An1iralitetssjukhuset i Karlskrona genom tiderna

Transkript

1 An1iralitetssjukhuset i Karlskrona genom tiderna Av Inga Lindskog De vittomfattande intressen, som voro utmärkande för de män, vilka började anlägga den svenska örlogsstationen i Karlskrona 1680, ger anledning att förmoda att ej heller sjukvården var dem främmande. Hans W achtmeisters intresse härför kan ofta påvisas, och Erik Dahlbergh var en berest man, som troligen i Paris år 1668 hade sett det av Ludvig XIV planlagda Invalidhotellet. I våra dagar blir dessutom den förste fortifikationsbefälhavaren Carl Magnus Stuart alltmera uppskattad för sitt målmedvetna arbete med befästningarna. Det första varvet i Karlskrona låg vid södra stranden av Wämö och därintill tycks också det äldsta sjukhuset ha legat. Under åren 1682 och 1683 voro en mängd soldater kommenderade till trakten för att jämte folk från Skeppsholmen i Stockholm arbeta med befästningarna och broarna till själva staden. Några smärre byggnader blev därför uppförda för sjukvården och bostadsbaracker byggdes för officerarna på andra sidan Vämöviken. Den förste amiralitetsmedikus, som verkade i Karlskrona, var Johan Rothman, vilken tillträdde tjänsten i mars Under sitt maktpåliggande arbete med den nya flottstationen ådagalade amiralgeneral W achtmeister ett stort nit för sjukvården i denna del av riket. Den 20 februari 1683 framhöll han bl. a. för Collegium Medicum i Stockholm sina åsikter om den läkare som skulle anställas, och skrev klokt nog:»läkaren bör vara en extreme capabel och förfaren man, särdeles som uppå hans capacitet ankommer icke allenast de invärtes curer och vad hans eget arbete angår utan ock inspektioner över chirurgien; då han dessutom uppå en så aflägsen ort bliva skall, ock ej af consilio alieno sig betjena får, bör han derföre vara den, som af sig sjelf och egen experience bestå kan.» - Troligen har den antagne läkaren, doktor Rothman, visat sig vara lämplig på befattningen, ty den 14 augusti samma år gav Wachtmeister honom det vitsordet, att han»är väl tilfreds med hur Rothman sin beställning uppdrager».

2 107 På grund av delade meningar om örlogsstationens anläggning och svårigheter med bostaden bodde doktor Rothman första tiden i Kalmar och reste på inspektion till Karlskrona. I brev från Kalmar har han därvid till amiralgeneral W achtmeister framhållit lämpliga åtg;irder för sjukvårdens ordnande vid flottan denna tid och han lokaliserar också sin ämbetslokal till»här på Slottet» i Kalmar, och ansåg sig som rikets amiralitetsmedikus ha ansvaret över dessa frågor. En del av hans brev finnes bevarade i amiralitetskollegiets inkomna handlingar för år 1684, och tack vare det klara språket får man ett mycket personligt intryck av de förhållanden, som beröres däri. Han skrev (bil. l ) :»Jag haver efter befallning varit uti Karlskrona och där de sjuka besökt, vilka över 100 för tiden där funnos, varav vid pass 30 st., som sig ben och fötter avfrusit hava äro...» Doktor Rothman föreslog, att man»de stinkande och smittosamma sjuka tillhopa i ett hus för sig bringar och de andra, som sig bäst fördraga, i de andra 2 husen lämnar». Han ansåg, att det även var»högnödigt att man förordnar några badstugor åt dem, som av barndomen äro vane bada en gång i veckan, vilket mest i hela Sverige brukeligt är... samt sin kropp tvätta och lort av sig bortbränna i den heta bastuluften». Vidare önskade han få»veta var jag, vill Gud livet och hälsan förläna, skall över sommaren bliva för husrums skull, efter jag ej längre än till påsk husrum haver», och i Karlskrona»inga hus att leja finnes»! Brevet var skrivet i Kalmar den 8 februari Den 25 april samma år skrev doktor Rothman, att han för andra gången varit i Karlskrona och tackade i detta brev Wachtmeister för att denne»så nådigt haver täcktz efter min förriga begäran de sjuke med badstugu och andra nödvändiga hus försedt». Han anhöll ännu en gång om bostad för egen del och önskade sig»det huset som schoutbynacht Olof Borg bebor» samt möjlighet att ordna»en kryddegård». -En anläggning för medicinalväxter var nämligen denna tid oundgänglig för såvälläkare som apotekare. Amiralitetsmedikus Johan Rothman var av småländsk pr~stsläkt och född på 1630-talet samt son till kaplanen Sven i Rottne intill Urshult. Denne uppfostrade tidigt sina söner i naturläkekonst och örtkännedom och hade namn om sig att vara väl hemma i medicinska frågor. En annan son blev också läkare, och dennes son var sedan lärare för Linne, och den som uppmanade honom att tillika med medicin studera botanik. Här slog alltså dessa gångna generationers erfarenheter ut i blom till vetenskap. Det föll sig således naturligt, att Johan Rothman, som först studerade

