EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor ***I FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor PRELIMINÄR VERSION 2003/0282(COD) 29 januari 2004 ***I FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer (KOM(2003) 723 C5-0563/ /0282(COD)) Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor Föredragande: Hans Blokland PR\ doc PE

2 PR_COD_1am Teckenförklaring * Samrådsförfarandet majoritet av de avgivna rösterna **I Samarbetsförfarandet (första behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna **II Samarbetsförfarandet (andra behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna för att godkänna den gemensamma ståndpunkten majoritet av parlamentets samtliga ledamöter för att avvisa eller ändra den gemensamma ståndpunkten *** Samtyckesförfarandet majoritet av parlamentets samtliga ledamöter utom i de fall som avses i artiklarna 105, 107, 161 och 300 i EG-fördraget och artikel 7 i EU-fördraget ***I Medbeslutandeförfarandet (första behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna ***II Medbeslutandeförfarandet (andra behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna för att godkänna den gemensamma ståndpunkten majoritet av parlamentets samtliga ledamöter för att avvisa eller ändra den gemensamma ståndpunkten ***III Medbeslutandeförfarandet (tredje behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna för att godkänna det gemensamma utkastet (Angivet förfarande baseras på den rättsliga grund som kommissionen föreslagit.) Ändringsförslag till lagtexter Parlamentets ändringar markeras med fetkursiv stil. Kursiv stil används för att uppmärksamma berörda avdelningar på eventuella problem i texten. Kursiveringen används för att markera ord eller textavsnitt som det finns skäl att korrigera innan den slutliga texten produceras (exempelvis om en språkversion innehåller uppenbara fel eller saknar textavsnitt). Dessa förslag underställs berörda avdelningar för godkännande. PE /36 PR\ doc

3 INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA...4 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION... 5 MOTIVERING YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INDUSTRIFRÅGOR, UTRIKESHANDEL, FORSKNING OCH ENERGI... PR\ doc 3/36 PE

4 PROTOKOLLSIDA Med en skrivelse av den 24 november 2003 förelade kommissionen parlamentet, i enlighet med artikel och artikel 95 och artikel i EG-fördraget, ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer (KOM(2003) /0282(COD)). Vid plenarsammanträdet den 15 december 2003 tillkännagav talmannen att detta förslag hänvisats till utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, som utsetts till ansvarigt utskott, och till utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, som utsetts till rådgivande utskott (C5-0563/2003). Vid utskottssammanträdet den 27 november 2003 hade utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor utsett Hans Blokland till föredragande. Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den 16 februari 2004 behandlade utskottet kommissionens förslag och förslaget till betänkande. Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) förslaget till lagstiftningsresolution med... röster för,... röster emot och... nedlagda röster. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen:... (ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande), Hans Blokland (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel i arbetsordningen)... och.... (Yttrandet/Yttrandena från utskottet för... (och utskottet för...) återges i betänkandet.) (Utskottet för... beslutade den... att inte avge något yttrande.) Betänkandet ingavs den... PE /36 PR\ doc

5 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer (KOM(2003) 723 C5-0563/ /0282(COD)) (Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2003) 723) 1, med beaktande av artikel och artikel 95 och artikel i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C5-0563/2003), med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och yttrandet från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi (A5- /2004). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet en ny text om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. Kommissionens förslag Parlamentets ändringar Ändringsförslag 1 Led 1 i beaktandemeningen med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 95.1 och i detta, med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel i detta, Huvudsyftet med direktivet är att minimera miljöskadorna av kastade batterier. Därför bör miljön vara den enda rättsliga grunden. 1 EUT C... / Ännu ej offentliggjort i EUT. PR\ doc 5/36 PE

6 Ändringsförslag 2 Skäl 1 (1) De olika nationella åtgärderna avseende batterier och förbrukade batterier bör harmoniseras av två skäl: dels bör man minimera den påverkan som batterier och förbrukade batterier har på miljön och därigenom bidra till att skydda, bevara och förbättra kvaliteten på miljön, dels bör man se till att den inre marknaden fungerar och motverka snedvridning av konkurrensen inom gemenskapen. (1) De olika nationella åtgärderna avseende batterier och förbrukade batterier bör harmoniseras av två skäl: dels bör man minimera den påverkan som batterier och förbrukade batterier har på miljön och därigenom bidra till att skydda, bevara och förbättra kvaliteten på miljön. Detta överensstämmer med ändringsförslaget om en enda rättslig grund: miljön. Ändringsförslag 3 Skäl 4 (4) Bestämmelserna om minimikrav för insamling, behandling och återvinning av förbrukade batterier och ackumulatorer samt om konsumentinformation (kapitel IV VII) syftar till att skydda miljön, och därför är den rättsliga grunden för dessa bestämmelser artikel i fördraget. Syftet med bestämmelserna om produktkrav, saluföring och märkning i kapitel II, III, VIII och bilaga II är att garantera en väl fungerande inre marknad, och därför är den rättsliga grunden för dessa bestämmelser artikel 95.1 i fördraget. utgår Detta överensstämmer med ändringsförslaget om en enda rättslig grund: miljön. Ändringsförslag 4 Skäl 7 (7) För att uppnå en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och miljön bör saluföring av vissa batterier och (7) För att uppnå en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och miljön bör saluföring av vissa batterier och PE /36 PR\ doc

