Funktionsnedsättning, fysisk aktivitet och byggd miljö

Transkript

1 Funktionsnedsättning, fysisk aktivitet och byggd miljö Den byggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet för personer med vissa former av funktionsnedsättning

2 Funktionsnedsättning, fysisk aktivitet och byggd miljö Den byggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet för personer med vissa former av funktionsnedsättning

3 STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT, ÖSTERSUND 2011, R 2011:05 ISSN ISBN (PDF) ISBN (PRINT) OMSLAGSFOTO: MATTON GRAFISK PRODUKTION: AB TYPOFORM TRYCK: STRÖMBERG, STOCKHOLM, 2011

4 Innehåll 4 Förord 6 Sammanfattning 8 Summary 9 Inledning Bakgrund 10 Sökstrategi och metod 11 Personer med funktionsnedsättning 12 Hälsoläget Vad säger forskningen? Samband mellan fysisk aktivitet och hälsa 17 Den byggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet 19 Forskning om byggda miljöer, fysisk aktivitet och funktionsnedsättning Diskussion 40 Bilagor 46 Referenser

5 Förord STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT HAR regeringens uppdrag att utveckla en kunskapssammanställning om den byggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet för personer med funktionsnedsättning. Att förbättra hälsan hos personer med funktionsnedsättning är en viktig folkhälsouppgift sedan det visat sig att ohälsotalen är stora i den här gruppen. En del i det hälsofrämjande arbetet är att skapa goda förutsättningar för de som kan och vill leva ett fysiskt aktivt liv. Här har den byggda miljön en viktig betydelse. I den här sammanställningen framkommer det att kunskapen kring vilka anpassningar som krävs av den fysiska miljön för att främja fysisk aktivitet hos personer med olika former av funktionsnedsättning är mycket begränsad. Med funktionsnedsättning menas en nedsättning av en fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Ett funktionshinder är den begränsning som funktionsnedsättningen innebär för personen i relation till omgivningen. Exempel på begränsningar kan vara svårigheter att klara sig själv i det dagliga livet. Det kan gälla bristande delaktighet i arbetslivet, sociala relationer, fritids- och kulturaktiviteter, utbildning samt demokratiska processer. Någon enhetlig anpassning av miljön går inte att åstadkomma. Därför är det inte möjligt att förvänta sig någon generell kunskap om hur miljön ska vara anpassad för alla med någon form av nedsättning. Många människor med funktionsnedsättning har också mindre uttalade svårigheter i den byggda miljön. Därför har den här kunskapssammanställningen titeln Funktionsnedsättning, fysisk aktivitet och byggd miljö Den byggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet för personer med vissa former av funktionsnedsättning. Det behövs mer forskning om vilka åtgärder, till exempel s.k. stödjande miljöer, som fungerar för olika grupper av personer med funktionsnedsättning. Sammanställningens resultat visar att funktionshinderperspektivet alltid bör beaktas i framtida forskning, utveckling och utredning. Den generella kunskap som finns om betydelsen av fysisk aktivitet för bra hälsa och välbefinnande gäller självfallet även personer med någon form av funktionsnedsättning. Att röra på sig kan vara nödvändigt för att bevara den hälsa som finns och för att inte förvärra en redan uppkommen skada eller sjukdom. Rapporten är en del av det uppdrag som Statens folkhälsoinstitut har att sprida kunskaper och erfarenheter om den byggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet hos barn, vuxna, äldre och personer med funktionsnedsättning. Den är sammanställd av Magnus Wimmercranz, utredare på Statens folkhälsoinstitut. Ett tack riktas till Ylva Arnhof, tidigare avd. chef på Statens folkhälsoinstitut, Ingrid Burman ordförande och Karin Sandström administrativ chef på Handikappförbunden samt Sören 4 FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ

6 Hansson utredare på myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) för kloka synpunkter. Ett särskilt tack riktas också till Peter Schantz professor vid Mittuniversitetet och Ulla Wihlman leg. sjukgymnast och forskare/lärare vid institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska institutet som granskat rapporten. Östersund, maj 2011 Sarah Wamala Generaldirektör FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ 5

7 Sammanfattning UTFORMNINGEN AV DET vi kallar den byggda miljön städer, bostadsområden, gator och torg, parker, grönområden m.m. har betydelse för hur vi rör på oss och även i vilken utsträckning vi rör på oss. Att vi rör på oss, att vi är fysiskt aktiva, har stor betydelse för vår hälsa. Den byggda miljöns utformning har på det viset betydelse för vår hälsa. Personer med funktionsnedsättning 1 utgör inget undantag. Men personer med vissa former av funktionsnedsättning har särskilda svårigheter eftersom de flesta miljöer är planerade och byggda för människor utan funktionsnedsättning. Syftet med den här rapporten är att redovisa den kunskap som finns om sambandet mellan utformningen av den byggda miljön och den fysiska aktiviteten bland personer med vissa former av funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning är ingen enhetlig grupp. Det finns personer med mycket stora nedsättningar i många funktioner till de med en mindre nedsättning av någon kroppslig eller psykisk funktion. På det viset är det svårt att prata om gemensamma behov eller gemensamma svårigheter i gruppen personer med funktionsnedsättning. Det finns däremot anledning att undersöka på vilket sätt den byggda miljön har betydelse för den fysiska aktiviteten hos personer med vissa former av funktionsnedsättning. Med bättre kunskap om vad som påverkar förutsättningarna för en bättre hälsa, ökar också möjligheterna att åstadkomma förbättringar. Forskningen inom området har visat sig vara ytterligt begränsad. Det medför också att det antal olika funktionsnedsättningar som finns representerade i forskningen är mycket begränsat. Den forskning som finns med i rapporten visar att den byggda miljön innehåller många hinder som försvårar för personer med vissa funktionsnedsättningar att vara fysiskt aktiva. Forskningen visar också exempel på vad som går att göra för att undanröja sådana hinder och göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att delta i fysisk aktivitet på liknande villkor som alla andra. Rapporten ger också exempel på forskning där man vidtagit åtgärder för att öka intresse och möjlighet för personer med funktionsnedsättning att vara fysiskt aktiva. Med den begränsade forskning som finns går det att säga att den byggda miljön har betydelse för fysisk aktivitet även för personer med vissa funktionsnedsättningar. Det går däremot inte att säga hur stor den betydelsen är. 1. Se bilaga 2. 6 FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ

8 Mer forskning behövs inom det här området, särskilt på nordiska förhållanden. För att få veta t.ex. vilka stödjande miljöer som ökar den fysiska aktiviteten för personer med olika former av funktionsnedsättning, behövs fler interventionsstudier där man tittar på effekterna av olika förändringar i den byggda miljön. FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ 7

9 Summary Functional impairment, physical activity and the built environment The significance of the built environment to physical activity for individuals with certain types of functional impairment THE DESIGN OF what we call the built environment cities, residential areas, streets and squares, parks, green spaces, etc. is significant to how we move about as well as the extent of our movements. The implication of moving about, being physically active, is of considerable importance to our health. Accordingly, the design of the built environment is significant to our health. People with disabilities are no exception. However, people with certain types of disabilities have particular difficulty due to the fact that most environments are planned and built for people without disabilities. The objective of this report is to present the knowledge that exists regarding the connection between the built environment s design and physical activity among those with some form of disability. People with disabilities are not a uniform group. They range from those with major impairments of multiple functions to those with a minor impairment of a physical or mental/cognitive function. Consequently, it is difficult to talk about common needs or common difficulties in the disabled group. However, there is reason to investigate the manner in which the built environment is significant to individuals with certain kinds of disabilities being able to pursue physical activities. With better knowledge of what affects the conditions for better health, the possibilities of achieving improvement also increase. Research in this area proved to be extremely limited. This also means that the number of different disabilities that are represented in the research is very limited. The research included in the report shows that the built environment contains many obstacles that make it difficult for people with certain disabilities to be physically active. The research also presents examples of what can be done to remove such obstacles and make it possible for those with disabilities to participate in physical activities on terms similar to those of everyone else. Examples are also presented of research in which steps were taken to increase interest and possibilities for people with disabilities to be physically active. With the limited research that was found, it can be said that the built environment is also significant to physical activity for those with certain disabilities. However, how significant it is cannot be determined. More research is needed in this area, especially under Nordic conditions. In order to find out, for instance, what supportive environments result in more physical activity for people with various kinds of disability, several intervention studies need to be conducted that examine the effects of various changes in the built environment. 8 FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ

10 Inledning GENOM DET SÄTT som vi utformar den byggda miljön påverkar vi både naturen omkring oss och det sätt på vilket vi människor rör oss i våra omgivningar och hur vi förflyttar oss t.ex. mellan bostaden och arbetet eller på fritiden. Hur den byggda miljön är utformad kan påverka i vilken utsträckning vi är fysiskt aktiva och därmed ha betydelse för vår hälsa. Det finns ett numera väl dokumenterat samband mellan fysisk aktivitet och hälsa. Regelbunden fysisk aktivitet har klara positiva effekter på hälsa och välbefinnande samtidigt som fysisk inaktivitet medför en ökad risk för ohälsa (Haskell, W. L., Lee, I. M., Pate, R. R., Powell, K. E., Blair, S. N., Franklin, B. A., et al., 2007; UK Department of Health, 2004; US Department of Health and Human Services, 1996; Yrkesföreningen för fysisk aktivitet [YFA], 2003). Att våra vanor för fysisk aktivitet påverkas av den miljö vi lever i gäller förstås även för personer med funktionsnedsättning. Liksom för andra grupper kan miljön underlätta eller försvåra fysisk aktivitet. Men för personer med funktionsnedsättning har miljön en särskilt stor betydelse. Den bestämmer ofta om ett funktionshinder ska uppstå eller ej. Med en genomtänkt planering av miljön kan tillgängligheten öka och därmed möjligheterna till fysisk aktivitet. En god tillgänglighet är också en förutsättning för många andra aktiviteter för personer med funktionsnedsättning, flera med stark koppling till hälsa. Det gäller t.ex. möjlighet till studier, arbete och socialt deltagande. I samtliga dessa avseenden redovisar personer med funktionsnedsättning sämre möjligheter jämfört med övriga befolkningen. (Boström, 2008) Forskning visar att personer med funktionsnedsättning är fysiskt aktiva i mindre utsträckning än den övriga befolkningen. En amerikansk rapport visar att drygt hälften av de vuxna med funktionsnedsättning inte utövar någon fysisk aktivitet på sin fritid mot en dryg tredjedel bland övrig befolkning (J. H. Rimmer, B. Riley, E. Wang, A. Rauworth, & J. Jurkowski, 2004). En svensk undersökning visar att stillasittande fritid är mer än dubbelt så vanlig bland personer med funktionsnedsättning och att fetma är nästan dubbelt så vanlig (Boström, 2008). Fler personer med funktionsnedsättning når inte upp till rekommendationerna för fysisk aktivitet (minst 30 minuter/dag på minst en måttligt intensiv nivå) jämfört med de utan funktionsnedsättning. Den byggda miljöns utformning påverkar möjligheten för personer med funktionsnedsättning att vara fysiskt aktiva. Frågan är på vilket sätt den kan underlätta respektive försvåra för fysisk aktivitet. Forskningen i sammanställningen visar att det finns mycket i den byggda miljön som försvårar för personer med vissa former av funktionsnedsättning att vara fysiskt aktiva. Men även sådant som kan underlätta. Det finns också annat än den fysiska miljön som har betydelse. Det framkommer t.ex,. i flera undersökningar att attityder i omgivningen är betydelsefulla, särskilt FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ 9