3 108 hebreiska i Uppsala och tänkte bli präst, lät övertala sig av professor Hoffvenius att bli läkare, och han lyckades även bli den förste som fick diplom som medicine doktor inom Sverige. Med kunnighet och klarhet genomgick Rothman sina studier, men han hade det svårt med ekonomien och kom i onåd hos Hoffvenius, för att han tillverkade och sålde medicin till apotekarnas förfång. Han blev därvid anklagad inför konsistoriet och försvarade sig med att hans fader varit hans bästa lärare. Denne tycks också haft tillgång till Paracelsus' skrifter, Petrus Månsons Örtabook eller någon i prästgården kvarglömd munkskrift och har även utarbetat en egen receptbok, vari Rothmans slagvatten torde varit det försålda. I förtrytelse lämnade Johan Rothman härefter universitetet och begav sig till England, där han en tid hade»v eniam docendi» i Oxford att undervisa om gifter. A v sin samtida ansågs han excentrisk. Efter hemkomsten kom han till Stockholm och blev läkare hos Magnus Gabriel de la Gardie samt praktiserade i huvudstaden. Rätt snart insåg han emellertid, att han måste låta sig promoveras, och för den skull vände han sig till de la Gardie och anhöll, att denne i egenskap av universitetskansler skulle hjälpa honom. På order av greve de la Gardie fick Johan Rothman nådigt d. 16 sept diplom som medicine doktor i Uppsala. Han var nu en mogen man på nära femtio år och lyckligt gift med Anna Bröms, dotter till överstelöjtnanten och hauptmannen på Leckö Olof Bröms. Han hade nämligen under ett besök på slottet Makalös i Stockholm blivit varmt förälskad i henne, samt kastat alla planer på vidare utländska resor. Med tacksamhet mottog han i stället straxt därefter av konungen det hedrande uppdraget att bli amiralitetsmedikus vid flottan i dess nya huvudstation i Karlskrona. Jämsides med sitt arbete att skapa ett sjukhus för amiralitetet intresserar sig Rothman även för sjukvården ombord på fartygen. Han kände sitt ansvar, och ett år efter det att han tillträtt tjänsten begärde han, att örlogsflottan skulle förses med s. k. instrumentkistor. Hans brev därom är daterat den 5 mars och han skrev bl. a.:»hos flottan saknas nämligen instrumenta chirurgica, som inga till dags inköpta äro, så att om någon hastig ruptur (schism) skulle förekomma och flottan måste oförutsett gå till sjöss, så får mången ärlig Kavaljer sitt lif i sådana nödiga instrumenters defekt otillbörligen tillsätta, varföre jag finner högnödigt sådant påminna att ombord hava medikamentskistor. Och skulle befäl och mästare få taga med sig sina kistor, käril och medikamenter samt ansvara att intet förloras.» En samtida handling VIsar, att ett kontrakt sedan uppgjorts med in-

4

5 110 lo 20 :J 0 Je a. la. '" Ritning över Amiralitetssjukhuset i Karlskrona bifogad Per Rosenholms skrivelse av den 27 juni år Krigsarkivet. strumentmakaren Anders Ketscher om tillverkning av fältkistor för flottan. På ett målmedvetet sätt utförde sålunda doktor Rothman ett grundläggande arbete för sjukvården i Karlskrona och vid flottan men önskade också ordna sjukhusfrågan. Sedan arbetena legat nere några år, började Carl XI åter intressera sig för den nya örlogsstationen och utnämnde år 1688 till fortifikationsbefälhavare där den begåvade Paul Ludvig Leijonsparre. Denne kan ha ritat ovanstående sjukhus, ty han skrev själv härom i sina anteckningar:»enkannerligen lät jag mig angeläget vara framställa sådana desseiner, som till Kongl. Amiralitetet nödigt fanns öfver Bagare-, Brygg-, och Sjukhusen, av vilka en del sedan kommo till verklig fullbordan.» - På det förslag till Karlskrona örlogshamn, som Leijonsparre ritat år 1694, och Carl XI själv approberat, är även inlagt ett välplacerat område benämnt»amiralitetssjukhuset» som ett symmetriskt planlagt projekt enligt Erik Dahlbergs och Carl Magnus Stuarts anvisningar (se s. l O 9).

