Efter att ha befolkat vår järnåldersby skall vi titta

Transkript

1 Den äldre järnålderns dräktskick jonas wikborg En centimeterstor glaspärla funnen på boplatsen vid Skälby. Foto: Markus Andersson, SAU. Efter att ha befolkat vår järnåldersby skall vi titta närmare på hur människorna kan ha varit klädda. En röd glaspärla från ett av husen samt en trasig kam som hittades nedkastad i en av brunnnarna visar att Skälbyborna smyckade sig och kammade håret. Konstfullt utformade kammar av horn är vanliga fynd i gravar från romersk järnålder, och likadana kammar har som ovan nämnts bland annat hittats på Bastubackengravfältet. Gravarna där visar också att kvinnorna smyckade sig med halsband av glaspärlor och arm- och fingerringar av brons. Ör häng en verkar inte ha använts i Skandinavien vid denna tid. Däremot hade ett av skeletten på Bastubacken i Tortuna och ett vid Äs i Romfartuna en ring kring sin ena tå! Några rester efter järnålderns kläder har inte hittats i Skälby. Om vi ska göra oss en bild av de som en gång levde får vi därför ta hjälp av fynd från andra utgrävningar. Inte heller i de västmanländska gravarna finns några bevarade dräktplagg, men bennålar och dräktspännen av metall i dem visar att dräktmodet här del- vis var detsamma som i Sydskandinavien och norra Tyskland. Man har hittat enstaka fibulor av brons eller järn som kan liknas vid säkerhetsnålar eller broscher och knäpptes med hjälp av en nål på baksidan. Den dekorativa framsidan kunde vara utformad på olika sätt. Ibland hittas fibulorna parvis, som i en av gravarna vid Åsen i Kolbäcks socken. De båda fibulorna därifrån är gjutna i brons, och formen berättar att de härstammar från senare delen av den äldre romerska järnåldern. När fibulorna hittas i par antar man att de suttit i en klänning av peplosmodell (se nedan). En annan typ av spänne som hör till klädedräkten är remsöljor av brons eller järn. De skiljer sig inte nämnvärt från spännena i våra dagars livremmar. Sådana har hittats på flera av de västmanländska gravfälten. I vissa fall har mindre textilrester bevarats på baksidan av dräktspännena. På baksidan av en fibula i en av gravarna vid Äs i Romfartuna socken fanns fragment från två olika yllevävnader: en grövre och en finare. Den grövre var vävd i en teknik som kallas 4-skaftad bruten kypert med trådar/cm. Den andra var av

2 Den äldre järnålderns dräktskick 75 En fibula från äldre romersk järnålder (fas B2, e Kr). Fibulan var ett slags dräktspänne som på baksidan försetts med en nål. Detta exemplar har hittats i en grav i Kolbäcks socken. Foto: Susanne Granlund, Västmanlands läns museum. Ett par drygt 4 centimeter långa bronsfibulor från Åsen i Kolbäcks socken. De har hittats i en grav från äldre romersk järnålder (fas B2, e Kr). Parvisa uppsättningar av fibulor förknippas med en speciell typ av klänning, peplos, som även bars i Medelhavsområdet. Foto: Susanne Granlund, Västmanlands läns museum. så kallad diamantkypert med trådar/cm. Textilrester har även hittats på en fibula från Borgbygravfältet i Säby socken. Även här var det någon form av kypert samt eventuella rester efter brickbandsvävning. Ylle och päls bevarade klädesplagg från de jylländska mossarna Otroligt nog har man hittat en del välbevarade klädesplagg, i danska och nordtyska mossar med unika bevaringsförhållanden. Den bäst bevarade kvinnodräkten från äldre järnålder hittades i en torvmosse vid Huldremosse på Jylland. Kvinnan som var i 40-årsåldern när hon dog antas ha offrats i mossen under den yngre förromerska järnåldern. Hon var klädd i kjol och sjal vävda i rutmönstrade ylletyger. Färgerna gick ursprungligen i röda och blå nyanser, men efter alla år i mossen har de antagit en gulbrun ton. Sjalen hölls samman av en bennål. Närmast kroppen hade hon burit en klänning tillverkad av någon form av växtfibrer, men den var mycket dåligt bevarad. Över axlarna bar hon två mantlar av lammskinn. Den övre, som var vänd med ullsidan utåt, var tillverkad av mörkbruna skinn med en krage av ljust skinn. Därunder bar

3 76 Del III. Livet i en järnåldersby I Huldremosse på Djursland har man hittat en av de bäst bevarade kvinnodräkterna från äldre järnålder. Kläderna bars av en kvinna som hade offrats i mossen för omkring år sedan. Fyndet gjordes vid torvtäkt år Foto: Nationalmuseum, København. hon en andra mantel med ullsidan nedåt. Denna var gjord av 11 små lammskinn och var rejält sliten och lagad med 22 mindre påsydda lappar! Hennes långa hår var uppbundet med ett snöre. På vänstra ringfingret hade hon burit en ring och runt halsen bar hon ett halsband med bärnstenspärlor. Bärnsten var en eftertraktad råvara till smycken under den äldre järnåldern och kunde plockas längs stränderna i södra Östersjön. Enligt romaren Plinius d.ä.(23 79 e Kr) var det dit som kejsar Nero skickade en expedition för att skaffa stora mängder bärnsten att dekorera arenan och vapnen med vid ett gladiatorspel. Vid 1992 års undersökningar vid Skälby hittades en obearbetad bärnsten i en av brunnarna vilket visar att den åtråvärda varan också nådde hit där bärnsten inte förekommer naturligt. Från Huldremosse finns ytterligare en välbevarad kvinnodräkt från äldre järnålder. Den är av en typ som har paralleller hos antikens greker och romare. Klänningstypen kallas peplos och består av ett enda större rörformat tygstycke som hålls ihop över axlarna med hjälp av två fibulor. Under den romerska järnåldern märks alltså en romersk påverkan på dräktmodet, men dräkten från Huldremosse är vävd av skandinavisk ull. Genom att analysera ullen med hjälp av strontiumisotopanalys har man kunnat konstatera att den kommer från får som betat i tre olika geologiska områden (strontium finns i alla berggrunder och avger en ofarlig radioaktiv strålning som lagras i organiskt material som ben och päls. Strålningshalten varierar beroende på berggrundens sammansättning och ålder). Den ena ullen är lokalt producerad på Jylland.