11 attityderna hos personal på motions- och fritidsanläggningar men även hos allmänheten. En stödjande attityd kan överbrygga fysiska hinder och tvärtom (Peat, 1997; Riley, Rimmer, Wang, & Schiller, 2008; Rolfe, Yoshida, Renwick, & Bailey, 2009). I hälsosammanhang är personer med funktionsnedsättning ofta osynliggjorda. Både svenska erfarenheter och internationell forskning visar att hälsofrämjande arbete och kampanjer sällan vänder sig till gruppen med funktionsnedsättning. Anledningen tycks vara en förställning om att dessa människor istället behöver en långsiktig rehabilitering. Detta har lett till att personer med funktionsnedsättning ofta exkluderas från budskap och olika initiativ som rör hälsa (Arnhof, 2008; Rolfe, D. E., Yoshida, K., Renwick, R., & Bailey, C., 2009). Det är troligen också en av orsakerna till att så lite av interventionsforskning finns att hämta på det här området, både i Sverige och internationellt. Det finns mycket lite forskning kring ämnet för denna kunskapssammanställning. Det är ovanligt med studier som visar på direkta kopplingar mellan alla tre områdena, alltså den byggda miljön, fysisk aktivitet och personer med funktionsnedsättning. Inom andra närliggande forskningsområden, såsom den byggda miljöns allmänna tillgänglighet liksom inom området fysisk aktivitet kopplat generellt till personer med funktionsnedsättning, finns det betydligt mer forskning. De flesta studier i sammanställningen är hämtade från USA och får betraktas som relevanta även för svenska förhållanden. Samtidigt är det nödvändigt att hålla i minnet att det kan finnas skillnader. Ett sådant område gäller transporter. Det amerikanska samhället är ännu mer uppbyggt kring bilen än det svenska. Svensk kollektivtrafik är också troligen bättre utbyggd än amerikansk och därför bättre tillgänglig i meningen oftare i närheten. Huruvida den generellt är fysiskt mer användbar för personer med funktionsnedsättning är dock mera oklart. Bakgrund Kunskapssammanställningen är en del i regeringsuppdraget Byggd miljö och fysisk aktivitet. Uppdraget har sin utgångspunkt i regleringsbrev från 2006 där Statens folkhälsoinstitut (FHI) fick i uppdrag att påbörja ett långsiktigt utvecklingsarbete om den byggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet. Uppdraget i 2009 års regleringsbrev, där denna kunskapssammanställning är en del, lyder: FHI ska sprida kunskaper och erfarenheter om den byggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet hos barn, vuxna och äldre. Spridning ska också ske av de manualer för att främja fysisk aktivitet i samhällsplaneringen som FHI ska utveckla i enlighet med uppdrag 10 i regleringsbrevet för 2008, samt planeringsverktyg som hälsokonsekvensbedömningar och checklistor för hälsofrämjande bostads- och grönyteområden. FHI ska vidare stimulera fortsatt kunskapsutveckling på området. I detta ingår bland annat att göra kunskapssammanställningar om den byggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet för personer med funktionsnedsättning samt om den byggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet i glesbygd. Inom ramen för uppdraget ska FHI etablera långsiktiga arbets- 10 FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ

12 sätt för spridning av kunskap och information som efter projekttidens slut ska kunna integreras i ordinarie verksamheter. Inom ramen för uppdraget ska FHI samråda med t.ex. Vägverket och Boverket samt andra relevanta aktörer. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december Skrifter Som ett led i uppdraget har Folkhälsoinstitutet sedan 2006 tagit fram nedanstående skrifter: Den byggda miljöns påverkan på fysisk aktivitet En kunskapssammanställning för regeringsuppdraget Byggd miljö och fysisk aktivitet. Rapporten belyser aktuell forskning på området, både nationellt och internationellt. Samhällsplanering för ett aktivt liv fysisk aktivitet, byggd miljö och folkhälsa Aktiv transport på väg mot bättre förutsättningar för gång och cykling Barns miljöer för fysisk aktivitet samhällsplanering för ökad fysisk aktivitet och rörelsefrihet hos barn och unga Äldres miljöer för fysisk aktivitet samhällsplanering för ökad fysisk aktivitet och ett hälsosamt åldrande Dessa fyra rapporterna syftar till att belysa behovet av stödjande miljöer och visa praktiska exempel på stöd i kommunal fysisk planering för ett långsiktigt utvecklingsarbete kring byggd miljö och fysisk aktivitet. Aktivt liv i byggda miljöer Manual för kommunal planering. Den här rapporten är en manual med konkreta verktyg och förslag på indikatorer för byggd miljö och fysisk aktivitet. Syftet är att manualen ska underlätta för kommuner och andra lokala aktörer att skapa goda förutsättningar till fysisk aktivitet i städer och tätorter. Bostadsområdet en hälsofrämjande arena. Skriften är ett diskussionsunderlag och en vägledning när det gäller att ta hänsyn till människors hälsa vid omoch nybyggnader av bostadsområden. En checklista gör det möjligt att identifiera bostadsområdets kvaliteter och brist på kvaliteter samt olika befolkningsgruppers behov när ett område ska upprustas eller utvecklas. Sökstrategi och metod Sökningen av litteratur och studier till rapporten begränsades ursprungligen till material från åren Med anledning av den begränsade mängd litteratur som hittades utökades sökningarna bakåt i tid ytterligare några år. Sökningarna har begränsats till det engelska och svenska språket. Personliga kontakter, både nationellt och internationellt, har använts för att söka tips på intressanta studier. Kontakter har också tagits med Handikappförbunden och myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam, för synpunkter och idéer. Vilka sökord och databaser som använts i sökningarna, finns beskrivna i bilaga 1. FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ 11

