April Den 12 november kommer vi att köra vår traditionella Mårten Dans i Alviks Medborgarhus.

Transkript

1 1 April 2004 Så har då våren kommit till sist. Ja, i alla fall här nere i Turkiet där jag sitter och jobbar. Forsythian, äppelträd och andra blommor är redan utslagna och doftar härligt. Även här nere verkar människorna vara beroende av väder och solsken, precis som vi nordbor. Men någon square dance har jag ännu inte sett till. Nu är kurserna på söndagar och onsdagar inne på sluttampen. Vi kör ju ända till den 28 april då vi har avslutning, för alla! Jag hoppas att våra söndags dansare kommer då, vi saknade er på Klubbdansen i mars. Jag vet att flera av våra medlemmar var ute på långresor då, men jag hoppas att ni är tillbaka till avslutningen, vi saknade er. Kom ihåg att vi i höst kommer att köra kurs bara på onsdagarna, och då kommer alla att bättre lära känna varandra, hoppas jag. Onsdag den 28 april kommer vi att ha avslutning för alla i Ekebyhovs skolans matsal. Vi kör givetvis golvets nivå hela kvällen, så att alla kan dansa. Ta med eget kaffe/te, klubben bjuder på brödet. Den 12 november kommer vi att köra vår traditionella Mårten Dans i Alviks Medborgarhus. Jag hoppas verkligen att du varit inne på vår hemsida och tittat. Nu har vi fått fart på sidan och bl.a. fotoarkivet byggs ut hela tiden. Vi tar tacksamt emot foton i digitalt format, vilket underlättar för Hasse att lägga in dem. Adressen är Klicka in dig på hemsidan och kolla, så får du se en litet skojig film och bilkörning! Annars, vad tycks om de här raderna som kommer från journaler på bl.a. Karolinska sjukhuset; - har svimmat av, minns inget förrän patienten vaknar i sängen med två sköterskor. - inkommer med kvadratmeter stor sårskada på lillfingret - som preventivmedel har patienten använt oavbrutet samlag - patienten arbetar som elektriker, inga kända proppar i släkten - smärtan i ryggen kommer då patienten ligger raklång med båda benen på rygg - har varit och fjällvandrat, nedkom med helikopter igår - ibland mår patienten bättre, ibland sämre, ibland mår hon inte alls - kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken - änka, bor med frisk make

2 2 Bus på Gran Canaria Ett glatt gäng squaredancare for ned till San Agustin på Gran Canaria för att förkovra sina kunskaper i A1. Detta var under andra veckan i januari i år. Dansarna kom från flera klubbar i Sverige och totalt blev det väl 3 fulla squarer. Nu var det så att Ann-Mari och jag (Hasse) kände flera av de dansare som satsat på detta koncept. Dessa hade bett oss att hänga med, men vi avböjde på grund av tid skäl ( sa vi) Verkligheten var en annan, utan deras vetskap tog vi ett plan som avgick 1 timme före det övriga gängets, detta var på lördagsmorgonen den 31 jan. Gissa om vi smög omkring i avgångshallen för att inte bli upptäckta. Väl där nere etablerade vi oss i närbelägna Playa del Ingles. Canarisk dans för ni far ju runt som vilsna kanariefåglar. Nu började dansarna ana att något var fel, varför vi kände att det var dags för demaskering. Gissa om succén blev fullkomlig när dom fick se att de var vi. Därefter var vi med kursdeltagarna i en och annan tipp och även på andra trevliga sammankomster. Ja visst det är det mycket kul man kan ha med sitt squaredansande. Man måste väl vara lite tokig för sån t här. Med de får det vara värt, Tykte i alla fall vi. Hippisarna Hasse & Ann-Mari På söndagen tog vi oss till deras hotell Monte Rojo, där vi på håll hörde Callern Stefan Carlssons leda runt våra vänner i A1 virvlarna. Med hjälp av medhavd utrustning förvandlade vi oss till vilsekomna hippies, i den skepnaden tog vi oss in på hotellområdet och dansplatsen. Eftersom vi var de enda åskådarna så tittade dansarna misstänksamt på oss. I förklädnaden gick vi fram och frågade på bruten pidgen engelska vad dom höll på med. Våra vänners artiga svar blev This is modern amerikansk squaredans Jaha svarade vi, vi trodde det var någon

