Fördjupningsartiklar publiceras löpande på tidningenbalans.se

Transkript

1 Fördjupning #3/ Revisorns agerande vid sena årsredovisningar Lars Egenäs 7 Redovisningsutredningens slutbetänkande Pernilla Lundqvist 11 Redovisningsrättsliga begrepp och redovisning som avtalsinnehåll Jesper Käck 16 Att granska och värdera pensionsåtagande samt kritik mot räntan i PRI-systemet Anders Palm 19 Anomali vid beräkning av internränta Hasse R Persson Fördjupningsartiklar publiceras löpande på tidningenbalans.se

2

3 FÖRFATTARE: LARS EGENÄS Fördjupning #3/2015 Balans Revisorns agerande vid sena årsredovisningar Hur kan revisorn minska risken för problem med sena årsredovisningar? Och när bör revisorn avgå vid bristande aktivitet från kundens sida? I denna artikel belyser Lars Egenäs hur revisorn kan agera när denna situation uppstår. Många revisorer känner säkert igen sig i situationen med kunder som skickar över årsredovisningen i senaste laget för revision. Eller i värsta fall för sent för att årsstämma ska kunna hållas inom lagstadgad tid och eventuellt även för sent för att kunna levereras till Bolagsverket i tid. För att råda bot på problemet är det viktigt att varje revisor/byrå har rutiner för att i möjligaste mån förhindra att dessa situationer uppstår. I denna artikel ges förslag till åtgärder som revisorn bör vidta, som utgår från kraven kopplade till aktiebolag. Om revisionen avser annan verksamhetsform måste tidsgränserna anpassas till kraven i respektive lagstiftning. Jag vill poängtera att förslagen till åtgärder är exempel och inte krav. Revisorns relation till kunden kan vara av den arten att liknande åtgärder vidtas utan att formella skrivelser skickas. Det är dock viktigt att revisorn alltid dokumenterar vilka kontakter som tas och vad som kommuniceras. Om muntlig kommunikation inte hörsammas måste skriftlig kommunikation ske för att tydliggöra kraven och dokumentera agerandet från båda håll. Grundförutsättningar Revisorn måste som alltid planera sin revision över året vilket innefattar att säkerställa att revisionen av en färdig årsredovisning kan genomföras i god tid före årsstämman. Detta innebär att revisorn tillsammans med kunden måste komma överens om när årsredovisningen senast ska överlämnas för revision. I detta fall bygger förslagen till åtgärder på att kunden har kalenderår som räkenskapsår. Kommunikation av förebyggande art För att säkerställa att tidplanen för revisionen hålls, innefattande även kundens planering och arbete med årsredovisningen, bör revisorn påminna kunden i god tid om avtalad leverans av årsredovisningen för revision. Speciellt viktigt är det om planeringen av detta gjorts långt i förväg. Lämpligen bör därför en påminnelse skickas till kunden en månad innan årsredovisningen ska lämnas till revisorn enligt avtal. Har kunden anlitat en extern redovisningskonsult kan denne med fördel inkluderas i kommunikationen. Kommunikationen med konsulten bör dock ske i så god tid att företagsledningen kan ges en chans att vid behov agera om redovisningskonsulten inte levererar. Kommunikation med konsulten bör även skickas som kännedomskopia till ansvarig person hos kunden, till exempel vd. Om kommunikation sker i form av e-post kan lämpligen läskvitto inhämtas. Exempel på första underrättelse Xstad 1 april Hej Enligt den planering för revisionen av Bolaget AB som vi tidigare upprättat ska årsredovisningen för bolaget skickas in till mig senast 30 april. För att revisionen ska kunna avslutas i tid krävs att planeringen hålls. Om det uppstått något problem med framtagandet av årsredovisningen eller om ni redan nu vet att årsredovisningen inte kommer att kunna färdigställas i tid ber jag er att snarast kontakta mig så vi kan diskutera det inträffade och uppdatera revisionsplaneringen. Med vänlig hälsning Anders Andersson 3

4 Balans Fördjupning #3/2015 FÖRFATTARE: LARS EGENÄS Försenad leverans av årsredovisning Om överenskommen leveransplan avseende årsredovisning inte hålls av kunden måste revisorn agera. Detta oaktat om tidpunkten för upprättande av årsredovisning har passerats eller inte. Praxis är att revisorn måste agera på ett sådant sätt att årsredovisningen kan färdigställas i tid och om detta inte får den effekt som efterfrågas kan revisorn överväga att avgå (även om så kallad revisorsnöd föreligger). Således krävs en proaktivitet av revisorn. Företagsledningen måste informeras om dessa sakförhållanden god tid. Då överenskommen planering inte har följts av kunden är det inte lämpligt att bara kontakta eventuell redovisningskonsult utan skriftlig kommunikation bör ställas direkt till styrelse/ vd. Kännedomskopia kan skickas till redovisningskonsulten. I kommunikationen bör sakförhållanden kring överenskommen planering klargöras. Kunden bör dessutom uppmanas att ta fram och leverera en årsredovisning för revision inom en angiven tid så att revisorns uppdrag kan fullföljas. Det bör anges att om detta inte sker kan revisorn överväga att avgå. Exempel på andra underrättelse Xstad 1 juni Hej Enligt den planering för revisionen av Bolaget AB som vi tidigare upprättat så skulle årsredovisningen ha överlämnats till mig senast 30 april. Jag har dock inte fått in någon årsredovisning. Som revisor är jag inte bara skyldig att följa de bestämmelser som finns i lag om revision och årsredovisning utan jag måste också följa god revisionssed. Enligt denna kan jag bli skyldig att avgå från uppdraget som revisor i bolaget om jag inte får in årsredovisningen i sådan tid att jag kan fullgöra mitt uppdrag som revisor. Jag vill därför redan nu upplysa er om att årsredovisningen snarast måste skickas in till mig. Om den inte inkommer senast 31 maj kan jag bli tvungen att överväga att avgå från uppdraget som revisor. Om ni redan nu vet att årsredovisningen inte kan skickas in under maj månad måste ni omedelbart ta kontakt med mig så att vi kan lägga upp en ny planering för när årsredovisningen ska vara färdigställd. Med vänlig hälsning Anders Andersson Ingen effekt av kommunikation med kunden Om kommunikation med kunden inte har fått avsedd effekt måste revisorn tydligt kommunicera att denne överväger att avgå från uppdraget. Detta för att verkligen klargöra allvaret i situationen. Denna kommunikation syftar till att få kundens företagsledning att fullgöra sina skyldigheter enligt lagstiftningen. I kommunikationen bör tidsfristen sättas kortare än den förra för att tydliggöra allvaret i situationen. Exempel på tredje underrättelse Xstad 1 juni Hej Jag har tidigare skrivit till er och begärt att årsredovisningen för Bolaget AB ska skickas in till mig absolut senast 31 maj. Jag kan nu konstatera att så inte skett. Som jag tidigare nämnt så ställer god revisionssed krav på mig att avgå från ett uppdrag om mina försök att få in årsredovisningen i tid inte ger önskad effekt. Om jag inte får årsredovisningen senast 20 juni kommer jag därför att avgå från mitt uppdrag som revisor i bolaget. Om ni bedömer att årsredovisningen inte kan vara färdigställd till detta datum måste ni omedelbart kontakta mig så att jag kan ta ställning till om jag kan vara kvar som revisor trots förseningen eller hur vi ska lägga upp planeringen för den fortsatta revisionen. Jag vill slutligen informera om att årsredovisningen måste vara inskickad till Bolagsverket allra senast 31 juli. I annat fall kommer bolaget tvingas att betala en straffavgift på kronor. Detta belopp kan ni som styrelseledamöter bli tvungna att betala till bolaget. Genom att inte färdigställa årsredovisningen i tid kan ni också göra er skyldiga till bokföringsbrott då årsredovisningen inte har kunnat behandlas inom lagstadgad tid på årsstämma, som jag senare kan bli skyldig att anmäla till Ekobrottsmyndigheten. Med vänlig hälsning Anders Andersson Avgång från revisionsuppdraget Enligt god revisionssed måste revisorn avgå om tidigare kommunikation med kunden inte fått avsedd effekt så att årsredo- FUNDERAR DU PÅ ATT SKRIVA EN FÖRDJUPNINGSARTIKEL? Hör av dig till chefredaktör Pernilla Halling: pernilla.halling@far.se

5 FÖRFATTARE: LARS EGENÄS Fördjupning #3/2015 Balans visningen inkommit eller att det har kunnat upprättas en ny och acceptabel planering för när årsredovisningen senast ska vara färdigställd. Det finns dock ingen fastställd tidpunkt då revisorn senast ska avgå. Det kan noteras att en revisor, som inte hade fått ta del av bolagets räkenskapsmaterial i tid och därför avgick från revisionsuppdraget elva månader efter räkenskapsårets utgång, fick kritik av Revisorsnämnden (dnr ) för att han hade dröjt för länge med att avgå. Revisorsnämndens praxis är svårtolkad men klart är att revisorn måste lämna sitt uppdrag om kunden inte kontaktar honom eller henne trots underrättelser som tillställts kunden av revisorn. Om kontakt däremot tas och en rimlig plan för när årsredovisningen kan vara färdigställd presenteras bör revisorn kunna fullfölja uppdraget, även om årsredovisningen kommer att avges för sent. Då praxis inte är entydig är det revisorns professionella bedömning som ligger till grund för avgörandet huruvida avgång är det rimliga alternativet. Vid osäkerhet bör en kollega konsulteras eller kontakt tas med FAR:s medlemsrådgivning via Om revisorn väljer att avgå måste åtgärder vidtas i enlighet med reglerna i ABL innefattande att underrätta kunden och Bolagsverket samt inge en avgångsredovisning och i tillämpliga fall anmäla brott. Lars Egenäs är pensionerad efter 30 år som auktoriserad revisor och partner på Deloitte. I dag är han revisionsspecialist på FAR. 5

