Svenskans pseudosamordningar och deras franska motsvarigheter. en korpusbaserad undersökning

Transkript

1 Academiejaar Svenskans pseudosamordningar och deras franska motsvarigheter en korpusbaserad undersökning Masterproef voorgelegd aan de faculteit Letteren en Wijsbegeerte voor het verkrijgen van de graad van Master in de Taal- en Letterkunde: Frans-Scandinavistiek door Niels De Boeck. Promotor: Dr. Gudrun Rawoens Co-promotor: Dr. Pauli Kortteinen

2 All cognitive experience and its classification is conveyable in any existing language (R. Jakobson)

3 Innehåll 1. Inledning 1 2. En teoretisk redogörelse för pseudosamordningar i svenska och franska Vad är en pseudosamordning? Ursprung Pseudosamordningar och liknande konstruktioner på franska Tidigare undersökningar Pseudosamordningar i svenska Pseudosamordningar i franska Material CPSF (corpus parallèle français-suédois) Söksträngar Svenskans pseudosamordningar och deras franska motsvarigheter: korpusanalys Befintlighetsverb...37 hänga 4.2. Förflyttningsverb Gå Komma Övriga förflyttningsverb...63 fara springa åka 4.3. Grammatikaliserade verb...68 ta 4.4. Fasverb...71 fortsätta 4.5. Språkkanalverb...72 skriva 4.6. Artighetsuttryck...75 vara snäll 5. Slutsats Bibliografi 84

4 7. Bilagor 86 Bilaga 1: En översikt över texterna i CPSF...86 Bilaga 2: En bibliografisk översikt över texterna i CPSF...87

5 Tabeller och figurer Tabell 1. Exempel på befintlighetsverb 17 Tabell 2. Exempel på förflyttningsverb 19 Tabell 3. Exempel på grammatikaliserade verb 20 Tabell 4. Exempel på fasverb 21 Tabell 5. Exempel på språkkanalverb 22 Tabell 6. Exempel på artighetsfraser 22 Tabell 7. De olika V-relationerna vid pseudosamordningar 23 Tabell 8. V 1 -verbens tio-i-topp 24 Tabell 9. Franska motsvarigheter till pseudosamordningar med sitta, ligga 25 eller stå som V 1 Tabell 10. Översikt över de olika V 1 i pseudosamordningar 31 Tabell 11. De franska motsvarigheterna till 'hänga och V 2 ' 37 Tabell 12. De franska motsvarigheterna till 'gå och V 2 ' 41 Tabell 13. De franska motsvarigheterna till 'gå (1) respektive gå (2) och V 2 ' 49 Tabell 14. Sammanfattning av de franska motsvarigheterna till 'gå och V 2 ' 56 Tabell 15. De franska motsvarigheterna till 'komma och V 2' 56 Tabell 16. De franska motsvarigheterna till 'fara och V 2 ' 63 Tabell 17. De franska motsvarigheterna till 'springa och V 2 ' 64 Tabell 18. De franska motsvarigheterna till 'åka och V 2 ' 65 Tabell 19. De franska motsvarigheterna till 'ta och V 2 ' 67 Tabell 20. De franska motsvarigheterna till 'ringa och V 2 ' 71 Tabell 21. De franska motsvarigheterna till 'vara snäll och V 2 ' 74 Tabell 22. Översikt av de mest frekventa franska motsvarigheterna till de olika pseudosamordningarnas betydelsegrupper 81 Figur 1. Strukturen i SALT-korpusarna 28 Figur 2. Strukturen i CPSF 29 Figur 3. Ett exempel på ett korpusbelägg 36 Figur 4. Skillnaden mellan förflyttning och befintlighet hos rörelseverb 47

6 Förkortningar och symboler SAG BU GER INF V Svenska Akademiens Grammatik Le bon usage gerundium infinitiv verbfrasled

7 Tack 2005 började jag mina studier Lingvistik och litteraturvetenskap vid universitetet i Gent. I fyra år fick jag en mångsidig översikt av de viktigaste forskningsområdena både i språk- och litteratur. Under tidens gång blev jag mer och mer intresserad av språkvetenskap och framför allt i kontrastiva studier, särskilt med avseende på de två språken som jag studerar, franska och svenska. Följaktligen var det för mig allt annat än tveksamt att skriva min masteruppsats om ett språkfenomen eller en konstruktion som jag kunde undersöka ur en kontrastiv synvinkel. Efter en period av intensivt arbete är jag stolt över resultatet, men jag är säkert medveten om faktum att föreliggande avhandling är resultatet av ett arbete som jag inte kunde göra alldeles själv. Därför vill jag tacka några duktiga människor som möjliggjorde detta. Först och främst finns det olika personer som spelade en viktig roll i avhandlingens framställning. Gudrun Rawoens, som var min handledare, bistod mig med råd och dåd. Hon är erfaren på det kontrastiva forskningsområdet och var därför den mest ideala handledaren som jag kan tänka mig. Jag uppskattar framför allt den snabba och effektiva kommunikationen jag hade med henne. Det var ett mycket trevligt samarbete. Ett särskilt stort tack också till Pauli Kortteinen som var min biträdande handledare. Han förskaffade mig korpusen och var beredd att svara på mina språkfrågor. Som modersmåltalare var han också en stor hjälp i att förtydliga några oklarheter i korpusmaterialet. Sedan tänker jag också på Godelieve Laureys, professor i svensk lingvistik, som invigde mig i den kontrastiva undersökningen och dess viktigaste principer. Jag lärde mycket av henne. Dominique Willems, professor i fransk språkvetenskap, gav mig nya insikter angående det franska språket. Hon bidrog också till mitt intresse i kontrastiv språkforskning. Jag skulle gärna vilja tacka dem. Tack så mycket!

