Skogsbruket 4 RÅD I GOD SKOGSVÅRD SKÖT DINA PLANTBESTÅND NU SKOGSÄGARE KAN ÅTERSKAPA LUNDAR SKOGSÄGARE KRÄV HÖGLÄGGNING INFÖR EN

Transkript

1

2 Skogsbruket ORGAN FÖR SVENSKBYGDENS SKOGSHUSHÅLLNING I FINLAND NR ÅRGÅNG 76 4 RÅD I GOD SKOGSVÅRD RÅDEN HAR GRANSKATS. SKÖT DINA PLANTBESTÅND NU RÅD FÖR SJÄLVVERKSAMMA. 6 10BARRSKOG AVVERKAS FÖR ÄDLA LÖVTRÄD. 14 SKOGSÄGARE KRÄV HÖGLÄGGNING INFÖR EN SKOGSÄGARE KAN ÅTERSKAPA LUNDAR GRANPLANTERING HÖGLÄGGNING BÄST FÖR GRANPLANTERING. STUBBRYTNING GER MERA LÖVTRÄD RÖJNINGSTIDPUNKTEN VIKTIGAST. ÅR AV UTVECKLING SKOGSVÅRDSFÖRENINGENS FÖRR. OCH ARBETET FORTSÄTTER SKOGSBRUKET HAR BLIVIT STORSKALIGARE. PROJEKT FÖRDE SKÄRGÅRDSLIVET I LAND VIRKET I SKÄRGÅRDEN FICK STÖRRE VÄRDE. PÅ OMSLAGET: LINNEA (LINNAEA BOREALIS) BLOMMAR I SLUTET AV JUNI, BÖRJAN AV JULI FOTO: TAGE FREDSIKSSON 2

3 Skogsbruket Ledaren Råd i god skogsvård Utgivare Föreningen för Skogskultur rf Redaktion Orrspelsgränden 4, Helsingfors tfn fax: skogsbruket@tapio.fi Sampo: Aktia Bank: FöreningsSparb. Sverige Chefredaktör Tage Fredriksson tfn tage.fredriksson@tapio.fi Redaktionssekreterare Gunnar Salingre tfn gunnar.salingre@tapio.fi Redaktör Gerd Mattsson-Turku tfn gerd.mattsson-turku@tapio.fi Fasta medarbetare Anne Manner tfn anne.manner@agrolink.fi Christian Hildén tfn christian.hilden@kolumbus.fi Heimhällen Oy Ab Bjarne Andersson tfn Ombrytning Margita Lindgren, Ekenäs Tryckeri Ab Adressförändringar och prenumerationer Marianne Grundström tfn skogsbruket@tapio.fi Annonser: Oy Adving Ab / Ingmar Qvist Kärrbyvägen Nylands Degerby tfn (09) fax (09) ingmar.qvist@elisanet.fi En helårsprenumeration (11 nummer) kostar 33 i Finland, i Sverige 300 SEK och i övriga länder 40. Halvår (6 nummer) kostar 20 i Finland, i Sverige 180 SEK och i övriga länder 24. Skogsbruket gjorde en helomvändning för ett femtiotal år sedan. Från att ha plockhuggit timmer från stora arealer koncentrerades avverkningarna till mindre områden som gallrades eller förnyades enligt nya läror. Tack vare det har mycket förändrats i skogen. Skogarna har gallrats så att bestånden växer bättre i volym och värde än någonsin. De bestånd som odlats eller förnyats planmässigt på naturlig väg har vanligen fått en god start och har skötts med röjning och gallring. Tack vare god skogsvård och investeringar i virkesproduktion finns det nu mera alternativ i skogen än någonsin. För femtio år sedan behövdes allt virke som växte till det nationella projektet att lyfta landet på fötter med hjälp av växande virkesresurser. Vi har nu fått råd att skydda skog och satsa på alternativ utan att speciellt mycket pruta på tillgången på inhemskt virke. Miljöfrågorna som kom med på allvar för ett drygt tiotal år sedan var ingen dagslända. Kunskaperna om skogens mångfald har ökat. Samtidigt har miljömyndigheterna fått upp ögonen för att man på frivillig basis kan uppnå bättre och billigare resultat i stället för att tillämpa en svartvit inlösningspolitik. Gränsen mellan skyddsvärt och vanlig skog har fått olika nyanser som bättre motsvarar verkligheten och ökar förståelsen mellan myndigheter och enskilda skogsägare. Miljöfrågor håller på att bli en naturlig del av skogsbruket och skogarnas skötsel. Skogsägarkårens struktur förändras. Medelåldern stiger alltjämt, men bland de nya ägarna finns allt mera kvinnor och personer som inte har direkt kontakt med livet på landsbygden. Utkomsten är tryggad och skogsinkomsten är inte kontinuerlig. En stigande medelålder och ett andligt och fysiskt sett långt avstånd till skogsbruket är faktorer som vanligen inte ökar aktiviteterna i skogen. Då sättet att avverka lades om och avverkningarna i förhållande till tillväxten på riksnivå följde varandra tätt, lades stor vikt vid stark styrning av avverkningssätt från myndigheternas sida. Dess betydelse för att styra verksamheten har småningom minskat och den egentliga rådgivningens roll ökat. Övervakningens tyngdpunkt ligger i allt större grad på förnyelsearbetet och med tanke på olika naturvärden som kan finnas på avverkningsområdena. Under de fem senaste åren har användningen av inhemskt virke inte ökat, i stället har importen ökat snabbt. En begränsande faktor är inte virkesmängderna i våra skogar, frågan handlar om hur den finländska virkesmarknaden fungerar som en del av ett större marknadsområde. Vi var tidigare vana vid att virkeshandeln är en inhemsk fråga, sedan blev den en fråga om innanhavet Östersjön och en växande rysk import. Hur fortsättningen ser ut är en stor utmaning för virkesmarknaden, eftersom Östersjövirket är i full användning och svårigheterna vid den ryska gränserna knappast kan ses med blida ögon av virkesanskaffningsstrategerna. Prisrelationerna mellan olika trädslag och sortiment har förändrats, inte minst när det gäller till nackdel för tallen. Virkesmarknaden, virkespriserna, skogsägostrukturen, välskötta skogar och miljökunskap är en allt större utmaning och på samma gång en möjlighet för skogsbruket. Nya Råd i god skogsvård är en del i det bygge som skall hjälpa skogsfolk och skogsägare att klara skogsbrukets utmaningar under de närmaste åren. ISSN Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs

4 Skogsvård Råd i god skogsvård SKOGSÄGARKÅREN FÖRÄNDRAS. LÖNSAMHETSJAKTEN I SKOGS- BRUKET STÅR INFÖR STORA UTMANINGAR. INDUSTRIN HAR KÖPT ALLT MERA VIRKE FRÅN UTLANDET. ENERGIVEDEN HAR SNABBT BLIVIT EN HANDELSVARA MED ETT PRIS. SKOGSBRUKET AVREGLERAS. NU FÖRNYAS RÅD I GOD SKOGSVÅRD. Fastän Råd i god skogsvård lanserades senast 2001 tog det bara tre år före det var dags att inleda arbetet med att uppdatera de rekommendationer som står som grund för rådgivningen i Finland. Under fem år har mycket hänt, inte minst när det gäller miljöfrågor. Miljö, gallring och förnyelsetidpunkter i fokus De nya rekommendationerna träder i kraft från första augusti, säger skogsvårdschef Hannu Niemelä från Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio som lett arbetet från första början. Arbetet har gjorts grundligt och tyngdpunkten för förändringarna ligger i gallringsmallarna och förnyelsetidpunk- LÖNSAMHET FÖR DEN ENSKILDA SKOGSÄGAREN ÄR HONNÖRSORDET FÖR DE NYA RÅDEN I GOD SKOGS- VÅRD, SÄGER SKOGSVÅRDSCHEF HANNU NIEMELÄ FRÅN TAPIO. terna, som inte ändrades förra gången. Bakom finns alltså mera forskningsarbete och lönsamhetsberäkning än förut. En nyhet är att landet nu med tanke på gallringsmallar och förnyelsetidpunkter delas in i tre områden i stället för två som tidigare. Det betyder också att Kustens skogscentral delas i två områden så att Österbotten får lägre förnyelsediametrar än Sydkusten. Förut har man tittat mera på rena volymtillväxtsiffror medan de nya rekommendationerna är bättre än någonsin grundade med ekonomiska lönsamhetskalkyler, säger Niemelä. Avsikten är att kunna ge rätt råd åt skogsägare som vill sköta skogsbruket så lönsamt som möjligt. Bibehållen lönsamhet som mål Utmaningen för skogsbruket i dag är att bibehålla lönsamheten. Analyser av marknaderna för slutprodukter visar att det nordiska virket har klara begränsningar med tanke på prisutvecklingen. En bättre lönsamhet måste åtminstone delvis sökas från skärpning av skötseln av skogarna. Det får naturligtvis inte ske genom att pruta på miljökrav eller förnyelsemetoderna. De förnyelsemetoder som rekommenderats för fem år sedan har inte justerats. Granen har i allt högre grad blivit viktigare och det har synts också i praktiken genom att granen är ett allt viktigare trädslag inom odlingen. Tidigare förnyelse möjlig för tall De nya råden tar fasta på att våra skogar som skötts i ett halvt sekel med gallring nedifrån och planmässigt förnyas, växer bättre än skogarna förr och är klart enskiktade. Med tanke på ren ekonomisk lönsamhet har därför den tidigaste rekommenderade diametern för förnyelsemognad sänkts. Förändringarna är störst på tall, hela 2 5 cm. Kortare omloppstider skall gynnas främst då tallkvaliteten är på den sämre sidan. De längsta rekommenderade omloppstiderna kan rentav förlängas jämfört med nuvarande, om kvaliteten är god. Hårdare tallgallringar, mildare grangallringar Då landet nu delas in i tre områden med värmesumman som indelningsgrund betyder det alltså att det också blir nya gallringsmallar för Sydkusten och Österbotten. Den synligaste nyheten då man ser på gallringsmallarna är att det nu tas i bruk en övre stämplingsgräns när man senast skall sätta i gång med gallring. I de nya gallringsmallarna finns det alltså två stämplingsgränser som anger när det är dags att börja gallra och två nedre gränser som anger hur mycket det är ekonomiskt sett bäst att lämna kvar för att växa till sig i diameter och värde. Den nedersta gränsen efter gallring har för tallens del något sjunkit och för granens del stigit en aning. Förändringen är störst i Österbotten där den nya zonindelningen i VT tallbestånd ger en sänkning i grundytan på knappa 2 m 2. Det är dock inte avsikten att man skall gallra ut från den översta stämplingsgränsen till den nedersta gallringsgränsen, för då tummar man på målet om ett maximalt uttag på en gång, cirka en tredjedel av virkeskapitalet. I stället skall man i jämna skötta bestånd sträva från den övre stämplingsgränsen till den övre gallringsgränsen. Den nedre gränsen kan man komma till bara om man inte bryter mot huvudregeln att inte mera än en tredjedel av volymen tas ut. I praktiken kan gallringsuttaget vara mellan m3/ha. Det är allt viktigare för skogsägaren att komma överens med den som har hand om avverkningen vilken nivå man strävar efter. Detta för att undvika meningsskiljaktigheter om slutresultatet i efterskott, och för att ge en klar bild av hur många gallringar man siktar på under omloppstiden, två eller tre. De nya gallringsmallarna gör det också möjligt att göra kraftigare uttag än tidigare, speciellt i den sista gallringen. Höggallring för väl skötta bestånd Höggallring som funnits väl med också i tidigare rekommendationer lyfts nu fram. Det är ett gallringssätt som lämpar sig främst i granbestånd som andra eller tredje gallring. En förutsättning är att det totala uttaget av virke inte blir större än vid vanlig gallring. Uttaget 4