6 Ny kurs! Revisorsdagarna 2015 affärsnytta genom kundcase Revisorsdagarna är en ny tredagarsutbildning för dig som arbetat ett tag och som vill ta ditt arbete till nästa nivå. Upplägget bygger på riktiga kundcase, som under kursdagarna utvecklas successivt. Genom diskussion i mindre och stora grupper ges ett flertal olika åtgärdsförslag, som du som deltagare har stor nytta av i dina kundrelationer efter kursen. Gick kursen internt på KPMG 2014 och jag måste säga att det är den absolut bästa kurs jag någonsin gått! Caisa Drefeldt, auktoriserad revisor, KPMG Tid och plats Stockholm 29 september 1 oktober Lärare Johan Baeckstrom, auktoriserad revisor Carina Edlund, redovisningsspecialist Anders Fält, auktoriserad skatterådgivare Samtliga verksamma på KPMG. Pris kr exkl. moms. I priset ingår för- och eftermiddagskaffe, lunch och dokumentation. I priset ingår även en gemensam middag med dryck första dagen på Kungliga Myntkabinettet. Vi bjuds även på en kort visning av muséet. Medlemspris Du som är medlem i FAR får 10% rabatt på kurspriset. Läs mer och anmäl dig på farakademi.se/revisorsdagarna2015 EkonomiSveriges självklara val. 6

7 FÖRFATTARE: JESPER KÄCK Fördjupning #3/2015 Balans Redovisningsutredningens slutbetänkande Redovisningsutredningen har presenterat sitt slutbetänkande som innehåller ett antal förslag till ändringar i årsredovisningslagen, ÅRL, årsredovisningslagarna för kreditinstitut och värdepappersbolag, ÅRKL, samt för försäkringsföretag, ÅRFL. Utredningens utgångspunkt har varit att föreslå förenklingar på redovisningsområdet, framförallt för mindre företag. En av de största förändringarna är att en ny företagskategori införs, mikroföretag. I denna artikel redogör Pernilla Lundqvist för de huvudsakliga föreslagna förändringarna i slutbetänkandet. Redovisningsutredningen presenterade ett delbetänkande i april Detta delbetänkande har varit ute på remiss och för närvarande pågår arbete med att skriva lagrådsremiss som förväntas bli klar i maj och proposition i juni. Propositionen kommer att behandlas av riksdagen hösten 2015 och tänkt ikraftträdandetidpunkt är redan 1 januari De förändringar som föreslogs i detta delbetänkande har presenterats i Balans Fördjupning nr 2/2014. Redovisningsutredningen har nu överlämnat sitt slutbetänkande En översyn av årsredovisningslagarna, SOU 2015:8. I samband med detta är Redovisningsutredningens uppdrag fullgjort. Slutbetänkandet förväntas komma ut på remiss innan sommaren och de nya bestämmelserna föreslås träda i kraft 1 januari Mikroföretag En ny företagskategori föreslås införas i årsredovisningslagen, mikroföretag. Gränsvärdena för mikroföretag är föreslagna på samma nivå som de gränsvärden som finns för revisionsplikt i aktiebolag: Medelantalet anställda 3. Balansomslutning 1,5 miljoner kronor. Nettoomsättning 3 miljoner kronor. Bestämmelser om mikroföretag har sedan tidigare funnits inom EU-rätten men Sverige har valt att inte utnyttja dessa. Numera återfinns bestämmelserna i det nya Redovisningsdirektivet. EU-rätten tillåter högre gränsvärden (medelantalet anställda 10, balansomslutning cirka 3 miljoner kronor, nettoomsättning cirka 6 miljoner kronor) än nu föreslagna men det står medlemsstaterna fritt att sätta egna gränsvärden om så önskas, dock inte högre än vad direktivet anger. Redovisningsdirektivet tillåter även fler förenklingar för mikroföretag än vad utredningen föreslår i Sverige. Dessa överväganden har skett utifrån å ena sidan vilka fördelar som kan uppnås i form av minskade administrativa kostnader för det redovisande företaget och å andra sidan vilka nackdelar som skulle kunna uppkomma för företagens intressenter genom försämrad informationsgivning från företagen. Generellt sett kan sägas att ju större ett företag är desto större är kretsen av intressenter som kan ha ett intresse att ta del av finansiell information. Det är även viktigt att poängtera att om ett mikroföretag vill lämna ytterligare information står det företaget fritt att göra detta. Ett mikroföretag får till exempel frivilligt agera som ett mindre eller större företag. I utredningsarbetet har även den internationella utvecklingen studerats för att se hur andra medlemsstater hanterat bestämmelserna om mikroföretag. Vissa länder har gjort som Sverige, nämligen avvaktat det nya Redovisningsdirektivet, varför det är för tidigt att dra några slutsatser om antalet länder som utnyttjar bestämmelserna. Bland de länder som redan infört bestämmelserna märks Storbritannien och Tyskland. Dessa länder har gått längre än Sverige genom att ha direktivets maximala gränsvärden samt utnyttjat övriga regler i princip fullt ut. Bestämmelserna om mikroföretag gäller för samtliga före- 7

8 Balans Fördjupning #3/2015 FÖRFATTARE: PERNILLA LUNDQVIST tagsformer som omfattas av ÅRL förutom finansiella holdingföretag, investmentföretag, företag som lyder under definitionen företag av allmänt intresse samt stiftelser. Utifrån den storleksnivå som föreslås för mikroföretag kommer drygt 70 procent av de företag som i dag är mindre (enligt gränsvärdena medelantalet anställda 50, balansomslutning 40 miljoner kronor, nettoomsättning 80 miljoner kronor) att vara mikroföretag. Om man i stället gått på maximala gränsvärden som Redovisningsdirektivet tillåter hade mikroföretagen utgjort cirka 82 procent av de företag som i dag utgör mindre företag. Värt att notera i sammanhanget är att såsom bestämmelserna är utformade kommer alla nystartade företag vara mikroföretag de två första åren (i dag är alla nystartade företag mindre de två första åren). De förenklingar som föreslås för mikroföretag avser utformning av årsredovisningen såsom innehåll i förvaltningsberättelse, uppställningsformer samt upplysningskrav. Värderingsreglerna är desamma som för andra företag i ÅRL, dock tillåts inte värdering till verkligt värde av finansiella instrument. Redovisningsdirektivet ställer inga krav på att mikroföretag ska ha en förvaltningsberättelse. Utredningen föreslår dock att förvaltningsberättelsen ska bibehållas även för mikroföretag, dock med mindre information än vad som gäller för mindre företag. Den information som ska finnas i ett mikroföretags förvaltningsberättelse begränsas i princip till en vinstdisposition och specifikation av förändring av eget kapital om förslag till värdeöverföring föreligger. Resultat- och balansräkningen i ett mikroföretag upprättas i förkortad form. För ett aktiebolag kan uppställningsformerna se ut enligt följande: Resultaträkning i förkortad form (kostnadsslagsindelning) 1. Bruttoresultat 2. Personalkostnader 3. Av- och nedskrivningar av materiella och immateriella anläggningstillgångar 4. Nedskrivningar av omsättningstillgångar utöver normala nedskrivningar 5. Övriga rörelsekostnader 6. Intäkter från andelar i koncernföretag 7. Intäkter från andelar i intresseföretag och gemensamt styrda företag 8. Intäkter från övriga företag i vilka strategiska andelsinnehav förekommer 9. Intäkter från övriga värdepapper och fordringar som är anläggningstillgångar (med särskild uppgift om intäkter från koncernföretag) 10. Övriga ränteintäkter och liknande intäkter (med särskild uppgift om intäkter från koncernföretag) 11. Nedskrivningar av finansiella anläggningstillgångar och kortfristiga placeringar 12. Räntekostnader och liknande kostnader (med särskild uppgift om kostnader avseende koncernföretag) 13. Bokslutsdispositioner 14. Skatt på årets resultat 15. Övriga skatter Balansräkning i förkortad form: TILLGÅNGAR A. Tecknat men ej inbetalt kapital B. Anläggningstillgångar I. Immateriella anläggningstillgångar II. Materiella anläggningstillgångar III. Finansiella anläggningstillgångar C. Omsättningstillgångar I. Varulager m.m. II. Fordringar III. Kortfristiga placeringar IV. Kassa och bank EGET KAPITAL, AVSÄTTNINGAR OCH SKULDER A. Eget kapital, med uppgift om vad som utgör fritt eget kapital och bundet eget kapital I. Aktiekapital II. Överkursfond III. Uppskrivningsfond IV Andra fonder V. Balanserad vinst eller förlust VI. Årets resultat B. Obeskattade reserver C. Avsättningar D. Skulder De notupplysningar som måste lämnas begränsas i princip till följande: Tillämpade värderingsprinciper. Avvikelse från principen om kvittningsförbud. Upplysningar om ställda säkerheter och eventualförpliktelser samt säkerheter och ansvarsförbindelser som har ställts till koncernföretag. Lån och ställda säkerheter till ledande befattningshavare. Medelantalet anställda. Det är också av vikt att i sammanhanget notera att upplysningskraven kommer att reduceras för mindre företag från och med 1 januari 2016 på grund av Redovisningsdirektivets krav på fullharmonisering, innebärande att direktivet sätter upp tvingande krav på vilka upplysningar som ska lämnas och nationell lag eller kompletterande normgivning inte får kräva fler upplysningar för mindre företag, vilket presenterats i Redovisningsutredningens delbetänkande. Sammanfattningsvis kan konstateras att årsredovisningen för ett mikroföretag som helhet kommer att innehålla begränsad information jämfört med vad vi är vana vid i dag. Samtidigt kommer årsredovisningen för mindre företag att innehålla mindre information på grund av EU:s krav på fullharmonisering. Det står dock företag fritt att lämna ytterligare information om de önskar. Redovisning enligt kapitalandelsmetoden i juridisk person Redan i dag tillåter ÅRL att noterade företag och företag som 8

