Smittsamma sjukdomar hos häst

Transkript

1 Smittsamma sjukdomar hos häst Inledning Hästar liksom andra djur och människor kan drabbas av olika smittsamma sjukdomar. En del sjukdomar hos djur är så allvarliga att de kan orsaka påfrestningar på samhället. Sådana allmänfarliga sjukdomar kallar man epizootiska sjukdomar. Exempel på epizootiska sjukdomar är Mul- och klövsjuka som drabbar klövbärande djur och svinpest på grisar. Afrikansk hästpest är exempel på en epizootisk sjukdom som drabbar hästar, men som inte förekommer i Europa för närvarande. Inga epizootiska sjukdomar finns för närvarande i vårt land. Salmonellainfektion är ett exempel på en så kallad zoonotisk sjukdom. Det betyder att smittämnet kan överföras mellan djur och människa. Hästar kan smittas och bli sjuka av salmonellabakterier, även om det inte är särskilt vanligt i vårt land. Epizootiska sjukdomar och zoonoser som salmonella anses vara så allvarliga för samhället att spridningen av dem måste förhindras och bekämpningsinsatser sättas in. Detta görs genom samhällets försorg. Jordbruksverket leder bekämpningsinsatserna och länsstyrelsen tillsammans med praktiserande veterinärer har viktiga funktioner i bekämpandet av sjukdomen. Förutom epizootiska sjukdomar och zoonoser finns det sjukdomar hos djur som samhället vill ha kontroll över hur spridda de är i vårt land. Dit hör de s.k. anmälningspliktiga sjukdomarna. I den text som följer behandlas de anmälningspliktiga hästsjukdomarna hästinfluensa, virusabort, virusarterit och kvarka. Sjukdomarna beskrivs kortfattat. Smittämne, symtom, åtgärder som man ska vidta om sjukdomen uppträder i ett stall och hur man kan förhindra att få in de olika smittämnena i ett stall tas upp efter sjukdomsbeskrivningen. Anmälningspliktiga sjukdomar hos hästar För fyra olika infektionssjukdomar som drabbar hästar föreligger anmälningsplikt. Anmälningsplikten finns föreskriven i författning och gäller för veterinärer och laboratorier som analyserar insända prover från misstänkt smittade djur. Anmälningsplikten omfattar sådana sjukdomar där det är angeläget att så långt det är möjligt minimera smittspridning. Detta görs bland annat genom att information om sjukdomarnas aktuella utbredning i ett område finns tillgänglig så att man kan skydda sig från att få in smittan i ett stall. Förutom själva anmälningsplikten finns inga andra författningar som reglerar hur man ska handla vid inträffade fall. Däremot finns det rekommendationer som branschorganisationer, myndigheter och veterinärer har enat sig om

2 De fyra anmälningspliktiga hästsjukdomarna är: Hästinfluensa (Typ A) Virusabort (Centralnervös form) Virusarterit och Kvarka De tre första orsakas av virus medan kvarka orsakas av en streptokockbakterie. Det är viktigt att notera att dessa sjukdomar är anmälningspliktiga, om veterinären misstänker en sådan sjukdom, redan vid klinisk undersökning. Kvarka ger i allmänhet så typiska symtom att man redan vid den kliniska undersökningen kan avgöra att hästen har kvarka. De typiska kännetecknen är svullna lymfknutor i käkregionen i kombination med feber och ibland också näsflöde och hosta. Provtagning är alltid viktig men på grund av flera olika orsaker är det svårt att påvisa bakterien vid bakteriologisk odling och ett negativt provsvar utesluter absolut inte att hästen har kvarka. Instruktioner för hästägare/stallägare vid misstanke om smittsam sjukdom Isolera dvs. stäng omedelbart stallet för in- och utpassage av hästar. Sjuka hästar kan flyttas till ett isoleringsstall eller isoleras i särskild isoleringsavdelning i stallet. Kontakta veterinär och se till att få tillräcklig information om vilka åtgärder som bör vidtas. Var extra noga med hygienen. Tvätta händerna noggrant med tvål och vatten. Torka händerna med papper, undvik smutsig handduk. Byt skor eller stövlar när stallet lämnas. Byt även kläder och duscha om annat stall ska besökas Informera alla som rör sig i eller arbetar i ett smittat stall vad som hänt och vad man bör tänka på. Detta gäller även personer som kommer till ett smittat stall ex. vis hovslagare och veterinär. Sätt upp informationslappar. Rengör och desinfektera hästtransportfordon som använts till misstänkt smittade hästar. Gör upp temperaturlista för samtliga hästar i stallet. Kontrollera temperaturen på hästarna varje dag. De fyra anmälningspliktiga infektionssjukdomarna (uppgifterna om hästinfluensa, virusabort och virusarterit är hämtade från SVA s hemsida,

