KUNGLIGA INGENJÖRSVETENSKAPSAKADEMIN. Prövningar för svensk medicin. Incitament

Transkript

1 KUNGLIGA INGENJÖRSVETENSKAPSAKADEMIN Prövningar för svensk medicin Incitament Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien Postadress: Box 5073, Stockholm Besöksadress: Grev Turegatan 16, Stockholm Tel: Fax: Organisationsnummer: E-post: Webbplats:

2 2 Innehåll Projektgruppen Incitament... 3 I arbetsgruppen Incitament har ingått:... 3 Deltagare... 3 Inledning... 3 Skapa incitament för kliniska studier/därför behövs incitament för kliniska studier... 3 Svagheter i det svenska systemet... 4 Förslag 1: En karriär som forskande kliniker måste löna sig... 5 Tjänster på mellannivå... 5 Långsiktiga satsningar... 8 Meriteringskrav på ledningsnivå... 9 Förslag 2: Gör det möjligt att bygga prövarorganisationer Utveckla infrastrukturen Ersättningsformer för kliniska studier Förslag 3: Öka kunskapen om landstingens forskningsaktivitet Följ upp landstingens forskningsaktivitet Öka kunskapen om forskningens betydelse... 13

3 3 Projektgruppen Incitament IVA-projektet Prövningar för svensk medicin är ett handlings- och resultatinriktat projekt med tydliga målbilder för ökad samverkan, förbättrade incitament, förstärkt infrastruktur och förenklade processer kring kliniska studier i Sverige. Ett av de övergripande målen är att vända den sjunkande trenden med industrisponsrade kliniska prövningar genom att skapa en neutral mötesplats för samverkan mellan vård, akademi, industri och patienter, dels att ta fram en gemensam målbild för intressenterna samt ett antal konkreta åtgärdsförslag som omedelbart kan implementeras. På de följande sidorna presenteras förslag från arbetsgruppen Incitament. I arbetsgruppen Incitament har ingått: Deltagare Ordförande Anders Ekblom, AstraZeneca, Patrik Danielson, Umeå Universitet, Christina Forselius, PPD Scandinavia AB, Fredrik Piehl, Karolinska Institutet, Nils Wilking, Skånes Universitetssjukhus, delprojektledare Arvid Söderhäll Inledning Skapa incitament för kliniska studier/därför behövs incitament för kliniska studier Det saknas tillräckliga incitament att lägga tid, pengar och engagemang på klinisk forskning, för såväl individer som organisationer. Konsekvensen är att patienter får vänta onödigt länge på att få tillgång till den bästa vården, att sjukvården blir allt långsammare på att introducera ny diagnostik och terapi samt att intresset (eller egentligen kunskapen) om nya metoder sjunker. Kvalitén på vården förbättras om både personal och organisation har ett vetenskapligt förhållningssätt till all sjukvård. Debatten präglas av att forskande kliniker ofta är eldsjälar som behandlar patienter på arbetstid och forskar på obetald övertid. Skälet är att karriärsystemet för vårdpersonal i första hand är konstruerat för att premiera att specialistkompetens uppnås så snabbt som möjligt så att personalen kan bidra till effektiv vårdproduktion. Tid som investeras i forskning och