9 FÖRFATTARE: PERNILLA LUNDQVIST Fördjupning #3/2015 Balans omfattas av en koncernredovisning upprättad i enlighet IFRS får redovisa andelar i intresseföretag enligt kapitalandelsmetoden i juridisk person. Dock tillåter inte den kompletterande normgivningen detta i dag eftersom IFRS inte har möjliggjort detta. Med anledning av ändringar i IFRS från och med 2016 får det antas att kompletterande normgivning öppnar upp för detta. Utredningen föreslår att möjligheten att tillämpa kapitalandelsmetoden ska utvidgas till att även gälla för redovisning av andelar i dotterföretag. Möjligheten avser, precis som för intresseföretag, noterade företag och företag som omfattas av en koncernredovisning upprättad enligt IFRS. Värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde Eftersom FAR med flera skickat in en hemställan om lagändring avseende värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde i juridisk person har denna fråga varit uppe till diskussion i Redovisningsutredningen. Med tanke på samband mellan redovisning, beskattning och utdelningsbara medel föreslås dock ingen förändring i detta avseende. Det innebär att förvaltningsfastigheter även fortsättningsvis endast kan värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdemetoden i juridisk person. Uppdelning av avsättningar i korta och långa poster Utöver ovanstående föreslagna förändringar sker ett förtydligande avseende uppställningsformer för noterade företag samt företag som omfattas av en koncernredovisning upprättad enligt IFRS. Omsättningstillgångar och anläggningstillgångar respektive skulder och avsättningar ska kunna delas upp i kortfristiga och långfristiga poster i balansräkningen. Dessa bestämmelser utgör ett undantag från huvudregeln i ÅRL:s Bilaga 1. Bestämmelserna har funnits tidigare i ÅRL, dock med oklarheter om avvikelse kan ske från ÅRL:s uppställningsschema eller inte. Utöver förtydligandet sker även en hänvisning till att det bör ankomma på den kompletterande normgivningen att lämna närmare vägledning för hur bestämmelsen ska tillämpas. Detta skulle till exempel kunna innebära att avsättningar inte behöver ha en egen rubrik utan delas upp i korta och långa skulder, motsvarande vad som gäller i IFRS. Undertecknande av årsredovisningar samt fastställelseintyg Enligt ÅRL ska en års- och koncernredovisning i ett aktiebolag undertecknas av samtliga styrelseledamöter och i förekommande fall vd. Detta krav på undertecknade följer dock inte av EU-rätten. Att få till stånd underskrifter av samtliga styrelseledamöter och vd kan ibland vara svårt i praktiken, till exempel för publika företag där styrelsen är spridd i olika länder samtidigt som årsredovisningen ska tryckas och publiceras under en kort tidsperiod. De nuvarande bestämmelserna om undertecknande föreslås därför att kompletteras med en möjlighet att färdigställa redovisningen genom ett protokollfört beslut vid ett styrelsemöte där samtliga styrelseledamöter och vd deltar. Detta beslut gäller i sådana fall i stället för undertecknande. Även bestämmelserna om fastställelseintyg har ändrats. I utredningen föreslås att fastställelseintyget ska kunna undertecknas av annan person än styrelseledamot eller vd om styrelsen har utsett denna person till det. Den som utses kan till exempel vara en anställd eller en redovisningskonsult. Elektronisk ingivning Utredningen har även undersökt frågan om obligatorisk elektronisk ingivning. Inga förändringar har dock föreslagits på detta område. I stället förordar utredningen att det inleds ett arbete inriktat på att skapa praktiska tillämpliga system för elektroniskt upprättande och elektronisk ingivning av redovisningshandlingar. Observera dock att det i SOU 2014:70, Ändrade informationskrav på värdepappersmarknaden, har föreslagits att företag som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad ska vara skyldiga att upprätta års- och koncernredovisningar i ett format som möjliggör enhetlig elektronisk rapportering. Bokföringsskyldighet ideella föreningar I dag finns bestämmelser i bokföringslagen, BFL, som anger när en ideell förening är bokföringsskyldig och därmed skyldig att följa samtliga bestämmelser i BFL. Dessa regler föreslås ändras eftersom nyttan av lagstadgad bokföringsskyldighet för mindre ideella föreningar oftast inte står i proportion till den administrativa börda som bokföringsskyldigheten innebär. De föreslagna förändringarna avser när bokföringsskyldigheten inträder i en ideell förening kopplat till föreningens nettoomsättning hänförlig till näringsverksamhet. Vissa krav på bokföringsskyldighet är i dag kopplad till om den ideella föreningen bedriver näringsverksamhet, definitionen av näringsverksamhet är dock inte entydig. I utredningen föreslås att en ideell förening ska vara bokföringsskyldig först när nettoomsättningen från näringsverksamheten normalt uppgår till mer än fyra prisbasbelopp, för närvarande cirka kronor. Det föreslås dock inga förändringar i skattelagstiftningen varför effekten kan bli att även om föreningen inte är bokföringsskyldig måste det finnas ett underlag för inkomstdeklarationen i det fall föreningen ska lämna inkomstdeklaration. Motsvarande ändringar föreslås även för registrerat trossamfund, samfällighetsförening, viltvårdsområdesförening eller fiskevårdsområdesförening. Nya årsredovisningslagar och bestämmelser för finansiella företag I utredningen föreslås att nuvarande ÅRL ersätts med en ny lag. Den nya lagen bygger till stora delar på nuvarande ÅRL men har fått en ny utformning innebärande att lagen består av fler kapitel och paragrafer samt att språket har moderniserats. Detsamma har även skett avseende årsredovisningslagarna för finansiella företag. Precis som tidigare knyter dessa lagar an till ÅRL. Bestämmelser om upprättande av delårsrapport föreslås strykas från årsredovisningslagarna och har i stället samlats i en ny särskild lag, Lag om delårsrapporter. Innehållet i bestämmelserna om delårsrapporter är dock oförändrade. Utredningen föreslår även att kreditinstitut och värdepappersföretag vid upprättande av koncernredovisning inte ska behöva göra den uppdelning av eget kapital som ska göras vid upprättande av en årsredovisning. Uppdelning ska därför inte behöva ske av fördelning mellan bundet och fritt eget kapital i koncernredovisningen. Det föreslås även att det i samtliga kreditinstitut och värdepappersbolag ska krävas medgivande från Finansinspektionen vid uppskrivning av anläggningstillgångar. Pernilla Lundqvist är ekonomie doktor, redovisningsspecialist på KPMG, adjunkt vid Handelshögskolan i Göteborg, samt tidigare ledamot i redovisningsutredningen. 9

10 Fördjupning #3/2015 Balans 2015 års nya regelverk Beställ årets böcker nu! Skattevolymen Nyheter Höjning av flera punktskatter Moms nu i köparens hemland vid köp av elektroniska tjänster Förändring av fakturamodellen för RUT och ROT IFRS-volymen Nyheter Ny IFRIC 21 Avgifter Ändringar av anställningsförmåner i IAS 19 Pris 625 kr.* Pris 515 kr.* FARs Samlingsvolym Redovisning Nyheter Ny K3-anpassad RedR 1 Förtydligande av byggnadsavskrivningar från FAR och BFN Gamla BFN-regler nu i eget supplement Pris 575 kr.* FARs Samlingsvolym Revision Nyheter Höjda avgifter för revisorer och revisionsbolag Penningtvättsbrott tillagt i brottskatalogen Ändrade mallar för hållbarhetsredovisning Pris 575 kr.* * Pris exkl. moms och frakt Beställ dina böcker på farakademi.se/bocker 10 EkonomiSveriges självklara val

11 FÖRFATTARE: JESPER KÄCK Fördjupning #3/2015 Balans Redovisningsrättsliga begrepp och redovisning som avtalsinnehåll De senaste årtiondena har rättsområdet redovisningsrätt utvecklats snabbt. Bara under de senaste åren har flera doktorsavhandlingar och läroböcker i redovisningsrätt skrivits. I denna artikel belyser Jesper Käck hur redovisningsrätten påverkar avtal. Artikeln bygger på en masteruppsats framlagd vid Linköpings universitet. Vanligtvis behandlas redovisningsrätt i samband med ett större, mer etablerat, rättsområde där redovisningen har spelat en viktig roll. Det tydligaste exemplet är redovisningens roll i skatterätten. Sambandet mellan redovisning och beskattning har behandlats utförligt i både litteraturen och i rättspraxis. Huvuddelen av de forskare som på senare år behandlat redovisningsrätt verkar även ha en nära koppling till skatterätten. Ett område som inte har behandlats i någon större omfattning är på vilket sätt redovisningen påverkar avtal. Det är inte ovanligt att avtalsparter väljer att låta utvecklingen i ett företags redovisning påverka rättsföljder i avtalet. Artikeln utforskar exempel på problem som kan uppstå med avseende på avtal som kopplar rättsföljder till redovisningen, med utgångspunkt i tre vanliga kontrakt som använder redovisning som avtalsinnehåll. Vad händer till exempel om en part i ett avtal förpliktat sig att redovisa enligt vissa principer, men måste redovisa enligt andra redovisningsprinciper för att uppfylla god redovisningssed? Det väsentligaste problemet enligt min mening är att normerna inom redovisningsrätten har utökats, vilket innebär att redovisningen är mer dynamisk än vad den varit. Även begreppet god redovisningsseds vara eller inte vara som avtalsinnehåll diskuteras. Artikeln är en förkortad version av författarens masteruppsats Redovisning och redovisningsrättsliga begrepp som avtalsinnehåll framlagd vid de affärsjuridiska programmen vid Linköpings universitet. Handledare var bitr. professor Jan Kellgren. Rättskällor inom redovisningsrätten Det finns ett brett spektrum av normer inom det redovisningsrättsliga området. Det är således av vikt att avgöra vilka normer som ska tillämpas i det konkreta fallet. På EU-nivå finns tvingande bestämmelser i IAS-förordningen, där det anges att särskilda bokföringsskyldiga ska följa IASB:s regelverk. 1 Det är endast noterade bolags koncernredovisning som omfattas av förordningen. I förordningen anges att medlemsstaterna kan välja om de vill att enskilda bolags årsredovisningar ska följa redovisningsstandarder från IASB. Sverige har inte valt att utnyttja den möjligheten. En effekt i det konkreta fallet för större bolag kan vara att det är IASB:s normsystem som ska tillämpas, på grund av att rekommendationer utgivna av Rådet för finansiell rapportering hänvisar tillbaka till IFRS. I Sverige är de viktigaste lagarna på området årsredovisningslagen (1995:1554) och bokföringslagen (1999:1078). Lagarna är att betrakta som ramlagar. 2 Det innebär att lagarna inte är särskilt utförliga och kan därför inte i någon större utsträckning ge vägledning för hur en årsredovisning ska upprättas i det konkreta fallet. Förarbetena innehåller inte heller i någon större utsträckning uttalanden om enskilda bestämmelser, utan snarare resonemang kring större principfrågor. I förarbetena anges i stället på ett flertal ställen att till exempel gränsdragningsproblematik, begreppsdefinitioner och närmare anvisningar bör lämnas i rättspraxis och i den kompletterande normgivningen. Rättspraxis inom redovisningsrättens område är inte särskilt utvecklat. En anledning till det torde vara att det inte finns några sanktioner som är direkt kopplade till redovisningsrätten. Det finns däremot ett flertal andra rättsområden där felaktig redovisning kan leda till en sanktion. Några exempel är bokföringsbrott inom straffrätten, sanktioner till följd av åtaganden i börsregistreringskontrakt, 11