3 Hästinfluensa (Typ A 2) Sjukdomen orsakas av ett virus som kan spridas via luften. Vanligtvis sker dock smittan vid direktkontakt mellan djur. Hästar kan vara smittbärare innan symtomen visar sig och därför kan hästar som ser friska ut vara smittbärare. Sjukdomen är mycket smittsam och drabbade hästar som inte är vaccinerade kan bli mycket sjuka. Följdsjukdomar kan också förekomma. Vid kraftiga sjukdomsutbrott kan även vaccinerade hästar och hästar som tidigare varit sjuka drabbas, men sjukdomsförloppet blir betydligt lindrigare och kortare. Unga hästar drabbas oftast hårdare av influensan än vad äldre hästar gör, men även äldre ovaccinerade hästar kan ibland drabbas så hårt att de aldrig blir helt återställda. Därför är det mycket viktigt att kontakta veterinär så att misstänkt sjuka hästar snabbt får rätt behandling. Symtom vid influensa Första tecknet på influensa är hög feber, ibland ända upp till 41 C. Efter några timmar eller ibland upp till 2 dygn senare uppträder en djup torr hosta. Det är vanligt med näsflöde och en del hästar svullnar dessutom i benen. En vaccinerad häst med fullständigt skydd klarar sig i allmänhet helt från att insjukna eller får en lindrig form av sjukdomen. Om hästen får vila och inte drabbas av komplikationer avtar symptomen efter ca 10 dagar. Det är viktigt att hästen får möjlighet att återhämta sig. Isolering Isolering av stallet ska gälla 10 dygn efter senaste insjuknade hästs första febertopp. Spridningen i stallet kan begränsas om man har möjlighet att separera den först insjuknade hästen. Vaccination Hästen bör vaccineras som ung om den på bästa sätt ska bygga upp ett försvar mot influensa. För att vaccinationen ska ge ett så bra skydd som möjligt är det viktigt att alla hästar i stallet vaccineras. Föl bör vaccineras 1: a gången vid ca 6 månader. Andra vaccinationen mot influensa sker därefter inom 1-2 månader. Tredje vaccinationen 3-6 månader efter den andra. Därefter bör hästen vaccineras varje halvår till och med 4 års ålder. Tiden mellan vaccinationerna bör inte vara kortare än 3 månader. Från och med 5 års ålder rekommenderas en årlig vaccination. För hästar som ska användas i tävling ställs i vissa fall särskilda krav på att vaccinationsrutiner följs och noteras. Kontrollera detta med aktuellt förbund

4 För att undvika komplikationer i samband med vaccination bör Du tänka på följande: Hästen ska vara frisk, ha normal temperatur och helst vara avmaskad. Hästen bör inte vaccineras samma dag som den utsatts för hårt träningsarbete eller har tävlat. Undvik hård ansträngning under första veckan efter vaccinationen. Därefter bör de första ansträngningarna inte vara maximala. Virusabort Virusabort orsakas av ett herpesvirus kallad EHV-I. Infektion med detta virus kan hos dräktiga ston orsaka kastning. Hos andra hästar orsakar den en övre luftvägsinfektion. Ibland får smittade hästar neurologiska symtom. I de fall då sjukdomen leder till kastning sker denna vanligen i den senare delen av dräktigheten, men ibland så tidigt som i 5:e dräktighetsmånaden. Stoet kan kasta utan att ha visat tecken på sjukdom före kastningen. Viruset angriper fostret och kastningen kan ske från ett par veckor till flera månader efter att stoet smittats. Herpesvirus kan ligga vilande i kroppen på en smittad individ och aktiveras av kraftig stress, som till exempel långa transporter. Vid ett stresstillstånd aktiveras virus och smittan överförs till fostret. Vid fullgången dräktighet kan smittade föl födas levande, men är infekterade och försvagade. De dör vanligen inom någon eller några dagar och är höggradiga smittspridare. Smittspridning Hästar med övre luftvägsinfektion, förorsakad av herpesvirus, sprider detta med andningsluften, vid nysning eller hosta. Även så kallade tysta smittbärare ( infekterade hästar utan symtom) sprider smitta med andningsluften. Vid kastning är foster, efterbörd och fostervätskor kraftigt infekterade med virus och kan sprida detta till omgivningen. Efter kastning finns inte viruset kvar någon längre tid, men flytningar från första brunsten kan vara smittförande. Därför bör stoet som har kastat isoleras. Diagnos Ett kastat foster kan skickas på obduktion. Då undersöks fostrets inre organ som njurar, lever och lungor. Det är enkelt att genomföra provtagningen på plats, men analysen görs på ett laboratorium. Om provsvaret från laboratoriet visar att det var virusabort, anmäls sjukdomsfallet till Jordbruksverket. Åtgärder för att förebygga smitta med abortvirus Ston bör föla hemma Undvik att blanda avels- och tävlingshästar