4 4 utveckling premieras inte utan kan t.o.m. hämma karriär och löneutveckling. Detsamma gäller även mer seniora tjänster, där systemet är uppbyggt för att premiera vårdproduktion. Inte bara karriärsystem och tjänsteformer är alltför snävt fokuserade på vårdproduktion, även organisation och ledning/huvudman mäts och premieras i detta avseende. Kö-miljarden är lovvärd, men baksidan är att annan verksamhet trängs undan till förmån för ren produktion. Sjukvården är högteknologisk och, i jämförelse med nästan alla andra branscher, extremt kunskapsintensiv. Att bedriva högteknologisk, kunskapsintensiv verksamhet är i längden omöjligt utan ett stort inslag av forskning och utveckling. Exempel: Trenden med outsourcing inom produktionsindustri har pågått under många år, men den har, eller håller på att vända. Scanias lastbilstillverkning är ett gott exempel. Man har där dragit lärdom av att när man skiljer på nyutveckling och löpande produktion tappar man i längden effektivitet i båda leden, produktion och utveckling sker bäst i varandras närhet och i symbios. Därför har Scania valt att lokalisera både utveckling och produktion i Södertälje. Forskning initierat av landsting, akademi och industri bedrivs i symbios. Alla tre har olika förutsättningar och målsättningar och kan därför erbjuda olika möjligheter. Industrisponsrade studier har ofta omfattande resurser och drivs globalt. Akademiska studier kan på ett fritt sätt söka skapa nya innovativa studier (ex translationell forskning, randomiserade registerstudier) och kan därför bli ny benchmark. Sponsrade studier kan även ha vetenskapliga synergieffekter för den aktuella forskaren/gruppen om studien rör patienter som gruppen har ett eget forskningsintresse i, och på så vis dra nytta av studierna (t.ex. ta prover för egen forskning). I vissa fall kan de sponsrade studierna även möjliggöra betydligt större akademiska samarbeten. Därför är det viktigt att incitamenten för kliniska studier även måste vara neutrala med avseende på huvudmannen. Fri forskning bör inte vara mer meriterande än uppdragsforskning. Även jävsfrågor måste hanteras på ett neutralt sätt. Forskare som samarbetar med företag kan komma att exkluderas i andra sammanhang på grund av jäv som kanske är ringa eller obefintligt. Jäv kan även uppstå i andra sammanhang, forskare som byggt en akademisk karriär kring exempelvis en metod kan vara jävig. Svagheter i det svenska systemet De tre arbetsgrupperna i projektet Prövningar för svensk medicin, Infrastruktur Tillgänglighet, Infrastruktur Processer och Incitament för kliniska studier hanterar olika utmaningar, men de tangerar varandra på flera punkter. Vår arbetsgrupp fokuserar på incitament för den individuella forskaren och organisationen/huvudmannen i den offentliga sektorn. Incitament för privata aktörer att bedriva kliniska studier i Sverige hänger samman med tillgång till patienter, prövare, prövningsenheter och kunskap (expertis, register m m)

5 5 samt effektiva och förutsägbara processer för kliniska studier. Att Sverige dessutom är en intressant marknad för innovationer är ett mycket betydelsefullt incitament. Förslag 1: En karriär som forskande kliniker måste löna sig Vi föreslår att samtliga landsting inför en sammanhållen karriärväg för forskande kliniker samt att universiteten/universitetssjukhusen skapar en sammanhållen akademisk karriärväg för de mest lovande forskande klinikerna med potential att bli framtidens kliniska forskningsledare. Förslaget omfattar tre huvudkomponenter: Tjänster på mellannivå Långsiktiga satsningar Meriteringskrav på ledningsnivå Tjänster på mellannivå För läkare finns en tydlig karriärväg som kliniker med en progress i löneutveckling, genom anställningar som i turordning är; AT-läkare, ST-läkare, specialistläkare och överläkare. För den läkare som önskar kombinera sin kliniska gärning med forskning är karriärvägen sällan, för att inte säga aldrig, lika tydlig, och består ofta i olika grader av utköp ur klinisk tid för forskning, via ALF-medel eller externa anslag (i värsta fall i stipendieform), under olika perioder i karriären. Många gånger innebär det också deltidsanställningar hos olika arbetsgivare (stat resp. landsting), vilket skapar otrygghet i socialförsäkringssystem och är ofördelaktigt för framtida pension. Ett system med tydliga karriärvägar för kombination av forskning och klinik genom hela yrkeslivet, som inte tappar i löneutveckling eller trygghet i socialförsäkringssystemen, skapar bättre förutsättningar för att få duktiga, kliniskt aktiva forskare att vilja satsa på forskning under lång tid. Detta skapar i längden bättre förutsättningar för bra kliniska studier och en ledande position inom den kliniska forskningen nationellt och internationellt. Vi tror att ett system med en parallell karriärväg som kliniker och forskare behöver ha två armar : 1) En för landstingsanställda med huvudsaklig fot i kliniken men som ges goda förutsättningar att som en del i sin tjänst (exempelvis 33-50%) under alla faser av karriären bedriva forskning inom sin specialitet. 2) En för en mindre grupp av de mest lovande forskarna med potential att bli framtidens forskningsledare och opinionsledare som tidigt bör rekryteras till ett akademiskt tenure-track inom universiteten (statsanställning), men med samma möjlighet att parallellt utbilda sig kliniskt. Det är mycket viktigt att de har en tydlig klinisk koppling för att säkerställa relevans och möjlighet till införande av forskningsresultaten i den kliniska vardagen.

