fl å9ta antflcknifl9at Ilt miflflflt au

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "fl å9ta antflcknifl9at Ilt miflflflt au"

Transkript

1 Sandviklln flå ta~lln fl å9ta antflcknifl9at Ilt miflflflt au Si9tiJ ~ötalluofl 1948

2 aa.:""a,. A--.~? ~ ~ ~... d'~."" jh" 167/?- I'BD...,.~~ ~1'--'~ ~ ~ --- ~., 11._ /9~8

3 NÅGRA ANTECKNINGAR UR MINNET FRÅN SANDVIKEN :-TALEN TOPOGRAFI OCH NÅGRA GLIMTAR UR FOLKLIVET Då j 'ag så många gånger blivit uppmanad att teckna ned minnen från gamla Sandviken, gör j "ag h~rmed ett försök att som en börj~n beskriva min b srodoms nä rm aste l i 11 a " geo grafi fi ~ I Då mina föräldrar gifte sig 1871, byggdes en disponentbostad åt dem i " skogen!! cirka tvåhundra meter nordost om dåvarande brukskontoret, som förut varit banvaktstuga men nu är avlönings - och intressekontor,l Den nya bostaden låg öster om Konsulgården och kallas nu Bruksgården. ' Åsgatan var då bebyggd p.å västra sidan med fyra hus.! F,'rån kontoret till vår bostad ledde en Konsulgården, Bruksgården, GBmlB konto ret gångväg och från Åsgatan en körväg, vilken vi barn kallade "Hästvägen".1 P å vägen till kontoret passerade man på högra sidan trädgårdsmästarens bostad och på den vänstra en konsuln och trädgårdsmästaren tillhörande isbod. t Träd.. gårdsmästaregården, numera Åsgatan nr 1, låg på andra leden, mittemot kon_ toret, och mellan dem en gårdspi an med tallar på grusbacken. ' Från denna pi an gick en körväg västerut till Storgatan och nedför backen österut till norra verkstadsporten ~' Platsen omkring var bevuxen med stora ~ ' härliga furor och så några små, nyplanterade lövträd.! Min far hade särskilt intresse för att pi antera. ' Han brukade vi sa på några björkar, som han satt vid gångvägen ned till Storgatsbr on (nu förbi Hammaren).! Jag minns en midsommarafton, då han stod och förstä r kte stödet omkring den översta björken, just då vi skulle till Att dansa k r ing maj stången, som var rest på planen mitt framför " Kon.. sulns " o' Vid samma tillfälle kommer j ag ihåg, att j-ag skurit mig i fingret och att 'far tog mig med upp till kontoret och letade reda på en bit häftplåster i kassörens medicinskåp.1 Ett sådant skåp fanns ju där liksom på al la brukskontor i landet ~! Området omkring u konsulns", " brukspatrons " och kon _ toret var i min barndom likt all a andra tallbackar med lingon" blåbärsri s och mossbelupna stenar osvo1 Från Åsgatan gick en gångväg längs " Trädgårds.. gropen " ned till norra verkstadsporten ; den kallades "Smedsbacken ".! I korsningen mellan denna väg och den som ledde från kontoret till ~ hruks _ patrons " stod en soffa, där min farmor, konsulinnan, gärna satt och såg över sjön. 1 Hon och flera med henne tyckte det var en " vacker utsikt" just där.! Nere vid stranden lågo våra roddbåtar, konsulns och vår, täckta av p 'resenningar ~, för att inte de badande pojkarna skulle smutsa ned tofterna.! Där var en fin sandstrnnd ~ innan den blev förorenad a,v härdningsoljorna från det nya tråddrageriet och paragonverken i börj an av l880 a talet.! Men i denna vik, som sedan gammalt kallades II S an dviken ""f ' flöt ett dike ut med mycket järnhaltigt vatten.! Flera voro de källådror) som' åsen lämnade ifrån sig; en av dem

4 3 ~ <e-.jl ~- ~~ rn "Jt. ~ [I].. rn,,-.** \'.~.**' ~ ~l i\1, *-~~\ :*... 4i1 ~ rn rn :'\(-+#t Q ~ 11I~\,. 1\ # " Il Skiss ö ver trakten omkring "Konsul n s", " Bruk s patrons " och Ko n toret. Skala ca 1 : 2000.

5 .4 -".: ".~ - ' Konsulns " 18 7{J_ l87 7 ~ Frön vänster " ingenjör Al be rt Gör ::Jn sso n, B e tty Seb 3 rdt. brukspatron A H Göransson, E li s~bet h Gö r ansson ( s e na re gift Magnuson ), Eli sabeth Sebardt och kon s ulinnan B e tty Gö r8ns s on ~ bärande prima källvatt en, den s. k ~ I " $andvikskäl1an <1, och andra med " järnvat. ten ",' Vatten sipprade litet varstans längs åsens östsida ned i kä r ren o Ända Vattcn - hämtn i ng långt fram i tiden hämtades dricksvatten från denna verkl ig t fina källa strax norr om järnvägen nö r a verkstadsporten ~ ' Dit komma verkspojkar med si ~ na kopparämbar upphängda p å en stån g med ett Ii tet hjul i f r amändan, vilket, stödde mot marken. ' På en tvärslå hängde två ämbar, som fylldes vid pumpen och transporterades runt inom verket till de törstande smederna. ' Jag antar) att pojkarna under heta ~ ommardagar hade fullt upp med a r bete f rå n morgon till kväll. I vårt hushåll och i hemmen på Äsgatan och Storgatan var det kvinnorna ) som i allmänhet hämtade sitt dricksvatten där i kopparflaskor med pip. Vi småbarn följ de med " jungfrurna", ibland ned till källan och " höll " i krukan. 1 Övrigt vatten till hushållen hämtades från kanalen } på somma r en i tunnor och på vintern i en stor lå.r på medar ~' dragen aven häst ) som kördes av " Vatt - E riksson ", en mycket viktig personlighet ) ' Han hjälpte v år a jungfrur att bära. in vattnet i köket (i källarvåningen i Bruksgården).och att bära Renhållning upp allt slasket till det högre liggande " brygghuset" där det slogs ut i en slasklår utan botten :) det våta försvann i g r usåsen 1 och det fasta avfallet körde~ sedan bort tillsammans med allt annat från höns ~ och grishus samt från avträdena. 1 Råttorna och flugorna vo r o naturligtvis legio o ' Ja) detta var en Ii ten beskrivning på hur det var ordnat, med renhållningen till och med hos " brukspatrons ".' Vi fin"go sedan på mors trägna begäran ett slaskavlopp i köket och ett i t flitlbu ren, men vi "fingo intet vatten, fö r rän hela bruket på

6 s l890 - talet försågs me~ v attenkastare, som voro placerade vid gbto rna ~ ' Vatt. net pumpades nu ut i nätet från i verk e t och n e danfö r åsen befintl i ga borr " hål G t Jag återkommer nu till den lokala geografin omk ri n g kontoret och ~ D a len <: mitt hem, en t r akt ~ som d e sista åren blivit helt fö rändrad. särskilt sedan järnvägen 1942 flyttades n ågra hund r a me t e r norrut (efter a tt ha varit dra" gen söder om den s ok. T.Be rgän g stjärn " ), och en ny b r o byggdes över ån norr om Ingalundo' Omedelbart söder om det gam! a brukskontoret fanns ett sandtag med skarpa sl ä nter ) dö r j ärnvä gen skar åsen, den s ok,, 1 1J Dalen ~J" t Man kunde ej komma dit utan att hasa sig ned eller gå p å en land.gång me d fo tsteg,, ' Därnere växte några plante r ade popplar och björkar, och slänter na voro gräsbeså ddso! Denna lilla idyll begagnades av konsulns fam i lj till kaff eplats v a c kra sön... dagseftermiddagar ~ ' Där voro b ä nka r och bo r d " så det var bar a att bära ned grej orna och duka upp kaffel! Vi barn tyc k tel at t det v ar en under bar pi ats" i synnerhet d å det s c k.. ' ~) fyratå g e t M pass erade alldeles fö rbi o ss. ' Just där var staketet rutigt och gjort av små t all g r enar,,! P å västra b r i nk en lå g portvaktstugan, och den höga bron över järnvägen ned i ve r ke t gick u t däri från. ' I den östra b rinken voro foto gen... och olj eupp lagen i ng rävda,,! Det luktade fo - togen och gasolj a i portvaktstugan, dä l' alla lampo r fylldes och dä r arbetar.. na hämtade si no brev.. ' Vi ty,?kte, att det även luktade illa vid fotogenkälla- ;re~.. ' Portvaktstugan var ä ven ett p r i mitivt postkonto r,,! När man kom in dit" - Bruk s patr"o n 5 " Från vänst e.f : F ru Ti ge rstlöm och hennes syster f r u Caro lin a. Sebllrdt, konsul G F Göran,son, Emmy Göransson ( s e n a r e gi f t Johansson). Ellen Göransson (senare gi ft Bra t t ), b ru k spat r on A Hen rik Gö ran sson, Carl n Gö ran sson ( sena r e g i ft Ol l n ), f r u Emma Göransson, Karl F redrik Göran s so n, i barnvagnen q re t a Göransson (senare gift Koraen). På verundan Sig ri d Göransson.

7 6 Träd g A rdsmä s t k r e bo s t a den. hade man till hö g er en plåtbeslagen disk, där lampo r na fyllde s o c h l ä mnades ut. ' På disken fanns även en svart tavla med ett st å ltråd s n ä t l i ksom på väns 'tro väggen, där \lreven till arbetarna voro instuckna och to gas utan vi dare ut av vederbörande eller tummades och synades av kamrate r na, intresserade,. särskil t av amerikabreven som voro På 18~O :.talet drogs en väg norr om j ärnväg en f r ån I' to r g e t ll över l kanalen till nor'ta verkstadsporten, varvid " Da l ens n i dyll f ö rsvann ~ ' Väg en till Stensrna flyttades i börj 'sn av år 1900 frå n södra t i ll n or ra s id an av I gamla järnvögsspåret,. I f. 1Cl., " Dalen " byggde s något e fte r sekelskiftet en k ä gelbana,l Även den är nu ett minne blott,i Ännu ett grustag fanns, sedan järnväg en by ggd e s 9 den s.k. ' ;ITrä d... "Trä dgård s gropen " går~sgropen" direkt norr om verkstadsporten o c h jä r nvägs spåret..! Detta ä r nu hel t igenfyll t och ersatt aven lån g, bred g r ä s sl ä n t ö st er o m det stora brukskontoret, i norr begränsad aven "å snesti g li med b ä nka i' f r amför en l å ng, bred blomsterrabatt.1 Men förr i värld e n va r "'Trädgårdsg ro p e n ' e n viktig plats. 1 Där låg bolagets oran.geri och drivbänka r, väl skyddade mo t alla vin dar utom de sydliga.' Det var hela sbil"!hällets handelsträd gård ) dä r t rä d gå rds mä stare Hanson, som medföljt konsuln frå n Hö gbo, r e g er a de me d bestä md men mild hand" och en god portion humor. Till han s domän hö r d e ä v en stora b ruksu trädgården. Och nu kommer j ag fram till terrängen nedanför r brukspatron s ".! lnn.an j ag lämnar "Trädgårdsgropen ", bör det s äga s n ågot om stig en n e d frå n Åsgatan, den s.k.! "Smedsbacken". 1 Den var i min ba r ndom s amhä ll e t s k anske mest trafikera'de väg. De arbetare, som bodde på Åsgat s n o c h de nor r a d elare na av gamla bruket eller på "Yttre", to ga gärna denna v äg ~ om d e nu e j hade " Smeds_ b acken..

8 7 något särskilt ärende till vaktstugan att hiimta posten eller dylikt. 1 Där åkte även samhällets alla ungar kälkeo Snön var visserligen svart nv smeder- nas träskor - men backen ofta h ä rligt hal, b rant som den var, l Vi å kte på Kiilkåkn i nk l å nga, hopbundn a kälkar en 8-10! ungar r akt över järnvägsspåret. ' Jag förstår ej än i denna d ag, hur våra för ä t 'drar kunde t i ll å ta detta. ' Om det visserli. gen ej ' g in go så många t åg p'å den tiden, så gingo dock lokomotiven och v äx.. lade.' Där nedanför var ju huvudspåret in till v erkel ' Sikt e n va r då lig, vakten vid stora port arna sto d visserligen och hoj tade å t oss, då tåg kom. 1 Till hö ger lå g fotogenkällaren och till vänster v attenkällan med sina säl g-, ar och pilar. 1 Skulle man klara ett t åg, var det ingen annan rå d än att styra mot grindstolp en eller att hamna i det s tora, röda, djupa jä r nvägsdiket,' som ju s t fö rsvann där genom en stensatt kulver t in unde r j ärnvägen.' Det fanns ä ven en annan k ä lkbacke från å sen,. C'Kontorsbacken u, men ned mot j ä rnvä gsövergång en.' De ss direkta ändpunkt var diket, dä r ej få ungdomar särskilt under mörka kälkåkningskvällar hamnade i s t äl let fö r att med en hastig svän g med de lån ga kälkarna ta ga sig över järnvägen 3 Dö r fordrades större skickli ghet att s tyra) ehuru den ej var så brant ft ' Den and r a backen däremot var bättre och ro l igareo' Om vi så övergå till trakt e n av mitt hem, fanns ä ven dä r e n kälkbacke.' Den gick direkt ned i trädgå rden f r ån terrassen men användes ej, förrän vi blivit vuxna o ' Dä r var ingen trafik, utan vägen plogades upp en smula, då vi skulle h a "kälkparti " en vack er må n skenskväll eller då vi lyste upp back e n med marschaller (sågspån och tj ä ra i pl å tburkar). ' Sedan fin go vi t a oss en ': sväng " med grovskor och dito kläde r i vår tambur. ' Det var nå gra av de yn g re t jänstemännen och våra flickbekanta, som inbjödos till k ä lk å knin g med kaffedrickning efterå L Om det var riktig isgata på ÅS - gatan, dugde ä ven den att åka på samt även t' Präs tbacken " ( numera Barrsä tr a- gatan). 4 Kälkå knin gen var n ä mligen ungdomens enda u tomhu snöj e vintertid. 1 På Trij dg å r os grop e n I J~".J

9 8 Brukskontore t och portvaktstugan. den tiden fanns det inga biografer eller andra offentliga nöjen. l Skidåkning och skridskoåkn i n g fö r ekom my cket sparsamt,, 1 Vi försökte visserligen ibland att skotta ren en f l ä c k p å isen ] men så blev det yrväder ) som förstörde banan ~ Vi t röttnad e då snar Ll En och annan gång blevo vi bjudna på slädparti ~ ' Stod man på t e rra s s en sommartid utanför den nuvarande Bruksgården Omnejden och såg österut samt kastad e e n blick söderut ~ vad såg man då omkring år 1878? Inte nå gon av alla de verkstäde r, transformatorbyggnader ) vägar och järnväga r, som man nu ser.! Hela trakten var ett med småskog eller buskar bevuxet träsk, dä r man ej kunde gå utan att sjunka ned över skoskaften i sumpvattnet mellan tuvo rna ~ l I sydost såg man sjön och Stensmolandet bortom järnvägen o l På stranden l åg det gamla teg elbruket och ovanför detta tegelslagarens bostad, d en s ~ k ~ ' ";:;tu rehov " (te g elslagaren hette nämligen Sturen.. felt). 1 Pil Stensmo bodde j ägmä stare 13ergsten med familj. ' Vi och deras barn kunde nästan stå och r?pa åt varandra på var sin båtbrygga tvärsöver viken. ' Län gs t in nedanför '~ Sturehov l var ett lertag utgrävt. Det var en ganska dj~p liten vik, skyddad för Stor s j öns vågor.' Den ~allades " L~rgropen" eller " An kdammen >l, ~ Där blev på senare tid hamn för samhällets motor _, sege:"' - och roddbåtar,, ' Stod man vid d e s må båthusen och såg mot nordväst l såg man den gamla kyrkan med des s to rn s ti cka upp över åsens talltopparo i Jägmästarens ankor trivd es i dammen och hade det gott trots b å ta r na ~ ' Nu är denna lagun även i genfylld och överbyggd med ett stort rörmagasin. ' F. h. ' håller hela åsen bakom Stensmo gå rd på att schaktas bort för att ge plats åt nya verk städer ~ som by ggas fr am mot Tjä r nen och Jädraåno ' Sanatoriet och flera villor h a rivits och flyttats till västra sidan av sjön. ' Tack vare att S~ndvikens bruk delvis är by gg t på gru såsen ) kan det g enom schaktning skapas mark för byggnadsändamål, där det förut varit mossmark eller sjö o l Med de moderna grävskopornas hjälp lyftes åsen med sten och grus ut i kärren ut a n större svå ri gheter ~ Då man i mi n barndom sto d på vår veranda, dvs. ' Bruksgårdens, och såg <t neröver :l ~ såg m a n nä rm ast en grön s länt l som var planterad med olika

10 9,lags lövträd och buskar, hägg blodbok, valnöt, caragana, ek : paradis... äpplen, silverpoppel, alm, bok och lind.. 1 Några stora furor stå annu kvar ~ 1 Nedanför åsen utbredde sig bruksträdgården med s~na ärt _) kål. och rot. fruktsland samt bärbuskar och några få fruktträd v som inte bura någon frukt., Far brukade säga, att II de stoda med fötterna i kallt vatte~ och det tyckte de e; ; om "D 1 Runt - trädgården löpte stora, breda, - röda diken,, 1 Vinbärs _ buskarna, som bildade häck mot ~essa, tycktes dock trivas ~ 1 Trädgårdsmästar nas stora bekymmer var, att trädgårdslanden ständigt sjönko och måste fyllas på med ny jord. r Det var ju ej heller underligt t " ty de gamla berättade, att nvästonbykorna ll,. som ginga i het nere på mossen, i deras barndom gingo, ned sig i gungfly just där nere, där vi hade trädgården u' Vid högvattnet 1916, ' då marken var ganska upplöst ~. kunde en stång av dubbel manshöjd utan mot... stånd stickas ned i marken o' Innan trädgården anlades ~ ville grosshandlarf' Per t turån, som då var bolagets ordförande) ha biten,till torvtag för bränrrle, men far vill e ej ' avstå från att få en trädgård för husbehov och att få ha litet vackert omkring sig.. litet herrgårdslikto' På åsen i gruset ' kunde det ju ej bli någon växtlighet ~ ' Mur~n fick ge med sigo' Torvtäkten lades längre norrut o' Det blev ej ' mycket resultat av den hellero' Torvf r ågan var ej då och är ännu ej ' tillfullo löst,, ' I Sandviken övergavs torven snart nog som bränsle, men i stället nedlades mycket omsorg och intresse på torvodlingo' För att få fri utsikt ned över "Bergängstjärnen U, lät far hugga en bred gata rakt fram i småskogen o' För att man skulle kunna gå där, la... des en landgång ut med två bräder i bredd från trädgården nästan fram till tjärnen o Det fanns en ganska rik kärrflora där nere, helt olika den som fanns 'på rull stensåsen omkring vårt hus o' Därnere funnos nämligen vattenklö.,. ver, tätört, älggräs, kabbelök, skvattram, hjortron, tranbär, pyrd'la" ängs.. ull, ' starrgräs, dvärgbjörk. småbjörk, sälg och al 1, orchid~er och åkerbär, ett eldorado för barnen, om vi blott vågade oss ut på tuvorna. 1 Nu är hel a mossen ett minne blott ; en del är bebyggd med verkstäder o D~n norra delen Torvmossen Brukskontoret.

