HARALD, HAMPUS OCH MYSTERIET MED DE FÖRSVUNNA TRÄDGÅRDSTOMTARNA av Kjell Dellert

Transkript

1 HARALD, HAMPUS OCH MYSTERIET MED DE FÖRSVUNNA TRÄDGÅRDSTOMTARNA av Kjell Dellert Solgatan låg öde och tyst. Ödsligheten berodde på att det var mitt i natten och alla sov. Tystnaden berodde på samma sak. Om någon hade varit ute- men det var alltså ingen- skulle han ha fått se en mystisk gestalt komma smygande utefter Solgatan en mystisk gestalt som bar en ännu mer mystisk julklappssäck på ryggen. Nu ska ingen tro att det var jul och att det var själva tomtefar som var ute och promenerade på Solgatan mitt i natten. Å nej, tro aldrig det, för tomtefar kommer ju och lämnar presenter till snälla barn och vuxna- men den här mystiska, mörka gestalten tänkte göra precis tvärtom: Knycka saker från snälla barn och vuxna (kanske rentav från elaka barn och vuxna också, det är ju svårt att se någon skillnad i mörkret). Du har alltså säkert gissat att det var en tjuv som kom gående. Men vad var det egentligen han tänkte stjäla? Pengar? Juveler? Nej, ingenting så värdefullt. Den här tjuven hade helt andra planer. På en solig strand i ett soligt land låg Harald och Hampus.De hette båda två Smacko i efternamn, och de flesta skulle kanske tro att de var bröder. Det var de inte alls- det är helt omöjligt att de skulle kunna vara bröder. Varför? Helt enkelt därför att Harald var en mus och Hampus en ekorre. För flera år sedan hade de jobbat som detektiver och löst en lång rad mysterier. Till slut hade de tröttnat på att bara se elände hela tiden och dessutom hade de fått så mycket pengar när de löste ett av sina fall att de egentligen aldrig mer skulle behöva jobba. De stängde detektivbyrån och flyttade till ett annat land, ett land där det var varmt och Harald och Hampus kunde ligga och sola på stranden hela dagarna. Nu hade det alltså gått några år. Harald och Hampus hade fortfarande massor av pengar kvar, men de började få ganska långtråkigt. I längden ledsnar man på att ligga och sola- i alla fall om man är mus eller ekorre och har ganska tjock päls. Det blir liksom lite för varmt för att det ska vara riktigt behagligt. Men Harald och Hampus ville inte säga det till varandra, för Harald trodde att Hampus trivdes bra på stranden och Hampus trodde att Harald trivdes. Så de fortsatte ligga och svettas medan deras pälsar blev blekare och blekare och de själva blev dystrare och dystrare. Det hände oftare och oftare att de tänkte tillbaka på huset på Solgatan i Sverige där de haft sin detektivbyrå och där deras kompis Pipen nu bodde. - Undrar om Pipen kommer ihåg att vattna våra blommor varje dag sa Harald. - De där blommorna är väl döda för länge sedan, svarade Hampus. Men det gör detsamma. Vi har det ju så bra här, så vi kommer väl aldrig hem till Solgatan igen. Eller hur? - Nej nej o nej, svarade Harald. Vi har det ju så så bra här. Soligt och skönt typ. Och så tystnade de och fortsatte sola. Solgatan låg inte det minsta öde längre. Inte tyst heller, för den delen. Det berodde på att fru von Griis hade vaknat och gått ut i sin trädgård- ja, det vill säga, hon brukade inte föra oväsen när hon gick ut i trädgården (utom den gången då hon råkade kliva ner i fågelbadet). Men den här morgonen såg hon omedelbart att något var på tok. Det var något som inte stämde. Och var det något som inte stämde så förde fru von Griis minsann oväsen. För saker och ting skulle STÄMMA! Man skulle veta var man hade saker och ting. Man skulle inte komma ut en morgon, lyfta på den stora granens nedersta gren för att säga god morgon till sin lilla fula

