovisade ärftlighetsgraden för momentet skott när det gäller collie torde bero på att ca 10 % av de testade hundarna är borta ur analysen pga tidigare överreaktioner i testen. De ingår därför inte i analyserna, som endast omfattar hundar med kompletta MH-protokoll. Att effekten av Moder (tik) inte redovisas här beror på materialets begränsningar. Ett mycket stort antal tikar har endast givit valpar med en enda hanhund. Därmed kan inte tikeffekter särskiljas från hanhundseffekter. För att göra den analysen skulle man behöva jämföra effekten av tik inom hanhund, dvs. jämföra olika tikar parade med samma hanhund. Materialet blir då alltför begränsat för att ge rimligt säkra slutsatser. Den förväntade genetiska effekten av modern på avkomman är dock densamma som effekten av far. Eftersom samtliga hanhundar i ana lysen har parat minst två olika tikar så är den genomsnittliga ärftliga effekten av föräldrar på avkomman ändå tydligt visad vid analysen av effekten av far. Vad ytterligare analyser av tikeffekter skulle kunna bidra med är inte att påvisa starkare ärftlig inverkan på testresultaten. Däremot skulle man kunna se om tiken, utöver inverkan av sina gener, dessutom har annan inverkan på hundars vuxenbeteenden. Tidigare analyser genomförda av Wilsson och Sundgren (1997) på material från Statens Hundskola gör dock sådana tikeffekter mindre sannolika. Beräkning av ärftlighet Som nämnts i metodbeskrivningarna har ärftlighetsgraden för de skilda momenten i MHbeskrivningen beräknats enligt två olika metoder. Skattningar baserade på likhet i resultat för hel- och halvsyskon redovisas i Tabell 2 och beräkningarna baserade på likheter mellan föräldrar och avkomma i Tabell 3. Som framgår av redovisningen är de beräknade värdena för ärftlighetsgrad praktiskt taget genomgående signifikanta och tillräckligt höga för att MHresultaten skall kunna användas med framgång i ett planlagt avelsarbete. Egenskaper med motsvarande ärftlighet har under årtionden kunnat förbättras genom systematiskt avelsurval i andra husdjursraser. De skattade värden för ärftlighetsgrad gäller ärftlighet för den enskilda hundens beskrivningsvärden. Ytterligare säkerhet i avelsurvalet kan uppnås om man använder avkommeprövning. I Tabell 5 redovisad hur säkerheten för resultaten ökar vid olika mängd information om individen själv och dess släktingar. Som framgår av tabellen kan säkerheten höjas avsevärt, framför allt genom avkommeprövning. En fungerande avkommeprövning kräver dock att en relativt stor andel av hundarna i en ras verkligen blir beskrivna. I annat fall kan man inte förvänta sig några avelseffekter av att beskriva hundar eftersom möjligheter att välja hundar till avel med ledning av resultaten blir alltför begränsade. (MH som hjälpmedel i hundaveln / sidan 6 av 7)

26 Faktorsanalys Vid faktorsanalysen visade sig de olika testmomenten grupperas enligt följande: 1. Lek : 2a, 2b, 2c, 5d, 5e, 9a, 9b samt Jakt/grip : 3a och 3b 3. Rädsla : 6a, 6d, 6e, 7a, 7c, 7d, samt 7b 4. Hot : 5b, 6b, 8a, 8b 5. Kontakt : 1a, 1b, 1c 6. Nyfikenhet : 5a, 6c, 8d samt 8c I tre av grupperna ingår ett negativt värde. Det innebär att resultaten för det värde som anges med minustecken negativ påverkar gruppens totalvärde. Skottberörda hundar visar som exempel mindre leklust. I tabellen 4 redovisas de skattade ärftlighetsgraderna för respektive Faktor. Av tabellen framgår att man genom att sammanföra resultat från olika beskrivningsmoment i sammanhängande grupper kan öka MH-beskrivningens användbarhet i avelsurvalet säkerheten ytterligare något. SAMMANFATTNING - De preliminära analyserna av resultat från MH-beskrivningen visar, liksom tidigare studier av MUH ( Mental UnghundsBeskrivning), att hundarnas beteenden vid beksrivningen i betydande grad påverkas av ärftliga faktorer. - Resultaten från MH-beskrivningen bör därför redan i dag kunna användas för att förändra hundars beteenden. Det är särskilt angeläget att då ta hänsyn till rädslereaktioner, som praktiskt taget genomgående visar hög ärftlighet. - Det finns möjligheter att ytterligare öka säkerheten i MH-beskrivningens resultat. Det är då framför allt fortsatt arbete med att standardisera själva beskrivningssituationerna och att ge beskrivarna tillgång till ytterligare hjälpmedel för enhetlig bedömning som bör prioriteras. - MH- materialet är redan omfattande och växer årligen med tusentals beskrivna hundar. Materialet är världsunikt och utgör en nästan outtömlig källa till kunskaper om hundars beteenden. Det vore därför värdefullt om en mer systematisk plan kunde utarbetas för att tillvarata denna unika kunskapskälla som också kan ger mer allmän kunskap om den fysiologiska bakgrunden till variation i däggdjurs beteenden. (MH som hjälpmedel i hundaveln / sidan 7 av 7)

