Forum för Giftfri miljö Tema: Kemikalier i varor. Dokumentation från Kemikalieinspektionens konferens

Transkript

1 Forum för Giftfri miljö 2010 Tema: Kemikalier i varor Dokumentation från Kemikalieinspektionens konferens

2 Den 18 november 2010 hölls Kemikalieinspektionens (KemI:s) första egna konferens om Giftfri miljö. Evenemanget samlade över trehundra kemikalieintresserade som kom för att öka sin kunskap och knyta kontakter. Det var representanter från svenskt näringsliv såväl som politiker, myndigheter, forskare och miljöintresserade. Förmiddagen ägnades åt nedslag i vad som händer just nu i Sverige och i världen när det gäller kemikalier. Kemikalieinspektionens nya generaldirektör Nina Cromnier och Mona Blomdin Persson, chef för KemI:s sekretariat för strategier och styrmedel, gav sin bild av KemI:s arbete med kemikalier i varor. Henrik Sören Larsen från danska Miljöstyrelsen berättade om Danmarks nya kemikaliepolicy, miljöskribenten Mats Engström gav en inblick i vad som är på gång just nu inom EU och en film från USA om Kaliforniens förslag på ny kemikalielagstiftning som spelats in särskilt för detta tillfälle visades. Magnus Huss talade om svensk kemiindustris arbete och förmiddagen avslutades med att miljöminister Andreas Carlgren beskrev regeringens prioriteringar och ambitioner för att nå en Giftfri miljö. Carlgren berättade att regeringen ska öka KemI:s anslag under en fyraårsperiod och ställer kravet att en nationell handlingsplan ska tas fram för att identifiera, minska och fasa ut särskilt farliga ämnen ur bland annat leksaker, byggprodukter, elektronik och textilier. Under dagen hölls delseminarier på temana: Hur får företag och konsumenter information om kemikalier i varor? Goda exempel på substitution av farliga kemikalier. Vilka nya EU-regler kan vi förvänta oss som rör kemikalier i varor? Hur kan tillsynen över kemikalier i varor förbättras? Hur kan forskningen ge det stöd som beslutsfattare och andra behöver? Kemikalier och klimat två ödesfrågor som behöver en gemensam strategi. Under eftermiddagen ledde moderatorn Sharon Jåma en paneldiskussion, och dagen avslutades med visning av filmen Underkastelsen, en diskussion och en intervju med regissören Stefan Jarl. 1

3 Majoriteten av deltagarna, 97 procent av de som fyllt i utvärderingsenkäten, tyckte att de fick med sig någonting från dagen som de ansåg värdefullt för sitt arbete, inspiration, breddad kunskap, nya perspektiv, kontakter, optimism och känslan av hur viktigt det är att arbeta proaktivt med kemikalier. Lovorden var många och de flesta som kom tycker att konferensen ska återkomma årligen. Det är också vad KemI nyligen har beslutat. Forum för Giftfri miljö 2011 planeras gå av stapeln i november Information om inriktning, innehåll och möjlighet att anmäla sig kommer så småningom att finnas på KemI:s webbplats I dokumentet nedan presenteras innehållet i konferensen mer detaljerat. Andreas Carlgrens tal finns i sin helhet att läsa på regeringens webbplats. Vad händer i Sverige och i världen när det gäller kemikalier? Förmiddagens program inleds av Nina Cromnier, nytillträdd generaldirektör på KemI, som hälsar välkomna och kort berättar om bakgrunden till konferensen. Under förra årets konferens på temat Giftfri miljö, samarrangerad av Mistra, Formas, KemI och Naturvårdsverket, framkom en tydlig önskan om ett återkommande forum. Årets konferens samlar ett brett spektrum av aktörer, och Nina Cromnier påminner om att temat är detsamma som KemI:s huvuduppgift: att vara en drivkraft för en Giftfri miljö. Möjligheterna är just nu större än någonsin, sedan KemI fått anslag för att utveckla en handlingsplan för En giftfri vardag som bland annat innebär utfasning av farliga kemikalier. Forum för Giftfri miljö 2010 med temat Kemikalier i varor hölls den 18 november 2010 på Summit Solna Gate i Solna. 2

4 Mona Blomdin Persson från KemI påminner om att alla närvarande idag inte har samma bakgrund och förkunskaper, varför hon går igenom vissa grundläggande fakta i dagens kemikaliesituation. Under rubriken Giftfri miljö nytt system, nya möjligheter talar hon om de möjligheter och utmaningar som finns från KemI:s perspektiv i arbetet mot miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Målet beslutades av riksdagen år 1999 och syftar på den miljökvalitet som är önskvärd år Nu, i halvtid, har en hel del hänt både i Sverige, EU och globalt. Den politiska enigheten i Sverige kring målet har varit en bra grund för både det nationella och internationella arbetet och det finns idag också likheter mellan de svenska delmålen 1-4 och vissa grunder i EU:s kemikalielagstiftning Reach. Samtidigt, understryker Blomdin Persson, är Giftfri miljö ett av de mest komplexa och svårnådda miljökvalitetsmålen. Miljontals varor är i omlopp som på olika sätt innehåller kemikalier, och kunskapen om hälso- och miljöriskerna är för de flesta ämnen liten. Kemikalieindustrin i Asien och Latinamerika ökar starkt och inte sällan sker det i länder med svag kemikaliekontroll. Eftersom handeln med varor är global blir också spridningen av kemikalier det. Nationella miljömål och EUregler är en viktig del av lösningen för en Giftfri miljö i Sverige, men långt ifrån tillräcklig. Betydelsen av globalt arbete ökar. Detta gör dock inte arbetet med miljömålet mindre viktigt tydliga målbilder är nödvändigt såväl nationellt som internationellt. Regeringens nya Miljömålsberedning har nyligen inrättats, samtidigt som miljömålssystemet uppdaterats. Till den ursprungliga formuleringen om att till nästa generation lämna ett Sverige där de stora miljöproblemen än lösta, har tillfogats att detta inte får ske till priset av ökade miljö- och hälsoproblem utanför landets gränser. Även Giftfri miljömålet har omformulerats, och lyder nu: Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna. På vägen mot målet finns en lång rad komplexa hinder. Grundläggande okunskap om risker samt bristande användning av den kunskap som finns för att substituera farliga ämnen, är problem som gör att arbetet går för långsamt. På den tekniska sidan finns den stora diffusa spridningen av miljö- och hälsoskadliga ämnen från varor, samt det faktum att nya problemämnen ständigt når marknaden. Dessutom finns långlivade och bioackumulerande såväl som gamla kända gifter redan spridda i miljön. 3