7 ackumulatorer förbjudas på grund av den mängd tungmetaller de innehåller. Den mängd förbrukade nickelkadmiumbatterier och -ackumulatorer som bortskaffas i avfallsströmmen bör övervakas. Kommissionen bör utvärdera behovet av en ändring av direktivet, med beaktande av resultaten från övervakningen och tillgängliga tekniska och vetenskapliga rön. ackumulatorer förbjudas på grund av den mängd tungmetaller de innehåller. Enligt avfallshierarkin är det bästa alternativet att förhindra att tungmetaller kommer in i avfallsströmmen. Några år efter det att förbudet mot tungmetaller har införts behövs inte övervakningen av nickelkadmium-batterier längre. Ändringsförslag 5 Skäl 10 (10) Mot bakgrund av de särskilda miljöoch hälsoproblemen kopplade till kadmium, kvicksilver och bly och de särskilda egenskaperna hos batterier och ackumulatorer som innehåller kadmium, kvicksilver och bly bör ytterligare åtgärder antas. Användningen av kvicksilver i batterier bör begränsas. Bortskaffande av bil- och industribatterier bör förbjudas. Ett särskilt insamlingsmål bör fastställas för bärbara nickelkadmium-batterier. Dessutom bör särskilda återvinningskrav fastställas för kadmium- och blybatterier, för att uppnå en hög nivå på materialåtervinningen i hela gemenskapen och förhindra skillnader mellan medlemsstaterna. (10) Mot bakgrund av de särskilda miljöoch hälsoproblemen kopplade till kadmium, kvicksilver och bly och de särskilda egenskaperna hos batterier och ackumulatorer som innehåller kadmium, kvicksilver och bly bör ytterligare åtgärder antas. Användningen av kvicksilver i batterier bör förbjudas. Bortskaffande av bil- och industribatterier bör förbjudas. Bärbara nickelkadmium-batterier och bärbara blybatterier bör förbjudas. Om det saknas alternativ kan undantag göras för vissa mycket viktiga tillämpningar. Dessutom bör särskilda återvinningskrav fastställas för återstående kadmium- och blybatterier, för att uppnå en hög nivå på materialåtervinningen i hela gemenskapen och förhindra skillnader mellan medlemsstaterna. Huvudsyftet med direktivet är att förhindra tungmetaller i batterier och ackumulatorer. Kadmium, kvicksilver och bly har en avsevärd effekt på miljöns kvalitet. Precis som i direktivet om uttjänta fordon (ELV), direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (RoHS)och direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) bör i möjligaste PR\ doc 7/36 PE

8 mån metaller även förbjudas i batterier och ackumulatorer. Ändringsförslag 6 Skäl 11 (11) Alla berörda parter bör ha möjlighet att delta i insamlings- och återvinningssystemen. Dessa system bör utformas på ett sätt som förhindrar diskriminering av importerade produkter, handelshinder och snedvridning av konkurrensen, och de bör garantera maximal återlämning av förbrukade batterier och ackumulatorer. Under en övergångsperiod bör tillverkarna, på frivillig basis vid försäljning av nya produkter, ha rätt att informera kunderna om kostnaderna för tidigare avfallshantering. De tillverkare som utnyttjar denna möjlighet bör se till att de kostnader som uppges inte överstiger de faktiska kostnaderna. (11) Alla berörda parter bör ha möjlighet att delta i insamlings- och återvinningssystemen. Dessa system bör utformas på ett sätt som förhindrar diskriminering av importerade produkter, handelshinder och snedvridning av konkurrensen, och de bör garantera maximal återlämning av förbrukade batterier och ackumulatorer. Tillverkarna bör ha rätt att informera kunderna om kostnaderna för insamling, behandling och återvinning av förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer. De tillverkare som utnyttjar denna möjlighet bör se till att de kostnader som uppges inte överstiger de faktiska kostnaderna. Enligt batteridirektivet bör tillverkarna få visa konsumenterna vilka kostnader de har för insamling och återvinning. En synlig avgift blir ett verktyg för att först och främst informera konsumenten om att bärbara batterier kommer att behandlas när de är uttjänta och därför måste bortskaffas på rätt sätt. En synlig avgift gör också konsumenten medveten om de ekonomiska konsekvenserna av återvinning av bärbara batterier. Avgiften skulle vara differentierad i förhållande till de faktiska kostnaderna för insamling och återvinning av just det batterisystemet och skulle alltså därför avspegla hur effektiva insamlings- och återvinningssystemen är för att det skall finnas ett ständigt incitament till förbättringar. Ändringsförslag 7 Skäl 15 (15) För att insamlingen skall bli framgångsrik är det nödvändigt att informera konsumenterna om separat insamling och tillgängliga insamlingssystem samt om konsumenternas roll i hanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer. Närmare bestämmelser bör utformas för ett märkningssystem, som bör ge (15) För att insamlingen skall bli framgångsrik är det nödvändigt att informera slutanvändarna om separat insamling och tillgängliga insamlingssystem samt om slutanvändarnas roll i hanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer. Närmare bestämmelser bör utformas för ett märkningssystem, som bör ge PE /36 PR\ doc

9 konsumenterna öppen, tillförlitlig och tydlig information om insamlingen av batterier och ackumulatorer samt om de tungmetaller som dessa innehåller. slutanvändarna öppen, tillförlitlig och tydlig information om insamlingen av batterier och ackumulatorer samt om de tungmetaller som dessa innehåller. Märkningssystemen bör inte riktas bara till konsumenterna utan till alla slutanvändare och se till att de även kan delta i hanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer. Ändringsförslag 8 Skäl 20 (20) Detta direktiv syftar till att skydda miljön och se till att den inre marknaden fungerar, vilket inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna. Därför kan målen, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre uppnås på gemenskapsnivå, och följaktligen kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (20) Detta direktiv syftar till att skydda miljön, vilket inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna. Därför kan målen, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre uppnås på gemenskapsnivå, och följaktligen kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. Detta överensstämmer med ändringsförslaget om en enda rättslig grund: miljön. Ändringsförslag 9 Artikel 1 Genom detta direktiv fastställs regler för saluföring av batterier och ackumulatorer samt för insamling, behandling och återvinning av förbrukade batterier och ackumulatorer. Syftet med detta direktiv är att i första hand förhindra tungmetaller i batterier och ackumulatorer och i andra hand samla in, behandla och återvinna förbrukade batterier och ackumulatorer för att undvika bortskaffande av farliga ämnen och återvinna användbara ämnen. Vidare är avsikten att förbättra batteriers och ackumulatorers miljöprestanda samt miljöprestandan hos de aktörer som berörs under livscykeln för elektrisk eller PR\ doc 9/36 PE

