Att leva med långvarig smärta utan medicinsk förklaring patienters upplevelser

Transkript

1 Examensarbete Filosofie kandidatexamen Att leva med långvarig smärta utan medicinsk förklaring patienters upplevelser En litteraturöversikt Living with chronic pain without any medical explanation patients experiences A Literature Review Examensarbete nr: 1 Författare: Linda Hedman & Madelen Hedblom Examinator: Ann Carin Svanberg Granskare: Malin Lövgren Ämne/huvudområde: Omvårdnad Poäng: 15 högskolepoäng Betygsdatum: 2/6-14

2 SAMMANFATTNING Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av att leva med långvarig smärta utan medicinsk förklaring. Metod: Examensarbetet utfördes som en litteraturstudie med 13 vetenskapliga artiklar varav 12 med kvalitativ ansats och en med kvantitativ ansats. Datainsamling gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: I resultatet framkom att långvarig smärta orsakar stort lidande för patienterna, både fysiskt, psykiskt, socialt och ekonomiskt och innebar ofta att de behövde ändra sina levnadsvanor för att lära sig leva med smärtan. Patienternas upplevelse var att orsaken till smärtan måste fastställas för att kunna lindras. I annat fall gav det ofta upphov till oro och ångest. Sjuksköterskor uppmuntrades till att stärka patienterna i de områden som kan leda till ett meningsfullt liv för varje enskild individ, trots smärtan. Patienternas upplevelser av smärtan kunde sättas i samband med sjuksköterskornas inställning till långvarig smärta. En positiv inställning från sjuksköterskan kunde förmedla hopp och stärka patienten, medan en negativ inställning kunde upplevas som kränkande och att patienten inte blev trodd. Copingstrategier kunde hjälpa patienter att stärka välbefinnandet, vilket ger en känsla av självkontroll. Denna medvetenhet hjälpte dem att tolka sin långvariga smärta och att utveckla förmågan att hantera sin smärta. Slutsats: Vårdpersonalen behöver inse betydelsen av att stötta de positiva egenskaperna hos patienter med långvarig smärta för att hjälpa dem att hitta de verktyg som krävs för att utveckla copingstrategier och bibehålla välbefinnande trots smärtan. Nyckelord Litteraturöversikt, långvarig smärta, upplevelser Keywords Literature review, chronic pain, experience

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INTRODUKTION... 2 Långvarig smärta 2 Olika typer av smärta och dess uppkomst 2 Vanligt förekommande smärtsjukdomar 3 Symptomupplevelse 4 Långvarig smärta - ett lidande 5 Behandling av långvarig smärta 6 Farmakologisk behandling 6 Icke-farmakologisk behandling 6 Sjuksköterskans omvårdnadsansvar 7 Bedöma och utvärdera smärta 8 Problemformulering 8 Syfte 9 Frågeställning 9 Definition av centrala begrepp 9 METOD... 9 Design 9 Urval av litteratur 9 Tabell I 9 Inklusionskriterier 10 Exklusionskriterier 11 Värdering av artiklarnas kvalitet 11 Tabell II 11 Tillvägagångssätt 12 Analys 12 FORSKNINGSETISKA ASPEKTER RESULTAT Tabell III 13 Patienters upplevelser 16 Upplevelser av fysiska hinder 16 Upplevelser av psykosociala hinder 16 Upplevelser av att leva i ovisshet 18 Att lära sig leva med smärtan 18 Att skapa nya rutiner i vardagen 19 Betydelsen av vårdpersonalens inställning 21 DISKUSSION Sammanfattning av resultatet 21 Resultatdiskussion 22 Patienters upplevelser 22 Bemötande 23 Ökad kunskap och förståelse hos vårdpersonal 23 Metoddiskussion 24

4 Slutsats 25 Förslag till vidare forskning 26 REFERENSLISTA BILAGA I BILAGA II BILAGA III BILAGA IV... 34

5 INTRODUKTION Smärta är den vanligaste orsaken till att människor i Sverige söker vård, enligt Bergh (2009). År 2007 beräknades cirka 71 % av Sveriges kvinnor och 58 % av männen besväras av olika slags smärta, varav cirka 18 % besvärades av långvariga smärttillstånd. Enligt Pain in Europe (2003) är medelåldern för smärtpatienter i Sverige 52 år. Bergh (2009) menar att långvarig smärta är den enskilt vanligaste orsaken till att människor blir långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade och de samhällsekonomiska kostnaderna är höga. Enligt en rapport från Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU, 2006) beräknas de samhällsekonomiska kostnaderna för långvarig smärta uppgå till 4,7 miljarder kronor för läkarbesök och för läkemedel uppgår kostnaderna till 1,5 miljarder kronor. Cirka 80 miljarder kronor/år beräknas som indirekta kostnader till följd av arbetsfrånvaro. Det finns ett starkt negativt samband mellan smärta och livskvalitet, det vill säga ökad smärta medför sämre livskvalitet för patienten. Att leva med smärta innebär också många gånger att patienten har ett behov av nyorientering i tillvaron och att prata om sin smärta för att förbättra sin smärtupplevelse (SBU, 2006). Långvarig smärta Smärta definieras av The International Association for the Study of Pain (IASP) som "en obehaglig sensorisk och känslomässig erfarenhet i samband med faktisk eller potentiell vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada (Monina, Falzetti, Firetto, Mariani & Caputi, 2006, s. 395). Långvarig smärta kan definieras som smärta som inte har gått över efter 3-6 månader. Skadan som har orsakat smärtan borde ha varit läkt och smärtan uppfyller inte längre någon funktion (West, Usher, Foster och Stewart, 2012a). Ericson och Ericson (2008) menar att detta skiljer sig från den akuta smärtan som orsakas av en vävnadsskada och när skadan är läkt går smärtan över. Långvarig smärta i detta arbete definieras av författarna som smärta utan någon specifik bakomliggande orsak. Specifik bakomliggande orsak kan exempelvis vara cancerrelaterad smärta och smärta efter olycksrelaterade skador. Olika typer av smärta och dess uppkomst 2

