Sommarens skriftskolor hägrar: Full fräs på hjälpisutbildningen

Transkript

1 NYHETER FRÅN PETRUS FÖRSAMLING Sommarens skriftskolor hägrar: Full fräs på hjälpisutbildningen Än känns sommaren kanske långt borta, men för ungdomsledare Ida-Marie Skogvik och församlingspastor Fredrik Kass är planeringen av sommarens skriftskolläger redan långt kommen. Vi ser jättemycket fram emot skriban! Vi har två jämnstora läger och många, många hjälpledare, berättar Fredrik. Det brukar bli en väldigt bra gemenskap på lägren och vi hoppas på det i år igen. Hjälpledarna är ovärderliga för skriftskolarbetet och därför sätter vi mycket tid på hjälpledarutbildningen, det är kanske en av de saker som tar upp mest av vår tid. Tvådelad utbildning Hjälpledarutbildningen har i år varit uppdelad i två delar. På hösten hölls en Alpha-kurs för nya hjälpledare, där fokus låg på vår kristna tro. Nu på våren ligger fokuset mera på ledarskap och att bygga upp gemenskapen inom teamet. Kärnan i utbildningen är den samma från år till år, men eftersom vi har så många hjälpledare lever den ändå en hel del. Vi måste utvärdera från gång till gång för att se vad vi känner de behöver lära sig och hur vi gör det. Synligt resultat Att ungdomsarbetarna lägger ner mycket tid och energi på att utbilda hjälpledare har gett synliga resultat. Vi har ett stort antal hjälpledare som är ivriga att hjälpa till på sommarens läger. Det är en väldigt bra utgångspunkt, konstaterar Ida-Marie. Läs mer om hjälpledarutbildningen på sid 6 Goda nyheter från ett svartvitt äktenskap: Vi har aldrig mött på rasism! sid 3 Alphakurserna fick en fortsättning, Bibelträffar i Månsas sid 5 Ungdomskolumnen: Att hålla Jesus i centrum sid 7

2 2 En ny början Jag tittar väldigt lite på TV nuförtiden. Men ett program som jag alltid gillat är Extreme Makeover: Home Edition. Idén är enkel. Man väljer ut en behövande familj och tillsammans med ett hundratal frivilliga bygger man ett nytt hus åt dem. Det kan vara familjer som fått sina liv förstörda av sjukdom, naturkatastrofer eller dödsfall. Ofta samlar man även in pengar för barnens skolgång, mediciner eller kanske till en ny bil. Det är förstås en helt överväldigande upplevelse för familjerna som blir utvalda. Familjerna gråter när de ser sitt nya hus och många utbrister: Oh my God! Åh, min Gud. För många av familjerna blir det som en ny början. De har kämpat med svårigheter och motgångar under en lång tid. Nu vågar de igen börja tro att något gott kan hända också dem. De får hopp för framtiden. Ledaren En orsak till varför jag gillar programmet är nog att det påminner om vad Gud vill göra i våra liv. Gud är i Makeoverbranschen. Men Gud nöjer sig inte med att göra om våra hus. Han vill göra något mycket större. Gud vill göra om hela vårt liv. De människor som Jesus mötte fick sina liv förvandlade. Lärjungarna fick ett nytt mål och en ny mening för sina liv. De hade alla haft en uppfattning om hur deras liv skulle se ut i framtiden: Petrus jobbade i familjeföretaget med sin fiskebåt, Matteus som tjänsteman vid skatteförvaltningen, osv. När de mötte Jesus förändrades allt. Jesus gav dem ett nytt sätt att tänka, en ny identitet och ett nytt uppdrag. Jesus upprättade människor som gick hukade genom livet. Han gav en ny chans till dem som ingen räknade med. Gud vill gripa in också i ditt liv den här våren. Han har en dröm och en längtan för ditt liv som är större än vad du själv vågar tro. Jesus vill ge dig en ny identitet och ett nytt sätt att tänka. Tillsammans i församlingen får vi vara med och ge människor en ny start, ett nytt hopp och ett nytt liv. Jag vill gärna börja min tid som kyrkoherde i Petrus med samma ord som Bengt Lassus slutade med. I sin sista ledare som kyrkoherde skrev Bengt: Evangeliet är en kraft till frälsning, till ett nytt och förändrat liv. Till ett liv med mening och mål till ett evigt liv! Amen. Min uppmaning till dig blir att lyssna till Gud den här våren. Han gör något nytt just nu. Vad vill han att göra i ditt liv? Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken. Jes 43:19 DANIEL BJÖRK, TF KYRKOHERDE Krona eller klave? Alla familjer har sina bevingade uttryck och ett sådant i vår klan lyder då beslöt jag att ändra på reglerna. Historien bakom de orden finns i min Pappas liv. Det var uppbåd inför krigshotet från öst hösten Kvällen innan tåget skulle gå mot fronten gick han ensam ut en sväng och beslöt att singla slant. Blev det krona skulle han komma välbehållen hem igen, blev det klave skulle det gå, hm ja, illa. Det blev klave. Då ändrade jag på reglerna, berättade Pappa. Om det efter tre gånger blir två kronor, så går det bra. Det blev klave igen. Då ändrade han än en gång reglerna: Tre kronor av fem. Singlade tre gånger och det blev tre kronor i följd. Jag var nöjd och tämligen säker om ett liv efter eventuellt krig, avslutade pappa nöjd sin berättelse. Singla slant, nåjo. Det var en ung mans sätt att för en stund skämta bort allvaret. Han var nyförlovad och hade nyligen påbörjat sin