27 Bilaga 8 Fördelningen längs intensitetsskalorna i de olika delmomenten i MH Kontakt 8e Spöken- kontakt 1a Kontakt hälsning % 11% 9% 6% % 23% 2% 1b Kontakt samarbetet 1c Kontakt hantering % 51% 1% 3% 1% % 4 1 1% 4% Lek 2a & 9a Leklust 2b & 9b Lek - gripande % 68% 16% 1 11% 8% 1% 2% 4% % 48% 36% 3 1 6% 3% 2% 3% Lek 1- leklust Lek 2- leklust Lek 1- gripande Lek 2 gripande

28 2c Lek 1- dragkamp 5a Avst.lek- intresse % 24% 1 11% 6% % 2 9% 1% 2% 5c Avst.lek- nyfikenhet 5d Avst.lek- leklust % 22% 21% 1 9% % 19% 23% 14% 3% 5e Avst.lek- samarbete 5 46% % 1 7% Jakt Gripande 3a Jakt - förföljande 3b Jakt - gripande % 2 17% 1 16% 13% 7% 2% 3% % 29% 24% 1 17% 13% 16% 4% Jakt- förföljande 1 Jakt- förföljande 2 Jakt- gripande 1 Jakt- gripande 2

29 Intresse 6e Överraskn.- kvarstående intresse 7d Ljudkänslighet- kvarstående intresse % 1% % 2 23% Nyfikenhet 6c Överraskn.- nyfikenhet 7b Ljudkänslighet- nyfikenhet % 21% 12% 11% % 12% 11% Aktivitet 8d Spöken- nyfikenhet 4 Aktivitet % 19% 13% % 36% 21%

30 Skott Rädsla 10 Skott 8c Spöken- rädsla % 28% 23% 11% 6% % 22% 17% 14% 12% 6a Överraskn.- rädsla 6d Överraskn.- kvarstående rädsla % % 17% 19% 13% % c19% 1 3% 7a Ljudkänslighet- rädsla 7c Ljudkänslighet- kvarstående rädsla % 22% 16% 13% % 1 1 2%

31 Hot 5b Avst.lek- hot, agg 6b Överraskn.- hot, aggr % 12% 8% 2% 1% % 34% 23% 3% 8a Spöken- hot, aggr 8b Spöken- kontroll % 29% 1 7% 1% % 26% 24% 3%

32 Bilaga 9

33

MH SOM HJÄLPMEDEL I HUNDAVELN

MH SOM HJÄLPMEDEL I HUNDAVELN MH SOM HJÄLPMEDEL I HUNDAVELN PER-ERIK SUNDGREN Avd. för smådjursavel Sveriges Lantbruksuniversitet Box 7023, 750 07 Uppsala BAKGRUND En tidigare redovisning av ärftlig variation i Svenska Brukshundsklubbens

Läs mer

NOVA SCOTIA DUCK TOLLING RETRIEVER

NOVA SCOTIA DUCK TOLLING RETRIEVER Grupp 8 FCI-nummer 312 ORIGINALSTANDARD 1987-06-24 FCI-Standard 1987-06-24; engelska SKKs Standardkommitté 1995-09-12 NOVA SCOTIA DUCK TOLLING RETRIEVER Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag

Läs mer

Raskompendium för Nova Scotia Duck Tolling Retriever

Raskompendium för Nova Scotia Duck Tolling Retriever Raskompendium för Nova Scotia Duck Tolling Retriever OBSERVERA! Alla bilder publiceras efter tillstånd från respektive fotograf. Dock gäller copyright, vilket innebär att om bilden skall användas till

Läs mer

NOVA SCOTIA DUCK TOLLING RETRIEVER

NOVA SCOTIA DUCK TOLLING RETRIEVER Grupp 8 FCI-nummer 312 FCI-standard på engelska publicerad 1987-06-24 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1987-06-24 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 1995-09-12 NOVA SCOTIA

Läs mer

WELSH SPRINGER SPANIEL

WELSH SPRINGER SPANIEL Grupp 8 FCI-nummer 126 FCI-standard på engelska publicerad 2009-10-28 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-07-28 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-11-17 WELSH SPRINGER

Läs mer

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8 Grupp 8 FCI-nummer 111 FCI-standard på engelska publicerad 2009-10-28 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-07-28 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-05-17 GOLDEN RETRIEVER

Läs mer

WELSH SPRINGER SPANIEL

WELSH SPRINGER SPANIEL Grupp 8 FCI-nummer 126 FCI-standard på engelska publicerad 2009-10-28 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-07-28 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-11-17 WELSH SPRINGER

Läs mer

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8. FCI-nummer 111 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

GOLDEN RETRIEVER. Grupp 8. FCI-nummer 111 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté Grupp 8 FCI-nummer 111 Originalstandard 1987-06-24 FCI-Standard 1999-01-29; engelska SKKs Standardkommitté 2003-10-08 GOLDEN RETRIEVER Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag Íslands Norsk

Läs mer

Grupp 8 GOLDEN RETRIEVER Nordisk Kennel Union

Grupp 8 GOLDEN RETRIEVER Nordisk Kennel Union Grupp 8 FCI-nummer 111 FCI-standard på engelska publicerad 2009-10-28 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-07-28 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-05-17 GOLDEN RETRIEVER