6 Smärta kan delas in i fyra olika grupper beroende på orsaken till smärtan och dess karaktär (Bergh, 2009). Nociceptiv smärta är den vanligaste typen av smärta, vilken orsakas av en skada i mjukdelarna som kan uppkomma till följd av vävnadsskada, värme, kyla, tryck och kemisk retning (Ericson & Ericson, 2008). Neurogen smärta orsakas av en skada eller dysfunktion i nervsystemet. Om dessa förändringar blir bestående, betecknas detta som neuropatisk smärta (Bergh, 2009). Idiopatisk smärta uppkommer av okänd orsak och utgörs oftast av en diffus och ständigt intensiv smärta (Ericson & Ericson, 2008). Psykogen smärta kan uppkomma till följd av olika psykiska sjukdomar, där patientens smärtupplevelse är det dominerande symptomet, vilket kan maskera exempelvis en depression (Bergh, 2009). Fredenberg, Vinge och Karling (2013) menar att behandling av akuta smärttillstånd bör vara kraftfull, i första hand för att minska patientens lidande men också för att minska risken för kvarstående sensitisering. Sand, Sjaastad, Haug och Bjålie (2007) hävdar att varaktig stimulering i smärtbanorna kan ge en förstärkt smärtupplevelse. Det kan ibland leda till långvarig smärta eller att normalt stimuli, exempelvis beröring, upplevs som smärtsamt. Enligt Fredenberg et al. (2013) kan smärtsjukdomar debutera på flera olika sätt, till exempel olycksfall med omfattande vävnadsskador, postoperativ smärta, diskbråck, belastningsskador, viscerala sjukdomar (sjukdomar i inre organ) som Crohns sjukdom, svår IBS eller endometrios. Även infektionssjukdomar och depression kan i det långa loppet ge långvariga smärtproblem. Vanligt förekommande smärtsjukdomar Fibromyalgi är en vanlig kronisk smärtsjukdom, som kännetecknas av ömhet, morgonstelhet, sömnstörningar och uttalad trötthet. Fibromyalgi ger en generaliserad konstant smärta som flyttar sig mellan olika delar av kroppen. Smärtan finns vanligtvis i muskulaturen, men kan också ge ledvärk (Fredenberg, Vinge & Karling, 2013). Vidare menar Fredenberg, Vinge och Karling (2013) att fysiskt ansträngande aktiviteter och kyla kan förvärra, medan värme kan lindra symptomen. Patienterna är ofta stresskänsliga och har minnes- och koncentrationssvårigheter. Störd tarmfunktion (IBS) och samtidigt förekommande depressions- och ångesttillstånd är vanligt i samband med fibromyalgi. Myofasciellt smärtsyndrom, triggerpunktssyndrom, ger intensivt ömma punkter 3

7 oftast belägna i muskulaturen. En intensiv utstrålande smärta kan framkallas vid palpation. Smärtan är oftast lokal, till exempel i skuldra, arm, nacke, huvud, bäcken och ben. Smärtdebuten sker ofta i samband med belastning eller trauma. Whiplash-skada är en skademekanism som innebär pisksnärtliknande rörelse som uppkommer i halsryggen i typiska fall vid påkörningsolyckor bakifrån. Vid rid- eller dykolyckor kan skademekanismen dock vara en annan. Övergående smärta och funktionsnedsättningar är vanliga, men i vissa fall kan smärtan bli långvarig eller bestående. Detta kan leda till en smärtspridning längs ryggraden, till armarna eller i vissa fall ge en generalisering som vid fibromyalgi. Patienterna kan också ha mer eller mindre uttalade minnes- och koncentrationsproblem. Complex Regional Pain Syndrome (CRPS) är ett tillstånd som angriper extremiteter och ger allodyni, hyperalgesi, ödem och förändringar i hudfärg, hudtemperatur och svettningar. Tillståndet anses ha samband med en aktivering av det sympatiska nervsystemet som delvis underhåller smärtan. Vid vissa viscerala smärttillstånd har central sensitisering identifierats som en viktig smärtmekanism. Smärtsjukdomarna har många gemensamma drag, till exempel stresskänslighet, väderkänslighet, långvarig sömnstörning, tendens till katastroftänkande, minnesoch koncentrationsproblem, depressivitet och tendens till social isolering (Fredenberg, Vinge & Karling, 2013). Mackintosh och Elson (2008) menar att det förutom smärtsjukdomar också finns en rad olika smärttillstånd, exempelvis artros och även migrän. Symptomupplevelse Armstrong (2003) menar att patienter som lever med långvarig smärta kan uppleva symptomen på olika sätt, vilket beror på flera faktorer. Detta kan förklaras med en enkel modell, där faktorerna tillsammans utgör betydelsen av symptomupplevelsen. Smärtfrekvens, intensitet, ångest och mening påverkar patientens smärtupplevelse, som i sin tur kan leda till existentiella frågor. Symptomupplevelsen kan påverkas genom att ha en positiv eller negativ syn på smärtupplevelsen. 4

8 Frekvens Intensitet Ångest Mening Symptomupplevelse Existentiell mening Långvarig smärta ett lidande Enligt SBU (2006) är det individuellt hur patienter upplever sin smärta och klarar av att leva med den. Smärta är en upplevelse som är associerad med emotionella och psykologiska reaktioner hos patienter som inte kan mätas objektivt. Enligt Säll Hansson, Fridlund, Brunt, Hansson, och Rask (2011) orsakar långvarig smärta stort lidande för patienten och behandling av smärta är ett av de vanligaste uppdragen i sjukvården. Svensk sjuksköterskeförening (2011) skriver att lidande kan definieras som en känsla av att förlora kontrollen över sin situation, som ett hot eller en kränkning och patienters lidande måste bekräftas för att kunna lindras. Men allt lidande går inte att lindra. Patienter med långvarig smärta kan i många fall behöva lära sig leva med smärtan. Eriksson (1994) hävdar att det själsliga och andliga lidandet orsakas av att patienter upplever förnedring, skam eller skuld som människan erfar i relation till sjukdom. Enligt Wiklund (2003) så innebär lidande någon form av hot, kränkning eller förlust av människans själv. När människan förlorar kontrollen påverkas också personens livsvärld. Livslidande innebär enligt Eriksson (1994) det lidande som upplevs i förhållande till det egna unika livet. Sjukdomslidande kan beskrivas som det lidandet som upplevs i relation till sjukdom och behandling. Enligt en rapport från SBU (2006), koncentrerar patienter med långvarig smärta ofta uppmärksamheten mot besvären. Smärtan är dominerande och utgör i många fall ett hinder i det dagliga livet. Många patienter pendlar mellan hopp och förtvivlan och kan uppleva att de har förlorat sin värdighet. Att leva med långvarig smärta kan till slut leda till socialt utanförskap, 5

