SKRIVPROCESSEN förberedelsearbetet utkast. respons bearbetning rätta språket. renskriver publiceras

Transkript

1 SPRÅK- och KUNSKAPSUTVECKLANDE ARBETE I KLASSRUMMET Den språkliga förmågan utvecklas medan man använder språket. Kunskaper utvecklas på motsvarande sätt när man bearbetar nya intryck och erfarenheter genom att fundera fram och tillbaka över dem. Både språkanvändningen och kunskapsbyggandet framstår då som meningsfulla aktiviteter. Så måste det vara även i klassrummet, om våra elever skall utveckla kunskaper och färdigheter under sin tid i skolan. För att lyckas med detta behöver de vara delaktiga i en meningsfull kommunikation med den som skall hjälpa dem i deras utveckling. På olika sätt kan vi lärare stödja och uppmuntra våra elever så att de genom olika språkliga aktiviteter bearbetar och reflekterar över sådant de skall lära sig och så småningom bygger upp och formar sin kunskap. En undervisning som lever upp till dessa ambitioner ökar elevernas intresse och motivation för skolarbetet. SKRIVPROCESSEN Den gamla, traditionella skrivundervisningen lärde ut regler och tränade enskilda moment separat. Eleverna förväntades kunna tillämpa det som lärts ut, när de sedan skrev sina uppsatser. De blev bedömda och betygssatta av läraren, som var den som hade bestämt ämnet och som dessutom var den enda läsaren. Varje elev måste ha begripit vad läraren tänkt sig att uppsatsen skulle handla om. Först undervisades det alltså i ett svep om skrivprocessen och efteråt påpekades vilka fel eleven gjort. Möjligen gick läraren då också igenom hur ämnet borde ha behandlats Bättre än att uppmärksammas på de fel man gjort, är att få hjälp och stöd av läraren under hela skrivandet. I förberedelsearbetet behöver eleverna hjälp att komma på vad de skall skriva om inom den ram som lärare och elever kommit fram till utifrån något klassen läst, en aktuell händelse, ett problem eller någon intressant erfarenhet. Läroböcker i svenska har många förslag på hur man kan leta efter skrividéer: tankekartor, listor, flödesskrivning kring bilder, musik, film, teater eller annat man läst, sett, hört osv. När varje elev ringat in ett eget ämne, skriver hon snabbt ett utkast. Detta är inte detsamma som den färdiga texten som skall rättas och bedömas, det måste eleverna inse. Utkastet skrivs snabbt och utan hänsyn till stavning och språkriktighet. Mycket kan ju komma att strykas och ändras under arbetets gång. Sedan måste eleven få respons för att kunna se det skrivna utifrån och upptäcka dess möjligheter. Vad kan utvecklas? Då gäller det att bemöta innehållet på ett välvilligt och intresserat sätt. Nu är det mycket viktigt att inte uppmärksamma språkfelen. Inte alls! Om man gör det, är det stor risk att eleven flyttar över sina ambitioner från innehållet till det språkliga och börjar rätta meningar som kanske ändå stryks eller förändras under den fortsatta bearbetningen! Får eleven däremot koncentrera sig på innehållet, är det inte ovanligt att många språkfel försvinner i samband med denna fortsatta bearbetning som fortfarande gäller innehållet och inget annat. Först när eleven är helt nöjd med innehållet i sitt utkast, så här vill jag ha det! är det dags att rätta språket. Kommen så här långt är många elever är angelägna om lärarens hjälp med att kontrollera texten för att upptäcka fel, som hon inte sett själv. Bra läge att resonera om språkriktighet! När allt är korrigerat, renskriver eleven sin text. Kanske tillkommer bilder och andra illustrationer. I bästa fall publiceras den sedan på ett eller annat sätt, kanske hophäftad med kamraternas till en bok, kanske som högläsning, kanske uppsatt på anslagstavlan. Läraren är i varje fall inte den enda läsaren. Men det är givetvis läraren som till slut bedömer texten och då granskar dess kvalitet och i vilken utsträckning eleven tillgodogjort sig responsen och de språkliga påpekandena. Olika personers skrivprocesser varierar - som så mycket annat vi ägnar oss åt. Några gör en