12 Balans Fördjupning #3/2015 FÖRFATTARE: JESPER KÄCK skattetillägg och eventuella skadeståndsansvar i aktiebolagslagen eller köplagen, som kan uppstå till följd av en felaktig årsredovisning. Rättspraxis som behandlar redovisningsrättsliga frågor kan således i viss omfattning sökas inom ramen för andra rättsområden, om än inte i särskild hög utsträckning. Det ovan nämnda innebär således att stora delar av redovisningsrätten inte finns reglerade i varken lag, förarbeten eller rättspraxis. Av central betydelse är i stället begreppet god redovisningssed. God redovisningssed brukar klassificeras som en rättslig standard, vilket bokföringspliktiga är förpliktigade att följa, se 4 kap. 2 bokföringslagen och 2 kap. 2 årsredovisningslagen. Det är således av vikt att fastställa var god redovisningssed går att utröna. I propositionen till 1976 års bokföringslag anfördes följande gällande frågan var god redovisningssed går att finna: Som utredningen påpekar torde god redovisningssed kunna beskrivas genom en hänvisning till att det bör röra sig om en faktisk förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets bokföringsskyldiga. 4 Vid den tidpunkten fästes således stor vikt vid branschpraxisen. Vidare anges i propositionen att allmänna råd från olika organ ska tas i beaktande, bland annat från en offentligrättslig nämnd, som skulle instiftas. Den i propositionen föreslagna expertnämnden är i dag den för redovisningsrättens utveckling viktiga Bokföringsnämnden. Utvecklingen efter uttalandet i propositionen till 1976 års bokföringslag har lett till att god redovisningssed snarare fastställs i kompletterande normgivning från olika typer av organisationer än av praxis i branschen. I 8 kap. 1 årsredovisningslagen anges att Bokföringsnämnden och i vissa fall Finansinspektionen ansvarar för utvecklingen av god redovisningssed. Det främsta skälet till att lagstiftaren valt att inte detaljreglera redovisningsregler är att sådana regler kan behöva ändras snabbt. På samma sätt som den omvärld redovisningen är tänkt att beskriva är i ständig förändring, måste även de normer som reglerar redovisningens utformning vara föränderliga. Bokföringsnämndens arbete har utmynnat i olika redovisningsstandarder, som är anpassade till olika bokföringsskyldiga. Dessa regelverk, de så kallande K-regelverken, är mer heltäckande regelverk som ger konkret vägledning för hur en bokföringsskyldig ska redovisa. Vilket regelverk en bokföringsskyldig ska tillämpa beror på hur stort företaget är. En bokföringsskyldig är emellertid inte alltid bunden att följa en redovisningsstandard. Det finns ett utrymme att välja regelverk. Till exempel får företag som enligt årsredovisningslagens mening är att anse som ett mindre företag tillämpa K2, men får även välja att redovisa enligt K3. De dynamiska inslagen inom redovisningsrätten Det tidigare sagda innebär att redovisningsrätten är dynamisk på flera sätt. För det första är redovisningsrätten dynamisk i tiden. Med det avses att redovisningsreglerna är i ständig förändring. Vad som var förenligt med god redovisningssed förr behöver inte vara förenligt med god redovisningssed nu. Redovisningsrätten är även dynamisk i den bemärkelsen att det inte finns ett tydligt regelverk för de bokföringsskyldiga att förhålla sig till. Den bokföringsskyldige kan i vissa situationer både ha implicita och explicita valmöjligheter. Med implicita valmöjligheter avses sådana valmöjligheter som förvisso inte uttryckligen anges i den kompletterande normgivningen, men som än dock finns för de bokföringsskyldiga. Det kan till exempel röra sig om olika beräkningar eller klassificeringar. Explicita valmöjligheter är sådana som framgår i direkt av den kompletterande normgivningen. Några konkreta exempel är de valmöjligheter som återfinns i RFR 2 gällande tillämpningen av IAS 11 och IAS 17 i juridiska personer. 5 För vissa bokföringsskyldiga finns till och med en möjlighet att välja vilken redovisningsstandard som de vill tillämpa, även om den möjligheten i viss mån är begränsad. Det går till exempel inte att utan skäl byta redovisningsstandarder efter behag. Att den bokföringsskyldige själv inom ramen för god redovisningssed kan välja metod för redovisningen innebär att ett karaktäristiskt drag hos god redovisningssed är att den i viss mån är subjektiv. En effekt av det subjektiva draget är att den bokföringsskyldige i viss utsträckning kan styra redovisningen själv. 6 Ytterligare en effekt av subjektiviteten är att det kan innebära svårigheter i att avgöra vad som är god redovisningssed, eftersom den bokföringsskyldige kan ha en valrätt att redovisa på olika sätt. Proaktiva åtgärder I det ovan framförda framgår att parterna måste beakta de dynamiska inslagen hos redovisningsnormerna. En annan fråga, som i högsta grad är relevant vid utformningen av ett avtal som kopplar rättsföljder till redovisningen, torde vara att parterna behöver ta hänsyn till andra beslut som fattas i företaget. Sådana beslut kan komma att få genomslag på verksamhetens ekonomiska ställning, vilket i förlängningen kan påverka rättsföljder i avtalet. En annan beskrivande term är att den bokföringsskyldige utför proaktiva åtgärder. En förutsättning för att kunna utföra sådana proaktiva förändringar är således att en av parterna i avtalet också har ett bestämmande inflyttande över bokföringen. Ett bra exempel för när proaktiva förändringar bör beaktas är vid en företagsöverlåtelse där parterna enats om en prismekanism i form av en tilläggsköpeskilling. Under förutsättning att tilläggsköpeskillingens storlek är baserad på det överlåtna företagets resultat under de närmaste åren, skulle köparen genom att företa olika åtgärder kunna minska storleken på tilläggsköpeskillingen. Om köparen till exempel investerar kraftigt under de åren då underlaget för tilläggsköpeskillingen ska bestämmas kan det påverka storleken på ersättningen till köparens fördel. 8 Kontrakt som kopplar rättsföljder till redovisningen Det torde finnas en mängd olika kontrakt där parterna vill koppla rättsföljder i ett avtal till redovisning. En gemensam nämnare kan sägas vara att syftet med hänvisningen till redovisningen är att parterna vill att rättsföljder ska påverkas av den ekonomiska ställningen i det aktuella bolaget. Det kan i många fall anses naturligt att använda den externa finansiella information som bolaget enligt lag ska upprätta. En fördel med att använda redovisningen i ett sådant avtal är att det finns andra incitament för att den bokföringsskyldige ska upprätta en korrekt redovisning. Om den bokföringsskyldige upprättar en felaktig redovisning kan till exempel straffrättsliga sanktioner aktualiseras. Nedan presenteras tre typer av avtal och klausuler där redovisningen spelar en central roll. Tilläggsköpeskilling När två parter är överens om ett köp av ett företag infinner sig frågan på vilket sätt beräkningen och betalningen av köpeskillingen ska ske. Från köparens synvinkel är partnernas reglering av erläggandet av köpeskillingen en viktig faktor vid finansieringen av ett företagsförvärv. En senareläggning av betalningen kan underlätta för köparen att erhålla den finansiering 12