9 depression och försämrad livskvalitet. Enligt Linton och Shaw (2011) har patienter olika förutsättningar att kunna hantera sin smärta beroende på tidigare erfarenheter av att handskas med lidande. Negativ påverkan är en bidragande orsak till att vi förknippar smärta med lidande. Enligt Bergh (2009) är det många patienter som upplever att de blir bemötta med misstro från sjuksköterskan och att de inte blir tagna på allvar. Behandling av långvarig smärta Farmakologisk behandling Enligt Mackintosh och Elson (2008) finns det olika behandlingsstrategier vid långvarig smärta. Det är vanligt att patienter med långvarig smärta har provat ett antal behandlingsmetoder med begränsad framgång. Långvarig smärta är inte lätt att behandla, eftersom det är individuellt hur patienterna svarar på behandlingen. Det som fungerar för en patient behöver inte ha samma effekt på en annan. Många behandlingsplaner är baserade på sjukvårdens tidigare erfarenheter, men har begränsad evidens. Vad gäller läkemedelsbehandling är konventionella analgetika ofta ineffektiva för behandling, eftersom de flesta typer av långvarig smärta innehåller neuropatiska inslag. Patienter med nociceptiv smärta kommer däremot sannolikt att få en viss smärtlindring vid användning av analgetika, så som långvarig användning av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel. Långvarig smärta kan kräva behandling med opioider, vilket ger effektiv smärtlindring, särskilt med behandling av starka opioider. Hos patienter med neuropatisk smärta är det däremot osannolikt att få mer än bara viss smärtlindring även från starka opioider. Sådana patienter behandlas bäst med läkemedel som kallas analgetika. Dessa läkemedel har en sekundär smärtlindrande effekt. Den vanliga typen av läkemedel som används på detta sätt är tricykliska antidepressiva och antiepileptika. Antidepressiva medel har visat sig ha påverkan på centrala nervsystemet, genom en positiv effekt på vissa typer av långvarig smärta. Antiepileptika som ursprungligen använts för behandling av epilepsi har visat sig kunna ha en smärtlindrande effekt i vissa fall. Icke-farmakologisk behandling 6

10 Enligt Mackintosh och Elson (2008) används transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) ofta som behandling av långvarig smärta. Dock finns det begränsad evidens för att stödja effektiviteten vid behandling av långvarig smärta. TENS är tänkt att fungera genom att stänga de smärtsamma nervsignalerna och även genom att stimulera kroppens produktion av endorfiner. TENS har flera fördelar, bland annat att behandlingen kan skötas på egen hand, kräver inte besök av sjukvårdspersonal och har få biverkningar. Enligt Mackintosh och Elson (2008), Walach, Güthlin och König (2003) och Dysvik, KvalØy och Furnes (2012) kan patienter dessutom finna lindring med hjälp av massage och fysisk aktivitet. Sjuksköterskan kan också hjälpa till att samordna kontakt med KBT-terapeut. Bergh (2009) hävdar att massage kan ge en smärtlindrande effekt genom att öka genomblödningen och frisätta hormonet oxytocin. Enligt Fredenberg, Vinge och Karling (2013) kan patienterna också få möjlighet att delta i ett rehabiliteringsprogram och lära sig alternativa smärthanteringsstrategier. Sjuksköterskans omvårdnadsansvar Sjuksköterskan bör sträva efter att lindra smärta och stärka patienterna till ett meningsfullt liv. Sjuksköterskan har ett ansvar att lyssna på patienter som vill prata om sin smärta. Detta utmanar sjuksköterskan till att öka sin förståelse för hur det är att leva med långvarig smärta, eftersom alla patienter har olika förutsättningar för att uppnå mål, exempelvis olika tro, attityder, livserfarenheter och personliga resurser (Dysvik, Sommerseth & Jacobsen, 2011 och West et al., 2012a). Clarke och Iphofen (2005) hävdar att det var nödvändigt för patienterna att bli trodd av vårdpersonalen och i synnerhet sjuksköterskor, eftersom det är de patienterna etablerar första kontakten med. Sjuksköterskans bekräftelse av patientens upplevelser kan bidra till positiv inverkan på patientens livsvärld. Matthews och Malcolm (2006) menar att det är en utmanande uppgift att vårda patienter med långvarig smärta. Att arbeta som sjuksköterska innebär att behöva behandla och bemöta patienter med smärta många gånger i sin omvårdnadskarriär. Sveriges sjuksköterskor inom området smärta (SSOS, u.å.) bekräftar att smärta är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker kontakt med hälso- och sjukvården. 7

11 I Socialstyrelsens Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (2005) finns det beskrivet att sjuksköterskan har ett ansvar att möta och uppmärksamma patienters upplevelser av sjukdom och lidande och lindra detta genom lämpliga åtgärder. Sjuksköterskan ska kunna observera, prioritera och tillgodose patienters behov och i dialog med patienterna ge stöd och vägledning för att patienterna ska känna delaktighet. Sjuksköterskans ansvar är att lindra patienters lidande genom att vara närvarande och tillgänglig och på så sätt underlätta patientens möjlighet till att förstå sin situation på ett nytt sätt och att försonas med sitt lidande. Bedöma och utvärdera smärta Mackintosh och Elson (2008) menar att noggrann utvärdering och omprövning av långvarig smärta var viktigt för att uppmuntra till bättre kommunikation mellan patient och sjukvårdspersonal. Nyckeln till korrekt bedömning var att fråga lämpliga holistiska frågor, som omfattade smärtans karaktär, lokalisation, duration, varaktighet, intensitet, samt effekten av smärta på patientens förmåga att klara vardagen, samt få nattlig sömn för återhämtning. Finns det några tillhörande sensoriska förändringar, som stickningar eller domningar? Enligt Bergh (2009) kan sjuksköterskor använda sig av smärtskattningsskalor där patienten själv kan gradera sin upplevelse av smärtan, vilket ger sjuksköterskan ett verktyg för att få bättre förståelse för patienten. En typ av skattningsskala som kan används för smärtskattning är Visuell analog skala (VAS) (Bilaga III). En skala där patienten själv får skatta sin smärta mellan 1-10, där 1 är ingen smärta alls och 10 är värsta tänkbara smärta. En annan typ av smärtskattningsskala är Pain-O-Meter (POM) (Bilaga III) där smärtan mäts i fyra dimensioner; intensitet, kvalitet, lokalisation och varaktighet. Enligt Fredenberg, Vinge och Karling (2013) finns det också en typ av smärtteckning (Bilaga IV) som innebär att patienten själv ritar in de smärtsamma områdena på kroppen, samt smärtans karaktär. Bergh (2009) hävdar att smärtskattningsskalor aldrig kan ersätta samtal mellan patient och sjuksköterska, men är en hjälp för att sjuksköterskan bättre ska kunna förstå patienten. Problemformulering 8