2 stor del av sitt arbete "i huvudet" och skriver sedan ner en text som bara behöver smärre språkliga justeringar. Andra vet knappt vad de vill ha sagt, förrän de sätter pennan till papperet. Men vi lämnar sällan ifrån oss en text, som vi vill att andra skall bry sig om, utan att förvissa oss om att den är så bra som möjligt. Lägg märke till hur ofta vi frågar någon vi litar på: "Tycker du man kan skriva så här? Förstår dom vad jag menar?" Eleverna lär sig alltså att uttrycka sig i skrift genom att helt enkelt skriva och hela tiden få råd, hjälp, stöd och uppmuntran. De enda krav man måste ställa på dem är förstås att de verkligen skriver och tar ansvar för sina texter genom att begära och ta emot råd och hjälp från kamrater och läraren. LOGGBOK I sin loggbok skriver eleven för att bearbeta och reflektera över sådant hon håller på att lära sig. Språket är det meningsfulla verktyget och eleven använder delar av det aktuella ämnets ord och uttryck. Det som läggs fram i loggboken är inte kunskaper avsedda för bedömning och betygssättning utan enbart elevens reaktioner och funderingar över det nya. Kommunikationen med läraren styrs för en gångs skull inte av elevens ängslan över att svara fel på frågor eller lärarens ambition att mäta elevens kunskapsnivå.. Det kan ta lång tid innan elever inser att loggskrivandet inte är till för att de skall visa sina studieresultat eller träna det formella, utan att det bara skall hjälpa dem att reda ut och formulera saker för sig själva. De måste också förstå att läraren tycker det är viktigt och intressant att ta del av skrivna för att kunna utforma den fortsatta undervisningen med ledning av hur eleverna uppfattat det som dittills behandlats. Läraren svarar skriftligt eller muntligt på det eleven skrivit och eleven får på det sättet hjälp och stöd i försöken att reda ut och förstå nya begrepp och sammanhang Dessutom är anteckningarna användbara som utgångspunkt för samtal i större eller mindre grupper. Många elever som är vana vid att ofta göra fel och tycker det är svårt att förstå det man skall lära sig, känner lättnad och kan stärkas i sitt självförtroende, när de upptäcker att sådant de skriver i sin logg inte ständigt rättas utan i stället besvaras med ord som Intressant! Det måste vi prata om! eller Här håller jag med dig! eller något liknande välvilligt och positivt, som ändå vid behov kan följas av korrigeringar av fakta. Loggboksskrivandet bidrar till att utveckla elevernas språk. En språkanvändning som gör skolarbetet intressantare känns nämligen meningsfull och gör eleverna mer aktiva och medvetna i sitt lärande. Så här kan man göra Detta skrivande måste naturligtvis anpassa sig efter elevernas ålder, ämnet, praktiska omständigheter, den aktuella situationen och undervisningsklimatet överhuvudtaget. Eleverna bör inte skriva längre än 3 5 minuter och de måste börja genast. De får inte vänta på inspiration, eftersom avsikten är att de skall fånga just sådant som dyker upp i medvetandet, när de ser skrivuppgiften. Alla måste skriva. Det är ett absolut krav, men också det enda tvånget. Det är bättre att skriva ner att man inte förstår uppgiften än att inte skriva alls. Den som skall formulera något, måste ju använda sitt språk aktivt och självständigt. Om en elev verkligen inte skriver alls, måste hon i sin logg få frågor i stil med: Hur kan det komma sig att du inte skrev något om? Uteblivna svar på frågor från läraren måste efterlysa: Jag svarar ju på era frågor och då tycker jag att ni skall svara på mina. Eleverna bör ofta få prata med varandra under några minuter om vad de skrivit och jämföra det. Det kan ske i grupper om t.ex. fyra personer. Sedan bör de sammanfatta vad som sagts