Läs mer

Grupp 5 KAI Nordisk Kennel Union

Grupp 5 KAI Nordisk Kennel Union Grupp 5 FCI-nummer 317 FCI-standard på engelska publicerad 1999-06-16 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1994-12-20 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2009-02-18 KAI Nordisk

Läs mer

AMERICAN STAFFORDSHIRE TERRIER

AMERICAN STAFFORDSHIRE TERRIER Grupp 3 FCI-nummer 286 FCI-standard på engelska publicerad 1997-12-01 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1996-09-03 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-11-29 AMERICAN STAFFORDSHIRE

Läs mer

LANCASHIRE HEELER. Grupp 1. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté

LANCASHIRE HEELER. Grupp 1. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté Grupp 1 FCI-nummer - Originalstandard 1999-05-18 SKKs Standardkommitté 2002-06-05 LANCASHIRE HEELER Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska Kennelklubben

Läs mer

WELSH CORGI PEMBROKE

WELSH CORGI PEMBROKE Grupp 1 FCI-nummer 39 FCI-standard på engelska publicerad 2010-12-01 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2010-11-04 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-12-22 WELSH CORGI

Läs mer

WELSH CORGI PEMBROKE

WELSH CORGI PEMBROKE Grupp 1 FCI-nummer 39 FCI-standard på engelska publicerad 2010-12-01 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2010-11-04 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-12-22 WELSH CORGI

Läs mer

FOXHOUND. (Rasnamn i hemlandet: English Foxhound)

FOXHOUND. (Rasnamn i hemlandet: English Foxhound) Grupp 6 FCI-nummer 159 FCI-standard på engelska publicerad 2009-06-03 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-03-29 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-04-27 FOXHOUND (Rasnamn

Läs mer

JAPANSK SPETS (Nihon Supittsu)

JAPANSK SPETS (Nihon Supittsu) Grupp 5 FCI-nummer 262 Originalstandard 1987 FCI-Standard 1999-06-16; engelska SKKs Standardkommitté 2004-09-01 JAPANSK SPETS (Nihon Supittsu) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands

Läs mer

Grupp 1 BORDER COLLIE Nordisk Kennel Union

Grupp 1 BORDER COLLIE Nordisk Kennel Union Grupp 1 FCI-nummer 297 FCI-standard på engelska publicerad 2009-10-28 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1987-06-24 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-11-17 BORDER COLLIE

Läs mer

FINSK LAPPHUND (Suomenlapinkoira)

FINSK LAPPHUND (Suomenlapinkoira) Grupp 5 FCI-nummer 189 Originalstandard 1996-11-16 SKKs Standardkommitté 2002-06-05 FINSK LAPPHUND (Suomenlapinkoira) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska

Läs mer

Grupp 5 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av Dansk Kennel Klub i november 2003 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2012-12-19

Grupp 5 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av Dansk Kennel Klub i november 2003 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2012-12-19 Grupp 5 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av Dansk Kennel Klub i november 2003 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2012-12-19 DANSK SPIDS Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag

Läs mer

STAFFORDSHIRE BULLTERRIER (Staffordshire Bull Terrier)

STAFFORDSHIRE BULLTERRIER (Staffordshire Bull Terrier) Grupp 3 FCI-nummer 76 Originalstandard 1987-06-24 FCI-Standard 1998-01-20; engelska SKKs Standardkommitté 2003-04-25 STAFFORDSHIRE BULLTERRIER (Staffordshire Bull Terrier) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel

Läs mer

HÄLLEFORSHUND (interimistisk standard)

HÄLLEFORSHUND (interimistisk standard) Grupp 5 FCI-nummer - Interimistisk standard HÄLLEFORSHUND (interimistisk standard) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska Kennelklubben Suomen Kennelliitto

Läs mer

FARAOHUND (Pharaoh Hound)

FARAOHUND (Pharaoh Hound) Grupp 5 FCI-nummer 248 Originalstandard 1987-06-24 FCI-Standard 1999-08-09; engelska SKKs Standardkommitté 2003-10-08 FARAOHUND (Pharaoh Hound) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands

Läs mer

AMERICAN STAFFORDSHIRE TERRIER

AMERICAN STAFFORDSHIRE TERRIER Grupp 3 FCI-nummer 286 FCI-standard på engelska publicerad 1997-12-01 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1996-09-03 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2011-11-29

Läs mer

FLATCOATED RETRIEVER

FLATCOATED RETRIEVER Grupp 8 FCI-nummer 121 FCI-standard på engelska publicerad 2009-10-28 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-07-28 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-07-14 FLATCOATED

Läs mer

LAPSK VALLHUND (Lapinporokoira)

LAPSK VALLHUND (Lapinporokoira) Grupp 5 FCI-nummer 284 Originalstandard 1997-05-08 SKKs Standardkommitté 2002-06-05 LAPSK VALLHUND (Lapinporokoira) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska

Läs mer

FLATCOATED RETRIEVER

FLATCOATED RETRIEVER Grupp 8 FCI-nummer 121 FCI-standard på engelska publicerad 2009-10-28 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-07-28 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-07-14 FLATCOATED