12 Patienters smärta är en individuell upplevelse och beroende på patienters tidigare erfarenheter har de olika förutsättningar att kunna hantera den. Långvarig smärta är starkt förknippat med sänkt välbefinnande och lägre livskvalitet. En ökad medvetenhet om patienters upplevelser är därför betydelsefulla för att förstå patienter i smärta och är en förutsättning för att integrera dem i klinisk praxis. Mot denna bakgrund är det av stor vikt att undersöka patienters upplevelser för att sjuksköterskor ska kunna hantera, bemöta och behandla patienter med långvarig smärta. Syfte Att beskriva patienters upplevelser av att leva med långvarig smärta utan medicinsk förklaring, samt faktorer som påverkar upplevelserna. Frågeställning - Hur upplever patienter det att leva med långvarig smärta utan medicinsk förklaring? Definition av centrala begrepp Patienter definieras som män och kvinnor mellan år. METOD Design Denna studie har genomförts som en litteraturöversikt. Enligt Friberg (2006) innebär en litteraturstudie att skapa en överblick över kunskapsläget inom ett visst verksamhetsområde. Detta kan göras genom att ta reda på befintlig forskning inom området, för att få en överblick av vad som redan studerats och vad det behövs fler studier på. Urval av litteratur Tabell 1. Litteratursökning. Databas Sökord Antal träffar Antal lästa Kvalitetsgranskade Använda artiklar abstract artiklar 9

13 CINAHL CINAHL CINAHL CINAHL PubMed PubMed PubMed PubMed Experience* AND chronic pain Lived experience* AND chronic pain Perception AND chronic pain Patient* AND chronic pain AND experience* Patient* AND chronic pain AND experience* Lived experience AND chronic pain Perception AND chronic pain NOT opioid* NOT back pain NOT neck pain Experience* AND chronic pain NOT cancer NOT opioid* Litteratursökning har gjorts via databasen CINAHL och PubMed, eftersom dessa innehåller ämnesområden gällande omvårdnad, medicin, hälso- och sjukvård och därmed är relevanta för litteraturstudien. Sökord som använts i olika kombinationer är experience*, lived experience*, perception, patient* och chronic pain. Vi har även använt sökord som inte har gett några resultat. De booleska söktermerna AND och NOT har använts i sökningen och även trunkering. Den 10

14 booleska söktermen NOT användes för att inte få träffar som handlade om cancer, opioider, rygg- och nacksmärtor eftersom sökningen gav många träffar om detta. Inklusionskriterier - Artiklar som motsvarade syftet med studien - Artiklar som omfattade män och kvinnor mellan år - Artiklarna var publicerade mellan Originalartiklar skrivna på engelska eller svenska - Artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter - Artiklar som fanns tillgängliga i kostnadsfri fulltext Exklusionskriterier - Studier som omfattade patienter vars smärta berodde på specifika smärttillstånd, som exempelvis cancersmärtor, fibromyalgi eller whiplash. Artiklarna valdes ut i ett första urval genom att författarna läste titlar och inkluderade de artiklar som svarade mot syfte och frågeställning, samt utifrån inklusionskriterier. Sammanfattningen och slutsatsen lästes i de artiklar som valdes ut i första urvalet. Därefter granskades artiklarna utifrån granskningsmallarna för att bestämma kvaliteten. Värdering av artiklarnas kvalitet Artiklarna har granskats utifrån Högskolan Dalarnas version av Willman, Stoltz och Bahtsevanis (2006) och Forsberg och Wengströms (2008) granskningsmallar. De bestod av ja och nej-frågor. Mallen för kvalitativ ansats (bilaga I) bestod av 25 frågor och mallen för kvantitativ ansats (bilaga II) bestod av 29 frågor. Artiklarnas kvalitet bedömdes utifrån antalet ja-svar. För hög kvalitet krävdes minst 80 %. För medelhög kvalitet krävdes minst 70 %. Allt under 70 % räknade författarna som låg kvalitet. De artiklar som hade minst 70 % jämfördes med titel, syfte och frågeställning för litteraturstudien och kategoriserades därefter under rubriker i uppsatsen. Tabell 2. Kvalitetsgrad. 11

15 Kvalitet i % Antal kvantitativa artiklar n = 1 Antal kvalitativa artiklar n = 12 Hög % 0 11 Medel % 1 1 Låg < 70 % 0 0 Tillvägagångssätt Författarna har samarbetat genom hela arbetet, med undantag för analysen, där artiklarna delades upp och lästes enskilt först och sedan diskuterades. Texten sammanställdes av uppsatsförfattarna tillsammans utifrån kategorier som sedan blev till rubriker i litteraturstudiens resultat. Analys Artiklarna analyserades utifrån hur artiklarnas resultat stämde med syfte och inklusionskriterier. Därefter lästes och jämfördes de utvalda artiklarna, genom att författarna enskilt läste artiklarna i sin helhet. Stycken som var relevant för litteraturstudien markerades med understrykningspennor och artiklarna kategoriserades utifrån innehåll. Därefter bytte författarna artiklar med varandra och analyserades igen för att se om artiklarna uppfattades lika. Kategorierna gjordes till rubriker utifrån syfte och frågeställning, som sedan blev till resultatet i litteraturstudien (Friberg, 2006). FORSKNINGSETISKA ASPEKTER Inget etiskt tillstånd behövdes då arbetet baserades på tidigare forskning. Artiklarna skulle vara granskade av en etisk kommitté och författarna skulle ha gjort etiska överväganden. Uppsatsförfattarna strävade efter att ha ett objektivt förhållningssätt och att vara sanningsenliga. Citat har inte översatts, utan återges ordagrant, då feltolkning annars kunde ske (Forsberg & Wengström, 2008). RESULTAT Resultatet baseras på 13 artiklar, en artikel har kvantitativ design och 12 med kvalitativ design. Studierna var genomförda i England (N=3), Schweiz (N=1), 12