13 FÖRFATTARE: JESPER KÄCK Fördjupning #3/2015 Balans som krävs för att genomföra förvärvet. 9 I doktrinen används begreppet prismekanismer för att definiera de olika varianter som två parter kan använda sig av när de ska bestämma hur köpeskillingen ska erläggas. Utöver köparens möjlighet till finansiering av förvärvet finns flera andra syften till varför parter bör använda sig utav prismekanismer vid ett företagsförvärv. Ett viktigt syfte är att fördela riskerna mellan parterna. Säljarens ersättning kommer till viss del att vara beroende av företagets och därmed köparens resultat. Ytterligare ett syfte med en prismekanism är att det kan verka som ett incitament för att säljaren stannar kvar i företaget en tid, för att se till att företaget utvecklas så positivt som möjligt. Det blir även ett incitament för säljaren att inte driva eller vara engagerad i någon konkurrerande verksamhet, eftersom det kan komma att påverka storleken på ersättningen av försäljningen. 10 En återkommande utmaning vid företagsöverlåtelser är prissättningen. Vilka parametrar som ska vara avgörande vid prissättningen torde vara en subjektiv bedömning. Några exempel kan vara köparens preferenser, affärsrelationen mellan köpare och säljare samt situationen i företaget. 11 I parternas förhandling om ett pris kan en prismekanism som reglerar priset utifrån företagets resultat underlätta möjligheten att komma överens. Ett exempel på en sådan prismekanism skulle kunna vara en tilläggsköpeskilling. Det finns olika sätt att utforma en tilläggsköpeskilling. Ett exempel är att den rörliga delen av köpeskillingen baseras på målbolagets EBITDA (resultat utan beaktande av räntor, skatt, avskrivningar och nedskrivningar) enligt årsbokslutet. Den rörliga delen behöver inte baseras på den finansiella utvecklingen i målbolaget, den kan även baseras på till exempel framsteg i ett forskningsprojekt eller personalomsättning. 12 En risk som uppstår för säljaren i samband med att parterna infört en tilläggsköpeskilling är att köparen har möjligheten att påverka de parametrar som påverkar storleken på tilläggsköpeskillingen. Säljaren har därför ett intresse av att införa klausuler som på olika sätt kan mildra den risken. Sådana klausuler benämns med ett engelskt uttryck för ring fencing. Klausulerna kan begränsa köparens rätt att styra över bolaget, till exempel genom förbud om fusion, förbud mot försäljning av verksamhetsgrenar, förändra inriktningen av verksamheten eller främja konkurrerande verksamhet. 13 Köparen kan också garantera att tillämpa vissa redovisningsstandarder i företaget, för att minska möjligheten att styra företagets redovisning till ett för köparen mer förmånligt resultat. Risken finns emellertid att köparen måste följa en annan redovisningsstandard för att redovisa i enlighet med god redovisningssed. Följande exempel kan illustrera det nyss sagda: Bolag D har historiskt sett varit ett mindre företag enligt årsredovisningslagens mening. Bolaget har således haft möjligheten och också valt att tillämpa K2-regelverket. Nu ska bolag D:s moderbolag sälja samtliga aktier i bolag D, till bolag K. Parterna kommer överens om att köpeskillingen ska bestå av en fast del och en rörlig del. Den rörliga delen ska baseras på resultatet i bolag D under de närmaste tre åren. För att säkerställa att de nya ägarna inte tillämpar nya redovisningsnormer i syfte att styra redovisningen till ett lägre resultat under de första tre åren används en klausul som stadgar att redovisningsprinciperna i bolag D inte får ändras. Bolag D växer emellertid kraftigt under det första året efter förvärvet, vilket får till följd att bolaget inte längre anses vara ett mindre företag enligt ÅRL. Bolaget ska nu, för att redovisa i enlighet med god redovisningssed, tillämpa K3-regelverket. Konflikten i förevarande fall blir således att köparen har förbundit sig att redovisa enligt en redovisningsstandard, samtidigt som företaget ska redovisa enligt en annan redovisningsstandard för att uppfylla god redovisningssed. Företaget kan således inte uppfylla avtalet utan att samtidigt bryta mot bestämmelserna i 4 kap. 2 BFL och 2 kap. 2 ÅRL. Balansräkningsgaranti I aktieöverlåtelseavtal är det vanligt att parterna avtalar om särskilda garantier, i en så kallad garantikatalog, som säljaren ger köparen med avseende på olika spörsmål. Det huvudsakliga syftet med en sådan garantikatalog är att parterna kan allokera riskerna för eventuella okända fel till den part som hade bäst möjlighet att upptäcka felen. En annan fördel med en garantikatalog är att det blir ett incitament för den med mest information, vilket normalt sett torde vara säljaren, att dela med sig av information till den andra parten. Ett flertal garantier i garantikatalogen är kopplade till målbolagets redovisning. En vanlig garanti i förvärvsavtal är att säljaren garanterar att balansräkningen är upprättad i enlighet med god redovisningssed. Det är den typen av klausuler som i litteraturen främst avses med en balansräkningsgaranti. 14 Andra garantier som säljaren ger med avseende på redovisningen kan vara kopplade till resultatet i ett bolag eller att målbolaget har gjort reserveringar för latenta skulder. Exempel på sådana skulder kan vara sådana som redan har uppstått, men ännu inte betalats. 15 En spännande fråga är hur balansräkningsgarantin förhåller sig till ansvarsfördelningen i köprätten. I doktrinen har det uttalats att en säljare av aktier ska ha ett strikt ansvar för att årsredovisningen i ett bolag ska vara upprättat i enlighet med god redovisningssed. Ett sådant synsätt innebär att det inte spelar någon roll vad säljaren hade för vetskap gällande korrektheten i redovisningen eller om säljaren lämnat några garantier. Även om det är bolagets styrelse som avger årsredovisningen och säljaren inte har någon insikt i bolaget ska ansvaret vara strikt. Det främsta argumentet härför är att årsredovisningen är en väsentlig utgångspunkt vid köp av aktier. Doktrinen är emellertid inte enhällig. En annan åsikt är att säljare inte bör ansvara för balansräkningens riktighet om ingen garanti har utfästs med avseende på balansräkningens korrekthet. 16 Det är viktigt att se garantier med redovisning som avtalsinnehåll i ljuset av den bakomliggande dispositiva rätten. Även om det således kan föreligger ett strikt ansvar för felaktigheter i årsredovisningen är det säkrast för köparen att säljaren garanterar att årsredovisningen är upprättad i enlighet med god redovisningssed. Bonusavtal En tredje variant av avtal som kopplar rättsföljder till redovisningen är bonusavtal. Bonusavtalen kan användas för att motivera arbetstagarna att sträva mot bättre resultat i företaget. Ett sätt att motivera arbetstagare att sträva mot goda resultat i företaget är att koppla storleken på bonusen till redovisningen. Parterna behöver dock göra en avvägning för att bestämma vilka poster som ska räknas med och vilka som ska anses falla utanför och inte påverka bonusen. Det är även viktigt att parterna redan vid ingåendet av bonusavtalet tar ställning till hur bonusavtalet ska påverkas av att redovisningsprinciperna ändras. De ovan nämnda framgår av två rättsfall i arbetsdomstolen; AD 2010 nr 63 och AD 2010 nr 74. Rättsfallen behandlar två likartade bonusavtal där svaranden var samma person i bägge fallen, närmare bestämt arbetsgivaren. Käranden var olika arbetstagarorganisationer som företrädde sina egna medlemmar. I rättsfallen hade arbetstagarna och arbetsgiva- 13

14 Balans Fördjupning #3/2015 FÖRFATTARE: JESPER KÄCK ren avtalat om ett bonusavtal. Storleken på ersättningen från bonusavtalet baseras på ett särskilt framräknat rörelseresultat (OEAD). Tvisten i rättsfallen var på vilket sätt beräkningen av det specifika rörelseresultatet skulle göras. Parterna tvistade till exempel om huruvida en retroaktiv kostnadsföring av aktiverade utvecklingskostnader och avskrivningar av goodwill skulle belasta rörelseresultatet, för att på så sätt minska den beräkningsgrund som bonusavtalen baserades på. Domstolen fann att OEAD-begreppet skulle ha samma innebörd som det tidigare haft i bolaget. Domarna är bra exempel för när parter kopplat rättsföljder till ett begrepp som de vidare inte i tillräckligt hög utsträckning definierat. Särskilt om begreppet god redovisningssed som avtalsinnehåll God redovisningssed är, som tidigare nämnts, en rättslig standard inom redovisningsrätten. En särskild fråga är hur begreppet god redovisningssed ska tolkas när det används som avtalsinnehåll. Det största problemet med att tolka vad två parter i ett avtal avsett med god redovisningssed är att god redovisningssed förändras. Frågan blir således om de föränderliga egenskaperna i begreppet ska tillmätas betydelse. De dynamiska inslagen i god redovisningssed kan enligt min mening delas upp i två kategorier. För det första förändras god redovisningssed över tiden. Vad som var god redovisningssed i samband med att avtalet slutits behöver inte vara god redovisningssed vid ett senare tillfälle. Bokföringsskyldiga som i dag ska redovisa enligt K2 för att uppfylla god redovisningssed var förpliktade att tillämpa andra regler innan K2. En uppfattning är att begreppet god redovisningssed i en balansräkningsgaranti endast torde avse sådana redovisningsprinciper som ansågs utgöra god redovisningssed vid tiden för överlåtelsen. Säljarens garanti bör således endast omfatta det som kan sägas utgöra god redovisningssed vid tiden för överlåtelsen. 17 Ett sådant synsätt kan enligt min mening vara rimligt i samband med balansräkningsgarantier, eftersom det torde ligga nära vad parternas gemensamma partsavsikt var. Att tillämpa samma tolkning vid andra kontrakt kan emellertid leda till inte lika lyckade resultat. Om köparen till exempel garanterat att redovisningen kommer upprättas i enlighet med god redovisningssed i samband med en tilläggsköpeskillingen torde det ligga närmare till hands att parterna avser att köparen löpande ska bokföra i enlighet med god redovisningssed. Begreppet god redovisningssed är också dynamiskt i den bemärkelsen att vad som för stunden kan anses vara god redovisningssed inte endast är ett enskilt regelverk. Om två parter således har hänvisat till god redovisningssed måste den som tolkar avtalet utröna huruvida parterna avsett särskilda redovisningsprinciper i ett konkret fall eller inte. En möjlig tolkning angående innebörden av god redovisningssed är att parternas avsikt var att hänvisa till begreppet god redovisningssed, inte en särskild typ av redovisningsstandard som tidigare tillämpats i bolaget. Hur bolaget redovisade kan vara ett uttryck för god redovisningssed, men det finns flera möjligheter att redovisa på och samtidigt följa god redovisningssed. I enlighet med en sådan tolkning skulle innebörden bli att när två parter har hänvisat till god redovisningssed, så har de hänvisat till begreppet som sin helhet, med de effekter som finns i begreppet. Således har parterna inte hänvisat till ett statiskt förhållande, utan till ett dynamiskt och subjektivt begrepp, som är föränderligt över tid och till viss del avhängigt de val som den bokföringsskyldige gör i valet av redovisningsmetod. Med ett sådant synsätt torde emellertid det vara förenligt med högre risk att hänvisa till god redovisningssed, eftersom förutsebarheten minskar. Något om utformningen av avtal som kopplar rättsföljder till avtal Huvuddelen av alla svenska företag torde vara i en sådan situation att det kan uppfylla redovisningslagarnas krav på god redovisningssed och samtidigt välja mellan flera redovisningsstandarder. Det innebär att den teoretiska möjligheten att redovisningen kan påverka avtal i många fall även torde vara praktisk. Alla företag har även möjlighet att styra redovisningen i den mån redovisningsstandarderna tillåter flera alternativa möjligheter att redovisa. Det bör emellertid noteras att ett byte av redovisningsstandard inte bara kommer påverka rättsföljder i avtal. Redovisningen är, som tidigare nämnts, prejudiciell till ett flertal olika rättsområden, som kommer påverkas vid ett byte av redovisningsstandard. Att byta till ett mer komplicerat regelverk kommer även innebära ökade redovisningskostnader för bolaget. Sådana överväganden måste också ligga till grund för beslutet att byta redovisningsstandard, vilket kommer att begränsa den praktiska möjligheten att påverka redovisningsnormerna. Vid utformningen av avtalsklausuler som hänvisar till redovisning bör några saker uppmärksammas. För det första bör parterna i det konkreta fallet undersöka huruvida de dynamiska inslagen i redovisningsrätten kan påverka deras avtal. I den mån det finns sådana risker kan parterna således proaktivt minimera riskerna genom att bestämma hur redovisningen ska behandlas. Ett exempel kan vara att använda ett resultat före avskrivningar, för att på så sätt undvika en del dynamiska inslag i redovisningen. I vissa situationer kan det till och med vara lämpligare med en helt extern beräkningsmodell, för att minimera möjligheten att påverka rättsföljder. Vid företagsförvärv kan parterna till exempel införa kontrollklausuler, där det anges att köparen kan behöva säljarens tillstånd att ändra redovisningsprinciper eller företa vissa transaktioner. Det kan vara en fördel när köparen ska bokföra nya transaktioner, som parterna inte kan förutse och där det mycket väl kan föreligga både explicita och implicita valmöjligheter som kan användas för att styra redovisningen. I ett bonusavtal torde det vara väl långtgående att införa en kontrollklausul. Där torde en extern beräkningsmodell eller en annan metod som tar hänsyn till redovisningsrättens dynamiska inslag vara att föredra. Redovisningsrättsliga kunskapsbehov för dem som ingår avtal En generell slutsats som kan dras av den här artikeln är vikten av kunskap inom redovisningsrätt för dem som upprättar avtal som använder redovisningen eller redovisningsrättsliga begrepp som avtalsinnehåll. Det här kunskapsbehovet består dels i kunskaper i vad som kan beskrivas som konstitutionell redovisningsrätt dels kunskaper i konkreta redovisningsregler. Med kunskaper i konstitutionell redovisningsrätt avses insikter om vilka rättskällor som finns inom redovisningsrättens område och hur de förhåller sig till varandra. Det innebär särskilt att förstå när de olika redovisningsstandarderna ska tillämpas och vad begrepp som till exempel god redovisningssed innebär. Kunskaperna om redovisningsreglerna tar snarare sikte på vilka redovisningsprinciper som de facto kan tillämpas i det konkreta fallet. Det kan till exempel röra sig om huruvida utgifter för utvecklingskostnader får aktiveras i balansräkningen eller 14