5 EN TIDIG LÖVRÖJNING OCH SENARE EN VANLIG RÖJNING ÄR MÅNGA GÅNGER DET BÄSTA OCH BILLIGASTE SÄTTET ATT SÄKRA UNGA BESTÅND. koncentreras som vid vanlig låggallring till klenare och skadade träd, men dessutom tas högst ett hundratal härskande två stockars träd i stället för medhärskande en stockars träd. De medhärskande stammarnas förmåga att reagera är i nyckelställning. Den som vill tillämpa höggallring skall klart på förhand komma överens om saken före avverkning i samband med köpet och för ansvariga avverkningsorganisationer är det skäl att trimma både maskinförare och fältpersonal så att det inte blir dimensionshuggning. Det finns redan exempel på sågverksbolag som med gramgång tillämpat höggallring med hjälp av utvalda maskinförare till skogsägares belåtenhet. Ett större timmeruttag i andra eller tredje gallring betyder vanligen att förnyelsetidpunkten skjuts på upp till tio år. Lagtolkningen i stöpsleven. Som det nu ser ut, träder samtidigt som Råden i kraft även en ny lagtolkning i form av en ny förordning från jord- och skogsbruksministeriet. Den anger att skogen får förnyas tidigast då medeldiametern är 0 4 cm lägre än nuvarande lagtolkning. Förändringen är störst för tall medan gränsen för gran vid sydkusten är nästan oförändrad. Laggränsen är alltså den gräns som anger när en skog tidigast kan förnyas och är alltså ingen rekommendation. Bakgrunden till nya gränser för skogslagväktarna är inte minst det faktum att individens ekonomiska rörelsefrihet skall vara större än tidigare. Om ett allmänt intresse går före en enskild persons ekonomiska intresse är det möjligt att ha en lag som begränsar rörelsefriheten. Detta luckras nu upp en aning både när det gäller förnyelsemognad och gallringsstyrka. REKOMMENDERAD GRUNDYTAN EFTER FÖRSTA GALLRING I TALLBESTÅND BLIR I ÖSTERBOTTEN LÄGRE ÄN NU MEDAN NIVÅN VID SYDKUSTEN BIBEHÅLLS NÄSTAN OFÖRÄNDRAD. DEN NYA ZONINDELNINGEN BYGGER PÅ VÄRMESUMMOR. Vård i tid betonas Förnyelsefrågorna i versionen från 2001 ansågs väl hålla sträck också nu, men skötseln av torvmarker kommer att granskas noggrannare i fortsättningsarbetet. I plantskogsvården finns inga egentliga nyheter, men tidig lövröjning av plantbestånd betonas. Strävandena till att klara plantskogsvården med endast en röjning har alltför ofta lett till att plantbestånd delvis gått förlorade och kostnaderna har blivit höga. I stället är det bättre att göra arbetet i två skeden så att en lövröjning görs några år efter planteringen och en upprepad röjning görs när plantorna inte längre kan hotas av nytt sly från stubbskotten. I arbetet med att förnya Råd i god skogsvård har deltagit Skogsforskningsinstitutet och representanter för de viktigaste organisationerna inklusive medborgarorganisationerna WWF och Finlands naturskyddsförbund. Skogsforskningsinstitutets roll när det gäller gallringsmallarna och omloppstiderna är central. TEXT OCH FOTO: TAGE FREDRIKSSON 5

6 Skogsvård Sköt dina plantbestånd nu råd för självverksamma PLANTBESTÅND KRÄVER TILLSYN OCH OMSORG FÖR ATT UTVECK- LAS I ÖNSKVÄRD RIKTNING. BARRTRÄDSPLANTOR FÖRUTSÄTTER, NÄSTAN UTAN UNDANTAG, GRÄS OCH SLYBEKÄMPNING FÖR ATT KLARA SIG TILL SÄKERSTÄLLD HÖJD 0,5 METER. Tallplantor med sitt stora ljusbehov behöver öppna och rena ytor för att växa bra. Granen däremot klarar av beskuggning till en viss nivå. Detta medför att man använder litet olika strategi beroende av vilket trädslag man har att göra med. Brunnsröjning runt granplantor I unga planterade granplantbestånd med mycket lövsly kan man göra en så kallad brunnsröjning. Då granplantorna är små (30 50 cm) friställs de så att inget sly mekaniskt kan göra skada. Mellan plantorna finns orört sly som med tiden bildar lågskärm. En skyddande lågskärm är ofta nödvändig mot vårfrosten. Man sparar dessutom arbete genom att inte röja allt bort samtidigt som det kvarvarande slyet dämpar ny skottbildning. Att röja fram naturgran under lövuppslag är likaså en viktig och nödvändig åtgärd. Jag brukar lämna en ganska tät lövskärm, till en början 1,5 2,0 meters förband. Denna avlägsnas sedan i ett par omgångar. Ett antal björkar kan på god bonitet eventuellt bli kvar för timmerproduktion. Förresten är sådana där ogenomträngliga lövskogar intressanta och lönsamma objekt bara de blir omskötta. Vanligen är det fråga om bördiga marker med gryende granuppslag och genom att åtgärda i tid finns det goda möjligheter att styra utvecklingen på rätt trädslag eller önskat blandbestånd. I ett rent granbestånd kan den egentliga röjningen eller plantgallringen med fördel sättas in redan vid 2 3 meters LÖVSLYET BÖRJAR FÖRSTÖRA TALLEN OCH EN RÖJNING KRÄVS DÄRFÖR MED DET SNARASTE. höjd. Det är viktigt för volymtillväxten och kvaliteten försämras ej av detta ingrepp. Tallplantbestånd befrias från löv En slyröjning är oftast av nöden då tallplantorna är c. 0,5 meter höga. Allt lövsly avlägsnas förutom eventuella ädla lövträd. Alla enbuskar sparas. I odlade plantbestånd är det vanligen de planterade plantorna som är huvudstammar. Har vi ett plantbestånd som uppkommit på naturlig väg kan man i samband med lövröjningen även enkelställa eller reglera plantavståndet för tallens del. Detta har en gynnsam effekt på höjdtillväxten. Jag brukar dock inte utnyttja mej av detta p.g.a. risken för älgskador utan inskränker mej till att jaga vargar, dvs. avlägsna förväxta och storkvistiga stammar. I Sverige kallar man detta för toppning. Den egentliga röjningen vill jag påbörja då plantorna är 6 7 meter höga. Detta för att älgskaderisken är stor upp till nämnda höjd och att en bättre kvalitet uppnås då trängseleffekten utnyttjas. Björkbestånd Planterade björkbestånd röjs vid 5 8 meters höjd. Täta och naturligt uppkomna björkbestånd röjer jag alltid enligt flerstegsmetoden. Orsaken härtill är risken för älgskador och snöbrott. Svenska SkogForsk rekommenderar steg för steg,: Steg 1. Då plantorna är c. 2 3 meter höga lämnas ett 6