5 Trots allt detta finns det mycket som går framåt, menar Blomdin Persson. Kemikalier i varor får exempelvis mer fokus även internationellt, och kunskapsnivån på området höjs kontinuerligt. Dessutom finns en rad positiva exempel på företag, forskare och organisationer som arbetar aktivt med dessa frågor. Vad händer i USA? Per Bergman från KemI presenterar nästa programpunkt, en videoinspelning med de amerikanska forskarna Megan Schwarzman och Michael Wilson från Berkeley University of California. Tanken är, säger han, att ge ett komplement till det numera ganska stora erfarenhetsutbytet med europeiska organisationer. I Kalifornien försöker man, genom ambitiösa lagar på delstatsnivå, kompensera och komplettera den bristfälliga centrala kemikalielagstiftningen. Schwarzman och Wilson berättar om Green Chemistry Initiative, en ny delstatslag i Kalifornien med syfte att minska människors exponering för farliga kemikalier en fråga som det i USA finns en sakta växande medvetenhet om. Lagen är den första i sitt slag, och Schwarzman och Wilson understryker vilken stor uppgift det är även för en stor stat som Kalifornien att försöka kompensera för den otillräckliga federala lagstiftningen. Man har en mycket lång väg att gå även när det gäller grundläggande saker som datatillgång. Till skillnad från i Reach finns i den amerikanska lagstiftningen inte något heltäckande krav på redovisning av kemiska ingredienser i produkter, och inte heller hur dessa används eller deras skadliga effekter är lätta att ta reda på. Förhoppningen med den nya lagen är att den ska inspirera andra stater såväl som kongressen att bli mer ambitiösa i sin lagstiftning. Green Chemistry Initiative vill även uppmuntra företag att använda säkrare kemikalier och granska sina varor, samt få konsumenterna att efterfråga säkrare produkter. På detta område har man gott hopp, då invånarna i Kalifornien tycks intresserade framför allt från ett folkhälsoperspektiv. Sammanfattningsvis har USA en lång väg att gå, sammanfattar Schwarzman och Wilson, men man ser fram emot att arbeta med bland annat Reachs data och hoppas kunna utveckla såväl lagstiftning som forskning i ömsesidigt utbyte med Europa. Amerikansk kemilagstiftning är viktig på ett globalt plan, säger Per Bergman, i och med att de är världens näst största kemikalieproducent. Man kommer ingen vart med Kina och Indien om man inte i någon mening har USA med sig. Det är förstås intressant att en enskild delstat kan införa kemilagar som kommer att påverka hela landet på sikt. Dock har även den nya lagen långt kvar till Reachs nivåer och breda grepp. Schwarzman och Wilson fokuserade ju egentligen på ett system för att få bort särskilt farliga ämnen ur konsumentprodukter. Detta är långt ifrån det enda som behöver göras, men ett 4

6 exempel på hur omhuldad substitutionsprincipen är i USA, ofta till nackdel för andra aspekter och lösningar. Man kan också ifrågasätta den stora optimismen inför konsumentmakt, vilket inte på långa vägar räcker för att bromsa dagens farliga utveckling. Vad händer i EU? Miljöskribenten Mats Engström börjar under rubriken Vad är på gång inom EU kemikalier, resurseffektivitet och avfall? med att berätta hur Bryssel ser på det som händer i Kalifornien. Inom EU finns alltid en tendens, menar han, att underskatta det som händer på delstatsnivå. Dessutom finns en utbredd åsikt att ambitionerna i den nya lagen inte kommer att ge så mycket resultat, då den är för komplicerad för att bli användbar i praktiken. Å andra sidan hoppas man att den amerikanska, högljudda konsumentmakten ska skynda på utvecklingen framför allt i hälsofrågor. Man har också respekt för amerikanernas sätt att arbeta med analys av ämnen för substitution. I övrigt är inom Reach just nu fokus på slutspurten av första registreringsomgången. Det material som tas fram kommer att ligga till grund för nästa översyn I allmänhet är Reach lika stort och tungt att tillämpa som det var att införa, vilket kan minska dynamiken i att utveckla ny kemikalielagstiftning. Danmarks förestående ordförandeskap kan dock komma att spela en roll. Såväl Sverige som Danmark anses duktiga i dessa frågor, och det är viktigt att Danmark söker stöd från Sverige såväl som andra för sina ambitiösa förslag. Det viktigaste, säger Mats Engström, är att vara tydlig med hur Reach ska förhålla sig till resurseffektivitet och hållbara materialflöden. Dessa aspekter av miljöarbetet hänger intimt samman med Giftfri miljö, men är ännu inte tillräckligt implementerade i Reach. Vad händer i Danmark? Henrik Sören Larsen från Danmarks Miljöstyrelse talar under rubriken Danmarks nya kemikaliepolicy om den nya handlingsplan som just antagits där. Budgeten ligger på 173 miljoner DKK fördelat över många områden. Utöver att utveckla och sprida information om Reach finansieras till exempel under tre olika forskningscenter med fokus på allergi, kemisk sensibilisering respektive hormonstörande ämnen. Man arbetar med Reach bl.a. för att uppnå kunskap om ämnens egenskaper och användning. Registrerings- och utvärderingsdelarna i Reach lägger grunden för all annan reglering av kemikalier. En annan viktig insats är att stödja industrin i att omsätta lagen i praktiken. Många produkter innehåller ett flertal ämnen och det är inte alltid lätt att veta när och hur man ska ge konsumentinformation för att det ska bli begripligt och effektivt. Hittills har den danska Miljöstyrelsen beslutat att satsa på årliga informationskampanjer och minst fem årliga undersökningar 5

7 av konsumentprodukter. I övrigt är planerna för ordförandeskapet breda, med vissa tydliga fokusområden såsom kombinationseffekter och hormonstörande ämnen. Larsen påpekar att kemikalier är en oundviklig del av samhället och att det därför gäller att fatta beslut på en välinformerad grund. Potentiella risker ska kommuniceras på en väl underbyggd grund så att inte folk skräms i onödan. På frågan om vilket hormonstörande ämne som är orsak till de observationer som man sett med hänsyn till dålig hälsa svarar Larsen att det fortfarande saknas väldigt mycket kunskap man vet att vår livsstil ger effekter såsom tidigare könsmognad hos barn och sämre spermakvalitet hos män, men inte exakt vilka ämnen i vilka mängder och i vilken samverkan. Danmark har vissa nationella förbud mot ämnen, såsom transfetter och kemikalier i produkter för små barn. Till exempel lyckades man få bort bisfenol A ur nappflaskor, innan EU tog beslut om att förbjuda det. Är denna typ av lagstiftning möjlig i Sverige? undrar en av åhörarna. Ja, svarar Larsen. Men man måste komma ihåg att många produkter importeras. En ambitiös nationell lagstiftning bör ses som ett första steg på vägen mot en EU-lagstiftning. Ytterligare publikfrågor handlar om huruvida företag har blivit bättre på att ställa krav på varor och att jobba med substitut. Larsens svar är ett tveklöst ja men det går långsamt. En representant för textilbranschen påminner om att kostnaderna för produkttester kan vara väldigt höga, och undrar hur man från myndigheters sida hjälper företag med detta. Som myndighet har man sällan möjlighet, makt eller budget för att göra något mer än att lagstifta, säger Larsen. Har olika branscher olika attityder gentemot den nationella lagstiftningen i Danmark? Jo, visst finns de som är mycket skeptiska. Hur kan Danmark påverka de nordiska grannarna att bli lika radikala i kemikaliefrågorna? Och hur arbetar man för att EU prioriterar detta budgetmässigt? Vi gör vårt bästa, svarar Larsen, för att initiera debatter och workshops på många nivåer och att sprida information, men Danmark är lyckligtvis inte ensamt. Våra ministrar kom, i början av november i Reykjavik, överens om en gemensam attityd kring kombinationseffekter, och att ta med sig denna till EU. 6