6 6 I bägge dessa armar tror vi att fokus initialt måste ligga på att skapa kombinationsanställningar på meriterings-/mellannivå, där en uppenbar lucka hittills funnits (brist på tydliga lösningar), där många lovande forskare idag ofta tappas till rent kliniskt arbete. På landstingssidan är t.ex. forskar-at en relativt utbredd företeelse på universitetssjukhusen medan forskningstjänster på ST-nivå inte varit lika tydligt förekommande. På den akademiska sidan är gapet ännu tydligare, där allmäntjänstgöring (AT) och forskarstudier länge gått att kombinera, och där seniora akademiska tjänster (lektorat/professurer) har en lång tradition av att (i enlighet med högskolelagen och högskoleförordningen) kunna förenas med arbete som specialist-/överläkare. Någon meriteringsanställning på postdoktoral nivå som kunnat kombineras med specialiseringstjänstgöring (ST) har däremot inte funnits tidigare. Förslagen kan alltså sammanfattas enligt följande: 1) Inför kombinationsanställningar på sjukhusen med en blandning av kliniskt arbete och forskning (på förslagsvis 33-50%) på alla nivåer. Fokus bör initialt ligga på att skapa tjänster som får disputerade legitimerade läkare att kunna fortsätta postdoktoral forskning i kombination med specialiseringstjänstgöring (ST). o Exempel 1: Ett system tillämpas i Region Skåne där kombinationstjänsten är fördelad 50 % kliniskt arbete och 50 % klinisk forskning. Innehavare av denna tjänst kommer inte att hinna uppnå specialistnivå på samma tid som kollegor med 100% klinisk tjänst. Men tjänsteinnehavarna får efter fem år (normal specialistutbildningstid) samma lön som en färdig specialist som inte forskat. Sedvanlig specialistkompetens måste dock självklart inhämtas, men detta sker självklart under en längre tid. o Exempel 2: I Umeå utlyses centralt universitets-st block (av Västerbottens läns landsting i samarbete med Umeå universitet, men där anställningarna ligger vid landstinget) för disputerade legitimerade läkare att söka, i valfri specialitet, med motsvarande 2 års heltidsforskning på postdoktoral nivå i anställningen (fördelade som 50 % forskning i fyra år eller 33 % forskning i 6 år). Syftet är att parallellt med klinisk ST meritera sig forskningsmässigt genom att driva nya projekt självständigt från tidigare handledare och kunna få egna anslag (externa och ALF) som skulle kunna finansiera fortsatt forskningstid (varvid också titeln universitets-st-läkare behålls, annars övergår anställningen till vanlig ST, dvs. det finns en incitamentskomponent i att lyckas även vetenskapligt). Även här utlovas specialistlön efter 5 års heltidsarbete om förväntad klinisk och vetenskaplig progression uppnåtts (för att inte tappa i löneutveckling mot rena kliniker). Genom att de som tilldelas blocken får välja specialitet helt fritt, är anställningarna väldigt attraktiva.