Läs mer

WELSH CORGI CARDIGAN

WELSH CORGI CARDIGAN Grupp 1 FCI-nummer 38 FCI-standard på engelska publicerad 2010-05-12 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1987-06-24 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-12-22 WELSH CORGI

Läs mer

HALDENSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer 267 Originalstandard SKKs Standardkommitté

HALDENSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer 267 Originalstandard SKKs Standardkommitté Grupp 6 FCI-nummer 267 Originalstandard 1997-09-18 SKKs Standardkommitté 1999-01-13 HALDENSTÖVARE Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska Kennelklubben

Läs mer

Raskompendium. Nova Scotia Duck Tolling Retriever

Raskompendium. Nova Scotia Duck Tolling Retriever Raskompendium Nova Scotia Duck Tolling Retriever Exteriördomarkonferens 2015 Raskompendiet är reviderat 2015-06-16 av Annika Bergquist, Ellinor Forsman och Helen Häggström. Alla bilder är publicerade efter

Läs mer

VIT HERDEHUND (Berger blanc suisse)

VIT HERDEHUND (Berger blanc suisse) Grupp 1 FCI-nummer 347 Originalstandard 2002-11-26 FCI-Standard 2002-12-18; engelska SKKs Standardkommitté 2003-10-08 VIT HERDEHUND (Berger blanc suisse) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag

Läs mer

SVENSK VIT ÄLGHUND. Grupp 5. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté

SVENSK VIT ÄLGHUND. Grupp 5. FCI-nummer - Originalstandard SKKs Standardkommitté Grupp 5 FCI-nummer - Originalstandard 1993-08-30 SKKs Standardkommitté 1993-08-30 SVENSK VIT ÄLGHUND Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska Kennelklubben

Läs mer

WELSH CORGI CARDIGAN

WELSH CORGI CARDIGAN Grupp 1 FCI-nummer 38 FCI-standard på engelska publicerad 2010-05-12 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1987-06-24 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-11-29 WELSH CORGI

Läs mer

Grupp 7 ÉPAGNEUL PICARD Nordisk Kennel Union

Grupp 7 ÉPAGNEUL PICARD Nordisk Kennel Union Grupp 7 FCI-nummer 108 FCI-standard på franska publicerad 1998-09-25 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1964-10-30 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2016-10-12

Läs mer

Grupp 7 POINTER Nordisk Kennel Union

Grupp 7 POINTER Nordisk Kennel Union Grupp 7 FCI-nummer 1 FCI-standard på engelska publicerad 2009-10-28 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-07-28 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-09-14 POINTER Nordisk

Läs mer

Grupp 5 HOKKAIDO Nordisk Kennel Union

Grupp 5 HOKKAIDO Nordisk Kennel Union Grupp 5 FCI-nummer 261 FCI-standard på engelska publicerad 1999-06-16 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1994-12-20 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-04-27 HOKKAIDO Nordisk

Läs mer

FLATCOATED RETRIEVER

FLATCOATED RETRIEVER Grupp 8 FCI-nummer 121 Originalstandard 1988-09-08 FCI-standard 1999-01-29; engelska SKKs Standardkommitté 1991-03-20 e.ä. FLATCOATED RETRIEVER Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands

Läs mer

RHODESIAN RIDGEBACK. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.

RHODESIAN RIDGEBACK. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar. Grupp 6 FCI-nummer 146 FCI-standard på engelska publicerad 1996-12-10 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1996-12-10 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 1998-03-25 RHODESIAN RIDGEBACK

Läs mer

CESKOSLOVENSKÝ VLCIAK

CESKOSLOVENSKÝ VLCIAK Grupp 1 FCI-nummer 332 FCI-standard på tyska publicerad 1999-09-03 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1999-09-03 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2009-02-19 CESKOSLOVENSKÝ

Läs mer

ENGELSK SPRINGER SPANIEL

ENGELSK SPRINGER SPANIEL Grupp 8 FCI-nummer 125 FCI-standard på engelska publicerad 2009-10-28 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-07-28 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-11-17 ENGELSK SPRINGER

Läs mer

Grupp 10 GREYHOUND Nordisk Kennel Union

Grupp 10 GREYHOUND Nordisk Kennel Union Grupp 10 FCI-nummer 158 FCI-standard på engelska publicerad 2011-01-27 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2010-10-13 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-04-27 GREYHOUND

Läs mer

GORDONSETTER. Grupp 7

GORDONSETTER. Grupp 7 Grupp 7 FCI-nummer 6 FCI-standard på engelska publicerad 2009-10-28 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-07-28 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-09-14 GORDONSETTER

Läs mer

URSPRUNGSLAND: Tibet HEMLAND: England

URSPRUNGSLAND: Tibet HEMLAND: England GRUPP 9 (Tibetan Spaniel) FCI 231 C 1987-06-24 STANDARD FÖR TIBETANSK SPANIEL SKK:s STANDARDKOMMITTÉ 1994-11-22-e ä URSPRUNGSLAND: Tibet HEMLAND: England OMRÅDE: Sällskapshund BAKGRUND/ ÄNDAMÅL: Tibetansk

Läs mer

SLOVENSKÝ HRUBOSRSTÝ STAVAC

SLOVENSKÝ HRUBOSRSTÝ STAVAC Grupp 7 FCI-nummer 320 FCI-standard på tyska publicerad 1996-07-24 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1995-01-06 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2013-10-09