8 Vad händer inom svensk kemiindustri? Under rubriken Svensk kemiindustris arbete för Giftfri miljö talar Magnus Huss från Plast- och kemiföretagen. Han betonar att kemikalieanvändningen inte enbart är av ondo i grund och botten finns kemikalieindustrin för att resurser ska användas så bra som möjligt. Industrin har ett eget inre arbete för att minska farliga ämnen, och det finns ett stort stöd och intresse för Reach, även långt utanför EU. Därför, menar Huss, är det viktigt att tänka sig för kring möjligheten till nationella undantag. Å ena sidan kan det vara ett sätt att utveckla Reach såväl som att ta hänsyn till särskilda nationella förutsättningar. Å andra sidan öppnar undantag åt det hållet också för, att medlemsländer kan argumentera för att inte behöva följa en viss regel i Reach. Påtryckningar för att slippa, skjuta på eller ändra tidsgränser kommer ständigt från vissa medlemsländer. Reachs styrka består i att man inte gör undantag, att alla håller sig till samma regler, menar Huss och fortsätter: Arbetet mot mer hållbara produktionsprocesser inom kemikalieindustrin är komplicerat och trögt eftersom man oftast arbetar med mycket stora volymer och komplicerade processer. Ett viktigt framsteg vore att utveckla ett verktyg för att stegvis introducera gröna produkter i arbetet. Exempelvis kunde man tillåta att användning av 5 procent biogas i en produktion berättigade till marknadsföring av 5 procent av produkterna som gröna. Vad gör regeringen? Miljöminister Andreas Carlgren talade om regeringens ambitioner inom kemikalieområdet och betonar att det är en av de viktigaste miljöpolitiska uppgifterna de närmaste fyra åren. I förmiddagens sista anförande talar miljöminister Andreas Carlgren om regeringens ambitioner för en giftfri miljö. KemI:s arbete är ett av skälen till att Sverige ligger i framkant i dessa frågor, säger 7

9 han, och understryker samtidigt att detta är en av de allra svåraste miljöpolitiska utmaningarna. På marknaden finns miljontals varor som är behandlade med kemikalier, och som i alla led produktion, användning och avfall påverkar människor. Det finns saker som kan tyckas självklara i kemikaliehanteringen, som att små barn inte ska exponeras, farliga kemikalier ska fasas ut, och att varor inte bör orsaka cancer eller skada nervsystemet. Ändå har vi en lång väg att gå innan det kan garanteras. Genom dagens globaliserade marknad kommer produkter in i ett land på en mängd olika vägar och från olika håll. I denna situation är det naivt att tro att man kan göra det mesta på egen hand, och tandlöst att bara kräva åtgärder i Sverige. Det krävs bredare ambitioner vi måste betrakta EU:s kemikaliepolitik som vår, utveckla den och få världen att lyssna. Det övergripande målet måste alltid vara ett globalt ramverk och informationsnätverk, eftersom skadorna och effekterna är globala. Vägen dit är att utveckla Reachförordningen så att den blir mer effektiv och innefattar fler ämnen, fler grupper av ämnen, och ämnens kombinationseffekter. Carlgren betonar regeringens avsikt att vara pådrivande inom området, vilket den ser som en av de viktigaste miljöpolitiska uppgifterna de närmaste fyra åren. En nationell handlingsplan ska utarbetas av KemI för att identifiera, begränsa och fasa ut farliga ämnen. Fokus är bland annat flamskyddsmedel, perflourerade ämnen, mjukgörare och ftalater, och prioriterade varugrupper är leksaker, byggprodukter, elektronik och textilier. Ökad kunskap, bättre information till konsumenter samt bättre tillsyn är viktiga medel i arbetet. Det är viktigt att många dras med, forskning såväl som miljöorganisationer, konsumenter och företag inte minst småföretag. Det är mycket viktigt, säger Carlgren, att vi i Sverige inte är rädda för att gå först och vara pådrivande när det behövs. Vi har redan gjort det i flera fall, exempelvis i nya växtskyddsförordningen och leksaksdirektivet. Lika viktigt som att gå före, säger Carlgren, är dock att inte bli ensam. Samarbetet med Danmark är värdefullt till exempel den samverkan vi hittills har haft när det gäller att driva på frågan om kombinationseffekter inom EU. Det krävs också att aktörer från alla håll deltar i arbetet med att utveckla Reach: näringsliv, forskare och myndigheter. Ökad samverkan leder till ökad kunskap, vilket leder till ökade resultat, säger Carlgren. Slutligen är det också viktigt, för att kunna minska spridningen av farliga kemikalier, att använda en kombination av olika styrmedel. Lagstiftning, förbud, kunskapskrav, testmetoder, ekonomiska styrmedel, samt det man kallar mjuka styrmedel såsom information och offentlig upphandling. Finns det inte en risk att de i handlingsplanen utpekade ämnesgrupperna gör att man glömmer allt annat? undrar en frågeställare i publiken. 8