8 1. Inledning Sitter du och läser den här avhandlingen? Vid första åsynen verkar denna mening kanske inte så märkvärdig, men den är likväl ett bra exempel på den här avhandlingens tema: pseudosamordningar. Kort sagt består en pseudosamordning (eller pseudokoordination) av två verbled som har samma finita eller infinita form (sitter läser i ovanstående exempel) och som kombineras med bindeordet och: V 1 och V 2. Skillnaden med en 'äkta' koordination är funktionen av det första verbledet. Detta verbled tolkas inte i sin fullständiga betydelse (positionsbetydelsen 1 i ovanstående exempel med verbet sitta) och kännetecknas följaktligen av en förbleknad betydelse. Det första verbledet i pseudosamordningar antyder närmast aspekt: i ovanstående exempel kan man fastställa att verbet sitta snarare uttrycker att något är i gång och att subjektet håller på att läsa utan att han/hon verkligen behöver sitta. Det här verbets aspekt kallas för durativitet. På det prosodiska planet är det dessutom påfallande att första verbledet inte betonas lika kraftigt som det andra verbledet. Eftersom pseudosamordningar bildar ett stort och komplicerat system på svenska kan man behandla dem utförligt. Ovan står bara en kort inledning i vad som är en pseudosamordning men alla nämnda och många andra kännetecken på svenskans pseudosamordningar ska naturligtvis diskuteras utförligare i den här avhandlingen. Som redan nämnts handlar avhandlingen i synnerhet om svenska pseudosamordningar. Det innebär att liknande konstruktioner också förekommer i andra språk som till exempel danska, norska och ett mindre känt språk Wiidinghiird (nordfrisiska). at ligge og sove hele aftenen. 2 Han sät ën löst et bläär. (Ebert 2000, s. 608) 1 Med positionsbetydelse menar jag positionen som uttrycks av verbet och som subjektet befinner sig i. Någon kan till exempel sitta, stå och så vidare. 2 Exemplet hittades i KorpusDK: 1

9 Trots detta finns det språk där systemet av pseudosamordningar inte förekommer. Det gäller till exempel för det romanska språket franska. Om man vill översätta Jag står och skrålar bokstavligt med Je suis debout et je crie då försvinner durativiteten som uttrycks av V 1 stå i den originalsvenska pseudosamordningen. Dessutom betonas positionsbetydelsen (être debout) mer i den franska meningen än i den originalsvenska meningen där verbets betydelse har förbleknat. Genom olikheten mellan svenskan och franskan uppstår frågan om det finns några typiska strukturer som kan betraktas som passande motsvarigheter till svenska pseudosamordningar. Man kan uttrycka samma sak i varje språk, även om uttrycksformerna kan te sig olika. Huvudmålet med föreliggande uppsats är just att kartlägga och ge en översikt över alla franska motsvarigheter till svenskans pseudosamordningar. Å ena sidan kan man undra hur svenska pseudosamordningar återges i en fransk översättning. Vilka alternativ förekommer eller vilka konstruktioner använder man för att kunna översätta en svensk pseudosamordning? Å andra sidan verkar det intressant att undersöka vilka franska konstruktioner som ger upphov till pseudosamordningar i en svensk översättning. Man kan utgå ifrån att det finns några typiska franska former som ligger bakom svenska pseudosamordningar. Dessa två frågeställningar bildar den kvalitativa delen av undersökningen. Vidare kan man undersöka frekvensen av pseudosamordningar i svenskan som källspråk i jämförelse med svenskan som målspråk. Det betyder att antalet pseudosamordningar som förekommer i originalsvenska texter ska jämföras med antalet pseudosamordningar i svenska meningar som översattes från franska. Det här är den kvantitativa aspekten av undersökningen. Vad gäller avhandlingens struktur består den av två stora delar. Först ska jag ge en teoretisk redogörelse för pseudosamordningar, deras ursprung och deras franska motsvarigheter som föreställs i bland annat grammatikböcker. Tidigare 2

10 undersökningar angående svenska pseudosamordningar och möjliga motsvarigheter i det franska språket ska också nämnas. Kort sagt omfattar första delen av uppsatsen en bibliografisk undersökning. Sedan ska jag föra en empirisk undersökning. Med hjälp av CPSF-korpusen (se nedan) ska både originalsvenska pseudosamordningar i fransk översättning och franska meningar i svensk översättning kommenteras. På detta sätt ges en överblick över den verkliga situationen av svenskans pseudosamordningar och deras franska motsvarigheter. 3

11 2. En teoretisk redogörelse för pseudosamordningar i svenska och franska 2.1. Vad är en pseudosamordning? Förledet 'pseudo' i termen pseudosamordning avslöjar att det måste finnas en skillnad mellan 'äkta' samordningar å ena sidan och skenbara samordningar (pseudosamordningar) å andra sidan. På det formella planet är den här skillnaden inte så tydlig. Både äkta samordningar och pseudosamordningar består av två verbala led som förbinds med hjälp av konjunktionen och 3 : (1) Lars sjunger och dansar. (2) Lars sitter och skriver. Både en pseudosamordning (2) och en äkta samordning (1) kan alltså återges av V 1 och V 2, där V 1 återspeglar det första verbledet (sjunger eller sitter i ovanstående exempel) och V 2 det andra (dansar eller skriver i exemplen). Konjunktionen och står däremellan. Det vill alltså säga att den yttre strukturen är densamma vid äkta samordningar och pseudosamordningar. Det som skiljer en pseudosamordning från en äkta samordning blir tydligt när man tittar på betydelsen. I det första exemplet (1) utför Lars två saker: han sjunger och antagligen dansar han samtidigt. Exemplet beskriver alltså två händelser. Det andra exemplet (2) däremot kan tolkas som en enda händelse: Lars skriver (medan han sitter). Verbet sitta uttrycker snarare att skrivandet pågår utan att Lars verkligen behöver sitta. Sitta kan här tolkas som ett slags modifierande verb som markerar V 2 :s progressivitet eller imperfektivitet. Det innebär att V 1 :s betydelse har blivit svagare. Jämför till exempel nedanstående meningar: (3) Lars sitter och skriver ett brev. 3 Samordningar som bildas med hjälp av en konjunktion kallas för syndetiska samordningar (jfr. asyndetiska samordningar). Eftersom det bara finns en enda konjunktion mellan V 1 och V 2, nämligen och, säger man att samordningen är monosyndetisk. 4

12 (4) Lars sitter på en bänk och där skriver han ett brev. I (4) läser man att Lars i första hand sitter på en bank. Sitta har här sin fullständiga positionsbetydelse. Verbet skriva är då en sorts specificering av situationen och meddelar vad Lars gör på banken. I (3) däremot fokuseras på skrivandet; verbet sitta uttrycker bara progressivitet. Verbet fungerar snarare som ett slags hjälpverb och därför har betydelsen 'bleknat'. Denna betydelsesvaghet är också tydligt märkbar på det prosodiska planet. Verbet sitta är inte accentuerat medan skriva får betoningen i (3). Fenomenet kallas för sammanfattningsaccent. Just för att V 1 är svagbetonat i jämförelse med V 2 blir det ännu en gång klart att en pseudosamordning kan tolkas som en enda händelse. Vid äkta samordningar däremot får båda verbleden en betoning och de kan följaktligen tolkas som två händelser. I mening (1) är till exempel både V 1 och V 2 accentuerade. V 1 uttrycker här nämligen ingen progressivitet och har sin fullständiga betydelse. I mening (2) får bara V 2 en betoning. Bara V 2 står alltså i fokus vid pseudosamordningar medan både V 1 och V 2 fokuseras i en äkta samordning. För att V 1 har en bleknad betydelse och inte blir betonat, betraktas detta V 1 ofta som en viss form av underordning. I Svenska Akademiens Grammatik (SAG) skrivs till och med att pseudosamordningar av verb erinrar prosodiskt och semantiskt om en kombination hjälpverb + huvudverb. (SAG 1999, s. 902) Precis som ett hjälpverb och ett huvudverb, som inte kan byta plats med varandra, kan V 1 och V 2 inte heller göra det. (5) Han vill skriva. (6) *Han skriva vill. (7) Han sitter och skriver. (8) (*) Han skriver och sitter. 4 4 Denna mening kan ändå vara korrekt när skriver och sitter betecknar olika handlingar: han skriver någonting och samtidigt sitter han någonstans. Då har man inte längre att göra med en pseudosamordning utan med en äkta samordning. 5

