KABOD- Hf,Df, {- rdet nr 8: Organ för släktföreningen Kåröd-Hede, Myckelby, Orust. CI( mönxmnäs SP&LT

Transkript

1 KABOD- Hf,Df, {- ret nr 8: 1997 Organ för släktföreningen Kårö-Hee, Myckelby, Orust CI mönxmnäs SP&LT Annu ett år har forflutit utan att mefora någon större påverkan på vår fcirening. Några av våra kära melemmar har, me ålerns rätt, lämnat oss men såan är ju naturens gång. Detta exemplar av vårt årsbla omfattar en fortsättning av vårt släktregister som vår arkivarie Gunnar Josefsson tagit fram. Vi tackar Gunnar hjärtligl och hoppas på go fortsattning. Vår värerae mearbetare Barbro Lungren har bett sina bägge sciner berätta for oss om sina uppleverser och intressen. Dessa båa artiklar hittar Ni också i blaet. Viare foljer en fortsättning på Lars Torstenssons berättelse från forra året. Vi t..r for essa skrifter och hoppas att fler skall kiinna sig manae att lämna birag i framtien rnefor ju nytt årsmöte och vi hoppas på go uppslutring till etta. Års- 1 t komner art äga mm i början av september måna. Go Jul och Gott Nytt Ar önskar aafz // artttt*

2 TRE MILITÄRER oclr svåcnq.n på srn r,rncsön Släktbakgrun- gåren Ang:rimserö Nils och Inger Rasmusson på Kårö, som släktforeningen utgår ifrån, hae l0 bam. Sonen Bernt Nilsson var en som övertog Kårös går. Nilsson var gifttvå gånger och hae bam i båa giftena. Förhållanet mellan e båa bamkullarna var något anstråingt. Hans anra hustru talae om "i små kryba och i store trollen"! Ett av Bemt Nilssons bam i forsta äktenskapet hette Brittå. Hon var fo Britta Bemtsotter gifte sig me Lars Johansson på gåren Angrimserö i Långelana socken. Gåren hae anor från meeltien och var en ena i socknen som varit klosterhemman, uner Dragsmarks kloster. Lars \ Johansson var fo En av hans anf:ier var Jöns Gullbransson, Vrälan, om vilken Folke Almegius har skrivit en bok bonekrönika. En annan var Erik Bamse, vars avkomlingar äge Kårö på 1500-och 1600-talen. Som så många på Orust var Lars inte bara bone utan också skeppare. Han hae en galeas som hette Familjen. Eftersom han var en av e forsta som fraktae kakel från Englan fick han iblan tillnamnet "Kakel-Lars". Han var också verksam som kommunalpolitiker. Hustnur Britta kom genom giftermålet bort från en minre välvilliga styvmoem. Hon le av astma och reste iblan till Norge for att kurera enna. Makama Johansson fick tre öttrar: Alia, Karolina och Lovisa, kalla Lovis min farmor. Lovis var fo Angrimserö ligger på en bergknalle och i älre ti hae gåren inte någon närbelägen brunn. Man måste ärfor bära vatten från en bäck. Lovis hae på ' älre ar besvär me sina fotter, vilket hon s lle på et myckna vattenbäranet. När et var torka på Angrimserö måste flickoma är essutom gå me ok och spiinner och hämta vatten äna från Hålebäcken. Då brukae, pojkama i boen på Stillingsön komma och hjälpa em, och et blev mån- skenspromenaer. Angrimsero såles så småningom - fbrmoligen vi Lars Johanssons frånfälle - och familjen flyttae. Me tien hamnae alla systrama i Göteborg. Britta avle 1893 hos ottem Karolina och hennes familj på Lansvägsgatan 6. Alla slrstrama vale militärer Märkligt nog vale alla tre systrama tureroflicerer som äkta män. Alia gifte sig me Bmil Fahlström, Karolina me Gustaf Line fo 185 l, som kom från Tlöm, och Lovis rne Otto Torstensson fö Färuström var en uktig ryttare och rilärare. Line tyckte om att tälja i trä. Han var en spontan, trivsam ochjovialisk person. Torstensson var en av ca 12 söner till en byggmästare, sorn också hae brännvinsbränneri, i Färingtofta i Skåne. Han fick gå i läroverk i Ängelholm. Båe Torstensson och Fahlström h tivis fackliga upprag. När regementet 1895 flyttae till en nybygga kasemen vi Kviberg for Fahlströms