11 10 Utsikt över Storsjön fran ~ bruk$patrons ". är helt uppodlad o Präktiga skördar ha där tagits genom tidernas lopp mest bestående av havre ~ ' De odlingssakkunniga säga, att det är en mönsterodling "", Nu är marken utan större fyllning även mogen för bostadsbyggeol Utdikningar och björkar ha gjort sin tjänstoi En liten utlöpare från åsen finns vid nu - varande Sanclerängsgatang ' Det var en torr plats med tal1ar ~ dit vi brukade gå med vårt söndagseftermiddagskaffe. IMin faf och mina farbröder hade en gå n g i sin ungdom byggt en liten rishydda där med stolpar av granvirke och t sk med bark på.' Vi kallade den II barkhyttan på Holmenu., Den hade bänkar och bord men just in g a väggar och låg på bolagets mark intill gärdesgården, skilde bruket från bondhemmanet och som man endast kunde komma över på en " stätta ' ~ detta för att ej ' U västanbykorna ' ~ ' skulle komma in i vår trädgå rd o' Där borta var för oss b~~n länge li väridens ände" ; ty där bakom var bara skog, sko g, sko g ända upp till ' Västanbyn. ' Skiftet kalhöggs dock till vår sorg i börj an av år 1880: det blev så fult. ' Just den där lilla idyllen på Holmen är nu bebyggd med stora bostadshus 1 en koloni för 110 familj er, högbebyggelse. 1 Så många av tallarna som möjligt skola dock få stå kvar, si.. ga byggherrarna och planerarna. ' Den där gärdesgården var en mycket viktig gräns i samhället. ' Den Yttre S andviken sträckte sig fr å n Stormossen i öster till kanalen i väster och utgjorde den absoluta skillnaden mellan bruket och bondägorna, ett ganska smalt skifte ; som vilka senare dock voro ty längre norrut to g bolagets mark vid igen. ' Desto viktigare voro emellertid dessa ski f ten för den fria bebyggelsen. ' Utan _ för " grindarna ", som det då hette, (ty en grind fanns tvärs över Storgatan) växte det fria samhället upp, det s. k. ' "Yttre Sandviken "o ' De första, som byggde där, voro två vunner, förman Gustaf Andr~asson och bruksskomakaren Broberg.' De talade vid en byggmästare, som ritade åt dem och hjälpte dem

12 ~1 att bygga två likadana hus, ett på vardera sidan om Storgatan (den gamla byo vägen upp till Väst anbyn) o ' Dessa hus stå ännu kvar nä stan o fö rändrade med sin fr':l ntespis och sina glasverandor ~ hörntomterna vid Stor - och Köpman.. gatan 1 men lä r a nu snart få skatta åt förgängel sen, ' ty staden vill, att tomterna skola bli bättre använda.. ' Samtidigt eller något senare byggdes Grundbo, snett emot Brobergs ~ samt " bönhuset " (Stiftelsens) ovanför Andråas_ so.n. s.på,.backens krön e l Detta blev sedan Sandvikens första kyrka, som inköptes av Sandvikens bolag til.l brukskyrka 1 Q Andr~assons öppnade diversehandel i sitt hus och Broberg natu.rligtvis sk<?makeri o ' Sedan kommo a,llt flera handlare så'"som Dal oanna (sederme r a fru Jonson) och Dal _ Stina (fru Sahlin), vilka båda tidigare idkat handel på torget men nu tyckte, att de kunde förse sig med fasta butikero i Så var det skräddare Hedlund, vars son numera har rakstuga i samma hus, slaktare Eriksson ~ bryggar.e Andersson och sadelmakare Nordstedt m olfl,, 1 De senare byggde sina fastigheter längre bort efter Hedvägen (vid Persbo) o' I Men mi tt i hj ärtat av bebyggel sen vid Storgatan bl ev det även plats för " de andliga värdena "~ ) Bönhusen växte fram lika fort som handels_ kvarteren o' På 1870 : o 90 ~.. talen,. varom nu talas, var ju den stora friförsam lingsväckelsens. tido' Ovanför Andreassons tomt längs Storgatan ha vi ännu Be.. tel, Fräl sningsarmen och Metodi stkyrkan i en rado Dessa föregingos av divero ' se mö. teslokale r ~ som snart blevo för små ~ L 1ex o ' " Skomakarkyrkan f! på västra sidan om gatan och metodisternas möteslokal uppe på backen.. Frälsningsarmlm höll till att börj a med sina möten i ett skjul i trakten ol Om vi draga oss längre ned utefter bruksgränsen, ha vi även gammal bebyggelse " u~anför "o l Det var A P Larsson, som byggde gård och hönshus samt lade upp en stenmur mot rågången ~ Denna gräns gick dock ej i rät linje från Stor g atsg r indeno ett par räta vinklar bildades v i d Stålgatan, varefter gärdesgården fortsatte rakt mot väster igen mellan Yttre Sandviken och Sandvi. k~ns bruk ~' Vad sade nu bolagslednlngen om detta samhälle ~ som höll på att växa upp som en kåkstad f ri tt och obundet av alla byggnadslagarg' Andra bruk brukade omgärda sig med skogar och marker, så att ingen skulle tränga sig på och ställa till oreda och släppa in " rabulister 'l och annat ovälkommet folk och köpenskap ~' " Vi vill sköta oss själva utan främmande inblandning H, sade man ~ Men så r es.one r ades ej här.. rl Vårt folk får gärna byggsg' Det är bara bra, men v i skola söka hjälpa dem, så att det ej bli r en kåkstad ~ och vi skola släppa till m ark på andr a sidan bondma r k.e:n, om s å behövso ' Vi sko _ la ställa sakkunnig hjälp till förfogande fö r stadsplan, om det går, och se till, att gator utstak as osv.," Det ansågs vara till bolagets fördel, att ett handels - och hantverkarkvarter ordnades och att missionsföreningar. templare och godtemplarordnar fingo hjälp till bra lokl~.ler c ' Tempiarna er. höllo mark t i ll och med alldeles gratis vid Storg atan bortom Metodistkyrkan. 1 Det dröjde ej heller länge] innan bolaget styckade av ett ganska stort områ - de väster om Storgatan till bostadstomter för försäljning till allmänhe. De ten, den s ~ k ~' tl Västra villastaden "" ' Det var år 1898,, 1 Dessa tomter såldes dock ej : i sin helhet med full äganderätt; detta för att förhindra kåkbebyg. gelse i samhället samt styckning av de små jordbitarna,, 1 Köparen fick lagfart :på den del huset stod för att kunna int-eckna fastigheten " ' Resten a.rrenderade första

13 12 han på 50 år för en billig penning.. ' Då det inte fanns någon byggnadsnämnd" fö r behöll sig bolaget även att få godkänna ritningen på såväl huset som uthuset ~ 1 Detta bortföll ~ då kommunen fick sin egen byggnadsnämnd liksom förbe ~ hållet med arrendet ~ den som ville friköpte då sin toml I Skiftet ~ so.m var skogbevuxet med marig tall, kalhöggs. Gator stan kades? och björkar planterades längs vägarna,, ' Men när nummer skulle sättas på tomterna, var det lantmäteribestämmelser? som trasslade till gatukarak tären " Lantmätarekontoret i Gävle satte sig bestämt emot att göra på stads. man~r, låta numren löpa i följd längs gatorna, p å höger sida jämna nummer och på vänster ojämna, NeL numren skulle gå som på landsbygden zigzag över hela skiftet,, ' Det blev således en oerhörd röra ~ då en gatas nr S2 kunde komma att ligga b r edvid t o lex,, ' nr 7 ~ 1 Först nu har en fö r nuftig numrering på husen kunnat genomförasol Ett par gamla stugor lågo redan på 1860:. talet på platsen ~ "Lustigknopp n på bolagets mark och så "'Jensastorpet " på det mycket omstridda Jensas ~ hemmanet ~ va r s åtkomsthandlingar voro svåra att reda Ut.I Bredmosstorpet "Långfaste r s " har därför sin egen historia ~ ' Hela området på båda sidor om Ovansjö landsväg kallades Bredmossen ~ 'ILustigknopps '" historia ä r r ätt ~ustig o' När kanalen grävdes, fanns bland arbetar na en kvinna, Dalbritta, som deltog i arbetet. I Hon hade dessutom så mycket energi över, att hon byggde sig en egen stuga på kanal n brinken eller rättare sagt på en liten med höga fu ror bevuxen kulle, Dalbac. ken, nära där kanalen korsar landsvägen o ' Hon hade tänkt sig en stuga med två rum (kök och kammare), men det blev blott ett kök o'praktisk som hon var, murade hon antagligen egenhändigt spismuren, så att den även skulle betjäna kamma r en på and r a sidan fö r stllgan ~ c Muren kom då att skjuta ut utanför ena väggen.. ' Så kom konsul Göransson o c h besåg stugan och lä r ha sagt : "Men Britta? vad ha r du fö r e n lustig knopp på stugan d i n? ;! Kamraterna hennes vo r o ej sena att g e namnet " Lusti gknopp r. åt skapelsen, och det lär visst gården? som nu ä r en stor och fin villa, heta än i dag o ' Åtminstone sitter det namnet kva r i oss gamla sandvikare.! Hela ~ r edmossen ( ä ven kallad Stormu r en) var, som förut nämnts ~ ett enda kärr ända upp till Tuna ~ och L å ngsjön samt till Fiskängstjärn (även kallad Nybonstjä rn),,! På stora B r eclmossen växte i min barndom endast skvatt. ram, dvärgbjörk, hj o r t ~ on och ängsull o ' Ihte en enda liten tall eller björk eller al trivdes i blötan... ' Kanalen blev ju dock så småningom en kraftig " dränerare \1" Först nä r man kom upp till Jädraån ~ kunde man tala om en löv p ängo! Man tyckte, a t t det var en lång och tröstlös trakt att ro genom mossen. ' På dagen var det soligt och skugglöst 1 och på kvällen, d å man skulle hem ef. ter en trevlig utfärd till Jädraån, var det kallt och dimmigt ~, Jädraån där n emot hade vack ra stränder med alar och björkar, och där bakom, när man närmade sig 9vansjö prästskog ~ fanns det höga granar och furor.' Otaliga voro de roddbåtar av alla möjli g a typer, som trafikerade på kanalen och ån " Det fanns nämligen i ngen kö r väg mellan Sandviken och Jä r bo ~! Bönde rna måste fara runt till Kungsgå r den fö r att komma ned med jordbruksprodukterna till bruket ~ l Det var ett sto r t evenemang, när ett par arbe t are li g i c k ihop " om att köpa en Ii ten å ngbå t att frakta ned mjölken på från Bac~a om morgnarna. l Denna båt hyrdes sedan med begärlighet av söndagsfirande sandvikare. 1 man tag i båten "John ' en vacker kväll att bogse r a r oddbåtarna, var man Fick Bredmossomr'det Kanal en Jädrdn

14 13 mycket glado' Nöjet kostade kanske en femma för hela kvällen. ns voro ljusa, Sommarnätter M och de blå trollsländorna underbart vackra bland näckrosor och vattenklövero' Det var liksom mer idylli skt att åka upp efter ån än att ro ut på Storsjön och betydligt mindre riskfyllt med tanke på väder och vind. ' En bit ovanför " andra dammluckan", dvs o' där kanalen lämnar ån, är en liten holme, där det i min barndom fanns ett litet ljusrött, rätt förfallet II lusthus ". ' Det hade konsuln byggt till utfärdsmål, då han ännu bodde på Högbo herrgård på 18S0 :.. talet, innan Sandvikens bruk ännu var påtänkt. Jag tror, att han sedan dess hade sä rskild kö rl ek till den pi atsen. ' Vi fingo rätt ofta bud från vår farfar : IlNu ska ' vi ro upp efter ån. l" Han hade två stora roddbåtar (i Bredkanalen). I dem plockade han hela sitt hushåll och o ss med samt en po tati sgryta, en stor kaffepanna, ett Ii tet för detta ändamål gjort sillhalster, smör och bröd. ' Det viktigaste av allt var fyra kraftiga roddkarlar, två i varje båt,, 1 Så bar det av i 4-5- tiden särskilt på söndagseftermiddagarna.. Då. vi kommit upp till Holmen, sprungo vi barn och lekte sista paret ut osv ~ ', medan mamma, faster Elisabeth och mamsell Berg först kokade kaffe och sedan stekte sillen och kokade potatisen till kvällsmaten. 1 Var det några utländska gäster i våra hem, blev det en verklig upp _ levelse för dessa att få vara med på detta enkla nöje.. ' Sommarnätterna voro dock oförlikneliga och äro svåra att glömma, ' Vi kommo hem vid midnatt, då det var rätt skumt vid kanalens nedre utlopp ~ ' Efter att från början ha sett ut sqrn ett brett dike med ö'1lsom sten, lera och sandskärningar i branta slänter, var den redan på 1880:- talet mer liknande en lövsal. ' Alarna hade vuxit och blivit stora och överskuggande. ' Vi barn tyckte, att det var rätt mörkt och kusligt att komma in under lövvalven ~ ' Så var det det där "otäcka" att ro under Hyttgatsbron? ' " Tänk. om ämbaret skulle falla ned eller om någon just skulle släppa ned det i båten på våra huvuden : '''' På hron, som då var av trä. fanns vid ena sidan en liten plattform med ett hål i golvet, en vinsch och e~t ämbar att hissa ned för att hämta upp vatten.. Vintertid var det j u bra för husmödrarna att ej ' behöva gå ned på någon av de många klappbryggorna och hämta sitt hushållsvatten ~' ty runt öppningen ~ar hålet, men det va r alltid öppet där. Men det var desto farligare för barnungarna, det ständigt svalli s o' Det skulle ju vara ett lock på Ja, klappbryggorna i kanalen var en sak på både gott och ont. ' Klappbryg - Brukets flöto på Itunnor eller voro försedda med hissverk att reglera efter vattenståndet.. ' De privata, som lå go tätt, tätt på båda sidor från sprut huset nere vid jä:rnvägen och torget till dammluckorna vid Ovansjövägen, voro mer eller mindre primitiva ~ ' Vid spruthuset fanns den största klappbryggan, dit man kunde kör~ med häst ~ och dit man forslade hela stora bykeskar med hets, bykta kläder från gårdarna och bolagets egen tvättstuga (nedanför ÅS gatan).1 Där var en.ständig trafik av husmödrar och tvättgummor året om.' Det sades, skrevs i att Sandv iken var känt som en särskilt renlig plats, och detta till_ hög grad närheten till vatten för alla hushållen o' De mattor och verkskläder, SO~l skrubbades rena på alla de små och stora bryggorna varje vecka, vord minsann ej få till antalet.. men hu så kallt om vintern?1 Sommartid tvättades allting i det rinnande vattnet eller på själva bryggan.. " Allt" r ann o ck så ' lu t i k an al en t r e gn va t t en, k look v a t t en (do ck ej ' o f f i c i eli t) o ch förresten allt möjligt, som man ville bli av med ~ ' Då strömmen tidvis var go rn a

15 14 rätt kraftig, åkte alltsammans rätt hastigt ner i v,erket, utom det som fis _ kades upp på gallret nere vid spruthusel ' Det var roligt att stå där och titta på, när gubbarna med långa k rattor rensade inloppet till turbinerna. 1 Det var löv, brödbitar, tvättkläde r, döda kattor OSV o ' Kanalkanterna och bryggorn 'a voro alltid omtyckta lekplatser för ba r nen för att ej. tala om att hoppa på isstyckena ~ som ju av strömmen voro me r e.ller mindre lösa, l Det är underligt, att ej' flera barn fingo släppa till livet under alla djärva lekar och vågstycken a ' Me n på den tiden var det nog i ngen m,amma i Sandviken ) som ej ', så gott hon kunde, fö rsökte att skrämma barnen för d en där förfärligt farliga l) kanalgubben :P., som ta r småbarn - men det hjälpte föga Q ' Och var badades det i forna tider? Då var det ju ej - så vanligt med Kallbad kall.. och varmbad, Det va r väl egentligen bara "herr skapen " samt pojkarna, som företaga sig detta.,! De för ra fö r att det v ar nytti gt och fint att ha ett badhus ~ och de senare fö r att det var skoj i gt att plaska w ' Kanalen var för dj~p för den ej, simkunnige, och ':man kunde väl ej - bada så där öppet hell er mitt bland folk M~! I Bredkanalen fanns det dock möjligheter att ordna för bado r Det byggdes på talet en l iten bassäng me.d avklädningsrum i nord ~ östra hörnet fö r tjänstemän och på den södra sidan ett långt skjul för skol barnen ~ t Någon fl icka såg man sällan dä r. 1 I verket nedanfö r ritkontoret (nu _ me ra arbetsbyren och byggnildskonto ret) byggdes senare på I880 - talet även ett badhus med bassäng för tjänstemän, längre först österut och sedan söderut, slut plev' dock vattnet så fö r orenat av oljo r och sot, vilket sedan flyttades längre och allt eftersom verket växte. ' Till att man blev mer smut u sig efter än före badet ~ 1 Jag minns så väl en gång, nä r mi n broder ej kom i tid till midda g ~ Han hade måst gö r a sig ext r a ren med såpa inne i bassängen, enär han vågat sig ut utanfö r och tl r idit på en stock och simmat i olj al,. ' Paj. karna badade väl litet hä r och var vid st r änderna och även de vuxna karlaru na, t ~ le x,. 1 framåt Gunnarudden o Att bada l ä ng r e bort vid Hedåsen och Pynten kom nog ej i f r.åga,! Det va r alltför l å n gt bort; cyklar funnas ju ej :o ' Åt and~ r'a sidan nor r ut vid kanalens utlopp u r tjä r nen var även en ganska bra badplats, vid ~ S pång en ~, men dit v~gade s ig ej heller någ r a f l ickor eller kvin nor. ' Man kunde ju ej bada annat än i badhus, om man ville va r a anständig. ' Nå, ba~ade man då ej hell er varmbad i Sandvi ken på 1870 ~ 1880: ~ Varmbad talet? Jo, d å ~l Det va r efter förhålland ena i allmänhet vä l ställt därmed. ' De gamla gårds ~ o c h bygdebastuna va r a redan då blott sägne r e ller r uiner i trakten, men iden togs upp hä r ~ ( De t fanns ju både vat t en och å nga nere i verkstäderna, t i 1 l ve r k e t i all a t Vål ~et i n g else r fö r ba st ubad ~ ' Kanalen delade s vid ingången armar ; no r ra och sö d ra kanalen,. de s ~ k o' " dragen <1 ) (ty därutanfö r i sjön frös ej vattnet ordentligt, en fara för s k r idskoåkare) o! Vid södra kanalens södra kant under det stora bess emermaski nhuset ordnades I> badinrättning'" för allt bolagets folk, stora och små? tjän stemä n och afbetare ~' Ingen ~ inte ens konsuln ~ hade bad hemmao' Vi g i ngo alla di t ned i de mörka, kulna lokal erna fö r att göra oss re n a ~ ' Först kom man in i två l um, där man lade av sig kläderna. ' Sedan va r d et ett r um med spjälbänkar och ånga samt en l iten sk r ubb m"ed ett badka r jämte e n du sch och en lår med vatten. 1 Gumman Hedman s amt maskinisten Nordmark ftoppll ti :-l skötte om bad_ ningen. 1 Som det ej fanns elektriskt lju s, var det fo togen ~ eller oljelampor. som alltid lyst e unde r badtiden, det.må ha varit mitt på dagen eller på