5 Dräktiga ston bör så långt som möjligt hållas åtskilda från övriga hästar. Hästskötaren bör hantera stona före övriga hästar och vara medveten om att smittan sprids med kläder, grimmor, borstar etc. Undvik gemensamma transporter. Om stoet ska användas som fostermärr bör man kontrollera att hon inte har kastat pga. virusabort. Hästar som vistats utanför anläggningen och kommit i kontakt med andra hästar bör vid hemkomsten till stallet isoleras i 3-4 veckor. Isolering Stall där ston kastat på grund av virusabort bör isoleras i minst 3 och helst 4 veckor efter det sist inträffade fallet. Desinfektion Efter kastning är det viktigt att rengöra framför allt boxar och utrustning som kan ha kommit i kontakt med smitta. Börja med att göra rent stallet med t.ex. högtrycksspruta. Därefter desinfekteras stallet. Följ instruktionen på förpackningen. Ett bra desinfektionspreparat mot virus är Virkon S som bland annat säljs av Lantmännen och Apoteket. Det finns även andra medel som säljs i fackhandeln. Vaccination Vaccin mot virusabort finns tillgängligt i Sverige. Ston bör vaccineras i 5: e, 7: e och 9: e dräktighetsmånaden. Vaccinet ger inte fullständigt skydd, men kan bidra till att minska antalet fall. Det viktigaste för stoägaren är att följa de förebyggande rekommendationerna. Åtgärder vid misstanke på virusabort Vid fall av kastning, dödfött eller svagt föl bör man utreda om virusabort är orsaken. Foster/föl och fosterhinnor lämnas eller skickas in till obduktion. Hästarna isoleras tills virusabort uteslutits som orsak. Stoet isoleras från övriga hästar över första brunst. Om diagnosen redan är ställt i ett tidigare inträffat fall, bör efterbörden vid ett nytt inträffat fall omhändertas (grävas ner) då den betraktas som smittförande. Boxen rengörs mekaniskt och desinfekteras. Ta bort ströbädden och bränn upp den eller gräv ner den. Kontrollera hästarnas hälsotillstånd varje dag. Dagliga temperaturkontroller antecknas på en temperaturlista. Om virusabort har inträffat På större stuterier bör man om möjligt dela upp återstående dräktiga ston i mindre grupper som hålls åtskilda för att begränsa smittspridningen. Ston som varit dräktiga kortare tid än 5 månader vaccineras enligt vaccinationsrekommendationen. Övriga ston kan beroende på dräktighetsstadium eventuellt vaccineras enligt annat schema. Kontakta veterinär för råd