13 Verben i en äkta samordning kan emellertid mestadels byta plats med varandra. Meningen (1) kan utan problem omformuleras som: (9) Lars dansar och sjunger. Observera att detta kännetecken inte alltid kan tillämpas på äkta samordningar. Ulrika Kvist Darnell nämner i sin doktorsavhandling (2008), som handlar om svenska pseudosamordningar med sitta, ligga eller stå som V 1, att V 1 och V 2 i vissa äkta samordningar inte heller kan byta plats med varandra. Det gäller framför allt samordningar där verben har en kausalitetsrelation (mer om kausalitet i 2.4.1): (10) Efter knäskadan i september 1993 han var ute och sprang och knäckte benet bakåt på en spång, bars hem av en klubbkompis, det mesta var sönder i knät tränade han mer styrketräning än någonsin. (Darnell 2008, s. 141) Det är en logisk ordning att han först sprang och att hans ben knäckte därefter. Om man vänder verbföljden, tappas denna logiska ordning och den ursprungliga kausaliteten. (11) *Han var ute och knäckte benet och sprang. Observera till slut att verbleden i pseudosamordningar, precis som i äkta samordningar, alltid står i samma (in)finita form. Ovan gav jag en redogörelse av de viktigaste kännetecknen på en svensk pseudosamordning, men jag har inte redan skrivit om semantiken och de olika verben som kan förekomma i pseudosamordningar. Vad gäller den här semantiska sidan av pseudosamordningar skrevs i några ovanstående exempel om V 1 som uttrycker en viss durativitet. Om man tänker på andra möjliga pseudosamordningar, kan man fastställa att också andra betydelser förekommer. I SAG delas pseudosamordningar till exempel in i fem kategorier enligt första verbets betydelse: befintlighet på en viss plats, förflyttning till en viss plats, olika faser av en aktion, artighetsfraser och kanalen för en språkhandling. Nedanför kommer jag att beskriva 6

14 dessa fem grupper lite närmare. Alla exempel som diskuteras hittades i SAG (1999, s ). Den första kategorin som urskiljs av SAG innebär pseudosamordningar där första verbet uttrycker befintlighet. De mest frekventa verben i denna kategori är sitta, ligga och stå. Som redan nämnts anger pseudosamordningar med befintlighetsverb en viss durativitet eller en oavgränsad aktionsart; de antyder att något pågår, att något är i gång. (12) Stolen står och skräpar i korridoren. Sedan finns det förflyttningskategorin som betecknar pseudosamordningar med förflyttningsverb som V 1. Exempel på sådana verb är gå, komma och åka. Aspekt som de uttrycker är agentivitet. Denna typ av pseudosamordningar anger i första hand förflyttning till ett mål. Därför säger man ofta att de antyder 'målriktning'. I mening (13) går subjektet till exempel för att handla mjölk, vilket är hennes mål. (13) Hon gick och handlade mjölk. Den tredje kategorin beskriver fasverb. En pseudosamordning kan nämligen uttrycka en pågående fas, en början eller ett slut. Med hjälp av verb som börja, fortsätta och sluta anges denna fasaspekt. (14) Och han fortsatte och predikade. Verbet ta räknas också till denna grupp. I (15) är det tydligt att detta verb anger en aktion som sätts igång, vilket kallas för ingressivitet. I SAG tillfogas också att konstruktionen ofta används i uppmaningar med en biton av plötslighet och spontanitet. (SAG 1999, s. 907) (15) Jag tror jag ska ta och köpa den där boken. (16) Ta och skynda dig, är du snäll! 7

15 Den näst sista gruppen innebär artighetsfraser. Konstruktioner som vara snäll eller vara hygglig förekommer mycket ofta som första verbet i en pseudosamordning, som uttrycker i sin tur en uppmaning. Därför står verben för det mesta i imperativformen. (17) Var snäll och köp hem tändstickor. Till slut återstår verb som anger kanalen för en språkhandling som till exempel ringa eller skriva. I en pseudosamordning betecknar de syftet med språkhandlingen. I nedanstående mening (18) ringer subjektet till exempel med syfte att meddela mig resultatet. Denna typ av pseudosamordningar uttrycker alltså igen ett slags målriktning (jfr. förflyttningsverb). (18) De ringde och meddelade mig resultatet i går. Allt som står ovan är en sammanfattning av pseudosamordningens viktigaste kännetecken. Man kan förstås säga mycket mer om det här, men syftet med den här redogörelsen var bara att gå igenomen vad som är en pseudosamordning. När det är intressant för föreliggande undersökning, ska jag naturligtvis hänvisa till olika studier som motsäger eller kompletterar de ovanstående allmänna kännetecknen Ursprung Vad gäller pseudosamordningens ursprung och utveckling finns det lite oenighet. Allmänt sett kan man tala om två olika hypoteser: sammanblandning gentemot grammatikalisering. Nedan ger jag en sammanfattning av de här hypotesernas innehåll som är baserad på Darnell (2008). Sammanblandningshypotesen har att göra med den fonetiska likheten mellan infinitivmarkören att och konjunktionen och som båda kan uttalas som /å/. Eftersom den här infinitivmarkören kom att uttalas som konjunktionen och i 8