16 15 kvä.l1en, och ångan stod tät i alla de små lokalerna. ' Men det var skönt ändå att bli riktigt badad och ej bara skrubbad hemma i barnkammaren eller i kö. ket. t Allra skönast var det dock, när man kom ut i friska luften igen, ut på b ro n ö v e r va t t n e t i k an a 1 en, uppför trappan till " stora gatan", där man fick stanno.qch titta på " bokarn fl, om man ville. nbokaren " var en maskin, som skötte bokningen.' Den lät ungefär så ~ Bokarn" här : "Bokargubben har en pojke, Bokargubben har två pojkar fl = en viss rytm man kändeol Det var eldfast tegel, kvarts och dolomit, som stöttes sänder med 3-4 upp - och nedgående, järnskodda timmerstolpar i ett litet rum över kanalen under gatan för att sedan användas som murbruk till si amning av bessemerkonw vertrar eller skänkar och hyttor. Att stå och se på detta, som rörde sig där nere, var ett stort nöj 'e för all a barn. Mannen,.. som skötte krossen, kall ades även han " Bokarn" eller :1Bokarnisse ".' Jag minns en gubbe där nere i hålet, som var alldeles vit av damm som en mjölnare. ' Krossen drevs antagligen av vattnet från turbinen under " gamla verket " och gatan. ' Vilken lokal för siliw kos! l Men därom visste man intet på den tiden. ' Det fanns ej något, som kallaw des tuberkulos endast gubb- och gumhosta, då " ~ungsotsåldern t', år, var passerad. ' Barn förekommo rätt allmänt i vefket. l De gingo ned med mat till sina pappor och ginge, sedan omkring och tittade på allt möjligt, även då de inte skulle bada i bastun.' Det enda riktigt farliga var att komma i närheten av de u röda ormarna" i trådverket eller att komma under gnistorna, då det blåstes stål. ' Inga elektriska truckar funnas utan endast stora, beskedw liga hästar, som droga de små vagnarna och gärna ' stannade, vägen. ' Det var s :tillsamt och rymligt, bara man aktade sig, när de stora lokomotiven komma. var inte så farl~gt då en unge var i Men de blåste hela tiden och pustade ordentligt, så det det heller. l "Styrbjörns " ankomst var ett stort evenemang ~' Verket fick ett eget lilleputtiokornativ, s.om kanske var litet farligare w men roligt att någon gång få åka på.' " Besök i verket II Jag nämnde nyss om Uspruthuset,.. ' De t kanske vore skäl att erinra Brandviisendet sig något om hur brandvösendet tedde si g för en barnunge. ' De gamla, som då vara med i ti eiden ", äro lu all a döda nu och kunna intet berätta. ' När t!lden "var lös "', tutades det i verket med stora brandpipan (grövre än den som det blåstes i för arbetet) oavbrutet, tills all fara var över. ' Vid den stora kolhusbranden år 1890 på ping s ten kallade den på hjälp från när och fjärran i 14 dag ars tid, vissa timmar om dagen eller natten, när folk bew hövde avlösas. De fem kolhusen brunno nämligen med öppen låga i över två veckor, och eftersläckningen tog hel a somrpareo ol w li1en låt oss återvända ~ill " torget ti söder om Storgatsbron över kanalen. ' I slänten därifrån ös M terut ned till kanalen funnas tvenne små ~jusröda träskjul, det ena var Il spruthuset " och det andra längre ner stora pumpen, där brukets alla vattentunnor fylldes ~ l En järnvägsövergång faons i Storgatans fortsättning och där på andra sidan nvärdshuset " och stallen, gamla stallet rymmande en 10 '-12 hästar och de Il nya" med 33 hästar. ' När brandsignalen gick, lämnade all a, som kund~, sina arbeten och rusade i första hand till stallet att hämta en häst och spänna för en vattentunna (några sådana' stodo alltid fyllda) och så ge sig av till 'spruthuset" eller till pumpen och så till brandstället.' Den körkarl, som kom först fram, fick belöning, hela fem kronor. ' Brandredskapen,

17 16 som ps. 1870:Dtalet bestodo av handsprutor" vilka 8-10 man pumpade, kördes fort ut och spändes för., ' Jag tror bestämt, att det var karls lf som springande drogo dem ~' Nå gon " langnlhg l1 med hinkar att fylla sprutorna, s. k ~' vattenkedj a, förekom antagligen också. ' Om det var kallt, kunde det hända som vid tråddrageriets b r and, att manskapet bjöds på glögg Sprutorna fylldes från tunnor, som kördes med häst oavbrutet frå n kanalen till brandstället. ' En av bolagets ingenjörer var brandchef. För att man skulle veta, var han, uppehöll sig fö r tillfället ~ åtfölj"es han aven man med. röd flagga. ' Brandplatsen avspärrades medelst långa, röda stänger, vilket hjälptrupperna skötte om.' Efter några.stör r e eldsvådor i verket och en bostadsbrand på gamla bruket (Storgatan nr 10) köptes en ångspruta. ' Det var en stor, grönmålad och med mycket blänkande mässingbeslag, fin ångmaskin, och till denna byggdes ett särskilt hus med två döt:rar.' Detta placerades tvärsöver kanalen nedanför klappbryggan. ' Där inne fanns det alltid ved, till och med inne i eldstaden, och jag tror, att det även fanns något (kanske fotogen) att få hastig fyr med under å!1gpannan ~. Jag har hört sägas, att konsuln en gång satt m,ed klockan i handen, då brandsignalen gick (antagligen å~ 1890) Q' Det dröjde tio mi nuter, tills han hörde, att " sprutpumparna satte i gång _ en stor förbättring inom brandväsendel ' Maskinisten fick också beröm för hastighetsrekordet" Om slangarna ej räckte till brandstället, flyttades sprutan med hjälp av några hästar till en annan del nv kanalen ~ 1 Det fanns ett par murade plattformar fö r detta ändamål, men j ag kan ej minna_s, att de kommo till användni -ng ~ Mera portativa brandredskap komma snart i bruk " Från min barndom minns j ag ej mer än tråddrageriets båda eldsvådor och Storgatshusets. Men sedan blev det någ ra valsverkstak, taket omkring hyttan osv ~ ', som brunno, ävenså skräddare Östlunds gåre! på Storgatan och så den stora kolhusbranden "' Det var en brasa, som särskilt bör ~tecknas ~ 1 Pingstdagen 1890 hade varit strålande vacker med konfirmation i Stora kol- husbranden då en av mina systrar konfirmerats b' Ungdomen hade dagen fprut varit kyrkan, ute och plockat IiI; ekonvalj er,att pryda kyrkan med " Lönnarna stodo i blom, och björkarna vara fullt utslagna en h ä r l i g. p i n g s t : ' p å d en t i d en v i s s t e man ingenting om lågt r yck och oväderscentra, som flyttade på sig.' Någon, hade kanske läst av barometern och sett, att den visade oro. " Vanligt folk visste dock ej ~ vad natten skulle " i nnebära ~ 1 En hel d e l männ i sko r vo ro bo r t resta under helgen eller ute på holmar och skär. Så börj ade det med nordöst ~ lig.a, h~ftiga vindstötar ) just då det blåsts bessemer, och en gnista blåste in i kolhuset, som lå g strax sydväst om bessemerverke t. Trävirket kring det närmaste kolhuset flammade upp i ett hörn 1 och efter en stund vo r o alla de fem fyllda kolhusen ett enda fl ammande hav. ' Samtidigt bröt en orkan med snö -lös ett oväder ut.an like ~ Lönnlöven trasades sönde r ~ och björkarna tyngdes ned av snön, men elden to g ingen noti s därom - det spottade till litet, ' Kolhusen lågo då på den plats, där sedan martinverken, mekaniska verkstaden och klensmedjan byggts, och sträckte sig frrun till vedgården ut mot stora vägen mitt emot stallen. ' Elden r gnistregnet och röken kornmo således att avskära all färdsel mellan själva Sandvi ken och "Backen " på vägen till Selj ansö, den del av åsen, som nu är betydligt reducerad, men som då var bebodd av ingen jör Tord i\lagnuson ~ verkmästare Larsson m.,h d ' vilkas bostäder voro starkt hotade i den nordliga stormen. Åkertegarna nedan.!ör backen voro genomkorsade,

18 17 av diken, så där kunde ej häst och vagn ta sig fram, varför man ej hade nå gon annan förbindelse med dem som bodde på södra "B acken II än att gå runt hela vä g e n till Selj ansö gård. ' B arnen fin go därför bäras eller Z å den l å n g a vä gen mitt i natten.. Räddningsmanskapet, dvs. ' allmänheten, sökte s i g fr mll, så go tt de kunde, för att hjälp a till att utrymma alla bostäderna där uppe. En liten stuga nedanför åsen brann ned, men de övriga husen kunde r ä ddas. ' Boh a ge t spriddes ut över hela samhället och räddades in i olika hem. Det dröjde ju flera dagar, innan man var herre över elden och kunde var a säker för hu sen d är uppe. Min faster, fru Elisabe th Mae:nuson, brukade berätta, att hon fick i g en allting utom en tesked, som dock efter någon tid hittades i askan utanför det b r unna svinhuset. Rörande var det, när man så g mä n och kvinnor komma kno gande med vad de hade räddat, eller när de anmä lde : "vi ha en byrå, vi ha en soffa att hämtas " ~ 1 För barnen fr å n dess a, hem b äddades olycksnatten 110S n konsulns n~ sedan Seljansö gå rd, dit de först fördes, e j l ä n gre ansågs säker. ' B ränderna och de g lödande kolstyckena flö go nämli ge n ä nda d i t ut. ' Nere i verket var släckningsarbetet livsfarli gt. Folk a rb e tade in t e ns i vt för att begränsa elden. ' Det talades om, att de i b land hoppade i sjön för att blöta klädern a och svalka sig. ' Efter 24 timmar kom min far hem, kol s vart i ansiktet med svett skägg och rinnande ögon, h a lvblind av rök för att f å litet mat och för att skriva telegram ~' " Skriv du, Si grid, j ag ser ej.' Vi måste köpa kol omedelbart till da g ens pris, och därfor, ser du, när det i morgon kommer i tidni.n garna, att Sandviken förlor at he l a sitt å rsbehov av kol, kanske prisen stiga.. Vi f å skynda oss att gö r a Upp ". 1 De t va r en lycka, att vinden lå g " från n verkstäderna" annars hade säkert d e t h ela s truk i t med så eldfängt som där var, särskilt gamla tr å d ~ drageriet och de g amla kallvalsverken ho p gy tt rade som de l ågo. ' De t nya kolhuset b lev sedan ej byggt inne i verket utan p å potatislandet utanför, och ved gården flyttades väs ter om stallel En popp elall e planterades vid nya kolhuset, för att gnistor frå n lokomotiven och verkstäderna ej så l ä tt skul le smyga si!! in bland kolen. En linbana byggdes för transporten av dessa t i ll hyttk ransen - ett fö r dåtiden modernt kolspel me d korga r, som dock till a tt börj o med ej så sällan föl10 n ed. Vi barn tordes ej : gå und e r, då en korg å kte över v åra huvuden. En gån g föll en ko rg ned alldeles bakom konsulns vagn. En annan gån g f ick ett av barn en Ill agnuson en liten spade slagen urhand e n av en kolkorg ~ ' De båda bostäderna, som hotades av elden. Magnusons och L a r ssons, voro n ed flyttad e från Högbo och ha nu flyttat s ännu en gå n g, riktiga tim merhus som de äro ~ Den förra flytt a d es t il l Klan gberget vid Mossvägen den sen a r e till Hed g rind t i llika med de t hu s, som byggdes åt i n gen jör Axe l Wahl berg p å talel ' '1 L.as;;ollas- gå rden ", den ä ld s ta på platsen, tror jag, revs ut an att flyttas ~ d å år 1904 en villa byggdes åt ingenjör Arvid Johansson på " Backens ~' k r ön med utsikt över v erke t ~ Me n kolare L a r sso n s bo s t ad li tet l ä n ~ r e söderut står ännu kvar, ä ven sågförman Krokst rö ms sam t e tt Ii t e t hus, Poraths, som va r it verkmä s tarkontor n e re i verke to' Ett r e lat i vt nytt hus finns även där. 1 Det byggdes åt s medsfö rman Tyskl i nd, då "Lassollas ", hans gamla bo s tad, samhällets fö rs ta skola och lånhibl iotek revs. Men allt detta står nu på brant e n och går väl snart mot sin undergång. ' Verket ä ter upp åsen, och människorna få ge plats undan för undan o'

19 18 to rg ", Det vilket gamla torget i Sandviken fick aldrig det fina namnet " salu - Torget och to rghsndeln senare blev modernt,, ' Det var torghandel den si sta fredagen och lördagen i varj e månadg l Torget låg vid Storgatans södra ände omedelbart norr om dåvarande järnvägsövergång o Gatan och vägen på andra sidan järnvägsöver gången kallades helt enkelt Backen, ehuru ju båda en gång i tiden) innan bruket fanns till ~ hette Hedvägen, inritad på gamla kartor som en slingran de bygdeväg längs åsen o På krönet låg Lars Ollas vitrappade gård med ljus röda knutar och längre bort Seljansö och slutligen Hedåsstugan r ett rast ställe för vinterfarande mellan Ovansjö och Forsbacka- Gävle o Där var också kö rvä gen sill t o Torget låg som nämnts strax norr om järnvägen och var på 1870~80 talen samhällets medelpunkt., På 1890:- talet byggdes intill torget den nya badinrättningen o Sedan byggdes först en och sedan en annan viadukt över jätnvägsspåren ~ ( Torgytan var aldrig stot, men den utnyttj ades väl på lik vidsdagarna u Även däremellan var trafiken livlig särskilt vintertid, bönderna komma med sina kolryssar och vedforor ned till verket på andra si dan~ "Likviden II var den verkligt stora händel sen ~ Avlöningarna utbetalades nämligen sista fredagen i varje månad ~ och det visste ju allt vad handelsfolk i trakten hette, både bofasta sådana, gårdfarihandlare och böndero ' Till Sandviken skulle man med sina varor : och I1 torget ll var fritt för alla o Då blev där liv och rörelse o Man ställde upp sina stånd eller inrättade salu bodar.i. sina fordon, som det föll sig eller på traditionella platser. ' För~ säljningen av smör och ost Lex ~ 1 försiggick vid de låga staketen mot kanalen, där man måste trängas med hästarna, som bundits där. Dessa små ruggiga djur fin go stå hela dagen med sina granna täcken, då hötappar, havretornistrar och vattenpytsar, till dess gubbarna och gummorna avslutat sina affärer, hälsat på släkt och vänner, inkasserat fordringar och druckit kaffe. 1 Vilka var det nu som befolkade torget? Jag skall kanske bör; a med de kvinnliga gårdfarihandlarna o De såga urgamla ut men vara nog rätt unga. Torget vid början av talet.

20 19 Vi barn tyckte åtminstone så, inbyl t ade som de voro i k appor, fil t a r, scha ~ 1 ar och sk innfodrade botforer som karlarna.' Pälsar h ad e de d ock in t e. Det var kortvaror, kaffe och bakverk, som k om p å deras lott. Ville man ha tr å d eller knappar, måste man vänta med att köpa det, tills Dal "" An na eller Da l S tina kom till "likviden". ' Den förra hade ett riktigt stånd med väggar och en lucka att öppna. ' Detta "åke" stod under mellantiden p å backen bakom det nuvar and e badhuset. ' Båda dessa "kullor " köpte eller byggde sig se dan egna fasti gheter med butiker på Yttre Sandviken. Varda g sskor köpte vi också på tor ge t. ' De voro liksidi ga och försedda med kopparhällor p å t årna samt l ä der remmar, ' Vi barn, som voro bekanta med kusken Lilj.eros l vilken bodde på Stations gatan invid torget, fingo gå in till honom och prova skor. Så förekommo stånd med manskläder, mössor och hattar fr å n Jacob Bellander s i ströms och Schevelius'. Dessutom mä rktes den roli g e, Gävle, Linda munvi g e!<nll1 eis med sina kor gar och borstar samt dalmasar i massor med sina laggk ärl, sl e var, vävskedar och skyttlar. ' Dessa senare dro ga land och rike omkrin g i hel a kar a v aner. ' Sandviken brukade de besöka nå gon av likvidsdagarna i j anll ari e ller f ebruari. ' De vara klädda i lån g a, vita pälsar.' Duk ti ga matsnek ar had e de i si n a skrin, och de p a ckade gä rna upp sin förnin g i Lilj eros kök, där de kunde f å köp a litet varm kålsoppa och kaffe m. m. ' Där var det varmt och gott, skämt och humor fattades ej. Ann a rs fanns det ju även kaffe ute p å tor get. F'oto genkok a rna osade hela dagen, och gumman Fernström sålde struvor och an.. n a t bakv e rk, hemkokta karameller m. m. ' Husge r å d, bleck g och kopparkiirl ~ ler kärl, kälkar och enklare möbler kunde också köpas d ä r. Slaktare stodo där med sina k ä rror, och band- och trå d gummor s.amt del gummor, som a j orde h årar beten, blandade sig med publiken. Dä r h ö rde man också ett och an n at posi tiv, men annars fanns det ingen "förnöj else".' Klockan ett, och då smederna komma ut fr å n verket ~ bl e v det ännu mera liv i kommersen. De t va r även andra, som be.. gagnade si g a v " likviden ", t. 'ex. alla som hade fordrin g ar at t driva in, fj ä rdin g sman Östblom och bryggare Andersson m. fl. ' Torghandlarna, som i re ge l komma redan på f reda e; en, h ade i s li g mä nhet bekymmer att skaffa sig lo g i. Många voro no g de kökssoffor och soff lock, som fin go tagas i anspråk hos v ä nn e r och bekanta dessa nättel'.' Som er sättning lämnades t. 'ex.! en smörklimp eller ett par supar. trå ngt i de hem ) dör man hade stora barnskaror. Men n og b l e v det Tor ghandeln var no g en stor konkurrent till d e få f asta "bodarna";, ' Ha n de l s bodar och varu{ör_ så kall ades butik e r på den tiden. ' Vi h ade For s ströms "bod " på Stationsgatan, sö rjnin g Abr aham s son s på Högbovägen mittför Sto r ga t an samt Ekströms vid B r e dnä s ( Persbo),' Då fann s det ännu ej ett e nda hus på Yttre Sandviken. S enar e, på t a l e t, tillkom bebyggelsen vid Storgatan och Köpm an gat a n, fö rs t kal.. l od Grundbo~atan.' Till att börj a med voro s l aktarna ambulerar..de. Jag mi nns, när ~ lakt a r e Sjöberg från Ovan sjö kom me d sin kärra till herr gårdarn a. De t s.k edde int e blott på likvidsdagarna. Fisk så ldes även f rån kärra. Sätrafi s.. karna o ch brukets egen fiskare Högberg förs åeo oss me d den varan. Dricka hä mtades hos bryggare Anderson vid Brednäs. ' Till bry g gerie t gick man, d å man skulle köpa jäst i en kvartersbutelj. Det var en kusli g v äe; l å n g t bort i s ko g en. Det var bara vi ssa da g ar man kunde få denna åtrådda vara. All a bak a de ju hemma på den tiden, och press j äs t e n v a r ä nnu ej Ilppfu nn e n. Det f anns dock ä ven gummor, som bryggde dricka och sålde j äst, Till g rovbrödsba-