15 FÖRFATTARE: JESPER KÄCK Fördjupning #3/2015 Balans kostnadsföras direkt. Det finns flera fördelar med att de som upprättar avtal med redovisning som avtalsinnehåll besitter den här kunskapen. För det första kan parterna direkt avgöra huruvida de dynamiska inslagen i redovisningen kan tänkas vara ett problem i det konkreta fallet. Om svaret på frågan är jakande kan parterna i nästa steg, med utgångspunkt i de kunskaper som de besitter, utforma avtalet med beaktande av de relevanta redovisningsreglerna. Effekten av det skulle således bli att parterna minskar risken för otydliga avtal och oanade konsekvenser. Fotnoter 1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder. 2) Se dock Olsson, S, Redovisningsrätt en introduktion, sid.18. Olsson anför att lagarna innehåller för många materiella regler för att klassificeras som ramlagar. 3) Se Olsson, Stefan, Sanktioner vid avvikelser från god redovisningssed / Stefan Olsson ISBN: ) Prop. 1975:104, sid ) Kellgren, J, Juridiska kunskapsbehov för dem som upprättar eller granskar årsredovisningar, SN 2012, akademisk årsskrift, sid ) Bjuvberg, J, Redovisningens betydelse för beskattningen, sid ) Kellgren, J, SN 2003 sid ) Kellgren, J, Juridiska kunskapsbehov för dem som upprättar eller granskar årsredovisningar, SN 2012, akademisk årsskrift, sid ) Sevenius, R, Företagsförvärv, sid ) Sevenius, Robert, Vilket värde har köpeskillingen vid företagsförvärv?, Balans nr 6-7/ ) Sevenius, R, Företagsförvärv, sid ) Sevenius, Robert, Vilket värde har köpeskillingen vid företagsförvärv?, Balans nr 6-7/ ) Berg, J, Artikel från Mitt i juridiken, Infotorg, infotorgjuridik.se/premium/mittijuridiken/praktikerartiklar/article ece 14) Lindskog, S, Om tolkning av balansräkningsgaranti vid aktiebolagsöverlåtelser, Festskrift till Kurt Grönfors, sid ) Svernlöv, C, Förvärvsavtalet och dess garantier, Företagsförvärvskolan del 3, Balans nr 5/2004, sid ) Ramberg, C, Kontraktsbrott vid köp av aktie, sid. 159, som hänvisar till Karnell, Värdefel, sid ) Lindskog, S, Om tolkning av balansräkningsgaranti vid aktiebolagsöverlåtelser, Festskrift till Kurt Grönfors, sid FAR Online Alla ekonomiska regelverk på ett ställe FAR Online är den digitala informationstjänsten som täcker in alla ekonomiska regelverk, lagändringar och aktuella siffror som du behöver i ditt arbete. I samma takt som regeländringar inträffar uppdateras informationstjänsten, så du alltid har den senaste versionen tillgänglig. Skapa ett testkonto och kom igång direkt! Läs mer på faronline.se Jesper Käck är verksam som skattejurist på EY. 15

16 Balans Fördjupning #3/2015 FÖRFATTARE: ANDERS PALM Att granska och värdera pensionsåtaganden samt kritik mot räntan i PRI-systemet Pensionsfrågor anses ofta komplicerade och svåra. Ändå behandlas de tämligen styvmoderligt i bokföringen. De flesta individuella pensionslöften ska värderas försäkringstekniskt. Otydligheter om innehållet måste då först redas ut. Anders Palm tar i denna artikel upp en del att då tänka på samt frågor om värdering. Beaktande av pensionsfrågor i ett bokslut reduceras många gånger till en kontroll att rätt värde förts över från ett externt erhållet underlag. Ungefär som för ett engagemangsbesked från bank sedan bankens uppgifter kontrollerats. Men att direkt pricka av belopp går bara för pensionsåtaganden vars kapitalvärde är bestämt genom pensionsavtalet. Det gäller de åtaganden vars kapitalvärde är strikt knutet till värdet av någon preciserad tillgång på utfästande företags aktivsida (exempelvis en pantförskriven, företagsägd kapitalförsäkring, i de fall pensionen som den säkrar inte är beloppsbestämd) och andra kapitalvärdesrelaterade utfästelser, vars totalvärde är fixt eller relateras till något inom eller utom företaget, exempelvis börsindex, företagets aktiekurs et cetera. Åtaganden med beloppsbestämd utbetalningsplan bör däremot även när de skyddas av företagsägd kapitalförsäkring värderas skilt från kapitalförsäkringens värde, eftersom också sådana åtaganden faller under plikten i 25 tryggandelagen (TrL) att lösas in i pensionsförsäkringar om företagets drift upphör. (Se förhandsbesked i Skatterättsnämnden och hänvisningen där till sid. 286 i prop. 1967:83.) För finansiering i sådant fall av inköp av pensionsförsäkring är det naturligt att företaget återköper kapitalförsäkringen. Försäkringsteknisk värdering Men ännu är pensionsåtaganden om förmånsbestämd pension som saknar koppling till specifik tillgångs värde den vanligaste typen och de måste värderas försäkringstekniskt. Till att i värderingsfrågan då först ha att ta ställning kan helt utan anspråk på fullständighet följande punkter nämnas, vilka i flertalet avseenden gäller också kapitalvärdesdefinierade utfästelser: Är utfästelsen villkorad ( antastbar ), det vill säga bortfaller om arbetstagarens tjänst upphör före i utfästelsen angiven tidpunkt eller avtalad pensionsålder? Enligt 1 st. 3 TrL omfattar den lagen inte sådana löften och de får inte redovisas enligt de två metoder (pensionsstiftelse och särskild redovisning av pensionsskuld ) som TrL erbjuder i 1 st. 1. Men att anställning kvarstår till tidpunkten för villkorets upphörande varvid pensionsrätten blir definitiv (och därefter också får redovisas enligt TrL), bör ändå på något sätt sannolikhetsbedömas och värderas samt tas upp som åtagande utanför TrL (övrigt pensionsåtagande). Är den pension som utfästs helt intjänad (det vill säga helt oberoende av fortsatt tjänst)? Eller intjänas den enligt någon modell eller under viss angiven tid, exempelvis intill angiven pensionsålder? Pension är lön som skjutits upp, så den kan mycket väl vara fullt intjänad redan långt före avtalad pensionsålder. Då har den pensionsberättigade rätt till den fulla pensionen också om hen slutar och går till en annan arbetsgivare. Enligt HFD-domen RÅ :16 kan omständigheterna ibland vara sådana att pension ska godtas som fullt intjänad fastän ingen intjänaderegel eller uttalande om fullt intjänande finns i utfästelsen. Men om partsavsikterna inte kan tillfredsställande utrönas finns en utfyllande lagregel i 2 st. 1 TrL, enligt vilken utfäst pension anses tjänas in linjärt från anställningens början till dess slut. Tid som ligger mer än 40 år före pensionsåldern tas inte med. Utfästelse kan vara muntlig men är då förstås extra svårbedömd. 16