10 Jo, svarar Carlgren. Just därför är det viktigt att inte se handlingsplanen som en exakt instruktion i alla detaljer, utan som inledning till ett gemensamt arbete. KemI ska återkomma med en mer detaljerad plan för arbetet och Miljödepartementet har en löpande dialog med KemI. Uppdraget kräver att KemI samverkar med andra myndigheter, branschföreträdare, intresseorganisationer med flera. En annan fråga från publiken gäller att man inom industrin upplever miljömålet Giftfri miljö som ganska vagt, och skulle vilja att det blir ett tydligare instrument. Andreas Carlgren svarar att regeringen har genomfört en förändring av miljömålssystemet, där en av målsättningarna är just att näringslivet på ett bättre sätt ska bli involverade. Det ska bli tydligt för alla vad man strävar emot i olika steg. En frågeställare från Tullverket påpekar att vissa saker som länge varit förbjudna i Sverige, som kvicksilvertvål, trots detta är tillåtna att importera. Ska det vara så? undrar han. Carlgren säger att det låter märkligt, och påminner om att myndigheter som Tullverket kan ge förslag till regeringen när man uppmärksammar ett problem. Slutligen uppkommer frågan om man kommer att använda ekonomiska styrmedel för att fasa ut farliga ämnen. Ja, säger Carlgren, det är ett mycket viktigt instrument som kan vara ett komplement till lagstiftningen. Vilka insatser och samhällsomställningar behövs för att uppnå Giftfri miljö? Eftermiddagens paneldiskussion förs mellan representanter för alla grundtyper av aktörer i kemikaliefrågan företag, forskning, handel och konsument- och naturskyddsföreningar. Inom den akademiska världen finns stor enighet kring vissa riskämnen, säger Carl-Gustaf Bornehag från Karlstads Universitet. Man vet att alla är exponerade precis hela tiden samtidigt som fördröjda effekter och okunskap kring skadliga nivåer gör mätningar komplicerade. Det största problemet är dock att vissa av dessa ämnen inom industrin fortfarande anses oproblematiska, och att 9

11 myndigheterna gör alldeles för lite åt det. I Danmark trycker man på mycket mer myndigheterna använder sin kunskap! Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson fyller i att såväl kunskaps- som försiktighetsprincipen är viktiga. Vi måste tolka det vi inte vet som ej problemfritt på samma vaksamma sätt som man närmar sig okända svampar. Bevisbördan måste läggas på den som vill släppa ut en kemikalie i samhället. Man ska tvingas bevisa att den är tillräcklig ofarlig, så långt det är möjligt, innan den släpps på marknaden inte att den är farlig när den redan är där. Misstag i denna fråga kan leda till extrema kostnader i framtiden, understryker han. Ett effektivt verktyg vore något liknande en miljöavgift för icke klassade kemiska ämnen, som kan finansiera miljögiftsforskning. Marianne Jarl från Sveriges konsumenter påpekar att det i detta sällskap finns stor kompetens och människor som är väl insatta. Men i den offentliga debatten är det konsumenten, inte experterna, som åläggs ansvaret att skapa förändring. Visst är konsumentmakten viktig, men den kommer aldrig att bli den främsta vägen till förändring. Även de mest medvetna och välmenande konsumenter styrs av komplexa processer som förutom miljö- och hälsoperspektiv inkluderar sådant som status, ekonomi och tid. Att göra ständiga val för att förhindra att jorden går under är nog något de flesta gärna skulle slippa. Självklart har man ett ansvar för att lära sig om miljön, men det får inte bli något som bara skapar ångest. Budskapen från forskare, myndigheter och andra måste vara tydliga, och styrmedel måste användas för att göra det lättare att välja rätt. Det är orimligt att ansvaret för huruvida det finns farliga varor på marknaden eller ej ska ligga på konsumenten! Mikael Karlsson från Naturskyddsföreningen, Marianne Jarl från Sveriges konsumenter och Nina Cromnier från Kemikalieinspektionen diskuterar vilka insatser som behövs för att uppnå Giftfri miljö. 10

12 Inte ens här inne, fortsätter Mikael Karlsson, finns någon som i en vanlig butik skulle kunna orientera sig till fullo utifrån vad som är farligt i kemikalier. Som konsument spelar det ingen roll hur kunnig man är, då det finns för många farliga ämnen och ämnen vars egenskaper är okända på marknaden. Sunt förnuft tycks ha satts ur spel inom industrin, säger Carl-Gustaf Bornehag. Visst behöver vi mer kunskap, men om vi någonsin ska använda försiktighetsprincipen borde väl detta vara rätt sammanhang. Eller ska vi behöva vänta lika länge som på implementeringen av sambandet mellan cancer och rökning? Olof Holmer från Kemisk-tekniska leverantörförbundet frågar Mikael Karlsson vad han egentligen menar med att Reach inte räcker. Vi inom industrin behöver konkreta saker, och Reach är den bästa grund som idag finns att bygga på. Borde vi inte fokusera på att sprida den? Han får medhåll av Inger Soldéus från Svensk Handel som fyller i, att för att kunna tillämpa försiktighetsprincipen måste man ha kunskap. Lagstiftning är basen, men man måste ha mer koll än så, och för att det ska vara möjligt måste verktygen förenklas. Ingen vill sälja miljöfarliga varor. Det ska vara lätt att göra rätt! I många fall har vi redan tillräckligt med kunskap för att börja fasa ut ämnen, påpekar Mikael Karlsson. Vi vet att de är farliga och att vi alla har dem i oss. Reach är för övrigt inget paradigmskifte, utan ett verktyg vars tillämpning tar alldeles för lång tid och inte gör tillräckligt ens med den kunskap vi har idag. Reach bygger på befästande av en tradition som de flesta aktörer för länge sedan dömt ut bevisbördans felaktiga placering. Under tiden vi diskuterar detta, säger Marianne Jarl, händer saker i våra kroppar. Astma- och allergiförbundet är så kallade early warners de känsligaste människorna drabbas först, och där märker man tydligt att saker händer när farliga kemikalier sprids i samhället. Olof Holmer invänder att det ju visst finns en form av omvänd bevisbörda, då man som tillverkare avkrävs data om de ämnen man använder. Visst kan man diskutera hur stor bevisbördan ska vara, men man kan aldrig bevisa att det man producerar är ofarligt i alla situationer och på alla sätt. Mikael Karlsson påpekar att det inte stämmer att Reach kräver redovisade data för alla ämnen. Bevisbördan för t.ex. restriktioner ligger alltjämt på det offentliga, och så länge man har grundattityden att inget dokumenterat problem är lika med grönt ljus så kommer utvecklingen att fortsätta gå alldeles för långsamt. Inte minst som det finns saker, nanopartiklar exempelvis, för vilka man inte ens utvecklat undersökningsmetoder. 11