21 ~o ket ett par gånger om året gick det åt mycket av den varan, i synnerhet om den var tunn, vilket ej : behagade bagerskorna Nyman och Bäckström, som bakade åt oss hemma i bagarstugan under matsalen (nuvarande linneförrådets sy rum i Bruk sgå rden). Medan jag håller på att tala om livsmedelsförsörjninge.n r, vore det ej ur vägen att även nämna om "vårt dagliga bröd", nämligen bakningen i Sandviken.! Det hårda brödet (r.g), knäcke eller spisbröd ) som det kallades ~. bakades alltid på pi atsel. }' I Några spisbrödsfabriker funnos ej förrän på a talen, då man kunde köpa falubröd, ett rutigt, mört, fint bröd, vilket man bjöd på 9 när det skulle vara extra finl! På bruket fanns det därför fyra bagarstugor i varje tvättstugehus. ' Där fanns alltså rum med bakugn, bakbord och jäsbräden f och där försiggick bakning oavbrutet höst och vår. 1 Man köpte ett par säckar rågmjöl, eldade upp u gnen med långved, satte degen i de stora trågen kl o l 8"9 på kvällen och börj ade sedan utbak ningen kl. ' 4 på morgonen. Vanligtvis var det två husmödrar, som hjälptes åt och sedan delade baket, eller också lejdes ett par gummor, som hade bakning till yrke ~ ' De fingo betalt per säck. ' Det berättades, att rallare och andra tillfälliga arbetare betalade 2S öre per säck i baklön på talen. Då var det "IlKlangrnor " i torpet nere vid mosskanten öster om åsen, som ut fö rde det arbetet ensam, trots alla barnen hon hade omkrin g sig i stugan ~ Om man kom över blod, bakades det även paltbröd. Den största läckerheten var dock härkakan. 1 Vid grovbrödsbaket brukade man bli bjuden av grannar och vänner på ett " smak n. 1 Några kakor togos undan, innan de gräddades. Kanterna vekos upp, och så breddes tjockt med lingonsylt på, innan de gräddades. 1 Det var mycket gott, i synnerhet om de voro litet varma, och innan de blevo segao " Det dagliga brödet " Vetebröd ansågs som lyx och förekom endast som kaffedopp och till helgdags. 1 Det bakades runda bullar eller längder i hemmen i spisu gnen o Något torkam des till skorpor, som ej heller funnos att köpa.' Så bakades naturligtvis tjocka pepparkako r ~ då ju sirap var det enda sötningsmedel arb e tarna besto do sig med o' Socker var mycket dyrareo' Till maten hörde ju också - det som var allra m e st värdefullt u fläsket. ' Grisen var den 'l fattiges sparbössa '~ som det hette, och varj e arbe u tare fick ha en liten svinstia bredvid vedbon, om han ville ~ Fö r st snickrade de själva eller tillsammans med grannen ihop en liten kåk åt nasse. ' Spädgrisen köptes på torget eller vid j ärnvägsstationen, d är det i novemu ber - december eller i mars hölls auktion från va e: n ~ Grisen blev då lagom färdig att slaktas till julen efter,,' Snart såg det för ruskigt ut med all a de olika, små kåkarna, mer eller mindre väl skötta,,' Då tog bolaget helt resolut och byggde snygga stior med " rum och veranda n på vardera sidan om vedbodsgavlarna o Min far kallade dem " italienska paviljonger ", och där kunde det hållas rent med torvströ. ' I november - december hörde man varje morgon så där vid 4 ~ 5.. tiden, huru grisarna sk.reko, då si aktare Engström el ler Anders Elg kom och släpade ut dem till slakt och stack dem.' Längre fram användes slaktmask. För gubbarna var det ett kärt tillhåll att vid f yra ski ftet eller på söndagsmorgonen stå och prata och jämföra kreaturens " växt och förkovran " " Egendomskänslan och sakkunskapen funnos i de gamla bondeätt lingarns, och gummorna kunde sin konst att göra korv och sylta" Dalmasens tinor avenvirke komma nu till pass.' Kunde man ej : bestämma vilkens nasse,

22 2.1 som var tjockast, tog man ett snöre och mätte älsklingen över- magen, slog en knut och kontrollerade sedan tillväxten.! B en fl~sket räckte ju ej hela året. t Vad åt man annars? Man köpte tunnor med salt sill och strömming och delade mellan hushållen. Så hade man sitt potatisland, en eller ett par säckar rågmjöl och en mindre dito vetemjöl, en topp socker och en kruka sirap.! Det blev stommen i Att gå och köpa för dagen kom ej på fråga, alla hem. ty även de små hemmen köpte för länc:re tid. Bär plockades naturligtvis i mängder och syltades ofta surt, då socker och sirap var så dyrt. Matsedeln var nog överallt salt strömming och potatis samt kaffe med smörgås (kaffet blandat med cikoria, råg eller "knallar " ) till frukost. Middagen bestod av pannkaka, kabeljo, paltbröd med klimp och fläsksås, ärtmjölspannkaka, kålsoppa, ärtor och fläsk, välling och surmjölk och " fii u, ölsupa, saftsoppa, sill i olika former, rotmos, salt kött, fisk, hämtad ur sjön, och någon gnn g färskt kött, helst köttbullar.' Till kvällsmat förekom gröt och mjölk, helst rågmjiils ~ eller korngrynsgröt. Risgrynspudding med saffran och saftsås var nog hel gdagsefterrätten.' Grönsaw kcr förekommo inte all s, knappast på herrgårdarna, där matsedeln i stort sett var densamma som hos arbetarna, åtminstone i mitt hem. ' Mjölk hämtades hos bönderna i Högbo samt Västan. och Östanbyn eller kom från Ovansjö per järnväg eller från Årsunda per ångbåt. En del mjölk kom i små flaskor till varj :e hushåll, och en del mj "ölk delades av gummor, som antingen stodo på järnvägsstationen eller ångbåtsbryggan, där de!'mätte ut'" nen åtrådda varan, som det var ganska ont om. ' Några verkli ~ t stora ladugårdar funnos ej här, inte ens vid Hö gbo herr gård, som dock var den största. Bönderna hade ej många kor vardera. J ordbruket i socknen va r det ej " mycket med i jämförelse med de rika Ovan sjö och Valbo storbönderna. ' Högbo bestod huvudsakligen av skog med sm:] odlade bitar och små, oansenli g a gårdar Sandviken kom till. ' Låt oss återvända till tor g et. ' Dä r vävnader och arbetskläder. tvad som köptes alnvis var no e: till lakan (att kasta ihop på mitten), en fattig bygd, innan fanns även nå got stånd med endast domestik blåväv till karl skjortor och mollskinn till byxor. Grå domestik fanns väl också, men något gl adare ty g minns j ag ej. ' i~ej ', det var nog så. att "bomullsklänningarna och ä ven ylleklänningarna vävdes hemma.' En vävstol fanns i snart sagt varje hem; det vävdes flitigt, fastän utrymmet var trångta ' Karlarna gill ade ej gärna köptyg till blå.. skjortor, och de gingo även gärna i begravning, då den fina, hemvävda kläder utom till bröllop och svarta klädesrocken togs fram. ' Den vor en l å ng och stilig livrock, dubbelknäppt. Vid sådana tillfällen begagnades även hög hatt. ' En bruksarbetare visste mycket väl skillnad på helg och söcken. r ar betet såg en smed på den tiden ej heller ut som nutidens bruksarbetared Hen hade träskor, tjocka, lunsiga, hemvävda kläder, styva av sot och olj a, då han kom hem för att få si tt middagsmål. Han var även själv sotig, otvättad och skäggig. Det var nog ej så roligt för gumman att få så mycket extra sot in i köket, men så fick hon hålla på att skura och tvätta jämt och ständigt. 1 Det gwnla talesättet, >I sat är inte lort ", var nog en klen tröst. t Duschar och klädskåp för "personalen ", som det nu heter, funnos ej " på den tiden.' Som j ag nog förut nämnt, låg det gamla "Värdshuset '" strax söder om Värdshuset och "Futten" järnvägen i Storgatans förlängning. ' Det var en låg, rappad envåningsbyggnad

23 22 Vä rdshuset och " Futten ". nv trä liknande de övriga bostäderna på gamla bruket? dock ej gulmålad utan g ra (såvida d e n ej blivit det av närheten till kolhusen och verket).' Där hölls hushåll för de ogifta tjänstemännen, först av en hush å llerska ~ mamsell Nordin. Sedan övertogs rörelsen av bruksbokhållare Anders Olsson och hans hustru 1 född J acobs s on. ' I norra änden av huset var en matsal och därinnan för ett rum, vilk e t anvä ndes som bolagets gästrum, samt den s ~ k ~ 1 "'Forsbackasalen ", r I södra delen var kök och ett par rum för familjen Olsson, vilken så sm å ningom blev rä tt stor och flyttade till Hyttgatan.' Sju barn blev det i familjen, vilka sedan kallade sig Barre ~' Fru Olsson var en duktig husmor. Utom det da gliga herrhushå llet blev det ofta att taga emot och förpläga bo lagets gäster. Uå got annat hotell fanns ej ' i samhället förrä n fram på 1890' t alet. då re s ande kunde " taga in " på kafeer och " rum för resande ~' på Yttre Sandviken.' Bry ggerier saknades däremot varken här eller.i socknarna omkring, ' Smeder bli törsti g a ) och att dricka mjölk föraktades aven vuxen karl, ' i~yk terhetsrörelsen var i sin linda och betraktades med misstroende. ' Gubbarna smeto gärna ut och toga i g en sig mellan smältorna, kilade ivä 'g på gångstigen öster om åsen hort till bryggeriet och h ä mtade en säck med öl i helbuteljer. Mötte de då "ingenjörn ", kunde det bli en rätt animerad diskussion. " Vad har han i säcken? ".. II Varså god, ingenjören kan gärna få ta den. r" Senare blev det vanli g t att dri c ka havr ~ 'vatten om somrarna, och ett år, då d et gick magsjukdomar. tog bolaget hem ett fat rödvin att blanda i dricksvattnet nere i verket. ' Trafiken till bry ggerierna tyckte bruksledningen ej om. Därför ordnades s å, att arbetarn a kunde få sitt dricka på närmare håll. Den s. k. ' " Futten " b yggdes vid Västra porten, och herr Olsson erhöll rättigheter att ~örsälja öl eller dricka, som på den tiden var betydligt starkare än klass I och ILI Hande ln därmed var p å den tiden alldeles frli Den gamla kåken, som väl stod dä r en 10 '820: å r, flyttades sedan till Kanalbanken och t j ä nad e en tid som snickarverkstad å t pensionärer och scoutpojkar. ' Ölaffären för herr Olsson blev no ~ l tills den stängdes fram emot 1900;, en g anska lukrativ affär. ' I' Futtolle", som herr Olsson kallades av folket, var en duktig affärs..

24 man, inte enda s t som bol agets skandinaviska korrespondent, utan även som privat s å dan, ra frå n Ov ansjö, fö r ut seende och klok.! Han köpte t..!(!x. ' stora områden i Harrsäta v i lka han s edan s å lde till by ggnadstomter. Han byggde si g den första villan vid He d grind på mark, som var köpt frå n Seljansö. ' Nöj.ena på min ba r ndoms Sandviken (man sade all tid på Sandviken) Nöjen voro ej att jämföra med nut i dens alla förströelser, sportiga eller kultu. rells organis a tion e r m.. rn. ' Förutom k ä lkåknin g och litet skridskoå kning var det in gentin g utomhus p å vintern. Men det var ju också endast månskenskvällarr som man kund e va r a ute; i " nedan " var det ju kolmörkt på vägarna.! Man så g ej " handen för ö gonen t;~ Då var det bäst att hålla s ig inne vid foto. genlampan. Det f anns e me lle r tid en förenin g för allt folk i Sandviken, tj ä nstemän såvä l som a r b e t a r e. ' Det var " Föreningen nytta och nöje n, bildad ar 1873, då den nya skolan ( numera Kanal gården.) stod färdig. I som g ick tvär s ö v er huset med tre fönster på vardera kortsidan, övre salen" hölls af. tonunderhållninga r av ol i ka sla g, föredrag r konserter, tablåer samt dans en ~ån g i må naden.. J a g minn s mycket v ä l, när det dividerades om vem som skull e gå och dansa, mo r elle r b a rnjun g frun. De s. k. ulikvidsbalerna" voro lika omtyckt a av b ägge par-t er 6 PÖ Ann anda g Jul och Trettondagen var det extra trevli g t.' En afton unde r julhelgen anordnades en särskild barnfe s t, d å al - la brukets b a rn vo r o v ä lkomna att dansa krin g g ranen och att få påsar med bullar och karameller. Somm a rtid d Äremot var det litet livli g are. ' Förutom rodd och segelturerna på Storsjön och kanalen åkte man me d å n gb å ten " Emma" eller med båten ri Ande r s Uppst r öm" till Hammarby. till Årsunda Vid midsommartiden var d e t konkurrens mell a n ol i ka int r ess e n bland arbetarna.' En del ställde färden till dansbry ggan och e n del, tl l ä sarfolket ", följde med å n gbåten till Sjöu ha g sgruva'p, Do vi k ell e r År sunda, där det sjön g s psalmer och s å n g er. ' P å dansbry g gan, som man d å sade, spel ades fiol, flöj.t och kl arinett ; dragspel däremot my c ke t siillan r då de s sa v o r o sm å o c h oansenlig a. ' Första dansbryggan byggde bolag et v i d Åsgntan ( n r 14) ~ dä r den lå g p a krönet bland tallarna. Dä r bjöd s p å d ri c k a f rån f a t på mid s omm ar aftonen ~ Ett par handfasta smeder sköt te om utskänkn in g e n o c h " r ä ttvis a n 11 När midsommaren vor öve r, lades ett slutt and e tak ö v e r b an a n t I ll n ä sta å r till sm åpojkarn as stora förtjusnin g. De åkte p å bak e n p å de h a l a bräde r na - nö j ena voro små men upp s k a ttad e. Så små nin gom flytt ades b r y gg a n v ä ste rut fö rst t i ll Jä rn gatan och sedan till Ha M gen samt slutl i g e n t i ll (l Sjömansholme n :' (där epidem i sjukhuset nu ligger). ' Uen då hade b o lage t fö r l ä n g e sed a n upphört med trakterin g en, som å stadkom mera bråk ä n g l ä d ; e.' Mi dsommarfi randet Tj ä n s t e mä nn e n h a d e sina s ma utfärder dels p å sjön och dels till Tjänstemän_ n ens fri_ Fredrikskulle, som l åg v id s jöns ö s tra strand bortom Stensmo. Där var en tidsnöjen liten plan, som ma n kund e använda vid krock e t spel. Dä r funnos även bänkar och bord. där mon kunde placer a n å g on liten ank a re med vin eller dylikt ; voro damerna me d n a tu r li gtvis kaff e eller r ent a v var den tidens " t r äffpunk t " små sup e e r. Krocketspelet för d e o gifta "b r ukshe r rarna" och de un g a damer M na.. Utanfö r kon su lns bos t a d va r en v ä l vård a d krock e tpl a n, där å tskilliga " par a spelade s samm an p å d e v a ck ra sommarkvä llarna. 1 Alla voro ju kv a r hem M ma och alltsa h ä nvisad e ti ll varandra somrarna i g enom. d å det på den tiden inte fanns n åg r a semestrar, va r ken för tjänst e män eller för arbetare. Den

25 24 första, som använde sig av 14 dagars ledighet (utom vid sjukdoml var min faf år 1894 till konsulns stora förvåning. Han tyckte, att det var onö - digt att vara där borta i Öregrund så länge och " ingenting göra", Men sedan fingo allt flera tjänstemän sina ganska välbehövliga ledigheter, då arbetet började att bli alltmer hetsigt. Det var frampå 1900: talet. Julfirandet hade också sina traditioner. Förberedelserna voro no- Julfirandet turl,igtvis ej så bullersamma som nu. De bestodo mest i julslakt och julbak i alla de hem, där man hade en nasse, litet vetemjöl och sirap till pepparkakorna.! Darnen skulle naturligtvis hjälpa till med att baka både saffrans - kransarna, pepparkaksgrisarna och - bockarna. ' (Lucia-firande förekom ej i dessa trakter ej heller adventsljus i någon form). ' Man bidade stilla och väntade, att på själva julaftonen all härligheten ' skulle framträda med ljus, julgran (dock ej i alla hem) samt gåvor. Ett par dagar före jul skickade mor bud på en del änkor med barn och arbetarhustrur, som hade det särskilt svårt.' De kommo då med var sin korg och slogo sig ned i vårt rymliga kök. Mor gick in i rummet bredvid, där hon hade staplar av limpor, kusar, pepparkakor, fläsk, korv, lutfisk och ri sgryn samt inte att förglömma riktiga, stora stearinljus. Så plockade hon ned av alla sorter i korgarna alltefter famil j ens storlek och bar sedan ut de fyllda korgarna till gummorna med en önskan om " God Jul!!, ' När min farmor levde, voro de behövande ej flera än att hennes lilla husa kunde bära om ~ kring korgarna i gårdarna. ' Ett och annat klädesplagg gömdes nog i botten, så att ingen skulle se det, och där det fanns barn litet leksaker och julgrans k arameller. I Så kom då julaftonen ~ ' Kontoret stängdes, och ag antar, att verket slogs igen klockan ett eller tidigare. Hyttorna måste dock vara i gång. H ä r på trakten var det ej vanligt med julgudstjänst redan på julaftonen, men min mor var van med det från sin födelsestad Norrköping. Hon bad den på 1880, talet anställde brukspredikanten att ordna med en liten gudstjänst i Sandvikens kyrka klockan fyra, vilken sed uppskattades mer och mer. Första året vara vi så gott som ensamma i kyrkan (f.d. bönhuset),. Då vi kommo hem från kyrkan stod kaffebordet dukat,,' Gr anen tändes, och julklapparna delades ut av far. Till sist f i n go vi g röt, lutfisk och smörbakelser. Gudstjänstlivet på 1870'-80 - talen präglades av väckelserörelserna, Kyrkan, reli _ giösa samman_ Fosterlandsstiftelsen s ~ hietodisternas och " Waldenströmmarnas " (sena r e kalladslutningar Sandvikens Missionsfö r samling). 1 Mina föräldrar understödde och åhörde gärna ej : blott statskyrkans präster i b r ukskyrkan utan även de övriga.' När lektor p P Waldenström kom hit ut från Gävle och talade i någon lokal, voro vi gärna med både unga och gamla _' Det var en brytningens tid. ""Kulturradikaler" funnos även då, och den ft!est framträdande här var nog skolläraren, Men ",läsarna" voro också radikala på sitt sätt, särskilt då det gällde förakt för nöjeslivet. ' "Bönemöten", som räckte ända till måndagarna, som andra " frimåndagar", förekomma, men då ingrep bruksledningen och hämtade ned g ubbarna till verket. ' " Söndag skall vara söndag och vardag" vardag!" Julottan däremot var en samlingspunkt för alla, både "läsare"och "värdsliga". Egentligen skulle man upp till sockenkyrkan i Högbo på julrror e gonen. De, som kunde få låna häst och släde, foro dit upp med bloss, men vi

26 25 -" Sandviken :s kyrka _ talet. i brukspntronsgården fin go vackert h å lla oss h emm a i vår egen kyrka eller p å 1870-talet i bönhuset. Men den stackars prästen var d e t synd om ) för.. står j ag nu. Den gamla brukskyrkan hade prediksstolen i koret över altaret och där bakom sakristian. När folket p å julmor gonen stod packat inte endast i gången utan även ute på trappan och inne i sakristian med dörrarna vidöpp a na på båda hållen, stod präs ten minsann i "blåsväder ".! Jag minns, huru lju sen vid först a bänkraderna och i fönstren fl ä mtade ) osade och runno, och snön faktiskt yrde in. Kyrkvaktaren hade gå tt i gårdarna och samlat ihop ljusen - så enkelt gick det till:' Men j "ag tror ; att den tidens jul firad es allvarligare och intensivare ä n nutidens ~ koncentrerad som den var till själva högtiden - från november.. och decembermörkret till julaftonens och juldagens levande ljus.