6

7 112 Detta amiralitetssjukhus var avsett att ligga längst ut i sydvästra delen av staden på Björkholmen och begynte uppföras åren Läget var väl avpassat vid stranden av sundet mellan Björkholmen och själva staden med en lugn tilläggsplats vid Petter Ljungs vik. På 1692 års stat upptogs enligt amiralitetskollegiets beslut medel till uppförande av två flyglar samt» 2 nya sjukhus på Björkholmen, 2 badstugor och flyttande av timmerhus» med 4,182 rdu Uppgiften kompletteras på ett lyckligt sätt av holmamiralen Per Rosenholms skrivelse av den 27 juni 1692 (se bil. 3) jämte en därtill fogad ritning, som kapten E. Bergman funnit i Krigsarkivet och välvilligt ställt till förfogande över själv~ byggnaden. Jämför man denna ritning till amiralitetssjukhuset med ett stick uti Petter Geddas sjöatlas från år 1696 över Karlskrona från norr, där de olika anläggningarna äro namngivna, ger en detaljförstoring därav en intressant bild av detta första sjukhus på Björkholmen i slutet av talet. På sticket ser man också de skansar som äldre personer i Karlskrona ännu erinra sig, och där synes även kvarnarna på den s. k. Möllebacken i staden. På detta sätt får man också belägg på Giinthers uppgift, att mot slutet av Carl XI:s regering ett nytt sjukhus byggdes, varmed han med det äldre avsåg Vämö sjukbarack. Denna nya anläggning brukade man även kalla Amiralitetsbarackerna, ty man tänkte bygga om husen med sten längre fram, något som väl framgår av den officiella förteckningen över hus och byggnader i Karlskrona, som Amiralitetskollegiet erhöll vid regeringsskiftet Där heter det nämligen: På Björkholmen: Ett baracksjukhus af timmer, 90 alnar långt och 16 alnar brett (54 m X 9,6 m). Grunden är så murad, att huset kan påbyggas med sten. 3 hus af timmer, hwilka brukas till Apotek, Kiök och Mönsterhus för Fältskärerna att förbinda uti. l hus af timmer, 33 alnar långt och 13 alnar brett, h varuti äro 2 :ne badstugur och l kammare til de si ukas badande och curerande ( 2 O m X 8 m). Med orden barack menar man en provisoriskt uppförd byggnad för militärer och sjuka, vilket dock inte hindrar, att dessa kunna vara gediget byggda i synnerhet förr i tiden. Här nämnes också särskilt att man använt 1 Enligt arkivrådet E. Wendt.

8 113 ;o[j. Il Kronans tomter på Björkholmen, detalj ur generalkvartermästarelöjtnant Gustaf Otto von Lindeblads tomtkarta, Karlskrona Fortifikationens arkiv, Krigsarkivet. 8-5 r6685 Sjöhist. Samfundet. X.

9 114 timmer vid uppförandet, ehuru avsikten att bygga av sten aldrig blev fullföljd. Byggnaderna voro uppförda på den plats, som idag motsvarar sluttningen mot den s. k. Ormagropen vid varvssidan av Björkholmen. Amiralitetsbarackerna, som detta sjukhus alltså allmänt kallades, bestod tydligen av flera olika hus. Generalkvartermästarelöjtnant Otto v. Lindeblad, vilken då var fortifikationsbefälhavare, anger på sin tomtkarta år 1718 även samma mått, 54 meter långt och 9,6 meter brett, för själva sjukhusbyggnaden och där kunde rymmas ungefär 15 o patienter. sjukhuset innehöll sex sjuksalar. Därintilllåg två byggnader för kök och visthus, och mitt emot varandra låg apoteket och inspektorens bostad samt två flyglar. Vidare fanns på området den ovan nämnda badstugan med en kammare till de sjukas badande och kurerande. Det var antagligen en bastu, ett regelbundet bruk, som belyses klart i amiralitetsmedikus Rothmans brev, och detta är så tillvida intressant, som denna sed försvann alltmera. Ännu under förra århundradet fanns dock på landsbygden bastuguinredning på gårdarna. 1 Vad angår storleken på dessa hus, så kan som en jämförelse nämnas, att bland övriga hus i Karlskrona exempelvis det Granschougska vid L:a Björkholmen var ca 15 meter långt och 11 meter brett samt ansågs som ett av de förnämsta husen. Det har i våra dagar restaurerats av staden och bebos av stadsarkitekten. Man kan därför inte ha något att erinra mot storleken av sjukhusets byggnader, även om proportionerna inte hade våra dagars mått. Enligt ovanstående citat:»grunden är så murad, att huset kan påbyggas med sten», så torde byggnadstekniskt sett detta ha betytt en relativt hög stengrund, och enligt Rosenholms uppgift var denna också pålad vid vattnet och lagd som kaj. Vid ordnandet av flottans medicinalstat tycks amiralitetsmedikus Rothman även ha varit angelägen om att få till stånd ett reglemente, innan han lämnade sin tjänst. Karl XI lät skriva härom till Collegium Medicum den 24/4 1695:»Såsom Amiralitetsmedicus Dr Rothman vid Commissionen i Karlskrona har insinuerat ett Memorial huru han sig sjelf samt fältskererna sig i sina ämbeten böre förhålla, icke allenast så, att ämbetena inte må göre varannan intrång, utan ock beträffande det vad dem vid de sjukes upvacktning och handterande isynnerhet åligger. Ty hava Vi funnit nödigt samma 1 Jfr Magalottis reseskildring från Sverige 1674.