13 Forskningen inom det aktuella området är starkt begränsat. Av den anledningen redovisas i rapporten några studier som även omfattar andra komponenter i miljön som påverkar graden av fysisk aktivitet bland personer med funktionsnedsättning än den byggda miljön. Andra människors attityder i träningsmiljön samt höga deltagaravgifter på anläggningar är exempel på detta. Studierna har bedömts ha relevans då det finns ett direkt samband med den byggda miljön och att studierna bidrar till att komplettera bilden över hur förutsättningarna ser ut för personer med olika former av funktionsnedsättning att utöva fysisk aktivitet. I några fall har också studier som omfattar en starkt begränsad population tagits med av samma skäl. Personer med funktionsnedsättning Personer med funktionsnedsättning är ingen homogen grupp. Det finns inom gruppen stora skillnader i vilka möjligheter och behov man har och inte minst i hur man upplever den byggda miljön. I uppgiften att ställa samman kunskap om den byggda miljöns påverkan på fysisk aktivitet borde av den anledningen forskningen presenteras separat för varje typ av funktionsnedsättning. Det är nu inte möjligt av flera skäl framförallt på grund av bristen på forskning inom området. I den begränsade mängden forskning som finns är det till övervägande del personer med olika former av rörelsenedsättning som avses. Inte heller personer med rörelsenedsättning är en homogen grupp men kan ändå sägas ha en del gemensamma svårigheter och upplevelser i den byggda miljön. Bara ett fåtal studier har uppmärksammat andra gruppers förhållande till fysisk aktivitet och den byggda miljön. Hur många som har en funktionsnedsättning varierar beroende på hur man definierar begreppet funktionsnedsättning. Definitionerna är ofta beroende av det syfte som mätningarna har (Gronvik, 2008). Därför finns det också olika uppgifter om antalet beroende på var man söker. Uppgifterna är också alltid ungefärliga. I rapporten Hälsa på lika villkor? Hälsa och livsvillkor bland personer med funktionsnedsättning (Boström, 2008), beskriver Statens folkhälsointstitut bl.a. hur många som har en funktionsnedsättning. Enligt denna rapport har ca 1 miljon personer mellan 16 och 64 år en eller flera funktionsnedsättningar. Antalet stiger med ökande ålder och i åldersgruppen år är det drygt 0,5 miljon personer. Det ger ett snitt på ca 23 procent av den vuxna befolkningen. Dessa siffror bygger på självskattade uppgifter ur den nationella folkhälsoenkäten som varje år skickas ut till ett stort antal, slumpmässigt utvalda svenskar i åldern år. Av naturliga skäl har ett antal personer med funktionsnedsättning fallit bort ur enkäten just för att funktionsnedsättningen hindrat dem att delta. Det kan t.ex. gälla personer med intellektuell funktionsnedsättning, personer med svårare psykisk ohälsa, personer med demens och personer som är synskadade. Det finns därför anledning att tro att antalet skulle kunna vara ytterligare något högre. Antalet barn och ungdomar med funktionsnedsättning uppges av Hjälpmedelsinstitutet 2002 vara drygt 10 procent. (Hjälpmedelsinstitutet, 2002). 12 FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ

14 Figur 1. Andel personer med funktionsnedsättning efter ålder och kön, år, , i procent. Källa: (Boström, 2008) 60 % år år år år år år Män Kvinnor I folkhälsoenkäten ställs ett antal frågor som gör det möjligt att avgränsa personer med rörelsehinder, syn- och hörselnedsättning samt övriga med nedsatt funktion eller långvarig sjukdom (se bilaga 4). I enkäten finns alltså ingen ambition att särredovisa förekomsten av alla olika typer av funktionsnedsättningar. I Statistiska centralbyråns (SCB:s) redovisningar framkommer att de klart dominerande grupperna är rörelsehinder, astma, allergi eller annan överkänslighet samt psykisk ohälsa (Statistiska centralbyrån [SCB], 2008). Hälsoläget Att ha en funktionsnedsättning behöver inte betyda att man har dålig hälsa. Man kan ha en omfattande funktionsnedsättning och ändå bedöma sin hälsa som god. Men det är en betydande hälsorisk att ha en funktionsnedsättning. I rapporten Onödig ohälsa konstaterar Statens folkhälsoinstitut att det är mer än tio gånger vanligare med dålig hälsa bland personer med funktionsnedsättning än bland den övriga befolkningen (22 procent mot 2 procent). Diabetes, astma och högt blodtryck var vanligare bland personer med funktionsnedsättning än hos den övriga befolkningen. Det var också betydligt vanligare med svår värk i rörelseorganen bland dem med funktionsnedsättning. Svår värk var vanligast bland personer med rörelsehinder. Tinnitus, inkontinens och mag- och tarmbesvär var också vanligare FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ 13

15 bland personer med funktionsnedsättning än bland den övriga befolkningen. Vissa former av funktionsnedsättningar medför också ökad risk för ytterligare funktionsnedsättning. Psykisk ohälsa Även psykisk ohälsa var vanligare. Huvudvärk och svåra besvär med trötthet och dålig sömn var betydligt vanligare bland personer med funktionsnedsättning än bland den övriga befolkningen. Vanligast var dessa besvär bland personer med rörelsehinder. Andelen med svåra besvär av ängslan, oro eller ångest och med nedsatt psykiskt välbefinnande var betydligt större bland personer med funktionsnedsättning än bland den övriga befolkningen. Det var också betydligt vanligare att ha känt sig mycket stressad bland personer med funktionsnedsättning. Andelen stressade var störst bland personer med rörelsehinder. Självmordstankar var vanligare bland personer med funktionsnedsättning än bland den övriga befolkningen. Vanligast var det bland kvinnor och män med rörelsehinder. Det var också betydligt vanligare med självmordsförsök bland kvinnor och män med funktionsnedsättning i åldern år än bland den övriga befolkningen. Vanligast var det dock bland män med rörelsehinder. Många vårdkontakter Kvinnor och män med funktionsnedsättning hade oftare haft kontakt med sjukvården jämfört med den övriga befolkningen. Det var vanligare, såväl bland yngre som äldre med funktionsnedsättning, att ha besökt läkare, distriktssköterska eller sjukgymnast på t.ex. ett sjukhus eller en vårdcentral samt att ha varit inlagd på sjukhus. Bland personer med funktionsnedsättning i åldern år var det också betydligt vanligare att ha besökt en kurator eller psykolog än bland den övriga befolkningen. Mer läkemedel En större andel av dem med funktionsnedsättning än av dem utan hade de senaste tre månaderna använt medicin mot magsår, magkatarr, diabetes eller högt blodtryck samt blodfettssänkande medicin, smärtstillande medicin med eller utan recept, sömnmedel och insomningsmedicin eller antidepressiv, lugnande och ångestdämpande medicin. Detta gällde såväl bland de yngre som bland de äldre personerna. Sämre tandhälsa Även dålig tandhälsa var betydligt vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än bland den övriga befolkningen. Vanligast var det bland personer med funktionsnedsättning som saknade kontantmarginal. I denna grupp hade 39 procent av männen och 31 procent av kvinnorna dålig tandhälsa jämfört med 10 respektive 8 procent i den övriga befolkningen. Det var också vanligare att ha avstått från tandläkarbesök bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än bland den övriga befolkningen. Kvinnor och 14 FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ

16 män med rörelsehinder hade i störst utsträckning avstått från tandläkarbesök trots behov. Vanligare med övervikt Kraftig övervikt var vanligare bland kvinnor och män med funktionsnedsättning än bland den övriga befolkningen. Detta gällde dock inte män i åldern år. Kraftig övervikt var vanligast bland rörelsehindrade kvinnor där 32 procent var kraftigt överviktiga. Det var också vanligare bland kvinnor med kort utbildning än bland dem med lång, både bland dem med funktionsnedsättning och bland den övriga befolkningen. Kvinnor och män som saknade kontantmarginal var också kraftigt överviktiga i större utsträckning än dem som hade kontantmarginal. Det gällde både för personer med funktionsnedsättning och för den övriga befolkningen. Det var betydligt vanligare med stillasittande fritid bland personer med funktionsnedsättning än bland den övriga befolkningen. Stillasittande var vanligast bland personer med rörelsehinder. Mindre andel fysiskt aktiva Bland personer med funktionsnedsättning var det också genomgående en mindre andel som var fysiskt aktiva jämfört med den övriga befolkningen. Enligt den nationella folkhälsoenkäten 2010 är 56 procent av personerna med funktionsnedsättning fysiskt aktiva minst 30 minuter per dag mot 68 procent i den övriga befolkningen. Personer med funktionsnedsättning vill förändra sina vanor när det gäller fysisk aktivitet i ungefär samma utsträckning som den övriga befolkningen. Däremot är andelen som anser sig behöva stöd för detta betydlig högre bland personer med funktionsnedsättning. De som anser att de behöver stöd för att öka sin fysiska aktivitet är 29 procent bland personer med funktionsnedsättning mot 11 procent i den övriga befolkningen (Statens folkhälsoinstitut, 2010) Fler röker I åldersgruppen år var det vanligare att röka dagligen bland personer med funktionsnedsättning än bland den övriga befolkningen. Störst andel dagligrökare fanns bland kvinnor med funktionsnedsättning som saknade kontantmarginal: 30 procent. Det var dessutom vanligare att röka dagligen bland dem med kort utbildning än bland dem med lång. Det var också vanligare att ha varit utsatt för miljöer med tobaksrök bland personer med funktionsnedsättning än bland den övriga befolkningen. Detta gällde dock inte bland äldre män. Större otrygghet En större andel av personerna med funktionsnedsättning hade avstått från att gå ut ensam av rädsla för rån, överfall eller annat ofredande jämfört med personer i den övriga befolkningen. Personer med funktionsnedsättning hade dessutom i större utsträckning blivit utsatta för kränkande behandling eller bemötande jämfört med dem i den övriga FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ 15

17 befolkningen. Det fanns även en betydligt större andel personer med dåligt allmänt hälsotillstånd och med psykisk ohälsa bland dem som hade blivit utsatta för kränkande behandling än bland dem som inte hade blivit det. Detta gällde såväl för dem med funktionsnedsättning som för dem i den övriga befolkningen. Det var också vanligare att ha blivit utsatt för fysiskt våld och hot om våld bland personer i åldern år med funktionsnedsättning än bland dem i den övriga befolkningen. Erfarenhet av både hot om våld och fysiskt våld var vanligast bland kvinnor med rörelsehinder. Mindre tillit Det fanns en större andel som saknade tillit till andra människor bland dem med funktionsnedsättning än bland dem i den övriga befolkningen. Det var också betydligt vanligare att sakna förtroende för samhällets institutioner bland personer med funktionsnedsättning. Störst var förtroendet för sjukvården, domstolar och polisen medan det fanns minst förtroende för politiker i landstinget och kommunen. Personer med funktionsnedsättning saknade i större utsträckning ett emotionellt stöd jämfört med dem i den övriga befolkningen. Det var också en större andel personer som saknade praktiskt stöd bland dem med funktionsnedsättning, undantaget män i åldern år. Det var betydligt vanligare att ha ett lågt socialt deltagande bland personer med funktionsnedsättning jämfört med dem i den övriga befolkningen. Störst andel med lågt socialt deltagande fanns bland personer med funktionsnedsättning i åldern år. Onödig ohälsa? Hälsan tycks vara sämre än den borde vara bland personer med funktionsnedsättning. I rapporten Onödig ohälsa redovisar Statens folkhälsoinstitut att i materialet som undersökningen bygger på, minskar risken (oddskvoten) för dålig hälsa bland personer med funktionsnedsättning med 37 procent för män och 29 procent för kvinnor när institutet har kontrollerat för faktorer som har betydelse för hälsa. Dit hör ålder, utbildningsnivå, kontantmarginal, stillasittande fritid, daglig rökning, kraftig övervikt, kränkande bemötande och socialt deltagande. Detta innebär att det går att förbättra hälsan bland personer med funktionsnedsättning genom att bland annat förbättra de ekonomiska förutsättningarna, minska det nedlåtande och kränkande bemötandet (diskrimineringen), öka det sociala deltagandet, förändra vissa av levnadsvanorna och förbättra tillgängligheten (Boström, 2008). 16 FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ

18 Vad säger forskningen? Samband mellan fysisk aktivitet och hälsa Syftet med den här rapporten är att redovisa den kunskap som finns om sambandet mellan utformningen av den byggda miljön och den fysiska aktiviteten bland personer med vissa former av funktionsnedsättning. En utgångspunkt är att betydelsen av fysisk aktivitet för hälsan är densamma för personer med funktionsnedsättning som för andra (Anderson & Heyne, 2010). De samband som redovisas här mellan fysisk aktivitet och hälsa gäller hela befolkningen. Däremot är möjligheterna till fysisk aktivitet begränsade för många som har en funktionsnedsättning. Det kan bero på den egna kroppens begränsningar till rörelse men oftare på brister i tillgängligheten till miljöer där människor i allmänhet utövar fysisk aktivitet såsom motionsanläggningar, grönområden, gym, promenadvägar o.s.v. Det är numera väletablerat att regelbunden fysisk aktivitet har en starkt positiv effekt på hälsan och välbefinnandet, samtidigt som en stillasittande livsstil medför en kraftigt ökad risk för ohälsa, kroniska sjukdomar och för tidig död. En fysiskt aktiv livsstil (enligt rekommendationerna nedan) främjar hälsan genom att: minska risken för dödlighet av alla orsaker med ungefär procent kraftigt minska risken för kardiovaskulära sjukdomar, speciellt hjärt- och kärlsjukdomar; personer med en stillasittande livsstil har ungefär fördubblad risk för hjärt-kärlsjukdom jämfört med personer med en fysiskt aktiv livsstil motverka eller försena utvecklingen av högt blodtryck och sänka blodtrycket hos personer med hypertension med upp till 10 mmhg förbättra kroppens profil av blodkolesterol genom att minska LDL med 5 10 procent och öka HDL med 5 procent motverka övervikt och fetma, underlätta energibalansen och öka energiförbrukningen genom att öka muskelmassan och minska andelen kroppsfett i ett dosresponsförhållande motverka och underlätta kontroll av typ 2-diabetes och förbättra glukostolerans. Fysiskt aktiva personer har procent lägre risk att utveckla typ 2-diabetes än stillasittande personer motverka benskörhet minska risken för fallolyckor genom att förbättra benhälsan och förbättra eller vidmakthålla styrka, koordination, kognitiv förmåga och balans öka kroppslig och funktionell självständighet FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ 17