Läs mer

HYGENSTÖVARE (Hygenhund)

HYGENSTÖVARE (Hygenhund) Grupp 6 FCI-nummer 266 Originalstandard 1993-08-18 SKKs Standardkommitté 1999-01-13 HYGENSTÖVARE (Hygenhund) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska Kennelklubben

Läs mer

Svenska Älghundklubben

Svenska Älghundklubben Raskompendium för Hälleforshund Svenska Älghundklubben Denna publikation är tänkt som ett hjälpmedel för auktoriserade domare som dömer Hälleforshund på utställning. Den är också tänkt att användas vid

Läs mer

WELSH CORGI CARDIGAN

WELSH CORGI CARDIGAN Grupp 1 FCI-nummer 38 Originalstandard 1987-06-24 FCI-Standard 1987-06-24; engelska SKKs Standardkommitté 2003-10-08 WELSH CORGI CARDIGAN Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands

Läs mer

Grupp 5 KAI Nordisk Kennel Union

Grupp 5 KAI Nordisk Kennel Union Grupp 5 FCI-nummer 317 FCI-standard på engelska publicerad 2017-02-09 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2016-10-30 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2017-09-13

Läs mer

SHIBA (Shiba) Grupp 5. FCI-nummer 257 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

SHIBA (Shiba) Grupp 5. FCI-nummer 257 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté Grupp 5 FCI-nummer 257 Originalstandard 1992-06-15 FCI-Standard 1995-04-14; engelska SKKs Standardkommitté 1995-11-30 SHIBA (Shiba) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag Íslands Norsk

Läs mer

Grupp 10 WHIPPET Nordisk Kennel Union

Grupp 10 WHIPPET Nordisk Kennel Union Grupp 10 FCI-nummer 162 FCI-standard på engelska publicerad 2007-05-14 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2007-03-06 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-03-03 WHIPPET Nordisk

Läs mer

Grupp 3 SEALYHAMTERRIER Nordisk Kennel Union

Grupp 3 SEALYHAMTERRIER Nordisk Kennel Union Grupp 3 FCI-nummer 74 FCI-standard på engelska publicerad 2009-05-19 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-03-26 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2009-09-29 SEALYHAMTERRIER

Läs mer

STEIRISCHE RAUHHAARBRACKE

STEIRISCHE RAUHHAARBRACKE Grupp 6 FCI-nummer 62 FCI-standard på tyska publicerad 1995-10-10 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1995-10-10 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2014-10-23 STEIRISCHE

Läs mer

DERATION CYNOLOGIQUE INTERNATIONALE (AISBL)

DERATION CYNOLOGIQUE INTERNATIONALE (AISBL) Grupp 5 FCI-nummer 261 FCI-standard på engelska publicerad 1999-06-16 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1994-12-20 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-04-27 HOKKAIDO Nordisk

Läs mer

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer - FCI-Standard rasen ej erkänd av FCI SKKs Standardkommitté 1995-11-30

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6. FCI-nummer - FCI-Standard rasen ej erkänd av FCI SKKs Standardkommitté 1995-11-30 Grupp 6 FCI-nummer - FCI-Standard rasen ej erkänd av FCI SKKs Standardkommitté 1995-11-30 GOTLANDSSTÖVARE Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska Kennelklubben

Läs mer

Grupp 6 RHODESIAN RIDGEBACK Nordisk Kennel Union

Grupp 6 RHODESIAN RIDGEBACK Nordisk Kennel Union Grupp 6 FCI-nummer 146 FCI-standard på engelska publicerad 1996-12-10 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1996-12-10 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 1998-03-25 RHODESIAN RIDGEBACK

Läs mer

TIBETANSK TERRIER. (Tibetan Terrier)

TIBETANSK TERRIER. (Tibetan Terrier) Grupp 9 FCI-nummer 209 FCI-standard på engelska publicerad 2011-02-16 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2010-10-13 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-08-18 TIBETANSK TERRIER

Läs mer

DANSK-SVENSK GÅRDSHUND

DANSK-SVENSK GÅRDSHUND Grupp 2 FCI-nummer 356 FCI-standard på engelska publicerad 2009-05-19 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-03-26 Översättning fastställd av SKK/DKK 2006-12-12 DANSK-SVENSK GÅRDSHUND Nordisk

Läs mer

Grupp 8 LABRADOR RETRIEVER Nordisk Kennel Union

Grupp 8 LABRADOR RETRIEVER Nordisk Kennel Union Grupp 8 FCI-nummer 122 FCI-standard på engelska publicerad 2011-01-12 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2010-10-13 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2013-07-02

Läs mer

ENGELSK SETTER (English Setter)

ENGELSK SETTER (English Setter) Grupp 7 FCI-nummer 2 Originalstandard 1987-06-14 FCI-Standard 1987-06-14; engelska SKKs Standardkommitté 1995-06-20, ändrad 2004-09-01 ENGELSK SETTER (English Setter) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel

Läs mer

Grupp 8 FIELD SPANIEL Nordisk Kennel Union

Grupp 8 FIELD SPANIEL Nordisk Kennel Union Grupp 8 FCI-nummer 123 FCI-standard på engelska publicerad 2015-05-12 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2014-11-03 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2016-03-29