16 infinitivkonstruktioner, har infinitivformen under tidens lopp utvecklat sig till samma (in)finit form som V 1. På detta sätt kan man föreställa utvecklingen som: V 1 att INF V 1 och V 2 Så V 1 att INF skulle vara den ursprungliga formen av de nuvarande pseudosamordningarna enligt den här teorin. Språkvetenskapsmän som håller med om denna teori och som nämns av Darnell är Jespersen (1895), Cederschiöld (1897), Östergren (1901), Lundström (1939) och Teleman (1976). Som motargument antas att pseudosamordningar också förekommer i språk där den fonetiska sammanblandningen mellan infinitivmarkören och konjunktionen inte är möjlig. På nederländska finns det till exempel ingen talspråkig förvirring mellan dessa två element: Ik zit te lezen Ik zit en lees Ett annat motargument säger att både pseudosamordningar och infinitivkonstruktioner kan hittas i de äldsta skriftliga källorna. Följaktligen kan man inte bestämma om den ena varianten är äldre än den andra. Den andra hypotesen föreslår en grammatikaliseringsprocess av äkta samordningar. Första ledet i en 'äkta' verbal samordning V 1 och V 2 är enligt den här teorin kännetecknat av en semantisk blekning under tidens gång. På detta sätt ändrade dess funktion till ett mera underordnat verb och uppstod alltså pseudosamordningar. Äkta samordning Pseudosamordning Darnell nämner Vannebo (2003), Thorell (1973), Josefsson (1991) och Ebert (2000) som anhängare av den här teorin. 9

17 Nuförtiden antas i allmänhet en kombination av bägge hypoteser. Persson (1918) och Wiklund (2005) antar att pseudosamordningar som inte kan bytas med V 1 att INF har sitt ursprung i en grammatikalisering. De som kan ersättas av V 1 att INF är antagligen följden av sammanblandningen mellan och och att Pseudosamordningar och liknande konstruktioner på franska Strukturen pseudosamordning förekommer inte på franska. Bara äkta verbala samordningar kan bildas men då har första verbet inte någon underordnad funktion. För att aspekt som uttrycks med svenska pseudosamordningar hur som helst måste kunna återges på franska, är det intressant att titta lite närmare på franska grammatikböcker och studier. Först och främst är det nyttigt att diskutera kontrastiva undersökningar angående pseudosamordningar. Pauli Kortteinen skrev 2005 sin doktorsavhandling om de svenska verben sitta, ligga, stå och deras franska motsvarigheter. En del i avhandlingen handlar om pseudosamordningar med dessa tre befintlighetsverb. Denna tematik anknyter alltså perfekt till föreliggande undersökning. En översikt över de olika franska motsvarigheterna som han presenterar ger jag i Ett annat viktigt namn är Pier Marco Bertinetto. Han undersöker bland annat progressivitet i europeiska språk däribland svenska och franska. Som redan nämnts vet vi att progressivitet kan återges på svenska med hjälp av pseudosamordningar (befintlighetskategorin). Bertinetto citerar dessutom i sin artikel om progressivitet i Europa också verbet hålla på som fungerar som hjälpverb i progressiva konstruktioner på svenska och som är ett alternativ till vissa pseudosamordningar. Vad gäller de franska uttrycksformerna för progressivitet talar Bertinetto om två konstruktioner: aller+gérondif och être en train de + INF (Bertinetto, The progressive in Europe: 2000). 10

18 I en annan artikel om progressivitet i de romanska språken talar Bertinetto om en enkät som framställdes av EUROTYP Group 6. Den här enkäten granskar tempusaspektsystemet bland modersmåltalare av olika språk. Enkäten försöker få en bättre inblick i konstruktionerna som dessa modersmåltalare använder sig av när de vill uttrycka progressivitet. Två representanter för det franska språkområdet fyllde i enkäten. Som redan nämnts förekommer både aller + gérondif och être en train de + INF som franska progressivitetsuttryck. Resultaten av enkäten visade emellertid att dessa konstruktioner inte är högfrekventa. Progressivitet uttrycks framför allt med hjälp av verbets tempus (indicatif imparfait), trots att detta uttryck snarare är lågfrekvent på franska. As may be seen, PROG is readily used in all the languages considered, with the exception of French and Romanian. [ ] What makes French different with respect to the other languages listed in (4-5) 5 is the relatively low frequency of usage of this device, as compared with its cognates in English, Italian, and the Ibero-Romance languages. (Bertinetto, The progressive in Romance, as compared with English: 2000, s. 565) Vidare undersöker Bertinetto utvecklingen av aspekt progressivitet i de olika romanska språken. Han ger en översikt över det latinska ursprunget och de olika konkurrerande konstruktionerna under tidens lopp. (Bertinetto, The progressive in Romance, as compared with English: 2000) De två ovannämnda undersökningarna hänför sig bara till pseudosamordningar med befintlighetsverb respektive progressivitet. Som redan nämnts kan en pseudosamordning bildas av mycket fler verb än befintlighetsverb och de uttrycker följaktligen mycket mer än progressivitet. Därför följer en översikt över hänvisningar till pseudosamordningar som står i nedanstående grammatikböcker. För det första är det intressant att behandla Fransk Grammatik (1996) av dansken Gerhard Boysen. Ursprungligen skrevs grammatiken på danska, men den blev senare översatt till svenska av Lena Molander och bearbetad av Lars-Göran Sundell. Fransk Grammatik är avsedd som lärobok vid universitet och högskolor. 5 Katalanska, franska, italianska, romanska, spanska, portugesiska och engelska. 11

19 Trots att grammatiken bara handlar om den franska morfologin, syntaxen, fonetiken och språkhistorien, dras ibland paralleller med det danska/svenska språket som är studenternas startpunkt. Det finns till exempel hänvisningar till svenska genitivkonstruktioner och paralleller mellan det franska gentemot det svenska systemet kartläggs. Slutligen är det relevant ur ett kontrastivt perspektiv att behandla genitiven som inte förekommer på franska. Trots den samma kontrastiva relevansen angående pseudosamordningar och det franska språket, finns det emellertid inget kapitel om konstruktionen i Fransk Grammatik. Bara 'äkta' (franska) samordningar behandlas. Även i delen om det franska verbets aspekt är det inte tal om svenska pseudosamordningar. Sedan kan det vara meningsfullt att diskutera franska grammatikböcker avsedda för franskspråkiga människor och avancerade franskstudenter. Ett kapitel om svenska pseudosamordningar kan man naturligtvis inte påträffa i sådana böcker, utan de olika franska verbala betydelserna (aspekt) kommer upp till diskussion. Som redan nämnts uttrycker pseudosamordningar bland annat durativitet eller ingressivitet och information om det här kan också hittas i franska grammatikböcker. På detta sätt kan man få ett intryck av hur pseudosamordningar möjligtvis kan översättas till franska. I den franska Grevisse-Goosse Nouvelle grammaire française (1995) behandlas till exempel bara det franska språket utan någon kontrastiv synvinkel. Under kapitlet om (hjälp)verbets aspekt, vilken överensstämmer med pseudosamordningarnas betydelser, beskrivs följande konstruktioner: Först och främst nämns durativitet. På svenska kan den uttryckas med hjälp av befintlighetsverb i pseudosamordningar (sitta, ligga, stå...). På franska kan durativitet anges med preteritumformen (indicatif imparfait) enligt Grevisse-Goosse. Nedanstående exempel föreslås i grammatiken (Grevisse-Goosse 1995, s. 243). (19) J'écrivais quand elle est entrée. 12

