Mistraprogrammet Urban Water. för val av uthålliga VA-system. Håkan Jönsson. ERik Kärrman CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA CHALMERS UNIVERSITY OF TECHNOLOGY

Transkript

1 Slutrapport Att väga samman för modellstaden det ojämförbara Urbana utvärdering Enklaven av en syntesstrategi för val av uthålliga VA-system Håkan Jönsson Nicholas HENRIETTE ASHBOLT SÖDERBERG Andras DANIEL baky HELLSTRÖM JAN-OLOF CARL ETNIER DRANGERT HELENA Forskningsprogrammet KRANTZUrban Water CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA ERik Kärrman Göteborg, 2002 Rapport 2002:1 Forskningsprogrammet Urban Water Urban Water CHALMERS TEKNISKA HÖGSKOLA CHALMERS UNIVERSITY OF TECHNOLOGY ANNA LEDIN JAcOB OTTOSSON helena Almqvist(fd Palmquist) therese westrell björn vinnerås Göteborg, Gothenburg, 2005 Sweden, 2005 Rapport Report 2005:8 2005:7 Mistraprogrammet Urban Water

2

3 Slutrapport för modellstaden Urbana Enklaven Håkan Jönsson, Nicholas Ashbolt, Andras Baky, Jan-Olof Drangert, Helena Krantz, Erik Kärrman, Anna Ledin, Jacob Ottosson, Helena Almqvist (tidigare Palmquist), Therese Westrell, Björn Vinnerås Urban Water Rapport 2005:8 ISSN Urban Water Chalmers tekniska högskola Göteborg Telefon Urban Water, Chalmers tekniska högskola, 2005

4 Innehållsförteckning Förord...6 Sammanfattning Beskrivning av modellstaden Gebers VA-systemet på Gebers Vibyåsen Vibyåsens VA-system Studerade uthållighetsaspekter och systemstrukturer Studerade uthållighetsaspekter Studerade systemstrukturer Gebers Genomförda delprojekt Mätning av avloppsparametrar och risksubstanser i BDToch KL-vatten i Vibyåsen Substansflödesanalys (SFA) riskämnen och näringsämnen i BDT-vatten, fekalier, urin och komposterbart avfall Simulering av substans och energiflöden för urbana enklaven Gebers Hygien och mikrobiell riskanalys av källsorterade system med torra fekalier Hygienisering av fekalier med ammonium eller oxiderare Fekal förorening och mikrobiell riskanalys av BDT-vattnet i Vibyåsen Mikrobiell riskanalys av källsorterat system med torra fekalier Brukaraspekter på starkt decentraliserat och källsorterat avloppssystem Källsortering av urin och fekalier teknisk funktion Kemisk riskanalys (CRA) av olika avloppsvattenfraktioner Resultat från delprojekten Mätning av avloppsparametrar och risksubstanser i BDT- och KL-vatten i Vibyåsen Publikationer Substansflödesanalys (SFA) riskämnen och näringsämnen i BDT-vatten, fekalier, urin och komposterbart avfall Publikationer Simulering av substans och energiflöden för urbana enklaven Gebers...30

5 4.4 Hygien och mikrobiell riskanalys av källsorterade system med torra fekalier Avdödning av patogener i fekalier med ammonium eller oxiderare Fekal förorening och mikrobiell riskanalys av BDT-vatten i Vibyåsen Mikrobiell riskanalys av Gebers hanteringssystem för torra fekalier Övergripande bedömning av de hygieniska riskerna i de tre systemalternativen Publikationer och referenser Brukaraspekter på starkt decentraliserat och källsorterat avloppssystem Publikationer Källsortering av urin och fekalier teknisk funktion Publikationer Kemiska risker - CRA Komplettering om läkemedel och tungmetaller Publikationer Modellstadssynteser Ansvar och organisation Funktion, bekvämlighet och information Påverkan på stads- och husplanering Val och beslutsfattande Urban Waters verktyg Generaliseringar Referenser...66

6 Förord Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (MISTRA) startade 1999 ett sexårigt forskningsprogram med titeln Sustainable Urban Water Management. Programmet handlade om VA-system och hur man kan jämföra och bedöma alternativa vatten- och avloppssystem, framförallt vad gäller uthållighet. Stora delar av forskningen knöts till modellstäder i programmet. Denna rapport redovisar arbete som gällt modellstaden Urbana Enklaven. Flera av projekten har delfinansierats av andra finansiärer tillsammans med MISTRA. Avsnitten om de olika forskningsprojekten har skrivits av respektive forskare eller forskargrupp. Håkan Jönsson, SLU, har skrivit rapportens allmänna delar samt redigerat helheten. 6

7 Sammanfattning Modellstaden Urbana enklaven i Urban Water är ett område med ett fristående, eller näst intill fristående, VA-system. Data har vi hämtat från bostadsrättsföreningen Gebers i Skarpnäck och området Vibyåsen i Sollentuna. I Gebers källsorterar man urin, fekalier och BDT-vatten (bad-, disk- och tvättvatten), medan man i Vibyåsen källsorterar KL-vatten (klosett-) och BDT-vatten. Systemanalyser har gjorts med avseende på miljöpåverkan och resursanvändning, hygien och mikrobiell risk samt kemiska risker. Tre system har studerats, Dagens system, Lokal behandling och Konventionellt system. I Dagens system källsorterades urin, fekalier och BDT-vatten. Urinen hygieniserades och gödslade spannmål. Fekalierna samlades utan spolvatten, komposterades och användes på tomtmark. BDT-vattnet renades i ett centralt reningsverk varefter slammet, efter kompostering, användes till jord som användes på bostadstomter. I Lokal behandling behandlades BDT-vattnet med slamavskiljning och markbädd. I Konventionellt system blandades urin, fekalier och BDT-vatten och behandlades i det centrala reningsverket. För de källsorterande systemen var det tömningen av fekaliekärlen, tillfällig förekomst av flugor och skötseln av fekaliekomposten som gav störst hygienisk risk. De totala hygieniska riskerna var klart större för Dagens system och Lokal behandling än för Konventionellt system. Fekalietömningen och behandlingen bör förbättras för att minska de hygieniska riskerna. Mätningarna visade att den fekala föroreningen av BDT-vatten var låg, men överskattades kraftigt av indikatororganismen E.coli. Fekal förorening bör istället skattas genom mätning av den kemiska indikatorn koprostanol. Miljö- och resursaspekterna undersöktes med verktyget URWARE. Totala övergödningen från Dagens system var endast ca 25% av den från de andra två systemen. Återföringen av näringsämnena kväve, kalium och svavel var 3 till 45 gånger så hög för de källsorterande systemen som för Konventionellt system. Dagens system och Lokal behandling ersatte ca 60% respektive 30% mera mineralgödselfosfor än Konventionellt system. Konventionellt system använde mest energi, 20% mer än Dagens system som använde minst energi. Dagens system sparade, genom den sparade mineralgödseln, 3 gånger så mycket energi jämfört med vad som användes, medan motsvarande besparing endast var 20% för Konventionellt system. Den kemiska riskanalysen visade att Konventionellt system spred fler potentiellt farliga ämnen till vatten, medan Dagens system och Lokal behandling spred fler till mark. De källsorterade gödselmedlen urin och fekalier bedömdes förenliga med målet att nå balans för icke-essentiella ämnen på åkermark. Det individuella ansvaret för tömningen av fekaliekärlet var viktigt för hushållen och många oroade sig för hur de ska klara fekaliehanteringen när de blir äldre. Sporadisk förekomsten av flugor sågs av de boende som systemets största nackdel. Flugorna ansågs störande och ohygieniska. 7