27 ~6 SJ U K va RD S FÖ RHALL ANDEN Om jag skulle skriva litet om medicin, läkare och sjukvård som ett barn upplevde det på talen. ' Det första minnet av " apotek " var ett skåp till höger innanför dörren på brukskontoret. ' Där funnas flaskor med vidhängande etiketter, bur.. kar med salva, askar med pulver och plåster o De som skötte förrådet voro verkets kemist Essen (i vardagslag kallad "majoren", då han såg ut som en gammal knekt) samt yngste bokhållaren Björkman och sedan unge Emil Forsström. Dessa turades om att följ a läkarna på rond ut i gårdarna för att I' li _ ra sig" och höra vilka mediciner, som skulle tagas fram ur skåpet, då doktorn ej - var här. Det var doktorerna Holm, Ile sselgren, Sehlberg och Sandberg (lasarettets läkare), som komma från Gävle och Hofors på vissa mellantider, eller då det behövdes. ' De som vara svårt sjuka forslades på bår in till lasarettet per järnväg. Tå ge t stannade då vid Tolvfors för att överlämna pa.. tientcn till stadsbud, som väntade vid järnvägsövergången, då det var när mare därifrån till lasarettet än från Centralstationen. Det var nog mest olycksfallen, som forslades in till dr Sandberg. ' De flesta låga emellertid hemma, t. ex. ' sådana som hade di fteri, scharlakansfeber och j -ag tror även koppor och tyfus. En vanlig sjukdom var frossa. ' "Tredj edagsfrossa " kallades ofta denna febersjukdom, en form av malaria. Febertermometer begagnades e j ännu. Det var pulsen och frysningar med hetta, som fingo ge utslag, om det fanns feber eller ej -~ Så var det de numera benämnda 11 tuberkulösa n sjukdomarna, som då kallades lungsot, skrofler, höftsjuks t puckelrygg osv ~' Jag tror, att särskilt körtel tbc var vanlig, ty då någon av doktorerna kom på besök till föräldrarna, brukade de hälsa på barnen genom att taga om halsen och känna på halskörtlarna. ' Den vanligaste barnsjukdomen var nog Uengelska sju kan" eller " eitan "!) som visade sig i allmän pirighet och " knölar ll här och var. Nå, vad fanns det för botemedel i medikamentskåpet på kontoret för alla dessa sjukdomar? Eller vad skickades ut från apoteket Lejonet i Gävle enligt de recept, som doktorn tog med sig och lämnade dit in? Ja, vad vet j ag? För små sår begagnades häfta och melonplåster i stänger. Det breddes på en ty g lapp.' Så fanns det aseptin att tvätta såren med. (Den kokade dock mamma själv och förvarade i stora butelj er, ty Gahns nya patent.. aseptin var ju onödigt dyr. l ) Om det var mera än borsyra och peppannynt däri, vet j ag ej. ' Brännsår tvättades först med kalkliniment, och sedan strök mon på en fet solvao Större sår tvättades även med karbololja, eller också lade man på en lapp med ett torrt, gult pulver på. ' Jag tror, att det kallades jodoform och luktade mycket illa. ' Lappen klistrades fast omkring konterna på såret med kolodium o' När det sedan skulle bytas förband ~ vor det svårt Btt få bort gasloppen.. ' I såret hade vanligtvis bildats var, som dock så små ningom minskade. Mot bölder använde vi grö t, helst av råg.. eller kornmjöl, kokt på gr,ädde. ' Mamma ' gjorde även ett pl ås ter för brännskador eller för spricko r: på fingrarna. Det bestod ~ v häl f ten vax och häl f ten smö r, smäl t Läkare, me _ di cin. VSR _ 1.ils sjuk _ domar

28 27 tillsammans och rört, tills det kallnat, och förvarades i stänger. I Det an v ändes även för att förhindra kylskador. Mor gned in v~ra öron och kinder med detta preparatr - d~,det var kallt ute. ' Vid förkylnin g eller "magont " bru kades ingnidning med olj :a (hälften kamferoljll och hälften terpentin). ' Vid svårare värk fick man ett senapsplåster på magen ; - det doppades i vatten',. fick ligga på i fem minuter och sved otäckt, därefter " våtvärmande omslag ". r Den medicin, som användes invärtes. är det svårare att minnas ~ ' De gamla gub barna berättade, att man fick sig en beskus ur Ess~ 'n s förråd (malört i brännvin)., Så fanns det ju ricinolj a och bröstdroppar. ' Mot frossa fick man kinaiösning, uppblandad med hallonsaft.. ohyggligt att taga in : ' Mamma -befriade oss därifrån genom att köpa kinapulver och lägga in det i oblat, som hon gjorde små paket av och blötte. ' Men det var inte lätt att svälja det heller, utan att hela satsen kom i munnen. ' Så fick man maltextrakt som stär kande medel. ' Något som kallades olj eemulsion brukad~s även.. en föregångare till fiskolj -an. ' Mot engel ska sjukan blevo vi smorda på magen med en salva bestående av tjärn. vitlök m. M., vilken såldes aven gumma. ' Mor trodde ej - på smörj 'an, men väl på massagen och den varma yllelappen på magen;. man fick apa tit av proceduren, som upprepades varje kväll en tid framåt. ' Så småningom blev ju medikamentsför~ådet på kontoret för primi tiv~, likaså s~ukvå~den överhuvudt~get. ' ~ börj an av talet kom en fast anställd läkare, dr LindI hil ' At honom byggdes en bostad med mottagning vid Stationsgatan, där poliklinik och sjukavdelning fortfarande äro inrymda, ehuru många gå;'ger ombyggd och utökad. J ag antar, att medicinförrådet även blev inrymt i detta hus på södra gaveln, som då var mottagningslokal o' Rummen mitt i huset och i västra änden disponerades till bostad av doktorn, som var ungkarl. Jag har ett minne av 1 att dr Lind och hans efterfölj a re (efter fem år) dr Melin, ej - ville svara för apoteket L.ejonets medicinförråd och lämna ut till bol.agets anställda, som då inte endast hade fri läkarvård utan även fri medicin. I sl~tet av 1880:.. talet byggdes nämligen en apoteksbyggnad som annex till polikliniken, ett Ii tet rött hus mot Södra Järngatan (numera flyttat till Li':1n~vägen nr 6). 1 Där residerade apotekare Olin, förut anstäfld vid apo.. teket Lejonet i Stockholm o Men medicinförrådet va r fortfarande anknutet till apoteket Lejonet i Gävle, vilket officiellt utlämnade " fri medicin till Sandvikens brukspersonal " (som det stod på etiketterna) mot läkarrecept. ' Apotekare Olin hade dessutom ett litet förråd av tvålar p aseptin osv o som sin egen affär. Huset var rätt lite t och inrymde expeditionslokal med la.. boratorium, ett kök gemensamt för apoteksrörelsen och hushållet, ett dagrum och ett par vindsrum. Apotekaren gi fte sig samtidigt som han flyttade hit och fick så småningom fem barn, vilka växte upp i de små rummen. ' På expedi tionsdisken stod en sparbössa med påskri f ten "För Sandvikens sjuk - och begravningskassa", och däri lades 10 öre för varje recept i stället för betal ning. ' I slutet av 1890 "' talet fick Sandviken emellertid egna apoteksrättighe~ ter. Det byggdes då ett nytt, stort, modernt apotek med alla därtill hörande utrymmen.' Apotekare Olin flyttade över till annan verksamhet inom bolaget, och den fria medicinen togs borta Apotekare Stenström med familj flyttade in i huset, som även innehöll bostadsvåning en trappa upp,, '

29 28 Apote k et i Sa n d vik en år Till sjukvårdens begynnelse i Sandviken hör ett känt namn, jungfru Hall ~ I min barndom kallades de adliga, ogifta kvinnorna :' fröken ''. de bor. gerliga "mamsell ' och folkets!;ungfru ' I Sandviken hade vi två framstående :l jungfrur " o Det va r barnmorskan Anna Höglund och sjuksköterskan Carolina Hall. Den senar e var låghal t? och vi barn trodde, hon var halt ~ att hon hette Hall för att Egentligen var hon sömmerska och kom tidvis ut från Gävle till mitt hem för att sy och lappa å t oss barn ~ ' Hon var duktig, prakti sk och hjälpsam o Att plåstra om våra fin gr ar, då vi gjort oss illa, var hennes spe ciella intresse. ' Hon kände till må n ga goda huskurer utan att därför vara nå gon kvacksalverska ~ ' Läkekonst en och l äkarna hade hon stor aktning för o' Det var väl i bör; an av 1880, som jungfru Höglund, vilken ju var särskilt bekant i vårt hem, där hon tj änst gj ort varje eller vartannat å r på talet, gick upp på kontoret till brukspatron eller hem till oss och sade : li Den där sjuksköterskan t som bolage t anställt och som bor i samma hus som j a g (Smedsgatan nr I L är ansvarslös. ' Hon lade en sjuk mä nniska, intagits på sjukstugan ~ i ett bad och gick själv bort. ' J ag hörde, hur människan låg och skrek och gick o ch to g upp henne ". som Sköterskan fick naturligtvis respass, sagt och gjort.! Vem skulle nu sköta de sjuka, som behövde hjälp i gå rdarna eller som togs i n i bolagets Jl tvårums sjukstuga" vid ka nalbrinken? Far var ej - råd lö s ~ 1 Inspirerad av mor kallade han p å "' jungfru Hall!! o c h frågade, om hon ville l ä ra sig till sjuksköterska. Bolaget skulle betala kursen, som varade en må nad, p å Uppsala lasarett. 1 Det lät hon sig ej sägas två gå nger ~ Efter ett par månader var hon säkert installerad i sitt nya ämbete och kom sedan att praktiskt taget sköta sjukvården i Sandviken tre decennier framåt &, Hon var en utmärkt duktig sköterska efter den tidens förh å llanden, at~ kom. praktisk o c h nog gr ann samt plikttrogen och hade intresse för hjälpa människorna o Me n hon förstod även att följ a med det nya, som Antiseptiken accepterade hon villigl ' Sjukvården på den tiden var ej på lån ga vägar så kompl icerad som nu " ~l an visste ej mycket varken om sjuk.. Sjuksköters_ kan jungfru Hall

30 29 domarna eller botemedlen. Vi kunna knappast fatta t huru människorna kunde " leva livet i g enom " ännu på ~ talen l då man ej - visste något om bak.. terier eller bristsjukdomar och e.j kunde göra så enkla kirurgiska in z repp ute flå landet som Lex. ' att sticka hål på en halsböld.. ' En febertermometer fal''1 ns ej i mit t hela förrän på l890 - talet ~ JlIngfru f!alls i nstrument bestodo aven pincett med hornskaft och en laveman gsspruta (ej ' en kanna, till senare tiders llppfinnin z ) som hö \"de samt ett pliltbäcken. ' För övrigt använde ""n de hus ge råd, som hon kunde finna i hemmen. En sopskyffel klädd med papper to ~s som rondskål eller bi:i.cken, l.l en hon gick ej endast omkring och vördade sjuka, hon hade ju fiven II s jukhuset " att svara för ~ Det var inrymt i samma ;lljs, som hon själv bodde. Där var även polikliniken en tid,, ' Själv ha - d e hon ett rum och ett litet kök, Från l ä genheten hade hon en lucka ut till de båda sjukrummen, så att hon kunde se och höra vad som försiggick där. 1 Det dröjde no ~ å tskilli ga år, innan hon fick något biträde, kanske först se.. dan huset definitivt b livit epidemisjukhus, ty därtill avancerade det till slut efter m4nga på - och omby ggnader ~ Först år 1913 byggdes den nya " epide.. mien ", men då var jungfru Hall redan pen sionerad som epidemisköterska och hade flytt at till Oregrund, där hon för sina besparingar köpt s ig en stuga för ölderdomen, ' Det var no :; hennes menin g att leva livet i stillhe t med sin skyddslin' ~ ' en epileptisk flicka fran Sandviken) men därav blev föga. Den lilla sjöstaden hade ännu mera primitiva sjukvårds förhållanden än Sandviken,' f:är ':.> 1 ev hon faktiskt både läkare och dis triktssköterska så länge hon orkade. Till slut blev dock hennes järnhälsa knä ckt Ho n så lde gå rden och flyt: - tade H'hem " till ii andviken, där ho n do g rätt så ensam i kräfta ~ '.. En ståtlig människa vor hon, 3ktad av alla och värderad ej minst av sin käre doktor l'ti e.. l i n. Vännerna läto skriva på hennes gravvård ; "Ärlig till själen, tro gen i katlet levde hon ett verk samt liv till välsi ~ nelse för må n ga. '" lian dog Den andra framstnencle " jungfrun II i Sandviken var som ovan nämnts Barnmorskan jungfru Anna Höglund, barnmorskan (sedan gift med g lasmäs tare Clas Nordstedt). Hon Höglund var även en prima människa och skicklig i sitt yrke ~ För oss barn skilde hon sig särsk ilt från andra kvinnor i samhället. emedan hon alltid bar på en väska, vilket ej : var så vanli g t på den tiden. Och den där väskan var det nå co t mystiskt med. Den hörde på nå 3:0 t underli gt sätt ihop med lillsyster el.. ler lillebror. som plötsli gt kommit i huset. ' Det berättades om baro, som hejdat henne på g atan och helt högtidligt ni git eller bock a t och tackat för lillan, som hon burit hem. Den tidens un g ar voro minsann e j som nutidens. t.iys teriet v a r f ö r dem ett mysterium. så underkunni g a - - j un g fru!iöglund hade tydligen ansvar för hela samhällets förloss Ilill g ~vård och ytterst sällan förekom barnsängsfeber bland hennes patienter, vilket no g berodde på h ennes renlighet och no g grannhet " Jag minns henne bäs t i egenskap av v accinatris. Hon kom d å hem till oss i barnkammaren och - hade - en--nramma med- en sto_r.., -kraft-ig baby i sä ll skap. Fr-ån - denne-s- stora, präkti g a koppor to gs nu vaccinen på en pincett och applicerades på våra armar.' An dag kan j ag se henne s kraftiga händer med de stilla rö relserna, hennes.. l' vnn...lgo, gemytli g a ansikte och höra hennes goda, friska skratt.' Hon var en ijornavän och en god lljälp OCll tröst för minga bekymrade mödrar, förenande i sin person både ~--,.: l,', barnfwårds.. och mödracentral... Heder åt gångna tiders II jordemödrar", av vilka hcm var ett praktexemplar,, '

31 ~o MJNNEN FRÅN SELJANSÖ Selj 'ansö egendom, vilken jag talat om i samband med den stora kol.. husbranden 1890, bör kanske få sitt eget lilla kapitel bland mina barndoms.. minnen. ' När man gick vägen söderut från ingenjör Tord Magnusons, verkmästare Larssons, kolare Larssons och sågförman Krokströms bostäder, kom man till Hedgrind.' Det var en verklig grind, flankerad av två små, vitrappade stugor4 på ett rum och kök vardera, ' Där bodde ett par dagsverkskarlar. Jag antar, att de hörde till Selj 'ansö gård, ty stugorna låeo på dess mark, ehuru gärdesgården gjorde en krok omkring dem, så att korna ej skulle göra visit i de små töpporna och potatislanden. Beteshagen sträckte sig till nästa grind, som var belägen vid den s. k. " Villan ". ' Man fick således hoppa ur droskan och öppna grindar två gånger, då man skulle åka och hälsa på farbror Per Muren, som bodde där. Kusken Lilj eros brukade stanna med ekipaget nedanför backen, och där fanns också en grind med vilda hallonbuskar vid vardera sidan. ' Till höger var en göl med vass, s. k. "cigarrvass ''', som farbror Muren sade var ett bevis på att havet gått upp till åsen väster om Storsjön. ' Man gick med för.. väntan tipp till farbror, som tog emot på verandal'\ och till hans systerdotter Lotta, som l ) ~öd oss barn på saft och kakor. ' De äldre fingo väl kaffe, kan j ag tro. Huset var ganska litet ; farbrors rum låg till vänster, så salen och där innanför tant Lotta Magnusons rum samt kök på baksidan. ' Dessutom funnos ett par rum "ovanpå ". ' Då Gävle brann 1869, flyttade farbror Muren ut även på vintrarna, till dess hans nya, stora hus vid Drottninggatan i Gävle blev färdigt. Sedan var han blott sommargäst här ute ~ Under denna tid var hm ordförande i Sandvikens bolag och höll då ett vaksamt och strängt öga på det han ansåg vara icke rationellt eller för överflödigt. Gärna to g han sig en promenad fram till bruket och till sin gode v ä n konsul Görans son. ' Blev besöket sent på kvällen, skjutsades han hem av Lilje ro s. ' Det berättades, att en afton, sedan han kommit hem, kom hen att tänka på nå go t han bort säga Göransson.' lian vände då om till Sandviken igen, varpå Lilj eros fi c k ~pänna för hästarna ännu en gång. unu är fan lös ", lär denne ha ' saet. "Är det ' den lede' eller i'.~uren jag har i droskan? Gubben åkte ;u nyss hem.!" ~Iur~n, som var bondson från Ockelbo (Murgården hette hans hem), behöll sina enkla vanor livet ut. Han hade en stor, brun fälbhatt vinter och sommar och grå kläder.' Men när det var fest, satt fra c ken oklanderli g t med alla ordnar. ' I.iuren var också naturälskare o c h hade arkeologiska intressen, vilket var ovanligt på den tiden. Men trädgårdsrabatter och sådant "bjäfs" kunde han inte med. ' Det fanns blott en enda liten pens elist nedanför tant Lottos fönster, " för hennes nöj e ", annars var det bara lin gon.. och blåbärsris på. tomten, ' riten stenar i olika former och fär!! er rad;tde han upp på verandan, och på sin chiffon;e hade han kuriosa, såsom trädrötter, liknande fis kar, flintbitar och dylikt. En hel rad forngravar t r odde han si g ha reda på i trakten, dels ute på Pynten, del s på åsen norr om Sandvikens verkstäder, t. 'ex. ' vid nuvarande Ås ga trn nr 14 och Gamla Ky rkogården. ' På den tiden var skogen söder om Selj 'ansö översållad med vita backsippor om vårarna. Dessa