10 115 memorial till Eder remittera med befallning att I med underdåniga tankar däröver inkommen, på det Vi sedan derutöver med så mycket bättre grund må statuera, vad som nyttigt och tjänligt må vara.» I det reglemente, som härefter utgavs år 1699 heter det om amiralitetsmedikus, att han själv skulle taga största omsorgen om de invärtes sjuka samt övervaka sjukhuset och avge månatlig rapport om förhåll:,lndena. Dessutom skulle han utöva kontroll, hur de utvärtes sjuka sköttes av fältskärerna och barberarna samt badarna. Man gjorde härvid åtskillnad på de olika sår, som erhållits i krig eller genom sjukdom, och avundsjukan mellan de olika närbesläktade yrkena orsakade ofta stridigheter. De patienter, som skulle vårdas i amiralitetsbarackerna, voro i huvudsak de som inte kunde erhålla tillsyn i sina kvarter, d. v. s. i sina hem eller bostäder. I den härför utfärdade instruktionen heter det:»om någon av de gemene uti Kongl. Maj:t tjänst sargas eller sjuknar, bör densamme helas och till den saken inlogeras uti därtill förordnade sjukbaracker, vilka med nödtorftige sängkläder och värme samt annan behörighet skola vara inrättade, på det att doktoren och bardberaren måga kunna dem så mycket bättre uppvakta.» - Detta får anses vara ett av våra äldsta statliga sjukhusreglementen. Officerare och vederlikar och befäl av alla grader m. fl. åtnjöto intill våra dagar den förmånen, att läkaren skulle besöka dem i deras hem och på sjukhuset betalade de blott kostersättning. Huruvida man tänkt sig ett annat sjukhus i Karlskrona vid denna tid är ännu ej utrett, men i arkitekt Erik Palmstedts observation 1 från hans resa år 1778 heter det:»vid Generalamiralens hus från Erik Dahlberghs tid äro de murar, som varit ärnade till kaserner, hvilken anläggning numera dock icke fullföljes.» -Muren till terrassen i trädgården vid»grevagården» är nära 4 meter hög och av gråsten samt vackert byggd med en präktig sandstenstrappa, som nästan förefaller vara avsedd för en monumental byggnad. En av fältskärerna tjänstgjorde också vid»w achtmeisterska regementet». Inom sjukhusets område låg apoteket, benämnt Göta Lejon efter skansen intill. Det förestods till att börja med av flera olika apotekare, men Joh. Eberh. Perber innehade privilegiet i nära 40 år. Han var en stor blomstervän och anlade i Augerum en egen botanisk trädgård, som var berömd i hela landet. En katalog upprättades av Johan Rothmans brorson, provinsialläkaren i Växjö, och dennes lärjunge- Carl von Linne. 1 Åter utgiven av prof. Martin Olsson 1927.

11 116 Amiralitetsmedikus Rothman efterträddes av Johan Gottskalk Traneus, vilken var född i Strängnäs, där fadern var lektor vid gymnasiet. Den unge T raneus blev student i U p p sala och bedrev sina studier där. Han fick härefter tillfälle tillläkarepraktik hos den kände Urban Hjärne. Orsaken härtill var, att denne som flykting kommit från Lifland och blivit mycket välvilligt mottagen av lektor Traneus, som gav honom både kläder och hem hos sig samt höll honom i Strängnäs gymnasium. Urban Hjärne var därför angelägen att göra vad han kunde för sin välgörares son, och på hans inrådan reste Traneus utomlands för att fullborda sina studier och avlade med. doktorsgraden i Rheims Efter hemkomsten blev han tack vare Hjärne brunnsläkare i Medevi. År 1689 utnämndes Traneus till assessor vid Collegium Medicum i Stockholm och omkring blev han amiralitetsmedikus i Karlskrona. Under sina besök i Uppsala hade Traneus kommit i kontakt med den snillrike Olof R u d beck och hört om hans anatomiska undersökningar, redan då berömda och beundrade. I en skrivelse av den 14 september 1698 anhöll därför amiralitetsmedikus Traneus, kirurgerna Starck och Ziegelhoff hos Collegium Medicum att»ett tjenligt rum vid Baraquerna kunde få byggas, däruti man vid tillfälle kunde göra operatiorres chirurgicae och seetiorres anatomicae». Urban Hjärne, som var preses i Collegium Medicum tillstyrkte och medverkade till att Kungl. Maj:t i februari 1699 i samband med reglementet för medicinalstaten vid flottan lämnade tillstånd härtill.»vid sjukbarackerna på Björkholmen får uppföras en Anatomiecammar, varuti man kan hålla seetioner och öppningar af de kroppar, vilka af sällsamma och ovanlige sjukdomar äro afledne.» Denna framsynta åtgärd har observerats. i andra sammanhang, men när man läser sådana omdömen som»barack» och»sjukvården sköttes av barberare», får man lätt en låg uppfattning om saken. Dr Traneus avsåg att»uti anatomiecammaren undervisa de fältskärer, som på egen hand skulle vara på fartygen». I början av 1700-talet stadfästes av Carl XII den Kirurgiska Societetens stadgar och bland kirurgerna vid Amiralitetet i Karlskrona märktes flera ansedda män såsom Bertram Tauenberg, vilken 1710 undergick kirurgiskt förhör i Stockholm och 1722 blev amiralitetsmästarfältskär, Tobias Miitzow, som 1718 efter undergången mästarexamen blev regementsfältskär vid W achtmeisterska Regementet i Karlskrona, samt Henrik Mathias Heiligtag, vilken 1716 i Stockholm undergick kirurgiskt mästerprov och sedan verkade ett 20-tal år i Karlskrona.