8 Väl genomförda källsorterande toalettsystem är således vida överlägsna konventionella avloppssystem vad gäller miljöpåverkan och resursutnyttjande, men underlägsna vad gäller smittspridning och social acceptans. I utvecklingen mot ett uthålligt samhälle är det därför en viktig utmaning att utveckla hygieniska och socialt accepterade torra toalettsystem där riskerna för smittspridning och lukt är lika små och sociala acceptansen lika god som för det konventionella systemet. 8

9 1 Beskrivning av modellstaden Enklav används för att beteckna mindre områden som avviker från sin omgivning med avseende på t.ex. språk, (Nationalencyklopedin, 2004). Modellstaden Urbana Enklaven inom Urban Water betecknar ett område som ligger i en stad och som har ett avloppssystem med en hög grad av autonomi. Extremfallet är att området fungerar helt fristående från den omgivande stadens vatten och avloppssystem. Vi har inte studerat något sådant område, utan de båda områden som vi gjort mätningar på, Vibyåsen och Gebers, tar båda sitt dricksvatten från den omgivande stadens vattensystem. Områdena utnyttjar också, vilket beskrivs nedan, i varierande omfattning den omgivande stadens avlopps- och avfallssystem. 1.1 Gebers Kollektivhuset Gebers (figur 1) ligger avskilt på en sjötomt vid Drevviken utanför Skarpnäck, ca 13 km från Stockholms centrum. Huset byggdes ursprungligen som konvalescenthem och har senare även fungerat som flyktingförläggning. Huvudbyggnaden är från 1936 och har två plan samt källare och vind. På tomten finns också ett mindre enplanshus, det blå huset. Norra Flygeln Blå huset Bastun x Flygeln x Figur 1. Vy från sydöst mot Gebers båda södra gavlar. Till höger en planskiss av Gebers, vars mittlänga är markerad med M (Foto: Klas Öster). År 1994 lades flyktingförläggningen ned. Föreningen EKBO (Ekologiskt Kollektiv Boende i Orhem) bildade i samarbete med HSB en bostadsrättsförening. Denna köpte huset 1995 och byggde 1998 om det till ett 9

10 ekologiskt kollektivhus med 32 lägenheter med bibehållande av en hel del gemensamma utrymmen. I källaren finns tvättstuga, snickarverkstad, utrymme för pub, lekrum, målarrum, bastu med dusch samt tre vattenklosetter som alla kan utnyttja. I husets mittlänga (M, figur 1) finns ett storkök med tillhörande matsal som utnyttjas för gemensamma middagar fyra dagar i veckan. Husets bottenyta är 1300 m 2 och dess boyta 2300 m 2. Tomten är 3,2 ha med högt strandläge vid Drevviken. Större delen av den icke bebyggda delen av tomten består av gräsmatta och långgräsytor. Jordlagret är på många ställen tunt och berget går i dagen på flera ställen. Vid mätningen av olika avloppsfraktioner i oktober 2001 bodde 52 vuxna och 27 barn i huset, varav 4 blöjbarn. Av de vuxna boende i Gebers var 16 män och 36 kvinnor. De flesta vuxna var av medelålder, men en person var över 70 år. Antalet boende har sedan dess ökat något, främst genom att nya barn har fötts. I mars 2005 fanns det 81 boende i Gebers, 47 vuxna och 34 barn. Gebers omges av ett naturreservat och stadsplanen tillät tidigare inte bostäder på tomten, men inför ombyggnaden lyckades föreningen övertyga politikerna att ändra stadsplanen till att tillåta ett ekologiskt kollektivhus. Gebers ligger utanför kommunalt VA-område och kommunen tillåter de boende att själva ta hand om sin urin och sina fekalier VA-systemet på Gebers Gebers tar sitt dricksvatten från Stockholm Vattens ledningsnät. Vattnet kommer från Mälaren och det renas och bereds i de två vattenverken Lovön och Norsborg. Lovön bereder ca 40% av Stockholms vatten och Norsborg resterande 60%. Beredningen består av flockning med hjälp av aluminiumsulfat, sedimentering, filtrering först i ett snabbsandfilter och sedan i ett långsamfilter och sist en desinfektion, i Norsborg med klorgas och i Lovön med UV-ljus och natriumhypoklorit. Stockholm Vatten överväger att öka användningen av UV-ljus för att kunna minska användningen av klor. Avloppssystemet i huvudbyggnaden är urinsorterande med torr fekaliehantering. Detta innebär att det produceras tre källsorterade avloppsfraktioner, källsorterad urin, källsorterade fekalier samt BDT- (Bad-, Disk- och Tvätt-) vatten. Huvudbyggnadens trettio lägenheter har torrtoaletter med urinsortering. Från varje toalett leder ett nedfallsrör rakt ned till ett uppsamlingskärl för fekalierna i källarvåningen (figur 2). I en av toaletterna finns dock uppsamlingskärlet i toalettstolens undre del. Nedfallsröret är ett spirorör, ett förzinkat plåtrör med en diameter på 200 millimeter. Uppsamlingskärlen är vanliga 140 liters sopkärl av plast. På grund av brandrisken står kärlen var för sig i helt täta plåtskåp som i sin tur är lufttätt anslutna till nedfallsrören (figur 3). Skåpen ventileras med fläkt, vilket syftar till att i viss mån torka fekalierna (Andersson & Jensen, 2002). Luften tas från toaletterna och detta luftflöde ingår i lägenheternas grundventilation. Urinen leds från toaletterna till tre uppsamlingstankar av plast placerade i krypgrunden i östra och västra flygeln samt i pannrummet i mitten av norra flygeln (figur 2). BDT-vattnet leds, tillsammans med avloppsvattnet från de tre vattentoaletter som finns kvar i källaren, genom avloppsledningar 10

