Avstyckning/styckning av fastigheter i Sverige och Finland

Transkript

1 TRITA-INFRA EX ISSN ISRN KTH/INFRA/EX--02/049--SE INSTITUTIONEN FÖR INFRASTRUKTUR EXAMENSARBETE FASTIGHETSVETENSKAP EX Avstyckning/styckning av fastigheter i Sverige och Finland - En jämförande studie kring lagstiftning, arbetsmetodik och prissättning Andreas Andersson och Dan Larsson Examinator: Eva Liedholm Johnson Extern handledare: Göran Eriksson, Lantmäteriet

2 FÖRORD Examensarbetet ingår som avslutande del av civilingenjörsutbildningen på lantmäteriutbildningen vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH. Det har utförts under läsåret på institutionen för infrastruktur avdelningen för samhällsbyggnad vid KTH, under handledning och examination av Eva Liedholm-Johnson. Vi vill tacka Eva som har varit ett stort stöd och hjälpt oss på alla sätt. Vi vill också tacka vår externa handledare på det svenska lantmäteriet Göran Eriksson som har initierat detta examensarbete och hjälpt oss med kontakter, litteratur och goda råd. Ett stort tack till alla lantmätare i Sverige som vi har intervjuat och som har avsatt tid för oss. Det har varit till stor hjälp att intervjua verksamma lantmätare och det har också gett många idéer. Vi vill tacka det finska lantmäteriverket för det goda mottagandet vi fick när vi besökte Finland. Ett stort tack till Pekka Halme för all hjälp under och efter besöket. Vi har alltid kunnat ta hjälp av honom när det gällt frågor om Finland. Utan hans hjälp hade vi inte kunnat klarat det. Tack till Pekka Lehtonen för all hjälp och speciellt för hjälpen med att ordna resan till Finland. Ett stort tack till Lasse Weckman som under tre intensiva dagar hjälpte oss med att förstå hur en förrättning går till i Finland. Till sist vill vi tacka lantmäteriet i Borgå för en intressant dag. Stockholm i juni 2002 Andreas Andersson Dan Larsson

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ABSTRACT... 5 SAMMANFATTNING INLEDNING Bakgrund Syfte Avgränsning Metod Disposition SVENSK LAGSTIFTNING Avstyckning Fastighetsreglering Kraven på lantmäteriförrättningar Ansökan Kallelse och delgivning Sammanträde Samråd Genomförandet Mätning Karta Protokoll Beslut Avslutning Krav för att fastighetsbildning ska få ske Allmänna krav Krav på fastighetsreglering Inteckningar Köp vid avstyckning Servitut ARBETSMETODIK - SVERIGE Ansökan Utredning Fältarbete Beslut Betalning Avslutning och registrering Övrigt NÄRMARE GRANSKNING AV VISSA ARBETSMOMENT - SVERIGE Sammanträde Delgivningsförfarande Samråd Fältarbete Förrättningskarta Dokumentation Register PRISSÄTTNING - SVERIGE Löpande räkning Fast pris Tidsåtgång Intäkter och kostnader Lönestruktur FINSK LAGSTIFTNING Styckning Ansökan

4 6.2.2 Kallelse och sammanträde Sammanträde Mätningar Karta Protokoll Avslutning Krav på styckningsförrättningar Inteckningar Köp vid styckning Lantmäteribyråns uppgifter vid köp Inskrivningsmyndighetens uppgift Servitut ARBETSMETODIK - FINLAND Inledning Förrättningsskedet Fältarbete Avslutning Registrering NÄRMARE GRANSKNING AV VISSA ARBETSMOMENT - FINLAND Sammanträdet Kallelse Fältarbete Markering Förrättningskartan Beslut och protokoll Register PRISSÄTTNING - FINLAND Prissättningens grund Förrättningsutgifter Prisexempel Tidsåtgång Intäkter och kostnader Lönestruktur SAMMANFATTANDE ANALYS AV LIKHETER OCH OLIKHETER Lagstiftning relevant för förrättningsverksamhet Lämplighetsvillkor Inteckningar Köp Servitut Arbetsmoment Ansökan Kallelse Utredning Sammanträde Fältarbete Registrering JAKO och Trossen Förrättningskarta Protokoll och beslut Register Prissättning Allmänt Schematisk översikt Tidsåtgång Intäkter och kostnader Lönestruktur Sammanfattning

5 11 SLUTKOMMENTARER OCH KVARVARANDE FRÅGESTÄLLNINGAR Arbetsmetodik Lagstiftning Prissättning Kvalitetsfrågor REFERENSER Sverige Litteratur Offentliga tryck Interna publikationer Lagtext Intervjuer Finland Litteratur Offentliga tryck Interna publikationer Lagtext Intervjuer BILAGOR BILAGA BILAGA BILAGA BILAGA BILAGA

6 ABSTRACT This Master of Science Thesis on A comparison between Cadastral procedures in Sweden and Finland is written by Andreas Andersson and Dan Larsson at the Royal Institute of Technology in Stockholm, Department of Real Estate and Construction Management, Division of Real Estate Planning and Land Law. The purpose of the thesis is to investigate the differences in systems for property formation between the two countries, and by that try to answer the question why a subdivision in Sweden for the interested parties costs almost twice as much as in Finland. The thesis is based on a literary study of relevant material from the two countries. This includes the law, handbooks and internal reports. As complements to this we have also performed interviews with professionally experienced cadastral surveyors in both Sweden and Finland. This has been the foundation of the work. In particular we have tried to find differences that are of importance to the price and the period of time of the property formation procedure. We have found some differences in the legislation. In Sweden there are more suitability conditions which demands more investigations and consultations. There are also differences in the registration of ownership. In Sweden you apply for the registration after the formation procedure, while in Finland you do that before the formation procedure take place. In the method of working there are also some differences. In Sweden the juridical inquiry is more extensive and there is also more demands that consultations take place. On the other hand has Finland a demand that meetings take place in all property formations. There are some significant differences in the price. In Sweden you can chose between a established price or a current account. In Finland there is a firm price based on a basic fee and a property formation fee. The time cost for a formation procedure is nearly half in Finland compared to Sweden. We have found it difficult to fully motivate why that is the case. It's clear that Sweden spends more time to inquire the possibility to perform the purposed measure. We are also under the impression that the standard of the swedish formation procedures are a bit higher than in Finland. There is clearly also a difference in the setting of wage rates. The swedish cadastral authority has staff costs that are about 50 % higher than the cadstral authority of Finland. 5

