Samarbetsfrågor för drever i Norden och Westfälische Dachsbracke i Tällberg 14 juni 2014 kl.,

Transkript

1 Samarbetsfrågor för drever i Norden och Westfälische Dachsbracke i Tällberg 14 juni 2014 kl., Kjell Andersson hälsade alla gäster från Tyskland, Norge och Finland samt de svenska deltagarna hjärtligt välkomna till Tällberg och överläggningar om dreverrasens framtid. Innan vi började presenterade alla sig och vilken funktion man har i respektive land. Närvarande: Från Sverige och Svenska Dreverklubben (SDK): Kjell Andersson Avelskommitténs ordförande Anders Andersson Central avelsrågivare Gunilla Landell Avelskommittén Lars Davidsson Årsboksredaktör och fotograf Martin Svensson Ordförande SDK från Norge och Norsk dreverring: Ole B Lund Avelsansvarig för drever i Norsk harehundsklubb från Finland och Finska dreverklubben (FDK): Matti Pankka vice ordförande i FDK och medlem i Avelsrådet Eeva Hyytiäinen Sekreterare i FDK och medlem av styrelsen Kari Hyytiäinen Ordförande för Avelsrådet och medlem i styrelsen

2 från Tyskland och Deutscher Brackenclub (DBC) ; Johannes Lang president för Deutscher Brackenclub (DBC) Anita Lang medlem av DCB Från Danmark ingen deltagare Dreverrasens utveckling i norden Vi började med att diskutera dagsläget i dreverasen och hur antal registrerade valpar har utvecklats sedan förra året. Trenden är nedåtgående i Sverige med läget är relativt stabilt i Norge och Finland. Totalt registrerades knappt 1000 drevervalpar 2013 som framgår av figuren nedan var det nära 3000 som registrerades i Norden. Populationen av Westfälische Dachsbracke i Tyskland är ganska liten maximalt 40 registrerade valpar per år.

3 Lungödem I Sverige har 21 nya fall rapporterats i årsboken 2014 vilket är en nivå vi har haft de senaste åren. I både Norge och Finland har man haft svårt att få in rapporter. Därför är inte ett gemensamt rapporteringssystem lösningen. Vi diskuterade hur många fall som vi aldrig får kännedom om och vad det innebär för möjligheten att bekämpa lungödem effektivt. Det finns också många miljöfaktorer att ta hänsyn till. Vi har noterat att det i en del fall är det en ung hund som kanske inte varit mogen att ansträngas så hårt, jaktlusten är större än kapaciteten. Utfodring på morgonen före jakt diskuterades och vi kom fram till att det inte har någon avgörande betydelse. Däremot en stor muskelmassa är en faktor av väsentlig betydelse särskilt vid tuffa förhållanden som snö och kyla. Otillräcklig vila för återhämtning under jaktdagen är en faktor särskilt under hösten då det fortfarande är ganska varmt fram på dagen. Vi behöver fler drevrar i jaktlagen för att ge hundarna den vila de behöver. Vi diskuterade ett DNA- projekt med jämförelse mellan sjuka och friska hundars DNA-profiler för att kunna förutsäga vilka hundar som har större risk att drabbas av lungödem. I Finland finns alla nyregistrerades hundars blod i en biobank En motsvarande biobank i Sverige skulle givetvis ha underlättat för oss att starta ett projekt av den här typen. Tyvärr har man i Finland inte uppgifter om vilka hundar som drabbats av lungödem. Man tror dock inte att frekvensen är särskilt hög då klövdjur inte är tillåtet drevdjur ännu i Finland. Gemensam databas i Norden Behovet av och nyttan av en gemensam nordisk databas diskuterades. Ett problem är att många drevrar som säljs till ett annat land får ett nytt registreringsnummer med nytt registreringsår. Dessutom får de bara tre led i stamtavlan. Detta ger en felaktig skattning av ökningen av inavelsgradens ökning. Samtidig har både Norge och Finland möjlighet att redovisa upp till åtta led vilket är svårt att utnyttja fullt ut. Det skulle vara lättare att bedriva ett gemensamt avelsarbete med en gemensam databas t.ex. att hålla koll på antal kullar per hane och registrerade sjukdomar. Det är ingen tvekan att avelsbasen var smal när dreverrasen bildades och att det därefter drevs en kraftig inavel i Sverige. Detta har beskrivits i årsboken 2014 Svenska Dreverklubben 70 år. I tabellerna 1 och 2 visas de hanar och tikar som bidragit mest i dreverrasen i Sverige.

4 Tabell 1.

5 Tabell 2. Gemensam avelstrategi i Norden (RAS) Vi var eniga om att drever i Norden är en och samma population som skulle gynnas av att samordna avelsarbetet mera. Det är inte i dagsläget möjligt att skapa ett och samma RAS men en samordning skulle gynna rasen. Viktigast är begränsning av antal kullar/valpar per hane på nordisk nivå så att inte respektive lands regler utnyttjas för att utnyttja en hane mer än vad som är rimligt. Idag är det fullt möjligt att ta fem kullar i Sverige och sedan använda hanen i Norge och/eller Finland och fortsätta para där utan att invänta resultat eller ta hänsyn till lungödem eller dåliga drevprovsmeriter. En möjlighet är att Sverige tillåter högst 10 kullar utanför Sverige och att Finland och Norge har motsvarande gränser förutsatt att det är en jaktligt bra hane med högst ett lungödem rapporterat. För Sverige innebär det i dagsläget maximalt 25 kullar totalt i Norden. Vi beslutade att fortsätta diskussionen i detta ämne och att justera gränser med tanke på antal registrerade valpar i Norden.

6 I ett längre perspektiv skulle vi kunna skapa gemensamma drevprovsregler men för tillfället har vi i Sverige nog att sätta de nya reglerna i sjön med mera inriktning på avel än tävling. Genom de nordiska mästerskapen kan vi ändå ha ganska bra kontroll på vad som händer i respektive land. Information Vi var eniga om att fortsätta att träffas till avelsmöten med varandra inte minst för att informera om utvecklingen i respektive land. Vi kan också hålla kontakt via e-post, årsböcker, hemsidor och inte minst genom webdata i de olika länderna. Westfälische Dachsbracke Johannes Lang visade en mycket intressant power point om rasen i Tyskland som också var ett mycket uppskattat inslag vid inledningen av Dreverstämman. Tyvärr är rasen ganska liten, ca 40 registrerade valpar om året. Jakten är annorlunda då vilttillgången är stor. Man samlas upp till 50 jägare med många hundar som släpps var för sig. Det som jagas på detta sätt är vildsvin, rådjur

7 och hjort (red deer). Endast kulvapen är tillåtet och då klass 1 eftersom man skjuter vildsvin. Man tar hand om allt skjutet vilt själva. Tysk stövare och drever används även till vildsvin och givetvis händer det att hundar skadas trots att de bär skyddsväst. Oftast är det ju mer än en hund som jagar vildsvinen och deras uppgift är att driva ut viltet till skyttarna som sitter i torn för att kunna hålla en hög säkerhet. Hare och räv jagas inte på detta sätt och inte heller speciellt mycket. Johannes menade att drevern har blivit kraftigare vilket kan vara ett minus vid en snabb vildsvinsattack. För att undvika att avelsbasen blir allt för smal har man satsat på att ta in och korsa med drever i ett kontrollerat avelsprogram. Detta kan ju också höja intresset för rasen i Tyskland. Johannes tackade för den hjälp de hade fått från Svenska Dreverklubben med att välja rätt hundar. Vid pennan Kjell Andersson