11 till Stockholm Vattens avloppsnät (Andersson & Jensen, 2002). Den uppsamlade urinen transporteras till Stockholm Vattens marker vid Bornsjön i Salems kommun. Urinen lagras där i minst 6 månader, varefter den används som gödsel till stråsäd. Avluft över tak Fläkt Fläkt på vinden Figur 2. Det torra toalettsystemet i Gebers. De vilande kärlen torkade inte och inte heller började någon nedbrytning. Idag töms därför kärlen direkt i komposten, utan att vila först. Bild: Jeanette Milde. Spjäll för individuell flödesjustering Kärl med lock, hälften i vila Urintank Brandavskiljande plåtskåp Figur 3. Från toaletten faller fekalierna genom nedfallsröret rakt ned till uppsamlingskärlet av plast. Varje kärl är av brandskyddsskäl placerat i eget tätt och brandklassat plåtskåp. Foto: Annika Jensen. 11

12 Två av Gebers trettiotvå lägenheter ligger i det blå huset. Dessa är inte anslutna till det gemensamma urinuppsamlingssystem, utan har en egen urintank. Båda lägenheterna har urinsorterande toaletter och uppsamlingen av fekalier direkt under respektive toalett. Den ena lägenheten har en s.k. WM-brunn och den andra lägenheten en mulltoa (med urinsortering) istället för toalettsystemet med nedfallsrör. Enligt Gebers stadgar är varje bostadsrättshavare med torrtoalett skyldig att sköta den i enlighet med föreningens instruktioner. Dessa instruktioner innebär att de skall transportera, tömma ut fekalierna i den stora komposteringsbehållaren för fekalier på tomten. Det är sedan bostadsrättsföreningens ansvar att sköta komposteringsprocessen och ansvara för hur den färdiga komposten används. Endast fekalier och strömedel, t.ex. löv och torrt gräs, tillsätts processen, inget matavfall. För spridning och användning av fekaliekomposten som gödsel har man ett kontrakt med Erstaviks fideikommiss. Avtalet har dock hittills inte utnyttjats utan den färdiga komposten huvudsakligen lagrats och eftermognat, men en mindre mängd har också använts på tomten, bl.a. i planteringar. Dagvattnet från Gebers, från taket och från asfaltsplanen framför huset, leds via ett ledningssystem rakt ut i Drevviken. På tomten finns två uppsamlingsställen för komposterbart hushållsavfall från de enskilda lägenheterna och det gemensamma storköket. Vid vart och ett av dessa uppsamlingsställen finns en komposteringsbehållare med tre fack. I dessa behållare komposteras bara matavfall, inga fekalier. Vid behållarna finns det också tillgång till strömedel för processen. Avloppssystemet på Gebers har alltså fyra olika recipienter. Urinen körs till marken vid Bornsjön (ca 39 km) där den används som gödsel. De komposterade fekalierna planeras att användas på det näraliggande (ca 11 km) Erstaviks fideikommiss, men en del kan komma att användas på tomten. BDT-vattnet leds via Gebers egna långa serviceledning under Drevviken, till Stockholm Vattens avloppsledningsnät och behandlas i Henriksdals reningsverk varefter det renade vattnet släpps ut i Saltsjön. Dagvattnet slutligen leds rakt ut i Drevviken. 1.2 Vibyåsen Vibyåsen är ett område med radhus och kedjehus i Sollentuna kommun, ca 18 km norr om Stockholms centrum. Området är uppdelat i Vibyåsen södra och Vibyåsen norra. Den norra delen av Vibyåsen har utnyttjats för mätningar av sammansättningen på BDT-vattnet. I hygienstudierna har BDT-vatten från båda områdena utnyttjats. Vid mätningarna fanns det i Vibyåsens norra område 47 hushåll med totalt 169 personer varav 112 vuxna och 57 barn. I Vibyåsen södra fanns 85 hushåll med 212 personer. Husen i Vibyåsen består av rad-, kedje- och friliggande hus i storleksintervallet m 2. De ägs med äganderätt eller bostadsrätt. Hela området är omgivet av skog och ligger på kanten av det stora naturreservatet Järvafältet. 12

13 1.2.1 Vibyåsens VA-system Dricksvatten i Vibyåsen kommer från kommunalförbundet Norrvatten, som hämtar sitt vatten från Görvälnfjärden i Mälaren. Beredningen består av silning, flockning med hjälp av aluminiumsulfat, sedimentering, filtrering först i ett sandfilter och sedan i ett kolfilter och sist en desinfektion med UV-ljus samt en mindre tillsats av monokloramin. Vibyåsens avloppssystem har klosettvattensortering, d.v.s. klosettvattnet (KL-vattnet, som ofta kallas svartvatten) är källsorterat och samlas upp separat. Det blandas inte med BDT-vattnet. Klosettvattnet från de snålspolande toaletterna leds i ett eget ledningsnät till en uppsamlingstank. Härifrån kördes det tidigare till den näraliggande Fäboda gård där de fasta partiklarna frånskiljdes. Den fasta fasen användes som gödsel efter att den hygieniserats genom kompostering tillsammans med stallgödsel. Den flytande fasen liknar tunn flytgödsel och användes som sådan efter lagring i slutna behållare i minst 6 mån. Numera leds klosettvattnet till det kommunala avloppssystemet och behandlas i Käppala reningsverk. BDT-vattnet samlas upp i ett eget ledningssystem och behandlas i en lokal reningsanläggning (figur 4). Hushållens BDT-vatten behandlades i bostadsområdet via slamavskiljning, behandling i med biorotor (Puracomb ) och därefter i en förstärkt markbädd (Indrän ) med en avslutande polering i ett dammsystem. Målet var att BDT-vattnet efter behandlingen skall hålla badvattenkvalitet avseende de hygieniska parametrarna. Efter behandlingen släpptes vattnet ut i en skogsbäck. Numera leds även BDT-vattnet till det kommunala avloppssystemet och behandlas i Käppala reningsverk. Dagvattnet leds till små lokala recipienter. Recipienter för Vibyåsens BDT-vatten var ett skogsbäcksystem och för KL-vattnet var det jordbruksmarken på Fäboda gård ute vid Järvafältet. (1) (2) Klosettvatten BDT-vatten (3) Dubbelt ledningssystem för klosett- och BDT-vatten D-in D-ut (4) (5) (6) (7) Figur 4. Schematisk bild av avloppssystemet i Vibyåsen. Från husen leds BDT-vattnet och KL-vattnet i separata ledningar. KL-vattnet samlades upp i en tank på 18 m 3 (2), för vidare transport till Fäboda gård, där det behandlades och användes. BDT-vattnet ledes till en slamavskiljare (4) där både partiklar och flytslam avskiljdes. Den lokala behandlingsanläggningen för BDT-vattnet bestod av en biorotor (Puracomb ) (5) följt av en förstärkt markbädd (In- Drän )(6) och släpptes sedan ut i ett dammsystem (7). Efter dammarna ledes det behandlade BDT-vattnet vidare ut i ett skogsbäcksystem. Prover på obehandlat BDT-vatten togs i en brunn (3) där alla hushållen var anslutna. 13