yrkeskarriär. Och så kom Vinterkriget och allt förändrades både för de unga och för de äldre i precis hela Finland. Då ändrade jag på reglerna kom för oss och Pappa att Kolumnen med tiden stå för nånting mer än krona och klave. Det handlar om att våga tänka om och stundvis ifrågasätta sitt vanetänkande. Att vara öppen för nya utoch invägar. Och här kommer jag in på kyrkans och församlingens liv. Man slipper singla slant, det räcker att be till Vår Herre och tänka efter en gång till: Vad skulle Jesus ha gjort? Jag är glad att höra till en församling som medvetet vill söka nya vägar för evangeliet att nå ut till stressade och pressade medmänskor som nu det nya Petruscaféet Torpet. Vi har allt att vinna på att ändra på reglerna och våga oss på något nytt. Budskapet om Guds stora försoningsverk står sig i alla tider och trender, men vägarna att nå ut med det kan vi ändra på enligt bästa förmåga. Vi har en ovärderlig tillgång i bönen och i den Helige Andes ledning. En del får hönshud när man nämner Anden och ser framför sig jag-vet-inte-vad. Men vad sa Jesus? Jo: Om ni älskar mig och håller mina bud, ska jag be Fadern att han sänder en Hjälpare, Sanningens Ande som världen inte känner. (Läs Joh 14 och bli glad!) Hjälparen påminner oss om vad Guds ord säger, Han är en Tröstare och Uppmuntrare. En Hjälpare är en praktisk person. Också vi får vara praktiska när vi tillsammans söker Guds vilja i församlingens liv. Det var visst en afrikansk biskop, Festo Kivengere från Uganda, som sa att den döende kyrkans sista ord är: Så här har vi alltid gjort... Dags att ändra på reglerna? KRISTINA FERNSTRÖM Ett fönster mot världen Mexiko: Be för protestanter som godtyckligt fängslats och tvingats lämna sina hem! Den 12 mars 2015 kallades Casto Hernández Hernández till ett möte med byarådet i byn Chichiltepec i delstaten Hidalgo för att diskutera byns angelägenheter. När han kom till mötet informerades han om klagomål för att han hållit icke-romerskkatolska religiösa sammankomster i sitt hem. De lokala myndigheterna uppmanade honom att skriva under ett dokument där han avsade sig alla rättigheter som medlem i byn och överlät all sin egendom till byn, inklusive sin mark och sitt hus. När han vägrade skriva under dokumentet, fängslades han och hans kusin Juan Placido Hernéndez som hade följt med honom till mötet. Männen hölls i 30 timmar i en cell utan toalett. Två gånger togs Casto Hernández Hernández ut ur cellen för försök att tvinga honom att skriva under dokumentet. När männen frisläpptes, fick de 18 timmar på sig att lämna byn. Nu har de fått tillfälligt skydd hos Pastor Valdéz Guzmáns församlingsmedlemmar och pastorn har också lyckats samla ihop basförnödenheter för familjen som inte fick många saker med sig när de lämnade sitt hem. Organisationen Christian Solidarity Worldwide (CSW), som internationellt arbetar för religionsfrihet och mänskliga rättigheter, uppger att brott mot religionsfriheten är vanliga i delstaten Hidalgo där lokala ledare ofta försöker tvinga befolkningen att tillhöra majoritetsreligionen. Tyvärr ingriper statliga myndigheter sällan i dylika fall, trots att Mexikos grundlag också värnar om de mänskliga rättigheterna. CSW har uppmanat delstatsgurvernören att vidta snabba åtgärder för att familjen ska kunna återvända hem och utöva sin tro i fred och att de ansvariga ska ställas till svars. (Källa: MKV/Assistnews)

3 3 Munkshöjden Senegal Munkshöjden Den kyrkdörr som Marianne Ly helst öppnar är dörren till Munkshöjdens kyrka, hennes kyrka sedan barndomens dagar. Man blir ju aldrig färdig här på jorden, men man är på väg, säger Marianne Ly vars livsresa pendlat mellan Munkshöjden och Senegal. Marianne Ly är urmunkshöjdsbo. Här har hon vuxit upp och hit återvände hon efter arbetsåren i missionens tjänst i Senegal. Och Munkshöjdens kyrka är min kyrka, säger hon och stiger in i det bekanta kyrkorummet med Åke Hellmans mosaik Ske din vilja ovanför altaret. Jag saknar det här stället. Efter de senaste församlingssammanslagningar både på svenskt och finskt håll gick Petrus miste om Munkshöjdens kyrka som gudstjänstplats med undantag för förbönskvällarna. Med mamma till kyrkan Min mamma kom till tro när jag var sex år gammal. Det innebar en tydlig förändring. Hon tog mig med till församlingen dåvarande Lukas där jag deltog i söndagsskola och barngrupper. Skriftskolan blev sedan avgörande för mig. Det var där jag medvetet lade mitt liv i Guds händer. Marianne berättar att hon vad ungdomsarbetet beträffar kom med då deltagarantalet efter en tidigare ungdomsboom låg mer eller mindre nere. Men just då var det livligt på ungdomsfronten i Metodistkyrkan i centrum, och jag och några andra hittade vägen dit. Olav Söderström, som senare blev kantor i Lukas, ledde den ekumeniska ungdomskören Exodus och det var underbart att få sjunga! Du kommer tillbaka Lukas var inkörsporten till mission. En annan viktig faktor blev körintresset som ledde till att jag gick med i Furaha, Finska Missionssällskapets familjekör. Furaha