10 elektronisk utrustning, t.ex. tillverkare, distributörer och konsumenter, och särskilt de aktörer som är direkt inblandade i avfallshanteringen när det gäller batterier och ackumulatorer. Syftet med batteridirektivet bör i första hand vara att förhindra tungmetaller i batterier och ackumulatorer. Kadmium, kvicksilver och bly har en avsevärd effekt på miljöns kvalitet. Strategin för det förebyggande arbetet måste alltså riktas in på incitament för att få batteribranschen att utveckla och producera batterier som varar längre (mindre resursanvändning för samma mängd batterienergi) och som innehåller mindre farliga ämnen. I andra hand bör det europeiska batteridirektivet främja och harmonisera insamling och återvinning av batterier. Ändringsförslag 10 Artikel 2, punkt 2 2. Direktivet skall inte vara tillämpligt på batterier och ackumulatorer i utrustning som används i samband med skydd av viktiga intressen som rör medlemsstaternas säkerhet, exempelvis krigsmateriel eller vapen eller ammunition avsedda för militära syften. 2. Direktivet skall inte vara tillämpligt på batterier och ackumulatorer i utrustning för krigsmateriel eller vapen eller ammunition avsedda för militära syften, ej heller på batterier och ackumulatorer i fordon och utrustning avsedd för rymdfärder. Ordalydelsen är mer precis och medger undantag för rymdfärder. Ändringsförslag 11 Artikel 3, led 1 (1) batteri: en sådan källa till elektrisk energi som består av en eller flera primära battericeller (inte laddningsbara) och där energin genereras genom direkt omvandling av kemisk energi. (1) batteri eller ackumulator: en sådan källa till elektrisk energi som består av en eller flera primära battericeller (inte laddningsbara) eller som består av en eller flera sekundära battericeller (laddningsbara) och där energin genereras genom direkt omvandling av kemisk energi,. Det finns inget behov av att skilja mellan batterier och ackumulatorer i detta direktiv. Samma PE /36 PR\ doc

11 bestämmelser gäller. Ändringsförslag 12 Artikel 3, led 2 (2) ackumulator: en källa till elektrisk energi som består av en eller flera sekundära battericeller (laddningsbara) och där energin genereras genom direkt omvandling av kemisk energi. utgår Det finns inget behov av att skilja mellan batterier och ackumulatorer i detta direktiv. Samma bestämmelser gäller. Ändringsförslag 13 Artikel 3, led 3 (3) batterisats: en uppsättning batterier eller ackumulatorer som är inkapslade i ett yttre hölje och utgör en komplett enhet som inte är avsedd att öppnas av konsumenten. (3) batterisats: en uppsättning sammankopplade batterier eller ackumulatorer som är inkapslade i ett yttre hölje och utgör en komplett enhet som inte är avsedd att öppnas av konsumenten. Tekniskt tydliggörande. Ändringsförslag 14 Artikel 3, led 4 (4) bärbara batterier eller ackumulatorer: batterier eller ackumulatorer som används av konsumenter eller yrkesmässiga användare i hushållsutrustning, sladdlösa motordrivna verktyg, nödbelysning och elektrisk och elektronisk utrustning eller andra tillämpningar. (4) bärbara batterier eller ackumulatorer: batterier, batterisatser eller ackumulatorer som används av konsumenter eller yrkesmässiga användare i hushållsutrustning, sladdlösa motordrivna verktyg, nödbelysning och elektrisk och elektronisk utrustning eller andra tillämpningar. Tekniskt tydliggörande. PR\ doc 11/36 PE

12 Ändringsförslag 15 Artikel 3, led 5 (5) knappcell eller -ackumulator: små runda batterier eller ackumulatorer, med större diameter än höjd, som används för särskilda ändamål som hörapparater, klockor och små bärbara apparater. (5) knappcell: små runda batterier eller ackumulatorer, med större diameter än höjd, som används för särskilda ändamål som hörapparater, klockor, små bärbara apparater och reservkraft. Knappceller finns också i stora apparater, t.ex. tv-apparater och datorer, för att ge reservkraft. Ändringsförslag 16 Artikel 4 1. Medlemsstaterna skall förbjuda saluföring av alla batterier och ackumulatorer som innehåller mer än 0,0005 viktprocent kvicksilver, oavsett om de ingår i apparater. 2. Knappceller, och batterier som består av knappceller som har en kvicksilverhalt som inte överstiger 2 viktprocent skall undantas från förbudet i punkt Utan att det påverkar direktiv 2000/53/EG skall medlemsstaterna förbjuda saluföring av alla batterier och ackumulatorer som innehåller mer än: a) 5 ppm kvicksilver och/eller b) 40 ppm bly och/eller c) 20 ppm kadmium. 2. Detta förbud skall inte gälla de tillämpningar som förtecknas i bilaga I. I kommissionens motivering i förslaget står följande om hur giftiga tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly är (sidorna 9-12): Kvicksilver: Kvicksilver är känt för att ha ett antal dokumenterade, allvarliga negativa effekter på människors hälsa och på miljön. Kvicksilver och dess föreningar är mycket giftiga, särskilt för nervsystemets utveckling 1. Kadmium: Kadmium (Cd) är ett giftigt och cancerframkallande ämne. International Agency for Research on Cancer (IARC) har klassificerat kadmium som cancerframkallande för människor. Epidemiologiska studier av arbetare som är exponerade för kadmium visar på ökad förekomst av lungcancer. Den allvarligaste skadan som inte har med cancer att göra är njurskador. Skelettskador och hematologiska skador har också förekommit vid exponering för höga doser. En större omfattning av organtoxicitet har påvisats hos djur 2. PE /36 PR\ doc