14 2 Studerade uthållighetsaspekter och systemstrukturer 2.1 Studerade uthållighetsaspekter Inom ramen för modellstaden Urbana Enklaven har mätningar och studier utförts på området Gebers kompletterat med studier på området Vibyåsen. De uthållighetsaspekter som studerats är: Hygien den fekala föroreningen i BDT-vattnet har mätts i Vibyåsen. Baserat på dessa mätningar har risken för smittspridning från det behandlade BDT-vattnet beräknats. Avdödningen av patogener vid kompostering och vid behandling av fekalier med urea har mätts. En kvantitativ mikrobiell riskanalys (QMRA) har gjorts för det samlade VA-systemet på Gebers. Miljö sammansättningen av BDT-vattnet, med betoning på dess innehåll av miljöstörande ämnen, har mätts både i Vibyåsen och i Gebers. I Gebers har flödena och sammansättningen på urin, fekalier, BDT-vattnet och köksavfallet mätts under tre veckor. Dessa mätningar utgör ett viktigt underlag för de indatavektorer som föreslagits användas som schablon vid simuleringar med URWARE. Dessa har använts vid den simulering av det torra urinsorterande systemet som gjorts för området Gebers. Sociala aspekter har studerats ingående i Gebers i en studie som även berör systemets organisation och ansvarsfördelning mellan bostadsrättsförening, hushåll och hushållens olika medlemmar. Teknisk funktion har studerats genom en enkät utskickad till 183 hushåll, varav svar erhölls från 88 stycken. De flesta av dessa hushåll har urinsortering och torr fekaliehantering. För att få stort underlag som möjlig ingick, förutom Gebers, flera andra områden i studien. En kemisk riskvärdering har gjorts för de källsorterande fraktionerna urin, fekalier, BDT-vatten och dagvatten. 2.2 Studerade systemstrukturer Gebers För Gebers har substansflödesanalyser, energianalyser och kvantitativa mikrobiella riskanalyser gjorts för tre systemstrukturer, nämligen 1) Dagens system (detta system, som dock är något förenklat jämfört med verkligheten, se figur 5), 2) Lokal behandling och 3) Konventionellt system (referenssystem). 14

15 Urin Toalett Fekalier BDT-vatten A Samlingstank Samlingskärl Centralt ARV Kompostering & jordproduktion B C Lagringstank Bornsjön D Figur 5. Dagens system. Detta system är något förenklat i förhållande till dagens verkliga system på Gebers. I verkligheten finns nämligen i källaren tre stycken vanliga WC:n vars avlopp, tillsammans med BDTvattnet leds till Henriksdals reningsverk. Dessa ingår dock inte i systemstrukturen Dagens system, utan detta är ett renodlat källsorterat system. I figuren är de ur smittspridningssynpunkt viktigaste exponeringsvägarna i Dagens system markerade med bokstäver A-F, se vidare avsnitt Mikrobiell riskanalys. Kompostbehållare E Spannmål Tomtmark F Östersjön Tomtmark Urin Toalett Fekalier BDT-vatten A Samlingstank Samlingskärl Slamavskiljare B C Lagringstank Bornsjön D Kompostbehållare Markbädd E Spannmål G Tomtmark H Östersjön Figur 6. Lokal behandling. Skillnaden mellan denna systemstruktur och Dagens system är att behandlingen av BDT-vattnet sker lokalt. I figuren är de ur smittspridningssynpunkt viktigaste exponeringsvägarna markerade med bokstäver A-E, G-H, se vidare avsnitt Mikrobiell riskanalys. Centralt ARV Östersjön Kompostering & jordproduktion Tomtmark Toalett BDT-vatten I Centralt ARV L Kompostering & jordproduktion J K Östersjön M Tomtmark Figur 7. Konventionellt system. I denna systemstruktur blandas toalettavloppet med BDT-vattnet till ett konventionellt blandat spillvatten som behandlas i Henriksdals reningsverk. I figuren är de ur smittspridningssynpunkt viktigaste exponeringsvägarna markerade med bokstäverna I-L, se vidare avsnitt Mikrobiell riskanalys. 15

16 3 Genomförda delprojekt 3.1 Mätning av avloppsparametrar och risksubstanser i BDT- och KL-vatten i Vibyåsen Syftet med denna mätning var att förbättra kunskapen om förekomst och flöden av framförallt risksubstanser men också vanliga avloppsparametrar i källsorterat BDT-vatten samt i viss mån i källsorterat KL-vatten. Inom Urban Water är denna kunskap viktig som indata till kemiska riskanalyser och substansflödesanalyser. Mätningarna utfördes under en vecka i februari Antalet prover var begränsat till 4 samlingsprov på BDT-vatten som togs på förutbestämda tider i den brunn som är gemensam för samtliga hushåll i Vibyåsen norra. Provtagningen av BDT-vattnet gjordes under två olika karaktäristiska perioder för BDT-vattnet dels när BDT-avloppet var högbelastat och dels när det var lågbelastat. Lågflödesperioder (2,6-3,4 l/min) var vardagar kl och högflödesperioder (12,9-17,0 l/min) var vardagar kl. 7-8 och samt helger. Varje provtagningstillfälle pågick under sammanlagt tre timmar då delprov togs ut varje 6:e minut (450 ml ml) som samlades i större kärl till blandprov. Analysprover togs manuellt ut ur blandproverna och levererades till laboratoriet (SGAB Analytica) för analys direkt i anslutning till avslutad provtagning. Sammanlagt analyserades 105 substanser, varav 24 grundämnen, mest metaller och 81 organiska föreningar. Klosettvattnet samlades i tanken 2 i figur 4. Vid provtagningen blandades klosettvattnet genom att det sögs från tanken 2 upp i en tankvagn och sedan fick rinna tillbaka till samlingstanken. Tre prov på fem liter var togs ur slangen när klosettvattnet rann tillbaka. Projektet utfördes av Helena Palmquist (LTU). 3.2 Substansflödesanalys (SFA) riskämnen och näringsämnen i BDT-vatten, fekalier, urin och komposterbart avfall Syftet med projektet var att bestämma flöden och sammansättning på var och en av fraktionerna urin, fekalier, BDT-vatten och fast organiskt avfall från hushåll. I projektet undersöktes i vilka halter vissa organiska 16