7 förband på c. 1,5 meter vilket gör plantor/ha. Steg 2. vid 4 5 meters höjd röjs cirka hälften av stammarna bort. Steg 3. Stamantalet regleras vid 7 8 meters höjd till 1600 stammar/ha vilket är det antal som rekommenderas vid plantering av björk. Björken är liksom tallen ett trädslag med stort ljusbehov och om beståndet blir för tätt sker en kraftig självkvistning med risk att levande kronan blir för liten. För att hålla volymtillväxten hög i björkbestånd krävs det att levande kronans andel är minst 50 procent av trädets längd under de första åren. Inverkar årstiden? NATURLIGT FÖRNYELSE AV TALL PÅ LINGONTYP DÄR EN LÖVRÖJNING HAR UTFÖRTS. De självverksamma skogsägarna arbetar vanligen med plantskogsskötsel under barmarkssäsongen. Med tanke på skadeinsekterna kan klenare tall- och granbestånd röjas i princip under hela året. Enda begränsningen är snöläget. Överstiger de röjda stammarnas diameter 5 centimeter skall de helst röjas under sommaren, ungefär från halva maj till augusti. Avsikten är att virket ska hinna torka till följande vår för att inte inbjuda skadeinsekterna till invasion. Märgborren och barkborrarna förökar sig nämligen under barken på färskt virke. Lövträd av alla dimensioner kan röjas under hela året. Här gäller i stället evighetsfrågan hur man skall röja för att få så litet nya skott som möjligt. Många har forskat i problemet men några entydiga svar har jag inte sett. Ett resonemang som jag tror på är att man röjer strax efter att löven bildats, senare hälften av juni. Man utgår från att lövbildningen minskat på näringsreserverna och därmed förmår inte plantan förnya sig med samma kraft som om man fäller den då den saknar löv. Är man ute efter att producera viltfoder bör man röja under vinterhalvåret. I äldre tider var man mycket noga med hur månen stod i förhållande till jorden. Nymåne och nedan var viktigt att hålla reda på. Ett påstående om hur man undviker skottbildning vid röjning av lövträd säger att man bör röja under rötmånaden, i nedan, en torsdag! Vara hur det vara må med den saken, det viktigaste är att man röjer och sköter om sina plantbestånd. Utgående från virkesproduktion med hänsyn till natur- och viltvårdsaspekter röjer vi framtidens skogar. TEXT OCH FOTO: BJARNE ANDERSSON GRANPLANTBESTÅND I BEHOV AV RÖJNING. 7

8 Stråkröjning lovande i Sverige SVERIGE TAMPAS MED ETT RÖJNINGSBERG. DET SVENS- KA SKOGSBRUKET SÖKER ÖKAD EFFEKTIVITET OCH JA- GAR KOSTNADER FÖR ATT ÖKA PLANTSKOGSSKÖTSELN. STRÅKRÖJNING HAR NU VISAT SIG GE GODA RESULTAT. Sedan hösten har Skogforsk följt upp stråkröjningens arbete. Det har varit igång i olika delar av Sverige. 700 hektar har röjts med hjälp av maskin i Västerbotten, Medelpad, Hälsingland och Östergötland. Vi har haft röjstammar per hektar som nedre gräns, men ingen över gräns. Bestånden har varit i snitt tre meter höga, säger Isabelle Bergkvist på Skogforsk. Hon forskar i teknik, avverkning och drivning. Snabbare och billigare Stråkröjningen gör plantskogsskötseln dubbelt så snabb. Samtidigt halverar den kostnaderna. Kostnaden för stråkröjning påverkas starkt av maskinens fart. Höstens och vinterns arbeten visar att marschtakten ganska konstant kan hållas på 40 meter per minut. Körhastigheten påverkades enligt den nu gjorda uppföljningen inte nämnvärt av stamantal, medelhöjd eller terräng. Den realistiska inbesparingen som stråkröjningen kan ge i hela Sverige under ett år beräknas till 30 miljo- SVERIGE SATSAR PÅ ALLVAR FÖR ATT FÅ BUKT MED RÖJNINGSBERGET. ner kronor. För den summan kan ytterligare hektar svenska plantskogar vårdas. Den årliga skötselarealen nu är hektar. Ökad värdetillväxt Behovet av plantskogsvård är stort. I mitten av 1990-talet slopades röjningsplikten i Sverige. Resultatet är ett gigantiskt röjningsberg. Akut behov av plantskogsskötsel finns på hundratusentals hektar. Eftersläpningen manar till åtgärder. I vårt västra grannland finns inga statliga stöd för plantskogsvård. Den ekonomiska fördelen med röjning är den ökade värdetillväxt och den högre kvalitet som ett vårdat bestånd ger, säger Bergkvist. Röjsåg mellan stråken I praktiken går stråkröjningen till så att maskinen röjer två 8 meter breda stråk. Det motsvarar det normala avståndet mellan stammarna efter en utförd plantskogsröjning. Maskinen lämnar mellanzoner på fem till åtta meter oröjda. De röjs av manuell arbetskraft, med vanlig röjsåg. Också i det manuella röjnngsarbetet finns en inbesparing att hämta. De återstående zonerna efter att maskinen röjt sina stråk går enligt forskarna snabbare att röja med röjsåg. Förklaringen är att zonerna motsvarar den bredd en människa med röjsåg normalt håller sig till, när effektiviteten är som högst. Försök fyra år framöver Stråkröjningen befinner sig just nu på försöksstadiet. Men de goda resultaten hittills manar till fortsatt forskning. Det svenska skogsbruket gör gemensam sak. För fyra år framåt får Skogforsk 3,2 miljoner kronor för att studera metodens effekter på produktion och kvalitet. Forskningen görs i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Forskarna hoppas att under den tiden kunna räta ut de frågetecken som fortfarande finns. Maskinen som hittills använts är visserligen en prototyp, men Skogforsk ser ljust på maskinens och metodens framtid. Forskarna har fört diskussioner med maskintillverkare. Just nu finns inga konkreta planer på maskintillverkning. Det som forskningen framöver visar är av avgörande betydelse för den fortsatta utvecklingen, säger Isabelle Bergkvist. TEXT OCH FOTO: ANNE MANNER

9 Foto: Roger Turku En röjsåg för damer JAG HAR PÅ EGEN HAND VALT ATT KALLA HUSQVARNAS RÖJSÅG 324 RX FÖR EN DAMSÅG. DEN KÄNDES ANVÄNDARVÄNLIG REDAN VID FÖRSTA PROVNINGEN OCH HITTILLS HAR JAG INTE BLIVIT BESVIKEN PÅ DEN. HÄR NEDAN HAR JAG SKRIVIT NER NÅGRA RADER OM HUR DET ÄR ATT ANVÄNDA JUST DEN HÄR SÅGEN. För ett år sedan beslöt vi att köpa en ny röjsåg. Då hade jag många somrar kämpat med en röjsåg som jag nästan aldrig lyckades starta själv. Hos den lokala motor- och röjsågsförsäljaren var mitt krav att det skulle vara en lättstartad röjsåg som inte vägde för mycket. Försäljaren sade genast att han hade röjsågen för mig; en 4-taktad Husqvarna, mera exakt Husqvarna 324 Rx. För mig berättade det inte mycket, men jag fick i alla fall klart för mig att det var en röjsåg som gick på ren bensin. Sågen är verkligen lättstartad Med lite bensin i tanken fick jag provstarta röjsågen; och det gick hur enkelt som helst. Startsnöret gjorde inget motstånd utan löpte ut hur enkelt som helst. Det beror på att sågen har en dekompressionsventil som automatiskt reducerar kompressionen i startögonblicket och därmed minskar dragmotståndet i startsnöret. På fackspråk i handboken anges att röjsågen är försedd med s.k. automatisk Smart Start. Start: 1. Några tryck på bränslepumpens gummiblåsa tills bränslet börjar fylla blåsan. Den behöver inte fyllas helt. Blåsan är av genomskinligt gummi. 2. Chockreglaget i chokeläge. 3. Ett drag i startsnöret och röjsågen startar. Hittills har jag aldrig behövt dra mer än två gånger i startsnöret för att få sågen att starta, inte ens efter vinterhalvåret då sågen uppbevarades i båtskjulet. Sågklingan ska köpas som tilläggsutrustning Med röjsågen följer ett trimmerhuvud och en gräsklinga. I marknadsföringsbroschyren sägs det att den här röjsågen passar för arbete i parker och trädgårdar. Som tilläggsutrustning finns sågklinga för skogsröjning. Jag har testat röjsågen i skogsröjning, då jag har röjt lövsly som är upp till 5 cm grovt i stubbskäret. Röjsågen fungerar hur bra som helst även i den här typen av röjningsobjekt. Att byta till sågklinga kräver lite arbete. Först ska man köpa en sågklinga och ett klingskydd. Det skydd som hör ihop med trimmerhuvudet och gräsklingan passar inte för sågklingan. Sågklingan kostar 17 euro och klingskyddet med tillhörande fästanordning 25 euro. Klingbyte kräver noggrannhet I handboken finns utförligt beskrivet hur man byter de olika skärverktygen. För att byta trimmerhuvud och gräsklinga behövs en stor hylsnyckel och en sådan följer med verktygssatsen. För att byta till sågklinga krävs en 10 millimeters nyckel och en sådan följer inte med klingskyddet för sågklinga. När man skall montera gräsklingan eller sågklingan ska man vara mycket observant, så att klingan kommer helt rätt på den utgående axeln. Om klingan inte är helt på sin plats, märker sågaren det genast. Vibrationerna i handtagen är så starka att det är omöjligt att hålla i sågen. Det lönar sig att satsa på en bättre sele Med röjsågen följer en standardsele. Jag rekommenderar dock att man investerar i en bättre sele, som fördelar röjsågens tyngd över en större del av kroppen. En Trio-Balance sele överför en stor del av tyngden på höfterna tack vare det breda midjepartiet. Det lönar sig att sätta ner tid på att ställa in selen för att få bästa möjliga passform. Det är lätt att justera selen, men det är många remmar som ska spännas och justeras innan selen sitter bekvämt. En Trio-Balance sele kostar 99 euro. Några data om Husqvarna 324 Rx: Vikt utan bränsle 5,5 kg Bensintankens volym 0,5 l Rekommenderat pris 529 TEXT: GERD MATTSSON-TURKU DET ÄR SKÖNARE ATT JOBBA MED EN TRIO-BALANCE SELE SOM FÖRDELAR RÖJSÅGENS TYNGD PÅ EN STÖRRE KROPPSYTA. HUSQVARNA 324 RX ÄR YPPERLIG FÖR GRÄS- OCH SLYRÖJNING I UNGA PLANTSKOGAR. SÅGKLINGAN MED TILLHÖRANDE FÄSTANORDNING SKA KÖPAS SOM TILLÄGGSUTRUSTNING. PRISET ÄR 42 EURO. 9