13 Bly: Över vissa koncentrationer är bly giftigt för människor. Längre tids eller akut överexponering för bly kan orsaka allvarliga och kumulativa hälsoproblem. Bly påverkar de viktiga organen samt det centrala nervsystemet och blodomloppet. Blyexponering är allvarligast för små barn eftersom de lättare tar upp bly än vuxna och är mer mottagliga för dess skadliga effekter. Under graviditeten, särskilt under de sista tre månaderna, kan bly passera moderkakan och skada fostret. Bly kan leda till skadliga effekter på ekosystemet, inklusive påverkan på havslevande organismers tillväxt och produktivitet, samt leda till att fisken blir giftig 3. Kvicksilver, kadmium och bly är redan förbjudet enligt direktivet om uttjänta fordon (ELV) och direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (RoHS) (vissa undantag medges). Kvicksilver är också förbjudet enligt det nuvarande batteridirektivet (knappceller undantas). Denna artikel skall tillämpas utan att påverka direktivet om uttjänta fordon (ELV). Det innebär att tungmetallsförbudet i artikel 4.2 a i direktivet om uttjänta fordon tillämpas på blybatterier för bilar NiCd-batterier och för eldrivna fordon. Blybatterier för bilar undantas från blyförbudet i direktivet om uttjänta fordon eftersom det inte går att undvika användning av bly i blybatterier (se artikel 4.2 b ii i direktivet om uttjänta fordon). I kommissionens beslut 2002/525/EG om ändring av bilaga II till direktivet om uttjänta fordon 4 görs undantag för användning av kadmium i batterier för elektriska fordon fram till 31 december Artikel 2 andra stycket i kommissionens beslut 2002/525/EG: Inom ramen för den övergripande miljöbedömning som redan genomförts skall kommissionen fortsätta att bedöma den gradvisa ersättningen av kadmium och samtidigt ta hänsyn till att tillgången på sådana fordon måste upprätthållas. Kommissionen skall avsluta och offentliggöra resultaten av bedömningen senast den 31 december 2004, och får lägga fram ett förslag till förlängning av tidsfristen i enlighet med artikel 4.2 b i direktiv 2000/53/EG, om resultaten av bedömningen visar att detta kan vara motiverat. Eftersom alla batterier och ackumulatorer används i elektriska apparater måste åtgärderna för att förhindra användning av tungmetaller i elektriska apparater överensstämma med åtgärderna i direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (RoHS). Det verkar absurt att tvinga tillverkare av elektriska och elektroniska apparater att minska halterna av kadmium, bly och kvicksilver till ett visst antal ppm medan batterierna i samma apparater innehåller höga halter tungmetaller. I batteribranschen är det känt att dessa gränsvärden kan respekteras redan idag för ej laddningsbara batterier (alkali- och zink-kolbatterier) som utgör över 85 % av den samlade marknaden för bärbara batterier. På sidan 31 i motiveringen i sitt förslag KOM(2003) 723 säger kommissionen: För hushållsapparater tycks trenden nu vara att ersätta NiCd-batterier med andra typer (t.ex. NiMH och Li-jon). En förteckning över undantag skall finnas för apparater där det inte går att undvika användning av tungmetallbatterier. Med andra ord där det inte finns något alternativ. Förteckningen över undantag skall ses över för att avspegla den senaste tekniska utvecklingen. Syftet med batteridirektivet är att användningen av kadmium, bly och kvicksilver förbjuds när användningen av dessa ämnen går att undvika. För bärbara NiCd-batterier för elektronisk utrustning finns det obestridligen alternativ (se även KOM(2003) 726, s. 27) medan det råder delade meningar om alternativen för PR\ doc 13/36 PE

14 industriella NiCd-batterier är tillförlitliga (se även KOM(2003) 726, s. 26). Därför görs undantag för dessa apparater. Detta gäller dock inte NiCd-batterier som används i eldrivna fordon, eftersom den användningen omfattas av direktivet om uttjänta fordon. Till följd av detta ändringsförslag kan artikel 6 utgå. 1 Se Global Mercury Assessment, United Nations Environmental Programme, Chemicals; Geneva, Switzerland, december Se Risk Assessment, Cadmium oxide / Cadmium metal; Final Draft, July ng-chemicals/risk_assessment/draft/r303_0307_env_hh.pdf and Results of the 2 nd SCOPE Environmental Cadmium workshop, Gents universitet, Belgien, september Se report "Risks to Health and the Environment related to the Use of Lead in Products"; TNO report STB (Finals) 4 EGT L 170/81, Ändringsförslag 17 Artikel 4, punkt 2a (ny) 2a. Europaparlamentet och rådet skall på grundval av ett förslag från kommissionen ändra bilaga I efter den tekniska utvecklingen för att ytterligare begränsa förteckningen över undantag i bilaga I, om det går att undvika användning av kvicksilver, kadmium och bly i dessa tillämpningar därför att det finns alternativ på marknaden. Bilagan bör ses över till följd av utvecklingen inom forskning och teknik för att om möjligt undvika tungmetaller i alla tillämpningar (= alternativ finns). Syftet med batteridirektivet är att minska användningen av kadmium, bly och kvicksilver så mycket som möjligt. Ändringsförslag 18 Artikel 5 Medlemsstaterna skall främja forskning Medlemsstaterna skall förbättra batteriers PE /36 PR\ doc

15 om möjligheten att förbättra batteriers och ackumulatorers allmänna miljöprestanda under hela deras livscykel och möjligheten att saluföra batterier och ackumulatorer som innehåller minskade mängder farliga ämnen eller ämnen som är mindre förorenande, framför allt för att ersätta kvicksilver, kadmium och bly. och ackumulatorers allmänna miljöprestanda under hela deras livscykel och möjligheten att saluföra batterier och ackumulatorer som innehåller minskade mängder farliga ämnen eller ämnen som är mindre förorenande, framför allt för att ersätta kvicksilver, kadmium och bly. Tydligare formulering. Ändringsförslag 19 Artikel 6 Övervakning av avfallsströmmen 1. Medlemsstaterna skall övervaka de mängder förbrukade bärbara nickelkadmium-batterier och -ackumulatorer som bortskaffas i det fasta kommunala avfallet. En rapport om resultaten från övervakningen skall utarbetas på grundval av tabell 1 i bilaga I. 2. Utan att det påverkar förordning (EG) nr 2150/2002 om avfallsstatistik 1 skall medlemsstaterna varje år, med början ett år efter det datum som anges i artikel 32.1 i detta direktiv, sammanställa en rapport som skall omfatta ett helt kalenderår. Den skall överlämnas till kommissionen senast sex månader efter det berörda årets utgång. 3. Kommissionen skall fastställa närmare bestämmelser för övervakningen av det fasta kommunala avfallet enligt föregående punkt, i enlighet med förfarandet i artikel EGT L 322, utgår Kommissionen har i sitt förslag riktigt nog betonat målet att så få NiCd-batterier som möjligt PR\ doc 15/36 PE