13 Vad skulle det då innebära samhällsekonomiskt om man alltid hade försiktighetsprincipen som grund, som i liknelsen med de okända svamparna? frågar moderator Sharon Jåma. Det är principiellt väldigt enkelt, svarar Mikael Karlsson mycket är skrivet och forskat om redan, och man kommer långt med att implementera det vi redan vet. Med de extra pengar som nu tillkommit från regeringen är detta mer realistiskt än någonsin. Man bör minnas, säger Carl-Gustaf Bornehag, att vi med våra ansträngningar mot farliga kemikalier utmanar världens största industri. Den moderna kemin är starkt kopplad till oljeindustrin, och vi utmanar krafter som är mycket större än när man utmanade Philip Morris och tobaksindustrin. Dessa företag vill inte veta av det vi gör, och kommer att motarbeta oss. Somliga bitar av Reach går kanske för sakta framåt, säger Olof Holmer, men man kan varken förbjuda allt man inte vet allt om eller strunta i det. Man måste hitta en medelväg och gå metodiskt fram. I övrigt, fortsätter han, är det en felaktig verklighetsbeskrivning att stora onda oljebolag styr världen. Det står var och en fritt att köpa bättre alternativ om man sitter i en sådan position inom industrin. Med hjälp av vissa ekonomiska styrmedel kommer marknaden att lösa många problem. Marianne Jarl efterlyser starka politiker som vågar ta tuffa och tydliga beslut. Vi övertalas idag till en konsumtion som vi inte kan överblicka, säger hon, eftersom företag satsar miljarder på marknadsföring helt utan miljö- eller hälsotankar. En frågeställare i publiken håller med om att det är uppenbart att det politiska systemet har svårt att komma till skott men kemiindustrin utvecklades i ett samhälle byggt på billig olja, och trögheten beror väl inte bara på oljebranschens girighet utan även på att man måste ha tid att ställa om? Ett större problem, svarar Carl-Gustaf Bornehag, är att den moderna kemin fortfarande på många håll uppfattas som fräsch och modern. Så även om västvärlden skulle lyckas fasa ut farliga ämnen i stor skala, kommer man från industrins sida att vända sig till tredje världen. Mikael Karlsson tillägger att man måste vara klar över skillnaden mellan företag och företag. Vissa är på väg åt rätt håll, är intresserade och vill hitta alternativa lösningar. Men det finns också företag som förhalar beslut, förtiger resultat och kör ett eget race tvärtemot all forskning. Man ska inte underskatta de starka intressen som finns av att fortsätta sälja farliga kemiska ämnen. För den avslutande reflektionen står Nina Cromnier. Det är väldigt positivt att regeringen så tydligt tar ställning i dessa frågor och Carlgrens konkreta uttalanden visar att det finns brett stöd för vårt arbete, säger hon. Det har också varit nyttigt och intressant att ta del av internationella erfarenheter från Danmark och USA. Att höra hur mycket Reach 12

14 betyder internationellt och hur det inspirerar i andra delar av världen är också värt att beakta. Substitution är ett viktigt fokus, och för att få fart på processen måste starka beställargrupperingar bildas som kan ställa krav. Känsliga grupper, såsom barn, måste alltid vara i fokus. Nina Cromnier Kemikalieinspektionens generaldirektör avlutar konferensen med att konstatera att det finns ett stort engagemang i kemikaliefrågorna som det är viktigt att ta tillvara. Slutligen, säger Cromnier, visar dagens diskussioner att det finns ett stort engagemang som det är viktigt att ta vara på är kemins år inom EU, vilket ger större anledning än någonsin att ordna en bred konferens. Dock är det också väldigt viktigt att diskussionerna fortsätter i andra fora och under hela året, och att de kontakter och idéer som fås här används och leder till nya samarbeten. Filmen Underkastelsen Underkastelsen är en dramatiserad dokumentär om kemikaliesamhället, naturen och den mänskliga kroppen. Filmskaparen Stefan Jarl, känd för bland annat Mods-trilogin, har kämpat i flera år, intervjuat många forskare och testat sitt eget blod för att göra filmen. Före dagens visning intervjuas han av vetenskapsjournalisten Sharon Jåma. Mitt intresse för ämnet började för trettio år sedan under arbetet med en film om bekämpningsmedel och handelsgödsel, berättar Stefan Jarl. Förarbetet i form av kartonger med faktamaterial snubblade jag över många år senare, satte mig och läste och blev alltmer chockerad över problemets vidd. Att få till en film tog dock lång tid. Det är svårt att finansiera film överlag, och alldeles särskilt sådan som går emot starka ekonomiska intressen. Det gör denna film, säger Jarl, då den långsamma kemikaliekatastrof vi ser idag beror på att folk i västvärlden tjänar pengar på den. På fyrtiotalet föddes barn i princip utan kemikalier. Men kemikalier ärvs och koncentreras allt mer för varje generation. Idag har ett nyfött barn i USA 300 olika kemikalier i sitt blod, förmodligen är det i värsta fall något liknande i Sverige. Det är en helt ny situation, att likna vid ett gigantiskt experiment. 13

15 Efter att filmen visats vidtar en diskussion med forskarna Carl-Gustaf Bornehag, Karlstads Universitet och Helen Håkansson, Institutet för Miljömedicin, på Karolinska Institutet samt Jan Hammar, KemI. Är det verkligen såhär illa? frågar Sharon Jåma, varpå samtliga bekräftar att filmen varken innehåller överdrifter eller sakfel. Vissa saker, som att p-pillerrester som läcker ut i vattnet får fiskar att byta kön, har varit kända länge, säger Carl-Gustaf Bornehag. En frågeställare i publiken känner sig lurad av forskningen. Varför vågar man inte stå upp för sina resultat och kräva förbud mot det man vet är farligt och varför slutar man inte lansera saker vars effekter man inte har en aning om? frågar hon. Forskarvärlden är väldigt individualistisk, säger Carl-Gustaf Bornehag. Alla vill ha pengar för det de gör, men tyvärr tvingas man sällan till reflektion över konsekvenserna av sina handlingar. Stefan Jarl tillägger, att det i USA finns forskare som är betalda för att inte publicera sina resultat. I filmen påstås på ett ställe att det finns samband mellan kemikalieexponering under fosterstadiet och ökad förekomst av autism och ADHD. Är inte detta ganska kontroversiellt? frågar Sharon Jåma. Jo, säger Stefan Jarl men det varje forskare säger i filmen får stå för henne eller honom. Det finns vissa belägg för dessa teser, och i värsta fall stämmer de. Ett stort symposium har just avslutats i USA i denna fråga med flera nya undersökningar med tunga bevis. Idag påstås det ofta, säger en annan frågeställare, att många som idag föds i Sverige kommer att leva i hundra år eller mer. Detta skulle ju enligt det som framförs i filmen vara totalt fel snarare kommer våra barn att leva kortare än vi. Varför fortsätter man då att påstå detta? Vet svenska läkare ingenting om kemikaliesamhället? Det är komplicerat, svarar forskarna i panelen. Dels pekar livslängdsforskningen framåt av andra orsaker, och dels stämmer det att kunskapen om kemikaliers effekter på människors hälsa generellt sett är otillräcklig hos många läkare då dessa mestadels inte har genomgått någon toxikologisk utbildning. Men det är inte enbart deras fel. Det finns starka ekonomiska och politiska krafter som är rädda för budskapet, och som förstås motarbetar det genom att tysta ned det, säger Stefan Jarl. Han berättar att han alltid får ett otroligt gensvar från dem som ser filmen. Framför allt från kvinnor som har barn eller som just ska få. De tycker att det är viktigt att frågan äntligen kommer upp, och undrar vad de själva kan göra åt dagens situation. 14