17 FÖRFATTARE: ANDERS PALM Fördjupning #3/2015 Balans Gäller löfte av något slag om förhöjning eller indexering? Finansinspektionen (Fi) anvisar enligt FFFS 2007:24 numera varje år nya diskonteringsräntor som måste användas, lägre för åtaganden med garanterad värdesäkring än för övriga. Utfäst följsamhet med prisindex eller basbelopp anses vara med garanterad värdesäkring. Däremot inte när pensionstillägg enligt Alectas och andra liknande kollektivavtalade pensioner skrivits in, eftersom Alecta med flera fattar årliga beslut om tillägg och sålunda inte per automatik. Nominella och flertalet andra utfästelser också de inom PRI-systemet åsätts därmed toklåga värden, helt obeaktande TrL:s värderingsregler, till vilka konkurslagen hänvisar. De syftar till värdering som tar höjd för beräknad kapitalåtgång i händelse att företag lägger ner sin näring och enligt 25 TrL inlösenplikt i pensionsförsäkring därmed uppkommer. I enskilda utfästelser om ålderspension ser man då och då klausuler om att det beräknade (som Fi anvisat) kapitalvärdet av ålderspensionen som utfästelsen har omedelbart före dödsfall, ska utgöra utgångspunkt för beräkning av efterlevandepension. Men att då värdera som ren ålderspension innebär ju att enbart beräknat värde av pension fram till dödsfall beaktas och inte värdet av den tillkommande efterlevandepensionen. För en man som är 65 år och diskonteringsräntan 1,9 procent som Fi anvisat för värderingar 2015, betyder en sådan försumlighet en underskattning på runt 30 procent. Samma klausul för kvinnlig ålderspensionsberättigad något mindre, men oavsett kön successivt stigande med åldern. Och ju lägre diskonteringsränta i sådant fall, desto större underskattning. I stället för sådan klausul bör utfästelsen vara av typen ren annuitet, där dödlighet inte ingår i beräkningsparametrarna och där i händelse av dödsfall före stipulerad pensionsålder, annuitetsvärdet vid dödsfallstidpunkten utgör utgångspunkt för bestämmande av efterlevandepensionen, medan vid dödsfall efter avtalad pensionsålder efterlevandepension blir samma som ålderspensionen under utfäst tid. Hur förvissa sig om att den som utfärdat värderingsintyget (får självklart inte vara företagets revisor) är kunnig nog för uppgiften? Vilka upplysningar ger värderingsintyget om de beräkningsföreskrifter som använts, såsom för vilket år och med vilken diskonteringsränta? För beräkningar per kalenderårsskifte ger Fi fritt val mellan av dem anvisade beräkningsräntor för det gångna och det nya året, varvid enligt min mening de lägsta av dem (som ger lägst underskattning av värde i förhållande till kapitalåtgång vid inlösen i pensionsförsäkring) bör användas. Tillämpning Förutom det generella förbudet att inom TrL:s två metoder (se ovan) ta upp pensionsåtaganden som är villkorade av att tjänsten består, får alla arbetsgivare tillämpa TrL:s metoder och regler för åtaganden som är inom äkta allmän pensionsplan (def. 4 TrL) och för alla personer som omfattas av sådan plan. För övriga åtaganden gäller att TrL:s balansräkningsmetod bara får tillämpas av aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och sparbank och därvid inte för pensionsåtaganden som avser anställda och efterlevande vilka vid bedömning enligt 5 st. 2 TrL anses ha bestämmande ägarinflytande, till den del pensionen intjänats sedan sådant pågående ägarförhållande inträdde. Om Tjänstepensionsbeskattningsutredningen (den heter faktiskt så), som pågår, kommer föreslå liberaliseringar i detta nu gravt obsoleta regelverk återstår att se. Det vore på tiden då skattelagstiftningen, som begränsningarna främst föranleddes av för att stävja otillbörligt utnyttjande, ju sedan länge och på många plan är kraftigt skärpt jämfört med 1967 års, då TrL beslöts Redovisning inom regelverket för TrL är för övrigt en grundförutsättning för att avdragsrätt för reservering alls ska kunna övervägas och frågan om redovisning skett inom eller utanför TrL:s regelverk avgör också om löneskatt genast ska tas ut och om avkastningsskatt ska tas ut. Naturligt nog ingen avkastningsskatt på sådan del av reservering inom TrL som i balansräkningen byggts upp utan avdrag. Även på sådan del ges dock årlig löneskattereduktion enligt punkt j i det så kallade löneskatteschemat. Det ger aldrig reserveringar utanför TrL. Ovan har nämnts att förmånsbestämda pensionsåtaganden ska värderas enligt föreskrifter som Fi anvisar. Till hur stridande mot syftet Fi skött uppgiften, som regeringen enligt 3 TrL ålagt den, återkommer jag. Först synpunkter och kritik rörande hur PRI värderar ITP2-åtaganden. Som Fi skrivit i sina föreskrifter och därmed godtagit, sätter PRI ideell förening egna beräkningsparametrar för värdering av ITP2-åtagandena inom PRI-systemet. Men det är mot lagen: TrL är tvingande (lagrådet, prop 1967:83 sid. 261 rad 1). ITP2 är allmän pensionsplan och enligt TrL 6 gäller att Med arbetsgivares pensionsreserv avses hans skuld för åtagande enligt allmän pensionsplan och för upplupen del av sådan utfäst pension som han i övrigt äger redovisa enligt 5 [det vill säga få skuldföra]. På sid. 114 i prop. 1967:83 säger justitieministern om det: Beräkningen av pensionsreserven, grundad på sådana pensionslöften som enligt förslaget [vilket blev lag] får skuldföras, sker med tillämpning av reglerna i 2 och 3. Hänvisningen till TrL 3 medför att Beräkning av kapitalvärde sker med ledning av försäkringstekniska grunder som fastställes av regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer. Som ovan nämnts har Fi fått den uppgiften. Så enligt tvingande lagregler ska värdering ske enligt Fi:s föreskrifter. Eftersom PRI inte följer dem borde värdena de räknar fram inte godtas som redovisningsstandard. Särskilt inte som värdena är långt under vad som åtgår vid inlösen av tvång enligt 25 TrL, uppsägning från PRI eller vid företags helt frivilliga inlösen. Men ITP2-planens parter och uttolkare brukar anföra att de regler som enligt 4 TrL (säger allmänna grunder ) ska gälla för att en pensionsplan ska godtas som allmän även ger dem rätt att sätta egna värderingsparametrar. Men varken lagrummet eller förarbetena ger stöd för det. Självklart så, för värdet av ett företags ansvar kan rimligen inte få bero på vem som räknar. Det måste bli efter vad Fi anvisat och i princip bli samma vilken diplomerad aktuarie som än gör jobbet. Inlösen Inlösen av ITP2-pensioner kan oavsett anledning bara ske i Alecta. Där beräknas inlösenpremie med diskonteringsräntan 2,0 procent, att jämföra med bruttoräntan 4 procent som PRI räknar efter, och 4,2 procent när också avkastningsskatt vägs in. I bruttoräntan beaktas en reserv om 4 procent på kapitalvärde av intjänad pensionsrätt, avsedd att vara en schablonmässig 17

18 Balans Fördjupning #3/2015 FÖRFATTARE: ANDERS PALM reservering för ökat pensionstillägg på grund av inflation, som före varje årsskifte fastställs för ITP2. Här må även påtalas skrivningar av ledande företrädare för PRI Pensionsgaranti och PRI ideell förening, att direktpensionsutfästelserna enligt ITP2, utgör ett tillräckligt stort statistiskt underlag ( vid årsskiftet) för att medge egna, särskilda, beräkningsgrunder. Men de PRI-företrädarna vet ju att kollektivet inte är under en hatt utan fördelas på drygt företag, vart och ett för sig med eget ekonomiskt ansvar för sina tjänstemäns och pensionärers pensioner. Och med dramatiskt högre inlösenvärden i Alecta (ITP2-åtaganden får, som sagt, bara lösas in där) än de rapporter säger, som vart anslutet företag får av PRI för sina bokslut. Dåvarande vd:n Peter Lindblad i Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, FPG, (som 2010 tog namnet Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti eller rätt och slätt Pensionsgaranti) uppgav i Balans nr 3/1999 att PRI ideell förening, netto efter försäkringstekniska belastningar och avkastningsskatt, värderade pensionsansvar med ränteantagandet 3,8 procent. PRI-räntan nu 2015 är alltjämt 3,84 procent efter och 4,2 procent före belastningarna och skatten. Som om det allmänna ränteläget ännu är samma som för 16 år sedan! På sid. 5 i årsredovisningen för 2014 uppger PRI att det totalt sett kostar företagen 243 miljarder (35 procent mer än de 180 miljarder PRI redovisar) att försäkra bort pensionsansvaret. Det kan ske frivilligt, men är tvång vid konkurs eller om PRI begär inlösen. Med löneskatt alltså 78 miljarder mer än vad PRI rapporterat till kunderna för dessas bokslut! Är intressenter och kapitalägare i företagen medvetna om denna oredovisade risk? Till skillnad mot intjänad pension som ju skyddas av kreditförsäkringen i PRI Pensionsgaranti, har övrigt engagemang för sitt skydd att förlita sig på de bedömningar som företagens redovisningar gör möjligt. Med dem för ögonen, men också för PRI-systemets överlevnad: Sänk PRI-räntan och ta en uppskrivning till det värde inlösen i Alecta betingar! Därefter blir den finansiella kostnaden att räkna med normal och inte höga 3,7 procent (för 2015) och 5,8 procent (för 2014, vari inverkan av 0,08 procents pensionstillägg och 3,43 procents retroaktiv fribrevsuppräkning ingår) som PRI angivit. När välmående företag i dag kan ta upp långfristiga lån till 1 procents ränta eller lägre, är det annars stor risk för massinlösen i Alecta med lånat kapital. Det ger förvisso en stor engångskostnad (skillnad med löneskatt mellan premie och inlöst åtagande) men låg fortsatt finansiell kostnad. Varför då inte hellre ta ner den finansiella kostnaden till rimlig nivå genom samma uppskrivning av PRI-värdet i böckerna, alltså utan upplåning? Det säger jag som den stora vän av PRIsystemet jag är, om efter vad jag skrivit i denna artikel någon trodde annat. Även Fi kränker lagens syftemål Men, klandervärt nog: Även Fi kränker lagens syftemål, som är att värdering ska ske på ett sådant sätt att den tar höjd för vad inlösen kostar. Så här står det i 5 kap. 13 st. 2 konkurslagen: En fordran på pension som inte är förfallen till betalning den dag då utdelningsförslaget upprättas ska uppskattas till det belopp som motsvarar upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen. Uppskattningen sker med ledning av 2 och 3 TrL. Detta stipulerade konkurslagen redan då TrL skrevs och att värdering enligt TrL 3 ska vara lägre än vad som åtgår för inlösen kan inte ha varit lagstiftarens avsikt. Helt visst förlitade sig lagstiftaren på att dåvarande Försäkringsinspektionen förstod TrL:s funktion och syften. Men vad jag kunnat se uttalar Finansinspektionen vi nu har ingenstans något om den lagens ändamål och bygger då med sina värderingsföreskrifter på lösan sand. Så, Fi. Återgå till att som före 1998 föreskriva grunder som beaktar kapitalåtgång för inlösen och sluta med det årliga hattandet med beräkningsanvisning efter lång marknadsränta för det gångna året, som underskattar den kapitalåtgången, om än inte i samma mån som PRI gör. Och kräv att även PRI ska följa sådan restaurerad ordning eller Alectas inlösengrunder! Men att rätta till synder från förfallets början till nu ger många företag synliga soliditetsproblem. Jag har i andra fora, som Bokföringsnämnden och redovisningsorganisationer tillställts för att kunna ta intryck av, visat på förslag till övergångsregler. IAS 19-värdering i koncernredovisning är en sak för sig och påverkas inte, bör framhållas. Anders Palm är pensionskonsult sedan Åren var han auktoriserad revisor. Lagerbolag Våra lagerbolag är färdigregistrerade aktiebolag med kr i aktiekapital som aldrig har bedrivit någon verksamhet. Enkelt och smidigt med tjänsten SNABBAVVECKLING fr :- elektronisk Vi köper ditt bolag och upplöser det i vår ägo. underskrift! Styrelse och revisor byts ut. Vi övertar ansvar för årsredovisning och deklaration. Betalning erhålls direkt i med undertecknat avtal. FÖR MER INFORMATION GÅ IN PÅ Andreas, Therese, VPR AB, Box 1030, Sundsvall 18