16 Kanada (N=1), Norge (N=2), Australien (N=2), Tyskland (N=1), USA (N=1) och Sverige (N=2). De rubriker som resultatet utmynnade i var upplevelser av fysiska hinder, upplevelser av psykosociala hinder, upplevelser av att leva i ovisshet, att lära sig leva med smärtan, att skapa nya rutiner i vardagen och betydelsen av vårdpersonalens inställning. Tabell 3. Resultatredovisning. Författare, År, Land Aegler & Satink 2009 Schweiz Titel Syfte Resultat Design Kvalite Performing occupations under pain: the experience of persons with chronic pain Att undersöka hur patienter upplevde sin sysselsättningsförmåga trots långvarig smärta Patienterna fick ändra sina vanor för att kunna utföra dagliga aktiviteter, trots svårigheter att ignorera smärtan Kvalitativ design ts-grad Hög Allcock, Elkan & Williams 2007 England Büssing, Ostermann, Neugebauer & Heusser, 2010 Tyskland Campbell & Cramb Patients referred to a pain management clinic: Beliefs, expectations and priorities Adaptive coping strategies in patients with chronic pain conditions and their interpretation of disease Nobody like a back bore Att undersöka patienternas inställning och känslor till smärtan när de blivit remitterade till en smärtklinik, deras förväntningar på kliniken och deras prioriteringar för att förbättra livet trots smärtan Att undersöka vilka anpassningsbara copingstrategier som var relevanta för patienter med långvarig smärta och hur det interagerade med patienternas välbefinnande och tolkning av sjukdom. Att förklara hur det är att leva med Patienternas inställning var att smärtorsaken måste fastställas för att kunna lindras. För detta krävdes att sjukvårdspersonale n förstod patienternas förväntningar och upplevelser. Patienterna upplevde ofta en oro om de inte visste vad smärtan berodde på Förutom effektiv smärtlindring behövs övergripande strategier för att lindra smärta för att förbättra välbefinnandet hos patienter som lever med långvarig smärta. Copingstrategier kan hjälpa patienter att stärka välbefinnandet, vilket ger en känsla av självkontroll. När patienterna talade öppet om sin Kvalitativ design Kvantitativ design Kvalitativ design Hög Medel Medel 13

17 2008 England Dewar, White, Posade & Dillon 2003 Kanada Dysvik, Guttormsen Vinsnes & Eikeland 2004 Norge Fenwick, Chaboyer & John 2012 Australien Exploring lay perspectives of chronic pain: Revealing the hidden voices of nonservice users Using nominal group technique to assess chronic pain, patients perceived challenges and needs in a community health region The effectiveness of a multidisciplinary pain management programme managing chronic pain Decisionmaking processes for the selfmanagement of persistent pain: A grounded theory study långvarig smärta från patienter som inte har någon hjälp från sjukvården. Att få förbättrad förståelse för patienter med långvarig smärta för att kunna planera patientcentrerade insatser Att utveckla och utvärdera effekterna av ett multidisciplinärt smärthanteringsprogram om coping, hälsorelaterad livskvalitet och smärtintensitet Att studera patienters bearbetningsprocess vad gäller egenvård vid långvarig smärta. smärta resulterade det i att omgivningen och vårdpersonalen blev frustrerade och irriterade. Patienterna ansåg att de enda som kunde förstå deras lidande var andra med liknande problem. Deltagarna ville inte bli betraktade som en smärtkaraktär, utan ville ha verktygen att kunna hantera smärtan själv. Dock visste de ofta inte hur de skulle göra detta. Studien visade på sex olika problemområden; medicinsk behandling, fysiska, känslomässiga och sociala problem, sömnstörningar och ekonomiska problem, som patienterna upplevde som bristfälliga. Patienterna upplevde inte att deras behov behandlades tillfredsställande. Programmet har potential att förbättra patienters copingfärdigheter, livskvalitet och att kunna minska smärtintensitet. Sjuksköterskor utmanades att ge patienterna de verktyg som behövdes för att hantera de problem som kunde uppkomma till följd av långvarig Kvalitativ design Kvalitativ design Kvalitativ design Hög Hög Hög 14

18 Fisher, Emerson, Firpo, Ptak, Wonn & Bartolacci 2007 USA Furnes & Dysvik 2012 Norge Persson, Andersson & Eklund 2011 Sverige Richardson, Ong & Sim 2006 England Chronic pain and occupation: An exploration of the lived experience Therapeutic writing and chronic pain: experiences of therapeutic writing in a cognitive behavioural programme for people with chronic pain Defying aches and revaluating daily doing: Occupational perspectives on adjusting to chronic pain Remaking the future: Contemplating a life with chronic widespread pain Att undersöka upplevelsen av att leva med långvarig smärta. Att undersöka patienters upplevelser av terapeutiskt skrivande i ett smärthanteringsprogram gällande långvarig smärta Att undersöka hur patienter med långvarig smärta upplever sitt liv med fokus på eventuell anpassning i vardagen och förändrade livsvillkor för att hantera sin smärta och bibehålla välbefinnande. Att undersöka hur personer med långvarig utbredd smärta, förstår och försöker påverka eller kontrollera sin smärta. smärta, vad gäller patienternas fysiska kapacitet, psykologiska reaktioner och social isolering. Deltagarna fann att vara engagerad i meningsfulla aktiviteter var fördelaktigt då de kunde fokusera på något annat än sin smärta. Detta med hjälp av copingstrategier. Patienterna upplevde en större medvetenhet mellan sina tankar, känslor och beteenden genom att skriva ned sina känslor. Denna medvetenhet hjälpte dem att tolka sin långvariga smärta och att utveckla förmågan att hantera sin smärta. Tillsammans med sorgen över att behöva överge jobb och sociala nätverk, klarade patienterna sin vardag genom att förändra sina vanor, vilket öppnade upp för nya sätt att leva. Patienterna utvecklade copingstrategier för att bevara sitt välbefinnande. Deltagarna kunde delas in i de optimistiska de pessimistiska och de som var besegrade i och med osäkerheten om framtiden. Osäkerheten var ett dominerande inslag i alla aspekter gällande framtiden. Kvalitativ design Kvalitativ design Kvalitativ design Kvalitativ design Hög Hög Hög Hög 15