12 117 Den nya örlogsstaden blev förskonad från att direkt bli utsatt för det långvariga krig, som Karl XII förde. Dess innevånare fingo dock känning härav på många andra sätt. Sålunda upplevde de en farsot, böldpesten, som tog djupa grepp bland befolkningen. sjukligheten vid flottan var år 1712 så stor, att knappt så många hade blivit träffade under föregående 12 års krig ombord på svenska örlogsskepp av kulor, som de vilka det året träffades av farsoten. Amiralitetsbarackerna på Björkholmen räckte inte på långt när till, och man hyrde bl. a. mäster Ampferts hus vid Tyska bryggaregården och straxt intill finnes ännu, som nämnts, på amiralitetskyrkogården på Vämö udde bevarade gravstenar från denna pesttid. Man fick även inkvartera de sjuka hos borgerskapet. Men ingen ville därvid taga befattning med de pestsjuka, och dessa klagade över att t. o. m. deras anhöriga lämnade dem och att de fingo ligga övergivna i oeldade, kalla rum. Läkarna blev själva smittade, och bland dem som enligt amiralitetsförsamlingens dödsbok avled i pesten detta år märktes mästerbarberaren, kirurgen Jurgen Ziegelhoff och även hans maka. Plikttroget besökte han de sjuka och utsatte sig för smitta samt lämnar efter sig minnet av en modig man, som stupade under utövande av sin tjänst. Kommendör Hans Jurgen Ziegelhoff torde ha varit son till honom. I februari 1712 skriver doktor Traneus:»Angående efterskrevne pestkläder, som de sjuka hava legat på uti barackerna och även varandes gamla och försletne, samt komma att efter order uppbrännas: Bolstrar 201 st, Huvudbolstrar 166 st, Lakan 230 st.» I dess ställe rekvirerades 200 nya bolstrar, 15 O huvudbolstrar och 200 lakan, men det dröjde fem månader, innan man fick utkvittera dessa för sjukhusets räkning trots påminnelser (enl. prof. O. Hult). På hösten 1712 avtog sjukligheten. Enligt en till amiralitetskollegiet avsänd skrivelse i oktober var likväl en tredjedel av örlogsflottans besättning sjuk eller 3,700 av 11,000 man. Den l nov förklarade doktor Traneus, att det nu ej längre var pesten som härjade, utan»en knektsjuka av fördärvad mat och dryck» och att folket hade dåligt med kläder. Febern var elakartad och orsakade lång trötthet och var sannolikt typhus reccurens (återfallsfeber). Flera skepp måste avrustas och användas till sjukskepp bl. a.»persiska Kopman». Doktor Traneus nämnes på äldre dagar som»en gammal praktikus, vilken var van vid brunnar» (Medevi och Ronneby). Han avled år 1718 och efterlämnar minnet av en aktad läkare.

13 118 Hans efterträdare blev professor Lars Braunersköld, en karolinsk läkare med mycket gott anseende och även han av prästsläkt. Han hette egentligen Braun, men adlades till Braunersköld för sina meriter i statens tjänst samtidigt som han erhöll befattning som amiralitetsmedikus i Karlskrona år 1718 och utnämndes till arkiater. På den karta som Kongl. Fästningskommissionen utgav i december år 1724 betecknas märkligt nog sjukhuset på Björkholmen som»lazarettet». Härmed avsågs antagligen ett militärt sådant. 1 Då alla byggnaderna äro mycket noggrant uppräknade på denna karta, förefaller denna anläggning ha varit en av fästningskommissionen särskilt uppmärksammad detalj. Det fanns denna tid blott två läkare bosatta i Karlskrona, av vilka den ene var provinsialläkare för hela Blekinge, varför en stor del av sjukvården torde varit koncentrerad till detta»lazarett», där arkiater Braunersköld som förutvarande professor även undervisade kirurger och fältskärer och som sagt kunde företaga obduktioner m. m. Denna karta från år 1724 ger även en mycket tydlig bild av hur området såg ut, och en väl textad förklaring med nummer gör, att man lätt kan finna de olika husen och deras ändamål på kartan. sjukhuset, som rymde ca 150 patienter, låg vid stranden med en på pålar över vattnet belägen bekvämlighetsinrättning, så kallade cloaquer. Dessa förstörde visserligen vattnet i Sundsmaren, men var betydligt bättre än de gropar i marken, som funnos på gårdarna nere i staden och förlängde epidemierna. Man kan lugnt säga, att de som planlagt detta sjukhusområde, gjort sitt bästa av saken och i åtskilligt voro före sin tid. Arkiater Braunersköld gjorde mycket för att bättra invalidernas lott, men det var svårt att åstadkomma något i en tid, då t. o. m. lönerna uteblevo. Dessvärre måste Braunersköld, trots sin duglighet, taga avsked från sin tjänst i Karlskrona och återvände som blind till sin ungdomsstad Kalmar, där han bodde hos sin bror biskop Braunerhjelm. Doktor Hans Roslin blev år 1729 amiralitetsmedikus i Karlskrona. Både han och hans maka, Katarina W ertroiiller vor o från Stockholm, där hans far var rådman. Hans Roslin var student i Uppsala under Olof Rudbecks tid och fullbordade sina studier genom en utrikes resa och blev med. dr 1708 samt tjänstgjorde därefter i Malmö och Kristianstad. Sonen - Alexander Roslin - den blivande porträttmålaren, föddes medan fadern var läkare i Malmö och var tolv år då familjen flyttade till Karlskrona. 1 Det tyska ordet»lazarett» avser alltjämt militärsjukhus.