16 bortskaffas genom deponering eller förbränning. Eftersom det finns alternativ för dessa NiCd-batterier finns det anledning att frångå denna typ av batteriteknik. Å andra sidan är det inte berättigat att begära att medlemsstaterna söker efter några tusen ton NiCd-batterier i flera hundra ton hushållsavfall. Även ur en statistisk synvinkel är det helt enkelt ogenomförbart, eftersom en undersökning måste vara mycket omfattande för att bli representativ. Försäljningen av bärbara batterier och ackumulatorer i EU 2002 uppgick till ton, varav ton var NiCd-batterier. Övervakningskravet skulle utvärderas mot bakgrund av volymen av det kommunala avfallet som 2000 uppgick till ton. Med andra ord utgör bärbara NiCd-batterier och ackumulatorer ca 0,0055 % av det totala fasta kommunala avfallet. För att en kvantifiering av en sådan begränsad andel skall vara tillförlitlig måste den baseras på insamling av mycket stora mängder. Detta är en mycket dyr process och kostnaderna redovisas inte i den utvidgade konsekvensanalys som har gjorts. I förslaget finns inga uppgifter om vem som skall stå för kostnaderna. Övervakning av avfallsflödet ger i sig ingen miljövinster. Enligt avfallshierarkin är det bästa alternativet att hindra tungmetaller från att komma in i avfallsflödet. Några år efter förbudet mot tungmetaller behövs ingen övervakning av nickelkadmium-batterier. Ändringsförslag 20 Artikel 7, punkt 1 1. Medlemsstaterna får inte hindra, förbjuda eller begränsa saluföring av sådana batterier och ackumulatorer som uppfyller kraven i detta direktiv inom sitt territorium. 1. Medlemsstaterna får vidta ytterligare åtgärder, t.ex. förbjuda eller begränsa saluföring av sådana batterier och ackumulatorer, om dessa åtgärder är berättigade av miljö- och/eller miljöskyddsskäl. Enligt artikel 175 i fördraget bör medlemsstaterna får vidta ytterligare åtgärder för att skydda miljön. Ändringsförslag 21 Artikel 9, punkt 1, led a a) system inrättas som innebär att förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer kan återlämnas kostnadsfritt och att det finns tillgängliga insamlingsanläggningar, med beaktande av befolkningstätheten, a) system inrättas som innebär att förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer kan återlämnas kostnadsfritt och att det finns tillgängliga insamlingsanläggningar, ifall de inte samlas in via det system som avses i artikel 5.1 i direktiv 2002/96/EG, PE /36 PR\ doc

17 Enligt direktiv 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) skall medlemsstaterna och industrin inrätta system för insamling av elektrisk och elektronisk utrustning. När dessa produkter samlas in kommer även batterier att samlas in. Detta är särskilt viktigt för de apparater där batterier är en integrerad del, t.ex. mobiltelefoner, bärbara datorer, tandborstar m.fl. Tack vare det här ändringsförslaget behöver inte tillverkare av elektriska och elektroniska apparater som har inrättat eller deltar i insamlingssystem för avfall från elektrisk och elektronisk utrustning delta och bidra till batteriinsamlingssystemen. Det ökar effektiviteten och kommer att minska byråkratin för industrin. Ändringsförslag 22 Artikel 9, punkt 1, led aa (nytt) Insamlingen börjar med att slutanvändarna lämnar in sina batterier. aa) Slutanvändarna skall lämna in använda batterier och ackumulatorer till de insamlingsanläggningar som nämns i led a. Ändringsförslag 23 Artikel 10 Utan att det påverkar artikel 9 skall medlemsstaterna tillåta tillverkarna att inrätta individuella eller kollektiva återtagningssystem för förbrukade batterier och ackumulatorer, förutsatt att dessa system uppfyller kraven i detta direktiv. 1. Utan att det påverkar artikel 9 skall medlemsstaterna tillåta tillverkarna att inrätta individuella eller kollektiva återtagningssystem för förbrukade batterier och ackumulatorer, förutsatt att dessa system uppfyller kraven i detta direktiv. 2. Tillverkarna skall ha rätt att informera kunderna om kostnaderna för insamling, behandling och återvinning av förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer. De kostnader som uppges får inte överstiga de faktiska kostnaderna. Enligt batteridirektivet bör tillverkarna få visa konsumenterna vilka kostnader de har för insamling och återvinning. En synlig avgift blir ett verktyg för att först och främst informera konsumenten om att bärbara batterier kommer att behandlas när de är uttjänta och därför måste bortskaffas på rätt sätt. En synlig avgift gör också konsumenten medveten om de PR\ doc 17/36 PE