32 .31 äro numera utrotade, då folk trodde, a~t man kunde taga av dem och plantera dem i trädgårdarna ett hopplöst företag.' En enda planta finns kvar på li Villans " tomt, där ingenjör Lindblom vaktat den väl.' När Per Muren dog 1888, övergick egendomen till jur.dr. kammarrättsrådet Joh. Östberg, som sades vara hans son, fastän denne ej ' bar nam net.' Muren hade dock givit den begåvade pojken en god uppfostran. Östberg med familj bodde sedan där om somrarna, tills egendomen 1913 såldes till Sandvikens bolag för en summa av kronor ' exklusive villan, vilken senare såldes för kronor till tjiinstemannabostad,, 1 Ägorna sträckt~ sig då nästan fram till brukets stora kolhus, men hade förut även omfattat Ols.. backa, See Fabriks område och Seestaden. ' Då Muren förvärvade egendomen, tycktes det ha varit en rätt obetydlig gård.' På den s. k. "Rättarbacken ", 1 / 2 km söder om nuvarande huvudgården, och därtill hörande ladugård, stall, 'kv'arn,. såg samt dagsverksbostäder, låg, berättade de gamla, ett rätt stort hus med kraftig stengrund ~ vilken ännu finns kvar. Den nuvarande inspektors gården var på l870-talet ett envåningshus med mejeri på östra änden.' Där bodde inspektor Wiberg och senare hans måg, O. Lindström. Till att börj a med bodde dock de unga i den lilla gård, sqm ligger mitt emot inspektorsgården, och där föd,des deras dotter Olga och kanske också hennes bror Janne. ' Vi barn voro ofta välkomna, gäster hos Lindströms och jämnåriga med deras barn. J ag minns så väl tant Minas rikliga kaffebord i den ovanligt vackra salen i in spektorsbyggnaden. Därinne voro tapeterna nästan vita, och en murgröna täck.. te en stor del av väggarna och taket. Det var ett mycket gästfritt hem, det Lindströmska. Sedan flyttade de till 01 sbacka, en avsöndring från Selj ansö, beläget nere vid järnvägen mittemot järnvä g sstationen och förvä r vad genom köp från Östberg. Där byggde den gamla inspektoren sig en v illa, dels till uthyrning, dels till bostad åt sig själv på ålderdomen.' En del tomter sålde han under hand, då marken snabbt steg i värde. 1 Hans dotter, f rök en Olga Lindström, övertog sedan fastigheten och testamenterade den vid sin död till Sandvikens Diakoniförening, som dock sålde den senar e ~' ~ Seljansö f.d.' ägor är nu en viktig del av Sandvikens bruk och s tad v' Södra Verken, Hedgrinds villorna, Jernvallen " Örtakoloni e n, Hedåseo, Kyrko g å r den, allt ligger på den gamla murenska e g endomen ~ Hur det kom sig J att just denna bit av Gästrikland kom att intressera Sandvikens Jernverks första ordförande, är ej : gott att säga G (Han var ju ockelbobo). Men genom att h a satt i stånd Seljansö förberedde han, utan att själv veta det, ett vä r defullt tillskott till Sandvik en s bruk s område.

33 32 HÖGBO BRUK, NÅGRA MINNESANTECKNINGAR Mitt första minne av Högbo bruk var, nör vi som barn fingo följa med på en fiten söndagseftermiddagsåktur i den gamla "wursten ", eri sexsitsig långåka, dragen av ett par kraftiga. rätt så sävliga parhästar, vilka kördes av kusken Lars Lilj eros. ' Vackra sommarsöndagar brukade far l å ta oss se litet av grannskapet. ' Vi åkte så långt herrgårdshästarna, som p å vardagarna endast gjorde småturer, t o-ex. ' till j ärnvägsstationen, orkade gå. ' Ett lämpligt mål var då Pynten, - Sätra, Ovansjo och Högbo.. riktiga långfärder.. - Högbo gamla herrgård och ~Planska byggningen " stodo då tomma och obebodda. Den senare begagnades dock aven trädgårdsmästare, som bodde på nedre botten. På den övre bottnen förvarades lök och andra trä d gårdsproduk ter. - Mot söder hade han en handelsträdgård i liten skala och n åg ra drivbänkar, Jag antar, att han arrenderade trädgården av Lundebergarna i Forsbacu kal som d å ägde Högbo o' "Planska byggnaden " låg just dä r den nya herr gå rden nu ligger. Den revs för att ge plats åt den senare o' Det var ett fyrkantigt, vitrappat tvåvåningshus med sluttande tak åt alla sidor. Fruktträden nedanför voro redan då gaml a och krokiga och rosenkvarteret med sina skä ra, doftande, dubbla blommor rätt så förvildat. ' Några avläggare av dessa s ~ k. ' "Högborosor " tog min farmor med sig ned till Sandviken, då de flyttade dit 1867.' De finnas ännu på gården mellan Konsul - och Gästgården. Äpplena voro också aven speciell sort, stora, runda, rätt sura, rikt bärande matäpplen" vars namn vi senare ej - kunde fastställa. ' Vi kallade dem utan vidare ' Högbo äpplen" Vid flyttningen tog trädg~rdsmöstare Hansson ä ven ympkvistar av dem ned till Sandviken o' Parken var ovårdad t som det brukar vara på en 0 - bebodd, gammal I l herrgård" Lusthuset, s om anvönd~s till hönshus, stod där som en dröm. I dikena fanns det små vita blommor, som liknad e kallor allt mycket underbart för oss barn ~ som växte upp bland tallar, ljung och lingonris, den naturliga veg e tationen i Sandviken o' Den gamla herr gårdsby ggn aden, :a, - den var ju det märkvärdigaste av allt.' Den gamla nyckeln hämtades hos gårdens rättare, och så fick man gå husesyn under fars cice - ronskap. En trappa upp fanns ett litet rum åt gårdssidan, fyllt av gaml a handl _ingar och kontorsböcker o' l- Här var det j ag bodde so m ung T', s ode f a r, "den tid föräldrarna bodde på Högbo, först blott på somrarna men sedan året om. I de här rummen spökade det i kakelugnarna om nätt erna o Kusinerna Elfstrand voro vettskrämda att sova där ~ l ~ Det upptäcktes fl er a decennier efteråt, då kakelugnen revs, att det fanns flera årgångar ugglebon i muren o' - På nedre botten hade farföräldrarna sitt sovrum mellan matsal e n och köket ' med fönster åt öster o På södra gaveln vor dels en salong och dels ett vardagsrum samt till vönster i förstugan konsulns kontor " ' Men allt var nu tomt och kusligt, rätt förfallet ~' Längre fram i tiden bodde där om somrarna i rätt provisoriskt möblerade rum släktingar till Lundebe-rgs i Forsbacka. ' Det var ca tio år, som fam i lj en Göransson höll till på Högbo, från mitten av talet till mitten av talet ~ 1 Det var en rät t händelserik och bekymmersam tid o' Rederi - och grosshandlarfirman Daniel Elfstrand & Co ägde då bruket. Dess egentliga innehavare var dock min farfar, konsul

34 33 Göransson. ' Il an s avsikt var att sätta bruket på fötter enli g t moderna principer samt att skaffa ån g,harnmare, valsverk m. m. l i stället för de vattendrivna stångjärnshamrarna o' Det var i samband härmed, som han vid ett besök i England kom i förbindelse med Bessemer, vilket kom att helt omkullkasta hans planer på att utveckla bruksrörelsen där uppe. Nej, Sandviken vore platsen, nere vid järnvä gen! Under senare delen av 1850 ~ talet kom så Högbo att mer och mer bli en jordbruksby gd, och på 1860 wtalet flyttades allt " rörli gt" ned till Sandviken, smederna såväl som de nya maskinerna. Herrgården blev tills vidare, kan man tryggt säga ~ bostad åt konsulinnan, min farmor, ty farfar var ju ständigt p å resande fot., Om kon ': ul Göransson har det skrivits ganska mycket, dels verklig historia i svenska järnhanteringens historia, dels många små notiser, men om hcn'le, hans tro gna hustru, mi g veterli g t, in gentin g.' Vem var hon och hurudan var hon? I tio års tid va r hon dock " patronessa ~ på Högbo och gick där mellan gårdarna med sina omsor ge r och många gånger bekymmer. någon, Få Ä.ro de, om ens som nu ha ett personligt minne av henne. Jag var blott sex år, då hon dog år 1878, men ännu minns j a g hennes underbart vackra, allvarliga ögon och hennes lillo, späda gestalt., Farfar var stor och grov; farmor kunde stå rak under hans arm t sägs det, men när de sutta voro de lika långa.' Han hade så oproportionerligt långa ben och kort överkropp och hon tvärtom. Hon var en stilla men dock el:tergisk liten kvinna. ' I sin ungdom hade hon velat bli läkaw re som en av bröd erna (Johan Sehlh.erg j sedan praktiserande läkare i Gävle), m e n det gick ju ej : för sig på den tiden. Betty kom i stället att gifta sig med sin un gdomsvän, Fredrik Göransson, då han kom hem från sina studieresor i utlandet, bl, a ~ 4 i Amerika. ' Han for dit med en av sin familj s, Daniel Elfstrand &. Ca, seglare r då han måst lova sin mor att ej becagna sig av de farliga ångbåtarna ' )Jet var ett vackert och stiligt par ; som gifte sig år 1842.' Båda voro från goda ~ ans e dda oc;h för:mögna köpmanshus i Gävle.' Brudgummen var I I särskilt elegant i s i n a kläder. som vara köpta i Paris och London. ' Han ägde bl. a. en vit bonjour till sin mors stora förtrytelse ~ Betty Sehlb.erg var nätt och sö t i vac kra tyllbroderier enli g t den tidens mode. De redde till sitt hem vid Drottninggatan i Gävle i ett hus, som brann år 1869, men långt före branden had e de flyttat till Högbo. Alla sex barnen föddes dock i Gävle tätt, tätt, fyr a pojl:.ar och två flickor. Gävle hade på den tiden genom sin rederiverksamhet och sina skeppsvarv stor ut r ikeshandel, och pojkarna i staden blevo för det mesta sjömän eller uppfostrade s till :' redare" eller grosshandlare. ' Det fanns visserligen ett praktiskt gymnasium, det som nu kallas 13o r garskolan, men min farfar tyckte antagl igen, att den ej : gav tillräckligt med språkkunskaper åt pojkarna. Han bestämde si g för att de tre äldsta sönerna skulle gå i skola utomlands, vilket var mycket vanligt, då skolväsendet i Sverige ej var tillfyllest för utrikeshandelns män ~ De skickades år 1856 till Christiansfeld, en herrnhuter skola i Schleswi g ~ ' Den äldste, min far, var då 13 år och fi ck ta ansvaret för bröde r na.' Farmor grät och var för.tvivlad, berättades det, och det får man ej undra på, så små pal' vlar, som inte ens fingo komma hem under ' feriern a ~ Dä r ute f i n go de först lära sig tyska, och senare flyttade de till Lausanne i Schweiz. Det var goda skolor för alla ämnen utom för svenska språket, svensk h istoria och svensk geografi.

35 När Henrik, Ernst och John reste ut, voro de I' förmögna" pojkar, men snart vände sig bladet även för dem. ' Det kom handelskriser, och både deras fars firma och han personligen kom på obestånd Vänner och släktingar hj -älpte till, så att pojkarnas skolavgifter kunde skickas ut och pojkarna sålunda fingo fortsätta sina studier utomlands ~ t Men hemma drogos alla onödiga utgifter in. och fru Betty fick be. kymmersarnma dagar. Under dessa år levde familjen på Bettys arv efter föräld. rarna. Hennes far hade vid giftermålet skrivit allt på henne, då han ansåg mågen vara en smula spekulativ (enligt Elisabeths utsago). Det berättas, att före kraschen hade hennes man köpt henne en päls (äkta säl) i England samt en.vacker porslins - och glasservis att användas vid festliga tillfällen i deras hem i Gävle.. All t blev betalt men hann ej packas upp, och servisen blev stående i sina packlårar tillika med pälsen i tjugo år. ' Troligen var det vid Bessemerfesten år 1883 : i Sandviken, som de först kommo till användning, eller vid Elisabeths bröllop år 1879 :, inga kalas och ingen lyx förekomma, förriln konsulns affärer blivit ordnade G De små, hemmavarande barnen skull e ej : ens få några julklappar och inte någon julgran under de svåra åren. fjen vännerna, särskilt grosshandl are Per [;'furen, komma ihåg dem med gåvor. Högho hade de första åren Daniel Elfstrand & Co ägde det använts enbart som sommarnöj e för farfars, men så småningom flyttades " Gävlehemmet" dit på allvar. Det blev farmors verksamma tid mitt i alla bekymmer. Hon hade inte endast bekymmer för pojkarna ~ som hon ej fick se på flera år, utan ock så för sin mans förhoppningar och nederlag rörande bessemerexperimenten. Se dan kom också ~.Jögbobolagets konkurs år 1866 ~ ' Farmor var en stilla, from män~ niska och säkerligen ett gott stöd för sin energiska, men rätt koleriske man. l Det berättas, att han brusade upp för småsaker i hemmet, men de stora motgångarna tog han med undergivet lugn o Livet på Högbo tedde sig enkelt och allvarligt.. - De tre små bar~ nen, Josefine, Elis.abeth och Albert, läste delvis för en guvernant och del. vis för en "magistern., Den sistnämnde bodde i en senare till Sandviken nedflyt,tad bostad vid ån till vänste r om vägen upp till övre hammaren. På vintern gingo barnen i skola i Gävle och bodde då hos sin morfar, grosshand~ lare Sehlberg. Farmor va r tlydligen en god hjälp för sjuka och fattiga där up pe på Högbo. Det berättas rörande historier om hennes sjukvård; hon var inte ens rädd för smittkoppor och kolera ~ ' Dessa sjukdomar uppträdde spo radiskt just dessa år Q' Hon hjälpte till vid eldsvådor och andra olyckor. När Högbo Överby brann, sades det r att det var hon som satte stopp för den uröda hanen I' g enom att Inta riva ned tyget kring badhliset och använda det till brandsegel på "klockare" iyikholms tak. t I bygden berättades det, R t t "klockarns" hus inte brann, emedan han satt på taket och sjöng ps :a1mer men hm hade också en hink med vatten bredvid sig! Vilka voro då de människor Betty hade omkring sig? InspektorMagnu sons och senare inspektor Öhmans, berättas det, samt prästerna Hedlund och Ekström med familjer, guvernanterna Agnes Ahren och Henriette Laurin och syw tanten Thilda Hedlund ~ en barndomsvän till farmor. Sina systerdöttrar, flickorna Elfstrand, hämtade hon gärna ut från staden. De voro föräldralösa och bodde antingen hos sin mo~far eller sin morbror Carl Sehlberg. Från. Forsbacka kommo ungdomarna Lundeberg ; Christian Lundeberg senare gift med

36 35, frrfars systerdotter, Anna Elfbrink ~ ' Dottern Josefine, som en tid vistades hos släktfamiljerna \Vahl~ berg, Sprinchorn och Sebardt i Stockholm, gjorde där bekantskap med Wilhelm Sebardt~ som vid den tiden ärvde apoteket Lejonet efter sin morbror Sprinchorn Q' De två förlovade sig i unga år på Högbo o' Det sägs, att han friade i bersån på vägen mellan hei:rgården och "Planska byggnaden U (den står visst kvar än och kallas för förlovningsbersån). '," Det var ett glatt och enkelt liv, som fördes av ungdomen; man roade sig med enkla medel.' Det framfördes tablåer, skrevs visor och lektes lekar ~' Särskilt var Thilda Hedlund road av att ställa till litet trevligt för ungdomen på födelsedagar och vid andra särskilda tillfällen ~ En gång, när farfar kom hem från England, skulle han ju soft! vanligt firas med blommor och sång" men glädjen blev kortvarig, då han kom hem med nedslående underrättelser ~ ' Farmor måste tysta ned de Iltkläd. dn, små sångerskorna.. Det var inte bara b8rnen ~ som roade sig på herrgården. De andra voro nog också med. Särskilt på midsomrarna ' var det fest och dans på gården och öl i tunnor o ' Under de stora träden i nordvästra hörnet av gårdsplanen stodo soffor, stolar och bord, och där brukade man sitta om kvällarna efter dagens arbete samt vid "kaffedag s 1 på eftermiddagarna. " Damerna" sutto nog också där med sina handarbeten vackra sommardagar. Under hela första nyanläggningstiden vid Sandviken bodde familj en kvar på liögbo o ' (Först efter första bolagets driftnedläggelse flyttade man ned, hösten 18G7). ' Det var ett omväxlande liv, fyllt av intresset"' och spänning:; ' resande kommo och åkte, svenskar och engelsmän, fackmän och icke fackmän.' Järnvägsstationen låg då vid Jädran, och Högbos vagnshästar hade en bråd tid. Det var ständiga skjutsar till stationen eller till Sandviken, där " herrarna'\ d o 'V 's o ' konsuln och ett pa r av hans nu hemkomna söner samt inspektor Öhman, hade sitt dagliga a r bete i provisoriska lokaler (banvaktstu gan och den nedflyttade trädgårdsmästarebostaden, numera Åsgatan nr l). ' Farmor fick en bråd tid, Det var matsäckar och dubbelt hushåll samt obegränsad gästfrihet mot alla resande. ' Obekvämt hade hon, ingen vattenledning, och källaren låg under ;'Planska byggnaden ".' En isdös fanns nog vid mej eriet, men ändå! Det berä ttas, att farmor en gång med stor möda ha.. de kommit över kött och k o kat buljong till en gästmiddac ~ ' I'. ä r den skulle tagas in, befanns det, att ' pigan " slagit ut spadet, som vä.i inte var nå I t å ha".!{anske det var vid bröllopsmiddagen, då äldsta dottern Josefi n e gi f te sig. ' Till brudgummens stora ledsnad fick bröllopet ej äga rum, förr" Än jakttiden börjat ~ så att man kunde få få g el från skogen och trädgårdspro M dukter till middagen och åt de släktin g ar ) som kommo resande.. Det var ett stilla, rätt allvarligt bröllop med vigsel i!1.ögbo kyrka Är 1866, enär de tunga molnen hängde över det nystartade Hö gbo bolag, som nu måste inställa sina betalningar. En ljusning var dock, att den unge brudgummen, apotekare Wilhelm S.ehardt r ej ' blott var en utmärkt präktig man utan även hade det ekonomiskt bra. ' Det stora nödåret 1867 var nog särdeles bekymmersamt för farmor som husmor. ' Jag antar, att hon tänkte särskilt på de hem nere i Sandviken, som ej endast saknade arbete, då Ilverket stod "g utan även 'ledo hårt av brödbristen. Hon hade helt säkert sitt finger med i de skrivelser, som växlades, mellan Sandviken och konkursförvaltningen, om att satsa pengar åt folket för