20 Preteritumformen av verbet écrire antyder här att subjektet höll på att skriva när hon (elle) kom in. En annan verbal betydelse som behandlas i Grevisse-Goosse Nouvelle grammaire française och som motsvarar betydelsen av en möjlig svensk pseudosamordning kallas för l'aspect inchoatif. Adjektivet inchoatif omskrivs på följande sätt i Le Petit Robert: Qui sert à exprimer une action commençante, un devenir, une progression. Definitionen säger alltså att inkoativitet uttrycker en början eller ett framsteg. Detta motsvarar bäst pseudosamordningar med ett fasverb som V 1 (börja, fortsätta, ta...). Exemplet som ges i Grevisse-Goosse (1995, s. 243): (20) Elle s'endort. Observera att inkoativitet är i mening (20) en del av verbets betydelse. S'endormir betyder falla i sömn och anger alltså självt början av aktionen. Till slut talas om l'aspect imminent som antyder någonting som kommer att hända, en 'nära' framtid. Exemplet som ges (Grevisse-Goosse 1995, s. 244) bildas med hjälpverbet aller och föreställer följaktligen en futur proche (se , korpusanalysen av verbet aller) (21) Je vais partir. En annan, renommerad fransk grammatik är Le bon usage (BU) (1961). I den här grammatiken står också några paragrafer om verbets aspekt som säger att aspekt antingen är uttryckt i verbets betydelse (jfr. exempel (20)), betecknas av ett prefix eller bildas av ett hjälpverb (jfr. exempel (21)). Först och främst nämns durativitet som illustras med följande exempel (BU 1961, s. 532): 13

21 (22) Je suis en train de lire. (23) Je le pourchasse. Till skillnad från Grevisse-Goosse dyker två nya durativitetsuttryck upp i BU. För det första belyses konstruktionen être en train de som uttrycker att någon händelse är i gång, precis som pseudosamordningar med befintlighetsverb. Observera att den här konstruktionen också föreslogs av Bertinetto. Andra exemplet visar ett aktionsverb i presensformen. Även här uttrycks att subjektet håller på med någonting, nämligen med att förfölja någon. I Grevisse-Goosse var det också tal om preteritumformen som ett möjligt durativitetsuttryck, men den nämns inte i BU. Vad gäller inkoativitet, behandlas den också i BU. Exemplet med verbet s'endormir återkommer (BU 1961, s. 532): (24) Il s'endort. Ett annat exempel, där inkoativitet inte uttrycks av huvudverbet men av ett hjälpverb, citeras (BU 1961, s. 532): (25) Il se met à rire. Se mettre à klassificeras under semi-auxiliaires (semi-hjälpverb) i den franska grammatiken. Konstruktionen beskriver hur subjektet börjar med (att göra) någonting och är alltså ett bra exempel på inkoativitet. Följande aspekt som är intressant med avseende på pseudosamordningar och som diskuteras i BU kallas för proximité dans le futur (närhet i framtiden). Den överensstämmer med den såkallade aspect imminent i Grevisse-Goosse. Två exempel (BU 1961, s. 532) illustrerar den här temporala närheten. (26) Il va lire. (27) Il est sur le point de lire. 14

22 Första exemplet visar på nytt en verbalfras med en futur proche: verbet aller brukas som hjälpverb till lire. Den andra meningen är ett bra exempel på ett imminent semihjälpverb. Être sur le point de uttrycker att någon händelse kommer att äga rum mycket snart. I ovanstående paragrafer försökte jag att redogöra de franska verbala betydelserna som ofta uttrycks med hjälp av pseudosamordningar på svenska. Nu kan man undra om man kommer att påträffa dessa franska konstruktioner som aller + GER, être en train de, se mettre à, être sur le point de, aller + INF,... (eller ett franskt verb där betydelsen redan innebär aspekt) som motsvarigheter till svenska pseudosamordningar i korpusanalysen eller ej. Det här var alltså en teoretisk redogörelse som fungerar som underlag. Härav kan man fråga sig om det rimmar med praktiken Tidigare undersökningar I den här delen kommer tidigare undersökningar angående pseudosamordningar upp till diskussion. Först ska jag behandla en studie om pseudosamordningar i det svenska språket, sedan kommer jag att gå igenom en kontrastiv fransk-svensk undersökning Pseudosamordningar i svenska En grundlig undersökning av svenskans pseudosamordningar gjordes av Ulrika Kvist Darnell. Hon skrev 2008 sin doktorsavhandling Pseudosamordningar i svenska särskilt sådana med verben sitta, ligga och stå som innebär två studier: en om pseudosamordningar till skillnad från äkta samordningar och en om specifika svenska pseudosamordningar med de tre verben sitta, ligga och stå. I den första studien ger Darnell bland annat en inventering av de olika V-relationerna som förekommer mellan V 1 och V 2 vid pseudosamordningar gentemot äkta samordningar. Studiematerialet som hon använder i den här undersökningen är 15

23 Parole-korpusen. För övrigt följer hon en semantisk indelning av V 1 som liknar den i SAG (befintlighet, förflyttning, fas, artighet och språkkanal) bortsett från några små ändringar (se nedan). Målet med studien är att ge de möjliga verb-relationerna i varje kategori. På basis av vissa semantiska kriterier påvisar hon också skillnaden mellan pseudosamordningar med till exempel ett befintlighetsverb och äkta samordningar med samma verb. I den andra studien ger hon en utförligare beskrivning av pseudosamordningar med sitta, ligga och stå. Som redan nämnts går Darnells indelning av V 1 jämsides med den i SAG. Hon urskiljer emellertid sex kategorier i stället för fem. I sin undersökning tillfogar hon också konkreta exempel på V 1 och beskriver hon de olika relationerna mellan V 1 och V 2 i varje kategori. Dessa sex betydelsegrupper och deras innehåll kommer jag att behandla nedan. För det första urskiljer Darnell kategorin befintlighetsverb. Dessa V 1 uttrycker alltså en viss befintlighet och utgör en stor kategori bland pseudosamordningarna. Vid sidan av de mest prototypiska befintlighetsverben sitta, ligga och stå föreslår hon också verben vara, hänga, gå, fara och springa. I Tabell 1 ger jag en översikt över dessa V 1 som Darnell föreslår i befintlighetskategorin. Observera att det finns några verb som fick en siffra i Tabell 1. Den anger att verben också förekommer i andra kategorier när de uttrycker något annat än befintlighet. Verbet gå fick till exempel siffran två i befintlighetskategorin, medan det också kan betraktas som ett förflyttningsverb. Därför återkommer det också i Tabell 2 om förflyttningsverb (se nedan). Gå får där siffran ett 6. 6 Verb som förekommer i flera kategorier får siffran ett i den kategori som översensstämmer med deras mest frekventa och mest prototypiska betydelse. Därför får gå siffran ett i Tabell 2 om förflyttningsverb och ett två i Tabell 1 om befintlighetsverb. 16