17 riskämnen, näringsämnen och vissa andra grundämnen förekom i de olika fraktionerna samt hur stora flödena av dessa var. Målet var att komplettera de befintliga schablonvärdena för flöden av växtnäring och andra ämnen i olika avloppsfraktioner och i komposterbart avfall från hushåll, framförallt för BDT-vatten och fekalier och på detta sätt få bättre ingångsdata både för URWARE-simuleringarna, för den kemiska riskanalysen och för bedömning av användbarheten av olika avloppsgödselmedel i uthållig odling. Provtagningarna i Gebers startade den 5:e oktober 2001 och varade totalt 21 dagar. De delades upp i tre perioder på vardera 7 dagar. Under varje provtagningsperiod: skedde uppsamling och mätning av mängd urin, fekalier, BDTvatten samt fast komposterbart avfall, togs prover ut på de olika fraktionerna och förvarades på bästa sätt tills de skickades till laboratorie för analys, registrerade de boende sin hemvaro och användning av toalettpapper på utdelade protokoll, mättes antal spolningar samt spolningarnas varaktighet på urinspolningen på de enkelspolande torrtoaletterna i 26 hushåll med hjälp av elektroniska spolräknare. I samband med provtagningarna genomfördes en inventering av de boendes hushållskemikalier. Vid ett tillfälle gjordes också mätningar av ammoniakavgången från ett antal fekalietunnor. Under hela provtagningsperioden bodde totalt 79 personer i Gebers, uppdelat på 52 vuxna och 27 barn (under 13 år) varav 4 var blöjbarn. Dessutom bodde i huset under hela mätperioden också någon av oss som skötte mätningarna. Projektet engagerade många forskare, både inom och utom Urban Water. Projektledare var Håkan Jönsson med starkt stöd från Helena Palmquist. En stor del av mätningarna, beräkningarna och rapporteringen utfördes som examensarbete av Åsa Anderson och Annika Jensen. Klas Öster och Peter Johansson, Stockholm Vatten, gav viktiga bidrag till mätningarna av BDT-vattnet. Valet av analyserade parametrar gjordes av en referensgrupp där Daniel Hellström (SV), Kajsa Wahlberg (SV), Agneta Bergström (SV), Magnus Johansson (UMU) och Nicklas Paxéus, (GRYAAB) ingick. Magnus Johansson och Nicklas Paxéus har dessutom gjort vissa av analyserna. Medfinansiärer var VA-FORSK och Stockholm Vatten. Figur 8. Åsa Andersson och Annika Jensen häller upp urin för olika analyser. Foto: Helena Almqvist. 17

18 3.3 Simulering av substans och energiflöden för urbana enklaven Gebers Syftet med projektet var att ur miljö- och resurssynpunkt jämföra urinsorterande avloppssystem med torr hantering av fekalierna med vanliga konventionella avloppssystem. Projektet genomfördes med hjälp av simuleringsverktyget URWARE som utvecklats inom Urban Water. URWARE (URban WAter REsearch model) är en substansflödesmodell utvecklad i MATLAB/Simulink datormiljö. UR- WARE har samma grundstruktur som dess föregångare ORWARE (Organic WAste Research Model). ORWARE behandlade i huvudsak fast avfall och till viss del VA, medan URWARE har vidareutvecklat VA-delarna med fokus på att utveckla en modell för avloppsreningsverk som finns beskriven i Jeppsson m.fl. (2005). URWARE kan beskrivas som en uppsättning matematiska delmodeller som beskriver olika komponenter i ett VA-system såsom hushåll, dricksvattenproduktion, transporter, avloppsrening, slamhantering, utnyttjande av restprodukter osv. Delmodellerna kombineras ihop till större modeller som beskriver olika systemalternativ, vilka därefter kan analyseras och jämföras. URWARE beskriver substansflödena på basis av såväl teoretiska som empiriska samband. Modellen levererar resultat i form av årsmedelvärden, vilka kan utnyttjas som underlag för strategiska beslut (men inte för optimering av enskilda processer då detta kräver en mer dynamisk modell som arbetar i en snabbare tidsskala). URWARE använder sig normalt av en vektor med 74 substanser och exempel på ingående substanser är organisk substans, näringsämnen som t ex kväve, fosfor, svavel och kalium och tungmetaller som kadmium, kvicksilver, bly etc. Resultaten av simuleringar med URWARE ger substansflöden till luft och vatten samt den modellerade systemstrukturens energianvändning och eventuella energiproduktion. Vid simuleringarna av de urbana enklaverna användes de schablonvärden för urin, fekalier, bad- disk- och tvättvatten (BDT-vatten) och matavfall (Jönsson m.fl., 2005) som mätningarna på Gebers bidragit till att utveckla. Projektledare var Håkan Jönsson (SLU) och projektgrupp bestod av Andras Baky (JTI), Ulf Jeppsson (LTH), Erik Kärrman (Ecoloop) och Daniel Hellström (SV). 3.4 Hygien och mikrobiell riskanalys av källsorterade system med torra fekalier Hygienisering av fekalier med ammonium eller oxiderare Syftet med projektet var att undersöka om processmässigt enkla hygieniseringsmetoder, som tillsats av urea eller kemisk oxiderare, på ett enkelt sätt kan ge en säker, resurssnål och miljövänlig hygienisering av fekalier. I laboratoriestudien undersöktes den hygieniserande effekten på käll- 18