18 ekonomiska konsekvenserna av återvinning av bärbara batterier. Avgiften skulle vara differentierad i förhållande till de faktiska kostnaderna för insamling och återvinning av just det batterisystemet och skulle alltså därför avspegla hur effektiva insamlings- och återvinningssystemen är för att det skall finnas ett ständigt incitament till förbättringar. En synlig avgift är en förutsättning för att tillverkarna skall få den ekonomiska möjligheten att ta sitt ansvar. Tillverkare av bärbara batterier har ingen direkt koppling till konsumenterna som köper varorna via detaljhandeln. En synlig avgift är också ett sätt för tillverkaren att tydligt informera konsumenten om att bärbara batterier måste samlas in. Å andra sidan bör inte direktivet tvinga tillverkaren att visa sin kostnad eftersom varje tillverkare bör få besluta fritt om prissättning och förhandlingar med konsumenterna. Till följd av detta ändringsförslag kan artikel 23.4 utgå. Ändringsförslag 24 Artikel 13, punkt 1, stycke 1 1. Senast fyra år efter det datum som anges i artikel 32.1 skall medlemsstaterna uppnå en genomsnittlig lägsta insamlingsnivå motsvarande 160 gram per invånare och år för alla förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer, inbegripet bärbara nickelkadmium-batterier. 1. Senast två år efter det datum som anges i artikel 32.1 skall medlemsstaterna uppnå en genomsnittlig lägsta insamlingsnivå motsvarande 160 gram per invånare och år för alla förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer, inbegripet bärbara nickelkadmium-batterier. Ett insamlingsmål i storleksordningen g per invånare är mest kostnadseffektivt enligt den utvidgade konsekvensanalysen (SEK(2003) 134, s. 78). Följaktligen kan värdet 200 g per invånare väljas. Värdet 160 g per invånare ger en insamlingsnivå på 40 % och 200 g per invånare ger en insamlingsnivå på 50 % av försäljningen av konsumentbatterier per år. Ett ytterligare skäl för ett insamlingsmål på 200 g är att batteriförbrukningen kommer att öka i framtiden (se siffrorna från 2002). Ett ytterligare insamlingsmål för bärbara nickelkadmium-batterier tillsammans med ett dyrt och opraktiskt övervakningssystem är inte nödvändigt eftersom det finns alternativ för dessa tillämpningar och användningen således kan förbjudas. Ändringsförslag 25 Artikel 13, punkt 1, stycke 2 Senast samma datum skall medlemsstaterna också uppnå en särskild lägsta insamlingsnivå motsvarande Senast fyra år efter det datum som avses i artikel 32.1 skall medlemsstaterna också uppnå en lägsta genomsnittlig PE /36 PR\ doc

19 80 procent av den totala mängden förbrukade bärbara nickelkadmiumbatterier och -ackumulatorer per år. Den totala mängden skall både innefatta de bärbara nickelkadmium-batterier och -ackumulatorer som varje år insamlas inom ramen för insamlingssystem och de som varje år bortskaffas i det fasta kommunala avfallet. insamlingsnivå motsvarande 200 gram per invånare och år för alla förbrukade bärbara nickelkadmium-batterier och -ackumulatorer inklusive bärbara nickelkadmium-batterier. Ett insamlingsmål i storleksordningen g per invånare är mest kostnadseffektivt enligt den utvidgade konsekvensanalysen (SEK(2003) 134, s. 78). Följaktligen kan värdet 200 g per invånare väljas. Värdet 160 g per invånare ger en insamlingsnivå på 40 % och 200 g per invånare ger en insamlingsnivå på 50 % av försäljningen av konsumentbatterier per år. Ett ytterligare skäl för ett insamlingsmål på 200 g är att batteriförbrukningen kommer att öka i framtiden (se siffrorna från 2002). Ett ytterligare insamlingsmål för bärbara nickelkadmium-batterier tillsammans med ett dyrt och opraktiskt övervakningssystem är inte nödvändigt eftersom det finns alternativ för dessa tillämpningar och användningen således kan förbjudas. Ändringsförslag 26 Artikel 13, punkt 2 2. En rapport om resultaten av övervakningen skall utarbetas på grundval av tabell 2 i bilaga I. Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 2150/2002 om avfallsstatistik skall medlemsstaterna varje år, med början ett år efter det datum som anges i artikel 32.1, sammanställa en sådan rapport, som skall omfatta ett helt kalenderår. Rapporten skall överlämnas till kommissionen senast sex månader efter det berörda årets utgång. utgår Ett insamlingsmål i storleksordningen g per invånare är mest kostnadseffektivt enligt den utvidgade konsekvensanalysen (SEK(2003) 134, s. 78). Följaktligen kan värdet 200 g per invånare väljas. Värdet 160 g per invånare ger en insamlingsnivå på 40 % och 200 g per invånare ger en PR\ doc 19/36 PE

20 insamlingsnivå på 50 % av försäljningen av konsumentbatterier per år. Ett ytterligare skäl för ett insamlingsmål på 200 g är att batteriförbrukningen kommer att öka i framtiden (se siffrorna från 2002). Ett ytterligare insamlingsmål för bärbara nickelkadmium-batterier tillsammans med ett dyrt och opraktiskt övervakningssystem är inte nödvändigt eftersom det finns alternativ för dessa tillämpningar och användningen således kan förbjudas. Ändringsförslag 27 Artikel 16, punkt 1 1. Behandling kan också genomföras utanför den berörda medlemsstaten eller utanför gemenskapen under förutsättning att transporten av förbrukade batterier och ackumulatorer sker i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 293/93. Förbrukade batterier och ackumulatorer som exporteras från gemenskapen i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 259/93, rådets förordning (EG) nr 1420/1999 och kommissionens förordning (EG) nr 1547/1999 får endast tillgodoräknas för fullgörandet av skyldigheterna och uppnåendet av målen i artiklarna 18 och 19 i detta direktiv om exportören förklarar att återvinningen ägt rum under förhållanden som uppfyller kraven i detta direktiv. 1. Återvinning kan också genomföras utanför den berörda medlemsstaten eller utanför gemenskapen under förutsättning att transporten av förbrukade batterier och ackumulatorer sker i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 259/93. Förbrukade batterier och ackumulatorer som exporteras från gemenskapen i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 259/93, rådets förordning (EG) nr 1420/1999 och kommissionens förordning (EG) nr 1547/1999 får endast tillgodoräknas för fullgörandet av skyldigheterna och uppnåendet av målen i artiklarna 18 och 19 i detta direktiv om exportören förklarar att återvinningen ägt rum under förhållanden som uppfyller kraven i detta direktiv. Medlemsstaterna skall se till att de negativa externa konsekvenserna av transporter beaktas när batterier exporteras för återvinning. Det bör göras klart att förbrukade batterier endast kan exporteras för återvinning. I enlighet med artikel 9.2 bör de negativa aspekterna av export av förbrukade batterier beaktas. Ändringsförslag 28 Artikel 18, stycke 1, led b b) Medlemsstaterna får tillåta att högst tio procent av de insamlade bärbara utgår PE /36 PR\ doc