3 och hur de reagerat på kamraternas synpunkter. Antingen gör de då en ny anteckning eller så berättar någon från varje grupp kortfattat för klassen vad man kom fram till. Så här bemöter man det eleverna skriver Det är viktigt att du bryr dig om vad eleverna skriver. De måste märka att du verkligen vill ta del av deras frågor, iakttagelser och synpunkter, för att kunna föra undervisningen framåt på ett sätt som passar just dessa elever. Men det räcker att svara med korta kommentarer eller frågor i respektive elevs loggbok. Svaren bör präglas av välvilja, respekt och intresse, men får ändå inte ta många minuter att skriva. Låt dem ungefär motsvara vad du spontant skulle säga om du pratade med eleven. Dock måste du vara så exakt som möjligt. Aldrig ett ensamt Bra! under elevens text! Skriv hellre detta i marginalen vid den rad där det finns något att berömma och stryk under det du tycker är bra. Variera gärna med intressant, instämmer, kul! eller något liknande, kort men med tydlig hänvisning till något bestämt i elevens text. Om hela noteringen verkligen är värd att berömma, är det trovärdigare att under det hela skriva Bra att du har tänkt genom detta så noga eller Intressanta tankar Jag har också funderat åt det hållet eller något liknande. Var överhuvudtaget öppen och generös med dina egna reaktioner och välvillig gentemot elevernas! Ibland kan det passa bättre att enstaka elever läser upp vad de skrivit och att du svarar på deras frågor eller drar in klasskamraterna i ett samtal. Du kan också själv läsa upp intresseväckande noteringar ur enstaka loggar (utan att tala om vem som har skrivit, förstås!) för att diskutera dem i klassen. Mycket torftiga elevanteckningar kan besvaras med ett Läst eller sett. Låt dig inte provoceras till förebråelser om eleven är negativ eller direkt kritisk mot dig! Ta även sådant på allvar och svara kanske med en förvånad fråga. Strunta aldrig i en elevs uppfattning, hur galen den än är! Använd den i stället försiktigt, men välvilligt i själva undervisningen! När eleverna skriver uppsats, rättas inte språkfelen i första utkastet. De skall heller inte rättas i loggböckerna. Där är det ju inte det formella som gäller. Loggen används för tankeutbyte, inte som övningsbok eller kontrollstation. I stället för att rätta eller påpeka språkfelen kan du använda den korrekta formen i ditt svar. Skriv tillsammans med dina elever! Allas tankar och reaktioner är ju av intresse och många elever behöver föredömen av skrivande vuxna. Du måste emellertid inte skriva enligt de instruktioner du gett klassen, bara du skriver och inte gör något annat som t.ex. bevakar eleverna eller röjer bland dina papper. Man kan t.ex. bokföra vad som görs under lektionen, vad det står på tavlan, vilka instruktioner eleverna får och annat, minnesanteckningar helt enkelt. VAD SKRIVER ELEVERNA OM I SINA LOGGBÖCKER? Skrivuppgifterna, som eleverna gärna kan få se på tavlan, måste alltid vara öppna, dvs. inte ha svar som är antingen rätt eller fel. Dessutom är det bra om de varieras så mycket som möjligt, så det inte går rutin i det hela. En lektion kan t.ex. inledas med att eleverna skriver ner vad de minns från förra lektionen i ämnet. De kan fundera över den kommande: Vad tror du den här lektionen kommer att handla om?" eller få chansen att reda ut problem i läxan: "Vad vill du ha förklarat innan vi förhör läxan?" Mitt under lektionen kan de under några minuter skriva ner hur de uppfattat det som nyss behandlats och mot slutet av lektionen skriva svar på: "Vad har du lärt dig den här lektionen? Vad vill du fråga om?" Det är viktigt att eleverna ofta får tillfälle att skriva och fråga om oklarheter.