19 sorterade fekalier, vars torrsubstanshalt justerats till 10%, samma torrsubstanshalt som hos ett väl förtjockat slam eller hos fekalier som separerats från spolvatten med en Aquatron separator (Vinnerås & Jönsson, 2002a; 2002b). Hygieniseringen av fekalierna följdes genom analyser av koncentrationerna av tillsatta organismer: bakterierna E. coli, Salmonella spp., Clostridia spp. och Enterococcus spp. och bakteriofagen (bakterieviruset) Salmonella typhimurium 28b, samt parasiten Ascaris suum (spolmask hos gris). Hygieniseringseffekten av kemikalierna urea samt PAA (perättikssyra) jämfördes med en kontroll där endast avjoniserat vatten tillsatts. Projektet utfördes av Björn Vinnerås (SLU) under ledning av Håkan Jönsson (SLU) och Ann Albihn (SVA). Medfinansiär: VA-Forsk Fekal förorening och mikrobiell riskanalys av BDT-vattnet i Vibyåsen Syftet med projektet var att förbättra underlaget för att göra en korrekt mikrobiell riskvärdering av källsorterat BDT-vatten. Ett viktigt delmål var att bestämma storleken på den fekala föroreningen i källsorterat BDT-vatten, eftersom denna utgör den största risken för smittspridning via BDT-vatten. Risken kan ökas av eventuell tillväxt av bakteriella patogener i BDT-systemet, varför ett annat viktigt delmål var att bestämma eventuell tillväxt i sediment från BDT-vatten. Den fekala föroreningen i BDT-vattnet från Vibyåsen mättes med hjälp av fekala steroler samt vanliga mikrobiologiska indikatororganismer. Bestämningarna av koliforma bakterier, E. coli, enterokocker, clostridier och kolifager hade gjorts i ett annat projekt och resultaten fanns tillgängliga. Eftersom indikatororganismer kan växa till i avloppssystemen, vilket leder till en överskattning av den fekala föroreningen mättes halterna av olika fekala steroler för att få ett kompletterande mått på föroreningen. Halterna mättes i 10 prover som togs i samlingsbrunnen (figur 4, nr 3) under en tiodagarsperiod, 9 18 oktober år I samma prover mättes även enterokocker som komplettering till de tidigare bestämningar som fanns att tillgå (Ottoson & Stenström, 2003a). Tillväxtpotentialen för patogener i BDT-systemet bestämdes genom att Enterokocker, Salmonella, Campylobacter, kolifager och F-specifika RNAfager ympades till både steriliserat och obehandlat sediment från slamavskiljaren i Vibyåsen. Utöver konkurrens studerades effekten av temperatur och näringstillsats (Ottosson & Stenström, 2003a; 2003b). Projektet har utförts av Jakob Ottosson (SMI) under ledning av Thor Axel Stenström. Elisabet Börjesson (SLU) och Anna-Karin Persson (KI) medverkade i sterolanalyserna och Görel Allestam (SMI) i analyserna av indikatororganismer. 19

20 3.4.3 Mikrobiell riskanalys av källsorterat system med torra fekalier I detta projekt har hittills en mikrobiell riskvärdering gjorts av fekaliehanteringen. Syftet var att identifiera de procedurer i hanteringen och användningen som kan utgöra hälsorisker för de boende. Från de intervjuer som utförts inom den sociokulturella delen av programmet sammanställdes uppgifter om hur toaletterna rengörs, hur det går till vid tömning, tömningsfrekvens etc. Då materialet från fekaliekomposten ännu inte använts i någon nämnvärd utsträckning testades istället olika scenarier för hur materialet kunde spridas lokalt. Dessa alternativ ingick också för brukarna att ta ställning till i den andra intervjuomgången. Sex olika patogener modellerades i riskvärderingen, två vardera av bakterier, virus och protozoer. Baserat på nationell epidemiologisk statistik beräknades sannolikheten att någon i området skulle vara infekterad och utsöndra patogenerna via fekalier. Beräkningen av avdödning av patogener vid lagring i fekalier och jord baserades på en litteratursammanställning av vetenskapliga studier utförda i dessa eller liknande material. Antagandet om oavsiktligt intag av fekalier eller jord baserades på undersökningar av dagligt jordintag för barn respektive vuxna och därutöver direkta antaganden. Två olika angreppssätt användes för att värdera hälsoriskerna: ett medelscenario som tog hänsyn till sannolikheten för att en viss patogen skulle finnas i just det material som en person exponerades för och ett worst-case där personer exponerades för material som tidigare utsöndrats av en infekterad individ. Projektet har utförts av Therese Westrell (SMI) under ledning av Nicholas Ashbolt (NSWU) och Thor Axel Stenström (SMI). Medfinansiär: Formas. 3.5 Brukaraspekter på starkt decentraliserat och källsorterat avloppssystem Syftet med detta projekt har varit tvådelat: dels att utveckla en lämplig metodik för att studera och analysera hushålls interaktion med tekniska vatten- och avloppssystem generellt och dels att applicera denna metodik vid studiet av den aktuella modellstaden med syfte att utvärdera hur systemet påverkar och påverkas av hushållens aktiviteter i vardagen och varför. Med vatten- och avloppssystem avses här, liksom i resten av rapporten, hela systemet; teknik, brukare, organisation och interaktionerna mellan dessa. En viktig skillnad mellan denna studie och många liknande studier är att användarna behandlas som aktiva delar av ett vatten- och avloppssystem. Att få grepp om något så vanligt och privat som vardagslivet är en utmaning. I denna studie har tidsdagböcker använts. Tidsdagboken är strukturerad så att varje aktivitet definieras utifrån vilken tid på dygnet den sker, vilken plats den sker på, och tillsammans med vem. I detta projekt har vi också en särskild kolumn där aktiviteter som använde resursen vatten skulle anges mer i detalj. Vad tidsdagböckerna inte kan ge svar på är varför vardagen ser ut som den gör, de intentioner, föreställningar, val och förhandlingar som påverkar vilka aktiviteter som utförs. För att få svar på dessa frågor använde 20

21 vi i denna studie intervjuer. Vi använde tidsdagböckerna före intervjuerna, vilket gjorde det möjligt att närma sig värderingar och ställningstaganden som påverkar beteendet men som vanligtvis är svåra att uttrycka (Ellegård & Nordell, 1997; Ellegård & Wihlborg, 2001). Observationerna i sin tur har varit en hjälp för att tolka tidsdagböcker och intervjuer. Ambitionen har varit att försöka fånga relationen mellan användare och tekniskt system och hur det utvecklas i en process över tid. Studierna skedde därför i två etapper med ett och ett halvt års mellanrum. I den första delstudien deltog 7 personer i 4 hushåll. Hushållen valdes ut med avseende på hushållets sammansättning, hushållsmedlemmarnas ålder och kön. Av de deltagande hushållen var två singelhushåll, bestående av en man respektive en kvinna. Två hushåll bestod av par med barn eller tonåringar, där alla vuxna deltog i studien och även en tonåring. Varje informant förde en tidsdagbok i fem på varandra följande dagar, tre vardagar och en helg. Efter de fem dagarna skickades dagböckerna tillbaka för analys. Ett specialutvecklat datorprogram användes för att analysera en del av tidsdagböckerna. Alla tidsdagböcker analyserades manuellt och sammantaget vägledde de båda analysmetoderna utformning av både generella och individuella intervjufrågor. Därefter genomfördes relativt omgående en djupintervju med varje informant. Varje intervju varade i 1,5-2 timmar. Intervjuerna transkriberades i sin helhet och analyserades tillsammans med dagböcker och observationer. Förutom att studien har syftat till att beskriva och analysera källsorterande vatten- och avloppssystem utifrån brukarnas interaktion med systemets teknik, har den syftat till att utveckla ett metodologiskt verktyg som möjliggör dylika utvärderingar. Det är detta verktyg som tillämpats här och som beskrivits ovan. Kombinationen av tidsdagböcker och observationer ger forskaren en förförståelse av vardagslivet i de studerade hushållen. Skrivandet av dagboken ökar också informanternas medvetenhet om sina vardagliga rutiner. Det faktum att vanor och beteenden tydliggörs för forskare och informant gör det möjligt och fruktbart att diskutera dem, vilket sker vid intervjutillfället. Under intervjun ges också möjlighet att avhandla relaterade företeelser som inte finns med i dagboken, då struktureringen av densamma och vetskapen om forskarens intresseområde kan stimulera till vidare funderingar hos informanten. Kombinationen av de tre metoderna gör det också möjligt att i samarbete med informanten upptäcka och räta ut motsägelser mellan skriven och muntlig information, vilket därmed gör det möjligt att minska osäkerheterna i materialet. Den metodologiska processen ökar möjligheten att få ut användbar och relevant information. Att ha kontakt vid ett flertal tillfällen - över telefon när studien introduceras och tid avtalas, personligt möte när dagboken introduceras, och vid själva intervjun, ökar möjligheten att utveckla ett ömsesidigt förtroende mellan forskare och informant. Förtroende är en viktig komponent, särskilt i studier som delvis behandlar frågor som anses vara privata. Även för privata aspekter är metoden tilltalande på så sätt att det är informanten som kontrollerar vilken information som ges. Detta kan vara viktigt för att få människor att överhuvudtaget delta, men det kan 21