till regernentet i Jönköping, är beforringsmojlighetema ansågs större, mean Lines och Torstenssons folje me till Kviberg. Till en början hae man lägenheter inne på kasemområet, men sean bosatte man sig utanfor etta. Fruarna for me ångbåt på Saveån in till Goteborg, när e skulle göra större inköp. Bosättning på Stillingson Militärer blev tiigt pensionerae, och efter eras pensionering bygge alla tre familjema sig hus me vackra fruktträgårar på ärv mark på Stillingsön. De fick namnen Kullen, Linero och Nybo. Nybo bygges Husen uppfores rätt nåra varanra på vänster sia av vägen mot baorten. Farniljema Fahlström forstensson anlae minre jorbruk, mean Gustaf Line ägnae sig mycket åt träsnierier. Efter fru Lines ö såle Line sitt hus, men uppfore senare ett nytt på tomten intill. I1, q av hnsen var familjema stora me många ungomar. Men man rab-baes oön så - som många vi erura ti - av sjukomar, som man å hae svårt att behanla. Till stor el skee etta ftire Stillingsotien. Lines hae fem öttrar: Anna, Inger, Maja, Britta och Sara. Anna avle i lungsot och Inger i brusten blintarm. Torstenssons hae bamen Alia Alli, Helga, Torsten, Eva och Gustaf en senare uppkalla efter gufaem Gustaf Line. Alli og i lungsot och Helga i ifteri. Fahlströms var bamlösa. Frun, Alia, og i lungsot

3 Utrag ur vårt släktregister - III Fahlström gifte sean om sig me sin systerotter Maria kalla Maja. Han var en glalynt och lättsam person, oc.{r såg mycket bra ut, och makarna kom bra överenstrots ålersskillnaen. Även et anra äktenskapet blev bamlöst. Efter makens ö hae Maja uner ett par år en sybehörsaffiir på Kullen. Läinge fanns et blan e tre Angrimserössystramas bam enbart öttrar. När Lovis till sist fick sina två söner glae hon sig iirfor mycket. Lovis Torstensson Lovis var också - liksom sin mor - mycket stolt över sin härstamning från Kårö, som varit säteri, och ansåg sig vara "utav stån"! Länge hae hon en schartauansk forkärlek for enkelhet och for kläer i svart, som bamen ock så småningom lyckaes milra. Hon ansåg också att valborgsmässoelar var en henisk se! Däremot var Lovis roa av att ansa, och hon ansae mycket bra, fast hon me tien blev rätt korpulent. Hon var också roa av attfaraut och fiska vi Smätta. En annan favoritsysselsättning var att åka bil me ottem Eva. "Men et måste gå fort, annars är et inget roligt!" forklarae hon. Helst av allt ville hon se havet. Någon gång for e till Morlana och besökte en blina Liva Winborg, som Lovis käne. Lovis var sällskapsam åt fröken Wright. Umgänge och sällskapsliv Familjema umgicks me folket på Kårö, som man elvis hae släktban till, oih me släkten på Stillingso baort och på Ögåren. Eva Torstensson och Sara Line, som var jämnåriga, blev varje sommar bjuna till Ögåren for att plocka moreller. Anra goa vänner var familjen Wallerius, som hae, en ståtlig villa nära Kårö kile. Fru Wallerius var sällskapsmänniska och tyckte om att orna glaa fester. Bamen i familjema blev också nära vänner. Olika spel, som brige, kille och vira, var populära i sällskapslivet och skåjnkte forströelse. Iblan kom Johan på Dammen och slog sig ne i köket på Nybo for att prata och berätta historier. Det tyckte Lovis var trevligt. -Brö-selma och Tuppe-Tila gick omkring i gårama och såle sina varor. t 1.3 Bemt Nilsson, g.m. kusinen Maka I lnger Johanna Larsotter, Resterö Bam Brita Bem&sotter 1," 2 Olof Bemtsson JohannaBemtsotter t!.r Johanna Bemtsotter Lars Berntsson NicklasBemtsson 1 ' Christina Bemtsotter SophiaBemtsotter Anna Maria Bemtsotter Anna Maria Bemtsotter Maka 2 Johanna Maria Hansotter Östra Bogane Barn Lars Bemtsson Helena Carolina Bemtsotter Lars Bernzon L3.14 Helena Carolina Bemzon Hans Bemtsson f 2 aprll 1789 f 16 okt 1795 f 27 aug 1815 f 16 ec 1816 f 19 mar 1819 f 23 okt 1820 f 12 feb 1823 f 16 mar 1825 f 6jun 1827 f 2maj 1829 f 15 nov 1831 f24 nov 1834 f23 okt 1811 f 4maj f 10 nov f 17 jun f 18 jun f 2rygj l84s T.3.2 Vartimmerman, seglae på Vänem, senare skeppare i 1 Skeppare Hemmansägare o. hanlane, Stillingsön 1.4 Maja Nilsotter Make Aners Åkerstr<im. Hälle. Liuns /' t_.