6 Risken för smittspridning anses liten om stoet betäcks på andra brunst efter kastning. Virusarterit (EVA) Allmänt Arteritvirus angriper de mindre blodkärlen hos hästar. Infektionen är svår att upptäcka, eftersom symtom på klinisk sjukdom sällan framträder efter infektion med den virustyp som idag är aktuell i vårt land. I många fall ger sjukdomen endast lindriga förkylningsliknande symtom. Internationellt har man en varierande syn på denna sjukdom. Vissa länder kräver provtagning av blod och sperma, och hästar med positivt provresultat kan nekas importtillstånd. Orsak och utbredning Virusarterit orsakas av virus, som söker sig till de små blodkärlen i kroppen där de kan orsaka blödningar och svullnader. Det första kända fallet upptäcktes Idag upptäcks positiva prov från hästar i större delen av världen. Infektionen påvisas oftare hos varmblodiga travhästar och ridhästar än hos fullblodshästar. Virusarterit smittar huvudsakligen på två sätt 1. Virusbärande hingstar anses spela en viktig roll för smittspridningen. Dessa hingstar bär viruset under lång tid, i många fall för alltid (kroniska smittbärare) och sprider via sperman smittan kontinuerligt vid betäckning/seminering. Viruset finns i hingstens könskörtlar och är hormonberoende. Kastreras hingsten försvinner viruset. Nästan100 procent av de ston, som saknar immunitet och som betäcks eller insemineras med sperma från en sådan hingst blir infekterade. 2. Ston som har blivit smittade av en virusbärande hingst smittar sedan andra hästar via direktkontakt eller luftsmitta. Andra smittvägar är via aborterade foster och urin. Inkubationstiden vid könssmitta, det vill säga tiden från smitta tills hästen visar kliniska symtom är ca 1 vecka. Vid luftsmitta varierar den från 3-14 dagar. Ston och valacker tycks inte kunna bli bärare av viruset längre än under själva infektionsfasen, som vanligen är avslutad inom tre veckor. Likaså tycks föl efter infekterade ston inte vara smittbärare. De smittar endast under den akuta sjukdomsfasen. Symtom Symtomen varierar. I Sverige ses i de flesta fall inga symtom alls. Dräktiga ston som smittas kan kasta under dräktighetens andra hälft. De vanligaste kliniska symtomen vid sidan om luftvägsinfektion är feber, nedsatt allmäntillstånd, nedsatt aptit, ögoninflammation, svullnader under buken och i benen, stel gång samt små strimformiga blödningar i slemhinnorna

7 Diagnos Diagnosen är osäker om den ställs enbart på grundval av kliniska fynd. För en säker diagnos krävs att virus påvisas i sperma, nässvabbprov, aborterade foster eller urin. Dessutom kan man säkerställa en antikroppsstegring mot virusarterit påvisat i så kallat parprov. Parprov innebär att två blodprov tas och analyseras på ett viruslaboratorium för att påvisa en eventuell stegring av halten av antikroppar i blodet (sk titerstrergring). Analys av ett enskilt blodprov kan inte ligga till grund för en tolkning av provresultatet. Förekomst av antikroppar visar bara att hästen någon gång stött på smittämnet. Höga eller låga antikroppstitrar i ett enstaka prov kan alltså inte ge svar på frågan om hästen har sjukdomen eller ej. Det är bara den kliniska undersökningen som ger en sådan information. Det första blodprovet för ett parprov tas på hästen när den är frisk eller så tidigt som möjligt vid misstänkt infektion. Det andra blodprovet (parprovet) tas tidigast 10 dagar efter att symtomen har uppträtt. De olika blodproven jämförs och då är möjligheterna goda att bekräfta eller avskriva en virusinfektion som grundorsak till hästens problem. Behandling I Sverige sammankopplas som tidigare nämnts sällan virusarterit med kliniska symtom även om allvarliga utbrott har förekommit. Eftersom sjukdomen orsakas av virus finns det idag ingen fungerande behandling. För de flesta virusinfektioner gäller det att hästen bör vila och få understödjande behandling. Hingstar som har blivit kroniska smittspridare av virus i sperma kan inte behandlas. Smittspridningen kan minskas genom restriktioner i form av isolering av hästar i smittade stall. Hingstar som har blivit kroniska smittspridare av virus i sperma kan inte behandlas. Svenska regler Enligt nuvarande svenska regler gäller att hingstar som avses att användas via artificiell insemination årligen måste provtas med avseende på virusarterit. Hingsten får användas i Sverige även om den utskiljer virus i sperma, men hingstägaren är skyldig att informera stoägarna om att hingsten är EVA-viruspositiv. Sperma från viruspositiva hingstar får dock inte exporteras till andra EU-länder. Många länder inom EU, som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Irland och Italien följer hästorganisationens bestämmelser i Common Codes of Practice (CCP), där det krävs att samtliga importerade hästar skall provtas för påvisande av eventuella antikroppar mot EVA. Alla antikroppspositiva hingstar skall isoleras och spermaprov skall undersökas för eventuellt påvisande av virusarterit. Under isoleringstiden ska hingstarna provbetäcka två EVA-negativa ston. Om hingsten bedöms vara en kronisk smittbärare skall den skickas tillbaka till sitt ursprungsland, kastreras eller avlivas. Ett sto med konstant eller fallande antikroppssvar, dvs. en häst där den akuta infektionen har avklingat anses inte utgöra smittorisk för andra hästar