2 trädgårdstomte av plast- och sedan upptäcka att det inte stod någon ful trädgårdstomte av plast under den stora granens nedersta gren. Ingen annanstans heller, förresten. Trädgårdstomten som herr och fru von Griis tagit med sig hem från en av sina resor i världen var helt enkelt borta. Fru von Griis blev förstummad för ett ögonblick medan hon plockade upp ett litet vykort som låg på stenen där förut tomten hade stått. Med darrande hände läste hon: "Tack för den här tiden. Jag har det mycket bättre där jag är nu. Tomten" Och då, när fru Griis insåg att tomten verkligen var borta, var hon inte förstummad längre. Det var då hon började föra oväsen. - Henryyyyy! Trädgårdstomten är BORTA!!!! Någon har stulit knyckt RÖVAT bort tomten och bara lämnat ett löjligt vykort kvar! Men kom då Henryyy! Ligger du och SOVER!!!! Klockan är ju FEM på morgonen och du ligger och SOVER!!! Medan min käraste ägodel- bortsett från dig förstås Henry- har försvunnit. Det har varit en TOMTENAPPARE här i natt! Den yrvakne Henry von Griis kom stapplande ut i trädgården. Han var klädd i morgonrock och en toffel- den andra toffeln hade han inte hittat och han tyckte inte att det var värt att låta fru von Griis vänta medan han letade efter den. - Vad är det du säger, kära du. Är tomten borta? Fru von Griis lyfte upp den stora granens nedersta gren och pekade in på den tomma stenen. - Nååååå? Vad tänker du göra åt det här Henry? - Men tomten har ju gett sig av frivilligt. Han skriver ju det på kortet ju. - Å herregud, varför gifte jag mig inte med den intelligente herr von Svihn i stället som pappa ville! Henry, har du NÅGONSIN, jag menar NÅGONSIN hört talas om en trädgårdstomte som skriver vykort? Nu är ju du visserligen ute och reser mer än jag eftersom du VÄLDIGT SÄLLAN vill ha mig med på dina affärsresor, men jag TVIVLAR, jag menar TVIVLAR på att du NÅGONSIN har träffat på en PLASTTOMTE som skriver VYKORT!!!! - Men det ligger ju ett vykort här, kära du. Ju. - Det har förstås TJUVEN skrivit. Jag menar TOMTENAPPAREN. TOMTENAPPAREN har skrivit detta för att RETAS med oss. Förstår du inte det? Så vad tänker du göra åt det här? - Tja ringa polisen? - POLISEN!!! Å herregud. Jag undrar om herr von Svihn fortfarande är ogift Menar du att vi skulle ringa POLISEN!!! Det skulle ju bli SKANDAL!!! Tänk om mina VÄNINNOR skulle få se en polisbil här utanför. Då kan du ju glömma att jag NÅGONSIN, jag menar NÅGONSIN skulle bli bjuden hem till dem på kaffe. Inte ens te skulle jag få. Ett glas saft på sin höjd. Å nej, här blir det ingen polis. Det här får du allt lösa själv! - Själv? Menar du att jag ska ut och leta tjuvar själv, kära du? - Du får lösa det hur du vill men tomten ska tillbaka och ingen polis ska blandas in. Nu ska jag äta frukost. Nu kan man förstå att herr von Griis blev ganska förtvivlad. Inte visste han hur han skulle få tillbaka tomten. Han var ju ingen detektiv. Förresten vänta nu Detektiv.Bodde det inte ett par detektiver i slutet av vägen? Han tyckte att han hade sett en skylt någon gång. Han började genast gå utefter Solgatan (som vi märker tog han inte först på sig kläder. Det märkte alla Solgatans villaägare också). Han gick tills han fick syn på den villa han tyckte sig ha sett skylten på. Men nu stod där ingen skylt. Han tvekade ett ögonblick men bestämde sig för att i

3 alla fall ringa på dörren. Sagt och gjort. Det dröjde några minuter innan dörren öppnades, men så småningom stod där i alla fall en yrvaken råtta och blinkade mot honom. - Vem söks? - Ehh ja, det här är lite pinsamt. - Du menar att du glömt att ta på dig kläderna? - Va Jisses det glömde jag nej, men jag hade för mig att det skulle bo ett par detektiver här.. Tyckte jag såg en skylt förut - Det var flera år sedan de stängde praktiken och flyttade utomlands. Var det något mer? jag sov. - Förlåt Ehh nej vad ska jag då ta mig till Min fru är stulen och min tomte vill inte blanda in polisen eller jag menar min polis är stulen och min fru