4 Överhuvudtaget är loggboken bra att ta till innan man börjar med ett nytt avsnitt i ett ämne eller med en ny lärobok. Den är definitivt användbar under studiernas gång liksom efter avslutade studier, när det gäller att redovisa, sammanfatta och utvärdera. Före studierna kan eleverna skriva ner (flödes- eller snabbskriva) vad de redan känner till om det som skall studeras, men också vad de kanske länge undrat över. Detta kan varieras som spalter: i första spalten skriver eleven ner sådant hon vet, i den andra sådant hon tror att hon vet och i den tredje sådant hon undrar över. Ibland kan det passa bättre att skriva listor över t.ex. ord som har med ämnet att göra. Sedan väljer var och en någon eller några punkter från listan, sådana som hon finner särskilt intressanta eller förbryllande och gärna vill veta mer om och skriver några rader om dem. I andra sammanhang kan spekulationer över orsaker (t.ex. vad beror jordbävningar på, varför gör folk upptäcktsresor osv.) vara ett bra sätt att närma sig ett ämne. Gäller det en ny bok eller ett nytt kapitel, så kan eleverna bläddra i boken eller i det aktuella kapitlet och välja ut några bilder eller textavsnitt som de fäster sig vid och skriva en kort förklaring till varför de gjort just dessa val. Sedan är det viktigt att prata om valen, gärna i smågrupper, innan de tas upp i helklass. Övergången från att elever motiverar och i viss mån analyserar sina val till att de kommer fram till en viss åsikt och så småningom kan argumentera för den sker successivt, medan de reflekterar över vad de skall välja. Medan studierna pågår vill man gärna att eleverna reflekterar över vad de möter och förklarar hur de uppfattat det undervisningen handlat om. De kanske känner igen något, lägger märke till något, inser något, börjar fundera över något, undrar över något, de kanske vill veta mer om något osv. man kan hjälpa eleverna på traven genom att på tavlan ge dem början på meningar med dessa (och andra!) verb, t.ex. Jag kände igen och sedan be dem fullfölja meningen och skriva ytterligare två (eller tre) meningar. Det är bra om läraren visar en modell genom att själv skriva några av sina egna reflektioner på tavlan och berätta lite om dem. Även mitt under studierna kan eleverna uppmanas att spekulera över och skriva om hur de tror att fortsättningen på ett visst skeende kommer att se ut (franska revolutionen, t.ex.) eller vilka alternativa lösningar man kan tänka sig på ett problem (miljöförstöringen, t.ex.). Något som ligger nära till hands mitt under studierna är att jämföra det man just läser med t.ex. tidningsartiklar och TV-program i ämnet eller med hur samma sak framställs i olika läroböcker eller rent av i lite äldre läroböcker. Lika väl som eleverna kan få en viss ordning på sin förförståelse genom att spalta upp vad de vet, tror sig veta och undrar över, innan studierna börjar, så kan de också i tre spalter föra in nya intryck (iakttagelser, fakta), dra slutsatser (kommentera) och upptäcka oklarheter (ställa frågor) under lärandets gång. De kan också skriva under rubriker som t.ex. viktigt, intressant och konstigt. Efter studierna är loggboken ett viktigt stöd för eleverna när de skall sammanfatta och redovisa vad de lärt sig inte bara i samband med den vanliga undervisningen utan också när de gjort fördjupningsarbeten (se nedan under Arbetslogg), deltagit i temadagar eller gjort studiebesök och studieresor. Då kan det bli aktuellt att skriva listor igen. Eleverna kan t.ex. lista alla aktiviteter de deltagit i och sedan välja den (de) intressantaste och berätta vad som gjorde den (de) intressant. Ibland kan det passa bättre att eleverna får hjälp med att reflektera Jag upptäckte Jag kom att tänka på Jag tror Jag visste inte osv.