7 SAMMANFATTNING Det finns knappast två länder i världen som har så liknande system för att om- och nybilda fastigheter som Sverige och Finland. Därför är det intressant att försöka jämföra de två ländernas system för att kunna dra lärdom sinsemellan. Det kan också ge idéer på hur man ska kunna utveckla sina egna verksamheter. Den grundläggande problemställningen har varit de stora skillnader i pris som finns mellan Sverige och Finland, där vissa förrättningar kostar avsevärt mindre i Finland. Genom litteraturstudier och intervjuer har vi beskrivit förrättningsverksamheten för de båda länderna ur olika synvinklar som vi funnit vara av intresse. Dessa har legat till grund för den jämförelse som vi har gjort där vi har försökt att visa skillnader men också likheter som vi har funnit. Vi har sedan försökt peka på skillnader som kan vara av intresse för priset och tidsåtgången. Vi har tittat på lagstiftning och regler som påverkar förrättningsarbetet. Här har vi hittat vissa skillnader. Den stora skillnaden är när lagfart ska sökas, där detta sker innan förrättningen i Finland och Sverige efteråt. Detta tror vi ger Finland ett försprång eftersom vissa frågor redan har avhandlats när förrättningsmannen får ärendet. I Finland sker ofta ansökan genom att det kommer ett meddelande från inskrivningsmyndigheten, till skillnad från i Sverige när sakägarna ansöker om åtgärden. Vi har också konstaterat att både de materiella och formella kraven, vid till exempel köp, är högre i Sverige. När vi undersökte köp, som ofta sker i samband med dessa förrättningar, kunde vi konstatera att det i Finland krävs ett offentligt köpvittne. Han ska se till att köpet går rätt till och detta måste ses som en fördel. När vi undersökte genomförandet av en lantmäteriförrättningen kunde också vissa skillnader ses. I Sverige blir den juridiska prövningen mer omfattande på grund av fler krav. Samråd som i Sverige sker ganska ofta och som finns reglerat i lagen när det ska ske finns inte i den finska lagstiftningen. Det kan ändå ske samråd med andra myndigheter men som sagt finns inga regler om dessa. Momentet sammanträde skiljer sig också åt. I Finland ska sammanträde ske i nästintill i alla fall medan det i Sverige sker ofta inget sammanträde när sakägarna är överens. Det är upp till förrättningsmannen att bestämma i dessa fall om sammanträde ska ske. Det ska påpekas att genomförandet skiljer sig mycket från olika områden i länderna och det beror också på vem som genomför den. Vi har också tittat på protokollet och andra handlingar där vi fann stora likheter. Vi kunde ändå se när vi undersökte förrättningskartan att den svenska ofta höll högre kvalitet, främst tack vare en mer detaljrik karta. I de register vi undersökte kunde vi se att de innehöll likvärdiga uppgifter. De har byggts upp efter vad som behövs i förrättningsverksamheten. Prissättningen skiljer sig åt mellan de båda länderna. I Sverige kan man välja löpande räkning eller ett fast total pris under vissa premisser. I Finland får man ett fast pris som består av grundavgift och fastighetsbildningsutgift. Grundavgiften är densamma för varje styckningsförrättning medan fastighetsbildningsutgiften varierar efter arealen på fastigheten och hur mycket sakägarna är beredda att hjälpa till. Även fast vi har hittat kostnader, som exempelvis råmärken, som inte ingår i det finska priset kan man konstatera att Sverige är mycket dyrare. När vi tittar på timmar som läggs ned är skillnaden dock inte lika stor. När man tittar på timkostnad som tas ut av sakägarna ser man att Sverige tar ut nästan dubbelt så mycket. Vad denna stora skillnad beror på har vi inte kunna förklara fullt ut. Lönestrukturen i de båda länderna är olika där Sverige har ett individuellt lönesystem medan Finland har olika lönegrupper baserade på utbildning. Utan att direkt kunna jämföra 6

8 de båda systemen har vi sett att det i Finland finns stora löneskillnader för de olika grupperna. Vi har också lärt att Finland har en del av lönen baserad på prestation. Detta kan vara en del av förklaringen till den stora prisskillnaden men det skulle vara intressant att mer djupgående försöka ta reda på varför timpriset är så olika. 7

9 1 INLEDNING 1.1 Bakgrund Vanligtvis finns det en vilja inom de flesta verksamheter att jämföra sig med andra. På så sätt kan man inte minst lära sig mycket om sin egen verksamhet och få tydliggjort hur bra eller dåligt ens egen verksamhet fungerar. En jämförelse kan också ge nya idéer och infallsvinklar till gagn för utveckling av den egna verksamheten. Inom området fastighetsbildning, det vill säga ny- och ombildning av fastigheter, är det dock svårt att jämföra sig med andra. Man kan visserligen jämföra sig internt inom den egna verksamheten i landet, men att studera ur ett internationellt perspektiv är betydligt mer komplicerat. Detta beror på att systemen i olika länder vanligtvis uppvisar skilda förhållanden och att det därför blir svårt att hitta rättvisa jämförelsepunkter. Inom de nordiska länderna görs det trots det kontinuerligt studier av likheter och skillnader. Vid den 19:e nordiska lantmäterikongressen i Stockholm juni år 2000 behandlades i en av sessionerna fastighetsbildning och fastighetsregistreringen i Sverige, Danmark, Norge och Finland. Då kunde man konstatera att det finns både likheter och olikheter i fastighetssystemen. Föredrag hölls där fastighetssystemen ur olika synpunkter översiktligt diskuterades. Dessa föredrag resulterade i en artikel tryckt i det nordiska numret 3/2000 av lantmäteritidsskriften (Maankäyttö på finska) som ger en grundläggande bild över vad som framkom. Det finns emellertid få länder där sättet att hantera förändringar i fastighetsindelningen uppvisar så stora likheter som i Sverige och Finland och inte minst att man i de båda länderna grundlagt en tjänstemannakår som sköter om dessa frågor. Detta har givetvis att göra med ländernas gemensamma historia. Såväl i Sverige som i Finland hanteras viktiga frågor rörande fastigheter och fastighetsförhållanden i stor utsträckning av det så kallade förrättningsförfarandet. I ett förrättningsförfarande av ärende som rör fastigheter har förrättningsmannen, lantmätare eller andra, en central roll. Detta förfarande är relativt unikt för Sverige och Finland. 1 Såväl i Sverige som i Finland är fastighetsbildning en myndighetsutövning med en statlig eller kommunal huvudman. I Sverige ansvarar det statliga lantmäteriet med sina 241 lantmäterimyndigheter samt 38 kommunala lantmäterimyndigheter för fastighetsbildningen. I Finland finns det fem riksomfattande produktions- och serviceenheter och 13 lantmäteribyråer samt cirka 90 kommunala lantmäterikontor. Verksamheterna i de båda länderna är inte utsatt för konkurrens utan har en monopolställning. Förrättningsverksamheten ska inte bara uppfylla sakägarnas (kundernas) önskemål utan har också ett ansvar gentemot det allmänna. Det finns krav och mål uppsatta av statsmakten som ska uppfyllas. De svenska kraven är omfattande och de finns många olika mål som reglerar olika delar av verksamheten. Det finns till exempel ett mål på att handläggningstiden på de mest frekventa ärendetyperna ska minska med 30 % och kostnaderna ska vara minst 20 % lägre än år Det finns också krav på att lantmäteriförrättningar ska vara smidiga, effektiva, rättsäkra och tidsbesparande. För landskaps- och fastighetsinformation finns mål på hur den ska vara uppbyggd för att tillgodose samhällets behov. Det finns flera mål uppställda som berör förrättningsverksamheten. 2 Även i Finland finns mål uppsatta för verksamheten. Målet för den genomsnittliga tiden för styckningar 2002 är att den ska sjunka till 9,8 månader. Det finns också en målsättning att kostnaden för lantmäteriförrättningar ska vara 1472 euro/förrättning. Därutöver finns 1 Larsson 2000, s Regleringsbrev för budgetåret 2002 avseende Lantmäteriverket, s 2. 8