19 Säll Hansson, Fridlund, Brunt, Hansson & Rask 2011 Sverige West, Stewart, Foster & Usher 2012b Australien The meaning of the experiences of persons with chronic pain in their encounters with the health service The meaning of resilience to persons living with chronic pain: an interpretive qualitative inquiry Att undersöka betydelsen av erfarenheter från patienter med långvarig smärta i deras möten med sjukvårdspersonal. Att undersöka betydelsen av att patienter med långvarig smärta kan anpassa sig i motgångar. Patienterna upplevde en positiv inställning om sjuksköterskorna hade förstått allvaret i situationen. En positiv inställning från sjuksköterskan kunde förmedla hopp och hjälp till att stärka patienten, medan en negativ inställning upplevdes kränkande och patienterna upplevde att deras situation ifrågasattes. Att leva med långvarig smärta är i allmänhet en negativ upplevelse. Det är viktigt för vårdpersonal att inse betydelsen av att stödja positiva egenskaper hos människor som lever med långvarig smärta som ett sätt att öka motståndskraften. Kvalitativ design Kvalitativ design Hög Hög Patienters upplevelser Upplevelser av fysiska hinder Flera studier visade att patienterna upplevde fysiska hinder som att hitta motivation till att ta sig ur sängen, klä på sig och sköta hushållssysslor, vilket till stor del berodde på smärtan. En annan fysisk konsekvens som smärtan medförde var sömnproblem (Dewar et al., 2003 och Furnes & Dysvik, 2012). Aegler och Satink (2009) menar att smärtan också medförde att patienterna hade svårigheter att kunna fokusera på en uppgift. De tvingades göra ständiga avbrott för att vila, vilket upplevdes som mycket frustrerande. Upplevelser av psykosociala hinder 16

20 Dewar et al. (2003) och Furnes och Dysvik (2012) menar att andra faktorer som smärtan medförde kunde vara exempelvis utmattningssymptom och stress. Något som sedan ofta visade sig leda till känslomässigt lidande, som ilska, ångest, irritation och depression, vilket även bekräftas av Allcock, Elkan och Williams (2007) och Fisher, Emerson, Firpo, Ptak, Wonn och Bartolacci (2007). Vidare menar Dewar et al. (2003) att humörsvängningar och negativa känslor ledde till att relationer blev ansträngda och patienterna upplevde ofta frustration över att inte veta vad smärtan berodde på eller att de inte kunde kontrollera smärtan. Enligt Büssing, Ostermann, Neugebauer och Heusser (2010) upplevde de flesta patienter sin smärta som ett negativt avbrott i livet. Aegler och Satink (2009) menar att patienternas tankar på när smärtan kan uppkomma, exempelvis i samband med vissa rörelser eller sysselsättningar, gjorde att patienternas tankar ständigt cirkulerade kring smärtan, vilket till slut ledde till minskad koncentration av sysselsättningen som patienten utförde. Allcock et al. (2007) menar att patienterna ofta kände sig oroliga om de inte visste orsaken till sin smärta. De patienter som inte visste vad smärtan orsakades av var upptagna av tanken på att försöka hitta en orsak till smärtan. Många av patienterna ansåg att första steget mot att bota smärtan var att hitta orsaken (West, Stewart, Foster och Usher, 2012b, Campbell och Cramb, 2008 och Dewar, White, Posade och Dillon, 2003). Enligt Dewar et al. (2003) har patienter också berättat om kognitiva svårigheter, som koncentrationssvårigheter, förvirring, svårigheter att fatta beslut och oförmåga att tänka på annat än smärtan. Enligt Fisher et al. (2007) upplevde patienterna inte att de togs på allvar av sjukvårdspersonalen, vilket medförde att många av patienterna avstod från att söka vård. Detta i sin tur påverkade patienternas sociala liv negativt. Dewar et al. (2003) och Campbell och Cramb (2008) menar att smärtan orsakade sociala problem för patienterna, som har rapporterat svårigheter i att umgås med familj, vänner och att delta i sociala sammanhang. Patienterna uppfattade ofta att allmänheten inte förstod den upplevda smärtan, eftersom den inte var synlig. Enligt Campbell och Cramb (2008) dominerade smärtan patienternas liv och skapade oro över att behöva förlita sig på andra människor. Att vara beroende av andra för att klara sin vardag sågs som skrämmande och svårt av patienterna och upplevdes förnedrande. Om patienterna började undvika sociala tillställningar startades en negativ nedåtgående spiral, vilket ledde till ytterligare isolering. 17

21 Studien visade också att patienterna antingen isolerade sig av rädsla för att uppfattas som svaga eller klagande eller att de accepterade ett liv med smärta och därmed gjorde det bästa av situationen. Deltagarna kände sig tvingade att försvara sitt lidande, vilket ledde till en insikt om att andra med liknande problem ofta var de enda som kunde förstå vad de gick igenom. Patienterna jämförde sig själva med andra som hade det svårare för att stärka sin egen självkänsla, men detta resulterade ofta i en pessimistisk framtid (Campbell och Cramb, 2008). Upplevelser av att leva i ovisshet Flera studier har visat att långvarig smärta hos patienterna ofta ledde till frågor som; när ska det sluta? Vad händer om det inte blir bättre? Med tiden visade det sig kunna leda till en rädsla för framtiden, som tenderade att eskalera. Detta tankemönster kunde vara svårt att bryta på egen hand (Fenwick, Chaboyer & John, 2012, Allcock et al., 2007, Persson et al., 2011, Fisher et al., 2007 & Dysvik et al., 2011). Fisher et al. (2007) menar att patienternas ovisshet över när smärtan skulle uppstå och hur intensiv den skulle bli denna gång gav patienterna en känsla av rädsla och ångest. Dysvik et al. (2011) menar att långvarig smärta starkt kunde sättas i samband med psykosociala faktorer som påverkade den totala livssituationen hos patienten. Patienterna upplevde ofta en ond cirkel där ett symptom ledde till ett annat. Även Allcock et al. (2007) kom i sin studie fram till att många patienter upplevde en rädsla för att smärtan aldrig skulle försvinna. Persson et al. (2011) menar att många av patienterna upplevde att det var svårt att göra upp planer för dagen, eftersom smärtans intensitet och varaktighet var oförutsägbar. Patienterna upplevde dock att detta öppnade upp för nya sätt att leva, så som öppenhet och improvisation, att leva här och nu och göra saker på andra sätt. Att lära sig leva med smärtan West et al. (2012b) och Fisher et al. (2007) beskriver att smärtan medförde en förändrad syn på livet hos patienter med långvarig smärta. Smärtan medförde individuella styrkor där patienterna i studien uttryckte en vilja att inte ge efter för smärtan, att utveckla tolerans för smärtan och att lära sig hantera den. Detta var 18