21 batterierna och ackumulatorerna undantas från skyldigheten i stycke a av tekniska skäl. Alla använda batterier som samlas in måste skickas till återvinning. Det finns inga tekniska skäl att undanta 10 % av de insamlade batterierna. Återvinning är möjlig oavsett omständigheterna kring använda batterier efter insamling. Ändringsförslag 29 Artikel 19, punkt 1, stycke 1a (nytt) De föreslagna lägsta återvinningsgraderna skall utvärderas regelbundet och anpassas till framstegen inom forskning och teknik enligt det förfarande som fastställs i artikel 30. Detta stycke bör läggas till, såsom sägs i motiveringen (s. 28) till kommissionens förslag KOM(2003) 723 angående artikel 19. Ändringsförslag 30 Artikel 20, punkt 1 1. Medlemsstaterna skall se till att tillverkarna, eller tredje part som agerar för deras räkning, står för finansieringen av åtminstone behandling, återvinning och miljövänligt bortskaffande av alla förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer som lämnas till insamlingsanläggningar som inrättats enligt artikel 9.1 a. 1. Medlemsstaterna skall se till att tillverkarna, eller tredje part som agerar för deras räkning, står för finansieringen av åtminstone insamling, behandling, återvinning och miljövänligt bortskaffande av alla förbrukade bärbara batterier och ackumulatorer som lämnas till insamlingsanläggningar som inrättats enligt artikel 9.1 a. I överensstämmelse med artikel 21 i detta direktiv bör tillverkarens ansvar även omfatta insamlingen av förbrukade bärbara batterier. Ändringsförslag 31 Artikel 21, punkt 2 PR\ doc 21/36 PE

22 2. Medlemsstaterna skall tillåta tillverkare och användare av industri- och bilbatterier och -ackumulatorer att sluta avtal som tillåter andra finansieringsmetoder än de som anges i punkt 1. utgår Enligt punkt 1 i samma artikel får tillverkarna redan välja mellan individuella och kollektiva system. Några andra finansieringsmetoder är inte kända på området. Ändringsförslag 32 Artikel 22 Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att tillverkare registreras, när de släpper ut en produkt på marknaden, och att de tillhandahåller en garanti om att hanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer kommer att finansieras. Garantin kan bestå i att tillverkaren deltar i lämpliga system för finansiering av hanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer, eller av en materialåtervinningsförsäkran eller ett spärrat konto. 1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att tillverkare registreras, när de släpper ut en produkt på marknaden, och att de tillhandahåller en garanti om att insamlingen, behandlingen och återvinningen av förbrukade batterier och ackumulatorer kommer att finansieras. Garantin kan bestå i att tillverkaren deltar i lämpliga system för finansiering av hanteringen av förbrukade batterier och ackumulatorer, eller av en materialåtervinningsförsäkran eller ett spärrat konto. Eftersom andelen fripassagerare ökar när produkterna blir allt mindre kan man förvänta sig att antalet fripassagerare blir större än när det gäller avfall från elektriska och elektroniska produkter. En systematisk metod som det nationella registret som skall utvecklas och införas enligt direktivet om avfall från elektriska och elektroniska produkter är ett utmärkt sätt att minska antalet fripassagerare. I likhet med det direktivet kan nationella register användas för att övervaka försäljning, insamling och återvinning av historiskt avfall från batterier och ackumulatorer. Ändringsförslag 33 Artikel 22, punkt 1a (ny) 1a. Tillverkare av bärbara batterier och ackumulatorer skall meddela vilken metod, individuell eller gemensam, de PE /36 PR\ doc

23 använder för att uppfylla sina skyldigheter när det gäller insamling, behandling, återvinning och bortskaffande av förbrukade batterier och ackumulatorer som lämnas in till de insamlingsanläggningar som inrättas enligt artikel 9.1 a. Även om den systematiska metoden för historiskt och framtida avfall såsom den fastställs i direktivet om avfall från elektriska och elektroniska produkter inte kan tillämpas fullt ut på batteribranschen är kravet på en ekonomisk garanti en passande garanti för att alla batteritillverkare avsätter ekonomiska resurser för batteriinsamling. Detta är desto viktigare i batteribranschen eftersom många importörer eller billiga batterier kan försvinna snabbt. Eftersom andelen fripassagerare ökar när produkterna blir allt mindre kan man förvänta sig att antalet fripassagerare blir större än när det gäller avfall från elektriska och elektroniska produkter. En systematisk metod som det nationella registret som skall utvecklas och införas enligt direktivet om avfall från elektriska och elektroniska produkter är ett utmärkt sätt att minska antalet fripassagerare. I likhet med det direktivet kan nationella register användas för att övervaka försäljning, insamling och återvinning av historiskt avfall från batterier och ackumulatorer. Ändringsförslag 34 Artikel 22, punkt 1b (ny) 1b. Medlemsstaterna skall varje år upprätta ett register över tillverkare och insamla information, inklusive årliga dokumenterade bedömningar, om vilka kvantiteter och kategorier av batterier och ackumulatorer som släppts ut på marknaden i landet, samlats in, behandlats och återvunnits inom medlemsstaterna samt om insamlat exporterat avfall, uttryckt i vikt eller, om detta är omöjligt, i antal. Eftersom andelen fripassagerare ökar när produkterna blir allt mindre kan man förvänta sig att antalet fripassagerare blir större än när det gäller avfall från elektriska och elektroniska produkter. En systematisk metod som det nationella registret som skall utvecklas och införas enligt direktivet om avfall från elektriska och elektroniska produkter är ett utmärkt sätt att minska antalet fripassagerare. I likhet med det direktivet kan nationella register användas för att övervaka försäljning, insamling och återvinning av historiskt avfall från batterier och PR\ doc 23/36 PE