ordnade en körresa till Senegal När vi stod där och sjöng på gården utanför kyrkans center i Fatick, den sista morgonen, sade Gud till mig: Hit kommer du tillbaka! Så blev det. Jag lämnade mitt jobb som ansvarig för tonårshemmet Svalan och sökte till Missionssällskapets missionärskurs, berättar Marianne som är till socionom till utbildningen. Länge var det oklart om jag skulle sändas till Zaire eller Senegal, men det blev Senegal precis som Gud hade sagt! 1987 åkte jag i väg och kom slutgiltigt hem igen I Senegal arbetade Marianne med kvinnogrupper och undervisade i handarbete, bashälsovård och bibelkunskap. Det var en förmån att få jobba med kvinnorna! När jag lämnade landet tog femton kvinnor över, det var roligt. Och jag blev väldigt glad när jag under mitt senaste besök i Senegal träffade kyrkans kvinnor och hörde dem ivrigt diskutera om vad de kunde göra för KRISTUS i hemmen och tillsammans. De hade fina och inspirerande idéer. En ihärdig friare I Senegal träffade Marianne sin blivande man, Bocar. Vi var grannar och blev snart bekanta. Det tog inte så länge innan han friade till mig. Jag sade nej, det var inte därför jag kommit till Senegal. Snarare hade jag ju avskrivit äktenskap då jag reste ut. Jag var då redan 30 år gammal. Men Bocar gav sig inte: Jag blev väldigt glad när jag under mitt senaste besök i Senegal träffade kyrkans kvinnor och hörde dem ivrigt diskutera om vad de kunde göra för Kristus i hemmen och tillsammans. Han återkom på nytt med sin fråga varje månad i två års tid. Till slut svarade jag ja! Paret förlovade sig 1990 och gifte sig följande år i Finland. I samband med giftermålet konverterade Bocar och blev kristen. Ingen rasism Bocar hade sjukvårdarutbildning och arbetade på en klinik medan paret bodde i Senegal. I Finland utbildade han sig till närvårdare, lärde sig finska och fick tjänst på ett åldringshem där han alltjämt arbetar och trivs utmärkt. Marianne arbetade efter hemkomsten i tre år för Missionssällskapet, reste runt i skolor och församlingar och berättade om vardag och mission i Senegal. Hon började som socialarbetare på Aurora sjukhus Det handlar om akutmottagning av svåra psykosfall. Jag vet aldrig vad som väntar när jag kommer till jobbet. Ett problem är minskade anslag och antal vårdplatser, säger Marianne. När det gäller privatlivet och erfarenheter som ett svart-vitt par, skakar Marianne på huvudet. Vi har inte mött på rasism! Även familjens två ungdomar Aly, 22 och Sandra, 17 har haft det bra. Ett barns död Det är nu tre år sedan den äldre dottern Sabrinas död. Hon blev 17 år. Marianne berättar om flickan som föddes multihandikappad, men var ljus och glad till sinnes. Visst var det fysiskt jobbigt att ta hand om henne, men inte psykiskt. Hon kunde varken gå eller tala, men hon hade ett gott humör och en rak relation till Gud. När Sabrina föddes trodde läkarna att hon skulle klara sig högst ett år, men Bocar sade genast att Gud är större. Först oroade jag mig hela tiden, men hon klarade sig och var ett vittnesbörd först i Senegal och sedan här i Finland. Tomrummet efter dottern kändes konstigt. Jag undrade vad jag nu skulle göra. I församlingen finns det hur mycket rum som helst för frivilliga krafter och Marianne har bland annat ställt upp som kaffevärd, nattvardsassistent och i aktläsningen under påsktiden. Det är en jättebra idé nu med det nya caféet, säger hon och hälsar hjärtligt till Daniel Björk, församlingens nya herde, som hon hoppas blir en inkluderande kraft. KRISTINA FERNSTRÖM

4 4 Daniel Björk, ny ledare för Petrus församlingsbygge: Det känns som det här är min plats! Den första mars gick kyrkoherde Bengt Lassus i pension och vi fick välkomna Daniel Björk in i rollen som tf kyrkoherde. Hittills har tjänsten som tf varit mycket bättre än jag vågade hoppas på. Kyrkoherdejobbet består av många delar, varav en stor del handlar om rutinuppgifter och byråkrati, men jag trivs väldigt bra med uppgifterna, personalen och människorna. Det känns som om det här är min plats, säger Daniel Björk. Från Larsmo till Sverige Daniel är uppvuxen i Larsmo, i vad han beskriver som en trevlig familj. I församlingssammanhang har han varit aktiv sedan skriftskoltiden, men det stora vägvalet kom efter armén. Rebecka, som då var hans flickvän, gick på en bibelskola i Sverige och uppmuntrade honom att komma dit. I armén hade Daniel deltagit i utbildningen för utlandsuppdrag och samma dag som han packade ihop och flyttade till grannlandet för att gå i bibelskolan fick han ett samtal från FN-utbildningscentralen som erbjöd honom ett jobb som löjtnant i Kosovo. Att han valde bibelskolan var ett viktigt steg i riktning mot prästyrket. Vägen till Petrus Tiden därefter jobbade Daniel i en församling i Stockholm. Där insåg Tack! Jag vill rikta ett varmt tack till er alla för den festliga högmässan och uppvaktningarna med anledning av min pensionering. Jag önskar er alla Guds rika välsignelse i fortsättningen! BENGT LASSUS, KYRKOHERDE EMERITUS han vikten av