10 Skogsägare kan återsk mörka barrskogar avverkas för att ge plats EN LUND ÄR NÅGOT ALLDELES SPECIELLT PÅ VÅREN OCH SOM- MAREN MED SINA VACKRA VÄXTER OCH SÄLLSYNTA TRÄD OCH BUSKAR. MÅNGA HAR DOCK FÖRLORAT SIN LUNDPRÄGEL DÅ DE HAR PLANTERATS MED TALL OCH GRAN OCH BLIVIT MÖRKA BARRSKOGAR MED LITE GRÖNT PÅ MARKEN. NU KAN SKOGSÄGARE ÅTERSTÄLLA SKYDDADE LUNDAR SÅ ATT DE ÅTERFÅR SIN RIKTIGA PRÄGEL OCH FÅ ERSÄTTNING FÖR UTGIFTER. Ännu för tjugo år sedan var lundarna i Korkeaniemi i Kisko kommun norr om Pojo normal ekonomiskog, som planterades med gran och tall efter förnyelseavverkning. I Foto: Gerd Mattsson-Turku slutet av 1980-talet skyddades lundarna genom att de togs med i lundskyddsprogrammet och sedan dess har detta ca 40 hektar stora området varit orört. Tall som planteras på lundmark blir grovkvistig och kvaliteten dålig. Tillväxten är däremot enorm. Markvegetationen försvinner nästan helt under en tät granskog och björkar och andra lövträd har svårt att etablera sig på naturlig väg. De som får fotfäste dör småningom inne i den täta skogen. Trädbestånden blir monotona och både växt- och djurarterna minskar i antal Tidigare planterade man tall på lundmark Fiskars Oyj Abp, som är en stor skogsägare i västra Nyland, hör till dem som ännu för trettio år sedan planterade tall också på bördiga marker. Enligt Fiskars nuvarande skogschef Kåre Pihlström, var det helt i enlighet med dåvarande skogsvårdsrekommendationer. Granarna var starkt angripna av rotröta och då var rekommendationen att plantera tall i stället. Dessutom är björk ett dåligt alternativ på dessa älgrika områden. Ungefär tio procent av bolagets marker är olika slag av naturskyddsområden. Ett sådant är lundområdet i Korkeaniemi strax norr om kommungränsen mot Pojo. Lundområdet är numera också en del av Natura RINGBARKADE GRANAR DÖR EFTER ETT PAR ÅR OCH EFTER CIRKA TIO ÅR FALLER DE OMKULL OCH BLIR LÅGOR. I området hade de typiska dragen för lundar nästan helt försvunnit, säger Kåre Pihlström. På enstaka platser såg man den typiska lundvegatationen i öppningar i skogen. Inne i de täta tall- och granungskogarna kämpade hasselbuskar, björkar och enstaka ekar och almar för sin överlevnad. I samband med de förhandlingar som bolaget förde med sydvästra Finlands miljöcentral om ersättningar för grundande av naturskyddsområde på Korkeaniemi, kom också behovet av skötsel och återställande upp till diskussion. Maskinell avverkning accepterades Vi lät göra upp en plan för återställande och fortsatt skötsel av området. I det här skedet hade vi intensiv kontakt med miljöcentralen. Återställandet skulle inledas med avverkning av de trettioåriga tall- och granplanteringarna. Ställvis avverkades barrträdsbestånden helt och på andra ställen gallrades de hårt. Enligt Pihlström fördes de längsta diskussionerna kring avverkningsmetoden. Enligt planen skulle avverkningarna omfatta ca 10 hektar av lundskogarna och ge omkring kubikmeter virke. Dessutom skulle ris samlas ihop och brännas på en stor del av området. Vårt krav var att merparten av avverkningarna skulle utföras maskinellt. Det skulle ha blivit orimligt dyrt att ha manuell arbetskraft för avverkningen och att manuellt samla ihop allt ris, säger Pihlström. På miljöcentralen 10

11 apa lundar för ädla lövträd Foto: Gerd Mattsson-Turku insåg man snart det orimliga i att kräva manuell avverkning överallt. I den plan som godkändes av miljöcentralen fanns inskrivet manuell avverkning på cirka tio procent av avverkningsarealen. Eftersom Fiskars är ett aktiebolag har det inga möjligheter att få finansiellt understöd för den här typen av naturvårdsprojekt. SKOGSBRUKET besöker området i mitten av maj tillsammans med Kåre Pihlström och två inspektörer från Sydvästra Finlands miljöcentral. Inspektör Juha Routamaa säger att det var ett riktigt beslut att tillåta maskinell avverkning i lundområdet, även om det hör till Natura Det gäller att vara realistisk, säger Juha Routamaa. Avverkningarna utfördes när marken var frusen, liksom borttransporten av virket, och det skonar marken. I de våta partierna med risk för spårbildning tilläts inga avverkningsmaskiner. Skogstraktorerna som körde ut virket samlade samtidigt ihop de största rishögarna och förde dem till avlägget för flisning och borttransport. Och det var inga små rismängder. Risbränning hjälper växterna Varför ska riset brännas? Så här svarar överinspektör Antti Lammi som också var med under skogsbesöket. Genom att samla ihop riset kan växter snabbare få fotfäste i marken. Nu, drygt ett år efter avverkningen, ser vi i maj enstaka vitsipppor och blåsippor. Jag uppskattar att marken efter fem år är helt täckt av markvegetation som är typisk för lundar och bördiga marker. Ringbarkning av barrträd I samband med att planen uppgjordes utmärktes lövträd, hasselbuskar, björkar, aspar, ekar och almar med fiberband. Det var nödvändigt för att de inte av misstag skulle avverkas. Avverkningen gjordes i dagsljus för att minimera risken för skador på kvarställda träd och buskar. Föraren i avverkningsmaskinen jobbade på timlön, säger Kåre Pihlström. Vi valde den lösningen för att han skulle ge sig mera tid att planera trädfällningen. Många träd fällde han genom att göra första fällskäret på ungefär sex meters höjd. På vissa platser valde man att ringbarka granarna i stället för att fälla dem. På det sättet skonades marken från all påverkan. HOPSAMLINGEN AV RIS OCH RISBRÄNNINGEN HAR VARIT DET MEST ARBETS- INTENSIVA ARBETET, SÄGER SKOGSCHEF KÅRE PIHLSTRÖM PÅ FISKARS. De ringbarkade träden ökar tillgången på död ved, säger Antti Lammi. Efter ett Foto: Kåre Pihlström par år är de ringbarkade barrträden döda och efter cirka tio år faller de omkull och blir lågor. Arbetet blev dubbelt dyrare Ekonomiskt sett har återställandet inte medfört några direkta utgifter för markägaren, dvs Fiskars. Det är kanske fel att säga så, men försäljningen av det virke som avverkades, omkring kubikmeter, har täckt utgifterna. Utan den här planen för återställande och skötsel av området hade vi inte fått en euro eftersom inga avverkningar hade kunnat utföras, då området hör till Natura Hopsamlandet av ris och MILJÖCENTRALEN INSÅG DET ORIM- LIGA I ATT KRÄVA MANUELL AVVERK- NING OCH TILLÄT AVVERKNINGS- MASKINER PÅ NITTIO PROCENT AV AVVERKNINGSAREALEN. 11