5 Mot slutet av en termin kan elever sammanfatta vad de anser att de lärt sig i olika ämnen eller i ett bestämt ämne. Återigen börjar eleverna med att skriva var sin lista antingen över alla ämnen de haft under terminen eller över vissa saker i ett ämne (kanske fackord i samhällskunskapen, händelser från historien osv). Sedan granskar de sina listor, funderar över vilka ämnen eller vad inom ett ämne som varit mest givande, markerar tre av dessa och skriver en förklaring till varför man tycker sig ha fått ut särskilt mycket av just dessa, gärna med exempel. Därefter tar man parvis del av varandras synpunkter. Till slut diskuterar hela klassen de olika uppfattningarna. Elever i alla åldrar blir mer motiverade att analysera, argumentera och redovisa, om de själva valt sitt material. De motiveras överhuvudtaget lättare att ta ansvar för sina studier, om de ges friheten att inom en bestämd ram göra egna val. Då uppfattar de inte studierna som ett arbete de utför åt en annan person läraren. ARBETSLOGG När elever genomför fördjupningsarbeten är det bra att använda loggen för att göra anteckningar om hur det hela utvecklar sig, en slags arbetslogg. De förberedande reflektionerna kring själva ämnesområdet kan handla om vad eleverna minns av grundkursen, vad de blivit nyfikna på och vill undersöka osv. Då dyker gärna tankar, associationer och erfarenheter upp som kan föra eleven vidare. Att i grupper om fyra, prata med varandra om vad man skrivit kan ge ytterligare impulser och inspiration. Det är bra att därefter göra nya anteckningar med reaktioner på och reflexioner kring vad som sagts. Goda idéer försvinner så lätt bland allt som dyker upp när man pratar. Nu bör eleverna också fundera över hur de tänker arbeta och vad de vill ha hjälp med. Instruktionen till eleverna om vad skall de göra sedan de skrivit ner sina första funderingar i arbetsloggen kan se ut så här: 1. Berätta för gruppen vad du vill fördjupa dig i! 2. Tag reda på om de tycker att du missat något! 3. Kan du få tips och hjälp i gruppen? 4. Anteckna de synpunkter och tips du fått! 5. Vad vill du ha hjälp med från skolan? Efter varje arbetspass gör eleverna sedan korta noteringar i sina loggar. De behöver då konkreta och tydliga men öppna frågor och uppgifter med innebörden Vad arbetar du med? Vad har du gjort hittills? Vad har du för planer? Vad vill du ha hjälp med? Det är viktigt att variera formuleringarna av dessa frågor för att undvika korta schablonartade svar utan i stället få eleverna att tänka till. (Annars kan svaren bli t.ex. Havet. Kollat på nätet. Läsa i soläseboken. Inget ) Det är nog svårt att begära att riktigt unga elever skall skriva mycket och ofta, medan man däremot kan ställa högre krav på de äldre. Elever som försöker smita undan, får en lagom press på sig när de måste tänka igenom och skriva ner vad de gjort. Och det är ju helst ofarligt, eftersom det inte rättas läraren! Det egna ansvaret blir uppenbart. Eleverna behöver ganska tidigt ha klart för sig vad som skall vara med i arbetet och anteckna dessa punkter: 1. Förklaring av vad det är du vill undersöka och varför (Frågeställning eller antagande). 2. Beskrivning av hur du gått tillväga för att få fram material = fakta. 3. Dina tankar kring undersökningen och de fakta du fått fram. I samband med redovisningen av fördjupningsarbeten kommer arbetsloggarna väl till pass för minnesanteckningar och planering. En och annan elev redovisar gärna på traditionellt sätt, i synnerhet om hon har fångas av sitt arbete och gärna vill berätta för kamraterna om varför hon valt ett visst ämne, hur hon gjort för att ta reda på det hon sökte, vad hon kommit fram till

6 och vilka tankar hon har kring resultatet. Ganska uppskattat är annars gruppvisa små seminarier: en grupp på 4-5 elever presenterar för varandra och inför klassen varandras arbeten och diskuterar dem. Den som presenterar kamratens arbete skall då förklara vad det är denna velat ta reda på, (vilken frågeställning eller utgångspunkt hon haft), hur hon gått till väga i sina efterforskningar samt redovisa hennes resultat och kommentarer. Därefter får den som presenterat arbetet ställa frågor till författaren, varefter de andra i gruppen får yttra sig och sist är det resten av klasskamraterna som får ställa frågor och framföra sina synpunkter. Om redovisningarna helt och hållet hålles inom de små grupperna, diskuterar man samtidigt i alla grupper och sedan redovisar en representant från varje grupp en annan gruppmedlems arbete inför resten av klassen. Även elevens utvärdering av fördjupningsarbetet som helhet har sin plats i arbetsloggen och kan vara intressant för läraren att ta del av. LÄSLOGG Parallellt med att elever läser, kan de skriva kommentarer (läslogg) om sådant de reagerar inför i en text. Meningen är att så snart eleven uppmärksammar något i texten, skall hon i en vänsterspalt skriva av detta ( citera och citat införlivas i elevens aktiva ordförråd!). Längre avsnitt ur en text återges med de första och sista orden och några punkter mellan dem. Bredvid varje citat skall hon i högerspalten förklara varför hon fäst sig vid just detta. Elevens aktiva språkanvändning stimuleras då i långt högre grad än när hon besvarar frågor och löser uppgifter, som en annan person konstruerat. Eleverna kan behöva en mall som den nedan och även se det hela demonstrerat. Bäst är om läraren gör en egen läslogg på arbetsprojektion eller skrivtavlan till en text som alla i klassen har tillgång till och tänker högt så att eleverna ser hur man skriver och förstår hur man resonerar. Boktitel (ev. författare) Citat Ange vilken sida citatet står på. Skriv av sådant som du lagt märke till därför att du tycker det är till exempel bra uttryckt eller bra gjort roligt intressant överraskande konstigt störande eller fel eller sådant som du känner igen eller sådant som får dig att minnas något Kommentarer Här skriver du ner dina förklaringar till varför du tycker som du gör dina tankar och frågor vad som dyker upp i minnet dina åsikter dina idéer Dessa anteckningar sysslar eleven med under större delen av en lektion, samtidigt som hon läser. Det är alltså inte loggböckernas kortskrivande som gäller. Det tar tid att tränga in i en text och fundera över den utifrån de egna föreställningarna och referensramarna och sedan uttrycka tankar den väckt. Även detta skrivande tar läraren del av, men det viktiga är att eleven reflekterar för sig själv över en text eller sätter den i relation till egna erfarenheter. Läraren kan kommentera med några få ord i marginalen eller under det skrivna. Elevernas iakttagelser kan ofta vara så intressanta att de ger underlag för givande helklassdiskussioner. De kan också i mindre grupper prata med varandra om sina anteckningar och jämföra dem. Då får de en uppfattning

7 om hur kamraterna reagerat inför samma text. Även dessa samtal i smågrupper kan med fördel tjäna som utgångspunkt för helklassamtal. Ur lärarens synvinkel är läsloggar faktiskt arbetsbesparande! Det är elevernas frågor och synpunkter som ligger till grund för textsamtalen. Läraren behöver inte i förväg ha funderat ut uppgifter och frågor som skall belysa något viktigt eller intressant i texten. Om det är risk för att något centralt inte kommer fram, måste förstås läraren själv ta upp det. Hon läser ju texten med sina elever och förväntas då göra egna iakttagelser och reflektioner. Exempel ur elevers läsloggar: Samhällskunskapsboken, Alkohol Citat Ordet alkohol är också arabiskt. Araberna lärde sig tekniken omkr e. Kr. Vilhelm Moberg, Nybyggarna Citat och drämde med all sin kraft yxhammaren i oxens panna. Trädtopparna bugade sig djupare. De var så nära människoboningarna. Kommentar Alkohol är förbjudet hos islamerna! Och araberna är ju islamer! Det stämmer ju inte! (år 8) Kommentar Va äckligt! Hur kan han? Jag tycker att det var ett bra uttryck. Man ser det riktigt framför sig. Det var väldigt krångligt språk i berättelsen, t.ex. här. (år 8)