församlingen, att det är tänkt att vi ska leva ut vår kristna tro tillsammans. En längtan väcktes i honom att få vara med och bygga en församling där man talar till människor på vår tids språk och där folk får komma till en levande tro på Jesus. Det var när jag kom i kontakt med några präster från den anglikanska kyrkan, från församlingar som växte och var fulla av liv, som jag insåg att det här är möjligt inom en traditionell folkkyrka som min egen. Efter ett par år i Stockholm inledde Daniel teologistudier i Åbo. Därifrån utexaminerades han också, efter några mellanår på Teologiska Högskolan i Stockholm. Genast efter prästvigningen 2009 kom Daniel till Petrus församling, där han nu efter ett antal år som församlingspastor har trätt in i tjänsten som tf kyrkoherde. Han berömmer Petrus för att vara en fin församling där man får utrymme och där det finns plats att pröva nytt. Vilket vi också har gjort, säger han. Vi upplever att Gud har varit med i det nya och att mycket gott har växt fram de senaste åren. I Petrus kän- ner vi inte av någon nedåtgående trend, utan jag tror vi är på väg åt rätt håll. Framtidens församling Det är roligt att jobba i Petrus eftersom vi, trots att vi har väldigt mångsidig verksamhet, har målet klart. Vi är många olika människor, men vi har samma riktning. Allt handlar om Jesus. Vem är han, vad vill han med oss och hur ser det ut att följa honom? Hur kan vi vägleda folk att hitta och växa i sin tro och kallelse? Alla som följer Jesus har en kallelse, säger Daniel, inte bara de som är församlingsanställda, och församlingen är till för att stöda oss i vårt kall. Det är dit vi är på väg. Församlingen kommer troligtvis att vara en helt annan plats om år, menar han. Ekonomin talar sitt klara språk. Vi måste bli en annorlunda församling, inte bara fungera som en tjänsteproducent. Församlingen måste vara en plats Namn: Daniel Sven Georg Björk Ålder: 35 Familj: Min vackra fru Rebecka och två underbara söner, Emanuel, Gud med oss och Theodor, Guds gåva. Utbildning: Teologie magister, Pastoralexamen och Examen i ledning av församlingsarbete Fritidsintressen: gym och kampsport En hemlig talang jag har: Har körkort för buss Ett favoritbibelord: Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut. Matt 28:18-20 där folk kommer samman, drivna av en längtan att se Guds vilja och dröm för vår värld bli verklighet. Vi måste bli bättre på att möta människor, växa i lärjungaskap och vägleda andra när de växer. En församling för alla Även om vi kommer tvingas forma om kyrkan för en ny tid är det viktigt att komma ihåg att det inte handlar om att ändra budskapet eller innehållet i vår tro, poängterar Daniel. Det handlar endast om att igen återupptäcka det allmänna prästadömet, som Luther pratar om. Alla är vi kallade. Petrus är en församling där alla är välkomna. Jesus fick människor att känna sig sedda, älskade och välkomnade. Sedan gav han dem alltid mera än de hade trott. Jag hoppas Petrus får vara en sådan plats där vi ser, älskar, välkomnar och där vi kan hjälpa folk att upptäcka att det finns mer. Gud har en dröm och längtan för ditt liv. Hur kan vi upptäcka det tillsammans? TEXT: LINA ABBOR FOTO: CAROLINA HUSU

5 5 Alfakurserna fick en fortsättning Bibelträffar i Månsas Gamla Markus församling hade för ca tio år sedan flera år alfakurser i Månsas kyrka varannan måndag kväll. Efter fusionen med Lukas församling fortsatte kaplanen Halvar Sandell att hålla bibelträffar med samma tidtabell, varannan måndag. Under såväl höstsom vårterminerna har personer per kväll samlats till de här träffarna. Petrusbladet besöker bibelträffen måndagen den Halvar Sandell berättar att han tar en bok i Bibeln åt gången och har nu gått igenom Gamla Testamentet med undantag av Psaltaren och några av visdomsböckerna. De apokryfiska skrifterna, som ingår i Bibel 2000, har även lämnats bort. De har i stället behandlats under en litteraturkväll förra hösten. Bibelträffarna har även haft gästföreläsare. Så har t.ex Markus församlings tidigare kyrkoherde Henrik Perret före- läst om Jesaja. Vidare har förra kyrkoherden i Lukas församling Stig-Olof Fernström föreläst om Galaterbrevet. Förra hösten har evangelierna gåtts igenom. Kvällens föreläsning handlar om Första Korinterbrevet. Då det här brevet är långt tas det i två etapper. Konceptet är varje gång det samma. Först berättar Halvar under minuter om den historiska bakgrunden till den bok som är aktuell för kvällen. Första Korinterbrevet skrevs ungefär 50 år efter Kristus. Staden Korint var då en av det romerska rikets metropoler med ca invånare och allehanda lösaktigheter florerade. Det här förklarar de moralföreskrifter som finns i brevet och som många nutidsmänniskor inte vill omfatta. Efter inledningen tas en paus för att mot en frivillig avgift dricka kaffe och förse sig med smörgåsar, också en kakbit finns på menyn. Det här för att många kommer direkt från arbetet och är hungriga. Efter pausen fortsätter Halvar med att förklara finesserna i Korinterbrevet. Paulus