12 risbränningen har varit det mest arbetsintensiva arbetet, säger Pihlström. Det har vi låtit utföra som talkoarbete. En lokal idrottsförening och en lokalavdelning av skogsarbetarnas fackförbund har hittills varit här sammanlagt åtta dagar och talkoarbetarna varierade mellan fem och tio personer per gång. För vuxnas arbetsinsatser betalade vi tio euro per timme och för barn och ungdomars insatser fem euro per timme. På det här området fanns också fyra strandtomter som ritats in i generalplanen och för dem fick vi full ersättning, dvs. marknadsvärdet. Strandtomterna låg innanför Natura 2000 och förblir nu alltså obebyggda. De arbeten som utförts, börjande med avverkningen, har blivit nästan dubbelt dyrare jämfört med en normal avverkning då man också beaktar kostnaderna för ringbarkning och hopsamling och bränning av ris. Hur ser området ut om tjugo år? Efter tjugo år finns det en lövungskog i området, som främst består av asp och björk. På fuktigare platser finns det också klibbal. De grupper med granar som kvarlämnats har till en del blåst omkull och mängden död ved har därmed ökat. Ormbunkar och piprör dominerar i markskiktet, men också typiska lundväxter har fått fotfäste. Bland lövträden finns hasselbuskar och granplantor förekommer ställvis. Hur ser området ut om femtio år? Den unga lövskogen har utvecklats till grova björkar och aspar. I buskskiktet dominerar hasselbuskar, tibast, degbär och skogstry. De äldre granarna har nästan helt försvunnit, men unga granar börjar sakta öka i buskskiktet. Kvar finns endast några enstaka grova Foto: Gerd Mattsson-Turku granar. Lundväxter har intagit hela marken och ormbunkar och piprör har nästan helt försvunnit. Hur skulle området har utvecklats om inget gjorts? Om inget hade gjorts och området hade fått utvecklats på naturlig väg utan skötselingrepp skulle många sällsynta växter dö eftersom deras livsmiljöer försvinner. De planterade gran- och tallbestånden skulle självgallra sig, dvs. träden skulle dö efterhand på grund av minskad tillgång på ljus och näring. Under denna process skulle de sista hasselbuskarna och andra lundväxter försvinna från området. Småningom skulle det bildas luckor i bestånden med ökad tillgång på ljus. Efter omkring hundra år skulle området se ut som det nu kommer att se ut om tio år tack vare skötselåtgärderna. Privata skogsägare återskapar lundar... Enligt Antti Lammi är det inte enbart större skogsägare som satsar på att återställa lundområden. Inom Sydvästra Finlands miljöcentral har vi ett tiotal objekt per år, säger Antti Lammi. Lundområden är vanligast, men i den här siffran finns också bördiga, små, granbevuxna kärr och kulturbiotoper som skogsägare vill återställa. Lundområden som återställs på privatägda marker är små, ofta under en hektar.... och behöver inte satsa egna pengar En skogsägare som går in för att återställa t.ex. ett lundområde i samarbete med miljöcentralen, behöver inte satsa DET RÄCKER FEM ÅR INNAN MARKEN ÄR TÄCKT AV NY LUNDVEGETATION SOM HELT FÖRSVUNNIT UNDER DEN TRETTIOÅRIGA TÄTA GRANUNGSKO- GEN. egna pengar i projektet. Skogsägaren får behålla det virke som avverkas i området och sälja det i normal ordning. Om de intäkter skogsägaren får från virkesförsäljningen inte täcker utgifterna, betalar miljöcentralen mellanskillnaden. Det här kräver naturligtvis att det finns en plan för området som miljöcentralen har godkänt. I planen finns inskrivet hur området ska skötas i fortsättningen. Vår förhoppning är naturligtvis att skogsägaren åtar sig den fortsatta skötseln, men det är inget som miljöcentralen kan påtvinga skogsägaren. Skogsägaren får naturligtvis ersättning för skötselåtgärderna. Om inte skogsägaren åtar sig skötseln, utförs skötselarbeten i miljöcentralens regi. Skogsägaren kan behålla eller sälja området Ett skyddsområde av det här slaget kan skogsägaren sälja till staten, men han kan också välja att behålla det i sin ägo. Oberoende av vem ägaren är, så är det ett bestående skyddsområde. Det antecknas i fastighetsregistret och vid försäljning eller generationsskifte följer skyddsområdet med. När skogsägaren väljer att fridlysa eller sälja området, får han ersättning enligt gängse pris, säger Juha Routamaa. Skogsägaren vill oftast sköta sitt lundområde De flesta skogsägare väljer att behålla området i sin ägo och att sköta det i fortsättning enligt den uppgjorda planen. Sydvästra Finlands miljöcentral har tillsvidare haft pengar för att kunna genomföra de projekt gällande återställande och skötselåtgärder som skogsägare anhållit om. Till skötselåtgärderna hör bl.a. att avlägsna granar som etablerar sig i området. TEXT: GERD MATTSSON-TURKU 12

13 Hostmedicin av granskott EGEN HOSTMEDICIN. DET ÄR JUST VAD KATRINA ÖST- ERLUND I POJO HAR. BAS- INGREDIENSEN I HENNES HOSTMEDICIN ÄR MJUKA, GRÖNA GRANSKOTT. J Jag fick receptet av en bekant för femton år sedan. Min man hade haft hosta en längre tid och hade hunnit pröva på flera hostmediciner. Då träffade vi vår bekant, som sade att han hade en hostmedicin som nog skulle bita på den envisa hostan. Vi fick en liten flaska och min mans hosta blev bra, säger Katrina Österlund. Alkohol ingår i många naturmediciner Efter det har Katrina, som är jordbrukare, tillverkat egen hostmedicin för familjens behov. Det är roligt att experimentera med råmaterial som man tar från naturen. Hittills har det bara blivit hostmedicin och safter och sylter av bär. För några år sedan gick jag på en kurs om naturmediciner som NSP ordnade. Jag blev minst sagt förvånad av att höra att alkohol ingår i många naturmediciner. Granskotten plockas i maj Granskotten plockar Katrina på våren, när de är omkring fyra centimeter långa. Hon plockar dem från granar i egen skog, eftersom det är förbjudet att plocka skott utan markägarens tillstånd. Jag plockar dem för hand och väljer unga granar. Skotten behöver varken sköljas eller putsas. Det kräver förstås att man inte plockar dem intill en grusväg, där det kan damma. Ett halvt kilo granskott KATRINA ÖSTERLUND I POJO TILLVERKAR EGEN HOSTMEDICIN AV GRAN- SKOTT. motsvarar knappt två liter och av det får jag åtta deciliter hostmedicin, säger Katrina. Glasburken ska omskakas varje dag Skotten häller jag över i en glasburk som har ett tättslutande lock och tillsätter ett halvt kilo farinsocker. Burken Granbarr innehåller kåda, eteriska oljor, mineraler, karoten och C-vitamin. Det finns speciellt mycket C- vitamin och mineraler i de unga skotten. Granskott används också i matlagning. Här får läsarna några recept som innehåller granskott. Granskottssirap 2 liter granskott vatten 0,5 dl socker Blötlägg granskotten i kallt vatten 15 minuter, slå av vattnet och sätt skotten i en kastrull, täck med vatten. Låt koka på svag värme i ca 20 minuter, sila över vätskan i en ny kastrull. Vill man ha en kraftigare gransmak kan man tillsätta 2 l granskott i vätskan och koka igen 20 minuter och sila. 13 med farinsockret överst placeras i ett fönster som vetter mot söder. Solen ska komma åt att gassa på glasburken. Den ska stå en månad i fönstret och omskakas varje dag. Sockret börjar snabbt smälta. Efter en månad silar jag innehållet i burken. Det är nu en trögflytande mörk saft och granskotten är bara en Koka tills 0,5 dl av vätskan återstår. Tillsätt sockret och koka tills vätskan blir sirapsliknande. Bränn den inte. Marinad på granskott 3 dl granskott 1 dl rapsolja 0,5 dl balsamvinäger 0,5 tsk salt 1 krm svartpeppar 1 tsk honung Blanda rapsolja, vinäger och kryddorna. Tillsätt granskotten. Värm blandningen över ett vattenbad. Ställ blandningen svalt ett dygn och sila av. Te av granskott Häll 2 dl kokande vatten över 1 msk krossade granskott. Låt dra i tio minuter. Sila och teet är färdigt att dricka. Den som vill dricka granskottste året om kan frysa ner unga granskott. bråkdel av ursprunglig storlek. Om burken var full när jag skruvade på locket är den efter en månad fylld bara till en tredjedel. Saften ska nu blandas med fyrtioprocentig vodka i förhållandet 1:1 och hostmedicinen är färdig. Den står sig hur länge som helst. Jag har inte hittat någon användning för bottensatsen, som ju består av de urlakade granskotten. Ingen smak av kåda SKOGSBRUKET`s redaktör får smaka på hostmedicinen och den är verkligt god. Katrinas hostmedicin påminner till smak och utseende om de hostmediciner som säljs på apotek, men den är något mildare i smaken. Den smakar absolut inte kåda. Enligt Katrina hjälper hennes hostmedicin mot s.k. rethosta. GRANSKOTTEN SKA PLOCKAS I MAJ NÄR DE ÄR UNGEFÄR FYRA CENTIME- TER LÅNGA. TEXT OCH FOTO: GERD MATTSSON-TURKU