4 Den äldre järnålderns dräktskick 77 De andra två kommer från får som betat i områden med prekambrisk berggrund, vilket inte finns på Jylland, men däremot i Norge och Sverige. Detta visar att även ull kan ha varit en handelsvara. I den äldre järnålderns garderob från de jylländska mossarna har man också hittat skinnmantlar, benlindor för smalbenen, läderbälten, skinnväskor och skinnmössor. Från Thorsbjerg kommer en mansdräkt bestående av en långärmad tunika och ett par långbyxor där benen avslutas i en fot. Förmodligen gick man barfota större delen av sommarhalvåret, men bland mossfynden finns också olika typer av skor, närmast att likna vid mockasiner. De enklaste modellerna är sydda i ett enda skinnstycke och var likadana för höger och vänster fot. Ibland har pälsen sparats och vänts inåt som foder. Samma typer av skor användes av såväl män som kvinnor och barn. Romarnas syn på germanernas dräktmode och frisyrer Enligt romerska källor gick germanerna relativt lätt klädda, trots det i romerska ögon bistra nordeuropeiska klimatet. En stor del av kroppen lämnades ofta bar. Det vanligaste plagget var en mantel som hölls ihop över axeln med ett spänne eller en nål. Dessa bars av såväl män som kvinnor. Kvinnorna kunde också gå Frisyrer Det finns en stor variation bland de kvinnliga mosslikens frisyrer. Många har långt hår uppsatt i olika sorts frisyrer med flätor eller hårnät. Mansliken har kort eller mellanlångt hår, och exempel finns också på långt hår uppsatt i en knut på huvudets ena sida. Enligt Tacitus var denna frisyr vanligast bland de germanstammar som kallades sveber. Uppenbarligen ägnade man håret stor uppmärksamhet. Offrade hårflätor i de jylländska mossarna visar att håret hade stort symbolvärde. Manshuvud från Osterby i Schleswig med håret uppsatt i en sveberknut. Fyndet som gjordes i en torvmosse 1948 har 14 C-daterats till tiden kring 100 e Kr. Foto: Stiftung Schleswig-Holsteinische Landesmuseen Schloss Gottorf, Schleswig.

5 78 Del III. Livet i en järnåldersby klädda i ärmlösa klänningar. En stor del av kläderna var gjorda av skinn eller päls, men även linnekläder omnämns. De förmögna kunde klä sig i speciella åtsittande kläder. Det finns också ett antal romerska avbildningar av germaner där vi kan studera deras dräktskick och frisyrer. På de romerska bilderna framställs de germanska männen ofta med långbyxor och bar överkropp. Den ovan nämnda sveberknuten är vanligt förekommande, liksom helskägg. Överensstämmelsen mellan mossliken och de romerska källorna är slående, men på en punkt skiljer de sig åt. Mossliken har rakade kinder medan de romerska avbildningarna ofta visar germaner i helskägg. Vad beror denna skillnad på? Hittade romarna på att germanerna hade skägg, eller hade mossliken rakats inför offrandet? De germaner som romarna mötte var främst hövdingar och krigare, kanske hade de ett eget mode. De konstfullt utformade frisyrerna kan ha varit förbehållna samhällets ledande skikt medan de som offrades hemma i mossarna tillhörde en annan samhällsklass. Kanske var de trälar. Romersk bronsstatyett föreställande en tillfångatagen, bakbunden german. Statyetten som tillverkats under det andra århundradet e Kr förvaras på Römermuseum i Wien. Foto: Wikimedia Commons, Gryffindor (CC BY-SA 3.0).

6 Skälby en järnåldersby i Västmanland redaktör: jonas wikborg med bidrag av susanna eklund och ola korpås illustrationer: göte göransson sau skrifter 21

7 Utgiven av Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) SAU Skrifter nr 21 Ansvarig utgivare: Åsa Larsson Redaktör: Jonas Wikborg Författare: Susanna Eklund, Ola Korpås, Jonas Wikborg Typsnitt: Adobe Garamond Pro 10,5/15 Papper: Arctic volume white 130 g Tryck: Åtta.45, Stockholm Bilder: respektive upphovsman. Där ej annat anges tillhör bilderna SAU. Vi har efter bästa förmåga sökt efter alla rättighetsinnehavare; den som likväl anser sig förbisedd ombeds kontakta SAU. Språkgranskning: Malin Hedlund Omslagsbild: Göte Göransson Omslag och grafisk form: ord & form, Karlstad Sättning: ord & form, Karlstad Allmänt kartmaterial: Lantmäteriet Medgivande MS2007/ ISSN ISBN