-...'...- Bärn Sophia Maria Åkerström KarolinaAlbertinaÅkerström Niclas Åkerström Johanna Matila Åkerström f 3 nov l79l f 8jun 1788 f 27 jan 1817 f 28 maj 1819 f13jun 1823 f 14 mars feb jan 1835?? 1819? 23 maj mar jun mar I j lele l8jan 1934 l2i9 Kungälv 6jul 18s6 1,844? 22 maj feb okt 1855 y'aru?ou.tqaaaa, t.4.3 Styrman, og i Rio e Janeiro

4 NYsönJnRpYr*Ra Jag tiinkte berätta lite om hur et kom sig att jag börjae yka. Egentligen är et lite märkligt att just jag skulle börja me ettå. Jag har allti varit lite misstänksam mot vatten och är iirfor ingen viare bra simmare. Visst, när jag sett unervattensbiler på TV har jag - som många anra - tyckt att "visst et ser ju fint ut, men et är inget for mig!". Hur kommer et sig ä att jagnu, har kommittill ett PADI Avance Open Water certifikat och att jag har log- gat39 yk varav e flesta på en svenska östkusten, några på västkusten och några i Egtrpten? Så vitt jag kan minnas börjae et hela hösten I september et året var jag i Greklan på seglingssemester unertvå veckor. Vi seglane runt blan Cyklaema syost om Attika. De övriga i sällskapet var ute och snorklae men jag avböje alla ylika forslag for egen el, men e,n viss nyfikenhet infann sig tyligen i alla fall, efteråt ångrae jag att jaginte tog en titt uner ytan! I november bar et avtill Saui fuabien ftir att besöka rnarnma som slagit ner bopålama är sean nästan ett år. Uner besöket genomfore vi en inrikesresa som bl.a. fore oss till Jeah vi Röa havet. Vi boe uner några agar i ett hus nära stranen, ja egentligen vi korallrevet fiir A är va et var. Här gick et inte att unvika att se e fiirglaa fiskama och korallema ens från lan! Me allt etta så uppenbart serverat var et bara att ge sig ut ock snorkla, och et \rar en upplevelse! Iagvet inte hur länge jag låg i vattrret i olika omgångar for att bara ligga är och titta. Efter enna upplevelse var jag ofta nere i bassåingen i Ryjah fiir att öva me snorkelutrusningen, men sean bar et av hemåt och Sverige i ecember inbjuer som bekant inte irekt till några vatte,näventyr. Uner hela 1994 hiine just ingenting på vattenfronten, så et blev I 995 utan, att någon utveckling kune skonjas. Jo, en viktig hänelse inträfte, min kompis Torbjöm gjore ett prova på yk i Eilat uner ecember '94 vilket kommer au ffi betyelse senare i enna historia. Uner våren 1995 börjae jag, Lars och just Torbjöm iskutera en gemensam semesterresa for sommaren, va jag minns tittae vi rean å på lite resor som er ö ykkurser men e avfiirae vi till fiirmån for e,n vecka på Clpern uner juli måna. t' Det blev på Clpem et håine, efter at ha legat på stranen i några agar börjae vi bli lite rastlösa rzarfor vi fann or ykbutik som revs av nägra britter och som erbjö prova på,k. Vi anmäle oss alla tre for att prova på ykning agen innan hemresan. Vi åkte uttill en brygga inne på en briuisk militiirbas for att y}, oå ett pansarforon som låg på botten alleles utanfor. Efter en kort in[ -rtion fick vi ta på utrustningen och et var ags att gå i vattnet. Utrustningen är ju ganska tung som man blir ganska klumpig rzar fiirsta läromen. Väl i vatfrret var et ags att börja lita på utrusftringen vs att anas uner vatten, et tog åtskilliga minuter i anspråk innan et var möjligt att anas naturligt i. friimmane miljö. Men till slut kune vi alla simma ut i vathret och sjunka ner mot botte,lr fem meter ner. Det var alleles otroligt, jag som alrig trivts speciellt bra i vatte,n var nu på havsbotten - låt rr,ara på fem meters jup. Vi hae bröbitar me for att locka fram fiskar och mycka riktlgt kom et ett fiskstim för att titta på oss. Den gamla pansarforenet tittae vi också på men mest var vi koncentrerae på att forsöka kontrollera vårt jup. Nybörjare har ofta problem me a som kallas flytkraften, et hanlar om att forsöka bibehålla sitt jup me hjälp av ykvästen och en egna anningen. Detta var en princip som vi - milt sagt - inte behärskae till fullo... Resultatet av etta blev att vi alla tre flot upp till ytan och ner till botten okontrollerat allt mean vår instruktör bevakae varje rörelse vi gjore. Erfarenheten varae i ca en halvtimme och lämnae oss me en fantastik upple't e och - i mitt fall - me rejäla öronproblem. Örone,n slog lock kontinuerligt i en måna efter etta forsta yk, et var inte bara flytkraften jag inte hae koll på utan även tryckutjiimning av öronen. Våll hemkommen anmäle vi oss alla tre till grunkurs i ykning hemma i Upp-,",o* genomfores uner hösten Den givna höjpunkt"n ", kursen var i slutet av oktober när vi examineraes uner en helg ute i Kapellskiir är vi ök i Östersjön for fiirsta gången. Sikten var berövlig och ot hiinge snö i luften, något annorluna 6rhållanen än Clpern m.a.o. Viare var vi nu utrustae me torrräkt for att uthära et kalla vathret. Efter mänger me örzningar i vattnet motsvarane e vi genomfort tiigare uner kursen i bassäing var et ags for 6

5 en fijrsta simturen utan intstruktör är jag och min parkamrat Torbjöm tog oss ut på en liten egen upptäcktsfiir. Certifikatet var sean klart! Det ser kanske lite enkelt ut et är me att ta certifikat så jag kanske skall ftlla på me va som häne. För att fä gå kursen är et növänigt att passera ett läkarbesök och ta lungnintgen, etta ftir att forebygga eventuella prob-7 lem. sean var et fem kurstillfällen som omfattae ca 2,5 timmars teorigenomgång och ca 2 timmars bassängövningar. Till varje teorigenomgång hör elt teoriprov iir foregåene veckas teori testas. Uner sista träffen skriver man ett prov är hela teorielen av kursen testas. Får jag skryta lite? Jo, jag hae alla rätt på veckoproven och bara två fel på slutprovet, vilket gore mi till bäst på kursen, i teori. Efter allt etta var et ags for helgen i Kapellskäi me fyra yk i havet. Så gick et till när jag blev ykare. Sean ess har jag gått ytterligare en kurs, varit i Egypten och ykt vi Sinai kusten. I år har jag kopt egen utrustning och ykt en el här hemma i Sverige mest på östkusten, men en helg i Smögen i slutet av september gav mersmak på västkusten.?flilael, 1 I I n{ew YORK - BAIIIGKOK" EN.liunnÖRatsg Genom mitt arbete, mjukvaruutveckling for banker, har jag fått möjlighet att ffi bo i två av e storsta och mest spännane stäema i värlen. Jag har tillbringat sammanlagt 18 månaer i Bangkok, Thailan och 3 månaer i New York och tiinkte n, rirt mig till att reogöra for skillnaer och lil*reter mellan essa två me.roler. Båa stiiema tror sig ha värlens största trafikproblem, men et är utan tvekan Bangkok som har en största rätten till en titeln. Sista freagen i månaen blir '.t helt enkelt stop. Det är svårt att forstå hur man kan stå stilla i rniål.er åt gången. 3-4km kan lätt ta en timme eller mer. Det varma väret gör att et sällan är tilltalane att ta sig fram till fots. New York klarar sig tack vare sitt utomorentliga tunnelbanenät. Gnagare är ett problem i alla stora sfåer, men et forvånae mig att et skulle bli i New Yorksom jag skulle ffi påhalsning hemma i köket, på 10:e våningen, av en såan, en mus. I A tropiska lanet fann jag em som närmast springane uner en trall på en restaurang närjag satt och åt. En av e mest påtagliga skillnaema är mentaliten. Superlativen har sin huvusta i New York är et mesta är antingen 'bäst', 'störst' eller 'mest berömt' i värlen. Knappast något av essa påståenen är sant, men et bekymrar inte newyorkaren. Han vill gäma tro att resten av planeten cirklar runt Manhattan. Asiatema har en mer behärska syn på sig själva. t' Ja! or roa av är att prova restauranger av olika nationaliteter. Båa stäema erbjuer en rik variation, är en amerikanska staen vinner på sin kanske unika mångfal. Va gäller et egna köket tar thailiinama en lätt seger me en rikeor.n av rätter som alrig, uner 18 månaer, upphöre att forvåna mig. De e. Jer kanske et krystarkaste köket i hela värlen vilket var ett problem till.n tö.itn men till sist en upplevelse. Amerikanska steaks och hamburgare läre man sig ganska snart... Något som Bangkok saknar är riktigt bra parker att kunna vistas i. Central Parks bayelse for New York kan nog knappast unerskattas me massor av folk mest helå tien. Här är A mycket spiinnane att ägna sig åt att titta på folk. Hit gick jag snu på varje helg. Kul var blan annat et iskotek, som pågick varje

6 pågick varje helgagseftermiag, är et ansaes me rollerblaes rullskriskor. Alla rnojliga stilar, kläsel och personligheter visae här upp sina konster. Rent generellt var man inte blyg me att visa upp va man är uktig på. Jag anpassae mig och fann mig giva kurs i jonglering! På unerhållningsfronten har New York mer att erbjua en västerliinning, r me enaståene mus6er och teaterforeställningar. Fast visst är et lite char- \ rnigt att gå på en thailänsk biograf är infor varje foreställning alla reser sig till biler på kungen, ackompanjerat av nationalsången! Sammanfattningsvis kan sägas att Bangkok är mer spännane och New Yor lättare att tillgoogöra sig. 77h44r/o.4«r4gnt4o Bibag till Kårö-Hee blaet iform av innehåll Den här gången har vi ätt in lite fler birag till vårt släktbla. Förhoppningen är ock att framgent ffi bet]rli$ fler artiklar. Va som behövs är båe släktkronikor och va som håiner inom släkten iag. De älre kan ge oss släkthistorik, ankeoter och liknane. De yrgre kan ela me sig av t. ex. sina reseäventyr, stj.cien, yrkesval och annat som kan vara intressant att läsa om, Börja rean NU att funera ver va just Du kan biraga me! Skicka gäma in Era artiklar tiigt så att et går lätt att reigera och planera tiningen for att kunna göra en så läsvär som möjligt. Har Ni någon rolig bil, så skicka gäma en också, or 'let kan naturligtvis fis i retur Naturligtvis kommer vi att fortsätta me slät«oversikten. Skicka Era birag till Barbro Lungren enligt neanståene aress. Jag ristar mig att tacka rean på forhan! Samtiigt vill jag önska Er all allt gott uner et kommane året. eatao.4e7arn xånö»-ffede Sliiktförening, c/o Barbro Lungren Postvägen 4 Dr Vårgåra B-O Bengtson, ice Orforane Olof Johnar, Sekr./Kassaforv. Barbro Lungren, Arkiv Gunnar Josefsson, Klubbmästare Henrik Johnar läkftireningens postgiro I «ÅnÖn-HEDEs hemsiearess på Internet wp".algonet.se/-magnuslu/karo-hee Aå-, ariga : Magnus Lungren, magnuslu@algonet.se Mikael Lungren, alran@hem.passagen. se Barbro Lungren, barbro.lungren@mark.mail.telia.com rånö»-nede-blaet Ansvarig utgivare: B-O Bengtson t0 ll

7 Vi önskar alla kära släktingar OD JUL OCH GOTT NfrT ÅN W98 Brita o BengtOlof Bengtson Kerstin o Harry Berg Ragnhil Byholt m. fam. Berit o Göran Carlsson Ulla o Lasse Dahlqvist Inger Eliasson Anne Frahm Birgitta o Torsten Gustafsson Ulla, Kalle o Gunnar Hagsköl Ingri, Johan o Ylva Hagsköl Henny o Gert Johnar Birgitta o Olof Johnar Marie o Mattias Johnar Sien Ruth o Gunnar Josefsson Barbro Lungren Mikael o Magnus Lungren Mcirta Wogenius t2