14 Skogsvård Skogsägare kräv högläggning inför en granplantering INVENTERING PÅ INVENTERING VISAR ATT GRANPLANTERINGAR OFTA MISSLYCKAS. DEN SVAGASTE LÄNKEN I FÖRNYELSEKEDJAN ÄR OFTA MARKBEREDNINGEN. DET ÄR INTE ALLTID FRÅGA OM ATT PLANTERINGSYTAN SKULLE VARA OMARKBEREDD UTAN ATT MARKBEREDNINGSMETODEN HAR VARIT OLÄMPLIG. GRANEN STARTAR BÄST PLANTERAD PÅ EN HÖG, MEN VARFÖR SER FÖR- NYELSEYTORNA HELT ANNORLUNDA UT? Varför kan man inte harva funderar säkert många läsare. Harvning är en billigare markberedningsmetod och entreprenörer som har skogsharvar är betydligt fler till antalet. SKOGSBRUKET besöker tillsammans med Mikko Söderling, som är expert på markberedning, ett flertal granförnyelseytor i västra Nyland. Markberedningsmetodens betydelse syns med blotta ögat. Plantera i högen, inte i gropen Granplantering ska alltid föregås av högläggning av något slag. På lerjordar och på finkorniga marker, lyckas man inte få en bra plantskog på något annat sätt. Plantrötterna ska ner i humusskiktet, upp till hälften av de gröna barren på granplantorna kan vara inne i marken utan att tillväxten tar skada. Vid fläckhögläggning planterar man oftast plantan mitt uppe på högen. Plantan klarar sig bra också i kanten av högen, säger Mikko Söderling. Det viktigaste är var plantans rötter hamnar, de ska ner i humusskiktet. Men plantan ska inte sättas i gropen. Där dör den av för mycket vatten. Under regnperioder samlas det vatten i gropen och plantrötterna klarar sig inte utan syre. På många planteringsytor ser man tyvärr plantor i gropen. Då har arbetsinstruktionerna till planteraren, skogsarbetaren eller avlönad arbetskraft, inte nått fram eller varit ofullständiga. Vilka är högläggningens fördelar? Utgångspunkten är att få gynnsamma tillväxtförhållanden för plantan, säger Söderling. Ljus, värme, näring och syre/vatten är de fyra elementära faktorerna för plantans trivsel och tillväxt. Det räcker ofta med fläckhögläggning, det är endast på våta marker som man behöver ta till dikningshögläggning. Fläckhögläggning sker antingen med ett specialaggregat som kopplas efter en skogstraktor eller med en grävmaskin. Vid högläggning skapas upphöjda planteringspunkter. Vid fläckhögläggning åstadkommer aggregatet en hög, en s.k. omvänd torva, med humus mot humus. Av humusen som förmultnar blir det en kompost. Komposten ger extra näring åt plantan i några år framöver. Högläggningens fördelar blir tydligare om rätt plantmaterial används i förnyelsearbetet. Stora granplantor är lättare att plantera tillräckligt djupt samtidigt som de klarar av snytbaggens gnag och ve- DEN OPTIMALA PLANTERINGSPUNKTEN FÖR GRAN PÅ FRISK MARK ÄR I DEN OMVÄNDA TORVAN SÅ ATT PLANTANS JORDKLUMP KOMMER I KONTAKT MED MI- NERALJORDEN UNDER HUMUSLAGRET. PLANTAN BÖR HA MINST 10 CM REN MI- NERALJORD KRING STAMMEN FÖR ATT MINSKA RISKEN FÖR SNYTBAGGEGNAG. GRAN PÅ FUKTIG MARK PLANTERAS GRUNDARE ÄN PÅ FRISK MARK. PLAN- TANS JORDKLUMP BÖR KOMMA I KONTAKT MED DET UNDRE HUMUSLAGRET. MINERALJORD KRING PLANTAN ÄR INTE LIKA VIKTIGT SOM PÅ FRISK MARK PÅ GRUND AV MINDRE RISK FÖR SNYTBAGGEGNAG. 14

15 VID HÖGLÄGGNING PLANTERAR MAN OFTAST PLANTAN MITT UPPE PÅ HÖ- GEN. PLANTAN KLARAR SIG OCKSÅ BRA I KANTEN AV HÖGEN. DET VIKTIGA ÄR ATT PLANTANS RÖTTER KOMMER NER I HUMUSSKIKTET. MEN PLANTAN SKA INTE PLANTERAS I GROPEN, DÄR DÖR DEN AV FÖR MYCKET VATTEN, SÄGER MIKKO SÖDERLING. getationskonkurrensen bättre än små granplantor. Fläckhögläggning kräver ristäkt Vid fläckhögläggning är det viktigt att hyggesresterna tas bort. Kvistar försämrar resultatet eftersom det blir luft mellan marken och den omvända torvan. När fläckhögläggning görs med grävmaskin kan föraren svepa bort kvistar med skopan, säger Söderling. När arbetet görs med en fläckhögläggare ska riset samlas ihop, åtminstone ska det sammanföras i större rishögar. Det är en fördel om man kan låta markberedningshögen stå över vintern för då sjunker den ihop och luftfickor försvinner. Risken för skador av snytbagge minskar också. Tyvärr ökar vegetationskonkurrensen på förnyelseytan kraftigt under ett år. Jag brukar rekommendera att ifall man väntar ett år bör man plantera rejält stora plantor relativt högt upp på den omvända torvan, högt och djupt alltså. En aktör dominerar och utvecklingen släpar efter Mikko Söderling har klart för sig varför högläggning inte har tagits på allvar vid Sydkusten. Det finns en stor aktör på skogsvårdssidan vid Sydkusten och deras åsikt anger långt hurdan markberedningsmetod som används. En så stor aktör, med verksamhet från Hangö i väster till Strömfors i öster bör kunna skaffa fram lämpliga markberedningsaggregat, när små aktörer hittar fläckhögläggare och grävmaskiner för arbetet. Det bör finnas en skogsvårdsansvarig som koordinerar markberedningen och ser till att det används bästa metod och att det finns rätt typ av maskiner. Rätt typ av maskin och aggregat kanske inte finns i varje kommun eller ens i grannkommunen, men nog i regionen. En fläckhögläggare och en grävmaskin är fullvärdiga alternativ för fläckhögläggning. Grävmaskinen gör kanske onödigt stora högar i oerfarna händer och är dessutom långsammare. Om området ska kompletteras med dikning är grävmaskin det enda rätta. Jag uppskattar att ungefär hälften av granplanteringsytorna är lämpliga för en fläckhögläggare och att den andra hälften kräver en grävmaskin som samtidigt sköter torrläggningen och dessutom klarar av att skapa godkända markberedningsställen i svår terräng med mycket sten, block och stubbar. Om det finns små försumpade ytor på en förnyelseyta är mitt råd att man lämnar dem orörda och sätter lite mera plantor på resten av ytan. Glasbjörken kommer ändå in på naturlig väg på försumpade ställen. Mindre sly med högläggning Högläggning fungerar också bra i en tallplantering, men det är en onödigt dyr metod eftersom harvning räcker. Ytor som ska planteras både med gran och tall, låter man markbereda med ett och samma aggregat och då bör det bli fläckhögläggning eftersom granen kräver det. Med högläggning är påverkningsgraden mycket liten jämfört med harvning. Ju mera mineraljord som blottas desto mera björksly uppkommer. Och mycket björksly betyder alltid högre röjningskostnader. Liten arealpåverkan gynnar också vattenskyddet då erosionen på förnyelseytan ökar linjärt med förekomst av blottlagd mineraljord. Vad kostar högläggning? Högläggning är en dyrare markberedningsmetod än harvning. Den färskaste statistiken är från år Då fick en skogsägare i medeltal betala 258 euro/ha för högläggning med grävmaskin och 190 euro/ha för fläckhögläggning med t.ex. Bräcke högläggare. På det här priset tillkommer ytterligare moms. För en harvning betalade en skogsägare 131 euro/ha plus moms. Skillnaden i pris är markant, men med uppgifter om plantöverlevnad och tillväxt vid granplantering betalar sig tilläggskostnaden snabbt tillbaka. En hjälpplantering eller komplettering blir dyr. Kostnaden är omkring 45 cent per planta, då arbetet utförs med avlönad arbetskraft. SÅDAN HÄR STÄLLEN BORDE LÄMNAS UTANFÖR ALL MARKBEREDNING OCH ANDRA FÖRNYELSEÅTGÄRDER, SÄGER ANNIKKA SELANDER. Foto: Gerd Mattsson-Turku 15