22 beroende av patienternas tidigare erfarenheter. En patient uttryckte sitt sätt att hantera smärta på följande vis: I just get up and get on with it no matter how bad it is, just get up and get on with it (West et al., 2012b, s. 1287). Persson et al. (2011) menar att patienter som lever med långvarig smärta behövde förändra tempot i vardagen. För att klara av att upprätthålla en rimlig nivå av välbefinnande, behövde patienterna också ändra sina värderingar och sina krav på resultat. Med denna ständiga smärta närvarande och sina begränsade socioekonomiska resurser, krävdes en anpassning vad gäller arbete och sociala nätverk. Patienterna fick därför hitta andra vägar som exempelvis genom andra yrken som gav det välbefinnande som de behövde och som minskade smärtan de levde med. West et al. (2012b) menar att eftersom smärtan inte blev bättre tvingades patienter lära sig leva med den. Aegler och Satink (2009) har studerat sambandet mellan dagliga aktiviteter och ständig smärta, vilket bekräftar det som beskrivits. Patienter med långvarig smärta lever inte ett mindre meningsfullt liv, men tvingar patienterna att hitta alternativa sätt att leva med smärtan och lära sig att lyssna på sin kropp. En patient uttryckte sättet att lära sig hantera smärta på följande vis: it s a hard journey, it s a long journey and some people never get rid of the pain it s just something they learn to live with (West et al., 2012b, s. 1288). Enligt Aegler och Satink (2009) beskrev deltagarna i studien att en stor utmaning var att vänja sig vid att dra ned på tempot och ta pauser i vardagen då de försökte hålla sig sysselsatta trots begränsningar som smärtan förde med sig. Att skapa nya rutiner i vardagen Enligt Fisher et al. (2007) beskrev patienterna att det var viktigt att vara stark och att anta en positiv attityd för att inte ge efter för smärtan. Vidare beskrev West et al. (2012b) att en flexibel patient fick ut något positivt av smärtan, medan en icke flexibel patient bara väntade på att bli räddad eller slutade leva. Några patienter uttryckte sig på följande sätt: a resilient person will get out of there, or die trying, a person who is not resilient will just sit under a tree and wait to be rescued or curl up and die and I am not that kind of person (West et al., 2012b, s. 1287). 19

23 I have a positive attitude.i m trying to get a life and live a life, not live an existence and that s why I keep doing. (West et al., 2012b, s. 1288). Att lära sig att på bästa sätt hantera smärtan med hjälp av olika strategier var viktigt för deltagarna och gav dem en känsla av kontroll. Richardson, Ong och Sim (2006) bekräftar att det finns olika sätt att hantera långvarig smärta. Studien visade att det fanns två sorters sätt att se på smärtan, en optimistisk syn där patienterna tänker att det kan bara bli bättre och en pessimistisk syn där patienterna tänkte att det kommer bli sämre. En patient uttryckte sitt sätt att se på smärtan på följande vis: there s not a day goes by we don t laugh and I might be in colossal pain but it doesn t stop me laughing and there s always some poor sucker worse off than yourself (West et al., 2012b, s. 1288). Enligt en studie som gjordes av Persson et al. (2011) visade det sig att patienternas sorg över att ha övergett jobb och sociala kontakter gjorde att de behövde utveckla copingstrategier för att bevara sitt välbefinnande. Enligt Büssing et al. (2010) kan copingstrategier hjälpa patienter att stärka välbefinnandet, vilket ger en känsla av självkontroll, något som även Fisher et al. (2007) bekräftar. Förutom effektiv smärtlindring behövs övergripande strategier för att lindra smärta för att förbättra välbefinnandet hos patienter som lever med långvarig smärta. Enligt Campbell och Cramb (2008) utvecklade patienterna copingstrategier för att kunna hantera och kontrollera smärtan, vilket skapade en balans mellan att aktivt hantera smärtan och passivt leva med den. Patienterna upplevde att om de inte försökte hantera smärtan kunde det skapa kaos i deras liv. Dysvik, Guttormsen Vinsnes och Eikeland (2004) menar att tillsammans med sorgen över att behöva överge arbete och sociala nätverk klarade patienterna av sin vardag genom att förändra sina levnadsvanor, vilket öppnade upp för nya sätt att leva, med hjälp av copingstrategier för att bevara sitt välbefinnande. Enligt Fisher et al. (2007) gjorde patienterna livsstilsförändringar med hjälp av individuella copingstrategier för att bevara sitt välbefinnande och kunna leva med smärtan. 20

24 I resultatet av Persson et al. (2011) visade det sig att copingstrategierna utvecklades över tid, i tre faser. I första fasen hotades patienternas självbild och de försökte att dölja problemen och fortsätta som vanligt i vardagen. I fas två började patienterna erkänna sina begränsningar och aktiverade strategier för att hantera stressade situationer som uppkom i samband med att de försökte leva som vanligt trots smärtan. I fas tre blev copingstrategierna stabiliserade och växte till rutiner i vardagen. Hur lång tid det tog att gå igenom dessa faser var individuellt, men gemensamt för patienterna i studien var att de fick sakta ner tempot i vardagen, vilket många av dem tyckte var frustrerande. Furnes och Dysvik (2012) menar att ett sätt för patienterna att förbättra sin förståelse för smärtan var genom att sätta ord och skriva ned den och därigenom förändra sitt tankemönster. Studien visade att patienterna fick en ökad förståelse för sin smärta, vilket medförde nya insikter om hur de kunde hantera smärtan i olika situationer. Genom skrivandet konfronterades patienterna med sina inrotade tankemönster och hjälpte dem att organisera sina tankar, vilket gav en medvetenhet mellan tankar, känslor och beteende. Betydelsen av vårdpersonalens inställning Aegler och Satink (2009) menar att långvarig smärta, som kan betraktas som ett lidande, är en subjektiv upplevelse. Detta utmanade sjuksköterskan att stötta patienterna genom att se hela patienten, lyssna på och bekräfta dem. Enligt Säll Hansson et al. (2011) fanns ett samband mellan sjuksköterskans inställning och hur patienten upplevde sitt lidande. En positiv inställning kunde förmedla hopp och hjälpa till att stärka patienten. Därför var det viktigt att fråga patienten om upplevelsen av sin situation och därmed få en inblick i patientens livsvärld. En negativ inställning från sjuksköterskan kunde däremot upplevas som kränkande och nedsättande. Patienterna kunde uppleva att deras situation ifrågasattes och att de måste kämpa för att få vård och själv föreslå behandlingar och undersökningar. Enligt Fenwick et al. (2012) framkom det också att patienterna upplevde en rädsla för att bli betraktade som hypokondriker. Allcock et al. (2007) menar att patienter ofta upplevde att de inte blev betrodda om de inte var diagnostiserade. Enligt West et al. (2012b) har sjuksköterskans roll klinisk betydelse, eftersom det var viktigt för vårdpersonal att inse betydelsen av att stödja positiva egenskaper hos patienter 21