7 7 2) Inför akademiska kombinationsanställningar vid universiteten/universitetssjukhusen enligt ett tenure-track -system för kliniskt verksamma forskare på alla nivåer. Idag går många unga lovande forskare efter allmäntjänstgöring (AT) och disputation till heltids klinisk specialiseringstjänstgöring (ST). Därefter kommer många inte tillbaka till forskningen. Här saknas helt klart befattningar med kombinerad klinik och forskning på mellannivå. I och med den senaste förändringen i högskolelag-/förordning, som gett universiteten större frihet angående andra lärarbefattningar än professorer och universitetslektorer, har många universitetet infört biträdande universitetslektorat som tidsbegränsade meriteringsanställningar med mycket forskningstid, där man efter tidens utgång (ofta fyra år) prövas för tillsvidareanställning ( tenure ) i form av befordran till universitetslektor. Detta liknar mycket den nordamerikanska modellen för s.k. tenure track (tidsbegränsade assistant professors som prövas för tenure och associate professorships). Att tidigt fånga upp de mest lovande forskande klinikerna på sådana akademiska positioner (statsanställningar) bedömer vi som viktigt, men då måste de också kunna kombineras med fortsatt klinisk tjänstgöring, ofta även där på meriterings-/utbildningsnivå, dvs ST. o Exempel: Biträdande universitetslektorat i kombination med ST (för läkare och tandläkare) infördes 2012 vid Umeå universitet i samarbete med Västerbottens läns landsting. Detta är en ny form av akademisk meriteringsanställning (statsanställd) där man under en nioårsperiod (läkare) respektive sexårsperiod (tandläkare) tillåts meritera sig vetenskapligt, samt även pedagogiskt (dock högst 10 %) och efter periodens utgång prövas för befordran till universitetslektor förenat med anställning som specialistläkare/-tandläkare. Arbetstiden fördelas 50 % till specialiseringstjänstgöring (ST) och 50 % till vetenskaplig och pedagogisk meritering. En central komponent i tjänsteformen är att personen är 100 % anställd av universitetet. Detta ger trygghet i socialförsäkringarna, pensionsvillkor etc., samt ett tydligt akademiskt spår. ST-delen av anställningen sker genom tjänsteköp av sjukvårdshuvudmannen. Som för övriga biträdande lektorer finns redan vid anställningstillfället uppställda vetenskapliga och pedagogiska krav som ska vara uppnådda vid anställningsperiodens utgång för befordran, och för bitr. lektorer/st tillkommer enbart krav på uppnådd specialistexamen. Liksom för universitets-st-läkare utlovas specialistlön efter 5 års heltidsarbete om förväntad klinisk och vetenskaplig progression uppnåtts (för att inte tappa i löneutveckling mot rena kliniker). Vid Umeå universitets medicinska fakultet uppkommer biträdande universitetslektorat på två sätt: a) Genom centrala utlysningar i valfri specialitet med stora startpaket (se nedan) för de mest lovande forskarna. b) Inrättande i kliniska ämnen vid institutioner med identifierad dålig akademisk återväxt men med lovande unga individer som uppmärksammats, för att knyta dessa till akademin i ett tidigt stadium och fostra framtidens forskningsledare i ämnet.

8 8 Exempel från Umeå på de båda armarna i en parallell karriärväg som forskande kliniker (läkare). En central komponent för alla former av kombinationslösningar för forskande kliniker är att arbetsgivarna garanterar att löneutvecklingen blir densamma som för rena kliniker. I båda förslagen ovan ingår alltså att specialistläkarlön måste erhållas efter 5 års tjänstgöring även för forskande läkare på ST-nivå även om man ännu, p.g.a. forskningstid, inte uppnått specialistkompetens. En lika viktig komponent är att man inte har ett delat arbetsgivarskap. Långsiktiga satsningar Inför långsiktiga, stora resurspaket för de mest lovande juniora och seniora forskande klinikerna möjliggör morgondagens nyckelforskare (key opinion leaders). En viktig motor i den kliniska forskningen är seniora ledare inom sitt forskningsfält. Det är dessa personer som bygger upp slagkraftiga forskargrupper, fungerar som handledare för nya forskare och som är nyckelpersoner för industridrivna studier. Det är dessa personer som med sin kompetens och internationella nätverk konsulteras för att diskutera nya forskningsprojekt, som är s.k. principal investigators, de som designar och bestämmer innehållet i de studier som planeras och genomförs. Utan dem stannar en stor del av den kliniska forskningen.