10 det även andra uppsatta målsättningar som till exempel för material och register för hur dessa ska vara heltäckande, tidsenliga och av hög kvalitet. Därför ter det sig intressant studera varför exempelvis en nybildning av fastighet i Finland kostar avsevärt mindre än en liknande åtgärd i Sverige. Denna prisskillnad har förbryllat och lett fram till att man har velat titta närmare på denna fråga från det svenska lantmäteriets sida. Det svenska lantmäteriet har initierat detta examensarbete för att försöka utröna vad skillnaderna beror på. En promemoria om detta har legat till grund för vårat examensarbete (se bilaga 1) Frågeställningen som sådan är komplex och har länge diskuterats bland yrkesverksamma lantmätare i de båda länderna. Trots att prisskillnaderna är så stora är det känt att de som berörs av en förrättning i de båda länderna uttrycker liknande åsikter om förrättningen. Genom att studera kundundersökningar 3 angående hur de som berörs av en förrättning upplever processen kan man konstatera att de i allmänhet är nöjda med förrättningen. Många upplever dock i såväl Sverige som i Finland att priset är för högt. Ofta förekommer det också kritik mot att genomförande tiden är så lång. Dessa klagomål är mycket lika för båda länderna trots att priset och genomförandetiden är olika. Under de senaste åren har förrättningsinstitutet i både Sverige och Finland genomgått stora förändringar tekniskt sätt och personalmässigt. Främst så har man i båda länderna genomfört enhandläggarsystem vilket förvisso har tvingat fram kostsamma handläggningssystem, men som över ett längre tidsperspektiv har genererat en kortare arbetstid per förrättning. 1.2 Syfte Syftet med detta examensarbete är att kartlägga likheter och olikheter i systemet för fastighetsbildning, främst avstyckning/fastighetsreglering och styckning, inklusive registrering i Sverige och Finland. En underliggande problemställning har varit de stora prisskillnaderna för förrättningar som för närvarande finns, det vill säga varför en avstyckning eller fastighetsreglering är dyrare än jämförande åtgärder som i Finland genomförs som en styckning. Denna studie har gjorts ur flera olika perspektiv för att kunna utröna om det finns skillnader som kan vara avgörande för priset. Vi har också studerat de likheter som existerar och därför kan examensarbetet ses som en översikt över de bådas ländernas system. Syftet har inte bara varit att utröna vad de stora skillnaderna i pris beror på utan också att behandla och presentera de båda länderna system för att genomföra förändringar i fastighetsindelningen och ge synpunkter på förbättringar som skulle kunna genomföras. I denna frågeställning finns en mängd olika faktorer att analysera. Bland dessa kan nämnas olika lagstiftning, arbetssätt och prissättning. 1.3 Avgränsning För att kunna genomföra arbetet på funktionellt sätt har det varit nödvändigt att göra vissa avgränsningar. Det är inte genomförbart att ingående studera alla de faktorer som påverkar förrättningspriset. I både Sverige och Finland finns det en uppdelning mellan statligt och kommunalt lantmäteri där det finns skillnader mellan de två olika har vi valt att titta på den statliga delen i de båda länderna. Vi har valt att titta på den lagstiftning som vi anser vara central i förrättningsverksamheten. Det är först och främst fastighetsbildningslagen och kungörelser och förordningar som hör till denna. Vi har också tittat på annan lagtext av betydelse, som till exempel viktiga bestämmelser i jordbalken. Vi har undersökt hur arbetet med en förrättning går till och hur 3 T2U 2001 och det finska Anoppi-systemet. 9