14 119 Lazarettet i Karlskrona örlogsstation, enligt Defensionskommissionens skrivelse i december Krigsarkivet.

15 120 Doktor Hans Roslin ägnade sitt ämbete stor omsorg och var en beläst man. Han medverkade till att förbättra flottans instrumentförråd och skrev ett memorial till amiralitetskollegium, vilket i februari på Roslins uppmaning sände detta till Collegium Medicum. Den 30 mars svarade emellertid denna myndighet, att angående kirurgiska instrument bör man vända sig till Kirurgiska Societeten, emedan Collegium»ej sådan behöfver». Doktor Roslins»Förteckning på Medicamenter» för ett skepp på 3 O O man innehöll till stor del örtmedicin och för övrigt var det en rätt knapphändig utrustning som fordrades på den tiden ombord:»specifica tio n på dhe Instrumen ter år , som behöfves på ett skiepp af 3 O O man: l cauntheriserjärn, brett l d:o runt afbitare 2 roundsprutor med fodral l bensåg med spännare huvudsåg med spännare T repan med tillbehör Axell-zug l krumknif l kugeltång l Messingsmortel med stöt l d:o av tenn eller glas med stöt elystirspipor l Mundskruf l tandtång l snabeltång l bistouri Incisionssax liten viktställ med vikt l gran till jmf l kopparplåsterpanna l förtent kopparkittel med lock till dekokt l sond eller Catheder af silfver Nålar större och mindre» Doktor Roslin var även med om att utarbeta ett nytt reglemente för sjukhuset i Karlskrona och däri har särskilt amiralitetsmedikus sysslor noga angivits (se bil. 4). Sommaren 1741 låg amiral Thomas Rajalin med den svenska flottan för ankar vidaspögaddarna utanför Fredrikshamn i Finska viken. Enligt samtida vittnen var tillgången på färskt vatten synnerligen dålig, och

16 121 man fick ro långa sträckor för att hämta sådant. Svårigheten med proviant var också stor. I den heta sommarvärmen uppstod en häftig epidemi, vilken tog oanad fart. Möjligen var det dysenteri och med all sannolikhet även typhus reccurens som härjade. Den 3 augusti 1741 fick man underrättelse om Sveriges krigsförklaring mot Ryssland; då var av den från Karlskrona medförda besättningen 2,400 man sjuka och 800 döda eller 61 procent av hela styrkan. I den rapport, som sändes fjorton dagar senare till Buddenbrock, befälhavare för trupperna i Finland och en av de ivrigaste förespråkarna för detta krig, skriver Rajalin, att»det vore väl om någon god Doctor eller experimenterad Fältskär vore till fångs att consultera». Man förstår väl den redlige gamle amiralen, som själv föll offer för farsoten och avled den 4 september ombord på sitt amiralsskepp Ulrica Eleonora. Den 14 oktober återvände flottan till Karlskrona och sjukligheten spred sig nu snabbt därstädes. Sjukvården i Amiralitetsbarackerna på Björkholmen ombestyrdes från år 1737 av amiralitetsmedikus doktor Johan Fjellström. Det var säkert inte ett lätt arbete att avvärja denna svåra epidemi, och han får det vitsordet, att han»sin befattning med särdeles flit och gott loford bestridde». Samtidigt vårdades på sjukhuset också de sårade från kriget, vilka kommit hem med fartygen. Till följd härav antogs en del tyska fältskärer, och för den skull utfärdade amiralitetskollegium 10 mars 1742 en instruktion på tyska med titeln:»w or nach die Feltscheren au f der Flotte...», vilken skrift var författad av dr Fjellström. Vattenfrågan i staden vållade även bekymmer. Många läto köra efter dricksvatten från L yckeby berömda källa, och båtledes fördes vatten från Lyckebyån och från Ronneby i pråmar till flottans behov. Am.-medikus Fjellström var född i Piteå lappmark som tionde barn till kyrkoherden Pehr Uneus Fjellström och Agata Leostadius, prästdotter från Arjeplog. Fadern avled 1707, medan barnen ännu voro små, och dessa blev omhändertagna av olika familjer, som välvilligt bistodo modern med deras uppfostran. En broder blev kyrkoherde och känd för att genom sin lapska grammatik ha grundlagt det lapska skriftspråket. Johan Fjellström upptogs av en köpman i Piteå och fick gå i skola där. Han följde med sin styvfader undan ryssarna söderut 1719 och kom att studera i L und. År promoverades han till med. dr, och det var en av de första läkarpromotionerna inom Sverige. 1 Han fick därefter anställning som hovrättsmedikus i Jönköping, och från år 1737 blev han ami- 1 Den fjärde, om man räknar Rothmans.