9 9 För att dels stimulera återväxten av framtidens forskningsledare, dels ge de bästa forskningsledarna muskler att utvecklas, tror vi att de behöver få långsiktiga, stora start- /resurspaket som gör dem mindre beroende av att kortsiktigt uppnå resultat för att hela tiden kunna dra in nya externa medel och som istället möjliggör långsiktigt tänkande och satsningar på mer högriskprojekt och innovativ/banbrytande forskning. Vi ser gärna att det vid universitetssjukhusen skapas utrymme för ett stöd till en liten men banbrytande grupp av kliniska forskare för att stödja dem i progress från docentnivå till professorsnivå och säkerställa etablerandet av nyckelpersoner inom den kliniska forskningen och därmed slagkraftiga forskningsgrupper. Stödet bör här vara långsiktigt, gärna 10 år och med garanterat stöd för att möjliggöra långsiktiga projekt och öka risktagandet för att studera nya och banbrytande områden/metoder. Attrahera internationell kompetens är centralt och stöds aktivt av exempelvis Vetenskapsrådet 1. Exempel 1: Vid Umeå universitet har centralt under 2013 utlysts två biträdande universitetslektorat i kombination med ST i valfri specialitet med attraktiva startpaket på 500 tkr vid start och vidare 250 tkr/år i fyra år för drift plus samfinansiering av en doktorand eller postdoc, för att hjälpa till och stimulera uppstart av egen grupp, för dem som identifierats som framtida forskningsledare. Exempel 2: I medicinska fakultetens föreslagna forskningskontrakt med Umeå universitets ledning för de kommande åren har angivits som ett huvudförslag att införa attraktiva anställningar för rekrytering av de duktigaste seniora forskningsledarna. Förslaget innebär ett femårigt forskningspaket med upp till 80 % forskning i anställningen och attraktiva resurspaket, vilket efter utvärdering kan förlängas ytterligare fem år med liknande villkor. Resurspaketen bör vara så pass stora att de utlysta anställningarna attraherar de bästa forskarna. Beroende på forskningsområde (inkl. behov av utrustning, personal m m) har paketens omfattning angetts till storleksordningen 2-5 miljoner kronor per år i fem år. Meriteringskrav på ledningsnivå Rekrytering av framtidens verksamhetschefer - särskilt på universitetssjukhusen bör forskning vara en merit och ett krav. Kraven på innehavare av högre tjänster inom sjukvården inkluderar sällan akademisk utbildning av typen doktorsexamen eller vidare forskningsmeritering. För att stimulera och motivera till klinisk forskning föreslår vi att man skyndsamt utreder hur en bättre koppling mellan akademiska och ledarskapsmeriter uppskattas av arbetsgivaren och lönar sig för individen. Om sjukvårdens forskningsuppdrag 1 Se nternationellrekryteringavframstaendeforskare.5.4b1cd22413cb479b html

10 10 och utveckling av nya effektiva behandlingar samt effektiviserad vård skall kunna genomföras krävs personer som är både duktiga ledare av vårdverksamheten men också forskningen. Men här krävs bättre incitament på individnivå. Vi föreslår att man ser över kravet på exempelvis doktorsexamen/docentur och professorskompetens för högre tjänster inom speciellt den universitetsanknutna sjukvården. Förslag 2: Gör det möjligt att bygga prövarorganisationer Vi föreslår åtgärder inom två huvudområden avseende byggandet av prövarorganisationer: Utveckla infrastrukturen Ersättningsformer för kliniska studier Utveckla infrastrukturen Klinisk forskning kräver infrastruktur i form av bland annat heltidsanställd personal med forskarkompetens. Dessutom behöver denna personal en kontinuerlig kompetensutveckling. Därför krävs att den totala volymen av kliniska studier inom enheten kommer upp till en kritisk nivå där resurserna utnyttjas fullt ut. Kompetensutvecklingen sker dels genom praktiskt forskningsarbete, men även genom andra renodlade kompetensutvecklingsaktiviteter, t.ex. konferenser, kurser m m. För att främja ett vetenskapligt synsätt i hela sjukvården är det även viktigt att forskande grupper aktivt sprider kunskap till resten av organisationen. Landstingen bör ta ett mer aktivt ansvar för att rusta upp och vidmakthålla resurser och kompetens för att bedriva såväl rent akademiska som industrisponsrade studier, i första hand, men inte begränsat till universitetssjukhusen. I båda fallen bedrivs detta i dagsläget som avgränsade projekt med prestationsbaserad ersättning alternativt tidsbegränsade anslag. Denna osäkerhet leder till svårigheter att attrahera och behålla kompetent personal, inte minst forskningssköterskor, som ofta leder till att de rekryteras till industrin. Rutinvården drivs idag enligt olika prestationsbaserade system. Ett tydliggörande från sjukvårdshuvudmännen avseende deras ansvar och intresse av att klinisk prövningsverksamhet behövs. Detta inbegriper en tydligare uppföljning av den aktivitet som i dag bedrivs (enligt nedan) och utvärdering av incitament att förbättra den nuvarande situationen. Olika lösningar bör anpassas efter lokala förutsättningar. På vissa ställen kan det innebära regionala landstingsdrivna prövningscentra, men också andra lösningar bör övervägas, t ex delfinansiering av forskningsskötersketjänster på sjukhuscentral nivå. Just forskningssköterskorna har en central roll vid all typ av patientnära klinisk forskning och för att kunna behålla kompetent personal bör man se över karriärvägar/löneutveckling även på sköterskenivå.