24 ackumulatorer. Ändringsförslag 35 Artikel 22, punkt 1c (ny) 1c. Medlemsstaterna skall se till att tillverkare som tillhandahåller batterier och ackumulatorer genom metoder för distanskommunikation informerar om hur kraven i detta direktiv uppfylls och om vilka kvantiteter och kategorier av batterier och ackumulatorer som släppts ut på marknaden i medlemsstaten. Eftersom andelen fripassagerare ökar när produkterna blir allt mindre kan man förvänta sig att antalet fripassagerare blir större än när det gäller avfall från elektriska och elektroniska produkter. En systematisk metod som det nationella registret som skall utvecklas och införas enligt direktivet om avfall från elektriska och elektroniska produkter är ett utmärkt sätt att minska antalet fripassagerare. I likhet med det direktivet kan nationella register användas för att övervaka försäljning, insamling och återvinning av historiskt avfall från batterier och ackumulatorer. Även om den systematiska metoden för historiskt och framtida avfall såsom den fastställs i direktivet om avfall från elektriska och elektroniska produkter inte kan tillämpas fullt ut på batteribranschen är kravet på en ekonomisk garanti en passande garanti för att alla batteritillverkare avsätter ekonomiska resurser för batteriinsamling. Detta är desto viktigare i batteribranschen eftersom många importörer eller billiga batterier kan försvinna snabbt. Ändringsförslag 36 Artikel 22, punkt 1d (ny) 1d. Medlemsstaterna skall se till att den information som krävs överlämnas till kommissionen vartannat år, inom arton månader efter utgången av den period som täcks. Den första omgången av information skall täcka åren 2007 och Informationen skall tillhandahållas i ett format som skall fastställas inom ett år efter det att detta direktiv har trätt i kraft, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 30 i detta direktiv. PE /36 PR\ doc

25 Eftersom andelen fripassagerare ökar när produkterna blir allt mindre kan man förvänta sig att antalet fripassagerare blir större än när det gäller avfall från elektriska och elektroniska produkter. En systematisk metod som det nationella registret som skall utvecklas och införas enligt direktivet om avfall från elektriska och elektroniska produkter är ett utmärkt sätt att minska antalet fripassagerare. I likhet med det direktivet kan nationella register användas för att övervaka försäljning, insamling och återvinning av historiskt avfall från batterier och ackumulatorer. Även om den systematiska metoden för historiskt och framtida avfall såsom den fastställs i direktivet om avfall från elektriska och elektroniska produkter inte kan tillämpas fullt ut på batteribranschen är kravet på en ekonomisk garanti en passande garanti för att alla batteritillverkare avsätter ekonomiska resurser för batteriinsamling. Detta är desto viktigare i batteribranschen eftersom många importörer eller billiga batterier kan försvinna snabbt. Ändringsförslag 37 Artikel 23, punkt 1 1. Ansvaret för att finansiera kostnaderna för hantering av förbrukade batterier och ackumulatorer som släpps ut på marknaden före detta direktivs ikraftträdande, dvs. historiskt avfall, skall vila på tillverkarna. 1. Ansvaret för att finansiera kostnaderna för behandling, återvinning och miljövänligt bortskaffande av förbrukade batterier och ackumulatorer som släpps ut på marknaden före detta direktivs ikraftträdande, dvs. historiskt avfall, skall vila på tillverkarna. En tydligare beskrivning av hantering som överensstämmer med artikel 20. Ändringsförslag 38 Artikel 23, punkt 1, stycke 1a (nytt) Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att alla tillverkare av bärbara batterier som släpps ut på marknaden innan detta direktiv träder i kraft, eller tredje part som handlar för deras räkning, har uppfyllt sina skyldigheter i fråga om sin respektive viktrelaterade marknadsandel per batterioch ackumulatortyp. PR\ doc 25/36 PE

26 Tillverkaransvaret för insamling och återvinning av bärbara batterier som släppts ut på marknaden innan detta direktiv trätt i kraft bör i överensstämmelse med artikel 8.3 i direktivet om avfall från elektroniska och elektriska produkter baseras på viktrelaterad marknadsandel per batteri- och ackumulatortyp för att trygga en rättvis situation på marknaden. Ändringsförslag 39 Artikel 23, punkt 4 4. När det gäller historiskt avfall skall medlemsstaterna se till att tillverkarna under en övergångsperiod på fyra år räknat från det datum som avses i artikel 32.1, vid försäljning av nya produkter, tillåts informera kunderna om kostnaderna för insamling, behandling och återvinning av alla förbrukade batterier och ackumulatorer. De kostnader som uppges får inte överstiga de faktiska kostnaderna. utgår Till följd av ändringsförslaget till artikel 10 om en synlig avgift kan denna punkt utgå. Ändringsförslag 40 Artikel 24, stycke 1 Medlemsstaterna skall se till att alla ekonomiska aktörer inom de berörda sektorerna och alla behöriga offentliga myndigheter får delta i de insamlings-, behandlings- och återvinningssystem som avses i artiklarna 9 och 15. Medlemsstaterna skall se till att alla ekonomiska aktörer inom de berörda sektorerna och alla behöriga offentliga myndigheter får delta i de insamlings-, behandlings- och återvinningssystem som avses i artiklarna 9, 10 och 15. Ordalydelsen överensstämmer med de ändringar som gjorts i artikel 10. Ändringsförslag 41 Artikel 25, punkt 1, inledningen 1. Medlemsstaterna skall, i första hand genom informationskampanjer, se till att 1. Medlemsstaterna skall, i första hand genom informationskampanjer, se till att PE /36 PR\ doc