11 den utförs. Vi har också tittat närmare på vissa moment som vi anser har betydelse för förrättningen och på prissättningen. Vi har även valt att prioritera bort sådana frågeställningar som har varit nästintill omöjliga att genomföra på grund av att tillräcklig fakta saknas, att det inte har funnits jämförbara uppgifter eller att vi inte har kunnat få tillgång till uppgifter. Detta gäller exempelvis många frågor om förrättningsverksamhetens ekonomi som vi har varit tvungna att lämna därhän. En annan avgränsning har varit att välja ut de typer av förrättningar som ska studeras, eftersom det skulle bli omöjligt att jämföra alla olika förrättningsåtgärder. Vi har valt att bara titta på förrättningar enligt fastighetsbildningslagen i både Sverige och Finland. Eftersom de svenska och finska fastighetsbildningslagarna innehåller olika fastighetsbildningsåtgärder har vi också bestämt oss att titta på ett fåtal åtgärder. Kriterierna har varit att förrättningarna inte får vara för komplicerade, vanligt förekommande och ska ha en liknande motsvarighet i det andra landet. I Sverige har vi valt avstyckning där man av ett område på en fastighet skapar en ny fastighet och en fastighetsreglering där mark överförs från en fastighet till en annan. I Finland har vi valt att titta på styckning där ungefär samma åtgärder kan genomföras. Det ska dock påpekas att man inte kan jämföra de rakt av, men de typfall vi tar upp kan sägas vara jämförbara mellan länderna, se nedan. Från dessa krav har vi valt att studera vad vi kallar för enkla förrättningar. Vi har också förutsett att alla sakägare är överens och att ett fåtal fastigheter är inblandade. En annat antagande är att inga större eller komplicerade problem uppstår under förrättningsproceduren. Vi har tänkt oss två typfall. I det ena ska en tomt styckas av från en fastighet för att kunna användas för bebyggelseändamål och det finns bara ett fåtal servitut och rättigheter att ta itu med. I det andra fallet ska en bit mark överföras från en fastighet till en annan mot ekonomisk ersättning som sakägarna redan är överens om. Det kan också i detta fallet finnas servitut och rättigheter. 1.4 Metod Grunden för arbetet har främst varit en beskrivning av förrättningsprocessen olika infallsvinklar. Beskrivningen är till för att ge en inblick i ländernas olika systems uppbyggnad och funktion. Detta ligger sedan till grund för en analys där likheter och skillnader mellan de olika infallsvinklarna diskuteras. För att kunna genomföra detta har vi gjort en litteraturstudie av lagtext, utredningar, rapporter samt annat material. Som komplement till detta har vi genomfört intervjuer med yrkesverksamma lantmätare i de båda länderna. Detta har gett nya idéer och infallsvinklar och gett en ökad förståelse för hur systemen i praktiken fungerar. Under arbetets inledande fas genomfördes också en så kallad brainstorming hos lantmäteriverket i Gävle där vi diskuterade viktiga aspekter om arbetet. Genom att deltaga under en dags utbildning av det svenska lantmäteriverkets handläggningssystem Trossen har vi erhållit en bättre bild om hur handläggningen gått till. Under en vecka i januari besökte vi lantmäteriverket i Finland. Under veckan kombinerades intervjuer om förrättningsverksamhet med en mer övergripande inblick i finska förhållanden. Vi fick en demonstration av det finska handläggningssystemet JAKO och gjorde studiebesök på två lantmäterikontor. Efterhand som arbetet fortskridit har vi även varit i kontakt med olika personer för att få svar på frågor som uppkommit under arbetets gång. 10

12 1.5 Disposition Arbetet inleds med en bakgrund till ämnesområdet. Därefter beskrivs arbetets syfte och metodik. Därefter är arbetet indelat landsvis, det vill säga att en redogörelse för svenska förrättningar kommer först, följt av en motsvarande beskrivning av Finland. Kapitel två beskriver svensk lagstiftning som har betydelse för förrättningsarbetet. Kapitel tre handlar om den svenska arbetsmetodiken vid förrättningsarbetet. I kapitel fyra tar vi en närmare titt på vissa moment som vi anser är av särskild betydelse för tidsåtgången i en förrättning. I det femte kapitlet redogör vi för prissättning för svenska förrättningar. Kapitel sex till nio beskriver samma saker, men för finska förhållanden. Genom att redovisa de svenska och finska systemen var för sig tror vi att läsaren får en bättre överblick över de rådande förhållandena. Vi har valt detta upplägg för att försöka uppnå en enkel och effektiv genomgång av de båda ländernas system I kapitel tio gör vi så en jämförelse mellan svenska och finska förhållanden där vi tar upp både skillnader och likheter. I det elfte kapitlet redovisar vi våra egna kommentarer till arbetet och de frågeställningar som uppkommit under projektets gång. 11

13 2 SVENSK LAGSTIFTNING När det gäller mark och frågor som rör marken finns det en mängd lagar och förordningar som behandlar detta. I jordabalken finns de grundläggande reglerna om fastigheter. Här tas exempelvis upp vad en fastighet är och rättigheter som kan knytas till den. Här regleras också åtgärder som köp och inteckning. För planering av mark finns plan- och bygglagen som innehåller regler för de olika planinstituten. Dessa planer som kan variera i storlek och detaljer och vara både bindande och vägledande påverkar fastigheterna och därför även fastighetsbildningen. Denna lag innehåller också regler om bygglov som också kan vara en viktig fråga vid fastighetsbildningen. Den lag som är i mest fokus och har störst betydelse för vårt arbete är fastighetsbildningslagen som tar upp fastighetsbildning. Lagen innehåller både processuella och materiella krav som ställs på en fastighetsbildning och hur den ska gå till. Förutom lagen finns även fastighetsbildningskungörelsen med regler och även olika föreskrifter som tar upp lantmäteriförrättningar. På olika sätt knyter fastighetsbildningslagen till andra lagar som också måste ta hänsyn till vid fastighetsbildningsåtgärder. Begreppet fastighetsbildning är ett vitt begrepp som innefattar många olika åtgärder som på ett eller annat sätt påverkar fastigheter. Enligt fastighetsbildningslagen 1 kapitel 1 är det en åtgärd som ändrar fastighetsindelningen eller som bildar, ändrar eller upphäver servitut. 2.1 Avstyckning I svensk lagstiftning innebär en avstyckning att ett avgränsat område avskiljs för att skapa en ny fastighet eller för att sedan ingå i en sammanslagning. Även en fastighets andel i en samfällighet, kan avstyckas. Det behöver inte vara ett sammanhängande område som avstyckas, bara det uppfyller de så kallade lämplighetskraven. Det är inte möjligt att avstycka områden från flera olika fastigheter för att skapa en ny. Detta får istället göras genom flera fastighetsbildningsåtgärder som dock kan behandlas i samma förrättning. Den fastighet som ett område avstyckas från kallas för stamfastigheten och det avgränsade området för styckningslott. De båda tillsammans kallas för styckningsdel 4. Avstyckning ska ske enligt vad fastighetsägaren yrkar. Om det är omöjligt att genomföra kan lantmäterimyndigheten föreslå ändringar i yrkandet, men dessa måste godkännas av fastighetsägaren. Godkänns inte den nya åtgärden ställs förrättningen in. Om styckningsdelen har överlåtits till någon annan ska överlåtelsehandlingen ligga till grund för avstyckningen. 2.2 Fastighetsreglering När det gäller att mark ska överföras från en fastighet eller samfällighet till en annan görs detta som en fastighetsreglering. Marken som frångår en fastighet ska ersättas av annan mark eller andel i samfällighet. Det kan också ske genom ersättning i pengar om det anses lämpligare, vilket i praktiken är det normala förloppet. Båda alternativen kan användas och man kan även kombinera de båda. Även bildande av samfällighet och bildande, ändring eller upphävande av servitut utförs som en fastighetsreglering. Fastighetsreglering kan användas för att genomföra många olika åtgärder. Påpekas ska att fastighetsreglering kan genomföras med tvång. En fastighetsägare kan således driva igenom en fastighetsregleringsåtgärd mot andra fastighetsägares vilja 5. 4 Landahl, Nordström 1991, s Julstad 2000, s