22 också vara en nackdel, om det innebär att informanten utesluter sådant som kan vara viktigt för studien. De tre metoderna kompletterar varandra. Tidsdagboken besvarar frågorna vad, var, när och vem och intervjun i huvudsak frågorna hur och varför. Observationerna är viktiga för tolkandet av tidsdagböcker och intervjuer. Med denna metodologiska kombination är det möjligt att studera rutiner och vanor som normalt tas för givna och inte problematiseras. Att förstå sådant beteende är en viktig pusselbit mot ett framtida uthålligt samhälle. Projektet utfördes av Helena Krantz (LiU) under ledning av Jan-Olof Drangert (LiU). 3.6 Källsortering av urin och fekalier teknisk funktion Målet med projektet var att undersöka problem som användarna upplever med system som hanterar fekaliefraktionen antingen för sig eller tillsammans med urinen men utan spolvatten. Studien utfördes i form av en enkätundersökning som skickades ut till knappt 200 hushåll som använder olika torra toalettlösningar. Svarsfrekvensen på enkäten var 48% av hushållen. För att täcka in båda könens syn på systemet och dess skötsel skickades två enkäter ut till hushållen och från 16% av hushållen kom två svar in, ett från mannen och ett från kvinnan. Enkäten riktades till användarna av fyra olika system, nämligen mulltoaletter (MT), DP-Sanitärsystem (DP), torra urinsorterande toaletter (TT) samt Aquatronsystem (AT). Mulltoaletterna (MT) definieras av en gemensam torr (utan vattenspolning) uppsamling av urin och fekalier. DP-sanitär är ett system där man har en toalett för urinering och en annan strax intill för defekering. Urinen från urintoaletten leds till en tank. I de torra urinsorterande systemen (TT) samlas urinen och fekalierna upp i separata behållare. Aquatronsystemet använder dubbelspolade urinsorterande toaletter. Urinen, tillsammans med lite spolvatten, samlas separat och fekaliefraktionen separeras från spolvattnet i en Aquatronseparator. Den separerade fekaliefraktionen faller ofta ned i en behållare där den efterbehandlas via maskkompost. Projektet utfördes av Niclas Ericsson (SLU) under ledning av Björn Vinnerås (SLU). 3.7 Kemisk riskanalys (CRA) av olika avlopps vattenfraktioner Projektets syfte var att utveckla en procedur som ska användas till att utvärdera kemiska risker och problem i samband med hantering av avloppsvatten och organiskt avfall från hushåll samt dagvatten. Metoden ska t ex kunna användas för att jämföra de kemiska risker som olika strategier för hantering av dag- och avloppsvatten samt organiskt hushållsavfall innebär. Den ska också kunna användas till att välja/prioritera de föroreningskomponenter 22

23 som bör ingå i t ex ett mät- eller övervakningsprogram. Proceduren, som på engelska kallas The Chemical Hazard Identification and Assessment Tool (CHIAT) har utvecklats med inspiration från bland annat EU s Technical Guidance Document. CHIAT består av fem steg (figur 9): 1) Karakterisering av källan; 2) Identifiering av recipienter, exponeringsobjekt och kriterier för utvärdering; 3) Identifiering av faror och problem; 4) Utvärdering av faror och slutligen 5) Expertbedömning (Ledin, m. fl., 2005). Karaktärisering av källor Fastighets- och problemidentifikation Utvärdering av farlighet Expertbedömning Observerade och potentiellt förekommande ämnen Identifikation av receptorer, exponeringsobjekt och kriterier Potentiella föroreningskomponenter Potentiella prioriterade föroreningskomponenter Prioriterade föroreningskomponenter Utvalda prioriterade ämnen Inneboende egenskaper Mätta/modellerade data Toxicitet Gruppering, Addition, Borttagning Områdesspecifik information Lagstiftning Steg 1 har till uppgift att identifiera de ämnen som kan finnas i det aktuella vattnet och som därför ska ingå i den fortsatta utvärderingen. Man börjar helt förutsättningslöst med avseende på vilka ämnen som kan vara farliga/problematiska och vilka som inte har dessa egenskaper. Alla ämnen ska vara med från början. Resultatet från detta steg är en lista med ämnen som potentiellt ingår i den aktuella typen av avloppsvatten: de potentiella föroreningskomponenterna (Potential Pollutants). Steg 2 ingår för att man ska identifiera vem det är som ska skyddas, det vill säga vem eller vad kan komma till skada, människor, djur, gröda eller miljön? Med utgångspunkt från detta kan de kriterier som ska användas för att utvärdera om det föreligger ett problem eller en fara identifieras. Det kan t ex vara gränsvärden för dricksvatten, eller högsta accepterbara utledning till ett vattendrag. Resultatet från detta steg blir en lista med exponeringsobjekt och kriterier som kan användas vid utvärdering av faror samt vid expertutvärderingen. I steg 3 utvärderas respektive ämnes inneboende egenskaper, är de sådana att ämnet potentiellt kan vara farligt/problematiskt. Kriterierna för denna utvärdering är baserad på hur ämnena kommer att uppföra sig i miljön (sorption, avdunstning, persistens mot biotisk nedbrytning, bio-ackumu- Figur 9. CHIAT- Chemical Hazard Identification and Assessment Tool (från Ledin m fl., 2005). 23