16 En som ändrat sin livsstil är skådespelerskan Eva Röse som också medverkar i filmen. Och frågan om man verkligen kan skydda sig själv från kemikaliesamhället är oundviklig. I viss mån kanske man kan det, säger Stefan Jarl, men inte på det stora hela. Även om man tvättar nya kläder innan man använder dem, kommer ämnena ut i vattnet. Reningsverket kan inte ta hand om dem, så de hamnar i naturen bland annat i fisken vi äter och vattnet vi dricker. Samtidigt som läget kan tyckas väldigt mörkt är något uppenbarligen på väg att hända. Jarl turnerar runt världen med sin film, och nyligen visades den av FN i sin kampanj Safe planet på en rad platser jorden runt med avslutning i Brasilien De hävdar att det inte finns någon annan liknande film, säger Stefan Jarl. Filmskaparen Stefan Jarl har gjort filmen Underkastelsen, en dramatiserad dokumentär om kemikaliesamhället. Han berättar att ett nyfött barn har flera hundra kemikalier i sitt blod. Men det finns också många som ser Underkastelsen som skrämselpropaganda, och menar att den bara ger onödig ångest. Folk vill inte förstå att det är allvar eftersom de är rädda, säger Stefan Jarl. Den så kallade tredje världen fortsätter att öka sin kemikalieproduktion och konsumtion för att den är förknippad med det vi kallar välfärd. Utöver dagens farliga situation ser det alltså ut att bli värre, något många inte vill tänka på. Men Stefan Jarl menar också att ångest inte behöver vara dåligt. Ångest är ju ett tecken på att något är fel, och därför ett viktigt verktyg för att komma framåt och få energi till att lösa problem. 15

17 SEMINARIER Hur får företag och konsumenter information om kemikalier i varor? s 17 Med Petra Ekblom och Eva Ljung, KemI, Bernd Krische, Electrolux och Sverker Sjölin, Stena Technoworld AB Moderator: Mona Blomdin Persson, KemI Goda exempel på substitution av farliga kemikalier. s 19 Med Tomas Ekström, Kinnarps AB, Anders Aronsson, Micki Leksaker AB, Mats Pellbäck Scharp, SonyEricsson och Maria Azzopardi, Nationella substitutionsgruppen för kemikalier i varor Moderator: Jan Hammar, KemI Vilka nya EU-regler kan vi förvänta oss som rör kemikalier i varor? Med Per Bergman, KemI och Lisa Anfält, Europeiska kemikaliemyndigheten Echa Moderator: Erik Gravenfors, KemI s 20 Hur kan tillsynen över kemikalier i varor förbättras? s 21 Med Frida Ramström, KemI, Lena Embertsén, Stockholms Miljöförvaltning och Marco Bongiovanni, Göteborgs Miljöförvaltning, Moderator: Agneta Westerberg, KemI Hur kan forskningen ge det stöd som beslutsfattare och andra behöver? s 23 Med Carl-Gustaf Bornehag, Karlstads Universitet, Patrik Andersson, Umeå Universitet, Nils-Gunnar Lindquist, KemI, Helen Håkansson, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, Tonie Wickman, Miljöförvaltningen i Stockholms Stad och Lena Strålsjö, Formas Moderator: Tove Hammarberg, Naturvårdsverket Kemikalier och klimat två frågor som behöver en gemensam strategi s 25 Med Per Nordmalm, KemI, Per Rosander, Enviroaction, Göran Lindkvist, AkzoNobel och Magnus Hedenmark, Ecoprofits, Moderator: Urban Boije af Gennäs, KemI 16

18 Hur får företag och konsumenter information om kemikalier i varor? Det finns ett stort behov av ökad information om kemikalieinnehåll i varor under varornas hela livscykel. Detta seminarium behandlade ämnet från flera perspektiv, alltifrån konsumentupplysning till företags arbete och behovet av att spara information till avfallsledet. Kemikalier i varor finns där därför att de har en viss funktion, till exempel som konsistensgivare eller flamskydd, säger Petra Ekblom från KemI. Men de flesta är omedvetna om att många kemikalier kan spridas från varorna och kan orsaka skador. Egentligen borde alla ha tillgång till information om de farliga ämnen som ingår i en vara för att kunna välja och för att kunna hantera risker under varans livscykel. När man påvisat att ett visst ämne exempelvis ger cancer, måste man också kunna se i vilka varor det förekommit. I nuläget finns bara kring en promille av ämnena på marknaden på Reachs kandidatlista. Yrkesmässiga hanterare av varor ska få information om dem från sina leverantörer när de förekommer i varor och konsumenter kan begära det men reglerna gäller bara aktörer inom EU, och inte leverantörer i tredje land. Företag måste utveckla rutiner för informationsöverföring från sina leverantörer, och då detta ställer krav på kompetens är det viktigt med stöd från branschorganisationer. En vara består ofta av många material, och ett material av många ämnen, berättar Eva Ljung på KemI. För att det ska bli lättare att veta vad en vara innehåller, finns nu funktionen Varuguiden på KemI:s hemsida. Där listas 1000 varugrupper, 8000 tullnummer, 200 material och 950 ämnen. Man kan söka på ett ämne, varvid varuguiden söker upp de varor i vilket detta kan förekomma, men man kan också slå in en vara och se de ämnen som kan förekomma i den. Varuguiden är tillgänglig som en kunskapsbas för alla. Dock riktar den sig främst till företag, säger Eva Ljung, och är tänkt att användas exempelvis i substitutionsarbete. För en lekman kan varuguiden verka svårnavigerad, och en lathund bör eventuellt utvecklas. Ett av de stora globala företag som börjat arbeta med information om kemikalier är Electrolux. Innehållsredovisning är mycket komplicerat, berättar Bernd Krische, när man som vi saluför över olika produkter, vilka innehåller komponenter och minst material vilka i sin tur innehåller olika ämnen. Ändå gör vi vårt bästa för att samla information från leverantörer och bygga databaser kring kemikalieinnehåll, även för ämnen utanför kandidatlistan. På så sätt är vi förberedda när de väl tas upp, och det sparar vi mycket på i längden. Kostnaden måste vägas mot kostnaden för att inte göra något, säger Bernd Krische. Oönskade ämnen bör ses som ett 17