19 minska risken för tjocktarmscancer och bevisen för en förebyggande effekt på andra former av cancer som bröstcancer och lungcancer växer; den mest fysiskt aktiva delen av befolkningen har procent lägre risk att utveckla tjocktarmscancer jämfört med den mest stillasittande stärka immunförsvaret minska risken för depression minska oro och ängslan och höja humör och självkänsla öka välbefinnande och livskvalitet, speciellt hos personer med nedsatt livskvalitet förbättra sömnvanor och minska negativ stress spela en viktig roll i att motverka och behandla kroniska ryggsmärtor i ländryggen förbättra konditionen, öka hjärtats slagvolym och minska vilo- och submaximal träningspuls öka kapillärtätheten och den oxidativa enzymkapaciteten i skelettmuskulaturen upprätthålla hormonbalansen i kroppen öka muskeluthålligheten och muskelstyrkan samt öka styrkan i kroppens stödjevävnader. På senare år har studier visat att en stillasittande livsstil även belastar samhället i form av hälso- och sjukvårdskostnader, minskad produktivitet och mänskligt lidande (Bolin & Lindgren, 2006). En svensk beräkning visade nyligen att en stillasittande livsstil årligen kostar det svenska samhället minst 6 miljarder kronor. WHO har beräknat att den årliga kostnaden för ett land med 10 miljoner invånare och där hälften av befolkningen inte är tillräckligt fysiskt aktiva, uppgår till minst 800 miljoner euro. (Faskunger, 2007) För mer detaljerade genomgångar av litteraturen och för resonemang kring sambandet mellan fysisk aktivitet, hälsa och välbefinnande rekommenderar vi kunskapssammanställningen Fysisk aktivitet och folkhälsa som Statens folkhälsoinstitut har gett ut (Statens folkhälsoinstitut, 2006). Se också Karolinska Institutets litteraturgenomgång om betydelsen av fysisk aktivitet vid vissa funktionsnedsättningar (Bergström & Hagströmer, 2010). Rekommendation för hälsa och välbefinnande Den svenska rekommendationen för fysisk aktivitet ur hälsosynpunkt innebär att alla vuxna individer bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter på minst en måttligt intensiv nivå, vilket motsvarar en extra energiförbrukning på 150 kcal/dag. Ytterligare hälsoeffekter kan erhållas om man ökar den dagliga mängden eller intensiteten (Svenska läkaresällskapet, 2001). Måttlig intensitet brukar ofta liknas vid en rask promenad. Denna rekommendation gäller idag i hela Norden (Nordiska ministerrådet, 2004). Aktiviteterna kan delas upp i flera kortare pass under dagen, minst tre pass x 10 minuter/dag. Äldre personer rekommenderas anpassad styrke- balans- och rörlighetsträning. För barn och ungdomar gäller 60 minuter varje dag av fysisk aktivitet. Aktiviteterna bör innehålla inslag av både måttlig och hög intensitet, och vara så allsidiga 18 FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ

20 som möjligt för att ge positiva effekter på kondition, muskelstyrka, rörlighet, snabbhet, reaktion, balans och koordination. Aktiviteterna kan delas upp i flera kortare pass under dagen, minst 6 x 10 minuter/dag (Nordiska ministerrådet, 2004). Nya rekommendationer från American College of Sports Medicine och American Heart Association 2007 innehåller också bl.a. att muskelstärkande aktiviteter som involverar de största muskelgrupperna under två eller fler dagar i veckan bör ingå (Haskell, W. L., Lee, I. M., Pate, R. R., Powell, K. E., Blair, S. N., Franklin, B. A., et al., 2007). Den byggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet Det finns en lång rad strategier/metoder och arenor som har evidensbaserat stöd för att de kan öka fysisk aktivitet. Exempel på effektiva metoder är att använda principer för beteendeförändring med individer och grupper, att sätta upp trappdekaler vid trappa/hiss/rulltrappa för att uppmuntra till att använda trappan, samt community interventions där normalt en lång rad strategier och åtgärder genomförs samtidigt på flera olika arenor (Kahn, 2002). Exempel på effektiva arenor för att öka fysisk aktivitet är skolan (World Health Organization, 2006), arbetsplatsen (Källestål, 2004) och hälso- och sjukvården (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU], 2007). De senaste 10 åren har även evidensen för att det är viktigt att förändra den byggda miljön stärkts (t.ex. (Faskunger, 2007; Goodell S & Williams, 2007; Limstrand T, 2008; National Institute for Health and Clinical Exelence, 2008). Forskningen inom området byggd miljö och fysisk aktivitet, och intresset från folkhälsostrateger, arkitekter och transportplanerare med flera, har framförallt berört städerna och tätorterna (Faskunger, 2007, 2010; Frost et al., 2010; National Institute for Health and Clinical Exelence, 2008). Den allra mesta forskningen är från de engelskspråkiga länderna USA, Kanada och Australien. Denna forskning visar generellt att människor är mer fysiskt aktiva om parker, grönområden, anläggningar för motion och rekreation, kollektivtrafik, butiker och annan service finns inom bekvämt avstånd från hemmet eller arbetsplatsen och om de har tillgång till trygga och säkra gång- och cykelvägar som förbinder viktiga målpunkter. Cykelvägar har i det här sammanhanget samma betydelse för rullstolsanvändare. Andra viktiga faktorer som uppmuntrar fysisk aktivitet är att omgivningarna är estetiskt attraktiva, trygga och säkra bostadsområden, tillgång till trottoarer och låg trafikvolym samt låga hastigheter på motorfordon. National Institute for Health and Clinical Excellence i Storbritannien, motsvarigheten till Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), har i en systematisk översiktsartikel från 2008 (National Institute for Health and Clinical Exelence, 2008) granskat forskningen på området och konstaterar att ett antal insatser i den byggda miljön är kostnadseffektiva och kan öka den fysiska aktiviteten: FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ 19