11 11 Ersättningsformer för kliniska studier Sverige är ett högkostnadsland. Avgörande för viljan att bedriva klinisk forskning och att förlägga studier till Sverige är tillgången på kompetenta forskare och välorganiserad sjukvård, att snabbt kunna rekrytera rätt patienter på rätt tid, och att studien förlöper på ett förutsägbart sätt. Förseningar i patientrekrytering innebär förseningar i tillgången på avgörande data om hur ett läkemedel i utveckling eller som redan finns på marknaden fungerar och därmed försenad lansering av produkter och följaktligen förlorade intäkter. Bonus Erbjud industrin möjligheten att ge prövningsorganisationer en rekryteringsbonus till de som levererar rätt patienter i rätt tid. Förseningar i studier är förknippade med ökade kostnader och ökad risk för industrin. En rekryteringsbonus skulle kunna vara ett starkt incitament att prioritera patientrekrytering. Transparent projektfinansiering Vi föreslår att samtliga landsting inför ett enhetligt och transparent system för ersättning till kliniker som bedriver forskning, där forskningsresurserna allokeras till aktuella projekt. Vi ser gärna ett system där ersättningsnivåer och principer harmoniseras för att göra studier i Sverige mer förutsägbara ur denna aspekt. Det skulle innebära en konkurrensfördel för studier i Sverige. Industrisponsrade studier ska ersätta vårdens extrakostnader som en klinisk studie medför utöver rutinsjukvård, och ersättningen ska inte generera ett överskott. Samtidigt drar industrin nytta av den kompetens som byggts upp i prövarorganisationen. Det är ju inte självklart att det endast är de akademiska prövningarna som ska bära kostnaderna för nödvändig kompetensutveckling. Det är därför både rimligt och genomförbart att bygga in en kostnad i de industrisponsrade studierna för att vidareutbilda prövarorganisationen. Förslag 3: Öka kunskapen om landstingens forskningsaktivitet Det saknas både kunskap och information om landstingens forskningsaktivitet. Vi föreslår två åtgärder Följ upp landstingens forskningsaktivitet Öka kunskapen om forskningens betydelse

12 12 Följ upp landstingens forskningsaktivitet Vi föreslår att den årliga rapportering av klinisk forskning som SKL bedrivit under några år permanentas och intensifieras. Vi föreslår också att en tydlig redovisning av mål för forskningen och utfall redovisas. Klinisk forskning är en central del i vårdens utveckling. Men idag konkurrerar forskningsproduktion med vårdproduktion. Idag följs vårdproduktionen upp noggrant och stora ansträngningar görs för att korta vårdköer och att tillgängliggöra vård för patienter. Vi föreslår att forskningen på likartat vis följs upp, där man redovisar målsättningen med forskningen och sammantagen forskningsaktivitet på landstingsnivå. Även om våra förslag 1 och 2 genomförs fullt ut är det avgörande att landstingsledningarna uppmuntrar forskning. Redovisning ensamt leder inte till forskning. SKL har 2011 och 2012 presenterat Årlig rapport om klinisk forskning i landstingen. Bakgrunden till dessa årliga rapporter är att både Olle Stendahls utredning om den kliniska forskningen och Delegationen för klinisk forskning som efterfrågade årliga forskningsbokslut från landstingen. Den senaste rapporten från 2012 är mer omfattande och detaljerad än sin föregångare. Denna arbetsgrupp är mycket positiv till rapporten, dock finns fortfarande utrymme till förbättringar. Gör återrapporteringen obligatorisk för alla delar där forskning bedrivs, åtminstone för de landsting som har universitetssjukhus. Alla vårdenheter måste svara oavsett om de bedriver forskning eller ej. Rapporten från 2012 är bra, men på flera punkter kan inte rapporten dra några kvantitativa slutsatser svarsfrekvensen är okänd och troligen för låg för att ge tillförlitliga svar. Statistik för forskningsstyrning och forskningsaktivitet presenteras kvantitativt och relativt utförligt, men forskningens resultat och förändringar/förbättringar för brukare, patienter och anhöriga presenteras i kvalitativa termer: ex. kortare behandlingstid eller bättre behandlingsresultat. Rapporten skulle stärkas avsevärt om förbättringarna kunde kvantifieras; behandlingstiden har blivit X dagar kortare eller behandlingsresultatet gått från X till Y. Fördelen med en kvantitativ återrapportering är bland annat att det även skulle gå att räkna fram den ekonomiska betydelsen av forskningsresultaten. Att värdera forskning i ekonomiska termer är notoriskt svårt men det hindrar ju inte att man försöker på aggregerad nivå. Statistik för industrisponsrade studier resovisas ytterst kortfattat. Denna arbetsgrupp är övertygad om att en ökad samverkan med näringslivet har en stark positiv effekt på sjukvårdskvalitén. Därför bör frågeunderlaget för externa samarbeten utökas.