3 3 Slottshelg på Ekebyhov Solen sken som vanligt när klubben tog över Ekebyhovs Slott den februari. Det är ett privilegium att kunna utnyttja en sådan fin historisk byggnad. Och man kommer hem med en härlig å-vilkentrevlig-klubb-vi-hör-till -känsla efter att så många har ställt upp för att göra helgen till en succé. Det krävs mycket planering och starka muskler bakom scenen. Klubbens hustomtar Börje, Stefan och Nisse fixade dansgolvet innan vi ens hunnit blinka. Även en bångstyrig flygel kunde inte störa deras arbete (ett hjul saknades!) Barbro och hennes nissar såg till att kaffebordet dignade med smått och (mycket) gott. (Peter och jag var där veckan efter och då såg det inte alls lika lockande ut, tycker vi)! Renoveringen av köket förbryllade oss lite i början, men man hade snart vant sig vid att springa en maraton för att hämta saker från det provisoriska köket. Peter Myhr bjöd på sig själv som han alltid gör han har en otrolig förmåga att få publiken upp på fötterna. De som provade på kände sig som riktiga proffs efter några turer. Hans uppvisning i steppdans senare på kvällen gjorde ju inte saken sämre! som vanligt. Det var lite svårt att skapa den där herrskaps-känslan med papperstallrikar och plastkoppar och glas. Det blev kanske lite mer tjänstefolk i år. Fast sällskapet var lika trevligt som vanligt och det är ju huvudsaken! Även i kaféet var det mer downstairs än upstairs, men gästerna kom som de brukar göra och totalt blev det så där 250 besökare under helgen. När portarna slogs igen efter sista gästen på söndag var det bara att ta fram dammsugaren, och fixa och greja för att ställa slottet i ordning igen. Till sist det stora mysteriet: Vem tog den nya stora toarullen som Peter satte upp på toaletten på översta våningen?? Och vem bakade de där extra 100 bullarna?? Många av dem blev över till vår nästa dans! Vi gissar det var Slottsspöket i båda fall som ville delta i våra festligheter! En stor applåd till hon som höll i alla trådar och förmodligen fick en sömnlös natt på lördagen låste jag verkligen alla dörrarna till slottet. Barbro förstås som vi senast såg disappearing into the sunset bärande alla fläckiga dukar som måste tvättas inför nästa evenemang. Hälsningar från Brenda & Peter Årsmötet gick snabbt och smärtfritt. Börje avtackades för hans insatser i styrelsen, men han får inte försvinna. Han bidrar med så mycket till klubben och framför allt det är han som vet hur dansgolvet ska läggas!! Sedan var det middag och dans. I ärlighetens namn var det inte lika stiligt

4 4 Det är snyggt att se att flera dansare har köpt nya blusar och skjortor. Nya färger och nya modeller, snart kommer vi också att få T-shirts, som har tryck på framsidan. Kolla med Elisabeth i styrelsen om du missade att beställa, hon hjälper dig att ordna T- shirts. Lokalfrågan håller vi på att lösa tillsammans med Ekerö Kommun. Klart är att Plus DBD på söndagarna i höst kommer att äga rum i gymnastiksalen på Ekebyhovs skolan. Kravet är att vi alla har mjuka skor! Det var allt för denna gång. Vi kommer ut med ett Medlemsblad till innan sommaren är här! I vår klubb har vi det bra, underbara dansare, fartfyllda danser och svängiga callers. Men vad vore detta utan vår fantastiska klubbmästare Barbro Linder. Ingenting fattas vid dessa tillfällen och alla blir nöjda både i mage och fötter. Ett stort ansvar vilar på hennes axlar men med henne i rodret ser allt lätt ut. Ett bra team har hon denna gång och bestående av Brenda Brattlund, Ingrid Christensen och Kerstin Berg. Tack snälla ni för det arbete ni utför, allt för vår trivsel och vårt behag. Vi uppskattar verkligen det ni gör. Lars Samuelsson PS. Vi fick in ett reportage till, se nästa sida. DS Marja Höstens kurs, Plus och A1 startar den Onsdagen 1 september, klockan Platsen är inte helt säker just nu, eftersom kommunen stoppat all uthyrning av skolornas matsalar i hela kommunen. Men vi ordnar lokalen, du får veta platsen senare. Vi kör sedan på onsdagarna ända fram till den 8 december. Lucia Dans (avslutning) den 15 december Höstens Klubbdans kommer att äga rum onsdag den 13 oktober! Plats meddelas senare.

5 5 Påskpyssel Nu har vi gjort det igen brutit oss loss från gravitationsfältet runt Norra Ängby! Den här gången hamnade vi i Örebro. Det var Påskfestivalen tre dagars dans i tre ljusa sporthallar på universitetet. Det blev många nya ansikten för oss, många dansare från västra och södra Sverige, även några från Norge och Danmark. Det fanns gott om plats för att bara sitta och titta, eller ta en kopp kaffe och en bit mat, eller shoppa! (tre försäljare fanns på plats) Jag vet inte om det berodde på det vackra vädret, en avslappnad helgkänsla, eller om det är på något sätt lite lättare på landet att ta kontakt med folk, men det rådde en varm och gemytlig stämning över hela festivalen, tycker vi. Jag tror vi tillbringade lika mycket tid att prata med folk som vi gjorde med att dansa. Vi lärde känna gamla dansvänner bättre och stiftade nya bekantskaper. Alla dansade med alla, inga static squares eller oskiljaktiga par varenda gång Peter vände ryggen en sekund, bjöds jag upp på dansgolvet av helt främmande män! Efter några trevande meningar på svenska med den första kavaljeren, visade det sig att vi var båda engelsktalande han från U.S.A., jag från England. Han är bosatt i Oslo med sin norska fru. Sedan dansade jag med en skotte! Även han bor i Oslo, gift med en norska. Det finns tydligen bara två klubbar i Oslo, så paren var bekanta med varandra. Efter alla makar och makor hade blivit presenterade för varandra, kändes det som en mini Förenta Nationer en härlig blandning av Sverige, England, Skottland, Norge och Amerika! En annan trevlig ung man försökte locka mig ner till en dans i södra Sverige, men jag tackade nej. Jag har sagt förut att squaredansen vidgar ens vyer. Vissa gränser finns dock, tycker Peter! Vi såg inga fler dansare från Ekerö där, men desto flera av våra klubbcallers, nämligen Robban, Henrik, Peter och även Roland med Barbro. Alla var off duty och fanns på dansgolvet istället för bakom mikrofonen. Bland helgens callers fanns det ett nytt ansikte för oss Jason Dean, en mycket duktig kille från Australien. Han skulle sjunga en sång om golf och frågade om det fanns några golfare på dansgolvet. Två hundra dansare stod där just då och inte en enda hand sträcktes upp i luften! Det här var första gången Peter och jag var på Påskfestivalen i Örebro men förhoppningsvis inte det sista. Hoppas att vi kan locka med några andra från klubben nästa år för det är väl värt resan dit. Det hör till historien att Peters mamma kommer från Örebro. Hon växte upp i ett fint gammalt hus på Fabriksgatan. Under helgen bodde vi i ett hus på exakt samma stället där det gamla huset revs för länge sedan. Numera heter det Scandic Grand Hotel! Hälsningar från Brenda och Peter.

6 6