21 Inför man fartdämpande åtgärder för motortrafik (exempelvis fartgupp, avsmalningar av vägar, upphöjda övergångsställen på platser där oskyddade trafikanter korsar vägbanan, rondeller) leder det till att fler går, cyklar och att barn leker mer utomhus. Samtidigt minskar trafikolyckorna och andelen trafikskadade kraftigt Bygger man promenadstråk, cykelvägar och naturstigar i och i närheten av bostadsområden leder det till att fler går och cyklar Stänger man av bostadsgator för genomfartstrafik eller minskar trafiken leder det till att fler promenerar och sannolikt även till att fler cyklar Att bygga bilfri cykelinfrastruktur i tätorter och på landsbygden leder till ökad cykling och en kraftig minskning av trafikolyckorna och andelen trafikskadade Att utforma säkra och trygga skolvägar för barn gör att fler går och cyklar till och från skolan Gågator, större utrymme för fotgängare och mer grönytor på bekostnad av vägar leder till att fler promenerar och att barn är utomhus mer Fler och bättre parker och grönområden leder till att fler promenerar och att invånarnas medvetenhet ökar om att parken är en lämplig plats för motion och rekreation Att utveckla attraktiva och funktionella skolgårdar (exempelvis med målade slingor och mönster i asfalten) ger ökad fysisk aktivitet på rasterna, åtminstone på kort sikt. Översikten konstaterade också att även relativt kostnadskrävande insatser som att bygga cykelbanor i tätort, var mycket kostnadseffektiva. Varje satsad krona gav flera kronor tillbaka i form av en minskning av trafikskadade, ökad produktivitet och minskad sjukfrånvaro på arbetsplatsen, samt en minskning i insjuknandet i kroniska sjukdomar. Även anläggandet av promenad- och cykelstråk och naturstigar var kostnadseffektiva. Gång- och cykeltrafik är mycket viktiga former av fysisk aktivitet. Erfarenheter från de stora cykelländerna Danmark, Holland och Tyskland (Pucher J & Buehler R, 2008), visar att arbetet med att främja gång och cykling i städer och tätorter består av långt fler insatser än att enbart anlägga gång- och cykelbanor. I dessa länder har man konsekvent tvingat ned hastigheter på motorfordon genom fysiska åtgärder såsom fartgupp, avsmalningar av vägutrymmet, rondeller, upphöjda korsningar och gångfartsområden i bland annat bostadsområden. Man har även prioriterat underhåll av gång- och cykelbanor, begränsat antalet p-platser för bilar i centrum, arbetat för en integrering med kollektivtrafiken och satsat på cykelparkeringar av hög kvalitet. Dessa åtgärder har starkt bidragit till att andelen gång- och cykelresor är i majoritet av alla resor som görs i framförallt städerna i dessa länder. När det gäller barn och ungdomar har en översiktsartikel (Limstrand, 2008) nyligen visat att bland annat tillgång till parker, lekplatser, motions- och rekreationsanläggningar, idrotts- och lekutrustning, estetik och tillgång till toaletter och dricksvatten har ett positivt samband med regelbunden fysisk aktivitet. Översikten konstaterade också att långa avstånd till platser för rörelse och motion, höga kost- 20 FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ

22 nader för deltagande eller inträde samt hög trafikvolym och trafikbarriärer var de främsta hindren till fysisk aktivitet hos barn och ungdomar. Forskning om byggda miljöer, fysisk aktivitet och funktionsnedsättning Forskningen om den byggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet för personer med funktionsnedsättning är ytterligt begränsad. Nästan inga studier har fysisk aktivitet som utfallsvariabel. Av den anledningen redovisas även viss forskning inom närliggande områden som bedöms som relevanta i sammanhanget. De studier som ligger till grund för den här rapporten är gjorda framförallt i USA. Ytterligare några har genomförts i Kanada, Storbritannien, Nederländerna och Sverige. I flera studier har man bedömt på vilket sätt miljön sätter upp hinder eller tillhandahåller möjligheter för personer med vissa former av funktionsnedsättning att delta i samhällslivet och vara fysiskt aktiva på samma villkor som de utan funktionsnedsättning. Inte sällan har man använt fokusgrupper bestående av personer med olika funktionsnedsättningar som har bedömt miljön ur tillgänglighetssynpunkt. I samtliga studier konstateras att den byggda miljön innehåller hinder eller svårigheter för personer med vissa former av funktionsnedsättning att vara fysiskt aktiva, men också att det finns underlättande faktorer och s.k. stödjande miljöer. Dessa faktorer kan vara sådant i personens omgivning som genom sin frånvaro eller närvaro förbättrar funktionstillstånd eller minskar funktionshinder. Som exempel på underlättande faktorer förekommer sådant som en tillgänglig fysisk omgivning, relevanta tekniska hjälpmedel, människors positiva attityder samt tjänster, system och policyer som syftar till att förbättra funktionstillstånd eller minska funktionshinder. Förslag på förbättringar förekommer också. Hinder och möjligheter i träningsmiljö I en amerikansk studie undersöktes möjligheten för personer med funktionsnedsättning att delta i verksamheten vid tränings- och rekreationsanläggningar (James H. Rimmer, Barth Riley, Edward Wang, Amy Rauworth, & Janine Jurkowski, 2004). Undersökningen genomfördes med ett antal fokusgrupper som bedömde anläggningar i 10 olika städer. Deltagare i fokusgrupperna var personer med olika former av rörelsehinder, arkitekter, personal på anläggningarna och stadsplanerare. Man fann nedanstående 10 kategorier där både hinder och möjligheter till förbättringar identifierades: byggd och naturlig miljö Hinder Bristande tillgänglighet i form av trottoarkanter, dåliga tillfartsvägar, smala dörrar, informationsdisk för stående, avsaknad av hiss eller lyft till pool, hala golv och avsaknad av räcken. FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ 21