24 Befintlighetsverb vara (1) sitta ligga stå hänga gå (2) fara (2) springa (2) Tabell 1. Exempel på befintlighetsverb Vad gäller de olika tänkbara relationerna mellan V 1 och V 2 i befintlighetspseudosamordningar, tar hon upp fem möjligheter: bakgrund, kontrast, specificering och reduplikation. Bara den första möjligheten, bakgrund, kännetecknas av pseudosamordningar. Vid de andra V-relationerna har man att göra med äkta samordningar enligt Darnell. Bakgrundsrelationen betyder att V 2 har huvudbetydelse i pseudosamordningen och att V 1 fungerar som en viss bakgrund. De statiska V 1 -verben i pseudosamordningar med befintlighetsverb fungerar som bakgrundsomständigheter för V 2 -verben; V 1 -verben representerar alltså inte någon egen, självständig händelse. (Darnell 2008, s. 131) Aspekt som överensstämmer med V-relationen bakgrund är durativitet eller den oavgränsade aktionsarten som föreslås i SAG (se 2.1). I exempel (28) (Darnell 2008, s. 129) är det tydligt att huvudbetydelsen av aktionen är väntandet. Verbet sitta står bara i bakgrunden och anger durativiteten och pågåendet av V 2. (28) Barnen, huvudrolsinnehavarne, sitter och väntar på sin tur. De andra V-relationerna vid befintlighetsverb är kontrast, specificering och reduplikation. Dessa relationer kan aldrig förekomma vid pseudosamordningar utan 17

25 bara vid äkta samordningar. När V 1 och V 2 kännetecknas av en kontrastrelation kan man säga att V 1 kontrasterar mot V 2 eller att dessa två verb är antonymer. I exempel (29) betyder V 1 och V 2 varandras motsats och bildar de således en tvåhändelsetolkning 7 som inte kan tyda på en pseudosamordning. Dessutom får både V 1 och V 2 en betoning om man läser meningen högt. (29) Musiklivet står och faller med ett fungerande arrangörsnät. (Darnell 2008, s. 132) Specificeringsrelationen är i sin tur den relation som innebär att betydelsen hos V 2 - verbet beskriver betydelsen hos V 1 -verbet närmare (Darnell 2008, s. 134). I mening (30) är det till exempel verbet slänga (V 2 ) som specificerar verbet hänga (V 1 ). (30) Den gamle mannen hängde och slängde halvvägs ur sadeln, det här skulle sluta illa Sturmgalopp! (Darnell 2008, s. 134) Till slut återstår relationen reduplikation. Den innebär en enkel upprepning av V 1. Exempel (31) gör tydligt att en sådan konstruktion inte kan klassificeras under pseudosamordningar. (31) Vi bara låg och låg och jag kände att jag står inte ut längre med att inte kunna somna och inte våga prata. (Darnell 2008, s. 135) Den andra verbgruppen som behandlas i SAG och som används i Darnells doktorsavhandling beskriver förflyttningsverb. De konkreta V 1 som Darnell föreslår och undersöker är fara, flyga, gå, kila, komma, kuta, rusa, springa, sticka och åka. Som redan nämnts får vissa verb en siffra när de också förekommer i andra verbgrupper. Det gäller bland annat gå och fara som finns också med i Tabell 1 om befintlighetsverb. I Tabell 2 radas upp de olika V 1 i förflyttningspseudosamordningar. 7 Medan en pseudosamordning kännetecknas av en enhändelsetolkning (se inledningen). 18

26 Förflyttningsverb fara (1) flyga gå (1) kila komma (1) kuta rusa springa (1) sticka åka Tabell 2. Exempel på förflyttningsverb De olika V-relationerna med dessa verb är målriktning, kontrast, kausalitet, specificering och reduplikation. Relationerna kontrast, specificering och reduplikation anger aldrig, precis som i befintlighetsgruppen, någon pseudosamordning. Deras kännetecken är desamma som i befintlighetsgruppen, så jag kommer inte att behandla de här relationerna igen. En skillnad med befintlighetsgruppen är bakgrundsrelationen som inte förekommer här men som lämnar plats åt relationen målriktning. Den är också den enda relation som betecknar pseudosamordningar i förflyttningskategorin. Som skrevs i SAG är pseudosamordningar med förflyttningsverb agentiva och anger de ett mål. Det löper parallellt med Darnells föreslag av relationen målriktning som tydliggörs i exempel (32) (Darnell 2008, s. 135). (32) Men hur som helst så var det meningen att Rona skulle fara och besöka en annan del av släkten. En annan skillnad med befintlighetsgruppen är kausalitetsrelationen: V 2 uttrycker en händelse som inträffar efter V 1 och som är en viss följd av den som uttrycks av V 1. Därför bildar helheten inte någon enhändelsetolkning och betraktas kausalitetsrelationen som karakteriserande för äkta pseudosamordningar. 19

27 (33) Men jag kunde inte bara gå och lämna allt. (Darnell 2008, s. 141) Sedan föreslår Darnell en grupp som inte förekommer i SAG:s indelning, nämligen kategorin med grammatikaliserade verb. De tre verb som behandlas i doktorsavhandlingen är ta, gå och komma. Observera att dessa tre verb klassificeras i andra kategorier i SAG; verbet ta betraktas till exempel som ett fasverb. Ta, gå och komma befinner sig i denna kategori av grammatikaliserade verb för att de hade tappat några av sina ursprungliga betydelsekomponenter. Dessutom har pseudosamordningar med grammatikaliserade verb en pragmatisk funktion eftersom de uttrycker att V 2 är avsiktligt ur subjektets perspektiv. Verbet ta består till exempel av tre betydelsekomponenter i sin ursprungliga användning: initiation, transfer och possession. Det betyder att om någon ger någonting till någon subjektet börjar aktionen med att räcka någonting (initiation). Sedan finns det en transfer av objektet och till slut får och äger mottagaren (eller 'beneficient' i semantiken) objektet (possession). I pseudosamordningar blir bara den första betydelsen initiation kvar; de två andra komponenterna faller bort. Därför nämns de ofta som ingressiva. I tabell 3 ges en översikt av de tre grammatikaliserade verben som Darnell tar upp i sin undersökning. Grammatikaliserade verb ta gå (3) komma (3) Tabell 3. Exempel på grammatikaliserade verb De korresponderande V-relationerna med grammatikaliserade verb är målriktning, kontrast och reduplikation. Bara målriktningen är knuten till pseudosamordningar. Vid de andra relationerna har man på nytt att göra med äkta samordningar. 20