Läs mer

KOOIKERHONDJE. Grupp 8. FCI-nummer 314 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté

KOOIKERHONDJE. Grupp 8. FCI-nummer 314 Originalstandard FCI-Standard ; engelska SKKs Standardkommitté Grupp 8 FCI-nummer 314 Originalstandard 1989-03-10 FCI-Standard 1990-01-31; engelska SKKs Standardkommitté 1995-09-12 KOOIKERHONDJE Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk

Läs mer

Grupp 5 CHOW CHOW Nordisk Kennel Union

Grupp 5 CHOW CHOW Nordisk Kennel Union Grupp 5 FCI-nummer 205 FCI-standard på engelska publicerad 2011-01-27 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2010-10-13 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2012-11-21

Läs mer

Grupp 5 SVENSK LAPPHUND Nordisk Kennel Union

Grupp 5 SVENSK LAPPHUND Nordisk Kennel Union Grupp 5 FCI-nummer 135 FCI-standard på engelska publicerad 2012-02-22 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2011-11-10 Översättning fastställd av SKKs Centralstyrelse 2011-02-16 SVENSK LAPPHUND

Läs mer

FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2003-03-25

FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2003-03-25 Grupp 7 FCI-nummer 224 FCI-standard på engelska publicerad 2003-05-05 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2003-03-25 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-03-23 STANDARD FÖR

Läs mer

PETIT BLEU DE GASCOGNE

PETIT BLEU DE GASCOGNE Grupp 6 FCI-nummer 31 FCI-standard på franska publicerad 1998-02-02 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1996-01-24 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-04-27 PETIT BLEU DE

Läs mer

Grupp 7 ENGELSK SETTER Nordisk Kennel Union

Grupp 7 ENGELSK SETTER Nordisk Kennel Union Grupp 7 FCI-nummer 2 FCI-standard på engelska publicerad 2009-10-28 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-07-28 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-09-14 ENGELSK SETTER

Läs mer

FEDERATION CYNOLOGIQUE INTERNATIONALE (AISBL)

FEDERATION CYNOLOGIQUE INTERNATIONALE (AISBL) Grupp 6 FCI-nummer 30 FCI-standard på franska publicerad 1997-04-18 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1964-10-19 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2012-12-19 PORCELAINE Nordisk

Läs mer

IRLÄNDSK VATTENSPANIEL

IRLÄNDSK VATTENSPANIEL Grupp 8 FCI-nummer 124 FCI-standard på engelska publicerad 2001-04-02 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2001-03-13 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2002-06-05

Läs mer

NORSK ÄLGHUND GRÅ (gråhund)

NORSK ÄLGHUND GRÅ (gråhund) Grupp 5 FCI-nummer 242 Originalstandard 1997-09-18 SKKs Standardkommitté 1998-05-26 (Ändrad nov. 2000) NORSK ÄLGHUND GRÅ (gråhund) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag Íslands Norsk

Läs mer

ISLÄNDSK FÅRHUND (Íslenskur fjárhundur)

ISLÄNDSK FÅRHUND (Íslenskur fjárhundur) Grupp 5 FCI-nummer 289 Originalstandard 2000-10-25 FCI-Standard 2000-11-29; engelska SKKs Standardkommitté 2001-12-06 ISLÄNDSK FÅRHUND (Íslenskur fjárhundur) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag

Läs mer

AFGHANHUND. (Rasnamn i hemlandet: Afghan Hound)

AFGHANHUND. (Rasnamn i hemlandet: Afghan Hound) Grupp 10 FCI-nummer 228 FCI-standard på engelska publicerad 2011-12-12 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2010-10-13 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2012-12-19

Läs mer

OTTERHOUND. Grupp 6. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar.

OTTERHOUND. Grupp 6. Illustrationen visar hundrasens utseende, dvs. inte nödvändigtvis ett rastypiskt perfekt exemplar. Grupp 6 FCI-nummer 294 FCI-standard på engelska publicerad 2011-01-27 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2010-10-13 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-09-29 OTTERHOUND

Läs mer

POLSKI OWCZAREK PODHALANSKI

POLSKI OWCZAREK PODHALANSKI Grupp 1 FCI-nummer 252 Originalstandard 1988-06-08 FCI-Standard 1997-07-14; engelska SKKs Standardkommitté 2000-11-07 POLSKI OWCZAREK PODHALANSKI Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag

Läs mer

Svenska Älghundklubben

Svenska Älghundklubben Raskompendium för Svensk Vit Älghund Svenska Älghundklubben Denna publikation är tänkt som ett hjälpmedel för auktoriserade domare som dömer Svensk Vit Älghund på utställning. Den är också tänkt att användas

Läs mer

Grupp 9 LHASA APSO Nordisk Kennel Union

Grupp 9 LHASA APSO Nordisk Kennel Union Grupp 9 FCI-nummer 227 FCI-standard på engelska publicerad 2011-02-16 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2010-10-13 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-08-18 LHASA APSO

Läs mer

CESKYTERRIER (Cesky Terrier)