23 Möjligheter till förbättring Handikapparkeringar, automatiska dörrar, informationsdisk i flera nivåer, ramp till pool, familjeomklädningsrum (för t.ex. barn med funktionsnedsättning och personer med assistent). kostnad och ekonomi Hinder Ägarna uppfattning att tillgängliga lokaler kostar mer vilket leder till hög medlemskostnad eller högt inträde. Kostnad för transport (till och från), samma avgift på anläggningen även för den som inte kan utnyttja hela anläggningen. Möjligheter till förbättringar Bygg rätt från början, inför bidrag från samhället för att tillgänglighetsanpassa, billigare avgift för nybörjare alternativt sänkta avgifter. utrustning Hinder Bristande utrymme för t.ex. rullstol, dåligt anpassad utrustning (låg tillgänglighet). Möjligheter till förbättringar Anpassning av utrustning, möjlighet att använda utrustning utan att behöva lämna rullstolen, samverka med handikapprörelsen angående utformning. regler, lagar och rekommendationer Hinder Anläggningarnas ofta minimala anpassningar (i det här fallet till ADA-lagstiftningen, Americans with Disabilities Act). Lagstiftningens förmåga att ibland begränsa fantasin hos arkitekter och byggherrar mer skulle kunna bli gjort men nu håller man sig till minimikraven. Möjligheter Nödvändigheten av lagstöd för att få till stånd tillgänglighet. information Hinder Avsaknad av information för brukare om tillgängliga anläggningar och för personal om lämpliga utrustningar. Bristande kunskap hos personal om hur program och utrustning kan göras tillgängliga. Möjligheter till förbättringar Bättre information till brukare. Träning/utbildning av personal i tillgänglighet och bemötande av personer med funktionsnedsättning. 22 FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ

24 känslomässiga och psykologiska aspekter Hinder Känsla av otrivsel hos personer med funktionsnedsättning på vissa anläggningar. Negativa attityder hos både personal och kunder/allmänhet. Osäkerhet om hur man kan få hjälp från personalen och om man får ha med sig assistent (eller familjemedlem). Möjligheter till förbättringar Bättre förmåga hos personalen att våga ta kontakt och erbjuda hjälp. Rabatt på priset för att pröva på. Introduktion med personal. Tillåtande för familjemedlem att komma med. Tillåtande för rehabiliteringspersonal att komma med från början som stöd. attityder Hinder Uppfattningar hos personal och ägare att tillgänglighet är ett nödvändigt ont eller är onödigt för att man tror att personer med funktionsnedsättning är ointresserade av träning. Tvekan på en del anläggningar att inkludera personer med funktionsnedsättning då man befarar att bli ersättningsskyldig om en olycka sker. Möjligheter till förbättringar Synsättet att kostnader för tillgänglighet är investeringar. Information till personal och ägare till anläggningar om att här finns en grupp nya kunder att locka till sig. kunskap/utbildning Hinder Avsaknad av utbildning i tillgänglighet och funktionshinderfrågor hos personal och ägare. Möjligheter till förbättringar Information och utbildning. policy Hinder Avsaknad av policy för tillgänglighet och bemötande på anläggningarna (t.ex. om avgiftsfri entré för assistenten). Avsaknad av ansvarig personal för tillgänglighetsfrågor. Avsaknad av utvecklingsplan på kommunal nivå. Möjligheter till förbättringar Tvång för alla anläggningar att upprätta en tillgänglighetspolicy och att ha en plan för att hantera kritik mot bristande tillgänglighet. Tvång att sätta ner avgiften för kunder som inte kan utnyttja hela anläggningen. FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ 23

25 resurser Hinder Brist på transporter och tillgängliga anläggningar liksom aktiviteter riktade till personer med funktionsnedsättning, särskilt i glesbygd. Möjligheter till förbättringar Samarbete mellan flera kommuner om en anläggning med subventionerad transport för att tillhandahålla tillgängliga aktiviteter och utrustning. Subventionerad transport för personer med funktionsnedsättning kommentar Studien visar att det kan finnas många hinder att övervinna för den som har en funktionsnedsättning och vill delta i verksamheten på en träningsanläggning. Den visar också att tillgänglighet är ett mångfacetterat område. För att göra uttömmande och pålitliga bedömningar av en miljö eller anläggning föreslår författarna därför att både brukare och professionella kommer till tals. En av författarna argumenterar i en annan artikel att det fortfarande görs mycket av anpassning för tillgänglighet på individuell nivå och att mycket återstår att göra på strukturell nivå och vad gäller attityder (Rimmer, 2008). Hjälpmedel, t.ex., placerar problemet hos den enskilde. Dessutom är dessa ofta kostsamma och användbara endast inom begränsade områden. Författaren menar att begränsad fysisk funktion hos den enskilde i kombination med hinder i miljön inte sällan resulterar i social isolering. Isoleringen leder ofta till avsaknad av socialt nätverk som i sin tur kan leda till högre risk för övervikt. Det finns samband mellan sociala, ekonomiska och hälsomässiga konsekvenser av isolering och stillasittande livsstil som är associerad med hinder i den byggda miljön. Författaren menar också att det bland många verksamheter finns uppfattningen att det låga utnyttjandet av anläggningarna bland personer med funktionsnedsättning beror på att intresset för sport och rekreation är lågt i den här gruppen. Samtidigt är många personer med funktionsnedsättning intresserade men antingen är de okunniga om de tillgängliga anläggningar som finns eller så tar de för givet att de är otillgängliga. Hinder och möjligheter till en aktiv livsstil I en amerikansk studie undersökte man vilka hinder personer med vissa rörelsehinder upplever för att leva ett hälsosamt liv, där fysisk aktivitet och träning ingick som en väsentlig del (Becker, 2004). Gruppen som studerades var personer med MS (multipel scleros), personer med postpolio syndrom (fortsatt progredierande symtom efter polio) och personer som haft polio men inte kände av postpolio syndrom. Över personer ingick i materialet och innefattade vuxna personer över hela USA. Arton olika hinder identifierades. När personer i de tre olika diagnosgrupperna rangordnade hindren i grad av betydelse, skiljde sig bedömningarna till viss 24 FUNKTIONSNEDSÄTTNING, FYSISK AKTIVITET OCH BYGGD MILJÖ