16 lövträd Stubbrytning ger mera UNDER NÅGRA FÅ ÅR HAR STUBBRYTNING FÖR TRÄDBRÄNS- LEPRODUKTION ÖKAT MYCKET SNABBT FRÅN NOLLÄGE I FJOL ANVÄNDES REDAN M 3 VIRKE FRÅN STUBBAR FRÄMST I KRAFTVÄRMEVERK. I FJOL LYFTES STUBBAR REDAN FRÅN ÖVER HEKTAR OCH MÄNGDEN ÖKAR STADIGT. Fördelarna med stubbrytning är många också för skogsvården, men en fråga som ofta lyfts fram är uppfattningen om att det uppstår betydligt mera lövsly på de ytor där stubbarna avlägsnats. Då kryper också rädslan för mera röjningsarbete fram. Stybbrytning rör om mera Det är helt klart att stubbrytningen söndrar humustäcket mera än de flesta andra markberedningsmetoder. I en inventering som gjordes för tre år sedan varierade den orörda markens areal mellan 5 och 30 procent. Andelen blottad mineraljord eller blandning av mineraljord och humus var dock i de flesta fall mellan 10 och 30 procent. Största delen av arealen utgörs alltså fortfarande av humus som är något omrörd, men i alla fall ren humus. Lövträden får enligt inventeringen sämst fotfäste på ostörd mark, medan lövträdens andel ökar dubbelt eller tredubbelt i omrörd mark i ojämnheter och på plana ytor. Då slytätheten räknas för hela förnyelseytor få vi intressanta uppgifter som kan jämföras med alternativen. Sen röjning kostar mycket mera En jämförelse med markberedning visar att mineraljorden på stubbrytningsytor blottas på en yta som är två till tre gånger större. I snitt ger mark som störts i medeltal dubbelt mera lövuppslag. Omräknat för hela förnyelseytan betyder det att lövträdsmängden ökar med i snitt 50 procent jämfört med andra markberedningsmetoder. En titt på kostnaderna för röjningsarbete ger som resultat att vi naturligtvis får en högre taxa då det finns mera stammar som skall avlägsnas. 50 procent mera stammar ger inte 50 procent högre kostnader, men i alla fall en aning högre. Den som struntar i att göra tidig slyröjning får en större räkning ju senare slyröjningen görs. Detta gäller naturligtvis också alla andra ytor som behöver slyröjning. På ytor där stubbarna avlägsnas är det alltså skäl att inte strunta i slyröjningen. Då jobbet görs tidigt är tidsåtgången i vanliga fall med stammat per hektar 1,1 arbetsdagar, men om det finns stammat behövs det 1,4 arbetsdagar. Om lövslyet får växa fritt ett Om hjälpplanteringen inte utförs, betyder det att markens virkesproduktionsförmåga inte utnyttjas till fullo. När antalet utvecklingsdugliga plantor i en granplantering är mindre än st/ha är skogsägaren enligt nu gällande skogslag tvungen att utföra hjälpplantering. Harvningen har för stor andel Mikko Söderling har gjort beräkningar som visar hur fördelningen mellan olika förnyelse- och markberedningsmetoder borde vara utgående från marktyp och trädslag. Siffrorna gäller region Sydkusten inom Kustens skogscentrals område. Högläggning borde utföras på ungefär tre fjärdedelar av förnyelsearealen. Den verkliga siffran är i dag betydligt lägre. Varför är det så här? Annikka Selander som är skogsvårdschef på Kustens skogscentral ger sin syn på situationen. Inventeringar av förnyelseytor visar entydigt på att fläckhögläggning är den bästa markberedningen för gran, säger Annikka Selander. I dag blir dock de flesta ytor harvade. Valmöjligheterna för skogsägarna ändrar sannolikt först när de aktivt börjar fråga efter högläggning. Äldre skogsbruksplaner rekommenderar ofta harvning som markberedningsmetod, men både skogsfackmän och skogsägare borde förhålla sig kritiskt till det här förslaget. Eftersom både forskning och praktik nu entydigt visar på fläckhögläggningens fördelar borde skogsfackmännen hänga med i utvecklingen och ge skogsägarna bästa råd. Spara inte på fel ställe. Inbesparingar på kort sikt i markberedningen leder till ojämna plantbestånd med stort röjningsbehov, säger Selander. I röjningsskedet borde man kunna lämna barrträdsplantor per hektar och det här förutsätter bra markberedning och att planteraren kan välja de bästa planteringspunkterna. Hur ska högläggning slå igenom? Skogsfackmannen borde se till skogsägarens bästa. All forskning visar att granplantering ska föregås av högläggning. När de här synpunkterna förs fram till skogsfackmän får man oftast som svar att det inte finns annat än skogsharvar i regionen. Det här är tyvärr att se på situationen med skygglappar. Det finns entreprenörer med fläckhögläggare och grävmaskiner för övrig högläggning om man söker dem lite utanför egen by. Många skogsharvar är i dag gamla och entreprenörerna ska i något skede ersätta dem med nyare. Senast då borde skogsfackmännen gripa in och uppmana entreprenören att satsa på en ny typ av markberedningsaggregat för att ha arbete också i fortsättningen. Vi har fått ägare till avverkningsmaskiner att investera i maskiner med stubbehandlingsaggregat, det har egentligen varit ett krav för att de ska få arbete i fortsättningen. Varför inte ta till samma typ av krav när det gäller markberedningsaggregat? TEXT: GERD MATTSSON-TURKU 16

17 BJÖRKSLY PÅ HARVAD LINGON- OCH BLÅBÄRTYPS MARK. par år till blir tidsåtgången 2,2 respektive 2,9 och det värsta av allt är att en del av plantorna gått förlorade. Det är ofta bättre att röja två gånger än en gång Snabbt urvecklingsarbete På tre år har naturligtvis en hel del hänt. Arbetet på hyggena har utvecklats och nu strävar man aktivt till att minimera arealen mark som störs av stubbrytningen, vilket också skulle ge mindre lövuppslag. Samtidigt har det tagits i bruk nya och klarare instruktioner hur jobbet skall göras: Exempelvis UPM-Kymmenes alla grävmaskinsförare har suttit en dag på skolbänken, inte bara för skogsvårdens skull, utan också för att slutprodukten dvs. stubbarna skall vara så fria från mineraljord som möjligt. Stubbrytning är ett nytt arbetsslag och alla dess följder är ganska bristfälligt kända. Det finns därför all anledning att fortsätta undersöka följderna. När det gäller lövuppslaget kan det vara orsak att gå djupare och ta en titt på hur boniteten och markfuktigheten inverkan. En stor fråga är också vanan att lämna kvar björkar, både glas- och vårtbjörk i tid och otid. Det gamla talesättet att det räcker med en björk i byn för att garantera ett inslag av björk håller säkert fortfarande sträck och om alla ytor har några glasbjörkar kvar blir situationen säkert sämre. Olika kombinationer kan säkert dessutom ge ganska olika år med tanke på regn och perioder av torka. 17 Erfarenhetsmassan växer Verksamhetsledare Stig Högnabba från Terjärv skogsvårdförening har erfarenhet från några stubbrytningytor som planterats och befarar också att det kan bli mera sly än vanligt. Harvning brukar också ge ett ordentligt tillskott med lövträd jämfört med omark- beredda ytor. Det är dock för tidigt att dra klara slutsatser säger han. Där stubbrytning gjorts har det funnits tillräckligt med planteringsplatser då också högläggning gjorts. Vid granplantering är det viktigt att plantan om möjligt fås på ett högt ställe och sätts tillräckligt djupt i jorden. Planterarna klagade inte på planteringsarbete på stybbrytningsytorna, men för den som är ovan planterare kan det vara en utmaning. Det kan lättare bli tomma områden när det inte finns ett klart harvspår att följa. Skogsenergichef Christer Backlund från UPM-Kymmene Skog säger att bolaget i år noggrannare inventerar ytor och eventuellt får fram ny kunskap om hur förnyelseytorna utvecklas, inte minst de senaste årens ytor där man lyckats minimera arealen som bryts upp vid stubbrytning. TEXT OCH FOTO: TAGE FREDRIKSSON VID STUBBRYTNINGEN KOMMER I SNITT EN TREDJEDEL AV PLANTERINGSPLATSERNA PÅ KÖPET, TVÅ TREDJEDELAR MÅSTE GÖRAS AV GRÄVMASKINEN. HÄR GÖR FÖRAREN EN HÖG SOM SEDAN PACKAS MED HJÄLP AV STUBBRYTNINGSAGGRE- GATET.

18 År av utveckling SKOGSVÅRDSFÖRENINGARNAS ARBETE HAR FÖRÄNDRATS EN HEL DEL UNDER DE HUNDRA ÅR VERKSAMHETEN FUNNITS. UT- VECKLINGEN ÄR FORTGÅENDE. ADOLF WASBERG BÖRJADE SIN SKOGSBANA UNDER 1950-TALET, OCH BÖRJADE ARBETA INOM EN SKOGSVÅRDSFÖRENING I SLUTET AV 1960-TALET. Under 20 år i en skogsvårdsförenings tjänst händer en hel del. Det vet Adolf Wasberg i Kvevlax berätta. Från 1969 fungerade han som ordinarie verksamhetsledare för dåvarande Kvevlax skogsvårdsförening. I Kvevlax var virkeshandeln flitigt igång. Efterfrågan fanns på alla sortiment. Eftersom Wiik & Höglund köpte helbarkad massaved hade vi tidigt god efterfrågan också på annat än stock. Prisavtal för virke Förnyelsemogna skogar kalavverkades under hela den tid Wasberg var i tjänst. Och det fanns gott om gammal skog i nejden. Kvevlaxborna hade sparat sina skogar. Trashuggna skogar fanns däremot inte i nämnvärd grad. Det förekom att skogsägare i egen regi avverkade stockar, närmast för eget bruk, och då högg de ner beståndens grövsta stammar. Avverkningsarealerna tenderade att bli större i och med att virke i allt högre grad såldes på rot. Självverksamma skogsägare kalavverkade på den tiden. En årsprestation på ett halvt hektar var ganska vanlig. Skogsägarrepresentanter var med när virkesprisavtal gjordes upp. Men under en del perioder betalade industrin högre pris än avtalen lovade. Det var naturligtvis bra för den enskilda skogsägaren, men ledde till en viss förvirring och stigande förväntningar. Det försvårade ibland virkeshandeln. Klara uppgifter Organisationernas roller var klara. Skogsbolagen skötte avverkningarna, föreningen såg till att lagenliga planer lämnades in till myndigheten samt att förnyelsen blev skött. Bland annat anmäldes det uppskattade virkesutfallet. Kartskiss var obligatorisk när en kalyta skulle avverkas. Kartmaterialet utvecklades. Wasberg har själv inte gjort kartskisser på blankt papper, men har sett dem göras. Grundkartorna var till stor nytta. Under min tid kopierade jag kartor i skalan 1:10.000, på vilka jag ritade in de planerade avverkningarna på. Grundkartor i skalan 1: var också i användning. Virkesmätning på vårvintern Avverkningsarbetet utfördes med motorsåg. Traktorn hade ersatt hästen som närtransportör. Skogsbolagens arbetare kom ofta långväga ifrån. Många var finskspråkiga från norra Finland. Skogsarbetarna inkvarterades i bolagens egna bostäder i byn. På 1980-talet blev maskinell avverkning allmännare. Trots att Wasberg inte som föreningsanställd ansvarade för avverkningar har han erfarenhet av virkeshantering. Han fungerade inom skogsbranschen redan på 1950-talet. Han blev färdig forsttekniker 1954 och arbetade under många år som distriktsförman åt Metsäliitto. Virke skeppades från exempelvis Jakobstad. Virket mättes i famnar. Föreningen var flitigt anlitad för hjälp vid virkesmätning av Metsäliitto. Det gjorde gott i skogsvårdsföreningens kassa. Virkesmätningens högsäsong var vårvintern. Stämpling i gallringar Gallringar var inte allmänna i Kvevlax under de 20 år Wasberg var anställd. I snitt gallrades kanske uppemot 20 hektar per år. Wasberg stämplade gallringsskogarna. I början med yxa, men rätt snart kom stämpelfärgen. Han minns från sin uppväxttid hur stammarna stämplades med yxa även under det blivande stubbskäret. Det var för att hindra huggaren från att fälla någon extra stam. Också fröträd hann Wasberg stämpla. Men fröträdsställningar var inte vanliga i nejden. Mitt i stenigheten är marken nämligen bördig och behöver därför förnyas genom plantering. ADOLF WASBERG SKAFFADE SVENS- KA HACKOR. DE VAR SLITSTARKA. UNDER TIDIGT 1970-TAL FANNS ENBART BARROTSPLANTOR. 18