19 FÖRFATTARE: HASSE R PERSSON Fördjupning #3/2015 Balans Anomali vid beräkning av internränta Att kassaflöden med negativt netto kan ge ett positivt IRR, och vice versa, är ingen nyhet. Inte heller att dessa värden betraktas som falska lösningar. I denna artikel visar Hasse R Persson att det i stället finns två korrekta lösningar. En anomali har upptäckts som påverkar kalkyleringen av internränta IRR (Internal Rate of Return). Upptäckten kan rubriceras som smått sensationell. Förmodligen har många noterat att kassaflöden med negativt netto kan ge ett positivt IRR (och vice versa) och sett dessa värden som falska lösningar. Den påvisade anomalin ger i stället tolkningen att det finns två korrekta lösningar. Vid sidan av dessa fakta vill jag påvisa att internränta är ett synnerligen effektivt mätetal för beräkning av lönsamhet som verkligen förtjänar att komma till användning. Detta gäller såväl intern som extern analys, alltså även Market Value Analysis (internränteberäkning av Economic Value Added). Dessutom har begreppen ROCE (Return on Capital Engaged) och internränta ett släktskap som visat sig användbart i lönsamhetssammanhang. Anomalin förtjänar därför att uppmärksammas. Internränta och närliggande mätetal Kalkylering av internränta baseras på den gamla metoden att värdera framtida in- och utbetalningar. En summa som skulle betalas 31 december ett visst år ansågs inte ha samma värde som 1 januari samma år. Skälet till detta är att i det senare fallet kunde summan tänkas öka under året genom affärsvinst, bankränta eller av andra orsaker. Ansattes en kalkylränta r% var det möjligt att diskontera värdet från 31 december till 1 januari genom att dividera värdet med kvoten (1+r/100). Detta nya lägre värde kallades nuvärde.för att bedöma lönsamheten i en investering kan man på motsvarande sätt jämföra den initiala investeringskostnaden med nuvärdena av framtida vinster (intäkter minus kostnader). Det så kallade kapitalvärdet av investeringen kan då kalkyleras som summan av nuvärdena av de framtida vinsterna minus nuvärdet av den initiala investeringen. Kapitalvärdet blir beroende av valet av kalkylränta. Den speciella kalkylränta som medför att kapitalvärdet blir 0 (noll) kallas internränta. Kalkyleringsmetoden kallas även diskonterat kassaflöde (Discounted Cash Flow DCF). Det finns ett nyckeltal som kan ha härletts från IRR i en tidig period innan datorkraften utvecklats, nämligen ROCE (Return on Capital Engaged). ROCE definieras vanligen som vinst före skatt dividerat med storheten (totala tillgångar minus kortfristiga skulder). Detta nyckeltal visas i många företags årsredovisning. Inom företagsekonomi studeras ibland kostnader och intäkter under en produkts eller ett projekts livstid. Då mäts bland annat den punkt där summorna av kostnader och intäkter är lika stora, men med olika tecken. Denna punkt kallas the breakeven point. Inom investeringskalkylering finns ett uttryck; annuitet med vilket menas den årliga vinst (intäkt minus kostnad) som en investering ska intjäna under ett bestämt antal år med en viss på förhand satt kalkylränta. Omvänt innebär detta att ett kassaflöde sammansatt av - investeringskostnad + årliga annuiteter ger ett IRR=den på förhand satta kalkylräntan. Metoden används vid annuitetslån i bank. Av annuiteten betalas en del till bankräntan och en del amorterar av skulden. Det faktum att ränta beräknas med referens till återstående kapitalskuld visar släktskapet med ROCE. En IRRkalkylering kan därför beskrivas som en breakeven-metod inklusive ränta.beräkningen utförs med hänsyn till det bundna (engagerade) kapitalets utveckling under aktuell period vilket gör IRR till ett utomordentligt lönsamhetsmått. 19

20 Balans Fördjupning #3/2015 FÖRFATTARE: HASSE R PERSSON Beskrivning av anomalin För att påvisa anomalin används ett uttryck med tre termer. I en given serie kassaflöden A, B och C är formeln för att kalkylera IRR(R) följande: 0=A+B/(1+R)+C/(1+R) 2 (1) Antag att A+B+C>0. Då är -A-B-C<0 Ekvationen för den senare serien kassaflöden blir då 0=-A-B/(1+R)-C/(1+R) 2 (2) Men teckenbyte i ekvation leder till att ekvation (1) och (2) är identiska och leder till samma lösningar (rötter) därför att ±0 är 0. Det finns ingen distinktion i ekvationen som visar att den ena serien har en positiv summa innebärande vinst medan den andra har en negativ summa innebärande förlust. Inom företagsekonomi och gällande operativa kassaflöden är detta sensationellt, en klar anomali. Praktiskt innebär det att om ett IRR beräknas för en serie kassaflöden fås samma värde (och tecken) om kassaflödena reverseras. En bank som lånar ut pengar och får återbetalning inklusive ränta får ett positivt IRR motsvarande bankräntan men det får också låntagaren med det reverserade flödet. (Är räntan ändå avdragsgill?). Aktuellt resultat strider mot logik och sunt förnuft. När summan av en serie kassaflöden =0 kalkyleras IRR också till 0 (noll). Är summan >0 har det uppstått ett överskott eller vinst. Det är konsekvent att en sådan situation ska beskrivas med ett positivt IRR. Är däremot summan <0 har det däremot uppstått ett underskott. Det behövs ett tillskott i kassan för att få balans. Det är likaledes konsekvent att en sådan situation ska beskrivas med ett negativt IRR. Den åskådliggjorda anomalin innebär att det är praktiskt omöjligt att beräkna båda dessa alternativ. Matematiken klarar bara av ett alternativ. Det är beklagligt att inte de gamla grekerna hade detta problem inför ögonen. Då borde det nämligen existera ett axiom lydande: Om summan av ett operativt kassaflöde är positiv ska beräknad internränta representeras med ett positivt tecken, och vice versa. Om respektive tecken på kassaflödessumman och beräknat IRR inte stämmer överens bör det senare anses gälla den reverserade kassaflödessumman. Detta är den logiska konsekvensen av anomalin, nämligen ofullständigheten att inte kunna relatera till en vinst- eller förlustsituation. Om summan av kassaflödet är positiv men beräkning av IRR ger ett negativt resultat är det ju rimligt att detta resultat ska anses gälla det omvända kassaflödet, som ju har negativ summa. Å andra sidan ter det sig då naturligt att det positiva kassaflödet representeras av samma IRR men med positivt tecken. Följande exempel på kassaflödeserier illustrerar det ovan sagda samt hur resultatet bör korrigeras: -1000, +300, +300, +300, +300 ger IRR=+7,71% (Kassa ökar 200, vinst). IRR OK +1000, -300, -300, -300, -300 ger IRR=+7,71% (Kassa minskar 200, förlust). IRR bör vara-7,71% -1000, +200, +200, +200, +200 ger IRR=-8,36% (Kassa minskar 200, förlust). IRR OK +1000, -200, -200, -200, -200 ger IRR=-8,36% (Kassa ökar 200, vinst). IRR bör vara +8,36% Om anomalin accepteras utgör det ovan presenterade en praktisk och enkel lösning. Den främsta effekten med anomalin tycks vara att en stor mängd resultat inte kan kalkyleras fram med matematisk metod utan måste deduceras fram logiskt med axiomet som stöd. Eftersom det inte kan uteslutas att frågeställningen kan tänkas bli kontroversiell och bli föremål för diskussion och debatt vill jag belysa situationen genom att påvisa andra möjligheter att göra ränteberäkningar. Alternativ metod att beräkna operativ ränta Mina första försök att beräkna förräntning under en period av flera år baserade sig på att räkna ut ett överskott per år och ställa detta mot det bundna kapitalet årsvis. Jag fann snabbt att den ovan beskrivna internräntemetoden fungerade bra i detta avseende. Jag fann också det ovan nämnda sambandet, nämligen att internräntekalkyl för en investering med annuiteter gav som resultat att IRR blev lika med den satta kalkylräntan. Genom att ställa upp beräkningsgången i tabellform ges möjlighet att analytiskt studera det matematiska förloppet i detalj. Annuitetsfaktorn har beräknats enligt formeln A=IR(1+R) p /((1+R) p -1), där I är investeringen, R åsatt kalkylränta samt p perioden i år. Om tabellen utvecklas kan den ekonomiska processen studeras. Se Figur 1, sid. 22. För jämförelse visas även en tabell med omvänt kassaflöde. Genom anomalin blir IRR samma i båda fallen, 5%, vilket även är den satta kalkylräntan vid beräkning av aktuell annuitet. Lägg märke till att bundet kapital CE (Capital Engaged) under beräkningens gång bringas till ett nollvärde. Detta är ju avsikten i fallet banklån, nämligen att lånet ska återbetalas. Uppenbarligen utförs den itererade beräkningen med målet att hitta ett (ränte)tal som rimmar med aktuellt kassaflöde men samtidigt återtjänar ( amorterar ) den ursprungliga investeringen. Denna funktion är återkommande vid all internränteberäkning. Det är den ekonomiska breakeven -punkten som uppnås med hänsyn även till den räntesats som itererats fram. En bild av beräkningsprocessen är följaktligen att det bundna eller engagerade kapitalet som är referensvärde för ränteberäkningen bringas till ett nollvärde vid processens slut. I enkla investeringsfall innebär internräntan den förräntning på kapitalet som erhålls under aktuell period med samtidigt intjänande av investeringen. I praktiken kan förekomma synnerligen komplicerade serier av kassaflöden men i grunden gäller ändå det ovan sagda. Detta visar likheten med ROCE som poängterats ovan. Det skulle inte förvåna om ROCE konstruerats som en approximation av IRR. PC fanns ju inte då ROCE introducerades (i början på 1970-talet?). Med data enligt tabellen borde det gå att beräkna förräntningen av bundet kapital genom att ta årsgenomsnittet av ackumulerat kassaflöde, 101,63/3 och ställa detta mot årsgenomsnittet av det bundna kapitalet, ackumulerat CE, -2032,51/3. Denna beräkning, 101,63/-2032,51 ger som resultat -5%. Exakt! För tabellen med reverserat kassaflöde blir resultatet -101,63/2032,51, också -5%. Det finns uppenbarligen en anomali även i denna beräkning. Relationen kan algebraiskt beräknas. Observera att resultatet ger ett omvänt tecken mot det R som användes vid beräkningen av annuitet. 20