24 lation och toxicitet), långsiktiga kroniska effekter gentemot organismer (cancer, mutagena effekter, reproduktionsskador, hormonstörande effekter) samt orsaka allergiska reaktioner hos människor. Identifieringen av faror och problem genomförs enligt en rankingmetod som finns beskriven i detalj i Baun m. fl. (2004). Metoden är uppbyggd som ett beslutsstödsträd där farliga och problematiska ämnen kan identifieras. Metoden kan också beskrivas som en tratt med ett antal filter, där de farliga och/eller problematiska ämnena passerar genom filtren, medan de ämnen som inte anses som farliga eller problematiska hindras från att passera filtren. De ämnen som identifierats som potentiellt farliga eller problematiska i detta steg kallas for de potentiella prioriterade föroreningskomponenterna (Potential Priority Pollutants; PPP) I steg 4 utvärderas av hur stor faran är. Syftet med detta steg är att finna de ämnen som uppträder i koncentrationer som resulterar i negativa effekter. Detta görs genom en effekt- och exponeringsanalys. För denna krävs uppgifter om koncentrationer av respektive föroreningskomponent vid exponeringstillfället i recipienten samt information om vilken maximal koncentration det aktuella exponeringsobjektet kan tåla utan att negativa effekter uppstår. Om kvoten mellan aktuell koncentration och icke-effekt koncentrationen är större än 1, så klassas ämnet som en prioriterad föroreningskomponent. Resultatet från detta steg är en lista med prioriterade föroreningskomponenter (Priority Pollutants; PP) Till sist utnyttjas experternas kunskaper för att eventuellt reducera listan över prioriterade föroreningskomponenter (finns det till exempel ämnen som redan är förbjudna på listan?) eller komplettera den (återkoppling till steg 2, finns det till exempel lagstiftning som gör att vissa ämnen ska ingå?). Resultatet från detta sista steg i CHIAT är en lista med utvalda prioriterade ämnen (Selected Priority Pollutants; SPP). Projektledare var Anna Ledin, Danmarks Tekniska Universitet (DTU) och projektgruppen bestod av Thomas Aabling, Anders Baun, Eva Eriksson, Peter Steen Mikkelsen samt ett antal studenter, samtliga från DTU. Medfinansiär: VA-FORSK, Danmarks Tekniske Universitet, EU-projektet Daywater Adaptive decision support system for stormwater pollution control, contract no EVK1-CT

25 4 Resultat från delprojekten 4.1 Mätning av avloppsparametrar och risksubstanser i BDT- och KL-vatten i Vibyåsen Vi använder en stor mängd kemikalier i samhället, ca miljoner ton/ år i Sverige fördelade på ca substanser. Dessa ämnen finns också, i olika halter, i våra avloppsflöden. Mätningar visar att de flesta kemiska substanser man letar efter faktiskt går att detektera i olika avloppsflöden. Lyckligtvis är halterna av de flesta miljögifter lägre i de fraktioner som passerat genom människokroppen (urin, fekalier) än i övriga fraktioner. Det svåra med dessa komplexa flöden av många kemiska ämnen i avloppet är att bedöma riskerna vid användning av avloppsprodukter i olika sammanhang vid till exempel spridning av slam på odlingsmark. Idag finns inga generella metoder för att bedöma kemiska risker vid användning av avloppsprodukter och fortsatt forskning inom området är viktig både för att kunna hantera dessa risker och för att nå miljömålet en giftfri miljö. Provtagningarna i Vibyåsen gjordes på de obehandlade avloppsfraktionerna BDT- och KL-vatten under en vecka i februari Av de 105 organiska föreningar och metaller som analyserades detekterades 71 stycken (68%) i de två fraktionerna. BDT-vattenflödet uppskattades till 66,4 l/p,d (Vibyåsen norra) och KL-vattenflödet till 28,5 l/p,d (Vibyåsen södra). När man jämför BDT-vattendata för några utvalda substanser i Vibyåsen och Gebers (tabell 1) kan man inte se någon systematisk skillnad mellan områdena. Detta beror sannolik på att BDT-vattenkvalitén är direkt avhängig vilka aktiviteter som pågår i hushållen, materialvalet i vattenledningarna etc. För toalettfraktionen däremot var flödena av spårmetaller större i KL-vattnet från Vibyåsen än i urinen och fekalierna från Gebers. Skillnaden hänger troligen ihop med om man använder spolvatten eller inte. Dels innehåller spolvattnet i sig spårmetaller, men viktigare är troligen att användarna lättare kastar olika typer av annat avfall i toalettstolen när man har ett vattenburet system än när man har ett torrt. 25

26 Tabell 1. Flöden av olika ämne med BDTvatten och toalettfraktion i Vibyåsen och Gebers BDT-vatten Toalettfraktion Parameter Enhet Vibyåsen Gebers Vibyåsen Gebers TS kg/p,år Tot-P g/p,år Ag mg/p,år Cd mg/p,år Cu mg/p,år Sb mg/p,år DEHP mg/p,år nonylfenol mg/p,år Triclosan mg/p,år Publikationer Palmquist, H Hazardous substances in wastewater management. Doctoral thesis 2004:47, Department of Civil and Environmental Engineering, Luleå University of Technology. Palmquist, H. & Jönsson, H Urine, faeces, greywater, greywater and biodegradable solid waste as potential fertilisers. In: Ecosan closing the loop. Proceedings of the 2nd International Symposium on Ecological Sanitation, Incorporating the 1st IWA Specialist Group Conference on Sustainable Sanitation, 7th-11th April, Lübeck, Germany, pp (Peer refereed). Download: Symposium-Luebeck-session-f.pdf. Palmquist, H. & Hanæus, J Hazardous substances in separately collected grey- and blackwater from ordinary Swedish households. Science of The Total Environment 348(1-3): Substansflödesanalys (SFA) riskämnen och näringsämnen i BDT-vatten, fekalier, urin och komposterbart avfall Mätningarna på Gebers var komplexa med många studerade aspekter och fraktioner och många moment som skulle utföras varje dag. Resultaten tyder dock på att mätningarna blev tillförlitliga. Av de analyserade kemiska parametrarna i BDT-vattnet hade ca tre fjärdedelar en standardavvikelse på mindre än 20%, repeterbarheten för mätningarna var alltså god. De uppmätta flödena av näringsämnen och metaller i urin, fekalier, BDTvatten och fast organiskt avfall framgår av tabell 2.Av det totala massflödet av avlopp och organiskt avfall stod BDT-vattnet för den största andelen, 98%, urin för 1,6% och fekalier och det organiska avfallet för vardera 0,2%. (figur 10). Av figur 10 framgår också att BDT-vattnet bidrog med cirka 25% av den totala TS-mängden per person och dygn, urinen med 10-15% och fekalierna och det fasta organiska avfallet med vardera ca 30%. Den största delen av näringsämnena kväve, fosfor och kalium och den näst största andelen svavel återfanns i urinen. Drygt 70% av kvävet, 32% av 26