19 Doppade och jordslog plantor År 1960 upplevde Adolf Wasberg sin första planteringssäsong. I början av min tid i föreningens tjänst fanns bara barrotsplantor. På den här tiden fanns en plantskola i Karperö. Wasberg var starkt involverad i det praktiska arbetet. Viktiga moment såg han extra noga till. Jag var så gott som alltid med för att jordslå plantorna. Det var också jag som doppade plantorna i bekämpningsmedel, mot snytbaggeangrepp. Jag lade stor vikt vid planteringsarbetet. Resultatet av en plantering syns länge och produktionen hänger på att arbetet lyckas och att plantorna är bra. Starka svenska hackor Han berättar att föreningen ofta anlitades av självverksamma skogsägare för att forsla plantor ut till skiftena. Vi körde med traktor så långt det gick, sedan bar vi resten. Ungefär hälften av plantorna satte de självverksamma skogsägarna. Den andra hälften föll på skogsvårdsföreningens arbetare att få i jorden. De arbetade tidigt självständigt. Jag hade samma planterare år från år, och de gjorde ett mycket gott arbete. Noggranna instruktioner i början gav utdelning i form av kunniga arbetare. Också de självverksamma skogsägarna fick handledning. Wasberg satsade på bästa tänkbara redskap. Jag köpte svenska hackor. De var sedan till salu för skogsägare och föreningens anställda. De svenska hackorna blev inte så snabbt ovassa trots att de ofta smällde i sten. Första täckrotsplantorna Ett tag krukade vi faktiskt plantor själv. Men rätt tidigt började täckrotsplantorna komma. De första hade ett pappershölje runt rotklumpen. Wasberg berättar att pappret var aningen för starkt. Det ställde till med problem när plantornas rötter skulle söka sig ur krukan. Med växande plantmängder behövdes den förlängning av säsongen som täckrotsplantorna innebar. Täckrotsplantorna sattes med spett. Under sina 20 år i föreningens tjänst hann Wasberg kanalisera sju miljoner plantor från plantskola till skog. Rekordet är plantor under ett år. Föreningen hade en skogsareal på hektar. PLANTERINGSRESULTATET SYNS SNABBT. OCH DET SYNS LÄNGE. SKOGSVÅRDSFÖRENINGEN VAR EN AKTIV PÅDRIVARE FÖR ATT FÅ SKOGSVÄG- NÄTET UTBYGGT. Pengar frystes för förnyelse Någon markberedning förekom inte under största delen av Adolf Wasbergs tid i föreningen. Från och med mitten av 1980-talet markberedde vi mellan fem och tio hektar per år. Terrängen är stenig. Ännu under 1980-talet innehölls pengar från virkeslikviden för förnyelsearbetena. Det var ett bra system. De innehållna pengarna garanterade att förnyelsen kunde göras när den borde. Pengar som inte gick åt betalades ut till skogsägaren när förnyelsen var gjord. I spetsen för vägnät Under 1970-talet gick skogsvårdsföreningen i spetsen för att få skogsvägnätet utbyggt. Jag och föreningens ordförande sökte upp skogsägare för att samla namn. I början fanns en viss skepsis, men rätt snabbt insåg de flesta att vägar betydde åtkomlighet och bättre virkespriser. Också vid dikningar var föreningens roll liknande. Under 1970-talet handlade det mest om dikesrensningar och kompletteringar. De första dikningarna hade utförts under 1930-talet. Intressebevakning och rådgivning var redan under talet central inom skogsvårdsföreningen. Från den dag skogsvårdsavgiften kom till, år 1951, hade föreningarna ekonomiska möjligheter att börja tillvarata skogsägarnas intressen på ett effektivt sätt. Avgiften möjliggjorde satsningar på utveckling, som i sin tur gav skogsägarna fördelar. Plantskogsvården ökade raskt Plantskogsskötsel var ett arbete som ökade under Wasbergs tid. Att det fanns statliga stöd för röjningar var betydelsefullt. Att röjningarna blev aktuella rätt tidigt i Kvevlax hängde naturligtvis ihop med att dagens förnyelsemetoder användes. TEXT OCH FOTO: ANNE MANNER 19

20 Och arbetet fortsätter VERKSAMHETEN I EN SKOGSVÅRDSFÖRENING IDAG ÄR MYCKET ANNORLUNDA ÄN FÖR BARA ETT TJUGOTAL ÅR SEDAN. NY LAG- STIFTNING, NYA KRAV, DATORNS INTÅG SAMT NYA METODER FÖRÄNDRAR STÄNDIGT DET DAGLIGA ARBETET. Det är mycket som är annorlunda idag, konstaterar Mats Linnsén. Han är den som numera har områdesansvaret över forna Kvevlax skogsvårdsförening. Därtill har han hand om östra Korsholm. Skogsvårdsföreningen som Adolf Wasberg ledde i 20 år har genomgått två sammanslagningar och hör idag till skogsvårdsföreningen Söderskog. Datorn oumbärlig idag Den största förändringen under senare tid är datorns enorma intåg i verksamheten. Värderingar, anmälningar om användning av skog samt finansieringsansökningar görs med hjälp av datorn. Tillgången till kartor på datorn underlättar arbetet mycket. När en skogsägare per telefon pratar om en figur någonstans i skogen behöver vi inte bläddra i stora högar av papperskartor. Vi får alla uppgifter om skogsinnehavet per data. Det minskar risken för missförstånd. Numera ställs mångsidiga krav på all verksamhet i skogen. Certifieringen är dagligen närvarande. Likaså kräver nuvarande lagstiftning absoluta hänsyn till särskilt viktiga livsmiljöer. Skyddsprogram kringskär verksamheten i mycket större utsträckning än tidigare. Fornminnen är skyddade. Frågan är om skogssektorn alls kunde leva med alla begränsningar om inte kartor och information fanns att tillgå per dator. En synnerligen god synkronisering av uppgifter är en nödvändighet. Inget nollvirke mer Ytterligare en stor förändring från Adolf Wasbergs tid i föreningens tjänst är att det nu inte finns något nollvirke. Det tidigare nollvirket har idag ett värde. Lokala användare av träenergi gör att efterfrågan ständigt finns på det klena virket, som det tidigare inte fanns någon avsättning för, säger Mats Linnsén. I de unga skogarna har skogsvårdsföreningen dessutom hittat en nisch. Föreningen anlitar två entreprenörer, närmast för ungskogsgallring. Men också en del specialavverkningar sköter vi i föreningens regi. I skogsvårdsföreningens regi avverkas mellan och kubikmeter virke på Kvevlaxområdet varje år. Drivningstjänsten är begränsad till vintrarna. Det beror på terrängen. Vi behöver snö för att den steniga terrängen ska vara någorlunda framkomlig för maskinerna. Arrangemanget passar entreprenörerna. De är jordbrukare. Gallringen ökar Gallringsarealerna har stigit under årens lopp. Senaste år var ett toppår med drygt 200 hektar gallrad skog. Men i snitt gallras årligen omkring 150 hektar skog på mitt ansvarsområde. Stämpling förekommer över huvud taget inte. Så gott som all avverkning sker maskinellt. Enstaka självverksamma skogsägare avverkar med motorsåg. Prissättningen idag gör att självverksamhet lönar sig nästan enbart i klena gallringar. Behovet av plantskogsskötsel är ständigt. Fortsättningsvis behövs uppsökande verksamhet samt statliga stöd för att hålla plantskogarna i skick. Och så får vi komma ihåg att stora förnyelseytor betyder stora problem. På Adolf Wasbergs tid var förnyelserna mindre i areal än de är idag. När frost och sorkar ställer till med skada är det numera stora arealer som berörs. Prisavtal förbjudna Virkesprisavtal är idag förbjudna enligt konkurrenslagstiftningen. Det gör att intressebevakningen ständigt är på tapeten i vår verksamhet. Vi begär inte nödvändigtvis anbud vid alla virkesaffärer, men åtminstone DATORNS INTÅG HAR UNDERLÄTTAT MYCKET AV VERKSAMHETEN I SKOGS- VÅRDSFÖRENINGEN, SÄGER MATS LINNSÉN. 20