14 2.3 Kraven på lantmäteriförrättningar Dessa krav består av olika moment som ska utföras i en fastighetsbildning för att det ska anses att den har gått rätt till. De formella kraven är de i 4 kapitlet fastighetsbildningslagen hur förrättningen vid fastighetsbildning ska gå till. Dessa gäller vid alla fastighetsbildningsförrättningar 6. Kraven finns för att tillvarata de allmänna intressena och för att se till att fastighetsbildningsförrättningarna sker på ett juridiskt tillförlitligt sätt Ansökan Ansökan om en förrättning ska göras skriftligen till lantmäterimyndigheten. Det spelar ingen roll till vilken eftersom myndigheten har skyldighet att skicka ansökningen till rätt lantmäterimyndighet 7. I ansökan ska den sökande ta upp den åtgärd som den sökande vill ha genomförd och vilka fastigheter han för talan för. Sökande kan också ta med andra uppgifter om det är möjligt för honom och det anses skäligt. Dessa uppgifter är andra fastigheter som berörs och fastigheternas ägare och postadress. Även innehavare av servitut och olika rättigheter kan vara uppgifter som ska tas upp. Ansökan ska också vara underskriven. Andra handlingar som har betydelse ska också skickas med 8. Lantmäterimyndigheten kan om ansökan inte uppfyller kraven som finns skicka tillbaka den så att sökande kan avhjälpa bristerna.(4 kap. 9 Fastighetsbildningslagen) Om detta inte görs kan förrättningen avvisas.(4 kap. 10 Fastighetsbildningslagen) Fastighetsägare har alltid rätt att söka förrättning. Även samfälligheter eller ägare till samfälld mark har i de flesta fall rätt att söka förrättning. I 4 kapitlet 25 Fastighetsbildningslagen stadgas de viktigaste reglerna för handläggningen av en förrättning. Enligt denna paragraf ska lantmäterimyndigheten utreda att förutsättningarna finns för att genomföra förrättningen, en så kallad officialutredning 9. Denna utredning ska titta på olika aspekter. Om det gäller en fastighetsbildning enligt plan ska förrättningen överensstämma med den. Utom plan måste fastighetsindelningen i området undersökas. Rättigheter måste undersökas som exempelvis om det finns planer eller bestämmelser över området. Att marken i övrigt är lämpad för det ändamål den ska erhålla är också viktigt. En annan viktig aspekt är att förrättningen är ekonomisk genomförbar Kallelse och delgivning När det är dags för första sammanträdet ska alla kända sakägare kallas. Om det kan tas för givet att sakägarna infinner sig ändå behövs dessa inte kallas. Även okända sakägare ska kallas 10. Om flera sammanträden ska hållas ska delgivningen ske på samma sätt som till det första. Om man vid sammanträdet meddelar ny plats och datum till nästa sammanträde kan undantag göras från regeln för hur tillkännagivandet ska gå tillväga. Detta är dock en regel som bör användas med försiktighet och det kan bli nödvändigt att ändå delge sakägare som inte var närvarande 11. Har en sakägare inte kallats på rätt sätt till ett sammanträde ska ett nytt sammanträde ske. Om sakägaren ändå har infunnit sig och ger sitt tillstånd kan förrättningen fortsätta och ett 6 Landahl, Nordström 1991, s Lantmäteriverket 1997, 4:8, s 4. 8 Landahl, Nordström 1991, s Landahl, Nordström 1991, s Landahl, Nordström 1991, s Landahl, Nordström 1991, s

15 nytt sammanträde behöver ej hållas. Det samma gäller om förrättningsåtgärden inte påverkar sakägarens rätt nämnvärt Sammanträde Lantmäterimyndigheten ska vid förrättningen hålla sammanträde med sakägarna. Om det inte finns motstridiga intressen hos sakägarna och det inte finns några hinder mot fastighetsbildningen kan en förrättning verkställas utan sammanträde. Sammanträde behöver inte heller hållas om förrättningen uppenbarligen är ogenomförbar eller om ansökan avvisas. (4 kap. 14 Fastighetsbildningslagen) Samråd Lantmäterimyndigheten är också skyldig att samråda med myndigheter som kan vara berörda. Myndigheter som kan komma i fråga är ofta kommun, länsstyrelsen med flera. Hur samråden ska gå till är inte närmare reglerat. Det som ska beaktas är att kontakten blir tillräcklig god så att den uppfyller sitt syfte men samtidigt har man kraven att samrådsformen inte tar mer tid eller kostar mer an vad som krävs 13. (4 kap. 25 Fastighetsbildningslagen) Genomförandet Om förrättningen är genomförbar ska lantmäterimyndigheten utarbeta en fastighetsbildningsplan och utföra andra sysslor, såsom de tekniska och de värderingar, som behövs. Fastighetsbildningsplanen ska innehålla nuvarande fastighetsindelning och förslag på framtida. Om nya servitut måste till ska dessa också redovisas såsom gällande servitut och rättigheter. Planen ska vara lättförstålig och ha den noggrannhet som kan anses vara nödvändig på grund av omständigheterna. Fastighetsbildningsplan upprättas bara om det behövs. I detta fall är det sedan fastighetsplanen som sedan ligger till grund för beslutet om fastighetsbildning Mätning Om mätning måste utföras ska detta ske inom mätningskungörelsens bestämmelser. Främst gäller 3 där det stadgas att mätning ska ske med omsorg, noggrannhet och på ett planmässigt och enhetligt sätt. Man ska även se till att det inte uppstår större kostnader eller olägenheter än vad som nödvändigt Karta Enligt 4 kapitlet 28 Fastighetsbildningslagen skall karta alltid upprättas vid en förrättning. Denna skall göras så noggrant som ändamålet kräver. Vad detta är beror på flera olika parametrar som markvärde, bebyggelsetäthet och förrättningsåtgärd. Vissa andra bestämmelser om kartans noggrannhet finns i mätningskungörelsen Protokoll För varje förrättning förs ett protokoll som med andra handlingar som tagits fram eller upprättats bildar en akt speciellt för den enskilda förrättningen. (4 kap. 16 Fastighetsbildningslagen) Protokollet ska innehålla uppgifter som är av vikt för förrättningen. Sammanträdet räknas som en del av förrättningen som är av stor vikt och det betyder att protokoll ska föras. Protokollet ska helst skrivas under själva sammanträdet men om detta inte kan ske ska minnesanteckningar föras. 12 Landahl, Nordström 1991, s Lantmäteriverket 1997, s