17 122 ralitetsmedikus i Karlskrona. Detta arbete skötte han med stort intresse och nit. Dr Fjellström var angelägen om att sjukhusbyggnaderna underböllos och förbättrades. Den sista reparationen skedde under åren och i den redogörelse, som sändes till riksdagen heter det, att under den gånga perioden sedan sista riksdagen hade följande arbeten utförts:»angående barackerna på Björkholmen och dem tillhöriga hus, bodar, plank och broar: Sedan sistlidne riksdag: Bekommit 3 st dubbla dörrkarmar och 6 st dörrar härtill. Nytt tak på vedboden, ett högt plank; 2:ne höga fönsterkarmar med bågar. Sjöboden förlängd och reparerad. 3 :ne appareller anlagda, jämte andra småreparationer» och minnestabellen heter det:»behöves en och annan förbättring.» Dessa tydliga tecken till modernisering med dubbeldörrar och höga fönsterkarmar blev den sista åtgärd i positiv riktning, som sjukhusbyggnaderna på Björkholmen fick vara med om. Ej långt härefter skulle de få vika för en ny dockanläggning på varvet. KAPITEL II Sjukhuset i Bastion Aurora I östra delen av Karlskrona ligger Bastion Aurora tillhörande stadens äldsta befästning och byggd år 1703 efter anvisningar av Carl Magnus Stuart för att försvara varvet mot landsidan. Ett viktigt problem för försvaret under mitten av 1700-talet var frågan om inkvartering av folket och i enlighet med Kungl. brev av den 5 sept fattade riksdagen beslut om att bygga en ny kasern vid Bastion Aurora i Karlskrona för Kopvardieregementet. Detta bestod av båtsmän från handelsflottan, som genom regementskontrakt värvats att tjänstgöra vid örlogsflottan under den tid av året, då denna var rustad. På grund av sin duglighet utgjorde de en värdefull stam på örlogsvarvet och kallades varvsparaden eller kopvardiekarlar.

18 123 Stuarts ritning Bastion Aurora. Krigsarkivet. Det var alltså angeläget att detta riksdagsbeslut blev fullföljt så snart som möjligt och den 12 november 1752 upprättades entreprenadkontrakt mellan»kongl. Amiralitets Wärfskontoret» och murmästare Braume om uppförande av en kasern intill Bastion Auroras östra mur för ett pris av 16,400 rdlr. Arbetet utfördes efter en ritning daterad den 15 mars 1753 och uppgjord av bromästaren vid flottans varv, löjtnantmekanikus I. G. Steuer. Runt området uppfördes även en gårdsmur enligt kontrakt med samme murmästare Braume. Arbetet blev färdigt för inflyttning år 1753 och avslutades Flöjeln på den gamla skilderkuren på bastionen bär också årtalet 1754, och övriga uppgifter om byggnadsåret ha stundom avsett riksdagsbeslutet, och därför varit missvisande. Man förändrade fästningen till ett stenhus i två våningar, och citadellanordningen hade spelat ut sin roll. Bland koncepthandlingar till riksdagsrelationer för år 1755 finnes en av Psilandersköld och von Rajalin undertecknad redogörelse för byggnadsarbetet (se bil. 5). Anläggningen kom genom muren att utgöra en åttkantig enhet kring en borggård mot havet. Man avsåg först att blott bygga ett skaffhus åt båtsmännen för att de inte skulle behöva gå hem till skaffning, där de voro»gårdskarlar», ty detta tog ofta ansenlig tid. Skaffhuset ökades emellertid redan från början till kasern för att bättre utnyttja arbetskraften. Vad båtsmännen angår, ville de hellre bo i kvarter, och detta framgick