vill inte blanda in tomten - Kom in, vetja, så får vi resonera om saken i lugn och ro. Och herr von Griis följde efter råttan in i hallen. - Jag glömde visst presentera mig. Jag heter Pipen. - Von Griis. Ursäkta det där fotografiet på väggen - Det föreställer just Harald och Hampus. Detektiverna som jobbade här förut. - Ja, jag tyckte väl att jag kände igen ansiktena. Vilken otur att det här inte hände för fem år sen hehehe. - Hur länge har trädgårdstomten varit försvunnen? - Min fru upptäckte det nyss. Hörde ni henne inte, förresten? Det var när hon - Tyst! - Vad är det? - Hör du inte? Någon ropar på polis. Kom! Och Pipen och Henry von Griis båda i morgonrock- rusade ut på Solgatan. Utanför en villa en bit längre bort stod Lasse Björn och viftade med båda armarna i luften. - Hjälp! Hjälp! Polis! Jag är bestulen! - Vad har hänt? frågade Pipen som rusat fram till Lasse Björn. Är det någon som stulit pengar? - Nej, värre! - Din bil? - Nej, värre! - Din fru? - Nej, nej, nej. Värre! Min trädgårdstomte! - Din trädgårdstomte? Vänta nu, det verkar som om en liga varit i farten. Fick du ett vykort också? - Javisst. det stod "Jag har det utmärkt skönt här på Bahamas. Glöm mig. Tomten" - Aha Bahamas - Bor det inte ett par detektiver en bit längre upp? - De har flyttat. Ring polisen. - Aldrig i livet! Då ser ju grannarna polisbilen. - Du tror inte att de hörde när du skrek så att du väckte kungen på Drottningholm? Hmm.. Bahamas Undrar om det kan vara en ledtråd Kan ligan verkligen komma från Bahamas?

4 Pipen vandrade tankfullt tillbaka mot sitt hus när ytterligare en granne ropade att han var bestulen. Och så ytterligare en. Och en till. Den morgonen visade det sig att sammanlagt femton villaägare i trakterna blivit bestulna på sina trädgårdstomtar. På varje ställe hade tomten, eller rättare sagt ligan, lämnat ett vykort där det stod "Leta inte efter mig. jag har flyttat till Bahamas och kommer inte hem. Tomten" eller något liknande. Visserligen hade Pipen en gång för länge sedan varit detektiv han också, men det var länge sedan. Han hade tyckt att det verkade så kul att lösa mysterier så han öppnade en egen detektivbyrå. Tyvärr fick den stänga när han inte ens kunde hitta sina egna glasögon och dessutom gick vilse när han skulle gå och betala hyran. Han kände att han inte riktigt visste hur han skulle börja jakten på tomteligan. Det enda som var likadant på många av ställena där det hade försvunnit tomtar var att det stod något på vykortet om Bahamas. Nu råkade det vara så att det var just till Bahamas som Harald och Hampus flyttat när de stängde detektivbyrån för länge sedan. Alltså tog Pipen telefonluren och ringde till sina gamla vänner för att höra om de möjligen hade sett en massa trädgårdstomtar anlända med något flygplan från Sverige. Det var Harald som svarade. - Smacko. - Det är Pipen. - Hej du. Hur går det? - Tja jag har fått ett mysterium på halsen, tyvärr. En massa villaägare här på Solgatan har blivit av med sina trädgårdstomtar. Det enda spår jag har är en massa vykort där det står att tomtarna har flyttat till Bahamas. Och där bor ju ni. Sett några trädgårdstomtar på sistone? - Självklart. 77 stycken landade i går. De skulle på tomtekonferens. Dumskalle! Varför skulle någon stjäla trädgårdstomtar för att skicka dem hit? Förresten skulle de väl smälta i den här eländiga hettan! - Så ni kan inte hjälpa mig alltså Nähä Jag undrar vad jag ska ta mig till då - Ring polisen. - Nä, det går inte. Tomtägarna.. hehehe.. tomtägarna tycker det är för pinsamt. Skulle bli skandal, säger de. - Okay. Nä, tyvärr kan vi ingenting göra. Hoppas det ordnar sig. hej. - Hej. Dystert la Pipen på luren och hann precis sätta sig i fåtöljen för att grubbla över vad som nu skulle hända när det skrällde till i telefonen. - Pipen - Vi kommer hem. - Va? - Hampus och jag kommer hem. Jag har talat med honom. - Men inte behöver ni det ordnar sig nog ändå ni har ju inte varit hemma på - På flera år. Jag vet. Vi är så trötta på att sola så vi har varit nära att simma hem flera gånger. Vi kommer och hjälper dig med tomtarna. Tar första bästa plan. Möt oss på flygplatsen. Solgatan låg i strålande sol när de båda detektiverna Harald och Hampus återvände hem efter sin långa utlandsvistelse. - Ni vill väl äta.. eller bada.. eller packa upp eller nåt? sa Pipen