har beskyllts för att vara kvinnoförtryckare, men i 1 Kor. 7 kan man se att han i alla de olika frågor han tar upp inom äktenskapsetiken ger samma rättsliga ställning åt kvinnan som åt mannen. Till exempel står det på ett ställe att hustrun bestämmer över mannens kropp! Pro Markus rf Östra delen av Petrus församling (tidigare Markus församling) har en egen stödförening, Pro Markus församling rf. tillvägagångssättet. Med föreningens medel kan man snabbt och utan långsam byråkrati ordna medel åt diakonin vid nödsituationer. Med föreningens medel kan man även stöda olika delar av församlingens verksamhet, t.ex. barnoch ungdomsarbete. Det är även möjligt, att vid t.ex. födelsedagsuppvaktningar ordna med bidrag till föreningen i stället för blommor och andra gåvor. Om man vill, att de medel man betalar in skall gå t.ex. till julutdelning åt hjälpbehövande kan man särskilt nämna detta i textruta. Föreningens kontonummer finns på sista sidan i denna tidning. Föreningen kan ta emot donationer och testamenten. Diakonissorna och församlingskansliet ger uppgifter om Föreningen förvaltar redan ett testamente, vars avkastning nu går till diakonala ändamål. Pro Lukas rf Pro Lukas rf är en förening som försöker hitta innovativa och effektiva sätt att sprida Guds rike i Helsingfors*. En del projekt startar vi själva, andra är vi med och finansierar. Den största delen av finansieringen kommer från enskilda understödsmedlemmar. Vi stöder unga människor som åker iväg på lärjunga- och bibelskolår samt missionsresor, lokala diakonala projekt, olika resor som görs inom församlingens ungdomsarbete, Förbön och tack-verksamheten, Kyrkhelgen och Houtskärsägret m.m. På senaste tid har vi också understött arrangemanget kring strategi- och visionsdagar för några församlingar. Ifall du vill veta mer om Pro Lukas rf:s verksamhet kan du kontakta föreningens sekreterare Fredrik Kass på tfn eller sekr@prolukas.net. *Ursprungligen fokuserade Pro Lukas (som namnet antyder) på f.d. Lukas församlings område, men har på senare år breddat sitt fokus till att omfatta hela stan. Petrusbladet intervjuar Keijo Wegelius som varit med om bibelträffarna ända från starten. Han berättar att han efter att år 1980 läst boken Exo- dus besökt Israel fem, sex gånger och att de här besöken ökat hans intresse för Bibeln. Keijo säger att Bibeln är en komplicerad bok och att det krävs att man sätter sig in i den. Till det här ger bibelträffarna en ypperlig möjlighet. Vidare tycker Keijo att det är bra att få ställa frågor. Liksom Keijo tycker även Karl Stellberg att det är intressant att få kronologin i Bibeln klargjord. När det gäller t.ex Korinterbreven så måste man också få veta i vilken miljö korintierna levde. Han konstaterar sakligt att för att få ut mera av bibelträffarna måste man ju också läsa Bibeln mera. Nästa Bibelträff hålls den 20.4 kl. 18 i Månsas kyrka, Skogsbäcksv. 15. GÖRAN LINDÉN

6 6 Ungdomskolumnen Att hålla Jesus i centrum Jag har ingen aning om vad jag håller på med är en tanke som går genom mitt huvud en oroväckande mängd gånger om dagen. Ibland undrar jag om jag är den enda som har noll aning om vad jag håller på med. Vet vår pianist Jens faktiskt vad han gör när vi börjar med en helt ny sång och han lugnt spelar. Vet Erik egentligen vad han säger när han handleder hela lovsångsteamet. Vet Joséphine helt säkert när hon ska sjunga, när hon inte ska sjunga och vad hon ska sjunga. Är jag den enda som nickar och ler och hoppas på det bästa? Det ser så naturligt ut. Dom är inte ett dugg rädda för att misslyckas. När jag ser mig omkring och lägger märke till hur mycket tid dom sätter ner på att vara på plats för att öva tillsammans kan jag inget annat än le. Att så många ungdomar som vi har i Petrus Youths lovsångsteam frivilligt är på plats en gång i veckan för att öva är helt fantastiskt. Varifrån kommer motivationen och självsäkerheten som gör att dom kan och orkar spela och prestera utan att vara rädda för att misslyckas? Varifrån kommer glädjen som får dom att se så naturliga ut? Från Jesus såklart. Vi misslyckas som ett lovsångsteam ofta. Vi spelar fel, glömmer synkoper och kommer sent till övningarna men hur fel det en går så vet vi att vi kan lita på att Jesus är kvar. Jesus lämnar oss inte för att vi spelar dåligt eller glömmer bort synkoper. Därför ser alla så självsäkra ut, därför finns det inget att vara rädd för. Vi lovsjunger, vi uppträder inte vi gör inte bara det för oss själva, vi tjänar på det bästa sättet vi kan. Med Jesus klarar vi av att bättra oss själva och prestera utan att rädslan för att misslyckas finns där. Som lovsångsledare och människor litar vi på Jesus och håller honom i centrum. När vi glömmer att be kan alla känna av det, det finns en otrevlig spänning i luften. Vi lägger mer fokus på våra misslyckanden och vi glömmer Jesus. Vi snäser mot varandra och blir trötta och frustrerade. Ingen kommer längre ihåg varför vi är i Hagasalen och sliter, det finns ingen poäng med att vara där och alla