8 Vaccin och bekämpning av EVA I Sverige är det ännu inte möjligt att vaccinera mot virusarterit. Vaccin finns tillgängligt i en del andra länder bl.a. USA och England, men eftersom de internationella reglerna gällande EVA inte är harmoniserade så kan vaccination medföra att hästen inte får importeras till vissa länder. Forskning och utveckling av ett mer effektivt vaccin pågår. Smittspridningen kan minskas genom att restriktioner i form av isolering av hästar i smittade stall och för kroniskt smittade hingstar följs. Eftersom Sverige tillsammans med vissa andra länder har en del avelshingstar framförallt varmblodiga travare och halvblodshingstar som utskiljer virus med sperma, kan vi inte utan stora problem direkt tillämpa så hårda regler som i CCP. Kvarka Allmänt Ordet kvarka är ett gammalt nordiskt uttryck för «strypa» och har sedan länge använts för att beskriva en infektion i de övre luftvägarna hos hästar. Kvarka orsakas av en streptokockbakterie med det latinska namnet Streptococcus equi subspecies equi (anges ofta som Streptococcus equi). Sjukdomen kvarka är faktiskt en av de första hästsjukdomarna som omnämns i litteraturen. Bland annat kan man i tidig litteratur läsa om sjukdomens smittsamhet och förmåga att sprida sig bland hästar i ett område. År 1664 beskrev engelsmannen Solleysel kvarka som en sjukdom som unga hästar måste genomgå på ungefär samma sätt som barn då måste drabbas av och överleva smittkoppor. Solleysel var övertygad om att kvarka var en smittsam sjukdom, trots att man vid den tiden inte hade en aning om förekomsten av vare sig bakterier eller virus. Han rekommenderade att sjuka hästar skulle hållas isolerade och att gemensamma vattenhinkar var en vanlig smittkälla. Två viktiga påståenden som gäller vid sjukdomsutbrott också idag. Liksom vid alla infektionssjukdomar är det viktigt att få en diagnos genom att ta prov från det sjuka djuret och skicka provet till ett laboratorium. När det gäller kvarka är emellertid en typisk sjukdomsbild tillräcklig för att avgöra diagnosen. Detta är ett undantag, men ett viktigt sådant. Det innebär att om en häst har typiska kvarkasymtom, är en veterinär enligt lag skyldig att rapportera detta sjukdomsfall vidare. Antalet rapporterade kvarkautbrott har ökat under senare år. Kvarka hos häst har stora likheter med halsfluss hos människa. Båda orsakas av streptokocker som har många gemensamma egenskaper. Halsfluss- och kvarkastreptokockerna ger upphov till en halsinfektion som kan vara lindrig eller allvarlig. En skillnad är emellertid att kvarkastreptokockerna oftare ger upphov till halsbölder än vad halsflusstreptokockerna gör. Dessa bakterier är artspecifika vilket innebär att halsflussbakterier bara drabbar människor och kvarkabakterier bara hästar

9 Överlevnad Kvarkastreptokocker har förmåga att överleva en viss tid i miljön runt hästen. Hur länge beror på temperatur, fuktighet och mängden ljus mm. Ju lägre temperatur, högre fuktighet och mindre solljus desto längre överlever bakterierna. Under gynnsamma förhållanden kan de klara sig under veckor upp till flera månader i spiltor, vattenkoppar, foder etc. En överlevnad på 63 dagar på trä vid +2 C har angetts i litteraturen. Smittspridning Tiden från det att en häst smittas av kvarkastreptokocker till dess den uppvisar sjukdomstecken, den s.k. inkubationstiden, varierar från två dagar till två veckor (vanligen 2-6 dagar). Den viktigaste smittkällan är sjuka hästar som utsöndrar bakterier, men även till synes friska hästar kan bära på och under viss tid utsöndra kvarkabakterier utan att visa tecken på sjukdom, så kallade symtomlösa smittbärare. Bakterierna smittar vanligen via sjuka hästar genom direktkontakt, genom kontakt med grimmor, betsel, fodertråg och vattenkoppar eller vattenhinkar, samt inte minst via transportvagnar som använts för sjuka hästar. Kvarkabakterierna kan också överföras via skötarens händer och kläder. Symtom Sjukdomen börjar med feber upp till 41 C och näsflöde som först är tunnflytande men som efterhand övergår i mer tjockt, segt var. En del hästar får hosta och sväljningssvårigheter. Efter några dagar blir hästen svullen i underkäksområdet och så småningom bildas bölder här. Dessa öppnar sig ofta utåt som ett varigt sår i underkäken. Även andra områden på huvudet (lymfknutor) kan bli svullna och ömmande. Om sjukdomsförloppet gått så långt att hästen har spruckna bölder blir tillfrisknandetiden mycket långvarig. Från tre veckor till flera månader. Ibland kan också kvarkabakterierna sprida sig vidare till inre organ (hjärtklaffar, njurar m.m.) med allvarliga konsekvenser som följd, så kallad kastad kvarka. Om vi ser sjukdomsförloppet från bakteriernas synvinkel, tar de sig in i hästen via mun eller nos. De hamnar så småningom i svalget där de har förmåga att sätta sig fast på celler i framförallt halsmandlarna (tonsillerna) liksom halsflussbakterierna gör hos människa. När kvarkastreptokockerna väl har etablerat sig där, tar de sig in i vävnaden och förs med lymfan till lymfknutor i käkområdet. När bakterierna hamnat där lyckas de motstå kroppens försvarsmekanismer, växa i antal genom att dela sig och bilda olika bakteriegifter som förstör vävnaden och bölder bildas i de aktuella lymfknutorna. Provtagning För att säkerställa kvarkadiagnosen tas i allmänhet svabbprov för bakteriologisk undersökning från näshålan. Flera undersökningar visar emellertid att man har begränsade möjligheter att påvisa kvarkabakterien i de prover som tas från de övre luftvägarna. Man kan inte räkna med att få ett positivt svar i mer än högst hälften av kvarkafallen med symtom. Detta beror sannolikt på att bakterien på relativt kort tid