28 (34) Om jag skulle ta och ringa Kalle Svensson, sa jag. (Darnell 2008, s. 142) Sedan talar Ulrika Kvist Darnell om fasverb. Denna kategori består, precis som i SAG, av verb som anger en viss fas av en händelse: början, slutet eller pågåendet. Som man kan se i Tabell 4 undersöks två fasverb i doktorsavhandlingen: börja och fortsätta. Fasverb börja fortsätta Tabell 4. Exempel på fasverb Vad gäller V-relationerna återkommer målriktning, kontrast, kausalitet och reduplikation. Här igen kännetecknas pseudosamordningar av den målriktade V- relationen; äkta samordningar kan däremot uttrycka kontrast, kausalitet eller reduplikation. I mening (35) (Darnell 2008, s. 147) står ett exempel på en pseudosamordning med fasverbet fortsätta. (35) Lennart Berglund, ordförande för Stiftelsen Estoniaoffren och anhöriga, SEA, menade att ärkebiskopen sagt att en minnesgudstjänst inte utesluter att man fortsätter och driver frågan om en eventuell bärgning av offren. Den femte kategorin beskriver språkkanalverb som hojta, ringa, skriva och telegrafera. De uttrycker bland annat målriktning, kontrast och reduplikation. Även här är målriktningen karakteriserande för pseudosamordningar med språkkanalverb. I (36) (Darnell 2008, s. 149) ringer subjektet till exempel med syfte att berätta om grisen. De andra nämnda V-relationerna förekommer vid äkta samordningar. (36) En privatperson ringde och berättade att det fanns en gris i farstun. 21

29 I Tabell 5 radar jag upp de språkkanalverb som Darnell föreslår. Språkkanalverb hojta ringa skriva telegrafera Tabell 5. Exempel på språkkanalverb Den sjätte och sista verbgruppen betecknar artighetsfraser. Trots att denna kategori behandlas mycket kort i Darnells doktorsavhandling, kommer jag att sammanfatta den lite grann. Som redan nämnts anger pseudosamordningar med artighetsfraser en uppmaning. Vad gäller pseudosamordningarnas V-relation kan den omskrivas som en bakgrundsrelation. I Tabell 6 står några exempel på V 1 - konstruktioner vid artighetspseudosamordningar. Artighetsfraser Vara snäll Vara vänlig Vara... Tabell 6. Exempel på artighetsfraser Darnell analyserar inga korpusbelägg med artighetsfraser i sin avhandling. Exempel (37) hittades därför i SAG (1999, s. 154). (37) Var så god och hugg in på laxen! Den ovannämnda indelningen i sex kategorier ska återanvändas i korpusanalysen (se 4). Även de olika exemplen på V 1 som föreslogs i varje kategori ska utgöra underlag för korpusanalysen i den här avhandlingen. De hjälper nämligen till att fastställa de olika söksträngarna som behöver rådfrågas. Dessutom bildar de 22

30 presenterade V-relationerna bra kriterier och ett slags hjälpmedel för att bestämma om man har att göra med äkta samordningar eller pseudosamordningar i korpusmaterialet. Sammanfattningsvis upprepar jag i Tabell 7 dessa olika V- relationer. Både V-relationerna vid pseudosamordningar och äkta samordningar återges för varje kategori. Kategori V-relation vid pseudosamordningar V-relationer vid äkta samordningar Befintlighet Bakgrund Kontrast, specificering, reduplikation Förflyttning Målriktning Kontrast, kausalitet, specificering, reduplikation Gramm. Målriktning Kontrast, reduplikation Fas Målriktning Kontrast, kausalitet, reduplikation Språkkanal Målriktning Kontrast, reduplikation Artighet Bakgrund / Tabell 7. De olika V-relationerna vid pseudosamordningar Till slut verkar det nyttigt att ge Darnells översikt över de tio mest frekventa V 1 -verben bland alla möjliga pseudosamordningar (Tabell 8). Jag ska återvända till denna översikt vidare i denna avhandling. V 1 -verbens tio-i-topp (Darnell 2008, s. 177): 23

31 V 1 -verb Antal pseudosamordningar Antal äkta samordningar Andel pseudosamordningar Andel äkta samordningar Σ [V 1 och V 2 ] sitta ,70% 0,30% 945 stå ,00% 5,00% 765 gå ,70% 6,30% 599 komma ,20% 22,80% 606 ligga ,40% 0,60% 331 gå ,00% 0,00% 242 ringa ,50% 5,50% 236 ta ,30% 8,80% 80 åka ,90% 3,10% 64 vara ,40% 1,60% 62 Σ ,80% 6,20% 3930 Tabell 8. V 1 -verbens tio-i-topp Pseudosamordningar i franska En annan undersökning om pseudosamordningar som är intressant ur den kontrastiva svensk-franska synvinkeln är Kortteinens doktorsavhandling (2008) som redan nämndes mycket kort ovan. Den är en korpusbaserad (CPSF, se 3.1.) studie angående Les verbes de position stå, sitta, ligga et leurs équivalents français. Kortteinen undersöker dessa tre svenska verb i alla deras möjliga konstruktioner, däribland pseudosamordningar med dessa verb som V 1, och jämför dem med deras franska motsvarigheter. Det är framför allt den där delen om pseudosamordningar som verkar intressant för föreliggande avhandling. Kortteinen gör en semantisk och syntaktisk indelning av alla pseudosamordningar i korpusmaterialet. Totalt omfattar det 956 belägg varav 310 belägg med verbet stå som V 1, 413 belägg med verbet sitta och 233 belägg med ligga. Den semantiska delen av undersökningen delar upp pseudosamordningarnas motsvarigheter i fyra grupper enligt deras betydelse: explicita positionsuttryck, verb i deras allmänna betydelser, varianter och nollekvivalenter där ingen fransk motsvarighet påträffas. 24