25 som levde med långvarig smärta som ett sätt att förbättra smärtupplevelsen och öka välbefinnandet. DISKUSSION Sammanfattning av resultatet Syftet med den här studien var att beskriva patienters upplevelser av att leva med långvarig smärta utan medicinsk förklaring. Långvarig smärta orsakar stort lidande för patienterna, både fysiskt, psykiskt, socialt och ekonomiskt, vilket kunde leda till att de tvingas ändra sina levnadsvanor för att lära sig leva med smärtan. Patienternas upplevelse var att orsaken till smärtan måste fastställas för att kunna lindras. I annat fall ger det ofta upphov till oro och ångest. Sjuksköterskor bör uppmuntras till att stärka patienterna i de områden som kan leda till ett meningsfullt liv för varje enskild individ, trots smärtan. Patienternas upplevelser av smärtan kan sättas i samband med sjuksköterskornas inställning till långvarig smärta. En positiv inställning från sjuksköterskan kunde förmedla hopp och stärka patienten, medan en negativ inställning kunde upplevas som kränkande och att patienten inte blev trodd. Att leva med långvarig smärta är en negativ upplevelse. Det behövs övergripande strategier för att lindra smärta för att förbättra välbefinnandet hos patienter som lever med långvarig smärta. Copingstrategier kan hjälpa patienter att stärka välbefinnandet, vilket ger en känsla av självkontroll. Patienterna upplevde en större medvetenhet mellan sina känslor, tankar och beteenden genom att skriva ned sina känslor, vilket kan ses om en typ av copingstrategi. Denna medvetenhet hjälpte dem att tolka sin långvariga smärta och att utveckla förmågan att hantera sin smärta. Resultatdiskussion Syftet var att beskriva patienters upplevelser av långvarig smärta utan medicinsk förklaring. Studier vad gäller patienters upplevelser av att leva med långvarig smärta utan medicinsk förklaring är begränsat studerat. Uppsatsförfattarna tror att en ökad förståelse för dessa patienter har klinisk betydelse. Patienters upplevelser 22

26 Flera studier visade att patienter upplevde det som en utmaning och mycket frustrerande att hitta sätt att bevara välbefinnande trots smärtan närvarande (Aegler & Satink, 2009 och Allcock et al., 2007). Aegler & Satink, 2009 menar att patienterna upplevde frustration över att inte kunna göra saker på samma sätt som tidigare, samtidigt som de kände frustration över att inte bli bemött med respekt. Enligt Allcock et al. (2007) upplevde patienterna många gånger att de inte var betrodda av omgivningen och sjukvårdspersonal, utan togs för hypokondriker. Säll Hansson et al. (2011) menar att patienternas upplevelser av att inte bli trodda ofta ledde till bristande omvårdnad, behandling och att patienterna kände sig kränkta. För att minska lidandet för patienterna är det, enligt uppsatsförfattarna, betydelsefullt att sjuksköterskan ökar sin förståelse och visar intresse för patienten, eftersom det är patienten själv som är expert på sin smärta. Bemötande Ett förbättrat bemötande från omgivning och vårdpersonal kan bidra till att förbättra patienternas upplevelser av smärtan. West et al. (2012b) menar att det var viktigt för vårdpersonal att inse betydelsen av att stödja positiva egenskaper hos patienter som lever med långvarig smärta som ett sätt att öka välbefinnandet. Linton och Shaw (2011) hävdar att det ofta fokuserades mer på de fysiologiska aspekterna av smärtan, som intensitet, än om de psykosociala aspekterna som faktiskt kan ha en negativ inverkan på behandlingsresultat och välbefinnande. Uppsatsförfattarna anser att uppfattningen om långvarig smärta fortfarande är att det som inte syns, är svårt att förstå och tro på både för omgivningen och fortfarande i alltför stor utsträckning för vårdpersonal. Att leva med långvarig smärta är en individuell upplevelse, vilket ställer krav på sjuksköterskan att bemöta och behandla patienterna på individnivå. Flera studier bekräftade att alla sjuksköterskor har ett ansvar att tro på patienterna och hjälpa dem att finna verktyg för att utveckla copingstrategier, som hjälper patienterna att bättre kunna hantera sin smärta (Dysvik et al., 2011, Fenwick et al., 2012, Säll Hansson et al., 2011 & West et al., 2012b). Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 1982:763), 2 ska vård och behandling så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Lagen bygger på respekt för patientens självbestämmande och 23

27 integritet, ska främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonal, samt tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården. Ökad kunskap och förståelse hos vårdpersonal Allcock et al. (2007) menar att sjukvårdspersonal som arbetar med smärtbehandling måste förstå patienterna för att kunna bemöta och behandla patienterna på ett korrekt sätt. Uppsatsförfattarna anser att synen på långvarig smärta hos sjuksköterskor och annan vårdpersonal bör förändras. Säll Hansson et al. (2011) bekräftar att en positiv attityd gentemot patienterna hjälper till att lindra lidande, då själva bemötandet är en viktig grundsten i behandling. Uppsatsförfattarna menar att sjukvårdspersonal behöver få upp en medvetenhet och för detta krävs ett förändringsarbete som sker redan på utbildningsnivå. Patienter med långvarig smärta förekommer på alla vårdinstanser, varför det också kan vara fördelaktigt med smärtutbildning på arbetsplatserna för att öka förståelsen, kunskapen och förändra attityder hos personalen. Enligt SSOS (u.å.) startade några smärtengagerade sjuksköterskor redan 1991 upp föreningen en förening mot smärta. Föreningen har haft olika namn och organisationstillhörigheter under åren, men har hela tiden haft som mål att vara en mötesplats för sjuksköterskor som intresserar sig för smärta, behandling av smärta och omvårdnad. Genom utbildning, kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte vill föreningen verka för ett bra omhändertagande av patienter med smärta. Metoddiskussion Författarna har genomfört en litteraturstudie, som enligt Friberg (2006) innebär att skapa en överblick över kunskapsläget inom ett visst verksamhetsområde, vilket i detta fall var att studera hur patienterna upplever ett liv med långvarig smärta utan medicinsk förklaring. Olika kombinationer av sökord användes som var relevanta till syfte och frågeställning. En del av artiklarna återkom i båda databaserna, trots olika sökord och kombinationer. Sökningarna avgränsades genom att välja artiklar mellan , artiklar gällande patienter mellan år och studier som endast fanns i tillgängliga i fulltext. Författarna är medvetna om att betydelsefulla artiklar kan ha missats genom att den här avgränsningen, men eftersom 24