19 kvalitetsproblem, och hanteras som en avvikelse bland andra. Allt handlar egentligen om att viljan ska finnas. I en annan ände av varors livscykel finns Stena Technoworld som specialiserar sig på återvinning av elektronik och vitvaror. Sverker Sjölin berättar, att man här mycket konkret ser behovet av varuinformation i återvinnings- och avfallsskedet. De som hanterar avfall måste ha information om ämnen i varor för att kunna bedöma hur de ska tas om hand, säger Sjölin. Kan materialet återvinnas, eller bör det på grund av sitt farliga innehåll förbrännas eller deponeras? Det finns fortfarande inget enhetligt system, varken nationellt eller internationellt, för att föra vidare information om varors innehåll. Att sätta den i bruksanvisningen skulle inte hjälpa, då denna ju sällan följer varan hela vägen, och det kan dröja många år från att en vara släpps på marknaden tills den når avfallsledet. Inom avfallsbranschen har man idag en mängd sätt att komma runt detta problem: förutom egna analyser använder man databaser och säkerhetsdatablad, kontaktar tillverkare, undersöker miljömärkningar och tar del av utredningar. Om produkten är gammal kan det vara mycket svårt, säger Sjölin man har inte heller tid att kolla upp alla produkter i detalj, eftersom man också har kunders krav att rätta sig efter. Det gäller att ta fram ett system som tar hänsyn till vilken nivå av information aktörer i olika skeden behöver, och sedan se till att den följer produkten under resans gång. Det finns vissa system med streckkoder, men detta måste utvecklas och bli konsekvent och långsiktigt. När moderatorn Mona Blomdin Persson släpper in seminariedeltagarnas frågor, är det första som kommer upp hur företag egentligen ska veta vad de ska ta reda på. Det är ens plikt att veta vilka lagstadgade krav man har på sig, svarar Sverker Sjölin, genom att ta del av Reach och annan lagstiftning. Utöver detta beror det på hur mycket i framkant man vill ligga, vilka signaler man vill sända till sina konsumenter. På frågan om man kan tänka sig att varuguiden utvecklas och markera ämnen som är särskilt farliga, blir svaret att sådana finns i PRIO-databasen. Just nu håller man på att uppdatera denna så att texten ska stämma med nuvarande lagstiftning. Mona Blomdin Persson avslutar med att peka på betydelsen av globala systemen för klassificering och märkning och vikten av att företag tar sitt ansvar att sprida information om ämnen i varor. 18

20 Implementering av GHS, det globala systemet för klassificering och märkning av kemikalier, pågår globalt och kommer att leda till att fler och fler leverantörer även utanför EU, exempelvis Kina, kommer att ha tillgång till bl.a. miljö- och hälsoinformation om ämnen och kemiska produkter. Det är grunden för information om ämnens förekomst i material, delkomponenter och slutligen färdiga varor, säger Mona Blomdin Persson. Goda exempel på substitution av farliga kemikalier I arbetet med att få företag att fasa ut farliga kemikalier är det viktigt att lyfta fram konkreta exempel. I takt med att Reachs kandidatlista omfattar allt fler farliga ämnen, har alla företag skäl att ligga i framkant med att identifiera och fasa ut sådant som kan omfattas i framtiden. De tre företag som deltog på seminariet visade att det är möjligt att arbeta förebyggande och redan i designfasen ställa krav och undvika farliga ämnen. I ett inledningsskede är alternativa ämnen ofta förknippade med högre kostnader, men allteftersom volymerna ökar minskar skillnaden. Tomas Ekström från Kinnarps AB, som tillverkar möbler och inredning, talade om vikten av en helhetssyn på kvalitets- och miljöaspekter vid materialval, och illustrerade detta med att jämföra egenskaperna hos ull och syntet. Medan syntetiskt tyg klarar hållfasthetstester bättre än ull, ser det i praktiken snabbare slitet ut och byts då ändå ut tidigare. Ull har dessutom en bättre motståndskraft mot brand, varför flamskyddsmedel kan undvikas. Efter materialförändringar i stoppning och textil levererar Kinnarps nu kontorsstolar utan halogenerade flamskyddsmedel. Anders Aronsson från Micki Leksaker AB, som tillverkar leksaker och inredningsdetaljer för barn, berättade att man efter att ha köpt in en XRF-apparat (röntgenfluorescensdetektor) kan undersöka metallinnehållet i varornas komponenter. Det blir mycket diskussioner kring materialval exempelvis har vi kunnat stoppa komponenter som innehåller bly, säger Anders Aronsson. Mats Pellbäck Scharp från SonyEricsson underströk att man som tillverkare måste kontrollera vad varorna innehåller för att kunna fasa ut eller undvika de farligaste ämnena. Vi har nu i det närmaste fullständiga innehållsdeklarationer för produkterna, vilket har varit till stor hjälp när det dyker upp frågor om ämnen och material. Numera tillverkas SonyEricssons mobiltelefoner helt utan bromerade flamskyddsmedel. 19

21 Den nationella substitutionsgruppen för kemikalier i varor, ett samarbete mellan elva landsting och en region, jobbar för att öka användningen av sjukvårdsartiklar med färre farliga ämnen. Även om det finns tillgängliga alternativ på marknaden är det inte alltid de som upphandlas, berättar Maria Azzopardi från Miljöstyrningsrådet, som samordnar substitutionsgruppens arbete. För att sprida information om alternativ har vi sammanställt en lista på sjukvårdartiklar där vissa farliga ämnen inte ingår, och även tagit fram miljöfaktablad för ett flertal produkter med information om miljö- och hälsorisker som kan undvikas. Maria Azzopardi från Miljöstyrningsrådet berättar om arbetet med att få bort farliga ämnen ur sjukvårdsartiklar. Vilka nya EU-regler kan vi förvänta oss som rör kemikalier i varor? Inom EU pågår just nu revidering av ett antal viktiga kemikaliedokument. Samtidigt som man för diskussioner om tillämpningen av kemikalieförordningen Reach, utarbetas nästa generation av produktlagstiftning. Under detta seminarium, lett av Erik Gravenfors från KemI, diskuterades pågående regelutveckling och vägval inför framtiden. På ett av delseminarierna diskuterades pågående regelutveckling inom EU och vägval inför framtiden. 20