32 Den syntaktiska indelningen ger i sin tur en översikt över de olika motsvarande franska konstruktionernas form. I Tabell 9 radas de upp alla 12. Observera att bokstaven X som förekommer i de flesta kategorierna är ett element i motsvarigheten som kan bli närmare diskuterat efter sitt semantiska innehåll: det kan vara ett positionsverb (ett verb som uttrycker position och som motsvarar då V 1 sitta, ligga eller stå), ett allmänt verb (det svenska positionsverbet motsvarar då ett mera allmänt franskt verb) eller ett variantelement. Franska motsvarigheter till pseudosamordningar med sitta, ligga eller stå som V 1 V 2 X à V 2 INF X et V 2 X, V 2 X en train de V 2 INF X (en) V 2 PARTICIPE PRÉSENT Passer du temps à V 2INF V 1 + construction absolue V 1 X pour V 2 INF Présentatif + V 2 Autres Tabell 9. Franska motsvarigheter till pseudosamordningar med sitta, ligga eller stå som V 1 För att det finns många motsvarigheter som dessutom är lågfrekventa, kommer jag att behandla bara de tre mest frekventa franska motsvarigheterna här. Den första motsvarigheten till svenska pseudosamordningar med sitta, ligga och stå som V 1 är bara ett franskt V 2 som uttrycks. I mening (38) 8 består den franska konstruktionen som ligger bakom den svenska översatta meningen till exempel bara av verbet regarder (titta) medan den motsvarande pseudosamordningen är stå och 8 Pilen anger riktningen av översättningen. Förkortningen (ACA) antyder källan. Mer om det kan hittas i 4. 25

33 titta. Man kan alltså säga att bara ett V 2 ger upphov till pseudosamordningen. Men det innebär inte att betydelsen är annorlunda. Durativitet som styrs av pseudosamordningens V 1 återges på franska helt enkelt av verbets tempus: regarder står i l'imparfait (imperfekt) och antyder en oavgränsad aktionsart. Denna motsvarighet förekommer 439 gånger i korpusmaterialet. Konkret betyder det att V 2 -motsvarigheten förekommer 169 gånger med verbet stå, 163 gånger med verbet sitta och 107 gånger med verbet ligga. Sammanlagt överensstämmer antalet med 45,92% av alla studerade pseudosamordningar. (38) Han stod och tittade på sina skospetsar, och hans skorviga händer darrade. Il regardait la pointe de ses souliers et ses mains croûteuses tremblaient. (ACA) Den andra gruppen beskriver franska motsvarigheter som är uppbyggda enligt X à V 2 INF. I (39) ser man till exempel att både sitta och vänta översätts till franska och att konstruktionen följer modellen X à V 2 INF. Oberserva att elementet X dyker upp i denna kategori. Vad gäller exempel (39) kan man fastställa att elementet betecknar ett positionsverb. (39) Och så kom jag in i stugan här och ni sitter och väntar på mig. (POS) Et en entrant ici, je vous trouve assis tous les deux, à m'attendre. Denna kategori består av 154 belägg, varav 56 med verbet stå, 78 med verbet sitta och 20 med verbet ligga. I relativa siffror uppgår antalet till 16,11%. Till slut kan också kategorin X et V 2 nämnas. Den upptar 88 (9,21 %) av de 956 pseudosamordningarna. Verbet stå förekommer 22 gånger som V 1, verbet sitta 37 gånger och verbet ligga 29 gånger i denna kategori. Som tydliggörs i (40) bildas den franska motsvarigheten av ett X, konjunktionen et och ett V 2. (40) Det hände ofta att jag liksom förlamades av apati, kunde i flera timmar ligga i sängen och titta på rummet. (SLA) Souvent il m'arrivait d'être pour ainsi dire paralysé d'apathie, des heures durant je pouvais rester couché et regarder autour de moi. 26

34 Kortteinens avhandling kan vara viktig för den här undersökningen. Hans avhandling är delvis en kontrastiv undersökning om några svenska pseudosamordningar som dessutom har avseende på det franska språket. Och det är exakt samma sak som jag ska undersöka i den här avhandlingen, men då med hänsyn till flera andra pseudosamordningar. Kortteinens arbete lämnar ett stort bidrag till metoden som jag ska följa här. Det verkar dessutom intressant att jämföra Kortteinens resultat med dem som den här undersökningen ska avkasta. Återkommer samma kategorier eller inte? 27

35 3. Material 3.1. CPSF (corpus parallèle français-suédois) För den empiriska delen i min avhandling behöver jag en korpus som hjälper till att kartlägga de möjliga 9 franska motsvarigheterna till svenska pseudosamordningar. Det innebär att både originalsvenska pseudosamordningar med deras franska översatta meningar och originalfranska meningar med deras motsvarande översatta pseudosamordningar måste finnas med i korpusmaterialet. För att kunna undersöka och jämföra allt det här, behöver man använda en parallellkorpus, som är en samling av språkligt material, särskilt originalmeningar och deras översättningar. En lämplig parallellkorpus för den här undersökningen är CPSF, le corpus parallèle suédois-français. Korpusen utarbetades 2002 av Kortteinen och Ramnäs vid Göteborgs universitet (institutionen för romanska språk). CPSF utgör en del av SALT-projektet, Språkbankens arkiv för länkande texter. Meningen med projektet var att framställa tvåspråkiga korpusar med svenskan som centralt språk. I Figur 1. (Rawoens 2008, s. 118) föreställs strukturen i SALTkorpusarna med de olika tvåspråkiga korpusarna. Figur 1. Strukturen i SALT-korpusarna 9 Begreppet möjlig får nyanseras. I en korpusbaserad undersökning kan man logiskt sett bara studera de motsvarigheter som förekommer i korpusen. De är representerar för den språkliga verkligheten men återger inte alla möjliga eller verkliga motsvarigheter. 28

36 CPSF, som är alltså den fransk-svenska delkorpusen i SALT, består i sin tur av fyra stora delkorpusar: tio originalsvenska texter (OS) och deras franska översättningar (FÖ), tio originalfranska texter (OF) och deras svenska översättningar (SÖ). Strukturen kan presenteras som följer 10 : Figur 2. Strukturen i CPSF Observera att korpusen bara omfattar litterära texter från 1900-talet. Beläggen som kan hittas i den representerar alltså bara skriftligt språk och inget muntligt språk. I Bilaga 1 (se 7) finns en översikt 11 över dessa originalfranska, originalsvenska och översatta texter som CPSF består av. De fungerar som undersöksmaterialet för den här avhandlingen. Efter varje författares namn i översikten togs också upp en viss förkortning. Dessa förkortningar återkommer i avhandlingen vid varje belägg som beskrivs. På detta sätt vet man från vilken delkorpus eller text belägget kommer Söksträngar En viktig del av en korpusbaserad undersökning är materialavgränsningen. Vilka språkdata ska analyseras och vilka faller utom ramen för undersökningen? I första 10 Schemat är baserat på Ramnäs och Kortteinen (2002, s. 142). 11 Översikten baserades på översikten i Kortteinen (2008, s ). 29