vill hem. När sådana övningar tar slut brukar någon alltid minnas att vi borde avsluta med bön. Då brukar ljuset tändas i mitt huvud Jesus, därför är vi här. När bönen är klar och vi tittar upp på varandra har alla splitternya ansiktsuttryck. Alla är fyllda med liv och den obekväma spänningen är borta. Allt är bra för att vi minns Jesus. Han är i centrum igen och vi kunde inte vara mer nöjda över vår misslyckade övning. När det blir fredag och dags för Project LOVE rusar vi för att hinna med en sista repetition. Alla förberedelser från maten till ljus och ljud har lett upp till den här kvällen. Det finns en stort gäng ungdomar som kommer till Hagasalen i god tid före Project Love för att förbereda. Alla är i full fart. Niklas Pajunen och Rasmus Järnström, Petrus Youths egna ljus och ljud tekniker springer omkring och ställer upp och fixar. Instrumenten, notställen och allt annat som behövs ställs fram, vi soundcheckar och repeterar kvällens lovsångslista. När klockan äntligen slår är vi inte klara att börja men efter en stund börjar nedräkningen, Jesus är i centrum och vi kör i gång. Project love handlar om så mycket mera en att ha något kul att göra tillsammans på en fredag kväll. Vi får lära oss om Jesus, lovsjunga och delta i en gemenskap, vi får tillsammans uppleva den mest underbara kärleken som går att uppleva. Så länge som Jesus är i centrum kan vi klara allt. Jag har stora drömmar för hela Petrus Youth, inte bara för lovsångsteamet. Jag vet att allting är möjligt så länge som vi har Jesus i centrum. FRANCINE MABINDA KINZUMBA Till Lekholmen med glad förväntan Våren är här och sommaren närmar sig med stormsteg. Ungdomsarbetarna är i full gång med att skola de ungdomar som kommer att fungera som hjälpledare på sommarens skriftskolläger. För många är just skribalägren på vackra Lekholmen en av sommarens höjdpunkter. Förväntningarna inför sommarens läger är på topp. Vi har intervjuat fyra hjälpledare om deras förväntningar inför skriban och om hur det är att vara hjälpis. Henna Ala-Keturi ska för första året vara hjälpledare nu i sommar. Hon visste genast förra året, när hon var som konfirmand på Lekholmen, att hon ville bli hjälpis. Alla på lägret var så glada och det rådde en fin stämning. Nu vill hon ge vidare det som hjälpisarna gav henne förra året. Det som hon tror att kan bli svårt är att veta hur man ska göra i Henna Ala-Keturi. Veikko Luukkonen. Claudia Mishima. Lucas Forth. vissa uppgifter som t.ex. att vara i förbönen. Förväntningarna inför den här sommarens läger är att få träffa nya människor och att få se både sig själv och andra växa. Förändringen hos en konfirmand kan ibland vara fantastisk. Någon kan komma till lägret med en negativ attityd för att sedan mot slutet bli mer öppen och nästan som en annan människa. Det är härligt att se. På frågan om vad som är bäst med skriban svarade Henna helt enkelt allt. Veikko Luukkonen är hjälpis för andra året i rad. Hans egen skriba, när han själv var konfirmand, var kort och gott awesome och där rådde en härlig gemenskap. Det var därför han valde att bli hjälpis och när också hans första hjälpisår var jättebra så har han bara fortsatt som hjälpledare. Han säger att det bästa med att vara hjälpis är den fina gemenskapen mellan både hjälpisarna och konfirmanderna, alla de otroligt fina människorna där på lägret, att få sprida Guds kärlek och lovsången förstås. Av den här sommarens läger förväntar Veikko sig att det ska bli ännu bättre och otroligt roligt. När han får frågan om vad som är svårt med att vara hjälpis skakar han på huvudet och säger ingenting!. För Claudia Mishima blir det här femte sommaren på skribaläger. Hon har varit hjälpis länge och via skriban har hon fått livstidsvänner. Det var också på grund av vännerna som hon valde att bli hjälpis. Hjälpisarna bjöd med henne i gemenskapen och hon hängde på. Som hjälpis får man nya vänner, träna på olika förmågor som att jobba i grupp och lyssna på andra och framför allt så får man känna sig älskad. Det svåraste som hjälpis enligt Claudia är att veta hur man ska handla om någon konfirmand berättar något tungt för en. Då kan det vara svårt att veta vad man ska göra. Claudia tycker att hjälpisutbildningen gett henne mycket. Kanske framför allt att få lära känna sig själv. Hon säger att det bara är där som ungdomar i just den åldern kan lära känna sig själv riktigt på djupet. Tredjeårs hjälpisen Lucas Forth tycker att det är en bra uppgift att vara hjälpis, man får också bra ledarskapsutbildning och ledarskapsfärdigheter. Det svåraste enligt honom är att försöka få kontakt med lite mer introverta konfirmander och att fortsätta försöka få med dem fast det ibland känns svårt. När han beslöt sig för att bli hjälpis var det för att skriban var jätterolig och att där var bra stämning. Det var inte så mycket på grund av Gud då ännu. Men idag säger han att det bästa med skribalägren är Gud. Att vara hjälpis har gett honom kontakt med Gud, Guds närvaro är så stark och konkret på Lekis. TEXT: MIKAELA FOUGSTEDT FOTO: NIKLAS PAJUNEN