CESKYTERRIER (Cesky Terrier) Grupp 3 FCI-nummer 246 Originalstandard 1996-02-19 FCI-standard 1996-02-19; engelska SKKs Standardkommitté 1997-05-28 CESKYTERRIER (Cesky Terrier) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag

Läs mer

POINTER. Grupp 7. FCI-nummer 1 FCI-Standard 1987-06-24; engelska SKKs Standardkommitté 1995-06-20

POINTER. Grupp 7. FCI-nummer 1 FCI-Standard 1987-06-24; engelska SKKs Standardkommitté 1995-06-20 Grupp 7 FCI-nummer 1 FCI-Standard 1987-06-24; engelska SKKs Standardkommitté 1995-06-20 POINTER Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska Kennelklubben Suomen

Läs mer

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av SKKs Centralstyrelse Foto: Åsa Lindholm

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av SKKs Centralstyrelse Foto: Åsa Lindholm Grupp 6 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av SKKs Centralstyrelse 2017-02-03 GOTLANDSSTÖVARE Foto: Åsa Lindholm Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk Kennel Klub Svenska

Läs mer

Grupp 5 NORRBOTTENSPETS Nordisk Kennel Union

Grupp 5 NORRBOTTENSPETS Nordisk Kennel Union Grupp 5 FCI-nummer 276 FCI-standard på engelska publicerad 2009-10-21 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-07-28 Översättning fastställd av SKKs Centralstyrelse 2009-02-05 NORRBOTTENSPETS

Läs mer

BASSET BLEU DE GASCOGNE

BASSET BLEU DE GASCOGNE Grupp 6 FCI-nummer 35 Originalstandard 1996-01-24 FCI-Standard 1996-01-24; franska SKKs Standardkommitté 1998-11-10 BASSET BLEU DE GASCOGNE Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands

Läs mer

Grupp 2 BULLMASTIFF Nordisk Kennel Union

Grupp 2 BULLMASTIFF Nordisk Kennel Union Grupp 2 FCI-nummer 157 FCI-standard på engelska publicerad 2011-01-19 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2010-10-13 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-08-18 BULLMASTIFF

Läs mer

Grupp 5 SHIBA Nordisk Kennel Union

Grupp 5 SHIBA Nordisk Kennel Union Grupp 5 FCI-nummer 257 FCI-standard på engelska publicerad 2017-02-09 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2016-10-30 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2017-09-13

Läs mer

SHETLAND SHEEPDOG (Shetland Sheepdog)

SHETLAND SHEEPDOG (Shetland Sheepdog) Grupp 1 FCI-nummer 88 Originalstandard 1987-06-27 FCI-Standard 1987-06-24; engelska SKKs Standardkommitté 1997-09-02 SHETLAND SHEEPDOG (Shetland Sheepdog) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag

Läs mer

POLSKI OWCZAREK NIZINNY

POLSKI OWCZAREK NIZINNY Grupp 1 FCI-nummer 251 Originalstandard 1998-08-07 FCI-Standard 1998-08-07; engelska SKKs Standardkommitté 1999-10-05 POLSKI OWCZAREK NIZINNY Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands

Läs mer

DALMATINER (Dalmatinac)

DALMATINER (Dalmatinac) Grupp 6 FCI-nummer 153 Originalstandard 1999-04-14 FCI-Standard 1999-04-14; engelska SKKs Standardkommitté 2000-02-09, ändrad 2005-11-02 DALMATINER (Dalmatinac) Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag

Läs mer

Grupp 5 HOKKAIDO Nordisk Kennel Union

Grupp 5 HOKKAIDO Nordisk Kennel Union Grupp 5 FCI-nummer 261 FCI-standard på engelska publicerad 2017-02-09 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2016-10-30 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2017-09-13

Läs mer

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6 FCI-nummer - Ej erkänd av FCI Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté Foto: Åsa Lindholm

GOTLANDSSTÖVARE. Grupp 6 FCI-nummer - Ej erkänd av FCI Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté Foto: Åsa Lindholm Grupp 6 FCI-nummer - Ej erkänd av FCI Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 1995-11-30 GOTLANDSSTÖVARE Foto: Åsa Lindholm Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk

Läs mer

BERNER SENNENHUND. Grupp 2. FCI-nummer 45 Originalstandard 2003-03-25 FCI-Standard 2003-05-05; tyska SKKs Standardkommitté 2004-09-01

BERNER SENNENHUND. Grupp 2. FCI-nummer 45 Originalstandard 2003-03-25 FCI-Standard 2003-05-05; tyska SKKs Standardkommitté 2004-09-01 Grupp 2 FCI-nummer 45 Originalstandard 2003-03-25 FCI-Standard 2003-05-05; tyska SKKs Standardkommitté 2004-09-01 BERNER SENNENHUND Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk

Läs mer

EURASIER. Grupp 5. FCI-nummer 291 Originalstandard 1994-01-06 FCI-Standard 1994-01-06; tyska SKKs Standardkommitté 1997-02-19

EURASIER. Grupp 5. FCI-nummer 291 Originalstandard 1994-01-06 FCI-Standard 1994-01-06; tyska SKKs Standardkommitté 1997-02-19 Grupp 5 FCI-nummer 291 Originalstandard 1994-01-06 FCI-Standard 1994-01-06; tyska SKKs Standardkommitté 1997-02-19 EURASIER Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag Íslands Norsk Kennel