5 - Vilar gör vi när mysteriet är löst, svarade Harald och rynkade pannan. Visa oss brottsplatsen. - Just det. Visa oss brottsplatsen, sa Hampus och rynkade pannan han också. De steg in på Henry von Griis grusgång och medan Hampus och Pipen ringde på dörren var Harald med ett par snabba steg framme vid den tomma stenen där tomten hade stått. - Hmm.. fotspår. Och en liten hög jord. - Säger er brottsplatsen någonting? undrade Henry von Griis. - Ingenting annat än att tjuven var en och en halv meter lång, haltade på ena foten, rökte cigaretter och var ljushårig. Ja, och så att han fraktade bort tomten i en julklappssäck förstås. - Men hur i hela världen kan ni veta det? undrade von Griis. Harald och Hampus växlade en blick. De var igång igen. Nu talade Hampus: - Jag skulle tro att Harald tänker så här: Det syns på fotspåren hur lång mannen var. Det har vi läst i "Sherlock Holmes". Att han haltade på ena foten syns också på spåren- vänsterfoten har tryckts hårdare mot marken. Det har vi också läst i "Sherlock Holmes". Cigarettaskan på marken visar förstås att han har rökt- Sherlock Holmes skulle till och med veta vilket märke, men så långt har vi inte kommit. Att han var ljushårig syns på de två ljusa hårstrån som har fastnat i granen just ovanför stenen där tomten stod, och att det var en julklappssäck..tja det ser vi på att det ligger en liten juletikett på marken där det står "God jul Kurt önskar tomten". - Just så tänkte jag, sa Harald, och både Henry von Griis och Pipen förstod att de båda detektiverna verkligen var mycket skickliga. Inte som Sherlock Holmes eller Ture Sventon förstås, men tillräckligt skickliga för att kunna lösa fallet med de stulna trädgårdstomtarna. - Hur går vi vidare nu? undrade Pipen. - Har ni sett någon person som passar in på beskrivningen smyga omkring här i krokarna på sista tiden? undrade Harald. - Inte jag i alla fall, svarade Henry von Griis. Men jag är inte hemma så mycket. Fråga min fru. - Om du är hemma mycket? - Om hon har sett en person som passar på beskrivningen förstås, svarade Henry von Griis och var inte längre lika säker på att detektiverna var så himla skickliga. Dessvärre visade det sig också att fru von Griis inte heller hade sett någon person som passade in på beskrivningen helst med julklappssäck på ryggen- smyga omkring på Solgatan. Vad skulle hända nu? De stora detektiverna Harald och Hampus stod utan uppslag. Det var så illa att de nästan funderade på att åka tillbaka till Bahamas. Lämna den svåra brottsligheten i Sverige åt sitt öde, strunta i alla trädgårdstomtar i världen. Men när de hade tänkt så en stund- cirka en och en halv minut- så föreslog Pipen: - Kanske ni borde åka runt till olika trädgårdstomtetillverkare. Det kan ju hända att de har någon förklaring till varför någon går runt och knycker trädgårdstomtar. - Lysande idé! utbrast Harald. Finns det någon telefonkatalog här? Några timmar senare hade detektiverna besökt sex firmor som tillverkade trädgårdstomtar: "Tomtar och troll", "Tomtar och troll och rådjur" "Tomtar och troll och rådjur och annat bjäfs", "Trädgårdskonst?", "Trädgårdsförfulning!" och "Tomteboda". Tyvärr var det ingen på någon av firmorna som kunde ge någon förklaring till stölderna.