16 För varje ärende ska en dagbok föras. Dagboken innehåller anteckningar om vad som görs i förrättningen och denna ligger sedan till grund för tidsredovisningen. (Fastighetsbildningskungörelsen 6-13 ) Beslut När alla åtgärder som ska göras i en förrättning är avslutade ska lantmäterimyndigheten fatta ett fastighetsbildningsbeslut. Där ska redogöras för hur fastighetsindelningen ändras och hur servitut har ändrats, bildats eller tagit bort. Eventuella andra frågor som kan vara relevanta ska också redovisas Avslutning När alla göromål som är nödvändiga i förrättningen är gjorda och ersättningsfrågor har avgjorts ska lantmäterimyndigheten förklara förrättningen avslutad, ett så kallat avslutningsbeslut. Detta beslut ska antingen tas på sammanträde eller på en plats och tid som är känd för sakägare och andra berörda.(4 kap 29 Fastighetsbildningslagen) 2.4 Krav för att fastighetsbildning ska få ske Dessa krav är till för att skydda både allmänna och enskilda från skada som kan uppstå. I förrättningen måste dessa krav utredas och det ska fastställas att de är uppfylla. Kan kraven inte tillgodoses ska åtgärden ej genomföras Allmänna krav De allmänna kraven på en förrättning finns i 3 kap i Fastighetsbildningslagen. I 1 första stycket står de allmänna lämplighetsvillkoren som måste vara uppfyllda för att vissa förrättningar ska få genomföras. Fastighetsbildning skall ske så, att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. Härvid skall särskilt beaktas att fastigheten får en lämplig utformning och tillgång till behövliga vägar utanför sitt område. Om fastigheten skall användas för bebyggelse skall den vidare kunna få godtagbara anordningar för vatten och avlopp. Detta måste alltså vara uppfyllt för att en fastighetsbildning ska kunna ske. När en prövning görs om fastigheten är lämplig ska inte bara den mark som den tillhör granskas utan också till exempel byggnader och andra anläggningar. Man ska även se till att servitut är lämpliga i förhållande till den fastighet som bildas. Det är inte bara fastigheten som ska prövas utan också en mer övergripande prövning ska göras för exempelvis förhållandena i omgivningen 14. Påpekas ska att om det kan finnas behov som kan tillgodoses på annat sätt eller om omständigheterna är sådana att behovet bör lösas på annat sätt än genom fastighetsbildning ska detta göras. Undantag kan göras från regeln att fastigheten ska vara varaktig lämpad om åtgärden leder till att fastighetsindelningen förbättras och att en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas. (3 kap. 9 Fastighetsbildningslagen) 14 Landahl, Nordström 1991, s

17 Om en fastighetsbildning ska ske inom ett område där det finns detalj-, fastighetsplan eller områdesbestämmelser får detta inte ske så att det strider mot bestämmelserna. Mindre avvikelser kan dock göras. Om det finns naturvårdsföreskrifter eller andra bestämmelser får fastighetsbildning inte heller ske så att dessa motverkas. Genom att få medgivande kan man göra undantag som strider mot denna bestämmelse. (3 kap. 2 Fastighetsbildningslagen) Om området ligger utom detaljplan finns det krav på fastighetsbildningen. Åtgärden får inte försvåra en ändamålsenlig användning av området eller leda till olämplig bebyggelse. Åtgärden får inte heller leda till olämplig planläggning. (3 kap. 3 Fastighetsbildningslagen) Det kan sägas att en planmässig bedömning av fastighetsbildningen ska göras. För att kunna uppfylla detta krav krävs att man gör en bedömning utifrån de allmänna kraven för planläggning och bebyggelse. Detta innebär att reglerna i plan- och bygglagen också skall beaktas. Kommunens översiktsplan kan också hjälpa till i bedömningen. Samråd med kommunens nämnd som handhar planärenden kan bli nödvändig. Om det finns tveksamheter angående tillåtligheten ska ärendet hänskjutas till nämnden 15. Det finns också regler för fastighetsbildning som leder till att en befintlig eller ny utfart till allmän väg måste ordnas. För att fastighetsbildningen då ska kunna ske får inte väsentlig olägenhet för trafiken uppkomma. Undantag kan dock göras om det finns synnerliga skäl för fastighetsbildningen. (3 kap. 4 Fastighetsbildningslagen) Det finns också särskilda bestämmelser rörande jordbruk, skogsbruk och fiske som man måste ta hänsyn till vid fastighetsbildning Krav på fastighetsreglering Förutom de krav som ställs på en fastighetsbildning i allmänhet ställs det fler krav när det gäller genomförandet av en fastighetsregleringsåtgärd. Dessa regler finns i 5 kap Fastighetsbildningslagen och är uppdelade i dispositiva och tvingande krav. De tvingade kraven ska alltid vara uppfyllda för att en fastighetsreglering ska kunna genomföras och är till för att skydda de allmänna intressena. De dispositiva är till för att skydda de enskilda intressena och kan avtalas bort av ägare till de fastigheter som berörs. Avtalet kan ingås muntligen av fastighetsägarna vid förrättningssammanträdet eller i skriftlig form. Detta innebär att en fastighetsreglering kan tvingas igenom om den uppfyller alla krav fastän sakägare motsätter sig. Ett villkor som ställs är det så kallade båtnadsvillkoret som innebär att en reglering ska medföra en lämpligare fastighetsindelning eller leda till en mer ändamålsenlig markanvändning. Det ska uppstå fördelar som överstiger de kostnader och olägenheter som uppstår. Fastighetsreglering ska gå med vinst, det vill säga värdestegringen av fastigheterna som ingår i åtgärden ska vara större än förrättningskostnader och andra kostnader som kan uppstå. Sakägarna har rätt att avtala bort detta krav om det inte medför att regleringar som ska ske inom en snar framtid väsentligt försvåras eller fördyras. När en sakägare har sökt en fastighetsreglering ska åtgärden leda till att hans egen fastighet förbättras, det så kallade förbättringsvillkoret. När bedömningen görs ska bara fastighetens ändamålsenlighet ligga till grund och det ska inte vara beroende av vem som är fastighetsägare. I vissa fall kan man bortse från förbättringsvillkoret och det är också dispositivt, det vill säga kan avtalas bort av ägare vars fastigheter som ingår i regleringen. Om förrättningen är sökt av annan än sakägarna får förrättningen inte genomföras om de mera allmänt motsätter sig åtgärden. Samma sak gäller om en sakägare söker en förrättning som är mer omfattande än vad som behövs för att hans fastighet ska förbättras. Det räcker inte bara att sakägare motsätter sig utan sakägaren måste också ha ett väsentligt in- 15 Julstad 2000, s 32) 16