Läs mer

Grupp 1 LANCASHIRE HEELER Nordisk Kennel Union

Grupp 1 LANCASHIRE HEELER Nordisk Kennel Union Grupp 1 FCI-nummer 360 FCI-standard på engelska publicerad 2016-05-30 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2016-04-04 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2016-10-12

Läs mer

YORKSHIRETERRIER. (Rasnamn i hemlandet: Yorkshire Terrier)

YORKSHIRETERRIER. (Rasnamn i hemlandet: Yorkshire Terrier) Grupp 3 FCI-nummer 86 FCI-standard på engelska publicerad 2012-02-22 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2011-11-10 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2013-10-01

Läs mer

AZAWAKH. Grupp 10. FCI-nummer 307 Originalstandard 1994-08-22 FCI-Standard 1998-06-03; franska SKKs Standardkommitté 2005-06-09

AZAWAKH. Grupp 10. FCI-nummer 307 Originalstandard 1994-08-22 FCI-Standard 1998-06-03; franska SKKs Standardkommitté 2005-06-09 Grupp 10 FCI-nummer 307 Originalstandard 1994-08-22 FCI-Standard 1998-06-03; franska SKKs Standardkommitté 2005-06-09 AZAWAKH Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk Kennel

Läs mer

PRAŽSKÝ KRYSARÍK. Grupp 9 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av CMKU 2008-11-15 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-11-17

PRAŽSKÝ KRYSARÍK. Grupp 9 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av CMKU 2008-11-15 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-11-17 Grupp 9 Ej erkänd av FCI Standard fastställd av CMKU 2008-11-15 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-11-17 PRAŽSKÝ KRYSARÍK Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands

Läs mer

ALASKAN MALAMUTE. Grupp 5. FCI-nummer 243 Originalstandard 1994-04-12 FCI-Standard 1996-08-14 SKKs Standardkommitté 1999-01-13

ALASKAN MALAMUTE. Grupp 5. FCI-nummer 243 Originalstandard 1994-04-12 FCI-Standard 1996-08-14 SKKs Standardkommitté 1999-01-13 Grupp 5 FCI-nummer 243 Originalstandard 1994-04-12 FCI-Standard 1996-08-14 SKKs Standardkommitté 1999-01-13 ALASKAN MALAMUTE Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundarxktarfélag Íslands Norsk Kennel

Läs mer

Grupp 9 PEKINGESE Nordisk Kennel Union

Grupp 9 PEKINGESE Nordisk Kennel Union Grupp 9 FCI-nummer 207 FCI-standard på engelska publicerad 2009-06-05 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2009-03-26 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2010-03-23 PEKINGESE Nordisk

Läs mer

COLLIE, LÅNGHÅRIG. (Rasnamn i hemlandet: Collie (Rough))

COLLIE, LÅNGHÅRIG. (Rasnamn i hemlandet: Collie (Rough)) Grupp 1 FCI-nummer 156 FCI-standard på engelska publicerad 2012-11-22 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2012-10-08 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2013-02-13

Läs mer

THAI BANGKAEW DOG THAI BANGKAEW DOG

THAI BANGKAEW DOG THAI BANGKAEW DOG 02.04.2013/EN FEDERATION CYNOLOGIQUE Grupp INTERNATIONALE 5 (AISBL) SECRETARIAT FCI-nummer 358 GENERAL: 13, Place Albert 1 er B 6530 Thuin (Belgique) FCI-standard på engelska publicerad 2011-05-26 FCI-standard

Läs mer

Grupp 8 CLUMBER SPANIEL Nordisk Kennel Union

Grupp 8 CLUMBER SPANIEL Nordisk Kennel Union Grupp 8 FCI-nummer 109 FCI-standard på engelska publicerad 2011-01-12 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2010-10-13 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2012-03-01

Läs mer

WEIMARANER. Grupp 7. FCI-nummer 99 Originalstandard 1990-02-27; tyska FCI-Standard 1998-12-04; tyska SKKs Standardkommitté 2000-02-09

WEIMARANER. Grupp 7. FCI-nummer 99 Originalstandard 1990-02-27; tyska FCI-Standard 1998-12-04; tyska SKKs Standardkommitté 2000-02-09 Grupp 7 FCI-nummer 99 Originalstandard 1990-02-27; tyska FCI-Standard 1998-12-04; tyska SKKs Standardkommitté 2000-02-09 WEIMARANER Nordisk Kennel Union Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands Norsk

Läs mer

Grupp 6 DEUTSCHE BRACKE Nordisk Kennel Union

Grupp 6 DEUTSCHE BRACKE Nordisk Kennel Union Grupp 6 FCI-nummer 299 FCI-standard på tyska publicerad 1997-09-15 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 1987-06-24 Översättning fastställd av SKKs arbetsgrupp för standardfrågor 2013-10-09

Läs mer

PARSON RUSSELL TERRIER

PARSON RUSSELL TERRIER Grupp 3 FCI-nummer 339 FCI-standard på engelska publicerad 2011-02-16 FCI-standard fastställd av FCI General Committee 2010-10-13 Översättning fastställd av SKKs Standardkommitté 2011-08-18 PARSON RUSSELL

Läs mer