6 - Nu finns det bara en firma kvar på vår lista, sa Harald. Den heter "Rådjur och inget annat". Vi provar väl där också. De bromsade in framför firmans entré som smyckades av ett stort bronsfärgat liggande rådjur, precis ett sådant som fanns i en rad trädgårdar i trakterna kring Solgatan. Harald gick fram till en söt flicka som satt och målade läpparna medan hon speglade sig i en tom kaffeburk. - Vi skulle vilja tala med chefen. - Jaha. - Så om du ville vara snäll och hämta honom - Kan jag väl. Ett ögonblick senare (om man blinkar långsamt vill säga) var flickan tillbaka, och efter henne gick chefen för firman. Han var ganska kortväxt, sisådär en och en halv meter och hans ljusa hår stod som en kvast kring huvudet. - Hejsan, sa han och blåste ett moln av cigarettrök i ansiktet på Hampus. Ursäkta att jag haltar på ena foten, det är en gammal skada. Kom med in på kontoret. Ni kan lägga ytterkläderna där i julklappssäcken så länge - Vi skulle gärna vilja veta om du kan tänka dig någon förklaring till att någon går omkring och stjäl trädgårdstomtar, sa Hampus. - Trädgårdstomtar? Vadå trädgårdstomtar? Jag har väl ingenting med sånt skräp att göra! Jag tillverkar RÅDJUR, som ni kanske såg i entrén och som ni kanske förstår av namnet på min firma. Vi heter "RÅDJUR OCH INGET ANNAT" och vi tillverkar rådjur och inget annat. Strålande små rådjur faktiskt. Konstnärliga. Något helt annat än de där förfärliga plastiga tomtarna som står med ena pekfingret i luften som om de kände efter vindriktningen. Sånt skräp sysslar vi inte med. Vi sysslar med RÅDJUR! Rådjur och inget annat. Fick jag bestämma skulle alla bara köpa rådjur. Tomtarna av plast skulle brännas upp. Hackas sönder. Utrotas. Var det något mer? - Tack så mycket, sa Harald något förvirrat. Vi återkommer om det skulle vara något mer. - När vi var på Solgatan, sa Hampus när de kommit ut, la du märke till om all trädgårdskonst försvunnit? Jag menar om även rådjur, storkar och svampar hade blivit stulna? - När du nämner det så tror jag faktiskt att jag såg en hel del bronsfärgade rådjur på tomterna runt omkring sa Harald fundersamt. - Om du tycker som jag, sa Hampus, så smyger vi hit till firman i kväll när det är mörkt och håller utkik. Sagt och gjort. När månen kommit upp satt de två detektiverna väl dolda i en buske utanför "Rådjur och inget annat". De behövde inte vänta länge. Efter en halvtimme stannade en skåpbil utanför entrén och en mörk gestalt klev ur. Medan motorn fortfarande surrade gick han in genom entrén och kom strax ut igen, den här gången med en julklappssäck i handen. Han hoppade in i bilen och gav sig iväg. - Nu är det bråttom, sa Harald. vi delar på oss. Du smyger in i firman här och ser om du hittar något misstänkt. Jag hoppar in i vår bil och följer efter den där mystiske gynnaren. Hampus tog fram en stor knippa med en massa nycklar på och kunde snart smyga in genom entrén till "Rådjur och inget annat". Han letade sig försiktigt fram genom de mörka korridorerna och la i förbifarten märke till att julklappssäcken som han och Harald hade lagt