37 36 inköp av mjöl fr å n Ryssland.! De gamla tala om att konsuln to g hem I'mattor " med mjöl eller spannmål e Jag antar, att det var mycket g rova säckar av linne, som användes som emballage. r Dessa användes sedan som gån gmattor. ' /:iån ga sandvikare och även IT hö gby ggare" fin go under dessa nödå r s , gå efter landsvägarna o.ch försöka sälj a litet kram fö r att f å e n matbit å t sig och sina barn.' Några stannade kvar i Sandvi ken o c h sysslade me d lite t hantverk, som t. le x. r gjutning av askkoppar och rambr till små rakspeglar. ( Nöden var förresten svår i hela Sveri ge ~ kri s tid och missväx t!) De gamla bruka även tala om de matkor g ar konsulinnan hade med si g, d å hon besökte arbetarhemmen, i all synnerhet om någon lå g sjuk i liögbo eller i Sandvik e n ~ }ag minns, att hon brukade åka i en liten täckvagn, v ä l omstoppad med filtar, eller i en nätt enbetssläde, som sades vara hennes e gen. 1 Hon bruk a de ä ven t a sig en liten promenad till en trädgårdssoffa, "kon su l i nn a n s so ffa " ~ pl acer ad i närheten av nuvarande Bruks gå rden, där hon hade utsikt över sjön. Trots sin ohälsa levde hon tio år i Sandviken och hann no g se l i tet g rönska växa upp i " sandöknen n., Hon saknade myck e t det vackra, idylli s ka H ö g bo ~ som l /q:: henne och barnen varmt om hjärtat. Där had e hon upplevat både g l ä dj e och sor g Q Den yngst a dottern, som växt upp d ä r, hade no g p å sen as te tiden allra mest kärlek till det g amla st ä llet. ' Hennes tanka r gl n go ofta tillba ~ ka dit, och hon tyckte om att ibland å terse sitt barndomshem, trots att det varit i. främmande händer i flera årtionden, Så en dag var det gamla bruket, nu ute s lutande bestående av jord ~ bruksegendomar men med mycken sko g, till salu o' En dag rin ~ de det på vår tamburdörr r ä tt sent på kvällen, och vilka komma då? Jo, " Elis abe th " med sin man, ' Tord Magnuson; faster strålande g lad, han l ite t me r betänk~ s 8m. " Vi komma för att berätta, att vi köpt Högbo Glä dj ~n blev stor bland oss, mor och mina syskon (far var då r e dan död), över att faster skul~ le få tillbringa sin ålders dagar p å sitt ä lskade Högbo o Vi rikti:;:t kramade om farbror, som g jort d e tta för fast er o I ien affär>en var nog e j hell er så dålig. 1 Just då var han disponent för Sandviken och behövde e n plats att draga si g tillbak a till, då han en gån g skull e l ä mn a sin tjänst Q Jorden var bra och sko g en värdefull ~ Där funnos tomter att sä l ja åt sandvik sarbe tare till egn a hem inte heller att förakta I Nu blev det e tt planerand e och ritande., Skulle d e n gamla herrgår ~ den sättas i stånd eller ett nytt b on i n gshus byggas, d e t var frå gan. ' Faste r hade no g helst v e lat ha d e t g aml a hemmet tillb aka 1 men det befanns, a tt det skulle bli svår t att få det moderniserat med vä r me o c h dräne r in g fö r sani ~ tetsanordnin gar, så lågt och dessutom så n ä ta ladu går d e n som d et var b elä get. ' Så by"ggde's den stora "Nya he rrgården "~ s om den kallas, med sto ra utrym ~ men och många gästrum l s å att de fem gifta barnen och barnbarnen s kulle kun 'na tag as emot vid helger och dylikt ~ 1 Det bl ev en ganska kort renässans f ör Gö ran sso n s kt -M agnusonskt familjeliv där uppe ~ Femton - tjugo år ä r ju in gen ålder för et t gammalt bruk eller en ny herr gå rd " ' Disponent Mag nu s on dog år 1929 och hans hu s tru annan. dag jul år 1933Q I Me n den tid faster El isabeth bodde där upp e 9 levde hon ett inten s ivt liv som " godsägarfru " o Ho n byggde bastu åt folke t o c h såg till, att trä dgå rd och växthus komma i gott skick o' De gamla ä ppelträden sköttes.om, och lusthus e t blev åter lusthu s, dä r bygdens un g dom tog sig e n sväng,

38 .37 särskilt vid midsommartid ~' I det nya husets källare ordnades arkiv, där gårdens och fwniljens gamla handlin gar samlades och katalogiserades. Faster hade stort nöje av att forska i de gamla papperen och göra anteckningar.! Gamla herrgården öppnades, nödtorftigt möblerad, fö r sammankomster av olika slag, till Husmodersföreningen och ky r kliga föreningar m ~ tn.. Vid np.,hcksmäs _ san " beg agnades den för den bygdemiddag, som traditionsmässig t ordnades av Höguo kyrkliga syförening ~ ' Faster brukade gärna vara med o Hon gick där och språkade med de gam l a " högbyggarna ll om gammalt och nyt t,, Det var en fläkt från den gamla tiden! - Med vemod b r ukade hon säga : I' Vad skall bli av allt det här, när j ag ör borta? Mina barn ha var och en sitt ; de slå sig ej ner h är. ' Det nya hus e t blir väl en inrättning av något slag, kanske barnhem eller idiothem? U Några somrar begagnades det dock av äldste sonens (Ivar) familj SO F1 sommarställe. De bodde annars nere i Sandviken vid Åsgatan ~ j''l en så kom kriget och med det även något verkligt tragiskt.. ' Efter att ha rekvirerats för militört ändamål blev herrgården lä ger för en massa flyktingar, olyckliga människor utan hem och fosterland, vidare. som fingo en f r istad där tillsm År 1944 kom en ström av balter av olika nationaliteter, vilka ha de kommit i småbåtar över till Sverige undan r y~sarna o Strax före krigsslutet våren 1945 kom det en kontingent kvinnor, hämtade från de tyska koncentl'ationslä gren av Svenska Röda Korset, Båda grupperna tyckte d e kommit " från, helvete till himmel "', då de fingo slå sig ned i den rymliga, vä l ombonade herrgården och den vackra träd gå rden, omhändertagna samt bespisade av vänliga människor.. Det blev en verklig uppgi ft för de annars rätt så isolerade högboborna att hjälpa till i lägret, och på samma gång fingo de en fläkt från den internationella världen. Livet där.uppe blev ju emellanåt väl liv ligt och bråkigt. De olika nationerna och raserna hade ibland svart att sama sas, nervösa och upprivna som de voro och med en ovi ss framtid framför sig. skilda frå n sina anhöri ga och utan arbete.. Så småningom blevo en del inlemmade i svenskt arbetsliv.. ' Andra reste "någonstans M ut i livet igen " :lögbo herrgård hade fyllt en rätt så oväntad uppgift, som min g am la faster ej kunnat drömma om,,' När hon gick bort, blev en epok av gammaldags herrgårdsliv på Hö gbo definitivt avslutad. Från att hela sitt llliv" ha ägts av egendomsherrar eller s. k ~ släk tbolag, kom nu a ögbo bruk över till det " allmänna lt, som termen heter, och förvaltas som ett helt samhälles egendom och, som man får hoppas, till dess båtnad ~ stad, År 1945 sålde nämli gen familj 'en Magnuson Högbo till Sandvikens sedan de definitivt flyttat från trakten. ' Stadsförvaltningen har dock fortfarande intresse för att den gamla herrgården bibehålles i sitt ålderdomliga skick. 4 Den har införskaffat ritningar för restaurering, godkända av länsintendenten, och ställt i utsikt att, då tiderna det medgiva, låta ställa i ordning den som samlingslokal för Högbos invånare o För ändamålet har även donerats en del medel från de gaml a släkter~a, som en gång i tiden bott och verkat där. ' Och h ä rmed avslutar j 'ag nu mina minnesanteckningar från det gamla Sandviken och dess omnejd.! Sandviken 1948, Sigrid Göransson

Adagio. œ œ œ œ œ œ œ. œ œ œ œ. & bb 4 4 œ. & bb. œ œ œ œ œ œ œ œ Œ. & bb œ œ œ œ œ œ œ œ. & bb œ œ œ œ œ b D. q = 72. och nar. var 1ens.

Adagio. œ œ œ œ œ œ œ. œ œ œ œ. & bb 4 4 œ. & bb. œ œ œ œ œ œ œ œ Œ. & bb œ œ œ œ œ œ œ œ. & bb œ œ œ œ œ b D. q = 72. och nar. var 1ens. q = 72 & bb 4 4 1. Vatt 2. Mol net rörs nen gli & bb der vin lätt dagio m den spe lar, vind som vi ta sva nar vat ö ten tar ver him F B b Text: Bo Bergman Musik: Lasse ahlberg var 1ens ann. sjö, Bak men

Läs mer

Bröderna fara väl vilse ibland (epistel nr 35)

Bröderna fara väl vilse ibland (epistel nr 35) Brödera fara väl vilse ilad (epistel r 35) Text musik: Carl Michael Bellma Teor 1 8 6 Arr: Eva Toller 2008 Teor 2 6 8 Basso 1 8 6.. Basso 2 8 6 1.Brö- der - a fa - ra väl vil - se i-lad om gla - se me

Läs mer

Brobyggaren Sigrid Göransson

Brobyggaren Sigrid Göransson Brobyggaren Sigrid Göransson Om medmänsklighet och samhällsbyggande i Sandviken under den svenska industrialismens tillkomst Redaktör Gillis Andersson Denna antologi har tillkommit med stöd av Göranssonska

Läs mer

Den dumme bonden som bytte bort sin ko

Den dumme bonden som bytte bort sin ko q Den dumme bonden som bytte bort sin ko b Sagan är satt med typsnittet Transport kapitäler, tecknat av Franko Luin. Häftet ingår i en serie sagor som typograferats med typsnitt från samma typsnittstecknare.

Läs mer

Jul och andra upptäckter i Friluftsmuseet Gamla Linköping

Jul och andra upptäckter i Friluftsmuseet Gamla Linköping Jul och andra upptäckter i Friluftsmuseet Gamla Linköping Vandra runt med hjälp av kartan och svara på kluriga frågor om förr i tiden. Starta vid Kapellplan, längst upp på Tunnbindaregatan. Kartan och

Läs mer

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern.

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern. ASKUNGEN Det var en gång en rik man, som en lång tid levde nöjd tillsammans med sin hustru, och de hade en enda dotter. Men så blev hustrun sjuk och när hon kände att slutet närmade sig, ropade hon till

Läs mer

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra!

Slutsång. Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag. och ha det så bra! Slutsång Melodi: "Tack ska du ha, Kalle heter jag, vad du heter gör detsamma tack ska du ha!" Slut för idag, tack för idag. Vi ska ses på torsdag och ha det så bra! En liten båt En liten båt blir ofta

Läs mer

Ack du min moder (epistel nr 23)

Ack du min moder (epistel nr 23) Text och musik: Carl Michael Bellman Arr: Eva Toller 2009 Tenor 1 4 3 Tenor 2 4 3. Basso 1 4 3 1.Ack, du min mo - der, säj vem dig sän - de just till min fa - ders säng!. Basso 2 4 3 1.Ack, du min mo -

Läs mer

Fader Bergström, stäm upp och klinga (epistel nr 63)

Fader Bergström, stäm upp och klinga (epistel nr 63) Fader Bergström, stäm upp klinga (epistel nr 6) ext musik: Carl Michael Bellman Soprano 1 Soprano 2 lto enor.. Berg - ström, stäm upp.. Berg - ström, stäm upp.. Berg - ström, stäm upp kling - a, öpp -

Läs mer

Hade jag sextusende daler (sång nr 14)

Hade jag sextusende daler (sång nr 14) Hade ag sextusde daler (sång nr 14) Text och musik: Carl Michael Bellman Tor 1 c Arr: Eva Toller 2009. Tor 2 c. och Basso 1 c 1.Ha - de ag sex - tu - s - de. da - ler i kvar - ta - ler, i kvar - ta - ler.

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Stugors och ladugårdars lägen

Stugors och ladugårdars lägen 13 Stugors och ladugårdars lägen Byar och gårdar på kartor På 1600-talets jordebokskartor ritades gårdarna/hemmanen in som symboler ett hus = en gård/ett hemman. Gårdarna i en by ritades in som ett hus

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Sjung och läs nu Bacchi böner (sång nr 57)

Sjung och läs nu Bacchi böner (sång nr 57) Sung läs nu Bacchi öner (sång nr 57) ext musik: Carl Michael Bellman Arr: Eva oller 009 Soprano 1 Soprano. Alto 1 Alto enor 1.Sung läs nu 1.Sung läs nu 1.Sung läs nu Bac - chi ö - ner, Bac - chi Bac -

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

1. M öt et s öp pn an d e S ve n fö r k la r a r mö t et ö p p nat k lo c k a n 13. 5 0 i me d le ms k o nt o r et.

1. M öt et s öp pn an d e S ve n fö r k la r a r mö t et ö p p nat k lo c k a n 13. 5 0 i me d le ms k o nt o r et. Styrels e möte 7mars 2010 Bila gor: 1. D ago r d ning 2. N är va r o lis t a 1. M öt et s öp pn an d e S ve n fö r k la r a r mö t et ö p p nat k lo c k a n 13. 5 0 i me d le ms k o nt o r et. 2. F o rma

Läs mer

Ur Höga visan. 4. Stycket är i grunden skrivet för enbart kör, men solister kan, om så önskas, sjunga valfria delar för att öka variationen.

Ur Höga visan. 4. Stycket är i grunden skrivet för enbart kör, men solister kan, om så önskas, sjunga valfria delar för att öka variationen. ext ur ibel 2000 venska ibelsällskapet ångernas sång Musik: Eva oller 200 nvisningar 1 Grundtempot i stycket är 115 järdedelsslag per ut ariera det eter eget godtycke, så att texten kan sjungas på ett

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Till Dig. 11 kärleksverser tonsatta av Lasse Dahlberg. pianoarrangemang Jonas Franke-Blom. Blåeld musik 2012 www.blaeld.se

Till Dig. 11 kärleksverser tonsatta av Lasse Dahlberg. pianoarrangemang Jonas Franke-Blom. Blåeld musik 2012 www.blaeld.se Till Dig 11 kärleksverser tonsatta av Lasse Dahlerg pianoarrangemang Jonas ranke-blom Blåeld musik 2012 laeldse Innehåll Till dig Allt, allt ag ägde Idyll Trollunden Melodi Adagio Och får ag aldrig äga

Läs mer

Ser ni äng -en? œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ. œ œ Ó. Œ œ. œ œ œ œ œ F. œ œ Œ œ. & Œ œ. œ œ œ œ œ œ œ œ. œ œ œ œ œ œ œ. œ œ œ. œ œ œ œ œ. & œ œ œ œ.

Ser ni äng -en? œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ. œ œ Ó. Œ œ. œ œ œ œ œ F. œ œ Œ œ. & Œ œ. œ œ œ œ œ œ œ œ. œ œ œ œ œ œ œ. œ œ œ. œ œ œ œ œ. & œ œ œ œ. h = 92 Ser ni ängen ur lban poppmuffa för små hundar & 4. Text: arbro Lindgren Musik: Lasse ahlberg Ser ni äng en? & Ser ni äng en, en stor, stor äng? & Ser ni äng en? & Ser ni äng en med grönt, grönt,

Läs mer

q Kråkskinns- Majsa k

q Kråkskinns- Majsa k q Kråkskinns- Majsa k Sagan är satt med typsnittet Kalix kursiv, tecknat av Franko Luin. Häftet ingår i en serie sagor som typograferats med typsnitt från samma typsnittstecknare. De kan hämtas på www.omnibus.se/svenskasagor.

Läs mer

Ställ er i en stor ring och håll varandra i händerna under hela dansleken.

Ställ er i en stor ring och håll varandra i händerna under hela dansleken. Flickorna de små 1. Flickorna de små uti ringen de gå, de tänka just som så, en vän jag kunde få, 2. och om du vill bli allra kärastes min så bjuder jag dig att i dansen 3. träda in. 4. För bomfaderalla,

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

Frågor. Noa gör upp eld. av Kirsten Ahlburg. 1. Varför gör Noa upp eld? 2. Vad händer när Noa häller bensin på veden? 3. Varför hämtar Noa vatten?

Frågor. Noa gör upp eld. av Kirsten Ahlburg. 1. Varför gör Noa upp eld? 2. Vad händer när Noa häller bensin på veden? 3. Varför hämtar Noa vatten? Frågor Noa gör upp eld av gör upp eld 1. Varför gör Noa upp eld? 2. Vad händer när Noa häller bensin på veden? 3. Varför hämtar Noa vatten? 4. Vem hör när Noa ropar Hjälp!? 5. Vem släcker elden? FRÅGOR

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Birger Sjöberg. Dansbanan. Arrangemang Christian Ljunggren SA T/B + Piano SATB MUSIC

Birger Sjöberg. Dansbanan. Arrangemang Christian Ljunggren SA T/B + Piano SATB MUSIC Birger Söberg Dansbanan Arrangemang Christian Lunggren SA T/B + Piano SATB MUSIC Dansbanan Sopran Birger Söberg Arr. Christian Lunggren Alt 1.Drilla på löten 2.Dyster sluten, 3.Blek är Bestyrarn, 4.Drilla

Läs mer

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar 19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar Rödluvan Det var en gång, en vacker solig dag, en liten flicka som hette Rödluvan. Hon lekte utomhus i sin trädgård. Hon kallades Rödluvan för hon hade en röd

Läs mer

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10.

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10. KAPITEL 2 De hade knappt kommit ut på gatan förrän Emil fick syn på Söndagsförstöraren. Tant Hulda brukade komma och hälsa på varje söndag, fast Vega som bott i huset före familjen Wern hade flyttat för

Läs mer

Elevuppgifter till Spöket i trädgården. Frågor. Kap. 1

Elevuppgifter till Spöket i trädgården. Frågor. Kap. 1 Elevuppgifter till Spöket i trädgården Frågor Kap. 1 1. Varför vaknade Maja mitt i natten? 2. Berätta om när du vaknade mitt i natten. Varför vaknade du? Vad tänkte du? Vad gjorde du? Kap 2 1. Varför valde

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

Noa går på taket. Han leker att han flyger. En takpanna lossnar. Noa ramlar. Hjälp! ropar Noa. ISBN 978-91-86651-97-8. HEGAS www.hegas.

Noa går på taket. Han leker att han flyger. En takpanna lossnar. Noa ramlar. Hjälp! ropar Noa. ISBN 978-91-86651-97-8. HEGAS www.hegas. Frågor Noa på taket av Noa går på taket. Han leker att han flyger. En takpanna lossnar. Noa ramlar. Hjälp! ropar Noa. NOA PÅ TAKET på taket ISBN 978-91-86651-97-8 www.hegas.se noa_paa_taket_oms.indd 1

Läs mer

Vila vid denna källa (epistel nr 82)

Vila vid denna källa (epistel nr 82) ila vid denna källa (epistel nr 82) ext och musik: Carl Michael Bellman Arr: Eva oller 2004 oprano c..... Alto 1 c 1.i - la_ vid den - na. 1.i - la vid den - na käl - la,_ vår lil - la. käl - la, vår lil

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

Sånglekar 4 Nordiska museets julgransplundring 2008

Sånglekar 4 Nordiska museets julgransplundring 2008 Sånglekar 4 Nordiska museets julgransplundring 2008 Den äldsta benämningen på sånglekar är»jullekar«. Carl von Linné skrev för 275 år sedan ner texten och leksättet till sex lekar som han kallade»dahlflickors

Läs mer

Om hur jag kom till Kvarsebo. En sommarbo s berättelse genom tre generationer.