7 7 Profilen Namn: Majvor Sjövall Familj: flera syskon med familjer och styvmor. Arbetsuppgift i Petrus: värdinna Mitt jobb känns viktigt för att: jag vet att en värdinna behövs. Ett fint minne från mina år i församlingen: Sommaren då jag var husmor på Björkebo är ett fint minne. Det var en helt underbar sommar. Jag jobbade dessutom inte ännu i församlingen men var tjänsteledig från mitt dåvarande arbete för att jobba på Björkebo lägergård. Något jag gärna gör på fritiden: vattenlöper, är ute och går i naturen eller träffar vänner och allt annat givande. Men jag ogillar att: stressa, kanske ett ålderstillägg. Få vet att jag är bra på att: måla porslin och tavlor. Jag lyssnar helst på: fågelsång,andlig och klassisk musik, bra kristen undervisning. Ett favoritresmål: Israel. Jag önskar att vi i Petrus kunde: sprida en väldoft av Jesus till alla vi möter i vår omgivning (2 Kor 2:15). Att tro på Jesus är för mig: den bästa livförsäkring jag kan ha. Ett Bibelord som bär mig: Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Jesus Kristus. Rom 8:1 Jag ber ofta för: för mina syskon med familjer och för Israel. Det är värt att kämpa för: att kämpa trons goda kamp och vinna det eviga livet. En framtidsdröm jag har: att en dag flytta till Finlands soligaste stad Vasa! Namn: Susanna Isaksson Familj: Dennis 22 år, Jannike 20 år, Robin 18 år, Nikolas 16 år och hunden Zorro. Arbetsuppgift i Petrus: Ledare för barnverksamheten. Mitt jobb känns viktigt för att: jag får berätta för barnen om Jesus. Det bästa med att jobba med barn är: de ger mig så mycket varje dag. Jag älskar barn och hoppas de känner det på sig. Tänk att jag varje vecka får träffa alla härliga barn som kommer till musikleken med mamma, pappa, mormor eller farmor för att sjunga, dansa och spela på rytminstrument. Det är roligt att lära känna familjerna och få tala med de vuxna. Ibland får jag höra hur barnen leker musiklek hemma på kvällen med alla sina mjuka djur och dockor och sjunger sångerna de lärt sig. Någonting jag lärt mig med åren är: för att få barnen med i församlingen ska man börja med de minsta. I onsdagssöndagsskolan har många av 9 10 åringarna börjat i knatterytmiken när de var riktigt små. När jag kommer hem från jobbet: går jag ut med hunden Zorro som varit på dagis hos min mamma. Dit reser jag gärna: Israel. Att tro på Jesus är för mig: lika naturligt som att äta mat varje dag. Jag önskar att vi i Petrus kunde: satsa mycket på barnen för de är ju framtidens kyrka. Ett Bibelord som bär mig: Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. Ps. 139:5 Jag ber ofta för: mina barn och mitt jobb. En tro med rötter Därför tror jag För mig har tron funnits med i hela mitt liv. Jag blev döpt då jag var en månad och då började mitt liv som kristen. I mitt barndomshem bad vi aftonbön och bordsbön, vi bad när någon var ledsen, rädd eller glad. Vi bad för andra och varandra och andras bön för mig har också burit mig. Tron är på samma gång både lika självklar som att andas och ett mysterium som inte helt och fullt kan förstås eller förklaras. Den är det som definierar och formar mitt liv, hur jag ser på mina medmänniskor, vår miljö, vår värld, på mig själv. Kort sagt: tron på Gud som Fadern, Sonen och den Heliga Anden. Det finns sådant i den kristna tron som går att förklaras, men också sådant som är och förblir ett mysterium. Då blir tron tillit. Tillit till Gud som är större än både min tro och mitt tvivel, tilliten till en Gud som är helig och som är kärlek. Tilliten till Gud som blir en sårbar människa. Ingen annan Gud har sår skriver Ylva Eggehorn i en dikt. Under åren har frågorna, protesterna och tvivlet också varit en del av min tro. Jag har märkt att Gud också håller för det. Som präst får jag också i möten med människor upptäcka hur många har något som jag kallar tro och längtan. En tro på Någon större och en längtan efter någon som bär. En av mina favoritpsalmer i vår psalmbok är nummer 432. Den är skriven av Ylva Eggehorn för oss alla som tror och tvivlar: Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd, i sanden finns det spår. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn. Du ser den inte nu, men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn, hans kärleks frid som ingenting begär. Du är på väg. En dag blir natten vit. En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn. Du ser den inte nu, men färdas dit. MARIA STEN, PRÄST SOM ARBETAR SOM SAKKUNNIG VID KYRKOSTYRELSEN MED FRÅGOR SOM RÖR VUXNA I FÖRSAMLINGEN OCH KULTUR Bibeldagar för hela familjen i Houtskär juni = försommar i skärgården! Gemensam busstransport för dem som så önskar, start lördag morgon och retur onsdag mitt på dagen. Inkvartering i Folkhögskolans utrymmen. Medverkande: Ulla-Christina Sjöman, Olav Söderström, Stig-Olof Fernström, Henrik Perret m.fl. Info och anmälan: Petrus kansli tfn (09) eller petrus.fors@evl.fi Kristus, dig är ingen lik Kyrkhelg-Syd i Södra Haga kyrka medverkande Peter Östman, Stig Kankkonen, Gunnar Weckström, Henrik Perret, Boris och Vivian Salo, Kristoffer Streng m.fl. barnprogram under hela helgen. Programdetaljer på kyrkhelg.fi