10 lämnar slemhinnan i nos-svalgområdet för att lokalisera sig till det lokala lymfsystemet och vidare till lymfknutor. Vid luftvägsinfektioner hos hästar är det viktigt att ta prov så tidigt som möjligt under sjukdomsförloppet dvs. när hästen har feber och eventuellt lätt näsflöde och/eller hosta. När sjukdomen utvecklats så att bölder uppträder i käkregionen blir provsvaret osäkert. Behandling Kvarkabakterierna är generellt känsliga för penicillin och sjuka hästar i ett tidigt stadium av sjukdomen kan framgångsrikt behandlas med detta läkemedel. Om sjukdomen varat en tid är det inte säkert att antibiotika har någon effekt. Det är alltid den inkopplade praktiserande veterinären som avgör om och vilka hästar som ska behandlas. Hur bekämpas sjukdomen idag Kvarka måste bekämpas på flera plan, både kortsiktigt och långsiktigt. Det är viktigt att alla misstänkta fall rapporteras av djurägare till veterinär så att veterinären kan undersöka fallet, ta prov och om typiska symtom föreligger, rapportera detta. Ett stall som drabbats av häst med misstänkt eller konstaterad kvarka bör isoleras för att minska smittspridning. Stallet skall hållas isolerat till dess minst 21 dagar förflutit efter det att den sist insjuknade hästen inte längre visar smittförande symtom enligt rekommendationer av hästsportens epizootigrupp. För obehöriga gäller besöksförbud i isolerade stallar. Speciella hygieniska åtgärder bör vidtas efter förslag från den veterinär som är inkopplad. Veterinären föreslår också eventuellt andra åtgärder som exv antibiotikabehandling mm. Aktuell forskning För att i framtiden kunna förebygga sjukdomen på olika sätt genom att hindra bakterier från att överföras mellan hästar, etablera sig och framkalla sjukdom krävs grundforskning om bakteriernas innersta strukturer (på gennivå) för att det text. skall finnas möjlighet att utveckla ett effektivt vaccin. Dessutom behövs mer praktisk forskning för att utreda bakteriens möjligheter att överleva i naturen, hur den sprider sig mellan hästar och hur länge den kan överleva hos till synes friska hästar samt en förbättrad diagnostik. Denna forskning bygger på ökad kunskap om kvarkastreptokockens sjukdomsförlopp och är viktig för att man i framtiden, genom förebyggande åtgärder, skall kunna hindra spridning av bakterien. En av de viktigaste forskningsuppgifterna är att få fram ett effektivt vaccin mot kvarka. Idag finns flera vacciner på marknaden, främst i USA. Förutom att ge kraftiga biverkningar har de hittills gett dåligt skydd mot kvarka och har därför inte varit aktuella att ta in i Sverige. Nu kommer emellertid ett nytt vaccin att lanseras i Sverige. Hur effektivt detta vaccin är får framtiden utvisa Per Jonsson, Länsveterinär, Länsstyrelsen Södermanlans län