18 tresse av saken och har beaktansvärda skäl för att motsätta sig. Det ska påpekas att om behovet av en fastighetsregleringsåtgärd är synnerligt angeläget gäller inte detta krav. Ett markområde med byggnad på får ej överföras från en fastighet till en annans. Ägarna kan komma överens och då finns det inget hinder. Viktigt att påpeka att detta krav gäller byggnader och inte anläggningar vilket kan medföra problem då det i vissa fall kan vara svårt att avgöra om en anläggning är en byggnad eller inte. Det finns också ett krav att en fastighet ej får ändras så att graderingsvärdet minskar eller ökar i sådan omfattning att väsentlig olägenhet uppstår för ägaren. Den får inte heller ändras så att den efter fastighetsregleringen får en sammansättning eller utformning som gör den sämre lämpad för sitt ändamål. Dessa krav är dispositiva Inteckningar Reglerna för inteckningar är olika för avstyckning och fastighetsreglering. Vid avstyckning berör frågor om inteckningar inte förrättningen i sig utan är en företeelse som löses av sakägarna själva och av inskrivningsmyndigheten. Detta är dock inte fallet vid fastighetsreglering. Här ska förrättningslantmätaren se till att fordringshavarens rätt ej försämras. Här kan man antingen be om fordringshavarens tillstånd eller göra en oskadlighetsprövning och undersöka att förrättningen inte är av väsentlig betydelse för fordringshavarens rätt. En bedömning görs om förrättningen är oskadlig eller inte. Om förrättningen är skadlig för fordringshavarna måste tillstånd inhämtas från dem. (5 kap. 16 Fastighetsbildningslagen) 2.6 Köp vid avstyckning En avstyckning kan ske genom att en del av en fastighet har överlåtits till en annan. Köpet görs då villkorligt av att området ska styckas av. För att köpet ska gå igenom måste ansökan om avstyckning ske inom sex månader (4 kap. 7 Jordabalken). Därutöver gäller de vanliga formkraven i Jordabalken för köp av fast egendom, det vill säga att en skriftlig köpehandling ska upprättas. Denna ska vara underskriven av både köpare och säljare, innehålla uppgift om köpeskillingen och en förklaring av säljaren att denne överlåter egendomen till köparen (4 kap. 1 Jordabalken). Om området överlåts till annan person under själva förrättningen ska köpet inges till lantmäterimyndigheten inom sex månader. Att ansöka om avstyckning är förbehållet både säljare och köpare. När ansökan om avstyckning kommit till lantmäterimyndigheten ska överlåtelsehandlingen kontrolleras så att den uppfyller formkraven i Jordabalken, en så kallad formell prövning. Avstyckningen skall sedan ske i enlighet med vad som sägs i överlåtelsehandlingen. När sedan denna fastighetsbildning registreras skickas behövliga uppgifter till Inskrivningsmyndigheten. Regler om detta finns i Förordning om fastighetsregister När fastighetsbildningsåtgärden är genomförd upprättas ett köpebrev och köpet blir fullbordat. Det är sedan köparens ansvar att söka lagfart. Detta måste ske inom tre månader efter att köpebrevet upprättats (20 kap. 1-2 Jordabalken). Påpekas bör att en underlåtelse att ansöka om lagfart inte innebär att köpet blir ogiltigt utan endast att inskrivningsmyndigheten kan förelägga vite (20 kap. 3 Jordabalken). Den som söker lagfart skall tillhandahålla fångeshandlingen och övriga handlingar som behövs för att styrka förvärvet (20 kap 5 Jordabalken). Inskrivningsmyndigheten skall sedan ta ställning till om köpet har utförts korrekt enligt de bestämmelser som finns. Det finns även möjlighet för inskrivningsmyndigheten att förklara en lagfart vilande i vissa fall. Främst är detta aktuellt vid köp av del i fastighet och avstyckningen ännu inte hunnit äga rum. 16 Julstad 2000, s

19 Det är sedan säljarens ansvar att ansöka om dödning av inteckningar i stam och styckningslott, för att sedan göra nyteckningar i den kvarvarande stamfastigheten. 2.7 Servitut Reglerna om officialservitut vid fastighetsbildning finns i 7 kapitlet Fastighetsbildningslagen. Dessa är i stort sett lika vid fastighetsreglering och avstyckning. Observera att detta endast gäller för officialservitut. För avtalsservitut gäller Jordabalken. Det finns vissa krav som måste vara uppfyllda för att servitut ska kunna bildas. Främst gäller att servituten skall vara av väsentlig betydelse för den härskande fastigheten. Bland sådana åtgärder kan främst nämnas rätt till väg över den tjänande fastigheten. Kravet gäller även mellan styckningslott och stamfastighet. Vid ändrad fastighetsindelning är grundregeln att servitut eller annan rättighet följer med marken. Om det vid en avstyckning inte går att fastställa till vilken mark servitutet är lokaliserat och inget annat beslut tas hör servitutet till stamfastigheten. Det går dock att besluta att rättigheten helt eller delvis ska tillhöra styckningslotten. Vid en fastighetsreglering har lantmäterimyndigheten möjlighet att besluta till vilken fastighet som servitutet hör efter regleringen. Man kan även förordna att det ska gälla i bägge fastigheterna. Det bör påpekas att även om förfarandet vid ändring av servitut är ungefär lika vid avstyckning och fastighetsreglering så hänvisar man till olika paragrafer. Vid avstyckning gäller 10 kapitlet 4 Fastighetsbildningslagen och vid fastighetsreglering är 7 kapitlet 12 tillämplig. 18