13 13 Redovisa måluppfyllnad avseende patientrekrytering i kliniska studier, både på aggregerad nivå och per prövningssite. Det är förknippat med stora kostnader att starta upp en prövningsenhet. Senaste benchmark-data från branschen säger att 35 % av alla inkluderade enheter inte levererar en enda patient. Därför arbetar alla företag hårt med att identifiera prövningssite som håller vad de lovar. Offentligt publicerad data kring detta skulle vara en effektiv marknadsföring av prövningsenhet med god genomförbarhet och måluppfyllnad. Det finns inget skäl att göra skillnad på industridriven forskning och akademisk forskning, i detta avseende. Det är kanske särskilt besvärligt för akademisk forskning med knappa resurser att hantera kostnaden för site som inte levererar enligt avtal. o Exempel: Styrtal för vården. I Västra Götalandsregionen följer man sedan en tid tillbaka upp hur väl vården möter upp till sina åtaganden i industrisponsrade studier. Bakgrunden är att VGR har noterat att även om sjukvården har ingått ett avtal med en industripart om en klinisk studie, så levererar ofta vården inte rätt antal patienter, till rätt tid och med rätt kvalité. För att förbättra avtalstroheten har VGR därför börjat mäta och återrapportera styrtal för vården. I dessa redovisas hur väl vården levererar relativt ingångna avtal. Som en effekt av denna monitorering har avtalstroheten förbättrats och forskningen har stärkts. Redovisa forskningsresultat indelat på landsting och utveckling över tid. Detta skapar lokal/regional medvetenhet om vad forskningen har åstadkommit. Ta intryck av Vetenskapsrådets förslag till utvärdering av ALF medel. Förslaget bygger på att utvärdera o Vetenskaplig kvalitet: (Vetenskapliga publikationer, bibliometrisk information, uppgifter om ökad kvalificering (examina m.m.), erhållen externfinansiering) o Klinisk betydelse och samhällsnytta: Spridning av kunskap, samverkan, effekter av den kliniska forskningen. o Forskningens förutsättningar: ledning och styrning, personalens akademiska kvalifikationer och forskningserfarenhet, tillgång till infrastruktur och stödfunktioner, deltagande i kliniska interventionsstudier. Ålägg landstingens forskningsdirektörer att till sina respektive ledningar redovisa hur forskningsplanen rimmar med landstingets ambitionsnivå och mål med de resurser som avsätts till forskning och de ALF-medel som erhållits. Öka kunskapen om forskningens betydelse Öka sjukvårdshuvudmännens kunskap om forskningens betydelse. Den politiska och administrativa ledningen i landstingen behöver bättre kunskap om forskningens betydelse för sjukvården på kort och lång sikt. Av naturliga skäl prioriterar en politisk ledning verksamheter som berör stora väljargrupper och som kan ge resultat under en mandatperiod. Forskning ger sällan resultat på en mandatperiod, och antalet patienter som verkligen drar nytta av

14 14 forskningsresultat är litet. Med ovan föreslagna förbättringar i SKLs årliga rapport om den kliniska forskningen blir det tydligare hur sittande politisk ledning prioriterar forskningsfrågor relativt tidigare ledningar.