8 8 Sommarens program Gudstjänster Munksnäs kyrka (Tegelst. 6) Högmässa varje söndag kl. 10, förutom Gudstjänst torsdag 14.5 kl. 10. OBS! I juni och juli hålls gudstjänsterna i Munksnäs kl. 13. Åggelby gamla kyrka (Brofogdev. 12) Högmässa varje söndag kl. 10. Gudstjänst torsdag 14.5 kl. 10. I juni och juli hålls gudstjänsterna i Åggelby som vanligt kl. 10. Malms kyrka (Kommunalv. 1) Högmässa sö 24.5 kl. 12. Kårböle kapell (Gamlasv. 6) Högmässa sö 19.4 och 17.5 kl. 12. Södra Haga kyrka (Vesperv. 12) Högmässa 26.4 kl. 12. Puls-gudstjänst i Petruscentret (Vesperv. 12 A) varje söndag kl Vårens sista Puls Vesper i Åggelby gamla kyrka (Brofogdev. 12) torsdag 21.5 kl. 19. Övrigt: Förbön och tack i Munkshöjdens kyrka (Raumov. 3) kl. 19 följande tisdagar: 21.4, 5.5 och Bibelstudium i Malms kyrka (Kommunalv. 1) söndag 26.4 kl. 18. Bibelträff i Månsas kyrka (Skogsbäcksv. 15) måndagen 20.4 kl. 18. Bibeleftermiddag i Hagasalen (Vesperv. 12 A) onsdag 6.5 kl Dagscafé ordnas i Månsas kyrka (Skogsbäcksv. 15) tisdag 21.4 kl. 13. Öppet Hus 23.4 kl. 13. Vi startar från Vesperv. 12 och gör en promenad till Torpet (Köpingsvägen 48). I framtiden hålls samlingarna där. Då caféet öppnar för kunder (datum ännu oklart) byts konceptet till Diakoni på Torpet. Då delar vi ut gratis bröd kl och bjuder på kaffe, samtal och andakt kl. 13. Datumen är 30.4, 7.5, 21.5, 28.5, 4.6, 11.6, 18.6, 25.6, 6.8, 13.8, 20.8 och Mera information ger Gunilla Riska Samtalsgrupp för män i Hagasalen (Vesperv.12 A) måndag 4.5 kl. 19. Bönegrupp i Petruscentret, Klubbrummet (Vesperv. 12 A) torsdagar kl. 18. Vårens sista träff: Församlingens vårfest 21.5 i Norra Haga kyrka (Djäknev. 1) kl. 17. Barngrupperna medverkar med en minimusikal, Noaks ark. Musik i Malm (Kommunalv. 1) sommaronsdagar kl. 18. Aftonmusik Liisa Ahlberg, orgel. TeleBachkonsert Barockensemblen Cornucopia och Anna Brummer, mezzo-sopran. Vårtalko på Björkebo Start kl från Vespervägen 12. Anmälan till kansliet senast Gemenskapsdagar på Björkebo Vi gör små talkoarbeten både ute och inne, leker, gör mat tillsammans och lyssnar till bibelstudium. Mer info av diakonissorna. Medarbetare i Petrus församling Präster Daniel Björk, tf kyrkoherde Fredrik Kass, församlingspastor Halvar Sandell, kaplan Ronny Thylin, kaplan Musiker Liisa Ahlberg, kantor Rebecka Björk, musikledare Peter Hilli, kantor Diakoniarbetare Nina Nybergh, diakonissa Gunilla Riska, diakonissa Bodil Sandell, diakonissa Barnledare Susanna Isaksson, ledare för barnarbetet Sekreterare Lina Abbor, församlingssekreterare och informatör Sofia Lindholm, församlingssekreterare Ungdomsledare Erik Abbor, musikansvarig Alexander Nykvist, civiltjänstgörare Ida-Marie Skogvik Övriga Salme Elzohary, kyrkvaktmästare Hedengren Rufus, caféarbetare Alice Sinko, värdinna Majvor Sjövall, värdinna Cecilia Wester, projektansvarig Petrus församling Tfn (09) , Fax (09) E-post petrus.fors@evl.fi Hemsida E-post till anställda: fornamn.efternamn@evl.fi (inte åäö) SeniorVäst inbjuder 29.4 kl 14 till Gamlasgården, Klarinettv. 5. Helena Ahlers talar om "Minne och glömska". Anna Finnilä presenterar en minneskappsäck. Kaffe och seniorinfo. Skjuts kan beställas senast 23.4, tel: av personer som har svårt att röra sig själva. Fritt inträde. Arr: SeniorVäst-nätverket Kansliet öppet må fre kl Dessutom kvällstid enligt överenskommelse. Adress Vespervägen 12 A, Helsingfors. Förböns-e-post pray.petrus@evl.fi Förbönsämnen ti förbönskvällar tfn Pro Markus församling rf Referens: frivillig gåva till diakonin på gamla Markus området: 1481 Björkebo sommarhem rf Pro Lukas rf Pro Lukas referenser enligt sektorer: Förbönstjänst: 25043, Barn och familjearbetet 25302, Där stödet bäst behövs 25315, Ungdomsarbetet 25373, Diakonin Pro Lukas tillhandahåller på kansliet kondoleans- och hyllningsadresser. Verksamhetspunkter Björkebo sommarhem, Nummela Kottby kyrka, Metsolavägen 14 Kånala kapell, Plöjarvägen 4 Kårböle kyrka och kapell, Gamlasvägen 6 Malms kyrka, Kommunalvägen 1 Munkshöjdens kyrka, Raumovägen 3 Munksnäs kyrka, Tegelstigen 6 Månsas kyrka, Skogsbäcksvägen 15 Norra Haga kyrka, Tolarivägen 1 Petruscentret, Hagasalen, Vesperv. 12 A, vån 2 Sockenbacka kyrka, Sockengränden 4 Södra Haga kyrka, Vespervägen 12, vån 3 Viks kyrka, Agronomgatan 5 Åggelby gamla kyrka, Brofogdevägen 12 Petrus kansli flyttar P.g.a. renovering av våra utrymmen på Vespervägen 12 kommer Petrus församlings kansli tillfälligt att flytta till Haga Prästgårdsväg 2, fr.o.m. juni Nyheter från Petrus, årgång 7, nr 2/2015 Utgivare: Petrus församling, Vespervägen 12 A, Helsingfors. Ansvarig utgivare: Daniel Björk. Redaktion: Lina Abbor, Amanda Audas-Kass, Kristina Fernström, Stig-Olof Fernström, Göran Lindén, Mikael Nyström. Layout: Paradigm/Jenni Signell. Församlingen förbehåller sig rätten till ändringar. Följ med annonseringen i Kyrkpressen.