20 3 ARBETSMETODIK - SVERIGE Den svenska arbetsmetodiken vid en förrättning kan enklast beskrivas enligt följande flödesschema: Ansökan Utredning Fältarbete Beslut Betalning Avslutning och registrering 1996 inledde lantmäteriverket projektet Ny arbetsprocess (NAP) 17. Syftet med detta projekt var att effektivisera handläggningen och integrera fastighetsbildningen med fastighetsregistreringen. Framförallt var tanken att man skulle övergå till en enmanshandläggning där varje förrättning sköts av en och samma handläggare. Detta möjliggjordes genom införandet av Trossen som kraftigt har underlättat och rationaliserat förrättningsproceduren. Idag har man dock delvis övergivit målet med enhandläggarsystem. Det har visat sig att ett sådant system inte skulle innebära önskvärd effektivitet, utan det är ofta motiverat att exempelvis ta hjälp av specialister vad det gäller fältarbete. Användandet av enhandläggarsystem varierar kraftigt mellan olika lantmäterimyndigheter. En del myndigheter använder det ganska ofta, medan andra knappt använder det alls. På vissa ställen är oviljan att själv utföra fältarbetet ganska utbredd, vilket har motiverat att man fortfarande använder sig av specialister inom vissa områden. Generellt kan man dock säga att enhandläggarsystem knappast är rationellt för stora och komplicerade förrättningar som kräver mycket personalresurser. Trots detta råder det inget tvivel att målsättningen att rationalisera förrättningsproceduren i stor utsträckning har uppfyllts 18. Idag kan de flesta av de ingående momenten vid en förrättning helt eller delvis utföras med hjälp av Trossen. Bland dessa kan exempelvis nämnas dagboksföring, framställning av förrättningskarta och fakturering. Detta innebär att de verkligt tidsödande momenten vid en förrättning blir de som inte kan utföras med hjälp av Trossen, exempelvis samråd och fältarbete. 3.1 Ansökan Då en ansökan inkommer till förrättningsmyndigheten har ofta den inledande kommunikationen med berörda sakägare redan ägt rum. Vid denna inledande kontakt kan sakägarna framföra sina önskemål om förrättningen, något som sedan kan ligga till grund för en mera formell ansökan. Förrättningslantmätaren kan då relativt enkelt skicka ut en färdig ansökan med hjälp av Trossen. Ett ärende skapas i Trossen 19 och man kan redan här lägga till viktiga uppgifter som berörda fastigheter, sakägare och ett preliminärt prisanbud. Därefter 17 Maankäyttö # 3/2000, s /02: RR 10, s Lantmäteriverket 2000, flik 9. 19

21 skickas en i det närmaste komplett ansökan ut, ansökan behöver i det här läget endast undertecknas av den sökande, förutsatt att denna godkänner förslaget. Denna process gör att man ofta slipper problem med felaktiga ansökningar som måste korrigeras innan förrättningen kan påbörjas. Genom att redan i inledningen ha en bra dialog med sakägarna, kan man hålla tidsåtgången till ett minimum. Göromål av detta formella slag som att hjälpa sakägarna att fylla i ansökan är inte debiterbara utan det är endast kontrollen av en färdig ansökan som det är möjligt att ta betalt för. När ansökan sedan inkommer till lantmäterimyndigheten påbörjas förrättningen på riktigt och ärendestatusen ändras i Trossen. Ansökan måste givetvis ändå kontrolleras efter formella fel. Bara för att man haft inledande kontakter med sakägarna är det ingen garanti för att ansökan är fullständigt korrekt gjord 20. Det är därför viktigt att man vid behov tar kontakt med sökanden och åtgärdar eventuella fel i ansökan så att förrättningen kan påbörjas så snart som möjligt. 3.2 Utredning Den fortsatta utredningen syftar främst till att undersöka möjligheterna att genomföra den fastighetsbildning som ansökts. Man måste pröva om den tänkta förrättningsåtgärden faller inom den rådande lagstiftningens ramar. Detta gäller främst de allmänna lämplighetsvillkoren för fastighetsbildning enligt 3 kapitlet Fastighetsbildningslagen. Genom Trossen kan man ta fram ett utdrag från fastighetsdatasystemet för att kunna få en snabb överblick av de rådande förhållandena för de berörda fastigheterna. I utdragen finns det viktig information om fastigheten, som man sedan kan bygga vidare på 21. Det kan även bli nödvändigt att samla alla berörda sakägare till ett sammanträde för att diskutera och gå igenom viktiga frågor. Vid enklare förrättningar där det förekommer överenskommelse mellan sakägare blir sammanträde mycket sällan aktuellt. Eftersom sammanträde är en ganska krånglig och tidsödande procedur där kallelse måste ske med delgivning, är detta ett moment som vissa gärna undviker när det möjligt enligt lagstiftningen. Användandet av sammanträde i en förrättning varierar dock kraftig, både för olika lantmäterimyndigheter och för enskilda förrättningslantmätare. Man gör helt enkelt vad man själv känner är mest lämpligt för den aktuella situationen. I förrättningar där sammanträde är onödigt väljer man istället mer informella metoder som enklare möten och sammankomster för eventuella kontakter med sakägare. I de fall då överenskommelser är nödvändiga kan man även använda sig av skriftliga överenskommelser om man vill undvika att använda sig av sammanträde. Sammanträde eller någon annan form av kontakt kan ibland genomföras samtidigt som mätningen äger rum, under förutsättning att förrättningslantmätaren medverkar. Ofta är det även nödvändigt att komplettera uppgifter från fastighetsregistret och Trossen med arkivmaterial. Då kvaliteten på Trossen-materialet inte alltid är den önskvärda tvingas man kontrollera uppgifterna i arkiven. Den pågående digitaliseringsprocessen av lantmäteriets arkiv kommer att underlätta detta, men det kommer att dröja innan digitaliseringen är genomförd på alla landets lantmäterimyndigheter. Kontroll av befintliga servitut är en annan del av utredningen som också ofta kan vara komplicerad. Det gäller att se till att de befintliga servituten blir berörda av fastighetsbildningsåtgärden så lite som möjligt. Detta är till för att fastigheternas funktionalitet ska vara densamma efter att förrättningen är genomförd, även om många servitut kan komma att påverkas. En fastighet som har många servitut innebär med andra ord ett tämligen omfattande utredningsarbete. 20 Intervju Tomas Holm, Intervju Nils Blohm,