7 jackorna i på eftermiddagen var försvunnen. Så kom han fram till en dörr där det satt en stor skylt med orden: HEMLIGT FÖRRÅD. ENDAST FÖR CHEFEN. Hampus plockade fram nyckelknippan igen och låste upp dörren. Han höll på att svimma när dörren gled upp och avslöjade vad som fanns där bakom. Under tiden styrde Harald bilen på lagom avstånd från skåpbilen han förföljde. Det gällde att inte komma för nära så han blev upptäckt, men inte heller köra så långt ifrån att han riskerade att tappa skåpbilen ur sikte. Efter en liten stunds körning kom de fram till ett litet villasamhälle som var ganska likt det där Solgatan låg. Harald såg hur föraren av den andra bilen steg ur och tog med sig julklappssäcken. I månljuset kunde Harald se att den mystiska figuren var cirka en och en halv meter lång, ljushårig och haltade på ena foten. Han kunde också se glöden av en cigarett. Mannen hade tydligen inte upptäckt sin förföljare utan smög försiktigt in på den första villatomten. Med raska steg gick han direkt fram till en sten där det stod en plasttomte med röd luva, blå jacka och lyftat pekfinger. Med snabba rörelser stoppade han ner tomten i julklappssäcken. Det bronsfärgade rådjuret som låg bredvid lät han vara ifred. I det ögonblicket tände Harald en stor ficklampa som han haft med sig och ropade: - Hallå där! Spelet är slut. Kom fram hit lugnt och stilla med händerna i luften. I detsamma ringde Haralds mobiltelefon och han tog fram den ur fickan utan att ta blicken från tomtetjuven. - Hallå? Det är Hampus. Gissa vad jag hittade i chefens förråd! - Sisådär 100 trädgårdstomtar, skulle jag gissa. - Alldeles riktigt. Har du honom? - Jag har honom. Nu ringer jag polisen. I herr och fru von Griis vardagsrum satt, förutom husets ägare, Harald, Hampus, Pipen och en polisman. På vardagsrumsbordet tronade en trädgårdstomte i plast med grön jacka, grå byxor och röd luva. I ena handen höll han en liten lykta och den andra handen höll han uppåt med pekfingret i luften. - Jo, sa Harald, det var alltså så att den här mannen hatade trädgårdstomtar. Han tyckte bara om bronsfärgade rådjur. Han ville att alla skulle köpa sådana i stället- gärna från hans firma. - Så han knyckte alla tomtar han kunde, fyllde Hampus i. Det var inte alls bara på Solgatan han stal, han hade samlat ihop över 100 tomtar som han tänkte bränna eller smälta eller förstöra på något annat sätt. - Men varför lämnade han vykorten? - Antagligen ville han förvirra polisen. Det hade ju också varit för uppenbart om han hade skrivit "Jag har det bra där jag är. Köp ett rådjur i stället. Tomten". Jag menar, det skulle ju kunna rikta misstankarna åt ett visst håll. Så han skrev meningslösa meddelanden om att tomtarna hade rest till Bahamas i stället. - Men, sa Hampus, där bet han sig i tummen. För det var ju de raderna som gjorde att Harald och jag kom hem och åtog oss fallet. Stämningen i rummet var mycket god. I Spisen sprakade en brasa. När polismannen druckit upp det kaffe som fru von Griis hade kokat resta han sig och gav sig i väg till polisstationen för att skriva en rapport. Även Harald, Hampus och Pipen förberedde sig på att gå.

8 - Vad händer nu då? undrade Pipen. Reser ni tillbaka till Bahamas? - Aldrig i livet. Det är här vi hör hemma. Nu stannar vi i Sverige för gott. Har du något rum ledigt? - Javisst Ni kan få hela övervåningen i huset. Den använder jag ändå aldrig. - Härligt. Vårt gamla hus! Och nya mysterier att lösa! - Apropå det. Det ringde en kille i eftermiddags och sa att hans bronsfärgade rådjur blivit stulet. Intresserade? S L U T