19 124 också genom rotemännens (böndernas) yttrande vid diskussionen härom i riksdagen Kofferdikarlarna fingo ej heller länge njuta av sina nya kaserner. Den 11 dec skrev nämligen Amiralitetskollegium till Kungl. Maj:t, att åtgärder måtte träffas för att bevara de dyrbara örlogsskeppen från förruttnelse genom förvaring i dockor eller skjul. Vid års riksdag beslöt man därför att bygga en stor ny docka på örlogsvarvet i Karlskrona. Augustin Ehrensvärd var som det sekreta utskottets rådgivare en ivrig förespråkare för denna sak, och han fick en ovärderlig hjälp av sin kunnige vän från Sveaborg, Dan Thunberg, som sedan utförde arbetet med dockan i Karlskrona. För att bereda plats åt denna nya anläggning måste emellertid sjukhusets timmerbyggnader på Björkholmen rivas, och en plan utarbetades av ovannämnde Steuer för de tomter, som skulle inlösas av kronan, och för sjukvårdens förflyttning. Doktor Johan Fjellström var härvid angelägen om att ordna för sjukvården på bästa sätt och lyckades få de nya kasernerna vid Bastion Aurora upplåtna för amiralitetets sjukvård. Denna sak hade även blivit aktuell genom det 1752 nyöppnade lasarettet på Kungsholmen i Stockholm, nuvarande Serafimerlasarettet. Efter års riksdagsbeslut flyttade sålunda flottans sjukhus till Bastion Aurora och där kom det att förbliva i nära tvåhundra år. - Enligt Kungl. Brev av den 10 jan upphörde sjukvården alldeles på Björkholmen fr. o. m. den dagen. Amiralitetsmedikus Fjellström avled dock redan den 24 januari 1760 och fick det eftermälet att han skött sitt ämbete med all heder intill sin död. U~der hans över 20 års tjänstetid hade han haft stora svårigheter att brottas med, såsom 1741 års krig, epidemier och icke minst sjukhusets förflyttning. Tyvärr visade det sig snart, att detta andra provisorium för sjukhuset var ur flera synpunkter olämpligt. Kasernbyggnaden vid Bastion Aurora hade fästningsmuren såsom vägg utåt och genom att denna tjocka långvägg saknade såväl ventilation som fönster, kunde man med svårighet hindra uppkomsten av fuktighet inne i sjuksalarna. Det var även mycket besvärligt att värma upp dem. Den nye amiralitetsmedikus, doktor Mårten Kähler, anmälde flera gånger skriftligen till befälhavande amiralen Rajalin, att förändringar måste vidtagas. J. G. Steurs ritning 1753 till kasernbyggnaden vid Bastion Aurora.

20 125 Doktor Mårten Kähler var född i Uppland och son till en kvartermästare Costbäck vid Livregementet, som varit med vid Poltava. Denne dog, när sonen var späd, och modern gifte om sig med rådman Kähler, vilket namn sonen antog. Denne studerade i Uppsala under Linne och disputerade under arkiater Rosensteins presidium. Han var gift med en dotter till skeppsbyggmästare Gilbert Sheldon och under en lång utrikesresa had_e han samlit värdefulla naturalier, vilka tyvärr gingo förlorade på hemfärden på fartyget. Dr Kähler översatte även den svenskfödde engelske marinläkaren James Linds redogörelse för erfarenheter av citroner m. m. mot skörbjugg, som den berömde kapten Cook även använde sig av vid sin resa till Söderhavet Den kvicke, men som memoarförfattare ganska subjektive Carl Tersmeden ger en belysande skildring av sjukhusinrättningen i de nya kasernerna vid Bastion Aurora denna tid. Han skriver, att amiral Johan Rajalin anhållit att få en kommendörkapten till sjukhuschef och att han föreslagit Tersmeden. -,-Kommendanten skall ha tillagt, att det inte vore den behagligaste kommendering att dagligen se till sjuka, men att både han och amiralitetskollegium skulle vara betjänta, om Tersmeden åtog sig det uppdraget.»den l jan infann jag mig till nyårsvisiter med min fru i Karlskrona», skriver han och skildrar denna så typiska sed. Därefter fortsätter Tersmeden:»Fredagen den 5 januari 1767 gick jag till sjukhuset och uppsökte l :a amiralitetsmedicus Kähler. Han småskrattade med ironisk min och sade: 'Det är ej av de agreablaste commissioner att börja med i Carlskrona.'- Gertsdorff, Brandenburg och Hjortsberg, vilka voro övriga läkare, kommo alla dit, och Kähler presenterade mig såsom posthavande där. I detsamma kom amiral Rajalin och gjorde herrarna en myndig föreställning, att allt vad jag till tjänsten rörande sjukhuset befallde, skulle efterlevas. Inspektoren fick en ännu allvarsammare befallning att rätta sig efter mina ordres. På allas min kunde jag se, att chefen ej behagade dem med sina bryska faconer. Vi gingo sedan ned i alla sjukrummen att efterse de sjukas tillstånd och skötsel. Rajalin frågade i vart rum, om de hade något att klaga över. Sådant skulle de anmäla hos mig. Vad Rajalin sade, hörde jag inte, men jag hörde Kähler viska till Hjortsberg, så att amiralen hörde det: 'Tjuven tror, att var man stjäl.' Rajalin såg bistert på Kähler men sade intet. Kähler frågade då amiralen, hur det gick med de nödvändiga behov, som Kähler tillika med fältskärerna för en månad sedan skriftligen anmält.