22 Inom kort väntas ett första facit av det inledande arbetet under Reach, berättar Lisa Anfält från Europeiska kemikaliemyndigheten Echa. Då får vi en uppfattning om vilken ny information om kemiska produkter och ämnen som inkommit, samt hur dessa används i varor, hur företag arbetar och vilka kompletteringar som behövs. I Reach exkluderas än så länge sådant som läkemedel, kosmetika och livsmedel. Vissa ämnesgrupper regleras i andra direktiv, såsom POPS, VOC, GMO och explosiva varor, och därutöver finns regler som vattendirektivet och direktivet om olycksfall (Seveso). I det enskilda landet kan tillkomma nationella förbud, såsom Sveriges lagstiftning kring kemikaliehantering i form av Arbetsmiljölagen och regler för konsumentskydd. Sedan Reach skapades har redan betydande framsteg gjorts, inte minst i arbetet med att omfatta även varor som inte är kemiska produkter, säger Per Bergman, KemI. Ett annat avgörande steg har varit definitionen av varubegreppet, även om denna inte är okontroversiell och kommer att behöva utvecklas. Eventuellt borde Ekodesigndirektivet bli ett generellt varudirektiv som omfattar alla aspekter. Gällande kandidatlistan i Reach så har medlemsstaterna ett ansvar att fylla på och utveckla den, säger Lisa Anfält. Kemikaliekontrollen kommer den närmaste tiden att fokusera på användnings- och avfallsfrågor samt tillsyn. Dessutom är det otroligt viktigt att konsumentens rätt till information stärks och skrivs in i lagstiftningen. Hur kan tillsynen över kemikalier i varor förbättras? Det finns flera regelverk som berör kemikalier i varor och många företag som behöver kontrolleras. I den nya miljötillsynsförordning som gäller från 1 februari 2011 får kommunerna och KemI ett tydligare ansvar för varutillsynen. Konkret innebär detta bland annat att KemI fått ett regeringsuppdrag att ta fram en strategi för tillsyn av miljö- och hälsorisker med varor. Strategin ska presentera vilka varugrupper och branscher som bör prioriteras, berättar Agneta Westerberg, KemI. Stockholm, Göteborg och Malmö har nyligen haft ett gemensamt varutillsynsprojekt där möbel-, skooch byggvarubutiker inspekterats. En erfarenhet var de stora fördelar som kommer av samverkan mellan kommunerna, säger Lena Embertsén från Stockholms miljöförvaltning. Dels för kommunerna, som kan använda gemensamt 21

23 material, men även för företagen som får ett mer rättvist fördelat tryck på sig. Myndigheter måste bli bättre på att sätta in tillsynen i större perspektiv och förklara varför ett visst ämne bör fasas ut. Man bör också erbjuda hjälp med att exempelvis spåra produkter. Många företag saknar helt kunskap om befintliga lagkrav, säger Marco Bongiovanni från Göteborgs miljöförvaltning. De flesta litar på sina leverantörer och bedriver ingen egenkontroll alls. Tillsynsmyndigheterna behöver hjälpa företagen att komma igång med arbetet, genom att ha dialog kring sådant som hur man prioriterar bland ämnen och varor och hur man skapar rutiner för egenkontroll. Företagen måste också utbildas i vokabulären, så att de känner sig trygga med begrepp som bevisbörderegeln, egenkontroll, försiktighetsprincipen och substitutionskravet. Frida Ramström från KemI berättar, att inom Kemikalieinspektionens varutillsyn har ett problem varit att överhuvudtaget identifiera tillsynsobjekt. Idag finns inget heltäckande register som fungerar. Det måste förstås åtgärdas. Det är också viktigt att utvärdera samverkan mellan KemI och kommunerna kring det här. Såväl kommuner som företag efterfrågar mer utbildning och stöd från KemI, som bör lyssna in erfarenheter och hjälpa till med material. Tydliga och informativa hemsidor är viktigt såväl som handfast material i form av checklistor och faktablad. Det är positivt om myndigheter och kommuner kan använda samma projekt- och informationsmaterial för att få balans mellan centralisering och decentralisering, och det är också viktigt att erfarenheter sprids mellan kommuner i nationella samverkansprojekt. Idag finns inget samverkansnätverk för varutillsyn i EU. Det är ett problem, enades man om under den följande diskussionen, att tillsynen är nationell medan företag och branscher är internationella. Det är svårt att veta att informationen från tillsynen når rätt person i internationella företag, särskilt som kunskaperna varierar så kraftigt. Prioriteringen måste ligga på att lägstanivån höjs - alla är överens om att det är viktigt att myndigheter och företag pratar samma språk. Utifrån kandidatlistan i Reach skulle man kunna utarbeta någon form av startinfo som hjälper företag att komma igång med egenkontrollen. Olika företag har väldigt olika förutsättningar, riskbilder och utvecklingsmöjligheter kanske måste man hitta branschspecifika sätt att nå dem. Goda exempel måste också spridas, inte minst av branschorganisationer. På dagens konferens närvarar främst de som redan har kunskap och engagemang. Man måste hitta sätt att nå dem som står utanför branschorganisationerna och som inte själva söker information. 22

24 Från företagens sida är det viktigt att ha egen kunskap om kemikalieinnehåll i sina varor, istället för att bara skicka vidare en generell lista till leverantörer i tredje land. Egna varuprover bör eventuellt lagkrävas. Enskild personal ska dock inte känna att de måste kunna allt, och det bör utredas om det ska finnas en gräns för hur mycket av provkostnaden som hamnar på företagen. Myndigheterna å sin sida bör vara modiga och tydliga, inte minst för att skapa rättspraxis. Man bör ha en konsekvent och tydlig prioritering av ämnen, varor och branscher, och satsa på att göra stickprover och tillsyn över företags rutiner. Trendprodukter skulle kunna hamna i fokus då en kort och snabb utvecklingsprocess ger högre risk för slarv. Dock är det viktigt, underströk man under seminariet, att företag kan känna sig säkra i att lämna ut uppgifter till tillsynen om sådant som ekonomi och materialval. Myndigheterna måste här bli bättre på att förklara offentlighetsprincipen och bestämmelserna kring sekretess. Hur kan forskningen ge det stöd som beslutsfattare och andra behöver? Syftet med detta seminarium, berättar Christina Rudin Snöbohm från KemI, är att diskutera vilken ny forskning som behövs för att öka kunskapen om kemikalier i varor. Man ska också prata om hur denna forskning kan stödjas och hur myndigheter bäst tar tillvara forskningsresultat. Carl-Gustaf Bornehag från Karlstads Universitet talade om forskning och riskbedömning av kemikalier med fokus på hormonstörande ämnen. Epidemiologiska studier visar att människor exponeras för låga doser av många ämnen dygnet runt, vilket kan ge fördröjda och multipla effekter. Hormonstörande ämnen kan ge effekter även vid låga doser, och kan därför inte riskbedömas enligt traditionell metodik, sa Bornehag. Ett exempel på ett sådant ämne är bisfenol A, som genom att störa kroppens hormoner misstänks ge effekter som reproduktionsstörning, cancer, autism, ADHD, diabetes, astma, allergi och fetma. Bornehag efterlyste tillämpning av försiktighetsprincipen och utveckling av nya metoder för riskbedömning. Vi behöver metoder för att identifiera de mest problematiska ämnena, sa Helen Håkansson från Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet. Framför allt måste vi kunna bedöma den exponering som sker vid kritiska tidpunkter, som under fostertiden. Fram tills att sådana metoder finns behövs skyndsamma insatser för att karaktärisera ämnen som bromerade och perfluorerade ämnen, bisfenol A och nanopartiklar. Decennier av målmedveten forskning kommer att krävas, och 23