Om hur jag kom till Kvarsebo. En sommarbo s berättelse genom tre generationer. Om hur jag kom till Kvarsebo. En sommarbo s berättelse genom tre generationer. Året är 1916 Min mormor Gunhild Persson (1885-1975) och min morfar Karl Persson (1880-1940), bild enligt nedan, kommer för

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Skyarna tjockna (epistel nr 21)

Skyarna tjockna (epistel nr 21) Skyarna tockna (epistel nr 21) Text musik: Carl Michael Bellman Arr: Eva Toller 2009 Tenor 1 3 8 Tenor 2 3 8... Basso 1 8 3 1.Sky - ar - na. tock - na, stär - nor- na. slock - na, stor - mar- na. Basso

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

DET VAR EN GÅNG EN RIK HERREMAN, som hade en enda

DET VAR EN GÅNG EN RIK HERREMAN, som hade en enda DET VAR EN GÅNG EN RIK HERREMAN, som hade en enda dotter. Inte så långt från honom bodde en fattig torpare. Torparen hade en son, som var jämnårig med den rika mannens dotter. De båda barnen tyckte om

Läs mer

Yxan i huvudet. Kapitel 1

Yxan i huvudet. Kapitel 1 Kapitel 1 Yxan i huvudet För nästan tusen år sedan levde en pojke som hette halvdan. han bodde i Östbyn som låg vid en bred flod. På andra sidan floden låg en annan by, Västbyn. trots att det fanns en

Läs mer

Gårdarna runt Mörtsjön

Gårdarna runt Mörtsjön 1 Gårdarna runt Mörtsjön Uthuset Munter-Gustav byggde av locken från salttunnorna vid Morshyttans station 2 När farsan, Sten Bylén, fyllde 90 år, den 12 juni 2004, lovade jag honom en utflykt till Mörtsjön,

Läs mer

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då?

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då? MATTE PÅ ZOO HEJSAN! Jag heter Mattias och jag är 8 år. Jag kallas Matte, det har jag gjort sedan jag var väldigt liten. Jag har tre syskon. Elin, Matilda och Rut. Elin är två år mindre än mig. Matilda

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Maka, mor. 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg

Maka, mor. 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg 001 Ett stycke vardag gjorde hon till fest. Hjalmar Gullberg 002 Din levnadsdag är slut, Din jordevandring ändad Du här har kämpat ut Och dina kära lämnat Nu vilar Du i ro och frid Hos Jesu Krist till

Läs mer

Minns du: Att tvätta. Användarhandledning. En del av Landstinget Sörmland

Minns du: Att tvätta. Användarhandledning. En del av Landstinget Sörmland Minns du: Att tvätta Användarhandledning En del av Landstinget Sörmland En del av landstinget Sörmland Box 314 611 26 Nyköping Tel 0155-24 57 00 Fax 0155-28 55 42 Bokning 0155 24 57 02 E-post info.museet@dll.se

Läs mer

Anna Siverbo 5B Ht-15

Anna Siverbo 5B Ht-15 1 Drakägget Kapitel 1 Hej jag heter Maja jag är 9 år. Jag och min familj bor på en bondgård. När jag går ut från vårat hem så kommer jag till en marknad som heter Rikedall. Så min familj brukar gå dit

Läs mer

Snövit. Klassiska sagor. efter bröderna Grimm

Snövit. Klassiska sagor. efter bröderna Grimm Klassiska sagor Snövit efter bröderna Grimm Illustrerad av Anna Friberger Det var mitt i vintern och snön föll som dun från himmelen. Vid fönstret, som hade karmar av svartaste ebenholts, satt drottningen

Läs mer

Sörgårdens arbete mot Grön flagg och tema vattenresurser

Sörgårdens arbete mot Grön flagg och tema vattenresurser Sörgårdens arbete mot Grön flagg och tema vattenresurser Vi valde att arbeta utifrån en saga. Sagan fick heta Gumman Gunnel och var inte färdigskriven från början utan hittades på efter hand beroende på

Läs mer

Samtliga veckans ord v VECKANS ORD v 35 (+ omprov v 37)

Samtliga veckans ord v VECKANS ORD v 35 (+ omprov v 37) Samtliga veckans ord v 35-42 VECKANS ORD v 35 (+ omprov v 37) bytesdjur ett djur som äts av ett annat djur mossa växer över stenar och trädrötter promenera kan vara skönt att göra i skogen barrskog skog

Läs mer

Anders Herman och Klara Josefina Alm

Anders Herman och Klara Josefina Alm Sid 1 av 5 Torpinventering i Stora Åby socken Nr. 84 i inventeringen. Torpets namn: Torp på Bro ägor Tillhört gården: Bro. Torpets art: Backstuga. Siste brukare av torpet: Före detta grenadjären Anders

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Nordiska museets julgransplundring 2006

Nordiska museets julgransplundring 2006 Nordiska museets julgransplundring 2006 Sånglekar2 När vi sjunger och dansar kring granen håller vi liv i en väldigt gammal tradition som är känd i varje fall från början av 1600-talet. Den äldsta uppgiften

Läs mer

Veronica s. Dikt bok 2

Veronica s. Dikt bok 2 Veronica s Dikt bok 2 Det är bra att ha en syster Min syster betyder så mycket för mig. Jag vet att hon betyder likadant för mig. Om jag vill henne något så vet jag att hon finns där för mig. Jag är glad

Läs mer

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Lina Kapitel 1 Lina var 10 år och satt inne med sina två vänner Gustav och Caroline.

Läs mer

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till 1 De mystiska drakägget Kapitel 1 Jag vaknade upp tidigt jag vaknade för att det var så kallt inne i vår lila stuga. Jag var ganska lång och brunt hår och heter Ron. Jag gick ut och gick genom byn Mjölke

Läs mer

BARN, BAD OCH VAtten.

BARN, BAD OCH VAtten. BARN, BAD OCH VAtten. ingen ska drunkna Varje år drunknar nio barn i Sverige. Många av olyckorna i vatten händer nära barnens hem. Alla vuxna tänker inte på att det kan finnas farliga platser för barn

Läs mer

Utdrag från Lpfö 98/10,s9-11.

Utdrag från Lpfö 98/10,s9-11. Vi erbjuder sånger och rörelselekar i vår verksamhet som stimulerar och utmanar barnens lärande och utveckling. Förskolan strävar efter att varje barn: utvecklar sin identitet och känner trygghet i den,

Läs mer

De gamle i Bro tog ättestupa vid Häller Av Sven Rydstrand

De gamle i Bro tog ättestupa vid Häller Av Sven Rydstrand De gamle i Bro tog ättestupa vid Häller Av Sven Rydstrand Medan nutidens socialvårdare som bäst bryr sina hjärnor med problemet åldringsvården, kan man i Bro socken allfort lyssna till en gammal sägen,

Läs mer

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd.

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd. Kapitel 1 Resan Jag har väntat länge på att göra denna resan. Jag heter Hanna och är 23 år. Jag ska åka båt till en Ön Madagaskar. Jag kommer ha med mig en hel besättning. Vi tog med oss väldigt mycket

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

DÖDLIG törst Lärarmaterial

DÖDLIG törst Lärarmaterial sidan 1 Författare: Peter Gotthardt Vad handlar boken om? I staden där Anna, Siri och Lina bor finns ett gammalt hus som alla kallar Slottet. Det är ett mystiskt hus där helt otroliga saker kan hända.

Läs mer

Störst och bäst kan andra vara För Alfons räcker det att klara att få vara Alfons bara.

Störst och bäst kan andra vara För Alfons räcker det att klara att få vara Alfons bara. Alfons-allsång och några andra favoriter... Med Anna Cederquist och Martin Harborg (Sång, klarinett, gitarr mm,) på Husie bibliotek 16 november kl 9 och kl 10 www.annacederquist.se/barnmusik.html 0706-722793

Läs mer

Georg Karlsson och hans lanthandel. Referat ur artikel i Norrtälje tidning 4 augusti 1970

Georg Karlsson och hans lanthandel. Referat ur artikel i Norrtälje tidning 4 augusti 1970 1 Georg Karlsson och hans lanthandel. Referat ur artikel i Norrtälje tidning 4 augusti 1970 Avskrivet av Bertil Malmfält 2012-11-16 Georg Karlsson har samlat ihop olika varor till butiken i mer än trettio

Läs mer

Kören håller på att förbereda ett kalas och behöver hjälp med att städa.

Kören håller på att förbereda ett kalas och behöver hjälp med att städa. Sångtexter Sexårskören 2017 1 01 VÄLKOMNA HIT Kören håller på att förbereda ett kalas och behöver hjälp med att städa. Välkomna hit till vårt hus och vår svit Det är dammigt och smutsigt i varje vrå Hej

Läs mer

Bra Du svarar grundligt på frågorna. Du motiverar och förklarar dina egna tankar.

Bra Du svarar grundligt på frågorna. Du motiverar och förklarar dina egna tankar. Instuderingsfrågor Bibeln och kristendomen - Läs följande sidor i läroboken 30-38 (om Bibeln) och 55-60, 62, 67-68 (om kristendomen) - Läs följande stenciler: Jesu under, äktenskapsbryterskan och Jesu

Läs mer

Resa den 6 juni 2010 till Hofsnäs, Torpa och Limmared.

Resa den 6 juni 2010 till Hofsnäs, Torpa och Limmared. P P P 1 : 5 1 F P1452-251. 1 P 1452-251. 2 1 : 1 9 Na b b e 1 :2 n K v i n n o ö n P T o rp a s te n h u s M å s ö n Ä s p i n g s u d d Åk e rs ö r B j ö rk e b a c k e n S ä l g h å l a n F ru n s ö

Läs mer

OP 2010. Röster från kvinnor 70 år och uppåt

OP 2010. Röster från kvinnor 70 år och uppåt OP 2010 Röster från kvinnor 70 år och uppåt 1. Hur skulle du vilja förbättra miljön i Sandvikens kommuns olika centrum? Bilar som inte måste köra runt i stan, Storgatan har på helgerna och onsdagar racerbanan

Läs mer

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN D sovande flicka mamma lat son lat son lat son flitig gårdskarl gift med Ingvild flitig gårdsfru gift

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Kapitel 1 Resan. - Oj nu börjar det bli mörkt sa jag till Sergio.

Kapitel 1 Resan. - Oj nu börjar det bli mörkt sa jag till Sergio. Kapitel 1 Resan. Äntligen är jag på väg till Spanien för att spela min första match med Real Madrid. Jag heter Marko och jag är 19 år gammal. Jag och min kompis Sergio är på väg med ett jätte stort kryssnings

Läs mer

Extratips. Lärarhandledningen är gjord av Ulf Nilsson, lärare i svenska och SO på Skönadalsskolan.

Extratips. Lärarhandledningen är gjord av Ulf Nilsson, lärare i svenska och SO på Skönadalsskolan. Extratips Lärarhandledningen är gjord av Ulf Nilsson, lärare i svenska och SO på Skönadalsskolan. Boken finns som ljudbok, inläst av Astrid Lindgren. Låt eleverna lyssna på något eller några av kapitlen.

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

Spöket i Sala Silvergruva

Spöket i Sala Silvergruva Spöket i Sala Silvergruva Hej! Jag har hört att du jobbar som smådeckare och jag skulle behöva hjälp av dig. Det är bäst att du får höra vad jag behöver hjälp med. I Sala finns Sala Silvergruva, den har

Läs mer

Vem där? Där smyger tyst på tå en väldig katt som ger sig ut att jaga varje natt Hans öron har små tofsar må ni tro Aha, jag vet, det måste va en...!

Vem där? Där smyger tyst på tå en väldig katt som ger sig ut att jaga varje natt Hans öron har små tofsar må ni tro Aha, jag vet, det måste va en...! Mitt fåfänga får, får, får har färgat sitt hår, hår, hår Min händiga häst, häst, häst har vävt sig en väst, väst, väst Min snokande snok, snok, snok har skrivit en bok, bok, bok om min konstiga katt, katt,

Läs mer

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet

Läs mer

Stenåldern. * Från ca 12 000 år fkr till ca 2000 år fkr *

Stenåldern. * Från ca 12 000 år fkr till ca 2000 år fkr * Stenåldern * Från ca 12 000 år fkr till ca 2000 år fkr * När det blev varmare smälte isen så sakta. Lite för varje år. Sten och grus var allt som fanns kvar när isen hade smält. Först började det växa

Läs mer

Josephine A. Andersson Daniela Lundin-Hatje. AL Publishing

Josephine A. Andersson Daniela Lundin-Hatje. AL Publishing Josephine A. Andersson Daniela Lundin-Hatje AL Publishing Välkomna Hit En pedagogisk familjebok för nyanlända om livet i Sverige koncept och text illustrationer och omslag grafisk formgivning Josephine

Läs mer

Ramp -- svenska som andraspråk

Ramp -- svenska som andraspråk På span efter vårt dagliga bröd (sas) AV-nummer: 31404tv 11 /Vinjettbilder på programledarna: Lina Zacharias och Lincoln Robbin Coker./ Det har funnits i alla tider. Man kan göra det hemma om man vill.

Läs mer

Vokalprogrammet Sara Wiberg Hanna Hägerland

Vokalprogrammet Sara Wiberg Hanna Hägerland Vokalprogrammet Sara Wiberg Hanna Hägerland Filmer och diktamen Till detta häfte finns en internetsida. Där hittar du filmer om vokalerna. Du kan också träna diktamen. vokalprogrammet.weebly.com Titta

Läs mer

Hur det är att vara arbetslös i fina Sverige.

Hur det är att vara arbetslös i fina Sverige. Hur det är att vara arbetslös i fina Sverige. Är det inte meningen att samhället ska hjälpa de som har det mindre bra? Är det inte meningen att man ska få stöd till ett bättre mående och leverne? Är det

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

q Smedgesäl en i Norge a

q Smedgesäl en i Norge a q Smedgesällen i Norge a Sagan är satt med typsnittet Ad Hoc kursiv, tecknat av Franko Luin. Häftet ingår i en serie sagor som typograferats med typsnitt från samma typsnittstecknare. De kan hämtas på

Läs mer

Norgeresa med Hurtigrutten till Lofoten och på Motorcykel hem till Karlstad 2015-06-27 2015-07-07

Norgeresa med Hurtigrutten till Lofoten och på Motorcykel hem till Karlstad 2015-06-27 2015-07-07 Norgeresa med Hurtigrutten till Lofoten och på Motorcykel hem till Karlstad 2015-06-27 2015-07-07 27 Juni Första stopp i Årjäng, fint väder. 13:20 Nu är vi i Kongsberg, mat dags det är 23 grader varmt

Läs mer

Babysång Öppna förskolan Sävsjö

Babysång Öppna förskolan Sävsjö Babysång Öppna förskolan Sävsjö 1. Hej, hej på dej Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n. Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n 2. Jag kan klappa

Läs mer

Kapitel 3. Här är en karta över ön

Kapitel 3. Här är en karta över ön Kap 1 Skeppet Jag var på en färja och jag skulle över till Danmark och spela Champions League finalen som är det bästa man kan vinna i fotbollsvärlden. Jag spelar i FC Liverpool och vi ska möta Bayern

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt

Läs mer

GABRIEL ERIKSSON från RENGÅRD gif te sig med SARA LENA, dotter till Mörttjärn-man. Han förvärvade hälften av sin svärfars hemman och bosatte sig där

GABRIEL ERIKSSON från RENGÅRD gif te sig med SARA LENA, dotter till Mörttjärn-man. Han förvärvade hälften av sin svärfars hemman och bosatte sig där F I N N S E L E B O R N A GABRIEL ERIKSSON från RENGÅRD gif te sig med SARA LENA, dotter till Mörttjärn-man. Han förvärvade hälften av sin svärfars hemman och bosatte sig där från början. Snart nog sålde

Läs mer

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA Daniel Lehto 2011 daniellehto@yahoo.se Till Julia PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO Pappa jobbar på ett boende för gamla människor. Det är ett roligt

Läs mer

Hej! Va kul att just du öppnar den här boken som handlar om mig, MAGGI LUNTAN! Jag vill gärna berätta om några spännande upplevelser. Häng med!

Hej! Va kul att just du öppnar den här boken som handlar om mig, MAGGI LUNTAN! Jag vill gärna berätta om några spännande upplevelser. Häng med! MAGGI LUNTAN Hej! Va kul att just du öppnar den här boken som handlar om mig, MAGGI LUNTAN! Jag vill gärna berätta om några spännande upplevelser. Häng med! Skridsko i månskenet Mina syskon åkte skridskor

Läs mer

VÄSTERBOTTNISK KULTURHISTORIA. faktablad bondejord

VÄSTERBOTTNISK KULTURHISTORIA. faktablad bondejord VÄSTERBOTTNISK KULTURHISTORIA faktablad bondejord odlingsrösen träd i odlingslandskapet ortnamnen berättar hässjor brödbak o d l i n g s r ö s e n Vid sidan om dikningen har ett av de tyngsta arbetena

Läs mer

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den lilla bergsbyn Aljustrel nära Fatima i Portugal märkte ingenting ovanligt. Som vanligt hade de gått upp före gryningen, ätit frukost och vallat föräldrarnas

Läs mer

EN SEPTEMBER-REPRIS SFI. Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis?

EN SEPTEMBER-REPRIS SFI. Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis? SFI EN SEPTEMBERREPRIS Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis? Vill du ha lite mer? Kan du hjälpa mig? Oj, förlåt! Tack för lånet!

Läs mer

Lingmyren i Skarvtjärn. Här föddes Jenny och hennes syster Gunhild. Bilden tagen i nutid.

Lingmyren i Skarvtjärn. Här föddes Jenny och hennes syster Gunhild. Bilden tagen i nutid. Lingmyren i Skarvtjärn. Här föddes Jenny och hennes syster Gunhild. Bilden tagen i nutid. Jennys barndom Jenny föddes på en gård som heter Lingmyren i Skarvtjärn, Harmångers socken en 16 juli 1901.Tre

Läs mer

Vilda kommer till stan

Vilda kommer till stan 1 2 Vilda kommer till stan Mitt i Tuvebo ligger en vacker liten sjö vid namn Gerdsken. Runt sjön slingrar sig en promenadväg och utmed den ligger det små hus och en och annan gräsplätt. Rätt många badplatser

Läs mer

Det var kväll, och bara de allra sista av solens alla strålar dröjde sej kvar i de översta ruskorna av grantopparna.

Det var kväll, och bara de allra sista av solens alla strålar dröjde sej kvar i de översta ruskorna av grantopparna. Det var kväll, och bara de allra sista av solens alla strålar dröjde sej kvar i de översta ruskorna av grantopparna. I slaskhinken intill dörren mellan köket och verandan hade man glömt att lägga locket

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Jag har en kompis i min klass han är skit snäll mot

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer