Mellan himmel och jord

Transkript

1 1 09 Mellan himmel och jord

2 the Environmental Card Game Hur skulle miljökampen se ut om man gjorde ett kortspel av den? Jo, såhär. Är det någon som på allvar vill spela det här spelet finns instruktioner, regler och fler kort för egenhändig utskrift att ladda ner från redaktionens blogg:

3 innehåll Call the COP! 9 Är det nu klimatrörelsen ska visa vad den går för? Hur man hanterar slipsar 12 planka.nu driver med makten och käkar upp deras mat Skogen och klimatet 14 Skogsindsutrierna har inte monopol på frågan Visuell väderkunskap 16 Molnhöjder och rekordflygande fåglar Väder och vind 18 Lär dig förstå en väderleksrapport Ut från den här planeten 22 Hur man fixar sig en rymdfärd Alltid i Fältbiologen: Tips och notiser 4 Gul armé till attack! Och nu är våren här Aktionsbild 6 Ack, dessa ekar Hotspot 8 Med dolda historier att berätta Minifältis 23 Bygg väderpinne med Morfar Rune Kultur 24 Miljön går som en dans Aktuellt & Internt 26 Sex sidor rapporter, aktiviteter och feta grejer! 14 FÄLTBIOLOGEN är Fältbiologernas medlemstidning som utkommer med fyra nummer per år och distribueras gratis till alla medlemmar. Skolor och andra intresserade kan prenumerera genom att sätta in 250 kr på postgiro Märk talongen Prenumeration på Fältbiologen. Tidningen Fältbiologen produceras av en ideellt arbetande redaktion. Redaktionen tar sig rätten att redigera inkomna texter. För icke beställt material ansvaras ej. OMSLAG Framsida: Johanna Yourstone Sidan 2: Lars Axelsson och Magnus Bjelkefelt Baksida: Magnus Bjelkelfelt och Oskar Löfgren REDAKTIONEN Lars Axelsson, Lisa Behrenfeldt, Magnus Bjelkefelt, Karin Gyllenklev, Jennie Wadman och Marina Widén. Mail till redaktionen: redaktion@faltbiologerna.se Gäller det prenumeration, kontakta föreningens kansli: info@faltbiologerna.se Adress: Fältbiologen, Brunnsgatan 62, Gävle. Ansvarig utgivare: Lars Axelsson TRYCKINFO Tryck: Risbergs Information & Media AB Papper: Multi Art Matt 115 g, Svanenmärkt Upplaga: 4000 exemplar Fältbiologen utges med stöd från Statens Kulturråd Fältbiologen 1/2009 3

4 ledare och notiser Vi blev inte som de tänkt oss Ibland blir det inte som man tänkt sig, tänkte jag skriva här först. Men vad är det för en klyscha egentligen? När hör man den kväkas fram till vardags? Ja, när man undrar varför saker skiter sig så säger någon ansvarig att det var inte så som vi hade tänkt oss det hela. Skapade kriget inte demokrati och fred? Hoppsan! Har vi ett samhällssystem som kräver tre jordklot? Nämen oj! Det blev visst inte som vi tänkt oss. Några som förmodligen kommer försöka spela det blev inte som vi tänkt oss -kortet när haven svämmar över och öknarna breder ut sig är gänget som samlas i Köpenhamn i december. Grejen med världens ledare, smartasses och kostymklädda gubbs är att de ALLTID har tänkt sig att allt ska fixa sig och bli fett bra. Ingen har någonsin kommit och sagt att nu jävlar har jag tänkt mig att kvadda ekosystemen och vara ond som fan! Skulle det ändå råka bli så, så var det inte det man hade tänkt sig. De hade väl bara också tänkt sig att allt skulle bli perfekt om man bara fick tjäna lite mer pengar på klimatproblematiken, eller att det fanns nog ingen vettig anledning att förändra det rådande samhället ändå. Ingen hade tänkt sig att det skulle gå som det håller på att gå just nu, ändå är det så det har blivit. Så av detta kan vi lära oss att det inte spelar någon roll hur fina tankar och idéer man har (eller låtsas ha) om det som görs inte är något som funkar och skapar förändring. Det spelar ingen roll om De Som Bestämmer säger vi ska rädda klimatet och tjäna pengar på det samtidigt! om det som händer bara är att de tjänar pengar. Det är här som du börjar inse att det finns en verklig värld som måste ha kontakt med fina idéer och tankar. En värld där det till exempel finns motsättningar mellan den fina idén om att rädda klimatet och den fina idén om att tjäna pengar. Att bara tänka och ha vackra ideal och sedan konstatera att det inte blev som man hade tänkt sig räcker ingenstans. Tankarna måste bli analyser som förvandlas till handlingar där De Som Bestämmer inte längre kan bestämma vad som helst eller leva i sina idéer utan tvingas möta verkligheten. Så samla ihop dina kompisar och läs Fältbiologen som inte blev som vi hade tänkt oss. Sedan ska vi visa De Som Bestämmer, idag, imorgon och tills vi ses på Köpenhamns gator vilken värld vi vill ha. Istället för en enda värld konstruerad vid kliniska förhandlingsbord och levererad av ledare med de vackraste av tankar som inte kommer bli som de tänkte, skapar vi själva en värld med plats för många världar. Vi bär de världarna i våra hjärtan och de växer för varje minut. Lars Axelsson redaktionen Portalen har öppnats för gammelträden På hittar du en nystartad databas full av jätteekar, gamla hamlade askar och andra träd med unika värden i kulturlandskapet. Det är ArtDatabanken och Naturvårdsverket som ligger bakom Trädportalen och alla kan rapportera in sina fynd av gamla träd till portalen som i nuläget innehåller närmare presentationer av häftiga träd. Arméfraktion i angrepp mot Vattenfall Svenska statens egna elbolag Vattenfall gör allt för att komma irån sin image av miljöskurk. För att försöka flytta fokus från sina gigantiska brytningar av brunkol och kolkraftverk startade de ett klimatupprop på internet. För var och en som skriver under tillverkade Vattenfall en liten gul gubbe av plast. Dessa gubbar transporterade sedan Vattenfall genom Europa och lade utanför beslutsfattares möten och sammankomster, den sista av dem var i Poznan på COP 14. På så sätt menade Vattenfall att de illustrerade hur många som ville ha en förändring i världen. Ett klassiskt fall av greenwash helt enkelt. För vad smäller högst? Att lägga platsgubbar i högar eller bygga brunkolsgruvor i ekologiskt ovärderliga områden och fördriva folk från sina hem? Som tur är har plastgubbarna fått nog. Den 4 mars tog sig den Gula Arméfraktionen in på Vattenfalls huvudkontor i Stockholm och fritog 44 av sina gula plastkamrater. Gula arméfraktionen kräver att: Alla våra gula kamrater friges! Alla kolkraftverk läggs ner omedelbart! Bygget av nya kolkraftverk stoppas! All brunkolsbrytning stoppas! Inga mer forskningsmiljarder till ny kolteknik: alla resurser ska gå till förnyelsebar energi! Se aktionen på youtube, sök på gula armefraktionen 4 Fältbiologen 1/2009

5 tips och notiser Vår! Som du har längtat! Våren kommer! Spring inte för livet, utan ring in allt du ser från snoriga kids med plastspadar i högst hugg till nyutslagna blommor och den första lärkpiparen. Ring till Fältbiologernas vårteckentelefon: eller gå in på svenska fenologinätverket Ständigt detta klimat I början av mars träffades över 2000 forskare i Köpenhamn för att diskutera de senaste rönen inom klimatforskningen. En slutsats därifrån är att havsytans höjning till följd av stigande temperaturer kan bli mycket större än vad FN:s klimatpanel, IPCC, räknat med i sin senaste rapport. Klimatförändringarna har på flera sätt snabbats på under de senaste decennierna. I dag är osäkerheten större kring hur havsytan kan komma att stiga fram till år Det kan bli betydligt mer, kanske upp till två meter, än vad tidigare siffror angett, säger Markku Rummukainen, klimatforskare på SMHI, på plats i Köpenhamn. Tidigare beräkningar för havsytans höjning har framför allt byggt på att varmt vatten tar större plats än kallt. Men senare forskning tyder på att smältande glaciärer, som isen på Grönland, redan bidrar till att havet stiger. Resten av året då, regeringen? Nu är pengarna slut. Staten har inte längre några pengar kvar att langa upp på förhandlingsbordet när det ska dealas om nya naturreservat. Bara två månader in på 2009 är hela årets pengapott förbrukad. Det innebär att markägare som gått med på att sälja (till exempel ett område skog), inte får några pengar förrän nästa år. I höstas sänkte regeringen anslaget till biologisk mångfald i budgeten med 400 miljoner på två år. Rent konkret innebär det att landets länsstyrelser får mindre pengar att använda för att köpa in mark med höga naturvärden och bilda naturreservat. Fältbiologerna och flera andra naturvårdsorganisationer kritiserade beslutet, och nu ser vi de direkta effekterna av regeringens snåla naturvårdspolitik. Vi ska vara glada för de små bitar med skyddsvärd skog som finns kvar i Sverige, men nu riskerar skyddstakten att minska från tråkseg till att vara rent ut sagt uselt långsam. Å andra sidan är ingen förvånad: med mindre pengar i plånboken blir också inköpen färre. Att summan av den ekvationen blir färre skyddade skogar, det vill säga längre kvar till att nå miljömålet Levande skogar borde även regeringens matematiker kunna räkna ut. Linda Ellegaard Nordström Peppad på att skåda moln och vill veta vad som ligger bakom det som händer på himlen? Läs Svenska himlar av Pär Holmgren och L-G Nilsson. En av förra årets större nyheter handlade om Fältbiologens redaktion. En blogg har startats. Den som tror att detta på något sätt är närbesläktat med Dagens Nyheter-bloggar där tyckare med välhyvlade tungor artikulerar finsmakade åsikter bör tänka om. Det som finns på denna blogg är berättelser från det hårda livet på redaktionen, om smärta och tårar men också om triumf och om storslagen vänskap som övervinner alla svårigheter, ofta författade vid nattliga tidpunkter. Redaktionen tipsar: Vi vill ha din hjälp att skapa denna tidning. Har du intresse för färg, form, layout eller fotografi? Då är redaktionen rätt plats för dig. Kom på nästa möte vettja! Om du istället gillar att laga god näringsrik mat så är du varmt välkommen att bli vår personliga matlagare. kontakta: redaktion@faltbiologerna.se Fältbiologen 1/2009 5

6 Ropen skalla på Linköpin aktionsbild Skicka in dina bästa aktionsbilder till 6 Fältbiologen 1/2009

7 gs gator text: Lars Axelsson foto: Magnus Bjelkefelt...men i landskapet ekar det tomt Läderbaggens vackra hem - tag aktion och rädda den! Mer eller mindre välformulerade slagord studsade mellan husväggarna i Linköping i början av januari. Ett 90-tal fältbiologer tillsammans med annat folk från staden tågade gatorna fram till försvar för Linköpings eklandskap. Fältbiologernas Riksårsmöte ägde rum i Ljungsbro utanför Linköping. Fältbiologer från hela landet hade samlats för att diskutera och visionera om det kommande fältbiologåret och föreningens framtid. Men vem orkar sitta på möten och visionspass hela dagarna om man inte får gå ut på gatorna och skrika för full hals? Fältbiologen har tidigare berättat om Vägverkets planer på att dra en väg genom en del av Linköpings eklandskap och Fältbiologernas kamp däremot. Nu begav sig årsmötets deltagare in till Linköping för att tåga genom staden och visa för Länsstyrelsen och Vägverket vad vi tycker om sådana fasoner. Linköpings fältbiologer visade vägen bakom banderoller med tydliga budskap och i slagorden krävdes det att de ansvariga ska visa hänsyn och ta sitt miljöansvar. På torget i Linköping höll Alva Curtsdotter från Linköping ett tal och gav långa intervjuer till svärmar av journalister. Tyvärr vinner vi inte alla kamper. Ibland fuskar motståndarna, ibland är de snabbare än vad vi är och ibland gör de allt på samma gång. Efter jullovet gick allting så jävla snabbt, säger Maria Weber från Linköping. Vi hade överklagat dispensen som Vägverket fått från Länsstyrelsen och innan den vunnit laga kraft fick de inte hugga. Men det gjorde de ändå! När vi sedan pratade med Länsstyrelsen visste de typ inte om att ekarna huggits och de verkade inte bry sig särskilt mycket heller. Till överklagan hade Linköpings fältbiologer också lämnat in en lista med kompensationsåtgärder som Vägverket borde utföra utöver de krav Länsstyrelsen ställt på dem från början. Nu återstår det att se vad av detta som länsstyrelsen tar åt sig. Vi kommer fortsätta jobba med det här, avslutar Maria. Det blir väl en begravningsaktion nu till att börja med. Ekarna är huggna, men kampen går vidare. Foto: Maria Weber. Fältbiologen 1/2009 7

8 hotspot Inte behöver du sticka till latinamerikanska djungler eller bli ett mygghärdigt överlevnadsproffs för att uppleva häftig natur! Här vill Fältbiologen tipsa om platser i Norden med spännande djur, växter och landskap. Spåren i Häggådalen text: Emil Åsegård foto: Magnus Bjelkefelt Man kan alltid hitta spår av historien i naturen. De kan komma från människan, som en stubbe i skogen, de kan vara förhistoriska, som en diabasspricka i berget, och de kan berätta oändligt mycket. När man vistas i naturen och vänjer ögonen vid mångfalden blir man långsamt varse spåren. Man lär sig att läsa av eller fantisera kring deras betydelse och ursprung. Med fältbiologisk kunskap, och en gnutta skollära, kan en plats som Häggådalen på så sätt berätta historier om sig själv som varar så länge man orkar läsa. Häggådalen är en dalgång som ligger några mil söder om Borås i Västergötland. Här rinner Häggån till slut ihop med Viskan och vidare ut i havet. Det har den gjort sedan landets höjning efter istiden och under flera tusen år har vattnet ringlat sig ner genom havssedimentens leror och grus, och bildat den dalgång vid vars rand jag är uppvuxen. Sedan människor började bruka jorden i Sverige har de troligtvis brukat den i Häggådalen. I de bredare delarna nedströms har mindre partiklar lagt sig och bildat bördig odlingsbar mark. Högre uppströms blir dalen trängre och sidorna brantare. Där rinner ån genom smala pass som spruckit i urberget för miljontals år sedan, och kanske tjänat som ådal även då. Ovanför dalsluttningarnas bördighet brukas inte marken längre. Den tunna jordmånen gav förr näring åt ek och tall i ljusa betade utmarker, idag åt granar i allt större utsträckning. Följer man åsen längs Häggån kommer man ibland till gläntor som är spår efter torpare som en gång röjt mark och odlat, nu sakta igenväxande, med ängsmarkens alla blomfrön sovande under en tjock förnafilt av gräs och barr, i väntan förgäves på nästa slåtter. Textilindustrins fabriker hittade aldrig till Häggådalen. De hittade systerströmmen Viskan och byggde ut den, och förorenade den till vad som idag är ett av Sveriges giftigaste vattendrag. Om man snorklar på rätt ställe i Häggån kan man finna flodpärlmusslor som bara kan överleva i rent vatten och därför är sällsynta numer. Alla dessa spår. De sandiga slänterna uppströms dalgången ligger ungefär så högt som havet någonsin nådde innan det vände och landet reste sig efter isen. I den randen kan man se gränsen mellan sorterade jordar svallade av havet, och osorterade jordar (morän) med alltifrån grus till stenblock blandat i en istidsmix. Sandjorden är mager och i slänten har det moderna jordbruket aldrig gödslat sig fram. Detta kan man läsa av bland de hagmarksväxter som bara kan konkurrera på mager mark. Och på våren kan man läsa det i tiotusentals lila dunbollar som spricker upp ur marken och förkroppsligar backsippan. Det regnar ofta i Häggådalen. Regntunga moln från havet orkar inte lyfta över höglandet som börjar här, så de betalar en tull i form av vatten, fast lite oftare än vi skulle önska. I det brokiga jordbrukslandskap som präglat bygden har det en gång funnits plats för aspar och ädellövträd. På sina ställen växer de än, och tack vare regnet som ger ett fuktigt klimat, kan man på dessa träd ibland finna det som Häggådalen är mest känt för bland biologer, nämligen suboceaniska lavar. Lavarna, som kan ha så bisarra namn som korallblylav, västlig njurlav och olivbrun gytterlav, är en attraktion i hela landet, och anledningen till att Kinnarummabygden som utgör Häggådalen, är en hotspot i ett nationellt naturvårdsperspektiv. Spåren leder in i skogen till slut. Hela bygden har de senaste åttio åren planterats med alltmer gran. Man får ett hum om åldern av skogsbilvägarna, av tätheten mellan stammarna och i de få mossarterna på marken i plantagen. Hyggen bildas där blandskogar och gamla träd med suboceaniska lavar stått. Eller har de verkligen det? I en framtid utan spår att läsa, utan mångfald i skogen, hur ska man kunna veta? Hur ska man ens kunna gissa? 8 Fältbiologen 1/2009

9 Klimataction text: Lars Axelsson foto: Johanna Yourstone Efter ett halvt decennium av vad-var-det-vi-sa -känsla och klimatdebatt, efter att såväl gamla amerikanska presidentkandidater som uppoppande nya aktionsgrupper placerat klimatet främst på agendan med mera med mera, så kanske det är dags att det händer något. Nu mobiliserar miljörörelsen lobbyister och förhandlare såväl som aktivister inför det globala klimatmötet COP 15 i december. Temperaturen ska höjas både i konferenssalarna och på Köpenhamns gator. Fältbiologen 1/2009 9

10 Vi börjar från början. Vad är COP? För nästan två decennier sedan, 1992, hölls FN:s berömda konferens i Rio. Mötet samlade delegater från 178 länder och tiotusentals människor från blandade miljöorganisationer. Andan var positiv och mötet kallades informellt för the Earth Summit. Bland miljöfrågorna som diskuterades fanns förstås klimatet. I Rio skapades UN Framework Convention on Climate Change (UNFCCC), ett avtal vars mål är att stabilisera nivåerna av växthusgaser i atmosfären. Efter att konventionen trädde i kraft 1995 har de deltagande länderna haft årliga möten i december, det är dessa som kallas the Conference of Parties, alltså COP. COP 3 hölls i Kyoto 1997 och det var alltså där som Kyotoprotokollet skapades. Under de följande åren och COP-mötena skulle protokollet diskuteras, stötas och blötas fram tills 2001 då det blev klart. Sedan dröjde det till februari 2005 innan protokollet trädde i kraft och samtliga länder började följa sina åtaganden. Det var då Ryssland gick med på kraven och det därmed blev tillräckligt många länder som godkänt fördraget. Nu har de undertecknande länderna till år 2012 på sig att sänka växthusgasutsläppen med 5% jämfört med 1990 om man vill leva upp till protokollet. Någonting måste dock ersätta Kyotoavtalet när det går ut och det är här som COP 15 i Köpenhamn kommer in i bilden. Sofi Holmin från Göteborg var en av många fältbiologer som reste till COP 14 i polska Poznan i december förra året. Hon berättar om hur snacket går inför Köpenhamnsmötet. COP-mötet på Bali 2007 var första gången som man började diskutera frågan om ett nytt Kyotoprotokoll. Eftersom det går ut 2012 var man tvungen att börja jobba med det nya avtalet nu, för att hinna enas. På Bali beslutade man om Bali Action Plan, en plan för hur man ska jobba med avtalet fram till Köpenhamn Så i Poznan gjorde man precis vad Bali-planen föreskrev, men ingenting utöver det. Utan man lämnade en massa olösta frågor som det ska förhandlas om nu under året. I Poznan deltog Fältbiologerna inne på konferensen för att försöka påverka delegaterna och lära sig om processen, men utrymmet för någonting bortom artig lobbying var kraftigt begränsat. I en aktion för cykling förbjöds användning av ringkloc- kor då det skulle kunna störa delegaterna. Fältbiologerna hade planerat en aktion inne på mötet för att tänja på gränserna för det tillåtna och försöka få delegaterna att vakna till i sina kostymer, men den fick avbrytas eftersom alla inte var överens. Vi jobbade mest tillsammans med den internationella ungdomsgruppen i en massa olika grupper som i sin tur jobbade med olika frågor, berättar Sofi vidare. Vi satte även betyg på den svenska delegationen, som fick genomgående dåliga betyg, precis som hela EU. Man försökte hela tiden att hålla sig uppdaterad, man kunde lyssna på förhandlingarna eller delta på alla sidoaktiviteter. Man varken åt eller sov särskilt mycket och ibland kände man sig så sjukt arg och frustrerad, men också helt exalterad. Processen inför det nya Kyotoavtalet, Kyoto2, handlar huvudsakligen om hur många grader temperaturen kan stiga och hur många PPM CO2 som kan tillåtas i atmosfären. I-länderna säger 450 PPM och två grader. Miljörörelsen säger 350 PPM och en och en halv grad. De små öländerna som är akut hotade av det stigande havet håller med oss. PPM står för Parts Per Million och ett 10 Fältbiologen 1/2009

11 mål på 450 PPM CO2 i atmosfären innebär alltså att koldioxiden inte får utgöra mer än 450 miljondelar av atomsfären. Att Kyotoprotokollet inte fungerat fläckfritt är förstås ingen överraskning. Ytterst få länder räknar med att lyckas leva upp till sina åtaganden, varav Sverige är ett av de få som kan lyckas. Kyotos krav är dessutom långt från tillräckliga. Forskare har konstaterat att den globala uppvärmningen går mycket snabbare än man tidigare trott. Många inom miljörörelsen ifrågasätter huruvida länderna försöker skyffla undan problemen snarare än göra någonting åt dem. Kritiker talar om att klimatproblemet snarare utnyttjas som ett nytt sätt för i-länder och stora företag att tjäna pengar, än att några seriösa ansträngningar verkligen görs. Sofi berättar om CDM, Clean Development Mechanisms, som precis som handeln med utsläppsrätter har använts som ett försök att använda marknadskrafterna för att stävja klimathotet. En av idéerna är att industrier i västvärlden ska kunna klimatkompensera genom att investera i u-länders industri, köpa skogsmark i den globala södern, eller liknande projekt. Kritiken har handlat bland annat om i exemplet med skog, säger Sofi. Vad säger att den inte hade blivit räddad ändå? Eller att investeringar från rika företag och länder gör att u-länder inte vill göra något själva utan få in pengar från väst. CDMprojekten är dessutom väldigt ojämnt fördelade över världen, främst till i-länderna i väst och Indien och Kina. Det saknas satsningar på ny miljövänlig teknik men framförallt på systemförändringar vilket är vad som egentligen behövs. Det behövs ett starkt tryck innan, under och efter Köpenhamn. Man måste komma ihåg att mycket kommer att ha debatterats och beslutats om innan Köpenhamn, så det viktigaste är egentligen vad vi gör innan Köpenhamn. Vi kan visa politikerna att vi sätter press på dem här hemma och skapa folklig opinion. Jag håller dock inte med dom som hellre än ett dåligt avtal vill ha inget avtal alls - frågan är alldeles för akut, det talas liksom om en koldioxidpeak vid Vi måste göra vårat bästa med det vi har. Inför Köpenhamnsmötet har demonstrationer och aktioner redan börjat planeras. Nätverket Climateaction09 har redan börjat mobilisera för massiva gatuaktioner under toppmötet. För den som varit aktiv inom miljörörelsen tidigare känns mönstret igen från toppmöten med världshandelsorganisationen, G8-gruppen, med flera. Det verkar onekligen som att klimatfrågan inte längre kan debatteras i sterila mötesrum och dammiga professorsmöten, utan måste komma ut på gatan och andas frisk luft. Det borde inte bli någon konflikt mellan oss som har valt att jobba på insidan och de på utsidan, säger Sofi, utan jag hoppas att vi kan kommunicera med varandra. Det krävs civil olydnad för att kunna sätta press på mötet att göra någonting bortom det vanliga. Det diskuteras att blockera hela mötet tills ingen kan komma ut. Jag tror att det är en bra idé, för det kommer skapa en jävligt hård press. Då kan vi säga till delegaterna hur de måste skärpa sig om de vill komma ut. COP 15 äger rum mellan den 30 november och 11 december. De riktiga mötandet startar runt 6 december. Climate action 09:s hemsida finns på Fältbiologen 1/

12 Göm alla problem i Bermudatriangeln text: planka.nu och Lars Axelsson Några andra som också åkte till Poznan var kollektivtrafikaktivisterna i planka.nu. Förutom sin ökända organisering av plankare i Stockholms tunnelbana i kampen för fri kollektivtrafik har de även lanserat rapporter som pekar på hur fri kollektivtrafik är en bra åtgärd mot klimathotet. I Poznan fortsatte de på sin inslagna väg. Varför åkte ni i planka.nu till Poznan? Vi vill få in kollektivtrafik och nolltaxa i klimatrörelsen. Som vi visar i vår rapport Att resa ska inte kosta hela världen så är det snarare konkreta åtgärder för att omvandla samhället som behövs än klimatmål med 350 PPM hit och två grader dit. Våra mål med resan var att hitta intressanta organisationer och dela ut så många freepublictransports.com-pins som möjligt! Hur skiljde sig det här från vanliga toppmötesprotester? Eftersom NGO:s och organisationer fick ackreditering så spenderade vi mest tid inne på området och plockade på oss material, besökte seminarier och blev bjuckade på diverse förfriskningar av EU, billobbyn och kärnkraftslobbyn. Att promenera runt och gasta med hundratals aktivister fick stryka på foten. Är det inte lite sell-out att äta gratismat och dricka gratisdrinkar istället för att demonstrera och blockera? För oss som organisation är det viktigt att kombinera traditionell direkt aktion med att släppa rapporter och ställa besvärliga frågor på seminarier och lobbyluncher. Att helt avskärma sig från politisk praktik skulle göra att vår organisation blev en ointressant grupp av tyckare, men att bara vara ute och protestera på gatorna skulle innebära att vi missade möjligheter till samarbete med organisationer som inte alltid är med och demonstrerar. Ert förslag om att dumpa koldioxiden i Bermudatriangeln verkar oerhört intressant, kan ni berätta mer? Kul att ni tar upp det! Vi förde förhandlingar med den engelska delegationen under mötet eftersom Bermuda inte hade någon på plats. Tanken med BTCCSRr (The Revolutionary Bermuda Triangle Carbon Capture and Storage Regime) är att vara ett komplement till CDM (Clean Development Mechanism). Systemet är inte helt utarbetat än, med det är inga andra Kyoto2-system heller, så vi väljer hellre att se de som en möjlighet. Idén med BTCCSRr är att dela in Bermudatriangeln i massa smådelar och sedan (utifrån en skala där de länder som behöver dem mest får minst) dela ut dessa till alla FN-länder. Sedan kan alla länder stoppa sina koldioxidutsläpp i Bermudatriangeln. 12 Fältbiologen 1/2009

13 Det finns knappt en tillstymmelse till vilja att minska växthusgasutsläppen, om det inte går att tjäna pengar på det. Det smarta med BTCCSRr är att om ett land inte använder hela sin del av Bermudatriangeln så kan de i ett system vi kallar BTCCSRsTTS (The Revolutionary Bermuda Triangle Carbon Capture and Storage Regime Triangle Trading System) sälja de delarna de inte använder till andra länder. Projektet ska alltså ses som en utmanare till CCS (Carbon Capture and Storage) och vi anser att de har ungefär lika stor chans att fungera. Hur ser ni på COP-processen i allmänhet och vilken strategi tror ni är den bästa inför och under COP 15 då Kyoto2 ska klubbas och undertecknas? Processen fungerar som ett veritabelt växthusmonster vars huvudsakliga syfte är att utnyttja FN:s legitimitet för att skapa nya globala marknader. Det finns knappt en tillstymmelse till vilja att minska växthusgasutsläppen, om det inte går att tjäna pengar på det. Chansen att COP 15 kommer att resultera i en bra deal det vill säga en deal som bryter med Kyotoprotokollets falska marknadslösningar måste tyvärr ses som väldigt liten. En del inom rörelsen hävdar att en dålig eller okej deal är att föredra framför ingen alls, vi håller inte med om det. Problemet med processen är att den har potential att ta udden av de sociala rörelsernas möjlighet att tvinga fram de radikala samhällsomställningarna som krävs. Detta främst därför att ett påskrivet Kyoto2 garanterat kommer att användas av regeringar över hela världen som ett slagträ mot de krav vi ställer. Därför är det inte så att en dålig deal är en bit på vägen och att vi sen kan fortsätta ställa krav på våra regeringar att gå längre, snarast tvärtom. En dålig deal kommer att göra det betydligt svårare för oss att bryta business-asusual och tvinga fram en radikal klimatanpassning. Därför anser vi att en bra deal är bättre än ingen deal men att ingen deal är betydligt bättre än en dålig. Fältbiologen 1/

14 Dessa argument är farliga eftersom intensifiering ofta leder till minskad biologisk mångfald. Att koldioxid från skogar inte skulle spela någon roll för klimatförändringen är dessutom rent nonsens. En femtedel av alla utsläpp av växthusgaser orsakade av människan härstammar från avskogning främst i tropikerna. Vad Sebastiaan Luyssaert och hans kolleger nu har gett oss är ett starkt argument att skydda även de nordliga barrskogarna. Deras studie, som sammanställer data från ett stort antal mindre projekt, visar nämligen att även gamla skogar upp till åtminstone 800 års ålder fortsätter att ta upp betydande mängder koldioxid från atmosfären. De enorma skogsvidderna i norra Europa, Ryssland och Kanada som tidi- Gammelskog är bra för klimatet text: Linus Malmqvist foto: Daniel Rutschman Sebastiaan Luyssaert och hans kolleger vid Antwerpens universitet i Belgien har i ett slag förbättrat utsikterna för de gamla naturskogarna i världens tempererade regioner däribland i Sverige. Dessa skogar spelar nämligen, i motsats till vad man tidigare trott, en mycket viktig roll i klimatsammanhang genom sitt upptag av koldioxid från atmosfären. Forskarlagets artikel som nyligen publicerades i den högt ansedda tidskriften Nature är kontroversiell men icke desto mindre viktig för vårt arbete med naturvård och klimatförändringen. Träd absorberar kodioxid från atmosfären som bränsle till fotosyntesen. Länge har man trott att skogar bara tar upp nytt kol under en begränsad tillväxtperiod. Den enda tillväxt som sker i äldre skogar, menade man, skedde i de utrymmen som uppstod där gamla träd fallit. Det kol som då tas upp av nya träd kompenseras av den kol som frigörs när ett gammalt träd förmultnar, och äldre skogar ansågs därmed kolneutrala det vill säga av föga värde i kampen mot klimatförändringen. Det har bland annat betytt att gamla naturskogar inte tagits med i FNs klimatpanels beräkningar. Inte heller har man haft någon tanke på att, inom ramarna för FNs klimatkonvention, belöna länder för att bevara de nordliga barrskogarna hittills har all uppmärksamhet riktats mot de tropiska skogarna. Klimatfrågan har snarare utgjort ett hot mot vissa skogar. I Sverige talar skogsindustrierna om att intensifiera skogsbruket med 20 procent till Ur klimatsynpunkt är det bättre att bruka skogen och använda virket än att låta skogen stå orörd, kan man läsa på skogsindustriernas hemsida. Det är den fossila koldioxiden som är boven i klimatdramat, menar man inte den koldioxid som avges i samband med skogsbruk. 14 Fältbiologen 1/2009

15 gare inte ansågs bidra till upptaget av koldioxid från atmosfären skulle enligt de nya beräkningarna absorbera cirka 1,3 miljarder ton kol per år. Det motsvarar en tiondel av den totala omsättningen av kol mellan jordytan och atmosfären. Resultaten bekräftar också vad som tidigare var känt, att yngre skogar faktiskt ofta står för ett nettoutsläpp av koldioxid. Nya skogar tillkommer nämligen ofta efter en störning av marken och vegetationen såsom sker vid avskogning och nyplantering som resulterar i att kol som lagrats i marken frigörs. Susan Ustin som är ekolog vid University of California menar att ur klimatsynpunkt så är det förmodligen bättre att låta ett gammalt träd stå även om det är flera hundra år gammalt än att plantera ett nytt. Är det dags för de svenska skogsindustrierna att revidera sina argument? Äldre skogars fortsatta koldioxidupptag är inte den enda anledningen till att låta dem stå. En nyutkommen bok från Australian National University pekar även på andra klimatmässiga fördelar med naturskogar jämfört med industriellt skogsbruk. Naturskogarnas större biologiska mångfald gör dem långt mer motståndskraftiga mot störningar såsom bränder, skadedjur, sjukdomar och klimatförändringar. Diversitet är en väl bevisad garant för långsiktik stabilitet hos ekosystem varför naturskogar är mer tillförlitliga kolsänkor än intensivt odlade skogar som oftast är väldigt homogena. De naturskogar som fortfarande återstår bör därför ges ännu högre skyddsprioritet, enligt forskarna, som tillägger att även skogar som har varit föremål för skogsbruk kan bli effektiva kolsänkor om de lämnas orörda. Dessa nya insikter i skogars funktion som kolsänkor har bara några månader på nacken så ännu har vi inte sett att de kan förändra konsensus i frågan. Utsikterna ser dock goda ut, och om det sker så kan vi räkna med omfattande positiva konsekvener för hur vi ser på de nordliga barrskogarnas roll i klimatsammanhang. Tidigare publicerad i Vår fågelvärld 1/2009 Fältbiologen 1/

16

17 bild: Jennie Wadman

18 Väderleken text: Lisa Behrenfeldt bild: Magnus Bjelkefelt Solen värmer mest vid ekvatorn, jorden snurrar och luften blåser från högtryck mot lågtryck. Runt hela jorden ritas ett mönster av vindar som skapar väder. Det är inte en slump att de flesta regnvädren drar in från väster. Det som händer över våra huvuden kan spåras genom atmosfären. 18 Fältbiologen 1/2009

19 Snöbyar med avtagande vind i Lapplandsfjällen. I eftermiddag vackert vinterväder i övriga Norrland. Från i kväll och i natt snöfall i mellersta och södra Norrland. Det molniga vädret fortsätter i södra Sverige med tidvis regn under natten. Det är den 26 februari och ett snöväder drar in med lågtrycken västerifrån. Jag skulle gissa att procent av lågtrycken kommer den här vägen. Mikaell Ottosson Löfvenius är lektor i skogsmeteorologi på SLU i Umeå och har tidigare jobbat som meteorolog på SMHI. Man kan säga att vi bor mitt på lågtryckens E4, fortsätter han, vilket är förklaringen till att vi har så omväxlande väder här i Sverige. Ett lågtryck innebär ostadigt väder, ofta med nederbörd. Det bildas när luften skruvas uppåt i atmosfären och lufttrycket vid marken därmed sjunker. Ju varmare en luft är, ju mer vattenånga kan den innehålla, förklarar Mikaell. När luften som värmts upp vid markytan stiger upp i atmosfären, som blir kallare ju högre upp man kommer, kyls den ner och en del av vattenångan övergår till att bli vattendroppar och så småningom iskristaller. Det är dessa som bildar moln. Vattendropparna eller iskristallerna hålls svävande av uppåtvindar i molnet och krockar ihop med varandra tills de är så tunga att de faller ur molnet som snö. Är det tillräckligt varmt smälter snön på vägen ner och det regnar. Om man ser på atmosfären i sin helhet så består den av ett antal stora sammanhängande luftmassor. Luftmassans egenskaper beror på var den har bildats. En luftmassa som härstammar från ett havsområde innehåller mycket fukt, medan luften i en som bildats ovanför land är torr. Luft som kommer från tropikerna är varm, medan den som härstammar från ett polarområde är kall. Man kan säga att vi bor mitt på lågtryckens E4 Kraften som skapar lågtrycken och den jetström av västliga vindar som för in dem över Sverige byggs upp av skillnader i temperatur mellan olika luftmassor, berättar Mikaell. Ju större temperaturskillnaden är, desto kraftfullare blir vädret. Det är därför vi får de häftigaste stormarna på hösten och vintern, när temperaturskillnaderna är som störst. Ungefär vid våra breddgrader möter den kalla polarluften från nordpolen varma luftmassor söderifrån. Två luftmassor med olika egenskaper blandas inte så lätt, och där de möts bildas en frontzon. Inuti en luftmassa är läget ganska stabilt, det är vid fronten vädret händer. Den frontzon som påverkar i stort sett allt väder hos oss är polarfronten. Det är den som Mikaell kallar lågtryckens E4. Det är där som lågtrycken bildas och färdas mot oss. Lågtrycket som denna dag i februari drar in med snö över mellersta Sverige har haft sin början utanför USA:s östkust. Området värms upp av Golfströmmen och den varma fuktiga luftmassan skapar goda förutsättningar för att bilda moln med nederbörd. Klippiga bergen ligger i vägen för luftströmmarna längs polarfronten och tvin- Fältbiologen 1/

20 K R Ä F T A N S V Ä N D K R E T S Lågtryck bildas Nedsjunkande kall och torr luft P O L A R F R O N T E N H L L H Uppåtstigande varm och fuktig luft V Ä S T V I N D B Ä L T E H Nedsjunkande kall och torr luft L L H Uppåtstigande varm och fuktig luft Åskmoln bildade i lågtrycken längs E K V A T O R N gar luften att stiga och svänga av norrut, förklarar Mikaell, det bildas som en våg på luftströmmen där den varma tropikluften glider upp över den kalla polarluften. I vågen skruvar sig luften uppåt och ett lågtryck håller på att bildas. Om vi följer ett lågtryck som bildats ute över Atlanten, fortsätter han, så kan man säga att det är i sin ungdom över Brittiska öarna och Nordsjön. Där är vindarna som kraftigast och den mesta nederbörden faller. När lågtrycket når Skandinavien börjar den kalla luften hinna ifatt den varma och lågtrycket mattas av. När luftmassorna blandats helt är energin som drivit lågtrycket slut. Lågtryckens kyrkogård är över norra Finland, där det kanske småsnöar lite. På sin höjd. Hela lågtrycksförloppet tar några dagar och efter ett lågtryck kommer nästa. Sedan lugnar det ner sig ett tag, tills energipotentialen mellan den varma och kalla luften byggts upp igen och sätter igång nya lågtryck. I atmosfären finns det en strävan att jämna ut skillnader i lufttryck och därför blåser det hela tiden från områden med högre tryck till de med lägre. På grund av jordens rotation blåser vinden inte rakt mellan tryckskillnaderna utan vrids så att luften skruvas medurs ut från ett högtryck och moturs mot ett lågtryck (på norra halvklotet, på södra är det tvärtom). Lågtryck innebär alltså ostadigt väder. När det istället råder högtryck är vädret stabilare. Högtryck betyder att det är högt lufttryck vid marken och det blir det när luften i ett område skruvas ner mot marken, säger Mikaell. När den relativt kalla luften från höga höjder sjunker mot den varmare marken värms den och molnen torkar ut och upplöses. På sommaren innebär högtryck klart väder. Det gäller även under vinterdagar när luften är torr. Är vinterluften däremot fuktig när den sjunker mot en iskall snöyta, och då kyls istället för att värmas, kan det bildas moln i det nedersta luftskiktet och eventuellt bli snöväder, trots att det råder högtryck. Det mesta vädret uppkommer alltså i frontlinjen mellan varm och kall luft. På vädret brukar de rapportera om varm- och kallfronter. Vid en varmfront är det den varma luften som är i rörelse och stiger upp över den kalla luften, när det är en kallfront är det den kalla luften som pressar sig in under den varma luften. Det blir alltid moln och nederbörd till följd av en front, men en varmfront och en kallfront innebär helt olika väder. Första tecknet på att en varmfront är i antågande är att man ser fjädermoln på himlen, berättar Mikaell och beskriver de tunna molnen som liknar skidor. Efter dem drar det in slöjmoln och skiktmoln som lägger sig som ett dis framför solen. 20 Fältbiologen 1/2009